1. No category

Minnen från min tid
som läkare vid
Allergikliniken på
Sahlgrenska
sjukhuset
eller
Kissa inte
Nils E Eriksson
2
Innehåll
Förord .........................................................................................3
Stort distrikt................................................................................4
Smidig rektoskopi ....................................................................12
Dyrt dropp föder första forsk..................................................17
RAST kommer inte av sig själv ..............................................25
Dasstunna och roddbåt ...........................................................32
Kissa inte! .................................................................................40
Unga människor med helprotes .............................................48
Massageapparat .......................................................................54
Slumpning i hatt .......................................................................60
Tortyrexpert ..............................................................................65
Vadå disputera? .......................................................................73
3
Förord
Varför tar man foton och sparar? Kanske till och med
klistrar i album? Oftast för att minnas - kanske tillsammans med
barnen. De flesta fotoalbum innehåller många bilder och lite text.
Dessa minnen från vår Mölndals/Göteborgstid 1970 – 1974
skrivna för mina barn och barnbarn skulle kunna betraktas som
ett fotoalbum med väldigt få bilder (det togs mindre än en tusendel så många foton på den tiden som i dag) och extremt mycket
text.
När man blir gammal och tappar närminnet kan anhöriga
ha anteckningar från äldre tider som underlag för samtal med
åldringen. Min pappa och jag hade mycket glädje av texter och
bilder från gamla Bengtsfors som utgångspunkt för samtal då jag
besökte honom på Kapellegården, när han var nästan 100 år.
Nedskrivning av minnen innebär dessutom en sorts terapi; man
bearbetar eller granskar olika upplevelser som satt spår på olika
sätt. För övrigt kanske det är en yrkesskada för en läkare att
skriftligen dokumentera allting som händer patienten.
Tidigare avsnitt av dessa minnen är ”Skolgossar – eller
Andra världskriget i Dingle” om 1939 –1946, ”Studerande” om
1946 – 1956, ”Medicinare” om 1957–1964 och ”Underläkare” om
1965 –1970. Om jag får leva och ha mental hälsa och övriga
nödvändiga krafter ska det småningom komma avsnitt
”Överläkare” om 1974 –1999 och ”Pensionärer” om 2000-talet.
Sahlgrenskaminnena är skrivna huvudsakligen 2009. De
bygger dels på sådant jag minns, dels på bevarade brev och
andra handlingar.
Minnena är bearbetade eller utskrivna senast 2013-0921. För att göra berättelsen mer läsbar, än den skulle bli med
egen svart-vit utskrift på A4, har jag anlitat en kopieringsfirma för
att skriva ut i färg på A5 och binda samman med ring i ryggen.
4
Stort distrikt
Stort distrikt man har ansvar för, tänker jag, och granskar
bekymras världskartan, som hänger på väggen i jourrummet.
Noterar Atlanten, Stilla havet, Cap Verde, Cap Horn och så vidare. Går sedan till sängs.
Jag är i dag så kallad trejour på medicinkliniken,
Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg. Vi är tre underläkare som
delar på dygnets jourarbete. Ettjouren har ansvar för akutmottagningen större delen av dagen och avlöses av tvåjouren
klockan 11 på kvällen. Trejouren tar hand om akuta problem på
vårdavdelningarna, till exempel hjärtstillestånd, vid sidan av sitt
ordinarie avdelningsarbete. Han är dessutom medicinjour för
Sveriges handelsflotta. Trejouren tar också hand om akutmottagningen ett par timmar på morgonen, så att tvåjouren ska
kunna äta frukost innan det vanliga avdelningsarbetet börjar.
När jag började arbetet på Allergologen och förstod att
man då också skulle vara jour på Det Stora Fina Universitetssjukhuset blev jag lite ängslig. Nalkades första jouren mycket
underdånigt. Tänkte att det nog är väldigt speciella och sällsynta
sjukdomar som kommer till Universitetsakuten. Fann snart att
5
det visserligen kommer förfärligt många jourfall – vi lär vara
Sveriges största akutmottagning – men att det annars var ungefär samma som i Halmstad, det vill säga mest stroke, astma,
bröstsmärtor, diabetesproblem, alkoholism, förgiftningar, sociala
problem och en mängd diffusa symtom. På ett sätt dessutom
lättare än i Halmstad. Här finns nämligen en neurologjour som
kan ta de knepigaste neurologifallen och en kardiologjour som
tar de svåraste hjärtfallen.
Ett problem var vi vid denna tid inte är medvetna om: att
det saknas sådana hjälpmedel som ska komma några år senare. Sådant som lokala vårdprogram för olika diagnoser, samlad information om farmaka i FASS och lättillgänglig aktuell medicinsk information som i Läkemedelsboken. Dessutom skulle
naturligtvis ingen tro sina öron om någon påstod att det i framtiden skulle finnas möjlighet att sitta vid en datorskärm och hitta
medicinsk information från hela världen; möjligheten att söka på
Internet ska komma först om 25 år.
Överbeläggningar och bekymmer med att hitta tomma
sängar att lägga jourfallen i, det är ett problem som är samma
för en jourhavande på Sahlgrenskas akut som på akuten i
Halmstad. Jag insåg småningom att Hans Arnoldsson, min chef
på Allergologen, värdesätter överbeläggningar på allergiavdelningen. På vår avdelning har vi ofta patienter liggande i dagrum
och på läkarexpedition. Allergologen redovisar en hög beläggning, som kan påvisa behovet av ökade resurser för sluten
astmavård. Vi avstår ibland från att skriva ut förbättrade patienter på fredag och låter dem istället få permission i hemmet under
6
helgen och återkomma för att bli utskrivna på måndag. Detta
sannolikt delvis för att beläggningssiffrorna förbättras. Avdelningen sägs ha en medelvårdbeläggning på 103%,
På en infektionsklinik där jag tidigare arbetat var det tvärtom. Man skrev ut patienter på fredag och skrev in dem på måndag. Om man hade många inskrivningar kunde man nämligen få
ytterligare en underläkartjänst. I alla system finns det knep för att
bättra på den egna situationen.
Problem med överbeläggningar har man nog
alltid haft. När jag en gång
under studietiden jobbade
en kort tid på Epidemisjukhuset hände det att medicinjouren på Sahlgrenska
ringde på morgonen och
ville att vi på Epidemisjukhuset skulle ta över en patient som hade lite feber. När
jag tvekade, hotade han:
Hans Arnoldsson och
Jan André
– Om du inte tar
henne frivilligt så går jag
och hittar några prickar på hennes hud. Och så remitterar jag
henne till dig med frågeställning smittkoppor. Då blir du tvungen
att ta emot henne.
En ovanlig diagnos har jag faktiskt ställt en journatt på
akutmottagningen. En kvinna kom in sent en kväll med bröst-
7
Anna och Tomas
smärtor. Jag kände ingen puls vid handlederna och hon hade
kraftiga blåsljud över hela bröstkorgen. Normalt ekg. Det var
uppenbarligen ett akut dissekerande aortaaneurysm. Det vill
säga ett tillstånd då vävnadslagren i stora kroppspulsåderns
vägg separeras och blodet leds fel, parallellt med den normala
blodströmmen i pulsådern. Någon behandling för tillståndet finns
inte vid denna tid. Kvinnan fick smärtstillande injektioner och
lades för allmän vård på en avdelning. Hon avled som väntat
efter några timmar.
Att jag alls kommit till Sahlgrenska beror på Inger. Hon
behövde specialistutbildning till tandreglerare på Tandläkarhögskolan i Göteborg. Så vi skulle flytta till Göteborg. Jag tittade i
den vikariatslista, som SYLF (Sveriges Yngre Läkares Förening)
regelbundet publicerar. I Göteborg fanns ett tremånaders vikariat på Allergologen.
8
Astma och allergi lär man sig väl på ett par veckor, tänkte
jag. Tre månader är onödigt mycket, men OK. Senare insåg jag,
att funderingen, om hur snabbt man lär sig astma och allergi, var
väldigt fel. När jag 1999 gick i pension efter trettio års arbete
inom allergispecialiteten begrep jag fortfarande bara en del av
allergologin.
Håkan Ljunggren, min
chef i Halmstad, visste att
överläkaren på Allergologen,
docent Arnoldsson, var en
konservativ man, en som höll
på formaliteter och gamla
seder.
– Det är nog inte dumt
att åka upp till Göteborg och
hälsa på honom, innan du
börjar, antydde Håkan.
Det är sommaren
1970. Kambodja har nyligen
Med kavaj men utan slips
invaderats av USA. Jag är en skäggig Vietnamaktivist som inte
har mycket till övers för konservativa formalistiska överläkare.
Jag är emellertid också en mycket artig ung man. Så jag tar fram
min blå-vitrutiga kavaj, som inte använts på flera år, och hittar
också en slips, en stickad, grönrandig. Och åker upp till Göteborg.
I Allergologens reception ber jag att få tala med docent
Arnoldsson.
9
– Han är på semester, svarar flickan i luckan.
Jag får senare veta att hon heter Karin.
Oj då, Göteborgsresan till ingen nytta. Vad ska jag göra?
– Då kanske jag kan tala med den som vikarierar som
överläkare.
– Det är Hans Formgren och han sitter i biblioteket och
fikar.
Jag lotsas till biblioteket via väntrummet, där en stor
mängd unga människor sitter. Får senare veta att det är Jan
Andrés sprutpatienter. Jan är öppenvårdsläkare på Allergologen
och har Sveriges största hyposensibiliseringsmottagning. Han
sprutar på löpande band allergenextrakt med olika gräs och
lövträd och pälsdjur och annat.
I biblioteket sitter Hans Formgren och Olle Löwhagen
med sina kaffekoppar och kanelbullar. De bläddrar i utländska
vetenskapliga tidskrifter.
Jag är imponerad. Det är nog stora vetenskapsmän det,
som läser sådana tidskrifter under kaffepausen. Jag går fram
och tar i hand och bockar mycket djupt för de två höjdarna.
– God dag, jag heter Nils Eriksson och ska börja ett vikariat här om tre veckor.
– Jaså, välkommen då. Vill du ha kaffe? undrar
Formgren
– Och varför har du kommit hit idag?
Olle tittar på mig med ett fundersamt leende.
– Jo jag kom för att hälsa.
– Det var imponerande, tycker Olle.
10
Arbetet på Allergologen har visat sig vara något mindre
slitsamt än det var på medicinkliniken i Halmstad, där arbetsveckan ofta blev sextio timmar eller mera. Eftersom vi här är två
underläkare och har en enda vårdavdelning så behöver var och
en av oss bara ha ansvar för hälften av avdelningens patienter.
Varannan eftermiddag skriver jag in patienter och varannan har
jag mottagning. För övrigt har läkarna nu sedan i januari reglerad arbetstid – tidigare ansågs det att arbetstagare i dessa lönelägen skulle sköta jobbet oberoende av hur lång tid det tog.
Vi underläkare försöker vara effektiva på ronderna, inte
minst för sköterskornas skull; de har svårt hinna med sina uppgifter om ronden drar ut på tiden.
En period när Sten Lindgren och jag är underläkare försöker vi rationalisera vårt arbete genom att vid Arnoldssons
överläkarronder bara delta i ronden på den egna avdelningshalvan. Då hinner vi göra annat avdelningsarbete när överläkaren går på den andre underläkarens halva. Det gillas inte av
chefen. Sten och jag blir inkallade till chefens expedition och
Arnoldsson uppmanar oss med belevad men sträng röst att inte
smita från halva ronden.
Men nu är jag alltså trejour och går och går till sängs
efter att lite ängsligt ha tittat på världskartan.
Efter en stund väcks jag av telefonen:
– Handelsflottan vill konsultera.
Får tala med en fartygskapten. Dessbättre talar han
svenska, till och med på en för mig välbekant dialekt. Han redo-
11
gör för en besättningsmans symtom. Det är lite svårt att säkert
avgöra vad mannen har för akut åkomma. Sannolikt en bakteriell
infektion, men inte säkert. Vågar jag ge kaptenen rådet att använda något av de antibiotika som finns ombord? Det kan innebära en risk för felbehandling. Eller bör mannen föras till läkare i
land? Det har förstås viss betydelse om fartyget befinner sig
långt från närmaste kontinent. Är de mitt ute på Stilla havet?
Mina ögon söker världskartan på väggen. Jag frågar:
– Var befinner ni er?
– Vi e tie minuder fra Skärhamn, svarar kaptenen. Han
har tonande i-ljud. Kanske kommer han från Smögen.
