Segla till Kaliningrad
Brita och Ragnar Johansson på FF 121 ”Bridan II ”
Vintern 2010 planerade vi segla runt Östersjön.
Planen var att segla från vår hemmahamn i
Stenungsund, utmed Svenska västkusten, östra
Tyskland, Polen, Kaliningrad, Baltikum och St.
Petersburg. Eftersom vi väntade barnbarn i
månadsskiftet juni – juli planerade vi att efter västra
Estland segla över till Stockholm och ta tåget hem
och klappa det nya barnbarnet. Därefter åka tillbaka
till båten i Stockholm och segla via Finland till St.
Petersburg och sedan hem. Vi bestämde oss också
för att registrera båten i Sjöfartsregistret. Vi tog
kontakt med SXK som tipsade oss om Per
Wennergrund han har god erfarenhet av segling
österut. Han gav oss många goda råd bl.a. att vi
måste kontakta SXK:s ombud i St. Petersburg
Vladimir Ivankiv. Vi läste också artikeln i ”På
kryss nr 2/2010.
Vi började med att registrera båten och att få ett
nationalitetsbevis och Certificate of Regitration
För detta behövde transportstyrelsen ett båtbevis
utfärdat t ex av en båtbesiktningsman samt ett
kvitto på att vi köpt båten. Eftersom vi byggt båten
själva var det inte så lätt, men ett kvitto på
formhyra och materiel dög. När vi skickat in
erforderliga papper kom registrering m.m. till en
kostnad av 1100 kr.
Därefter tog vi kontakt med Vladimir och berättade
våra planer. Han lovade att hjälpa oss med inbjudan
(voucher) vilket man behöver när man söker visum.
För detta behövde han våra personnummer och
passnummer samt datum för våra besök. Man får
högst en månads visum åt gången och man kan bara
söka ett i taget. När han fått våra uppgifter mailade
han tillbaka voucher för besöken till Kaliningrad
och St. Petersburg. SXK har inget ombud i
Kaliningrad så vi frågade Vladimir och han tipsade
oss om Sergey Ananin som vi sedan kontaktade.
Han var mycket hjälpsam och berättade i detalj hur
vi skulle gå tillväga.
kontakta ”Impulse” (border guards) och få tillstånd
att gå till inklareringskajen i bassäng 3 kaj 81.
När inklareringen är klar skall man ånyo ta kontakt
med ”Baltiysk traffic” för att få tillstånd att segla i
kanalen som leder in till Kaliningrad. Inklareringen
kan ta en till sex timmar, man får inte stanna i
Baltiysk över natten och man får inte gå i kanalen
till Kaliningrad i mörker så inseglingen måste
planeras så allt hinns med. När vi anmäler vår
ankomst bokar Sergey plats för oss vid Fishboat
Quay, som är en småbåtshamn med bevakning.
Efter utklarering i Baltiysk måste man fortsätta
direkt till Klaipeda i Litauen om man skall norrut,
för det finns ingen annan klareringsort i enklaven
Kaliningrad. Detta var omständligare än vi trott
men vi bestämde oss ändå för att prova för det
verkade både spännande och intressant.
Några veckor innan avsegling sökte jag visum för
oss på ryska konsulatet i Göteborg. De ville ha pass
med flera tomma sidor och giltighet minst sex
månader efter hemkomst, voucher, extra passfoto,
reseförsäkring utskriven på engelska och ifylld
visumansökan. När jag lämnade in handlingarna
fick jag ett inbetalningskort på 840 kr som de ville
att jag genast skulle gå till en bank och betala,
komma tillbaka och visa upp kvittot. Jag gick till
bankkontoret utanför konsulatet och lämnade in
inbetalningskortet. Jag hade inga kontanter på mig
så jag lämnade fram kreditkortet men tyvärr
bankens datasystem fungerade ej och inte heller
deras bankomat så jag fick gå till nästa bankomat ta
ut kontanter gå tillbaka till banken och betala. Var
jag redan i Ryssland?
Sedan tillbaka till konsulatet och lämnade kvittot.
Efter fem dagar kunde jag hämta ut våra visum.
