Livhusaren 2011 - LIVHUSARERNAS KAMRATFÖRENING

FÖR ALLA SOM VILL VE TA MER OM LIVREGEMENTE TS HUSARER
ENSAM HEMMA
Han skulle vara borta ett år!
KARA KUSH
Örnen i Afghanistan
2011
LIVHUSAREN
en truppofficers
bekännelse
Av Marcus Lukic
Vi är där för att
göra skillnad
inte bara vara där.
Hunger och Monster
En överlevares möte med Australiens djurliv
forsvarsmakten.se/k3 - facebook.com/livregementetshusarerK3 - youtube.com/k3webb
Utmaningar som vi på Livregementets husarer, K 3,
ställs inför kräver sammarbete och professionalism!
Ett arbete på K 3 kräver mer än det vanliga men ger
dig kamratskap och stolthet att tillhöra de främsta.
GarnISSONSEnheten
Utbildning och Simulatorstöd
Motorskolan
Förar och fordonsutbildning
Sjukvårdsskolan
Försvarsmaktens
Överlevnadskola
FlygEnheten
32. underrättelsebataljonen
31. LUFTBURNA
BATALJONEN
FÖRSVARSMAKTEN
LIVREGEMENTETS HUSARER, K 3
Örebro-Värmlands
gruppen
Utveckling och utbildning
19. Sannaheds hemvärnsbataljon
20. Värmlands hemvärnsbataljon
Personel Recovery, PR
Ansvar och utveckling
SERE B, C
Survival, Evasion, Resistance, Extraction
Flyg & Hoppmästarkompetens
TUAV - Utbildning & Utveckling
TUAV Pluton
Fallskärmsjägarkompani
Underrättelseskvadroner
Undsättningspluton
Luftburna jägarskvadroner
FS22
Afghanistan
Editon: Emil
08 EN KRIGARES HJÄRTA
10 FS22
14 PRIO
18 ÅTERKOMST
22 UTRUSTNING
28 en truppofficers bekännelse
Adress:
Tidningen Livhusaren
Pl 37
30 31. LUFTBURNA BATALJON
42 FRYSTORKAT
546 81 Karlsborg
Telefon 0505-45 10 00
Ansvarig utgivare: Per Ingemarson K 3
Uno Bohman Kamratföreningen
Chefredaktör: Ronnie Hammar
Lokalredaktör: Jennie Cagner, Kenny Sörqvist,
Läs och begrunda den nya
Livhusaren 2011. Kanske gillar
Björn Carlsson, Johanna Sundberg Sjöberg
du den. Kanske inte. Hör av dig
0505-45 10 00
så vi får veta din åsikt!
[email protected]
forsvarsmakten.se/k3
Reportage/foto: Personal, anhöriga till Livregementets
[email protected]
Trevlig läsning
husarer samt bilder från Försvarsmakten, främst Combat
Camera.
Creative Director och layout: Ronnie Hammar
Kamratföreningen redaktör: Jens Ramhöj
Alla medlemmar i Livhusarernas kamratförening får
tidningen gratis. Vid fel adress eller utebliven tidning
kontaktar du kamratföreningen som ansvarar utdelningen. Johan Thorp, [email protected].
Övriga prenumerationer/friexemplar såsom myndigheter, organisationer och personer vars arbete rör Försvarsmakten och Livregementets husarer har möjlighet
att få tidningen gratis. Kontakta redaktionen.
44 32. UNDERRÄTTELSEBATALJON
47 HAR JAG DET SOM KRÄVS
57 FÖRSVARSMAKTENS ÖVERLEVNADSSKOLA
62 ÖREBRO-VÄRMLANDSGRUPPEN
69 KAMRATFÖRENINGEN
Omslagsbild: 32. UndBat Foto Ronnie Hammar
Typsnitt: Gunplay, Myriad Pro och Warnock Pro.
Tryck: NRS tryckeriet i Huskvarna
CHEFEN HAR ORDET
När tankarna nu går till att försöka sammanfatta det år som gått är det mycket som hunnits
med och ett imponerade arbete som gjort av många. Jag vill till er alla på regementet och i
garnisonen rikta ett tack för ett, som vanligt, väl genomfört arbete under 2011.