– Jag föreslår att ni går in till Skärhamn och ber provinsialläkaren undersöka mannen, blir min rekommendation.
Förmodligen orsakar min försiktighet ett onödigt ekonomiskt avbräck för rederiet.
I Kambodja störtas prins Sihanouk 1970 och efterträds av
Lon Nol. Kambodja invaderas av USA. Sydvietnam och USA
återupptar bombningarna av Nordvietnam. Arbetaroroligheter i
Polen. Det vita Rhodesia utropar sig till självständig republik.
Krig i Jordanien mellan regeringstrupper och palestinier.
Salvador Allende väljs till president i Chile.
Katarina
Per (Kim)
12
Smidig rektoskopi
– Det här går väl fint? säjer jag uppmuntrande i mörkret.
Det är januari 1971. I Uganda har Idi Amin just kommit till
makten och inlett sitt skräckvälde. I Medelpad är det vinter. Jag
vikarierar två månader som underläkare på infektionskliniken i
Sundsvall. Det är slutet på min vapenfria värnpliktstjänstgöring.
Myndigheterna har nu funnit att vapenfria läkare kan göra bättre
nytta som läkare än som brandmän.
Med hjälp av starka astigmatiska minusglas ser jag numera ganska bra på vänster öga efter transplantationen förra
året. Så jag är inte helt beroende av kontaktlinser. Men jag ser
hundratals extrabilder av varje föremål, det är särskilt störande
på kvällen. Varje ljuskälla blir nämligen en massa ljuspunkter.
Som en stjärnhimmel över synfältet. Det beror väl på oregelbunden brytning i hornhinnans ärrområde, där man har sytt. Jag har
prövat om det kan bli bättre om man skärmar av ögat. Droppat
pupillsammandragande pilokarpin i ögat. Världen blev då tydligare. Men pilokarpinet påverkar även linsens brytning varför jag
måste samtidigt använda extremt starka minusglas, Så starka
minusglas att de förminskar världen till frimärksstorlek. Så det
fungerar inte bra. Prövar även svarta kontaktlinser med ett litet
13
hål i mitten. Det fungerar också – men världen blir väldigt mörk.
Inte heller detta blir en bra lösning. Så jag får fortsätta att ha
knepiga extrabilder. Perfekt ser jag inte – allra minst i mörker.
Nu ska jag göra en undersökning i mörker. På infektionsavdelningen ligger en tjuguårig flicka med ulcerös kolit, en inflammatorisk tarmsjukdom. Hon har fått en tids kortisonbehandling och ska nu rektoskoperas för att vi ska veta om tillståndet
förbättrats eller inte. Rektoskopi innebär att man via ett tittskåp
granskar slemhinnan i ändtarmen. Sedan man fört in rektoskopet sätter man dit en lampa som belyser tarmens inre. Flickan är
orolig för undersökningen eftersom det hade gjort väldigt ont
förra gången hon rektoskoperades.
Som ung och osjälvständig vikarierande underläkare följer man naturligtvis de rutiner som finns på kliniken. På denna
klinik har man alltid utfört rektoskopierna i mörker, för att läkarens ögon ska adapteras, det vill säga vänjas vid mörker, och
därmed kunna se bättre in i tarmen. I det kolsvarta rummet står
flickan på knäna med ändan i vädret på britsen. I kompakt mörker för jag mycket försiktigt in rektoskopet. Tycker det går riktigt
smidigt med hänsyn till att det tydligen var så besvärligt förra
gången. Flickan tycks inte alls ha något ont. Jag är nog en duktig rektoskopist.
– Det här går väl fint, säjer jag uppmuntrande.
– Jo. Men ska det vara det hålet? undrar flickan blygt.
I rätt hål konstaterar jag en stund senare att tarmen blivit
avsevärt friskare av kortisonbehandlingen. Flickan är tacksam
över förbättringen.
14
Vi flyttade från Per Osbecks väg i Halmstad till ett radhus
i Toltorpsdalen i en liten gränd som heter Folkdansen. Egentligen bor vi i Mölndals kommun men ganska nära Sahlgrenska
sjukhuset, som ligger i Göteborg. Tornas och Anna började hösten 1970 i skolan i Toltorpsdalen och har fått goda kamrater i sin
klass. Första dagarna är Anna lite skolrädd och stannar hemma
men sedan blir det tvärtom – hon älskar skolan. Även Per och
Katarina, som visar sig vara nattmänniskor, får bästisar i vårt
radhusområde. Anna är påtagligt storasyster, Tomas är bror
duktig som villigt hjälper till med allt, Per är den matglade och
Katarina är minstingen. Flickorna har ett rum och pojkarna ett.
Dessutom har vart och ett av barnen en egen liten myshörna.
Katarina som länge önskat sig ett djur får en hamster.
Den dör dock så småningom och begravs under högtidliga former.
Radhuset på folkdansen
15
Folkdansen
ligger nära ett
Inger på Tandregleringen
skogsområde. En
kväll när Katarina
besökt sin kompis
Anna-Karin och är
på hemväg i skymningen på Lekevallsgatan hör hon
ett konstigt ljud och
tittar upp. På trottoaren står en stor älg
och stirrar på
henne. Älgen och
Katarina blir lika rädda. Inget farligt händer dock. Katarina rusar
tillbaka till Anna-Karin och ringer hem och blir hämtad.
En lördagskväll ser vi ett program med Povel Ramel i TV.
Han är nästan det roligaste jag vet. Katarina, som vet att jag
tycker om Povel, är idag förkyld och dessutom efter en kontrovers arg på mig. Katarina kommer på ett raffinerat sätt att straffa
sin pappa. Hon går fram till TVn och hostar in i TV-rutan.
– För att Povel Ramel ska bli förkyld så du inte kan titta
på honom, muttrar hon hest.
På söndagar åker vi ibland till Slottsskogen och tittar på
sälarna och till Naturhistoriska museet för att tittar på den stora
valen och andra konstigheter.
16
På julafton äter vi lunch hos mina föräldrar, som bor i en
lägenhet på Parkvägen i Ljungskile sedan pappa pensionerades. Klockan tre ser vi Kalle Ankas julafton på TV. På julaftonskvällen åker vi alla ut till Restenäs, där Gunnar och Anita,
som båda är lärare på Folkhögskolan i Ljungskile, nu bor alldeles nära havet med sönerna Pär, Anders och Mats. Där äter vi
risgrynsgröt och sedan spelar Gunnar och jag trumpet och piano
medan de andra lägger pussel eller ser på TV.
Strax före jul har Inger och jag gjort en upptäckt. Trots
våra försök att uppfostra barnen könsneutralt har flickorna bara
dockor och pojkarna bara bilar. I julklapp ger vi därför
Katarina en traktor och Per en docka. Försöket misslyckas. På
julafton har de efter ett par sekunder bytt julklappar med
varandra. Senare hör jag Anna berätta om julklapparna för en
kamrat:
– Du förstår mamma och pappa är lite konstiga och tror
att flickor kan leka med bilar och pojkar med dockor!
Efter en lyckad aktion röstas 1971 många kvinnor in i de
norska kommunalvalen. USA:s invasion i Laos och Kambodja
slås tillbaka. Nya bombningar över Nordvietnam. Pentagonrapporten, som avslöjar hemligheter om USA:s inblandning i
Vietnam ända sedan 1945, publiceras. Kina ersätter Taiwan
som representant för Kina i FN. Willy Brand får fredspriset.
Bangladesh uppstår efter ett kort krig. Amin blir diktator i
Uganda. Löjtnant Calley döms för massakern i Song My men
behöver aldrig avtjäna straffet. Almbråk i Kungsträdgården.
17
Dyrt dropp föder första forsk
Men oj! Katastrof!
Jag befinner mig på Medicinska Riksstämman i Älvsjö
och ska hålla mitt föredrag. Allting krånglar. Det har blivit ändring
av lokaler i sista stund. Jag springer runt och letar och när jag
väl hittat salen där Allergisektionens föredrag ska hållas, visar
det sig att det blivit ändring i ordningsföljden på föredragen.
Plötsligt är det min tur. Jag rusar fram till projektormaskinisten
med mina diabilder. Håller den första mot ljuset för att kolla att
bilderna kommit i rätt ordning.
Detta är ju förfärligt.
Det är inte mina föreläsningsbilder, om en jämförelse
mellan Solucortef och Betapred vid akut astma, som jag fått med
mig. Det är kollegan Lasse Belins semesterbilder.
Någon bland åhörarna grymtar:
– Ska Eriksson inte börja snart?
Då hör jag ett klirr av klädgalgar mot tunn vägg och vaknar. Konstaterar att jag ligger överst i en trebädds sovkupé på
väg från Göteborg till Läkarstämman i Stockholm. I underslafarna snarkar medresenärer.
Skönt
18
Det är mitt allra första vetenskapliga föredrag som jag
ska hålla. Liksom i drömmen rör det sig om en jämförelse mellan
Solucortef och Betapred vid akut astma. Jag har varit nervös.
Självklart underlag för en mardröm.
Vid frukosten på Centralstationen i Stockholm dyker det
upp flera kolleger som jag känner. De har också kommit med
nattåg. Pendeltåget ut till Svenska Mässan i Älvsjö är överfullt av
läkare. De årliga Läkarstämmorna har nu vuxit så de inte längre
får plats i Folkets hus, där de tidigare hållits. Från pendeltågsstationen i Älvsjö pulsar vi till mässan i nyfallen snö.
Det röks fortfarande överallt. Till vänster om piprökande
Nils Svanborg (allergolog, KS) sitter Torsten Berg (barnläk., Västerås). I mitten Inga Engström (barnläk. KS).
Längst till höger Bengt Arner, allergolog, Lund)
Undersökningen som ska redovisas vid Läkarstämman
kom till stånd för att jag tyckte att klinikens astmadropp var onödigt dyra. De flesta kolleger tänker inte på vad mediciner eller
olika undersökningar kostar. Läkemedelskommittéer, som ger
rekommendationer till läkarna och då tar hänsyn till preparatens
pris, finns inte. Alla läkare, även tillfälliga vikarier, har sina egna
medicinpreferenser. Därför blir medicinskåpen på avdelningarna
ibland fulla av olika preparat med likartad effekt. Som underhållsbehandling vid astma ordinerar en läkare Asmapax, en
19
annan Axetin, en tredje Bronketonyl och en fjärde kanske
Brondaxin comp. Inte sällan skrivs det ut recept på blandningar
som till stor kostnad ska blandas ihop på apoteket, trots att det
finns lika bra färdiga blandningar som är billigare. Sjukvårdskostnaderna stiger ständigt, de har under 60-talet stigit med
ungefär 600%. Nog måste man börja fundera på hur man använder medicinerna, tänker jag.
Kollegan Hans
Formgren håller på med en
undersökning av luftrörsvidgande mediciner, så
Gammal räknesnurra
kallade betastimulerare och kommer småningom
att disputera på en avhandling om sådana läkemedel
1
Han har
för forskningsanslag skaffat en elektrisk Facit räknesnurra. Med
en sådan är det enkelt att multiplicera och dividera, matematiska
uppgifter som annars är arbetskrävande. Jag lånar hem apparaten och räknar ut kostnader och procentuella skillnader för jämförbara doser av olika läkemedel. Finner enorma skillnader, flera
hundra procent i en del fall. För att få faktaunderlag för hur
mycket man skulle kunna spara i sjukvården försöker jag skaffa
förskrivningsstatistik från såväl företagen som Läkemedelsstatistik och Socialstyrelsen men får veta att sådana uppgifter är
hemliga. Skriver ändå en insändare i Läkartidningen om Läkaren
1 Formgren H: Broncho- and Cardioselective beta, receptor active Drugs in the Treatment of Asthmatic
Patients.Thesis 1977
20
2
och sjukvårdskostnaderna, med några prisexempel Får bemötande från representanter för läkemedelsföretagen. Tiden är
ännu inte mogen för prismedvetenhet vid receptblocket.
Det har för övrigt nu kommit ännu mer avancerade räknemaskiner än Facit räknesnurra. Miniräknare. Vid ett möte med
Göteborgs läkarsällskap demonstrerar en stolt kollega en sådan
apparat:
– Säj ett långt tal! säjer han.
– Sjuttioniotusensexhundrafyrtiosex, föreslår en åhörare
– Vad vill ni jag ska dela det med?
– Fjorton, ropar någon.
– Femtusensexhundraåttionio, utropar föreläsaren triumferande, efter att ha slagit in siffrorna.
