Vernissage Famnas Värdeforum 18 december 2012 Famnas Värdeforum är ett kvalitetsutvecklingsprogram som syftar till att skapa en kultur av ständiga förbättringar. I Stockholms län arbetade 13 team med 74 medarbetare från landsting, kommuner, idéburna och privata utförare systematiskt med att genomföra konkreta förbättringsarbeten i vårdens och omsorgens vardag under hösten 2012. Förbättringsområdena berörde allt från demensvård till social samvaro, vårdpreventiva arbetssätt och vård i livets slutskede. Höstens omgång genomfördes i samarbete mellan Famna och utvecklingsledarna i Stockholms län inom ramen för den nationella satsningen Bättre liv för sjuka äldre. Tisdagen den 18 december 2012 presenterade alla team sina resultat vid en Vernissage på Ersta konferens i Stockholm. Lars Pettersson, Famnas generalsekreterare, hälsade alla välkomna och deklarerade att dagens huvudpersoner var alla medarbetare i teamen. – Jag har sett hur allt fler under åren har deltagit i Famnas Värdeforum. Vernissagen blir en manifestation: vi alla som deltagit har skapat någonting bra som fungerar i vardagen. Den här gången har vi också ett samarbete över gränserna – idéburet, kommunalt, privat. Viktoria Loo, utvecklingsledare på Famna, har jobbat med alla 13 teamen, tillsammans med Thomas Schneider och Susanne Rosén. – Idag är minglandet huvudfokus – idag firar vi teamen! I januari startar en ny omgång av Famnas Värdeforum. På vernissagerna i Famnas Värdeforum är det just nätverkandet och presentationerna som är syftet – och det var mer än fullsatt i lokalen denna vinterdag. Samtalen vid teamens presentationsposters flödade och många blev både inspirerade och imponerade. Samtliga teams arbeten finns presenterade i vernissagekatalogen, här kommenterar några team sina arbeten. Brytpunktsamtal i livets slutskede Teamet från Avdelning P14, Radiumhemmet, Karolinska Universitetssjukhuset har bestått av Kidi Zemariam, Anneli Berg, Kathrin Wode, Mia Abramsson, Pia Petrovic och Nina Markholm Nordgren (coach). Avdelningen är en akut onkologisk slutenvård med 18 vårdplatser. – Träffarna i Famnas Värdeforum har varit viktiga, menade Nina Markholm Nordgren, teamets coach. Mia Abramsson instämde: – Man har fått stöd av de andra grupperna, både som återkoppling och att få höra hur de tänker. Redan efter första tillfället gick det lätt att ställa sig upp och prata inför alla, även om många är ovana vid det. Båda två tycker att det fått effekter i verksamheten, även utanför själva förbättringsåtgärderna. – Vi har fått mer teamkänsla på arbetsplatsen. Idag äter till exempel alla lunch tillsammans, oavsett vilken funktion eller roll man har. Så var det inte förut. Det kanske inte låter så stort, men det har medfört mycket positivt. Både för vi-känslan och att det har blivit lättare att få komma med tankar och idéer. Det har också uppstått positiva rykten – det finns en nyfikenhet från andra avdelningar, sa Nina Nordgren. Medvetenheten kring förbättringar har blivit större, menade hon. Nu blir det en grupp till från avdelningen som ska delta i Famnas Värdeforum. Nina Nordgren har också föreläst på kliniken om hur det går till, vilka effekter det fått etc. – Det har varit jätteroligt, sa Pia Petrovic. Det är kul när man ser att det går att åstadkomma förändringar som blir bestående. Vi har gjort förändringar – som frigör tid. Om patienterna blir lugnare frigör det tid. Och det är lätt att mäta, i det palliativa register som vi använder. Ta fasta på nattfastan för piggare äldre Teamet från Danvikshem har bestått av Farsana Hashemi (coach), Veronica Hjalmarsson, Amir Chowdhury, Hanna Hassi, Eva Kureman, Isabella Grigoriou. Danvikshem är ett särskilt boende som drivs av stiftelsen Danviks hospital (som grundades av Gustav Vasa 1553). Här finns 188 platser för dygnetruntvård med inriktning på omvårdnad, demens och