TEXT: Anders Löfberg
Att vi gör rätt saker och vi gör dem rätt har
vi fått kvitto på under året. Vi skall leverera
insatsberedda krigsförband och det gör vi.
Vi bidrar till internationella insatser i en omfattning som inget annat förband i Sverige!
Att vi själva vet att det är så är bra och stärker oss. Att få det bekräftat av FM ledning vid
upprepade tillfällen gör att vi kan sträcka på
oss. Att vi har tydliga målsättningar för regementet och våra krigsförband och att dessa
mål är kända av alla gör att vi kan fokusera
de resurser vi har. K 3 är inte bara på väg mot
framtiden – vi är framtiden – och det är vi för
att du gör ett bra jobb. Tack!
Året har för några av oss varit dominerat av
förberedelserna för insats med FS 22. Organiserandet av en successivt växande kaderstab
för FS 22 under ledning av övlt Magnus Julihn
från årsskiftet har varit en framgångsfaktor.
FM ändrade ledningsmetoder och ett delegerat arbetsgivaransvar till K 3 för förbandet
FS 22 innehöll fler överraskningar än vad
någon förutsåg. Det förändrade personalansvaret med en tillförsel av flera hundra nya
medarbetare har krävt en stor arbetsinsats av
chefer och personalsektioner på våra enheter. Med gemensamma krafter löstes uppgifterna – som vanligt!
31.Luftburna bataljonen utgör med sina
jägare stommen i FS 22. Att kunna sätta ihop
en internationell styrka med huvuddelen
från ett och samma förband har sina tydliga
fördelar och de rutinerade och redan samtränade plutonerna ger en professionalism få
sett tidigare. Det är med illa dold stolthet jag
tagit emot budskapet från dem som värderat
FOTO:
ERIK BERGLUND, PAO FS22
förbandet under utbildningen och inför insatsen. Det var som jag trodde – vi är bra!
Under året har arbetet med att ansvara
långsiktigt för att sammanhålla underrättelseförbandet för den svenska styrka i Afghanistan gått vidare. Arbetet har genomförts av
32.Underrättelsebataljonen på ett förtjänstfullt sätt och vi kan se effekterna av detta
arbete på plats. Att kontinuerligt ha personal insatta internationellt kräver en långsiktig personalplanering och är ett ansvar för
hela regementet. Vi kan se att den gemensamma ledningen av ett flertal sensorer och
inte minst den samlade bearbetningen ger
resultat. Vi har genomfört detta arbete samtidigt som vi rekryterat till, utbildat oss på
och förbandssatt ett nytt UAV system - UAV
03. På rekordtid har vi lyckats sätta in ett nytt
flygande system i Afghanistan. Många har
jobbat hårt för att göra detta möjligt och vi
lyckades. Jag vill här också rikta ett tack till C
F 7 och hennes medarbetare för de personalförstärkningar vi fått.
Under hösten har vi genomfört ett chefsbyte på en av våra bataljoner. Övlt Lars Henåker
flyttar upp till högkvarteret och den armétaktiska staben och ersätts av övlt Carl-Magnus
Svensson. Tack Lars för ditt arbete med att utveckla Sveriges enda Underrättelsebataljon.
Omställningen inom hemvärnet fortsätter.
Fortsatt omorganisation, omförrådsställning
och planering av nationella uppgifter är
några de uppdrag vi skall lösa ut under kommande år. Med dessa förutsättningar på plats
bedömer jag att utbildningen kan fokuseras
ytterligare.
Jag skrev i förra Livhusaren om vikten av
stöd hemifrån framförallt vid internationella
insatser. Vi har under året gått från plan till
genomförande genom att utnyttja FS 22 som
drivbänk. Jag kan konstatera att detta borde
vi ha gjort tidigare. Många är de Livhusarer
som genomfört internationell tjänst utan ett
tillräckligt stöd från FM och regementet. Vi
har nu som regemente ett tydligare uppdrag
när det gäller anhörigstöd och ett långsiktigt
ansvar vad avser våra veteraner. Det är bra att
vi börjar nu. Jag hoppas att alla ni veteraner
som läser detta kan stödja ert Livregemente i
detta viktiga arbete. Det stöd vi får från kamratföreningar, Soldathemmet, Invidzonen
och Fredsbaskrarna med flera är viktigt.