Alla är imponerade.
Och då har ändå inte den ännu konstigare apparat kommit, som kan räkna ut roten ur ett tal. Det går absolut inte att
förstå hur en sådan fungerar.
Åter till de dyra astmadroppen.
På allergiavdelningen vårdas huvudsakligen patienter
med svår akut astma. De behandlas med ”astmadropp”, infusioner innehållande Teofyllamin, som är luftrörsvidgande, och
Solucortef, som är ett hydrokortisonpreparat. Droppen innehåller
dessutom Resyl, ett slemlösande medel. Jag finner via läkemedelsföretagens kataloger att bland kortisonpreparaten för infus2 Eriksson NE. Läkaren och sjukvårdskostnaderna. Läkartidningen 1972; 69, nr 3, sid 190-191:
21
ion är Solucortef flera hundra procent dyrare än det billigaste,
som heter Betapred.
– Måste det vara Solucortef i droppen? frågar jag Hans
Arnoldsson. Kan man inte använda ett billigare kortisonpreparat?
– Nej det ska nog vara den kroppsegna substansen,
alltså hydrokortison, menar han.
– Hur vet man det?
– Det säjer Björn.
Björn, det är överläkaren på endokrinologavdelningen,
Björn Sjögren. Endokrinologen är en sektion inom Medicinklinik
II, där professor Leif Hallberg är klinikchef. I kliniken ingår även
sektionerna hematologi, med Alexander Weinfeld som överläkare, gastroenterologi med Gerhard Dotevall och reumatologi
med Erik Hedström som chef. Allergologen ingår i Medicinklinik
1, där professor Lars Werkö är klinikchef. I denna klinik ingår
dessutom sektionen för kardiologi med Ed Varnauskas och
nefrologi med Ulla Bengtsson som överläkare.
– Men vet man verkligen att det är så, att man måste använde hydrokortison? Borde vi inte undersöka om det går lika
bra med ett billigare? envisas jag.
– Det får du gärna göra, säjer
Arnoldsson.
Och så lägger vi upp en enkelblind studie. På akutmottagningen
liksom på allergiavdelningen ska astmapatienterna slumpvis få antingen
Betapred eller Solucortef. Hans Formgren och Sven Larsson, som för närva-
Sven Larsson
22
rande vikarierar hos oss, blir medarbetare i studien. Sven
Larsson blir för övrigt småningom lungläkare med inriktning på
yrkesmedicin. Hans avhandling kommer att handla om astma3
mediciner.
Jag ringer till Glaxo i Mölndal, företaget som säljer Betapred.
– Jag undrar om ni skulle kunna tillhandahålla Betapredampuller för en jämförelse med Solucortef vid akut astma.
Det gör man gärna. I verkligheten är man på företaget
naturligtvis begeistrade över att få en sådan undersökning gjord
utan andra kostnader. Företaget hade förstås velat sponsra
undersökningen mycket mera. Men sådant förstår inte jag vid
denna tidpunkt.
Slumpandet av patienter till
de två behandlingsgrupperna består i att patienternas födelsedatum
(udda eller jämn dag) får avgöra
vilken grupp de ska tillhöra. Jag
tycker det känns vetenskapligt men
inser senare att det inte är en bra
Olle Wallentin – en
Glaxo-kontakt
slumpmetod.
Vi kontrollerar behandlingseffekten med dagliga mätning-
ar av lungfunktionen med PEF-mätare. Dessutom bedömer vi
auskultationsfyndet på lungorna (det man hör när man lyssnar
3 Larsson, S: Long term treatment with beta2-adrenostimulants in asthma. Thesis 1977
23
med stetoskopet), mäter dagligen patienternas vikt och kontrollera dessutom rutinblodprov och kalium i blodet. Kortison kan
nämligen åstadkomma lågt kaliumvärde.
När vi fått
ihop tillräckligt
antal patienter
börjar vi analysera
våra data. På medicinkliniken finns
nu i en skrubb en
liten dator, kanske
borde den snarare
kallas bordskalkylator, som bland
annat kan göra
Students t-test, ett
statistiskt test som man kan använda för att se om det finns
någon verklig skillnad mellan två behandlingsgrupper. Vi bokar
in oss ett antal timmar vid denna underbara maskin. Våra data
matas in. När vi sedan gör de statistiska testerna visar det sig att
Betapred inte bara är lika bra som Solucortef, det har dessutom
mindre biverkningar; det ger mindre kaliumsänkning och mindre
viktökning. Betapred är till på köpet enklare att använda; det
finns i färdiga brytampuller till skillnad från Solucortef, där man
24
4
måste lösa upp ett pulver i en vätska. Betapred blir sedan i
hela landet det kortisonpreparat som används för behandling av
akut svår astma.
Människorna på Glaxo är glada. Vid denna tidpunkt är
det ett tidskrävande arbete att framställa diagram. Allt måste
göras för hand. Glaxo bekostar diagrammen till föredragets diabilder
Optimistjollar på stranden.
Tomas i en av mormor
Annas stickade tröjor
4 Eriksson NE, Formgren H, Larsson S. Infusionsbehandling av status asthmaticus. Hydrocortison eller
betametason? Läkartidningen 1972;69:44-48.
25
RAST kommer inte av sig själv
Mitt emot oss på Folkdansen bor
Lasse Belin. Han har arbetat på
Lasse Belin
(20 år senare)
Allergologen i flera år: redan på
den tiden då kliniken fanns på
Vasa sjukhus var han och Nalle
Lindholm underläkare på Allergikliniken. Lasse jobbar nu på laboratoriet med immunologi och har
speciellt intresserat sig för björkpollen. Han ska snart
disputera.
5
På vår gata bor också ett
par av mina gamla kurskamrater
från anatomiåret, Hans Brynger,
som nu är kirurg, och Lennart Rinder som blivit medicinalråd. På
gatan bredvid bor en annan kurskamrat, patologen Yngve Ols-
5 Belin Lars: Studies of birch pollen antigens with special reference to the allergenic principle. Thesis 1972
26
son, som visar sig vara gift med en av Ingers barndomskamrater, Gunhild Schröder från Tanum. Världen är liten.
Första kontakten med Lasse Belin hade vi när han en
dag ringde på frågade:
– Går det bra att jag klättrar upp på ert garagetak och
hämtar en sko?
Det var en morgon då han hade mött många motgångar;
sönerna hade förstört hans landhockeyklubba, han hade av
misstag blivit utelåst och ytterligare förtretligheter hade inträffat.
Han hade blivit arg och i ilskan sparkat till en sten på gatan. Och
så åkte av misstag hans sko samtidigt upp på vårt garage. För
övrigt är Lasse en fredlig person.
Nu finns RAST.
För ett par år sedan gjorde Uppsalakollegerna Gunnar
Johansson och Hans Bennich samtidigt med Kimishige
Ishiszaka i Denver, USA, upptäckter som innebar att vi nu vet att
antikropparna som förmedlar allergiska reaktioner, reaginerna.
tillhör immunglobulinklass E, förkortat IgE. I Uppsala har de nu
utarbetat en laboratoriemetod, kallad RAST, Radio allergo
sorbent test. Med denna metod kan man mäta patienters IgEantikroppar mot olika ämnen. Detta är något revolutionerande
inom allergologin. Många har hittills betraktat allergin som lite
hokuspokus utan vetenskaplig förankring. Nu har allergologerna
något fast att hålla sig till. Ett laboratorieprov som kanske kan
avslöja vad patienten är allergisk mot.
RAST-metoden finns ännu inte tillgänglig på Sahlgrenska.
I dag står Lasse Belin i solen utanför familjens radhus
och byter däck på sin Peugeot när jag kommer förbi. Jag vill visa
min äldre allergologkollega att den vikarierande underläkaren
27
hänger med i den vetenskapliga utvecklingen och känner till IgE.
Jag frågar:
– När tror du RAST kommer till Göteborg?
– Här kommer fan i mig ingen RAST förrän någon sätter
upp metoden, grymtar Lasse och sätter på ett nytt bakhjul.
Och det har han så klart rätt i.
Inom ett år har Lasse satt upp RAST-metoden på allergilaboratoriet
Läkemedelsföretaget Pharmacia i Uppsala har tagit patent på RAST och behöver verifiera att den är användbar. Vi vet
att hudtest, som vi använder för allergidiagnostik, inte hundraprocentigt avspeglar verkligheten. För att få en säker diagnos
fordras i många fall att man gör provokationer, det vill säga att
man tillför allergenet (ämnet som ger allergi) till det organ som
symtomen kommer från, och ser om man då utlöser symtom.
Oftast handlar det om att inandas allergen för att utlösa astma
eller droppa
allergen i
näsan för att
utlösa snuva,
klåda och
nysningar.
Pharmacia
har bett vår
klinik ta reda
på hur
RAST-nivåer
Med kusiner
28
förhåller sig till resultaten med hudtest och provokationer. Ansvaret för undersökningens kliniska del får jag tillsammans med
Sten Lindgren, som nu kommit över till Allergologen från hudkliniken.
Vi startar med en relativt liten studie som bara omfattar
sextiofem patienter och tre allergen; björk, timotej och hund.
Resultat av undersökningen visar en överensstämmelse mellan
RAST och hudtest/provokation i ungefär 85% och vi föreslår att
man i allergiverksamheten ska använda ett poängsystem där
anamnesuppgifter och RAST-värden kombineras för att man ska
få en säker diagnos.
6
Det mest
konkreta resultatet
av en forskningsuppgift blir ofta att
den ger upphov till
nya undersökningar.
Jan och Märta André
Mina fortsatta diagnostiska studier växer med tiden till att omfatta mer än 2000
patienter och mer än 20 allergen. Hudtestningarna, fortfarande i
form av gamla hederliga intrakutantest och ritstest, ingår i rutinerna på mottagningen. Det är sjuksköterskorna Judit Skantz
och Lillemor Tengdelius som håller på med detta. Såväl nasala
provokationer som mer tidsödande inhalationsprovokationer
6 Alhlstedt S, Eriksson N, Lindgren S, Roth A. Specific IgE determination by RAST compared with skin and
provocation test in allergy diagnosis with birch pollen Clinical Allergy 1974;4:131-140.
.
29
utförs dagligen på mottagningen som ett led i den diagnostiska
verksamheten. Våra diagnostiska studier innebär att det nu utförs betydligt fler nasala provokationer än vanligt. Det snoras
och nyses kraftigt i väntrummet av positiva provokationsresultat.
Efter ett tag inser jag att några av våra diagnostiska
rutiner inte riktigt passar in i en vetenskaplig studie; vi utför
provokationer med en blandning av flera mögelsorter. Det går
knappast att jämföra några RAST-nivåer med resultat av sådana
provokationer.
Undersökningarna leder småningom – under min Halmstadstid – till fem originalartiklar i International Archives of Allergy and Applied Immunology. Dessutom ger de underlag för
nya diagnostiska rutiner i hela landet.
Som tur är får jag kontakt med Gunnar Persson på Göteborgs Datacentral för bearbetning av de närmare 100 000 variabelvärden som jag nästan drunknar i.
***
Jag har ett tremånaders vikariat på Allergologen. Några
väldigt definitiva framtidsplaner ifråga om läkarspecialitet har jag
inte haft men mest lutat åt att bli provinsialläkare och halvt
omedvetet tänkt mig att bli det i Kungälv. När jag varit på
Allergologen ett par månader ser jag i Läkartidningen att en
provinsialläkartjänst i Kungälv är ledigförklarad. Provinsialläkare
var en statlig tjänst med arbetsuppgifter ungefär detsamma som
senare tiders distriktsläkare. Distriktsläkare infördes 1973 och är
en tjänst hos landstinget. Jag söker förstås tjänsten i Kungälv.
Det visar sig att jag får förord. Men kollegan Jan Wahlström,
30
som är chef på provinsialläkarmottagningen i Kungälv och som
jag känner från medicinarnas blåsorkester Blåshjuden, där han
spelade bastuba, ringer upp mig. Han säjer att de har tänkt sig
en annan av de sökande, en som redan vikarierar där. Så jag tar
tillbaka min ansökan. Hans Arnoldsson, säjer, när han hör talas
om att jag sökt tjänsten i Kungälv:
– Nils, du ska inte söka någon annan tjänst, du ska
stanna här på Allergologen hos mig.
Så jag stannar kvar - och blir småningom allergolog
istället för provinsialläkare.
***
Våren 1971 bryter det ut en strejk bland akademikerna.