Förfarandet var följande. Minst en dag före
inseglingen till Baltiysk (som är inklareringsstaden
tjugo sjömil väster om Kaliningrad) skall vi anmäla
till ryska gränsbevakningen, med ett fax, om vår
avsikt att passera gränsen. Sergey erbjöd sig att
skicka faxet för oss men behövde då följande
uppgifter: Båtens namn, nationalitet, längd, bredd,
deplacement, antalet besättningsmedlemmar, deras
namn, personnummer och passnummer samt
uppskattad ankomst och avseglingsdatum.
Två sjömil utanför pirarna skall vi ta kontakt med
”Baltiysk traffic”på VHF-kanal 74 och informera
dem om vår avsikt att segla in för inklarering. När
man beviljats tillstånd skall man på samma kanal
Brita och Ragnar
Den 1 maj seglade vi så iväg. Ner till
Falsterbokanalen, via danska Mön till Stralsund
vidare innanför Rügens skyddade inre vattenvägar
till Swinoujscie och utefter polska kusten.
Malek Ruzsard
I Kolobrzeg träffade vi SXK:s ombud Malek
Ruzsard och fick en trevlig pratstund över en kopp
kaffe. Sedan seglade vi till Gdynia där vi skulle
klarera ut ur EU.
Hittills hade vädret varigt svalt och molnigt men vi
hade haft förliga vindar, men här i Gdynia var det
soligt och varmt. Jag ringde till Sergey och bad
honom skicka faxet till ryska gränsbevakningen om
vår ankomst. Eftersom vi ville komma fram till
Baltiysk på morgonen ville vi segla iväg kl.23.00
Jag gick till hamnkontoret och berättade om vår
avsikt och då ringde de till tullen. De kom till oss
kl.22.30 tittade på våra pass och så var vi
utklarerade och vi kunde segla iväg.
Kl 01.30 hörde vi på VHF-radion att polska
boderguard kallade på motorvessel ”Bridan”. Jag
antog att det var oss de menade så jag svarade, och
de undrade vilken position vi var på. När jag talade
om det bad de oss kontakta dem när vi passerat
Polska gränsen vilket jag lovade. Kl.03.00
upprepades samma sak, och när vi kl.04.00
passerade gränsen kallade jag upp dem och de lät
glada och nöjda över att inte behöva bekymra sig
om oss mer och önskade oss en trevlig resa. Vi
hade nu fått dimma och dålig sikt så vi satt mest
och tittade på radarskärmen. En halvtimma senare
började VHF:en prata på ryska. Jag kunde uppfatta
att de sa något om koordinater och misstänkte det
var oss de sett. Och mycket riktigt efter en liten
stund sa de på engelska att det var ryska
borderguard och de undrade vem som var på den
position vi hade. Jag svarade, och då ville de att jag
skulle bokstaverade namnet på båten. När jag gjort
det dröjde det en liten stund, förmodligen kollade
de mot faxet. Sedan undrade de vem vi skulle
besöka och jag svarade Sergey Ananin. Då ville de
ha hans telefonnummer. Jag fick leta fram det och
meddelade dem det. Sedan undrade de om vi hade
sjökort in till Kaliningrad och när jag svarade ja
önskade de oss en trevlig dag.
Ca. 8 sjömil utanför hamnen kallade Baltiysk traffic
upp oss och ställde lite frågor om sjökort m.m. och
om vi har radar. Eftersom vi har det trodde vi att vi
skulle få tillstånd att segla in men nej, när sikten är
så dålig får ingen segla in. Istället frågade de oss
om vi ville ankra eller segla omkring och vänta på
nya direktiv. Ställda inför detta faktum sa vi att vi
avvaktade. Det gick bra bara vi förpassade oss ut
från fairway. Medan vi funderade körde vi sakta
alldeles utanför fairway mot hamnen och hoppades
att dimman skulle lätta samtidigt som vi kollade i
sjökortet var man fick ankra. Efter en stund såg vi
på radarn att vi närmade oss ett stort fartyg och när
vi kom helt intill såg vi ett norskt lastfartyg.