Vi har i flera år lanserat K 3 och Karlsborg
under parollen ”Insatsbas Karlsborg”. I denna
benämning ligger mycket – realistisk utbildning och träning, insatsberedda förband
med välutbildade officerare och soldater.
Vi skall fortsätta på den inslagna vägen och
jag hoppas kunna landa in FS 22 i slutet på
maj nästa år på vår flygbas och där genomföra hemkomstverksamheten för att återigen
knyta ihop regementet som då varit delat i
nästa ett år.
Slutligen - mina tankar så här före jul går till
alla de Livhusarer som är i tjänst nationellt
och internationellt och till deras anhöriga
utan vars stöd våra officerare, soldater och civilanställda inte kan göra ett bra arbete samt
till alla er som är hemma på regementet och
skall lösa alla de uppgifter vi i vanliga fall är
fler som kan dela på – tack för din insats.
LIVHUSAREN 2011
EN KRIGARES HJÄRTA
TEXT: gustav årling
FOTO: gustav årling, FÖRSVARSMAKTEN
Jag är soldat och det föddes jag till, den 28 januari 2008, på mitt regemente som skulle
komma att bli min huvudstad. När jag ser bakåt förstår jag att jag då inte var särskilt införstådd med vad jag gett mig in på, och vad det i längden skulle betyda för mig.
LIVHUSAREN 2011
Likt ett oskrivet ark inför skolstart nomgått blodsdop i Afghanistan, vara det vi är utbildade för och
var jag helt blank. Givetvis cirku- där vi drog många lärdomar och satta att klara. Detta börjar andra
lerade idéer och föreställningar i klarade oss utan skador. Man kan förstå, komma ihåg och ge oss
mina tankar, om hur det fungera- tycka att jag har haft tur och va- erkänsla för.
de i kronans tjänst och om hur jag rit bortskämd, vilket jag till fullo
snabbt och snärtigt skulle passa håller med om. Men för det är Detta är väldigt kortfattat vår
in som en ypperlig komman- jag djupt tacksam; för min tid på anda i mina ord:
dosoldat. Denna föreställning K3 och för de ledargestalter som En strävan att vara bäst är godskulle inledningsvis krossas, det har präglat min tid där. Jag stolt känt, att aldrig vara nöjd med
enda jag skulle komma att göra över att representera regemen- en andra plats är godkänt, en
snabbt och snärtigt var mina tet, när jag bär jägarbågen och strävan att inte vara sämst är dävändningar och marschanträden. den gröna baskern med gyllene remot underkänt och ej förenligt
Det var en tid av: ”Stå still, se rakt emblem, tillsammans med mina med vår verksamhet på Jägarfram!” och ”gör om, gör rätt!”. Alla bröder som jag har vuxit upp regementet K3. Den dagen du,
minns GSU, men ingen har min- med innanför borgens murar på eget initiativ i lättjans namn,
nen som motsvarar 3 månader; och i skogarna utanför.
unnar dig själv ett godkänt är du
mycket är suddigt, men tydligt
genast underkänd och bör tänka
framträder de gånger någon bli- Som anställd måste man vara över om det finns någon mer
vit uthängd, eller då jag själv stått professionell, det säger sig självt. lämpad att ta din plats.
ut som en byfåne i mängden av För att få jobba kvar och kalla sig
förvirrade själar. ”First we break proffs måste man leverera och ut- Jag kan inte stå för att alla resoyou then we build you” en gam- vecklas över tiden. Ett proffs kan nerar som jag eller på ett så helmal filmklyscha ekade i min kalla inte bara följa med i strömmen hjärtat sätt tror på den verksamhjälm och jag antog
och tro att det duger. Håller man het vi bedriver. Det tillkommer
då att den ”meningsdå och då nya som rycks
Jägarbön:
lösa drillen” bara var
med i vår anda, stannar
en metod att sålla ut
ett år eller kanske två
K3 som haver krigare kär,
de svaga. Men det vi
för att sedan tröttna och
genomled och sättet se till mig som Jägare är.