En våldsam debatt pågår i bland annat SACO-tidningen och
Läkartidningen. Jag känner att jag absolut inte kan vara med
och strejka för högre lön för högavlönade grupper. Skriver en
insändare i Läkartidningen där jag argumenterar för att solidaritet med sämre lottade inte är förenligt med kamp för de mest
privilegierade. Det känns inte riktigt att fortsätta att stödja SACO
och Läkarförbundet med mitt medlemskap så jag begär utträde.
I brevet till förbundet motiverar jag mitt utträde:
Den lojalitet, som en SACO-medlem förväntas visa
gentemot den egna privilegierade gruppens agerande i avtalsförhandlingarna, låter sig inte längre förenas med den solidaritet,
som jag känner med mera eftersatta grupper inom och utom vårt
land.
Nalle Lindholm är biträdande överläkare på Allergologen
sedan 1967. Han är fackligt aktiv och av Läkarföreningen utsedd
till strejkledare. Vid en rond kommenterar han min insändare
men visar ingen ilska mot mig. Nalle träffade jag för övrigt första
31
gången när jag just börjat läsa medicin och han var assistent på
Anatomiska institutionen. Jag dissekerade en kanin. Nalle skred
fram i vit rock, tog med sin pincett tag i något vitt i kaninens buk
och frågade vad det var för något.
– Aorta föreslog jag. Jaha, sa Nalle och skulle gå vidare,
men ändrade sig.
– Nä förresten, det är ju höger uretär, rättade han.
Tydligen hade jag redan på den tiden lite dålig syn.
På Allergologen förekommer Nalle bara ibland. Han vikarierar stundtals som professor på Näringsfysiologen och han är
ett halvår medicinalråd. Dessutom har man en känsla av att han
administrerar allt möjligt på olika niv´åer inom sjukvården. Hans
Formgren vikarierar som biträdande överläkare, när Nalle är
tjänstledig.
32
Dasstunna och roddbåt
På morgonen när Inger och
Inger vid arbetsbordet
jag går till arbetet tar vår barnflicka Ingrid Nilsson hand om
de fyra barnen. Ingrid har följt
med från Halmstad och bor
hos oss.
För en manlig läkare är
det vid denna tid helt otänkbart
att arbeta annat än heltid. För
en kvinnlig tandläkare gäller
nästan samma förhållande.
Inger arbetar heltid på Centrala Tandregleringskliniken
Hon har inte velat ta strid med
sina chefer - först Åke Olsson
och sedan Anna Kling - för att få arbeta halvtid- Senare ångrar
hon det. Vid Specialisttandregleringskliniken på Karl Gustavsgatan genomgår hon specialistutbildning i Ortodonti. Hon har föreläsningar och tentor då och då och går på olika biämnen som
kirurgi, pedodonti, bettfysiologi och parodontologi på Tandläkar-
33
högskolan.
Hon väljer bettfysiologi som
specialämne
och samlar ihop
ett antal patienter med dualbett vilket leder
Inger, Anna och Katarina vid ”bastun”
till hennes
7
första vetenskapliga artikel. :
Semestern tillbringar vi med Ingers mamma, Anna Egermark, på Roffen.
Roffen är sommarstället nära Västbacken, norr om Grebbestad, som Ingers pappa Emil byggde på 1940-talet. Där finns
två stugor.
Själva Roffestugan har
byggts av
överblivet
virke från
vägräcken.
Kusin Talis, Anna, Katarina, Inger och Tomas
en
Lillstugan är
7 Egermark-Eriksson I Carlsson G, Ingervall B: Function and dysfunction of the mastica-
,
tory system in individuals with dual bite Europ J Orthodontics 1979 1:107-117.
.
34
tidigare så kallad arbetarbyscha. Den transporterades med tåg
från Borås till Tanumshede och därifrån med hästskjuts hit.
Roffen ligger i en tallskog, ett tiotal meter ovanför havet
med strålande utsikt över bukten. Förutom Folke Rydbos familj,
som ibland finns i Rydbostugan (som Emil Egermark också
byggde tillsammans med pappa Rydbo), har det inte funnits
några grannar. Nyligen har dock en värmlänning, Möller, byggt
ett modernt hus med elektricitet och annat i Roffeskogen.
På Roffen finns inte elektricitet, rinnande vatten eller avlopp. Vi bär upp vatten från en brunn som finns nere vid stranden. En tid kunde vi använda en handpump nere vid källan och
pumpa upp vatten till en kran utanför stugan. En gång när vi
skulle rengöra brunnen släppte vi ned Tomas i den med huvudet
före, så att han kunde samla upp de sista skvättarna vatten. Han
hittade han en groda i botten på brunnen.
Dasset består av en sits över en tunna. När tunnan är full
gräver jag en grop någonstans i närheten av huset och tömmer
tunnan. Förhoppningsvis blir det
bra växtlighet över gropen.
När barnen var små drog
vi dem i en pinnkärra då vi gick
fram till Västbacken för att
handla. De har nu blivit så stora
så de sover ensamma i LillstuAnna Egermark
gan. Mormor sover i sängen i
Roffe-stugans kök, Inger på den
35
väggfasta bänken i rummet och jag i det lilla fönsterlösa vindsutrymmet, som man når via en repstege på utsidan av huset.
Barnen badar,
fiskar krabbor,
letar musslor,
plockar blåbär
och smultron
och klättrar i
berg. Vi gör ett
solur på en
Tomas och Katarina brudnäbbar
berghäll. Det seglas optimistjolle; morbror Per-Axel har gjutit
plastskrov till tre optimistjollar och Inger har skaffat riggar. Tomas vinner alltid segeltävlingarna som genomförs i Roffebukten.
Tomas och Katarina är brudnäbbar när min kusin Björn
Olsson gifter sig med Inger Leonardsson på Greagården i
Bengtsfors. Anna och Per som är kvar på Roffen med mormor
leker med gräs i det fina vädret. När vi kommer tillbaka från
Bengtsfors visar det sig att Anna
utvecklat allergi mot gräspollen.
På klippan vid stranden
ligger Inger och jag och läser
medan mormor Anna stickar eller
löser korsord. Hon är en god och
Emil Egermark
rund mormor som gärna lagar
välsmakande mat och som stickar många vackra tröjor och kappor åt barnen. Hennes föräldrahem var Gästgiveriet i Tanum och
det var där hon träffade sin blivande make, Emil Egermark, när
36
han som vägmästare från Avasjö i Västerbotten kom till Bohuslän för att bygga vägen på Lindön och Kalvön utanför Havstenssund. Detta bygge var
liksom många andra
vägbyggen under
1930-talet ett arbetslöshetsprojekt, så kallat AK-arbete.
Anna har varit
aktiv i Röda Korset och
har arbetat i
Mormor Anna på Roffen
Uddevallavarvets
kassa. Hon blev tidigt änka; Emil dog 1956, samma år som Inger
tog studenten.
Mormor Anna berättar, när hon besöker oss i Mölndal våren
1972, att hon har blivit mer andfådd vid ansträngning. Jag lyssnar på hennes lungor. Det låter inte bra. Ordnar en akut lungröntgen på Central-dispensären. Det visar sig att hon har en stor
mängd vätska i lungsäcken. Jag remitterar henne för fortsatt
utredning till lasarettet i Uddevalla. Tillståndet visar sig vara
allvarligt. Hon har i buken fullt med dottersvulster från en bröstcancer som opererades för flera år sedan. Det finns ingen behandling som kan bota och mormor Anna kommer inte hem från
sjukhuset. Hon blir sämre och sämre och avlider vid midsommartid 1972.
37
Även sommarsemestrarna 1972 och 1973 tillbringar vi på
Roffen, nu utan mormor. Vi ror med ekan till Västbacken och
handlar i kiosken, som fortfarande säljer en del matvaror, och till
den fina sandstranden på Havsten och badar. En tid fungerar en
liten utombordsmotor på en hästkraft. Då ger vi oss ut ända till
Lindön och plockar smultron, samlar strandgods och tittar på
vägen som barnens morfar byggt. Ibland kör vi med bilen och
handlar i Grebbestad och någon gång även i Strömstad.
På bryggan i Strömstad såg jag för ett par år sedan att
det rann något brunt nedför Pers ben. Hoppas det är glass,
tänkte vi och luktade på benet. Tyvärr var det inte glass. Måste
byta på honom. Men Per blev ofta arg när man bytte blöjor och
fick affektkramper, det vill säga att han skriker på en utandning
så länge så han slutar att andas och en kort stund blir blå om
läpparna, medvetslös och får kramper. Det skulle se så otrevligt
ut på bryggan. Därför stoppar vi underdelen av Per i en plastpåse och åker till ett litet vattenfyllt dike utanför Strömstad och
byter på honom.
När det är soligt använder jag för ögonens skull en
skärmmössa. På den som jag nu har står det ”Granit & Betong”.
Det är en gratismössa. Inger tycker att jag kunde köpa en riktig
mössa i en affär. Det tycker inte jag. Sedan någon gång i
tjuguårsåldern har jag varit medveten om de enorma orättvisorna i världen. Globalt sett lever vi i Sverige i lyx medan hundratals miljoner svälter. Det är omoraliskt. Så småningom har jag
insett att U-ländernas fattigdom till stor del beror på de västeuropeiska staternas kolonialism. Man måste naturligtvis göra
38
något åt denna orättfärdighet. Vi rika måste avstå något för att
fattiga ska få det bättre. Och man måste börja med sig själv. När
jag köper något onödigt tar jag resurser från sämre lottade. Det
finns en tänkvärd historia om alla de stora problem mänskligheten står inför och fyra människor vid namn Alla, Någon,
Vemsomhelst och Ingen:
Ett viktigt jobb
måste utföras och Alla
var övertygad om att
Någon skulle göra det.
Vemsomhelst kunde ha
gjort det men Ingen
gjorde det för det var
Allas jobb.
Alla tyckte att Vemsom-
Inger och Nils
helst kunde göra det men
Ingen ansåg att Alla inte skulle göra det.
Det hela slutade med att Alla skyllde på Någon när Ingen gjorde
vad Vemsomhelst kunde ha gjort.
Sammanfattningsvis betyder det väl att man måste börja
med sig själv, när man ser vad som egentligen alla borde göra.
Något medvetet ideologiskt motto har jag inte, men kanske
skulle det vara ”Varje människa borde försöka se till att man
lämnar efter sig en bättre värld än den man föddes till”.
Visserligen finns nu sedan några år SIDA (Swedish
International Development Authority), men trots den U-hjälp som
lämnas av Sverige och några andra rika länder går fortfarande
39
kapitalflödena från fattiga U-länder till rika I-länder, inte tvärtom.
Jag menar alltså att inköp av en ny mössa innebär en onödig
utgift. Så jag fortsätter hela sommaren att göra reklam för Granit
och Betong. Och kanske skämma ut familjen.
Jag inser inte att omgivningen kan tolka det som snålhet när
man avstår från egen konsumtion till förmån för anonyma människor i främmande länder. Inte heller förstår jag - förrän många
år senare - att det är problematiskt (eller värre än så) att vara
maka eller barn till en sådan person.
Det är inte bara ny mössa som jag tycker är onödig.
En sådan person på 1970-talet har vissa likheter med en som 40
år senare av hänsyn till växthuseffekten försöker leva klimatsmart; bara använda sin rättvisa andel av fossila bränslen.
40
Kissa inte!
– Vad har du i droppet?
frågar Olle Löwhagen.
– Histamin, svarar jag.
– Va säjer du, är det
histamin?
– Ja visst.
– Kissa inte, innan jag
kommer tillbaka, ropar Olle och
Olle Löwhagen
försvinner.
Jag sitter och dikterar slutanteckningar inne på Olles och
min gemensamma underläkarexpedition. På skrivbordet ligger
en stor journalhög och på golvet står bredvid mig en droppställning. En infusion går in i en ven i min arm.
Vår expedition är belägen vid entrén i den gamla byggnad i södra delen av sjukhusområdet där allergiverksamheten
bedrivs. På andra sidan av entrén, under trappan, finns ett
krypin som Hans Formgren disponerar. Huset byggdes strax
efter andra världskriget, ursprungligen för att inrymma Reumatologen. Numera är det i bottenvåningen allergimottagning med
kassa, Nalles expedition, Arnoldssons och Jan Andrés rum, två
underläkarexpeditioner, testrum, spirometrirum och provokationsrum och längst bort biblioteket, som också är kaffe- och
konferensrum. Där har vi varje onsdag har ett slags vetenskap-
41
ligt lunchmöte, då även bland annat barnallergologer och Nenne
Hansson medverkar. Nenne Hansson, som egentligen heter
Lars-Åke i förnamn, är en oerhört kunnig och fantastiskt idérik
och kreativ immunolog, för övrigt född och uppvuxen i närheten
av Västbacken. Min uppgift är att skaffa öl till våra onsdagsmöten.