korttidsvård samt ålderdomshem. – Det roligaste är att ha lärt sig förändringsprocessen. Det har jag använt i mitt jobb, hela tiden. Det är så strukturerat, lättförståeligt och ganska snabbt! Isabella Grigoriou har uppskattat Värdecaféerna, men tycker som många andra att det svåraste är att kunna avsätta tiden, särskilt för de yrkesgrupper som har små möjligheter till flexibilitet. Teamet har arbetat med nattfastan – vissa äldre åt för lite och gick ner i vikt. – Vi har fått jättebra resultat! Det har nästan blivit som en kickstart. Vi tog reda på önskemenyer – var det en gröttallrik eller någonting annat personen vill ha? Vi gjorde observationer, undersökte det individuella hjälpbehovet. Vad behöver han/hon? Vi dokumenterade. När vi mätte tiden för nattfasta såg vi att den var ojämnt hög. Nu har vi konstaterat att vi inte kan vara beroende av enskild personal, utan vi måste ha rutiner. Så nu ser vi över rutinerna för alla. En av metoderna gruppen har använt sig av är ”fiskbensdiagrammet” (som handlar om att ta reda på orsak och verkan). Nattfastan var ett av benen. – Nu kan vi gå vidare och välja ett annat ben – huvudfrågan är dock kopplad till undernäring, måltid, mat och vikt. Lilla gruppen förebygger oro och ångest hos personer med demenssjukdom på gruppboende Teamet från Mälarbacken vård och omsorgsboende har bestått av Helena Hagberg, Johanna WallinMårtensson, Marjo Moberg, Hoa Hoang, Eva Fawaz Lindström och coachen Anette Norman. Mälarbacken vård- och omsorgsboende är ett gruppboende med totalt 182 lägenheter som drivs av Stockholms stad. Inriktningen är gruppboende för demenssjuka. Teamet har använt olika metoder för att bena ut problem och att arbeta med förbättringsprocessen. – Det har varit både positivt och lite jobbigt. Vi har kommit fram till bra saker, det har varit mycket diskussioner. Men vi har en dygnetruntverksamhet – och det innebär att det är svårt att hitta tider. Det konkreta resultatet av förbättringsprocessen är att man prövat ett arbete med ”Lilla gruppen” för tre till fyra boende som behöver extra stöd för att hantera sin tillvaro. Andra aktiviteter som prövats är till exempel frukostklubb och personcentrerat bemötande. Resultatet har mätts på olika sätt, både läkemedelsanvändning och BPSD-mätningar (Beteendemässiga och psykiska symtom vid demenssjukdom), med påtagliga förbättringar. – Det positiva med PGSA-hjulet (Planera-göra-studera-agera) och fiskbensdiagrammet är att man ser strukturen. Man hittar det som är det egentliga problemet. Ofta går man direkt på att göra utan att reflektera över vad som är orsaken. Och utvärdera är alltid viktigt, förstås, sa Anette Norman. Också instrumentet SBAR för effektiv kommunikation (Situation, bakgrund, aktuellt tillstånd och rekommendation) ger hjälp till för att korta ner möten och effektivisera till exempel telefonsamtal. Nu planerar gruppen för att arrangera en vernissage även på hemmaplan. – Vi kommer att fortsätta med att applicera PGSA-hjulet på alla möjliga problemområden. Förbättrat teamarbete för att minska BPSD-symtom Teamet från Attendo Kampement och Rio har bestått av Anna Eriksson, Camilla Bergqvist, Christina Granholm, Hamdi Hassan, Jarek Raubo och Jemma Myrberg (coach). Attendo Kampement och Rio är två vård- och omsorgsboenden där 80 personer med demenssjukdom bor. – Arbetet i samband med Famnas Värdeforum har lett till att vi har arbetet mer strukturerat i teamet. Det har varit inspirerande att få lyssna på andras berättelser i Värdecaféerna. Många har liknande verksamhet, vi har hämtat inspiration och nya erfarenheter av varandra. Frågorna vi arbetar med är ju väldigt likartade, sa Jemma Myrberg. Till exempel hade Attendo redan arbetat med nutritionsfrågan, som några av de andra teamen arbetade med, så där kunde de dela med sig av sina erfarenheter. – Vi har fått instrumenten, verktygen, för