gå vidare. Sen finns det
vi drillades på dödade
många som vill stanna
Vart jag mig i världen vänder
det svaga inom mig,
kvar men vars livssituabyggde upp mig och minns min kärvhet, i glömda länder. tion inte tillåter det. Det
la grunden för mig att
sker en naturlig ruljans
komma till där jag är i Drillens förtjänst, blir fiendens sorg,
av nyanställda som tar
dag. Det var den vikti- Äran är din, min Jägarborg.
föredettingarnas plats.
gaste tiden i mitt liv.
Detta har lämnat pluinte måttet åker man ut, så är tonen med ett fåtal “veteraner”
Snart har fyra år passerat sedan det och så ska det vara. Utvärde- kvar, de som efter lumpen våmina första osäkra steg i grönklä- ringar görs gemensamt i grupp, i gade vägra muck och de som har
der. I tre år har jag stått i interna- pluton och ibland i hel skvadron varit med så pass länge att de
tionell beredskap i nivå R10. Jag men också enskilt. Att vara öd- nu utgör plutonens ryggrad. Det
har hunnit med två kortare men mjuk och kunna granska sig själv glädjer mig att se de nytillkomna
nog så utmanande missioner i med en utomståendes ögon är i plutonen som jackar in perfekt
Afghanistan och har påbörjat lö- viktigt för att inte stanna upp i och tar alltmer plats för att en
sandet av min första hela mission sin egen utveckling. Förutom de dag ta över ansvaret att hålla låFS22 (6 månader) som avslutas i krav jag ställer på mig själv inom gan vid liv. Andan finns, den syns
slutet av maj. Jag har dessutom ramen för mitt jobb som soldat, på soldaterna och känns i luften,
deltagit i flera med dagens mått har jag nu ett ofantligt mycket den är starkare än någonsin.
sett stora övningar runtom i större ansvar gentemot förban- K3 har motiverade soldater av
Sverige och även i Tyskland, där det och mina kollegor. Alla måste världsklass som alla är beredda
vi stred sida vid sida med tyska föregå med gott exempel, dela till tänderna att göra sin del. Vi
Fallschirmjägers i SIB-staden med sig, sprida kunskap och er- hoppas bara att förutsättningarBonnland. Jag har behörighet på farenheter, driva den anda som na finns för oss, både ekonomiskt
i stort sett alla vapensystem vi är karaktäristisk för K3. Och då och praktiskt, att ha en möjligförfogar över och är bereddutbil- syftar jag inte på den bild som het att stanna kvar och fortsätta
dad på resterande. Jag har tjänst- andra regementen har av oss sen efter missionen, att göra det vi
gjort i alla befattningar inom många år tillbaka. Den gamla bil- älskar, det så få kan klara av att
gruppen, från chef till jägarsjuk- den om kaxiga, dumhårda jägare göra så bra som vi gör. Vi brukar
vårdare, och fått äran att vara del håller på att förändras. Vi har fått säga att vi jobbar ideellt och det
av den första omgången av van- ett högre anseende och även lockar att bryta, att växla till det
liga K 3 soldaterna att genomgå erkännande för vår professiona- civila för att få mer tid med nära
fallskärmsutbildning. Dessutom litet, men givetvis är vi kaxiga, och kära. Att slita mindre för en
har jag tillsammans med de kvar- dumhårda jägare i bästa bemär- bättre lön. Jag vet att K3 till stor
varande av min gamla grupp ge- kelse, vi är riktigt bra, bäst på att del är på vår sida i den här frågan
”
. Det finns dessvärre vissa på högre nivå som inte riktigt jobbar
för vår sak, som inte förstår eller
ens har tänkt på att de avtal som
skrivs och förutsättningar som
ges inte är hållbara i längden.
Uppoffringarna blir för stora för
att de som vill jobba kvar skall
ha möjlighet att välja en framtid
som soldat.
När tar min resa med K3 slut?