En trappa upp ligger Avdelning 1, hjärtavdelningen, med
Varnauskas som chef. Liksom Allergologen tillhör den Medicinska kliniken I, vars chef är professor Lars Werkö. Två trappor
upp ligger Avdelning 2, en ren internmedicinsk avdelning utan
specialinriktning. Även den tillhör Medicinska kliniken I. Hans
Arnoldsson har formellt ansvar även för denna avdelning. Ytterligare en trappa upp ligger Avdelning 3, hämatologiavdelningen,
med Weinfeldt som chef. Den avdelningen tillhör Medicinska
kliniken II, där professor Hallberg är klinikchef. Fyra trappor upp
har vi Avdelning 4, en allmän internmedicinsk avdelning.
Högst upp, på plan 5, har vi vår avdelning 5, allergiavdelningen. När Allergikliniken flyttade hit från Vasa sjukhus 1958
minskade antalet vårdplatser från 48, fördelade på två avdelningar, till 30 på en enda avdelning.
Varför sitter jag med ett histamindropp? I den medicinska
facklitteraturen har jag letat efter behandlingsmöjligheter för mitt
Menièresyndrom. Någon terapi med riktigt övertygande effekt
tycks inte finnas. Diuretika, alltså vattendrivande mediciner, kan
möjligen hjälpa, men det har jag redan prövat, utan effekt. Några
andra läkemedel har jag också testat utan framgång. Enligt en
artikel skulle histamin vara effektivt, och det är det jag nu prövar.
Besvär av Menière har jag haft sedan 1965, men tidigare
bara i form av tillfälliga korta perioder med rotatorisk yrsel, kräkningar samt lockkänsla och hörselnedsättning på vänster öra.
Till en början trodde jag det var maginfluensa eller annan infektion men när jag en gång under en jour i Halmstad hade symtom
och fick gå ifrån och kräkas med några minuters mellanrum mitt
42
under en hjärtåterupplivning, började jag misstänka att det
Med Olle Zetterström på allergikongress
kunde vara något annat. Vid ett tillfälle under en besvärsperiod
råkade jag ha en stämgaffel i handen, eftersom jag just gjort en
neurologisk undersökning på en patient. Jag satte stämgaffeln
mitt på huvudet och insåg plötsligt: Det är ju Menière jag har.
Ljudet hördes nämligen i det högra örat, det vill säga det
hördes på höger sida, där jag inte hade lockkänslan. Jag hade
förväntat mig att det skulle höras på den andra, hörselnedsatta
sidan, som vid så kallat ledningshinder, till exempel vid mellanöreinfektion eller vaxpropp. Men med denna lateralisering till
den sjuka sidan sitter skadan centralt, inne i själva hörselorganet. Så småningom bekräftades diagnosen av öronläkare.
Symtomen har alltså tidigare varit övergående. Men nu
fortsätter de vecka efter vecka – och kommer att fortsätta i form
av hörselnedsättning och sus resten av livet. Fast det vet jag
inte när jag nu prövar histamindropp hösten 1972.
43
– Han är nog full, tänkte en medicine kandidat som fick
köra hem mig en dag då jag blev så dålig mitt under ronden att
jag inte kunde fortsätta,
På vår avdelning har vi under terminerna fyra kandidater
som går sin medicinkurs. Hans Arnoldsson, som har undervisningsronder för kandidaterna, har en god verbal förmåga; berättar nästan som om han läste ur en lärobok. Arnoldsson är den
gamla sortens överläkare med en självklar pondus. Han har en
privat parkeringsplats direkt utanför Allergologen. Ibland berättar
han att han har två lantställen, som han kallar för ”det lilla"
respektive ”det stora”.
När man upplever hans stora korrekthet och prydlighet är
det svårt att se honom
som konvojledare i
Röda Korsets Vita bussar, som i april 1945
hämtade fångar i tyska
Hans Arnoldsson och
Nenne Hansson
koncentrationsläger.
Med tilldelad hög militär grad kom han med 15 ambulanser för att hämta sjuka kvinnor från koncentrationslägret
Ravensbrück. Vid ankomsten till lägret fick han besked att han
kunde ta med inte mindre än 15 000 personer. Med nya konvojer, varav några angreps av brittiska flygplan, lyckades man
rädda omkring 7 000 kvinnor från Ravensbrück. Totalt räddade
De vita bussarna omkring 15 000 människor. Arnoldsson har
beskrivit sina upplevelser i boken ”Natt och dimma”-
44
Den vackra, svarthåriga och samtidigt tuffa syster Silva
Palm har stor respekt för Arnoldsson. På den sittande delen av
överläkarronden sitter hon ytterst på stolsitsen och antecknar. Vi
andra lyssnar andäktig och lär oss, bland annat om pollensäsonger. Jag inser att jag tidigare aldrig tänkt på att träden
börjar bli gröna ungefär första maj. I min föreställning har det
varit grönt på somrarna och inte grönt på vintern och mellan de
två årstiderna har vi haft skolornas vårterminer och höstterminer.
Nu inser jag att tiden för lövsprickningen och björkpollensäsongen är viktiga uppgifter. Arnoldsson lär oss att det finns en
massa olika gräs och att våra vanliga sädesslag också är gräs.
Några kandidater
Kandidaternas arbetsuppgift på avdelningen är att under
uppsikt av underläkaren undersöka nyinlagda patienter och
skriva journal. När det är flera patienter att skriva in kan inte alla
kandidaterna använda undersökningsrummet.
– Du kan undersöka honom i förrådsrummet, sa syster
Silva vid ett sådant tillfälle.
Efter en liten stund kom kandidaten tillbaka:
45
– Det går inte, patienten får inte plats.
– Jodå, det går bra, där har vi haft patienter förr, svarade
Silva.
Kandidaten hämtade då en kamrat och tillsammans fick
de in patienten på det som skulle fungera som undersökningsbrits.
När Silva gick för att hämta handdukar i linneförrådet
fann hon att kandidaterna missuppfattat, vilket förråd hon menade. De hade lyckats klämma in en tjock patient på en hylla i
linneförrådet.
Jag har nu haft Menièreproblem ett tag och kollegerna
ser att jag inte mår bra.
– Vet du var docenten är, kommer han inte snart och går
rond? frågar Silva en dag, då den andra underläkaren kommit
tillbaka från röntgenronden.
– Han gick med Nisse till Botaniska trädgården.
– Va? gapar Silva.
Arnoldsson har sett att jag verkar spänd och stressad
och tyckt att jag behöver lugnas ner, så efter röntgenronden sa
han:
– Du Nils om du och jag skulle gå och se efter om det
slagit ut några blommor i Botaniska.
Det var naturligtvis väldigt omtänksamt av Arnoldsson
men jag blev bara mera stressad av det hela eftersom promenaden hindrade mig från att utföra en del av det myckna arbete
jag hade att göra på avdelningen. Men det sa jag inte till
Arnoldsson.
46
Docent Arnoldsson har ett mycket vårdat språk. Vid hudtestningar gör vi i regel så kallad intrakutantestning om det inte
finns misstanke om en särskilt stark allergi. Det vill säga man
sprutar allergenet in i huden. Det är omständligt. Hos många
patienter innebär det ett fyrtiotal injektioner som ändå bara resulterar i negativa testresultat. Jag föreslår en dag:
– Kunde vi inte blanda alla allergenen i en spruta och
sätta den som intrakutantest på sådana patienter som inte misstänks ha någon allergi. Då sparar man en massa injektioner. Blir
det negativt så är det negativt, blir det positivt får vi gå vidare.
– Nej Nils, det är lite opraktiskt, svarar Arnoldsson,
Silva översätter sedan åt mig:
– När docenten säjer
”lite opraktiskt” menar han att
det är något av det dummaste
han någonsin hört, ungefär
jävla dumt.
Arnoldsson hör för övrigt
till den gamla sortens läkare
som säjer förnamnet till systrarna medan systrarna säjer
docenten till honom.
Syster Silvia luciadagen
Några år senare visar
sig min tanke om blandning av flera allergen vara inte helt orimlig, nämligen när testmetoden Phadiatop lanseras.
8
8 Eriksson NE. Allergy screening with Phadiatop and CAP Phadiatop in combination with a questionnaire in
adults with asthma and rhinitis. Allergy 1990; 45: 285-292.
47
***
Men åter till Olle Lövhagen som ser, att jag sitter på vår
expedition med ett histamindropp i armen. Han håller på med ett
forskningsprojekt som handlar bland annat om histaminomsättningen vid astma.
– Kissa inte, innan jag kommer tillbaka, ropar Olle och
försvinner.
Efter några minuter kommer han tillbaka med plastbunkar
som han vill att jag ska kissa i. Olle, som för övrigt är en god
musiker, han spelar piano, sjunger och komponerar, är tydligen
en snabbtänkande vetenskapsman: han har insett att jag utgör
en perfekt försöksperson. Man vet ju hur mycket histamin som
går in i blodet från mitt dropp och så mäter han hur mycket det
kommer ut i urinen. Och då kan Olle på sina patienter räkna
baklänges och med ledning av histaminutsöndring i urinen beräkna hur mycket histamin som insöndrats i blodet.
Min urin blir så småningom ett diagram i hans avhandling.
9
9 Löwhagen O: Studies on histamine metabolism in bronchial asthma. Thesis , 1979
48
Unga människor med helprotes
– Helst unga människor med rörlig hals och helproteser,
säjer Gunnar Thiringer, när jag ska hitta patienter för en undersökning av Becotide.
Kontakten med Glaxo i Mölndal har fortsatt efter Betapredundersökningen. Företaget har nu framställt ett nytt kortisonpreparat i sprayform för astmabehandling. Substansen heter
beclometason och Glaxos preparat kallas Becotide. Det är något
helt nytt. Kortison gör underverk vid astma men många patienter
som behöver höga doser under många år får besvärliga biverkningar, framförallt benskörhet, skör hud och förändrad kroppskonstitution, ”päronbål och fullmåneansikte”. Med kortison tillförd
direkt till den sjuka slemhinnan kanske man kan få lika god effekt men utan biverkningar? Ungefär som kortisonsalva för huden.
Detta torde vara det första dramatiskt nya som hänt på
ett par decennier i fråga om astmabehandling. På 1800-talet
hade man extrakt från belladonnaörten, Atropa belladonna och
rökpulver från spikklubba, Datura stramonium, som båda har
atropinliknande effekter. Under den tidiga halvan av 1900-talet
fick man jod, arsenik och atropin. Det kom även adrenalin,
teofyllin och efedrin.
49
När man tänker på gamla tiders primitiva läkemedel ler
man kanske lite överlägset och tycker läkarna var dumma på
den tiden. Vi inser inte alltid att man om 50 år kommer att skratta
åt det som vi i dag tycker är höjden av medicinska framsteg.
Omkring 1950 började kortisonpreparat användas för
första gången. Kortison gjorde underverk, det var som trolleri.
Den första dosaerosolen, det som vanligen kallas spray,
kom i mitten av 1950-talet. Till en början var det adrenalin som
användes i sprayform men på 1960-talet kom isoprenalin, som
har betastimulerande effekt (som är önskvärd) men saknar
adrenalinets alfa-adrenerga effekt (som inte är önskvärd vid
astmabehandling).
Nu, i början på 1970-talet, ungefär samtidigt med
beclometason, marknadsför Draco ett rent beta2-stimulerande
preparat, terbutalin, av Draco kallat Bricanyl. Det saknar
isoprenalinets beta1-effekt på blodkärlen. Ett annat företag introducerar substansen kromoglikat under namnet Lomudal.
Det nya
kortisonpreparatet, Becotide,
verkar innebära
ett fantastiskt
framsteg.
Substansen
uppges ha bara
På internationell allergikongress
lokal effekt. Men
hur är det med biverkningar lokalt i luftrören? Kortisonsalvor kan
ju ge förtunnad hud. Sker något liknande i luftrören?
Tillsammans med Gunnar Thiringer, min gamle skolkamrat från gymnasiet i Uddevalla, som nu är lungläkare på
50
Renströmska sjukhuset, ska jag försöka få svar på denna fråga.