Baltiysk traffic kallade då upp oss och sa att vi nu
är vid det norska fartyget (vars namn jag glömt) och
undrade vad vi tänker göra. Jag sa då att vi tänker
ankra i ”aria 68b” och strax där efter fick jag
koordinaterna där vi skulle släppa ankaret. Vi körde
dit och lät ankaret gå tittade på varandra, det var ju
inte så här vi tänkt oss inseglingen till Ryssland.
Vi gick och vilade och avvaktade. Segla tillbaka till
Polen eller fortsätta till Litauen kändes inte
lockande. Några timmar senare sa Brita ”Jag ser
solen”. Ut och kolla och visst hade dimman lättat en
del och vi kunde se land. Jag kallade upp Baltiysk
traffic och frågade om tillstånd att segla in men
sikten var fortfarande för dålig, men det skulle nog
gå bra senare. Hoppet tändes. Efter någon timma
fick vi tillstånd att komma in.
Ryska gästflaggan hissas
Vi och en Litauisk segelbåt körde in tillsammans.
Jag kallade på borderguard som dock inte svarade.
Vi har hört att de inte alltid svarar, kanske p.g.a. att
de inte är så duktiga på engelska, men hör gör de.
Ryskt militärfartyg
Inklareringskajen
Vi förtöjde vid den anspråkslösa lilla träkajen, som
har en liten skylt med en segelbåt på. Strax kom en
vakt, läste Bridan på båten och rapporterade namnet
i sin radio. Efter en stund kom en uniformerad man
med stor uniformsmössa av ”dansbanetyp” och ville
ha våra pass samt gav oss två små papper att fylla i.
Han var borta någon timma och kom sedan tillbaka
med ytterligare tre uniformerade män. Alla fyra
kom ombord och bänkade sig i salongen. De ville
nu se våra skeppspapper och vi fick fylla i
tulldeklarationer. Alla var mycket korrekta, vänliga
och trevliga. Efter all pappersexercis ville de se sig
om i båten. Vi befarade att de skulle vända ut och in
på alla skåp och stuvfack men de tittade bara lite
sporadiskt här och var, och efter ca två timmar så
var inklareringen klar.
Nu behövde vi tillstånd av Baltiysk traffic att få
segla i kanalen in till Kalinigrad men det fick vi inte
p.g.a. all fartygstrafik som nu var i kanalen när
dimman lättat .Skulle vi behöva köra ut i Östersjön
och ankra igen, i Baltiysk fick man ju inte stanna
över natten. När de ryska myndighetspersonerna
hörde detta gjorde de ett undantag. Vi fick stanna i
Baltiysk över natten om det behövdes eftersom
kanalen var stängd, Puh!
Den litauiska båten bredvid oss kunde ryska och
lyckades förhandla så att vi fick köra i den grunda
sjön bredvid kanalen. På vårt sjökort hade vi inga
djupsiffror där, men om vi följde efter dem skulle
det gå bra. Lättade över detta körde vi glada i hågen
mot Kaliningrad. När vi kom till stan ringde vi
Sergey och han lovade komma och möta oss på
Fichboat Quay, dit vi kom fram kl.19.45. Där stod
han med sin engelsktalande tolk Dennis
Gordeychuk, hamnkaptenen och hans medhjälpare.
Dennis och Sergey
Sergey och Dennis kom ombord med en stor karta
över stan och visade var mataffärer, dieselmack och
några sevärdheter fanns samt talade om att hamnen
är bevakad dygnet runt. Jag frågade Sergey vad han
skulle ha i ersättning för allt han hjälpt oss med,
men han ville absolut inte ha betalt för det. Dennis
erbjöd sig att guida oss i stan dagen efter om vi
ville, och det gjorde vi och bestämde att han skulle
komma kl.11.00. Efter ett långt och spännande
dygn var det skönt att få lägga sig och sova.
Fichboat Quay
På lördag kom den ryska sommarvärmen med ca 25
grader i skuggan. Klockan 11.00 kom Dennis och
visade oss runt i stan. För detta tog han lite betalt.