att arbeta med förbättringar, att sätta mål, göra mätningar, sa Jarek Raubo. Vi har arbetat brett – och det ledde till att vi beslutade oss för att jobba med en checklista, som används i samband med inflytt. Det har lett till ett mer strukturerat arbete. I den mån det är möjligt genomförs hembesök innan inflytt. En effekt är att användningen av läkemedel har minskat markant. En annan är att det märks skillnader i de boendes humör: – Det har blivit stor skillnad, en stor förändring, menar Jarek Raubo. I fortsättningen kommer fokus ännu mer att ligga på bemötande, att möta brukaren där han eller hon befinner sig. Målsättningen är att använda BPSD-registret som ett hjälpmedel (BPSD = beteendemässiga och psykiska symtom vid demenssjukdom). Famnas Värdeforum i samarbete med Bättre liv för sjuka äldre Under dagen presenterades Famnas Värdeforum och samarbetet med Bättre liv för sjuka äldre, genom Team Stockholms län inom Äldrecentrum, som arbetar med en regional stödstruktur för evidensbaserad praktik inom socialtjänsten. Linnea Järpestam, utvecklingsledare inom Regional stödstruktur för evidensbaserad praktik inom socialtjänsten, beskrev sitt och sina kollegors arbete som ett resultat av en överenskommelse mellan SLL (Stockholms läns landsting) och KSL (Kommunförbundet Stockholms län) för att förstärka kunskapsutveckling och evidensbaserad praktik. – En evidensbaserad praktik är ett förhållningssätt, en följd av ständiga systematiska förbättringar, och det sker med en kombination av profession, forskning och brukare. Inom den nationella satsningen Bättre liv för sjuka äldre arbetar man nu med att föra ut kvalitetsregistren i verksamheterna. – Famnas Värdeforum har i höst skett i samarbete med Bättre liv för sjuka äldre, berättade Viktoria Loo, Famna, och beskrev för besökarna på vernissagen vad Famnas Värdeforum är. – Teamen har sått frön. Men hjälp av alla metoderna, engagemanget och energin har de fått fröna att växa. Det har skett därhemma, i verksamheten, där hela teamet är med och jobbar med förbättringar, från dag ett. Men vi har också arbetat med coacherna. Viktoria Loo beskrev hur det hela börjar med en rad frågor. Om man inte vet vilka värden man vill skapa kanske man tar bort fel saker? Hon beskrev mikrosystemets 5P-modell, som ställer en rad frågor: Varför går vi till jobbet? Vilka finns vi till för? Vem är bra på vad? Vad skapar värde för dem vi finns till för? Vilka mönster har vi? – Sedan börjar det verkliga förbättringsarbetet. Att se på vardagen med nya ögon. Fundera över vad vi vill åstadkomma – mål. Fundera över hur vi ska veta att vi nått dit – mått. Använda PGSA-hjulet, planera-göra-studera-analysera, för att se vilka förändringar som leder till förbättringar. – Att göra det vanliga ovanligt bra – det skapar kvalitet i vardagen, det gör skillnad. Det finns inget misslyckande, det finns bara lärande. God vård och omsorg är en färskvara. Den som slutar att bli bättre slutar snart att vara bra. Och då är en viktig del lärandet av varandra, menade Viktoria Loo. – Det krävs mod; att våga se, våga fråga, våga lyssna, våga ifrågasätta, våga agera och våga ha visioner. Ni är vardagshjältar! Kom ihåg att fira era framsteg! Till de närvarande cheferna skickade Viktoria Loo med uppmaningen att ta vara på viljan, kunskapen, engagemanget medarbetarna här har med sig! – För ni måste vara med på den här resan. Gå hem och så nya förbättringsfrön! Samtal om bättre äldreomsorg Efter ytterligare mingel och samtal med alla förbättringsteam avslutades dagen med ett panelsamtal om hur man kan skapa bättre äldreomsorg, och avslutningsvis några reflektioner av Eva NilssonBågenholm, nationell äldresamordnare, Socialdepartementet. I panelen fanns Eva Frunk-Lind, förvaltningschef på Äldreförvaltningen Stockholms stad, Malin Appelgren, ordförande i omvårdnadsnämnden Solna