Gunnars avhandling kommer för övrigt att handla om astmabehandling.
10
Jag samlar lämpliga och villiga patienter, sådana som
står på en ordinär kortisondos, 5 mg prednisolon dagligen. De
slumpas till två behandlingsgrupper, en som får beclometason,
en som får prednisolon. Behandlingseffekten kontrollerar jag
med PEF-mätningar; biverkningarna ska Gunnar undersöka
genom att ta biopsi från luftrören via bronkoskop. Bronkoskopet
består av ett tjockt rakt stålrör, utan likhet med de böjliga smala
rör med fiberoptik som kommer några år senare. En svärdslukare stoppar ned ett svärd i matstrupen. En bronkoskopist
stoppar ned ett rör i luftstrupen. Frånsett denna skillnad kan de
två aktiviteterna te sig lika dramatiska. Man kan skada tänderna
med bronkoskopet. Gunnar ger mig därför besked om hur
önskepatienterna ska se ut:
Helst unga människor med rörlig hals och helproteser.
Det går förstås inte att hitta så många sådana; det får bli det
som det blir. Mest medelålders utan helprotes. Patienterna som
tillfrågas om medverkan informeras om hur det hela går till och
får 50 kronor i ersättning för sin medverkan. Alla är nöjda och
tacksamma över att bli så noggrant undersökta.
10 Thiringer G: Studies on beta-Adrenergic-Stimulating and Blocking Drugs in Asthmatic Patients. Thesis,
1975
51
Undersökningen visar att bronkerna snarare blir friskare
av kortisonsprayen.
11
Dessutom
mår de Becotidbehandlade patienterna bättre i sin astma än de
prednisolonbehandlade.
12
Människorna hos Glaxo
blir åter glada.
Vi har på Allergologen
närmare ettusen astmapatienter
som står på regelbunden kortisonmedicinering. De har under
flera år registrerats i den så
kallade Steroiddispensären, som
Nalle startade i samband med
Madeleine på Allergilab
att han undersökte vissa kortisonbiverkningar.
13
En del patienter som har svår astma fordrar höga doser
och får biverkningar av kortisonet. Redan innan Becotide registrerats får vi tillgång till preparatet på vår klinik för en öppen
prövning på de svårast sjuka, de som står på långtidsbehandling
med höga doser kortison. Vi dokumenterar effekten på vanligt
sätt med kontroll av lungfunktion och vikt med mera och dessutom sänder vi patienterna till sjukhusfotografen för att vi ska
11 Thiringer G, Eriksson NE, Malmberg R, Svedmyr N, Zettergren L. Bronchoscopic biopsies of bronchial
mucosa before and after beclomethasone dipropionate therapy. Postgr Med J 1975; 51 (suppl 4):30-31.
12. Eriksson NE, Lindgren S, Lindholm N. A double-blind comparison of beclomethasone dipropionate
aerosol and prednisolone in asthmatic patients. Postgr Med J 1975;(suppl 4):67-70.
13 Lindholm N: Changes in body composition during long-term treatment with cortisone and anabolic
steroids in asthmatic subjects Thesis 1967
52
kunna dokumentera om förändringarna i kroppskonstitutionen
försvinner. Efter det första besöker hos fotografen ringer en av
patienterna och fordrar på hela gruppens vägnar att det inte ska
bli några fler foton och att de foton som tagits ska förstöras. Jag
accepterar naturligtvis detta. Jag hade inte gett fotografen några
speciella instruktioner och han hade tagit nakenfoto av patienterna.
Effekten av den nya behandlingen är emellertid fantastisk. Många förbättras i astman samtidigt som en del av deras
biverkningar försvinner. Några får en sorts kortisonabstinenssymtom, vilket utgör ytterligare bevis för att kortisonet inte tas
upp i kroppen.
14
Resultaten från Becotidestudien redovisar vi
som ett föredrag vid ett symposium i London.
15 16
Det är första
gången jag håller ett
tal på engelska. Mitt
största problem är att
få reda på hur rhinitis
uttalas på engelska;
rajnitis, rajnajtis eller
rinajtis.
På kvällsflyget
Vid farmors och farfars stuga
tillbaka från London
14 Eriksson, NE. S. Lindgren, et al. Long term treatment of steroid dependent asthmatic patients with
beclomethasone dipropionate. Allergol Immunopathol Madr. 1875 3(2): 77-86
15 Eriksson NE, Lindgren S, Lindholm N. A double-blind comparison of beclomethasone dipropionate
aerosol and prednisolone in asthmatic patients. Postgr Med J 1975;(suppl 4):67-70.
16 Thiringer G, Eriksson NE, Malmberg R, Svedmyr N, Zettergren L. Bronchoscopic biopsies of bronchial
mucosa before and after beclomethasone dipropionate therapy. Postgr Med J 1975; 51 (suppl 4):30-31.
53
sitter jag bredvid en man från Brasilien. Han undrar om det finns
någon bank i Göteborg öppen på kvällen när vi kommer fram;
han behöver nämligen växla till sig svenska pengar för att kunna
få ett hotellrum. Det finns på denna tid inga VISA-kort. Jag svarar att det nog inte finns någon bank öppen. Men han kan övernatta hemma hos mig, säjer jag. Brasilianaren tar tacksamt emot
erbjudandet. Inger och barnen är i Uddevalla så lägenheten står
tom. När han ger sig av nästa morgon vill han betala, vilket jag
naturligtvis motsätter mig. Då ger han mig 50 kronor och säjer
att jag ska köpa något till barnen.
Jag gläds över att för en gångs skull vara den
generöse som tar med barnen och köper leksaker; jag är ju annars alltid den restriktive, som inte köper annat än det absolut
nödvändiga. När Inger kommer hem berättar jag om gåvan till
barnen. Medan jag är på jobbet tar hon med barnen till en affär
och inhandlar leksakerna för femtiolappen. Jag blir väldigt ledsen över att inte ha fått visa mig generös för barnen.
Vietnamkriget pågår. Barn som råkat ut för napalmbomber
54
Massageapparat
Patienter med svår astma har ofta ett mycket segt slem i
luftrören. Det är svårt att få upp detta. Behandlingen går bland
annat ut på att göra slemmet mjukare och hjälpa patienten att få
upp det. På allergiavdelningen har vi en sjukgymnast. Hon bankar astmapatienternas ryggar för att få loss slemmet. Dunkandet
kallas tapotement.
Nu har det kommit en massageapparat som kan utföra
något liknande.
– Vi kan väl undersöka om apparaten är lika bra som
sjukgymnasten, säjer jag.
– Gör du det, säjer Arnoldsson.
I samarbete med Marianne Scherman, avdelningenssjukgymnast, startar jag en undersökning. De inneliggande
astmapatienterna delas in i tre olika behandlingsgrupper: en får
bankningar av apparaten, en får bankningar av sjukgymnasten
och en grupp får inte något av detta. Vi mäter dagligen lungfunktion och mängden upphostning.
När vi analyserar våra värden finner vi att de som inte fått
någon behandling alls tycks må bäst.
Så kan det ju inte vara.
55
Det dröjer innan vi tycker oss våga publicera resultaten.
De stämmer ju inte med det som alla vet är rätt. Så småningom
blir det ändå en rapport i sjukgymnasternas tidning.
17
Senare framkommer att det naturligtvis är alldeles fel att
banka; bankningarna utlöser sammandragning av bronkerna och
försämrar istället för att förbättra.
Utan alla jämförelser i övrigt hade vi inför våra resultat en
tvekan liknande den Charles Darwin hade innan han publicerade sina revolutionerande upptäckter som stred mot hans tids
allmänna tro.
***
– Vill du åka med mig till
Fars Hatt i Kungälv över allhelgonahelgen om du får 1000 kronor?
frågar jag syster Margareta.
Margareta rodnar och vet
inte säkert vad hon ska svara.
Samma effekt har min fråga på
syster Birgitta.
Jag skämtar förstås. Det
Syster Margareta
handlar om att medverka i en läkemedelsstudie. Draco har frågat om jag har möjlighet att ganska snabbt göra en jämförelse
mellan Bricanyl, en luftrörsvidgandes tablett, och en ny Bricanyl17 Scherman M, Eriksson NE, Grimby G. Sjukgymnastisk behandling vid asthma bronchiale. Sjukgymnasten
1975;4:18-21.
56
tablett med längre varaktighet. Jag funderade och kom fram till
att enda möjligheten för en snabbt genomförd studie vore att
samla ett tillräckligt stort antal astmapatienter under tre dygn
någonstans. Alltså genomföra hela undersökningen på tre dagar. Förutom de två sjuksköterskorna, som avlönas med 1000
kronor av Draco, följer min kollega Hans Formgren med för att
medverka.
Hela gruppen åker i abonnerad buss till hotellet Fars Hatt
i Kungälv. Vi mäter lungfunktion, blodtryck och pulsfrekvens på
patienterna i hotellrummen tre gånger om dagen. Och äter
mycket gott. På bussen hem efter avslutad undersökning suckar
en av patienterna:
– Då blir det till att åka hem till hårt bröd och mesost igen.
Undersökningen visar att den nya tabletten inte innebar
någon fördel. Några år senare framställer Draco en annan långverkande Bricanyltablett som jag prövar under Halmstadstiden.
Den fungerar bättre.
18
Stora Kopparberg påstår i annonser att deras luftrenare,
Steral, ”kan förändra astmatikers liv”. Kan luftrenaren verkligen
det?
– Den kan förstås inte ha någon effekt, säjer Arnoldsson
en morgon efter röntgenronden, då vi kommit att prata om annonserna för Steral.
18 Eriksson NE, Haglind K, Ljungholm K. A comparison of sustained release terbutaline and ordinary
terbutaline in bronchial asthma. Br J Dis Chest 1982;76:202-204.
57
– Så kan du väl inte säja, säjer jag.
– Jo visst.
– Men om du i egenskap av Sveriges främste allergolog
blir intervjuad, kan du då utan att veta det påstå att den inte har
effekt? envisas jag.
– Jo men du får gärna undersöka det, Nils.
Inger besöker
Gunnars Anita och
hennes mamma Elin
Jag skriver till Stora Kopparberg och frågar om de kan
leverera ett antal aktiva apparater och ett antal ”placeboapparater”, det vill säga apparater som ser likadana ut och låter likadant, som de aktiva, men som saknar filter. Det kan de. Jag
lägger upp en enkel forskningsplan med så kallad dubbel-blindcross-over-teknik. Patienterna ska under en period ha aktiv apparat och under en annan period en apparat som inte renar
luften. Jag väljer ut astmapatienter som har positiva hudtester
för damm (detta är innan vi förstått att husdammskvalster, Der-
58
matophagoides, är den väsentligaste allergenkällan i det vi kallar
husdamm). Deltagarna får hemma mäta lungfunktionen med
lånade PEF-mätare morgon och kväll och dessutom göra en
bedömning av vilken period som varit bäst.
Det visar sig att PEF-värdena inte skiljer sig mellan den
aktiva perioden och placeboperioden. Viss skillnad finns ändå
när det gäller patienternas bedömning av vilken period som
kändes bäst.
19
Långt senare förstår jag att det hade varit bättre att pröva
luftrenare hos kattallergiker, eftersom kattallergen håller sig
svävande i luften lång tid och låter sig infångas av luftrenaren.
Kvalster och deras avföring håller sig mest i sängen. Dessutom
måste luftrenaren placeras så den blåser rakt i ansiktet på patienten för att ha optimal effekt.
På mottagningen i Halmstad gör jag senare en öppen
studie på en billigare, elektronisk luftrenare, som heter Elfi. Resultatet av undersökningen tyder på att den har effekt. Jag redovisar det bara som ett diagram i ett föredrag om Icke20
farmakologisk behandling av astma . Det vetenskapliga värdet
av Elfi-studien är nog mycket begränsat
***
Mina föräldrar i Ljungskile hälsar vi på ibland. Pappa var
redan under sitt yrkesverksamma liv ofta reseledare, huvudsak-
19 Eriksson NE. Behandling med luftrenare hos vuxna astmatiker. Läkartidningen 1982;79::4643-4645.
20 Eriksson NE. Tekniska hjälpmedel. I Lindholm N m fl (red): Astma och allergi i samhället. Glaxo, Mölndal, 1988
59
ligen för Ansgar resebyrå, som ägs av vännen Willy Lind. Nu
efter pensionering har han varje år haft flera bussresor till olika
platser i Norge, Danmark, Island och Finland. Mamma deltar
som resevärdinna. Hon har ännu inte knäledsbesvär som
hindrar henne från att resa.