Vi var inne i en rysk u-båt, såg ett stort höghus som
Sovjet byggt så dåligt att ingen fick bo där, många
andra gamla fula hus men även nybyggda som
Moskva hjälpt till att finansiera. Vi hörde att här
bor ca.700.000 legala och 300.000 illegala
innevånare. Det allra mesta av deras och industrins
avfall går orenat ut i kanalen och vidare ut i
Östersjön.
Obeboligt höghus
Smutsig industri
Brita kollar U-båten
Något att fundera över för transportstyrelsen när de
vill rädda Östersjön genom att förbjuda oss
båtägare att tömma vårt toalettavfall i sjön. Vi såg
en turbåt på kanalen med en toa vars avlopp gick
rakt ut i kanalen så de försöker inte dölja det.
I övrigt var stan mycket sliten men medborgarna vi
mötte var vänliga och hjälpsamma så gott de kunde.
De flesta kan ju ingen engelska. På lördag
eftermiddag gick vi själva och handlade i en stor
mataffär. Där var det ett stort sortiment, precis som
hemma och mycket att välja på, så vi fick det vi
ville ha, även rysk kaviar.
På söndag kom hamnkapten med en 20-liters dunk
med diesel. Sergey hade tydligen nämnt för honom
att vi behövde tanka. Vi tackade tog emot och
betalade. Eftersom vi tänker segla ut på måndag
ville vi även betala hamnavgiften nu men vi fick
vänta tills nästa dag för han skulle hem och skriva
ut ett kvitto först. På måndag kom han med kvittot
med stor stämpel på och vi betalade 1500 rubel
(ca.400 Skr.) Sedan körde vi kanalen ut till Baltiysk
för utklarering. Stort sett samma procedur som sist
men bara tre uniformerade personer i båten fast nu
två vakter på land. Men nu ville en av männen att
jag på ett blankt papper skulle skriva att vi inte hade
några förbjudna varor eller emigranter ombord. Jag
är inte så bra på att skriva på engelska och frågade
om inte han kunde skriva och jag bara signera. Jodå
det var inga problem, han skrev jag läste och skrev
under. Sedan var det samma lättvindiga kontroll av
båten och utklareringen var klar. Den hjälpsamme
mannen påminde oss om att det fanns en ”Dutyfree” shop på kajen.
Nu skulle vi bara ha tillstånd från Baltiysk traffic
att segla ut i Östersjön så jag kallade upp dem på
VHF-radion fick vänta en stund, de skulle
förmodligen kolla att vi klarerat ut men sedan var
det klart.
Fler militärfartyg
Nu var vi tvungna att segla till Klaipeda och klarera
in i EU igen. Tidigt på tisdag morgon blev vi
uppkallade av Litauens gränsvakter och fick tala
om vilka vi var och vart vi skulle. Strax innan
hamninloppet kallade jag upp borderguard för
inklarering och fick klartecken vid kaj 42. Väl där
kom två tjänstemän ville ha en crewlist, se våra
pass och så var det klart.
Dagen efter cyklade vi runt på Smiltyne som är
nordspetsen på Kuriska näset. Där ute på
Östersjösidan finns härliga sandstränder med
ordnade badplatser. Här såg vi skyltar där det
förutom luft och vattentemperatur även angavs
halten av colibakterier och streptococker. Kuriska
halvön börjar vid enklaven Kaliningrad och slutar
här ca. 70 sjömil från Baltijsk, där Kaliningrads
avloppsbemängda vatten rinner ut så en del av
skiten hamnar nog här.
Bakterieskylt
Sedan seglade vi vidare utefter den Baltiska kusten
och från Ormö i Estland seglade vi till Stockholm
där vi fått låna en båtplats medan vi åkte hem i
väntan på barnbarnet.
Den 2 juli kom vårt lilla barnbarn Signe och den 12
juli var vi tillbaka i båten Vi fick nu en härlig
segling i det varma sommarvädret till St.
Petersburg. Staden med alla vackra byggnader var
fantastisk och Vlademir mycket hjälpsam och
trevlig. Från St. Petersburg seglade vi hem via
Gotland och efter tre veckor knöt vi fast båten i
hemmahamnen.
Brita och Ragnar Johansson, FF121 Bridan