stad och Vita Kiluk, verksamhetschef Danvikshem. Samtalet leddes av Thomas Schneider, kvalitetsansvarig, Famna, som inledde med att fråga panelen vad de hört, sett och upplevt under vernissagedagen: – Jag har hört och sett ett antal presentationer av utvecklingsprojekt. I vardagen, där ute där de äldre bor, där vi kan göra skillnad. Det ser så enkelt ut – men det är det inte, sa Eva Frunk-Lind. Jag vill uppmana alla att sprida detta! Här har ni hittat exempel på utvecklingsprojekt som gör skillnad! – Jag har sett stolthet och engagemang, sa Malin Appelgren. Äldreomsorg är ofta ifrågasatt. Samtidigt har vi nu den bästa äldreomsorg Sverige någonsin har haft. Och det märker man här! – Hos oss är detta arbete prioriterat, sa Vita Kiluk, Danvikshem. Det här ska vi satsa på. Att synliggöra det jobb ni som görs hos oss och få förståelse för varandras arbetsområden är värt mycket! Thomas Schneider undrade vilka förutsättningar de olika parterna behöver, och Vita Kiluk menar att det dels är krav utifrån, som ska vägas in i budgeten. Dels krävs en del mod– så kommer resultaten efter hand. – I Solna utförs 80 procent av omsorgen av andra än kommunen, berättade Malin Appelgren. Vi ska förstås vara tydliga med vad vi vill ha, men också skapa utrymme för förbättringar. Goda exempel är viktigt. Jag är ju medborgarnas beställare. – Det finns många möjligheter idag, menade Eva Frunk-Lind. Det finns medel avsatta för denna typ av utvecklingsprojekt. Hon konstaterar också att verksamheterna behöver anpassas – boendetiderna minskar, många är svårt sjuka. – Vi jobbar just nu med boendeplanering. – Har vi kvar ett system som inte passar dagens äldre? undrade Thomas Schneider. – Frågar du mig: ja, sa Eva Frunk-Lind. – De kommer in senare, bor kortare tid, är sjukare. Hänger vi med? Ja. Med det är hårt arbete. Personalen är fantastisk, menade Vita Kiluk. Thomas Schneider tog upp frågan om balansen; att skapa en kultur för ständiga förbättringar, och ledarskap som tar vara på engagemang. – Det handlar om helheten, menade Vita Kiluk. Om man förstår sin del i sammanhanget blir det roligare. – Ledarskapet är helt avgörande när vi pratar om detta område, sa Eva Frunk-Lind. Utbildningar för ledare finns. Men – det framkommer av och till – det spelar stor roll hur många en chef har personalansvar för. – Det handlar också om möjligheten att kunna avancera på sitt jobb, menade Malin Appelgren. I Solna finns möjligheten till karriärstegen – det är otroligt viktigt. Alla har inte den drivkraften, men vissa har det. Det finna alltid någon som är motor och det gäller att ta tillvara det. Kan man betrakta förfrågningsunderlagen, själva beställningarna, som förtydliganden eller detaljstyrning…? – Ja, det är ju risken! I politiska debatter ligger det nära tillhands att vilja ha både hängslen och livrem, menade Malin Appelgren. Vi ville ju ha nya sätt, vi ville ha utveckling av kvalitet. Då är målstyrning viktigt. Vita Kiluk menade att det finns för många listor som ska fyllas i som tar tid från de boende. – När det gäller till exempel dokumentation tycker jag att man hela tiden ska ta sig en funderare på vad är det för krav vi har satt upp, sa Eva Frunk-Lind. Vad leder till utveckling och att det verkligen blir bättre för de äldre? I Stockholm för vi samtal med branschråd där vi försöker lyssna på varandra. – Sen är frågan hur vi säkerställer kvaliteten, sa Malin Appelgren, i vissa delar av landet är det att man överhuvudtaget kan tillhandahålla boende. – Att mäta kvalitet är inte så lätt, och det är inte heller så lätt att mäta förändringar, sa Thomas Schneider. – Efter Koppargården kom krav på att vi ska följa upp allting, sa Eva Frunk-Lind. Det är inte alltid så lätt med brukarundersökningar, men nu har vi ändå genomfört det i Stockholm. Trivseln har ökat markant, och även svarsfrekvensen, mellan 2011 