Pappa är trots
sina blygsamma språkkunskaper (han
läste engelska
bara ett år under en handelskurs) inte
rädd för att ge
Katarina med farmor
och farfar vid 70-årsfest
sig ännu längre
bort än till de
nordiska länderna; leder även resor till Oberammergau i Tysk-
land och till Leningrad. Han har fortfarande styrelseuppdrag i
många föreningar och håller genom kamratmöten kontakt med
vännerna från den resande folkhögskolan till Genève, som han
deltog i 1935.
Mamma gläds mycket åt pyssel med blomsterodlingar vid
sommarstugan i Resteröd, som köptes 1972. Resteröds bryggförening har valt pappa till kassör trots att han inte har någon
båt. Han badar från bryggan. Till och med på vintern badar
pappa. På juldagen har vi som underhållning för barnen att gå vi
till stranden och göra hål på isen så pappa kan doppa sig.
60
Slumpning i hatt
– Vi har fått en pigg yngling till immunologen, säjer
Nenne Hansson en dag vid vårt onsdagsmöte. Han heter
Staffan Ahlstedt och han har en ELISA-metod som skulle kunna
användas i allergidiagnostiken.
Elisa betyder Enzyme-linked immunosorbent assay.
– Skulle inte Nils kunna göra något ihop med honom?
undrar Nenne
Visst. Jag har ju redan en diagnostisk undersökning på
gång. Varför inte göra en studie där vi jämför hudtest, RAST,
anamnes, ELISA och provokation?
Jag skriver en försöksplan, gör formulär och vi lägger in i
rutinarbetet, att blod från testade patienter skickas ned till laboratoriet i källaren för analys med RAST och ELISA. Pharmacia
kontaktas och är intresserade av att bidra med en del testmaterial. Resultat från denna diagnostiska studie kommer först
under Halmstadstiden.
21
***
21 Eriksson, NE & Ahlstedt S Diagnosis of reaginic allergy with house dust, animal dander and pollen
allergens in adult patients. V. A comparison between the enzyme-linked immunosorbent assay (ELISA),
provocation tests, skin tests and RAST. Int Arch Allergy Appl Immunol 1977,54(1): 88-95.
61
Vi hyposensibiliserar (”allergivaccinerar”) många patienter. Vad händer med olika sorters antikroppar vid hyposensibilisering? Finns något samband mellan behandlingseffekten och
de förändringar man kan mäta i blodet? Tillsammans med Staffan Ahlstedt, som har en metod att mäta inte bara antikroppars
mängd utan också deras aviditet,
22
startar jag ett par studier på
patienter med gräs eller björkpollenallergi, Aviditet betyder ungefär totala bindningsstyrkan mellan antikropp och antigen.
Undersökningarna ger
ingen entydig bild. Klinisk förbättring vid hyposensibilisering
tycks kunna hänga ihop med
antingen minskning av IgEantikropparna samtidigt som
det bildas icke-IgE-antikroppar,
Katarina och Tomas
festklädda
eller med ökad bildning av IgEantikroppar.
2324
Det finns andra obesvarade frågor kring hyposensibilisering. Sedan länge har man vid kliniken använt allergenextrakt
framställda vid det egna allergilaboratoriet. För varje patient
komponeras en blandning som vi med ledning av hudtestresultat tycker är lämplig, till exempel 40% timotej, 30% ängsgröe, 20% engelskt rajgräs och 10% tuvtåtel. Sedan några år
22 Ahlstedt S: Studies on the antibody response to E. coli 0 antigen and the protective and serological
properties of the antibodies with special reference to avidity. Thesis, 1973
.23 Ahlstedt S, Belin L, Eriksson NE, Hansson L Å. Quantity and avidity of antibodies against birch pollen in
atopic patients during hyposensitization. A preminary study. Int Arch Allergy appl Immun 1975;48:632-641
24 Ahlstedt S, Eriksson NE. Immunotherapy in atopic allergy - antibody titres and avidities during hyposensitization with birch and timothy pollen allergens. Int Archs Allergy appl Immun 1977;55:400-411
62
har vi också använt ett kommersiellt extrakt med depåeffekt,
Allpyral. För lövträdsallergiker använder vi en Allpyralblandning
innehållande björk, al och hassel. Många patienter är emellertid
hudtestpositiva även mot en del andra lövträd. Räcker det med
Allpyrals lövtrrädsblandning eller borde man ta med alla lövträdspollen som patienten reagerar mot? Som lönn, ek, bok,
ask. Olle Lövhagen och jag ska undersöka saken.
Vi lägger upp en plan för jämförelse mellan tre grupper,
en som får bara mixen, en som får alla lövträd som patienten är
allergisk för enligt testningen och en som inte får några sprutor
alls.
Nu ska vi fördela patienterna slumpmässigt. Det mest
slumpmässiga vi hört talas om är att lägga lappar i en hatt och
blunda och dra. Jag skaffar fram en hatt, skriver på lappar grupp
1, grupp 2 och grupp 3. Olle blandar lapparna och håller fram
hatten. Jag blundar och drar.
Vi tycker att vi är väldigt vetenskapliga.
När studien småningom är genomförd finner vi inte någon skillnad mellan de två behandlingsgrupperna i vår undersökning och inte heller något enkelt samband mellan klinisk
förbättring och de olika immunologiska förändringar vi ser
25
I ytterligare en studie jämför vi effekten av hyposensibilisering med Lomudalbehandling och ser ingen skillnad
25 Eriksson NE Ahlstedt S, Lövhagen O. Immunotherapy in spring-time hay fever. A clinical and immunological study comparing two different treatment extract compositions. Allergy 1979;34:233-247.
63
mellan de två metoderna. Med senare års forskarögon synes
denna studie vara föga vetenskaplig, eller rent ut sagt, dålig.
26
Patienterna som tillfrågades om de ville medverka i
hyposensibiliseringsstudien skulle fylla i några frågor om sin
pollenallergi i ett formulär.
– Är det några fler frågor du tycker jag ska ta med?
frågade jag Lasse Belin och visade mitt förslag till formulär.
– Du kan väl fråga efter parabjörksymtom, tyckte Lasse.
Parabjörksymtom kallar vi de besvär som många björkallergiker får av en del frukter. Kunskapen om detta bygger på
allergologers kliniska erfarenhet; ingen har närmare studerat
fenomenet.
Jag lade till frågor om parabjörksymtom i formuläret. Inte
visste jag att detta skulle bli inledningen till 30 års sysslande
med födoämnesöverkänslighet
När Lasse Belin föreslagit att jag skulle fråga efter parabjörksymtom börjar jag fundera på om man inte också borde ta
reda på hur annan födoämnesöverkänslighet förhåller sig till
olika inhalationsallergier. Jag gör ett relativt enkelt frågeformulär.
Vi ber alla patienter som under 1973 hudtestas att fylla i formuläret, när de ändå sitter och väntar på avläsning av testresultaten.
Det blir mer än 1300 individer. De som svarar att de har några
26 Eriksson NE, Löwhagen O. Behandling av pollenutlöst allergisk rhinit hos vuxna. Hyposensibilisering
eller dinatriumkromoglikat? Opuscula Medica 1978;24:3.
64
besvär av födoämnen, 275 patienter, får fylla i ett mer omfattande. Det blir flera tusen sifferuppgifter att analysera.
Undersökningen visar att en del nötter och frukter är vanligaste anledningen till matöverkänslighet och att det finns ett
samband mellan björkpollenallergi och dessa frukter. Dessutom
visar det sig att matallergi är vanligare ju starkare hudtestreakt27
ionen med björkpollen är. . Även en del tidigare okända inbördes samband mellan olika födoämnen blir kartlagda.
28
1972. besöker Nixon och Kissinger Kina. USA minerar
nordvietnamesiska hamnar och återupptar vid jultiden bombningar över Nordvietnam. Terroristaktion mot israeler vid OS och
Israel bombar palestinska flyktingläger. Våld i Nordirland.
Ockultism har storhetstid i Västeuropa.
Amerikanska B52-plan vräker bomber med
bl.a. napalm och växtgift över Vietnam
27 Eriksson NE Food sensitivity reported by patients with asthma and hay fever. A relationship between
food sensitivity and birch pollen-allergy and between food sensitivity and acetylsalicylic acid intolerance
Allergy 1978. 33: 189-96.
28 Eriksson NE. Clustering of foodstuffs in food hypersensitivity. An inquiry study in pollen allergic patients.
Allergol Immunopathol (Madr) 1984. 2: 28-32.
65
Tortyrexpert
Inger och jag har i Göteborg blivit medlemmar i en återuppstådd Amnestygrupp 80, där Inger Wennerblom och hennes
make Lennart är gruppsekreterare. I gruppen finns en afrikan,
Tsokolo Muso, från Lesotho. Han kommer väl till pass då gruppen får en fånge från Lesotho. Tsokolo berättar att man ska
inleda breven till regeringsmedlemmarna i Lesotho med
”Kreatur!”. Det betyder nämligen ”Jag önskar dig framgång och
lycka med många kreatur”. Vår grupp ordnar under Tsokolos
ledning ett veckoslutsseminarium om Södra Afrika för Amnestymedlemmar från andra grupper i regionen.
Tortyr är det allra värsta en människa kan råka ut för. I
skolan lärde vi oss att tortyr ingick i jesuiternas förhör under
inkvisitionen. Sedan har jag nog i Det Bästa läst om att nazister
och japaner och kommunister använde brutala metoder. Men att
bruket av tortyr fortfarande är utbrett i världen – inte minst i en
del länder som hör till den så kallade fria världen - vet de flesta
inte. Amnesty försöker nu sprida kunskap om detta.
66
Under ett veckoslut deltar jag i ett Amnestyseminarium
om Läkaren och tortyren. För Amnestys räkning har jag skrivit
ett antal tiggarbrev till läkemedelsföretag och andra och bett
dem bidra till seminariets kostnader. Läkarförbundet bidrar. Seminariet hålls i en konferensanläggning utanför Oslo. På
fredagskvällen har jag träffat de andra deltagarna och lyssnat på
ett par föredrag. På lördag morgon ser jag vid frukostbuffén att
de flesta sitter vid ett stort runt bord mitt i matsalen. Där finns en
tom plats. Jag går dit med min tallrik.
– Kan jag sitta här? undrar jag. Lite onödigt att fråga
egentligen.
Jag får ett något otydligt jakande svar. Det känns som
om jag inte alls är välkommen att sitta bland dessa Amnesty-
Vid ”Bastun”
67
kamrater.
Efter en stund förstår jag av bordskamraternas samtal att
det inte alls är mina Amnestyvänner. Det är Norska friidrottsförbundets centralstyrelse.
Jag byter bord.
Det finns ett namn på oförmågan att känna igen ansikten.
Det heter Prosopagnosi, en åkomma som drabbar ungefär två
procent av befolkningen. Kanske har jag en variant av denna
sjukdom.
På morbror Pers segelbåt
Amnestys nationella styrelse adjungerar mig 1973 som
”sjukvårds- och tortyrkonsult”, och följande år blir jag invald som
styrelsemedlem. Åker en gång per månad på fredagskvällen
med nattåget till Stockholm för sammanträde. Äter då frukost på
68
Röda rummet vid Norra Bantorget, nära Amnestys kontor, som
ligger i hörnet av Drottninggatan och Barnhusgatan. Thomas
Hammarberg är ordförande i styrelsen. Amnesty i Sverige har
bara en anställd, Ulla Ridderstad.
Jag skriver en artikel i Nordisk medicin om tortyren.
29
På
uppmaning från svenska sektionen av Amnesty försöker jag få
några professorer och docenter vid Sahlgrenska att underteckna
en insändare i Läkartidningen, där man ska protestera mot läkares medverkan i tortyr.
Hans Arnoldsson kan väl skriva under?
– Nej vet du Nils, jag har sett så mycket i mitt liv. Jag tror
inte jag ska skriva under en sådan insändare, svarar han.
Jag får däremot Lars Werkö och några andra professorer
att underteckna insändaren. Dessutom lyckas jag få ett 70-tal
underskrifter från kolleger på Sahlgrenska sjukhuset på ett upprop till läkare i andra länder att protestera mot och vägra delta i
tortyr. Till en mängd tidningar sänder jag insändare om tortyren
och vid ett möte på Studentkåren, där Stefan Centerwall talar
om Chile och Lennart Widing om judar i Sovjet berättar jag om
Amnestys kampanj mot tortyren. Gunnar medverkar med en
ensemble ur Kammarkören.
Vietnamkriget pågår. Världens mäktigaste nation, USA,
bombar ett fattigt folk i Asien. ”Vi ska bomba dem tillbaka till
stenåldern” säjer man. Det är förfärligt. Men i Västvärlden protesterar inte media, inte heller politiker – med enstaka undantag.
29 Eriksson NE. Läkaren och tortyren, Nord Med. 1973;88:217-8.
69
Olof Palme kritiserar USA i sitt jultal 1972. Till följd av detta låter
Vita Huset ambassadörsposten i Stockholm stå tom. Man ska
inte kritisera USA eftersom ”de räddade Europa undan nazisterna." Även om det vore sant – det var framför allt Sovjetunionen
som besegrade Nazityskland – så är det ett dåligt argument för
att USA ska ha rätt att sköta världen efter eget huvud.
Det är oanständigt att inte protestera. Jag hinner dock
inte vara så aktiv i Vietnamrörelsen i Göteborg. Deltar i ett par
Vietnamdemonstrationer, betydligt större än demonstrationerna i
Halmstad. Skriver en del insändare i de tre Göteborgstidningarna. En svart desertör från Vietnamkriget bor hos oss ett par
veckor. Jag deltar i det Centrum för tvärvetenskap som startat
med inriktning på globala problem. Börjar inse att den rika
världens tilltagande förbrukning av jordens ändliga resurser är det stora problemet. Tror
att det värsta är att oljan tar
slut – jag har ännu inte förstått
att ett större problem är att de
fossila bränslena räcker så
länge så koldioxidutsläppen
från förbränningen kommer att
leda till klimatkatastrofer.
Tomas i Roffeskogen
Inger och jag fortsätter
att regelbundet sända pengar till Danilo Dolcis projekt för fattiga
på Sicilien.
70
På Läkarstämman i december har jag ett märke på kavajen med texten VIETNAM mot en bakgrund av FNL:s flagga.
Kollegan Hans Formgren är bekymrad på vår överläkares vägnar:
– Kan du inte för Arnoldssons skull ta bort det, vädjar
han.
Det gör jag inte.
Ett par för mig okända kolleger som ser märket pekar
finger åt mig och kommenterar:
– Och skägg har han också.
***
Diskuterar med barnallergologen Tony Foucard
Den gamla sortens överklassläkare, som misstror
praktisk demokrati och jämlikhet, förekommer fortfarande. I
personalrestaurangen på Sahlgrenska har man numera gemensam kö och gemensam matsal för alla personalkategorier; förut
71
hade läkarna egen matsal. En dag står det en kirurg framför mig
i kön.
– Jävla demokrati, fräser kirurgen, lämnar kön och ställer
sig längst fram där maten finns.
Den 11 september 1973 störtas den demokratiskt valde
socialistiske presidenten Allende i Chile vid en USA-stödd militärkupp. Flertalet stater i Latinamerika är mer eller mindre fascistiska diktaturer, stödda av USA. Den nordamerikanska stormakten har tidigare inte accepterat några socialistiska stater på
sin kontinent, så kuppen kommer inte helt oväntat.
Nu jagas, torteras och mördas vänstermänniskor i Chile.
Sveriges ambassadör Harald Edelstam gör en insats som kan
jämföras med Raoul Wallenbergs i Ungern. Edelstam räddar
omkring tusen människor undan Pinochets hejdukar. En hel del
får komma till Sverige.
De sydamerikanska flyktingarna placeras först i läger i Alvesta.
Chilekommittéer och Amnestygrupper ordnar så
att flyktingar kan bjudas in
till
svenskars hem under
julen. Till vår familj kommer ett ungt par från
Sten Lindgren
Uruguay, de heter Josef
och Maria. De anländer till
ett mörkt Göteborg och aningen kylslaget hem. Sverige har
nämligen elransonering på grund av oljekrisen. Det är första
gången sedan andra världskriget som energiproblemen blir
medvetna för svenskarna. Att den ekonomiska tillväxten i vår
72
värld skapat miljöproblem har redan tidigare uppmärksammats
av medvetna människor, bland annat genom Hans Palmstiernas
bok Plundring, svält, förgiftning och Gösta Ehrensvärds
Före – efter.
President Allende störtas vid
militärkupp i Chile
De två flyktingarna stannar hos
oss över julhelgen.
Vi försöker så gott
det går att förstå
varandra trots att
Inger och jag inte
kan spanska och
Josef och Maria
nästan inte förstår engelska. Vår Saab är ganska fullsatt när vi
åtta personer plus packning åker till Ljungskile för att fira jul med
mina föräldrar och Gunnars familj.
1973 undertecknas i Paris ett avtal om vapenvila i Vietnam men strider fortsätter. USA:s utrikesminister Kissinger och
den vietnamesiske förhandlaren Le Duc Tho får dela Nobels
fredspris. Watergateskandalen i USA. Picasso avlider liksom
Gustaf VI Adolf. Krig Egypten-Syrien mot Israel leder till den
första oljekrisen på grund av minskad export från OPEC.
Militären störtar Allende i Chile. Gisslandrama vid Norrmalmstorg.
73
Vadå disputera?
– Vakna Olle, klockan är kvart över nio.
Olle Löwhagen och jag delar hotellrum vid en allergikongress i Köpenhamn. Jag har vaknat, fumlat fram armbandsuret
och konstaterat att vi försovit oss.
– Vaa? sluddrar Olle.
– Vi har försovit oss, kongressen har redan börjat.
Jag står redan vid tvättstället och sköljer ansiktet.
– Nä, gäspar Olle.
– Jo, vi måste skynda oss, klockan är kvart över nio.
Kongressen började för en kvart sedan.
– Nä, det kan den inte vara. Olle verkar prata i sömnen.
– Jo, envisas jag och tittar på klockan en gång till. Nu
med glasögon på näsan.
Finner att jag haft urtavlan den upp och ned. Vänder den
rätt.
– Nej, den är visst kvart över tre, medger jag och kryper
ned i sängen igen. Olle snarkar redan.
Synnedsättning kan ställa till problem.
***
74
Bricanyl heter den nya astmasprayen som har mer specifik beta2-aktivitet än isoprenalin, som funnits i flera år, och därmed mindre biverkningar när det gäller hjärtat. Nyligen har det
kommit ytterligare en ny luftrörsvidgande spray, Rimiterol.
En del patienter säjer att de föredrar den gamla Isoprenalinsprayen; de tycker att Bricanyl inte har lika snabb effekt som
den gamla. Det borde vara lätt att undersöka, tycker Sten Lindgren och jag. Sten fortsätter för övrigt undersökningar rörande
luftrörsvidare.
30
:Vi startar en dubbelblind cross-over-studie där vi mäter
lungfunktionen upprepade gånger under tio minuter efter det
patienterna inhalerat Bricanyl, Isoprenalin eller Rimiterol. Det
visar sig att skillnaden är obetydlig mellan de tre inhalationspreparaten i fråga om hur snabbt effekten kommer.
31
Kanske är det
så att en del patienter är vana att känna av en biverkan, hjärtklappning, efter isoprenalin och därmed tror att den har så
mycket snabbare effekt.
***
– Vi ledigförklarar en öppenvårdstjänst här i Halmstad.
säjer Håkan Ljunggren i telefon en dag sommaren 1973. Den är
avsedd för dig. Sänd in din ansökan, Nils.
Fortfarande har jag inte haft några riktigt konkreta planer
beträffande min medicinska framtid. Men detta låter ju idealiskt.
30 Lindgren S: Inhalationsteknik och bronkdilatation hos astmatiker. Thesis 1988
31 Eriksson NE, Lindgren S. The rapidity of bronchodilatation. A comparison of isoprenaline, terbutaline and
rimiterol. Scand J Resp Dis 1978;59:30-36
75
Jag sänder in min ansökan. Får tjänsten. Behöver inte börja
tjänsten förrän våren 1974.
Vid Nordiska allergikongressen i Helsingfors sommaren
1973 redovisar jag resultat från Becotideundersökningen och
Staffan Ahlstedt rapporterar preliminära resultat av vår jämförelse mellan ELISA och andra diagnostiska metoder. Först dagen innan avresan får jag klart för mig att det i Staffans föredrag
ingår kliniska data, som jag ju har hand om. Panik. Jag drar med
mig en stor mängd papper med testresultat och jobbar med på
flyget.
På grund av flygstrejk blir det färja och tåg tillbaka från
Finland. På tåget mellan Stockholm och Göteborg träffar Staffan
och jag Hans Arnoldsson i kafévagnen; Arnoldsson åker förstaklass medan Staffan och jag
åker andra.
– Jaså Nils, du ska
lämna oss, säjer Arnoldsson. Jag hade ju tänkt att du
skulle disputera innan du
lämnar mig.
– Det har jag då aldrig funderat på. Vad i hela
världen skulle det vara på
Nenne Hansson
(flera år senare)
för vetenskap? undrar jag.
– Tja, det är väl något av det du håller på med som duger. Vi får höra med Nenne.
76
Hemma på kliniken tittar Nenne Hansson igenom vad det
är jag håller på med för undersökningar. Han menar att hyposensibiliseringsstudien och de diagnostiska studierna räcker för
en avhandling.
Jag tycker hyposensibiliseringsstudien som jag håller på
med är för dålig för att ingå i en avhandling, så jag startar tillsammans med Olle Löwhagen en ny innan jag lämnar Göteborg.
Resultat från de olika studierna ska sammanställas till vetenskapliga artiklar. Jag förstår småningom principen med underrubrikerna Introduction, Material and Methods, Results och
Discussion i artiklarna. Det gäller att diskutera vad resultaten
betyder i ljuset av annan forskning. Alltså måste man hitta vad
andra skrivit. Att leta referenser är inte lika lätt som det blir på
2000-talet med Internet och Medline. I de allergitidskrifter som vi
Tomas, Anna, Katarina och Per
har på Allergikliniken bläddrar jag och letar och hittar några artiklar som förefaller relevanta och med ledning av deras referenslistor letar jag vidare bakåt i litteraturen. Ibland får jag gå upp på
sjukhusbiblioteket som ligger på ett berg mittemot Sahlgrenska.
77
Jag upptäcker att det finns en dörr i berget i gatuplanet och där
kommer man till en hiss som tar en upp till biblioteket. När jag
hittat lämpliga artiklar kan jag dra kopior av dem med den
kopieringsapparat som finns på kliniken. Fast det gäller att
spara. Kopior kostar.
Mitt medicinska arkiv växer. De röda röntgenfilmkartongerna, som slängts från röntgenavdelningen, är idealiska samlingsmappar för A4-papper. Återanvändning är självklart. Kartongerna fyller mina bokhyllor. Än så länge samlar jag
information för alla medicinska specialiteter. Så småningom
kommer jag att inskränka mig till invärtesmedicin. I slutet på
århundradet blir det enbart allergi. Men antalet kartonger blir lika
stort.
Skrivandet av vetenskapliga artiklar är betydligt mer
komplicerat än det kommer att bli något decennium senare, när
datorerna kommit. ”Klippa och klistra” som finns som funktion i
senare tiders ordbehandlingsprogram har nu en mera konkret
innebörd. Istället för att skriva om allt man skrivit (det blir många
omskrivningar innan artikeln är färdig) klipper jag ut sådant som
inte behöver ändras och klistrar samman med omskrivna delar
av artiklarna.
***
I mars 1974 går flyttbilen från Mölndal. Inger och flickorna
flyttar till en lägenhet vid Håstensgatan i Varberg. pojkarna och
jag till Halmstad, där jag har köpt ett halvt parhus på Felix
Körlings gata för 82000 kronor, sannolikt stadens billigaste hus.
78
Nu ska Inger bli övertandläkare på Tandregleringen i
Varberg; jag ska bli medicinöverläkare i öppen vård och barnen
ska byta skola. Hur ska det bli?
Huset i Halmstad. Vi flyttar in
i den vänstra halvan
I januari 1974 införs en tid såväl elransonering som
bensinransonering i Sverige på grund av oljekrisen. Jan Guillou,
Peter Bratt och Håkan Isacson döms till fängelse för att IBaffären. Riksdagen antar en ny regeringsform och riksdagsordning - kungen får bara ceremoniella uppgifter. Sverige och USA
utbyter åter ambassadörer.
79
80