och 2012. Vi ser inte bara den negativa bild media förmedlar av äldreomsorgen. Vad behövs för att samverka i vårdkedjan, mellan vårdnivåerna, mellan landsting och kommun? – Kommunerna är alltid arga på landstingen. Det är otroligt svårt att överbrygga, menade Malin Appelgren. Problemet är att det är två skilda pengapåsar. Man har också otroligt dålig koll på varandras discipliner. Det är hela den attityden som gör att samarbetet försvåras, det saknas också tillit mellan disciplinerna. – Men demensteamen är bra exempel. Där möts kommun och landsting på ett bra sätt, menade Eva Frunk-Lind. – Vad skulle ni vilja skicka med teamen som presenterat sitt arbete här idag? avslutade Thomas Schneider. – Berätta för de andra som finns i era verksamheter, sa Vita Kiluk. Fira. Och fortsätt arbeta så här! – Jag hoppas att den här entusiasmen kommer att finnas kvar, sa Malin Appelgren. Det är viktigt att era chefer förstår. Det är ett ansvar som ligger på er, men det måste finnas förutsättningar lokalt. – Det kommer ny satsning i vår, sa Eva Frunk-Lind. Se till att era arbetskamrater söker! Ta vara på de möjligheter som finns! Just nu har ju just ni gjort det. Nationella satsningen Bättre liv för sjuka äldre Dagen avslutades med reflektioner av Socialdepartementets nationella äldresamordnare, Eva Nilsson-Bågenholm. – Jag blir jätteglad när jag ser det här! Det är väldigt kul att se konkreta exempel på hur man bedriver förbättringsarbete. Det är ett jättestort arbete ni har gjort. Störst är inte det ni gjort i projektet utan att ni lärt metoder som gör att ni kan arbeta med ständiga förbättringar. – Vi behöver få igång det här inom många områden. Samtidigt ska vi vara stolta över vår äldreomsorg i Sverige. En del är fantastiskt bra – andra är inte lika bra. Men i media får vi en bild som inte riktigt stämmer. Mitt uppdrag är att lyfta alla. Visa på den stolthet vi ska ha för vår äldreomsorg. Det är inte så många som har den typen av organiserad äldreomsorg som vi har i Sverige. Eva Nilsson Bågenholm beskrev resan vi varit med om i Sverige, från fattigvården, början på dagens äldreomsorg, via diskussionerna om stora institutioner eller bo kvar hemma – vilket resulterade i långvårdens stora institutioner. – Efter Ädelreformen fick vi en annan syn på äldre personer. Nu försöker vi skapa möjligheter att bo kvar hemma så länge som möjligt, med stöd, tills man flyttar till ett äldreboende. Resan vi gjort de senaste sex åren imponerar, menade Eva Nilsson-Bågenholm. Mycket handlar om den enskilda individen. Att flytta fokus från organisationen till den enskildes behov. Jag blir inspirerad och imponerad här idag. Jag hoppas att detta bara är början – för jag ser det som en kontinuerlig process. Eva Bågenholm fortsatte med att beskriva satsningen där 4,3 miljarder kronor riktas mot äldreomsorgen. – Staten och SKL tecknar överenskommelse om hur pengarna för äldreomsorgen ska fördelas. Det är spännande att se hur olika län har lyckats inom ramen för detta. Två län, Blekinge och Västmanland har lyckats oerhört bra med att förbättra läkemedelsanvändningen. I Stockholm har man prioriterat andra områden, till exempel demens, vård i livets slutskede och förebyggande arbete. Eva Bågenholm fortsatte och talade om kvalitetsregistren, som ett verktyg för att åstadkomma resultat och uppmanade till användning av olika typer av register för uppföljning. – 1,1 miljarder ska användas för att förbättra vården under 2013. Vår förhoppning är att pengarna ska bidra till att ni får en skjuts – inte bara på grund av dessa satsningar utan även i fortsättningen. Totalt handlar det om 4,3 miljarder under tre år. Pengarna delas ut i efterskott till kommun och landsting, och ibland direkt till dem som jobbat med BPSD-registret. Men kom ihåg: inget blir kvar av sig själv. Text: Helena Sundqvist Laurin, Klarakom Foto: Famna