Jag har frågat mig själv detta ett
otal gånger och kommit fram
till att det tar inte slut, inte som
det ser ut i dag eller som det har
sett ut någon dag sen jag kom
hit. Jag kommer troligen inte
bli kvar som soldat men ”Karlsborg är fantastiskt” - Ja, det drar
i smilbanden när jag skriver det
men det finns inte längre någon
underliggande ironi i den frasen
för mig.
En familj
Lumpen ger vänner för livet
men för oss anställda soldater
på K3 pratar vi om ett brödraskap utan dess like. Min fasta
punkt i livet är i dag mitt regemente och tillhörande förband.
För varje år blir banden starkare
och samhörigheten sätter sig
djupare. Vår jargong knyter oss
samman och det känns genast
tryggt var man än stöter på den.
På måndag morgon åker jag inte
längre till jobbet, till mina kollegor, jag är då på väg hem, till min
familj. “Home is where family is”
- så med andra ord gör det ingen
skillnad var i världen vi blir insatta, jag kommer att vara lika trygg
och känna samma lugn när mina
striddsparskamrater från K 3, jägarbröder, står vid min sida.
LIVHUSAREN 2011
Vi är där för att
göra skillnad
TEXT: Karin Eriksson, PAO FS 22
FOTO:
Erik Berglund PAO, FS 22. Försvarsmakten
Flera gånger under missionsutbildningen har han präntat in vikten
av planering och förberedelser samt vikten av att alltid ha en uppgift och att alla inblandade vet sin och sin enhets uppdrag.
– Alla måste förstå vad vi skall uppnå med det aktuella uppdraget
och varför det skall utföras annars skall det inte utföras. Vi är där för
att göra skillnad, inte bara vara där.
Livgardets grå betongbyggna- ett djup. Allt från afghanska mid- kultur. Därefter vapenutbildning,
der har varit ett andra hem för FS dagar och hälsningsceremonier sjukvård och de obligatoriska
22s soldater och officerare sedan till avancerade stridsskjutningar stabsveckorna i Enköping.
augusti. I höstdiset ser de allt på Tofta skjutfält på Gotland. Utannat än inbjudande ut. Ryktet bildningen har anpassats efter FS 22 består av cirka 580 tjänssäger att byggnaderna är ritade de olika befattningarna och för- ter och huvuddelen av personaav samma arkitekt som skapade band samtidigt som några delar len kommer från K 3, men även P
Kumlabunkern eller någon förort har varit gemensamma för alla. 4, TrängR och Amf 1 bidrar med
i gamla DDR. Det är förmodligen Meningarna om hur effektiv ut- personal. Följande inlägg kunde
bara en skröna, men anstaltskäns- bildningen har varit går isär nå- läsas i ett blogginlägg från nålan är lätt att förnimma när man got beroende på vilken erfaren- gon av dessa ”utomstående”
passerat vakten och den tunga het man bär med sig. Det är svårt ”Förbandet som sätter upp misgrinden
slår
sionen, K 3, är
igen. Många K
Varje gång vi rullar ut från campen synnerligen väl3-soldater längdrillat, kompeska vi veta vilket uppdrag vi har!
tar säkert hem
tent och erfaret.
till fästningens
Som
många
stolta murar och historiska mark. att skräddarsy utbildningen efter andra hade jag en ganska negaMen det är inte ramverket som är varje enskild individ.
tiv bild av jägarförbandet innan
det viktiga utan innehållet.
De obligatoriska inrycknings- jag lärde känna dem, men jag
Utbildningens kvalitet sätter Liv- veckorna med bland annat va- tvingas dagligen omvärdera den
gardet i en betydligt bättre da- pentjänst kunde yrkessoldaterna bilden. Nu är jag stolt över att få
ger än byggnaderna kan ge sken från K 3 avverka med en lätt tillhöra dem under den tid vi gör
av. Soldaternas hemlängtan vägs gäspning, medan vissa stabs- mission tillsammans. Om några
upp av ett fyllt schema med upp- medlemmar fick damma av sina kan klara av att ta sig igenom
gifter att lösa samt förberedelser grundläggande soldatkunskaper de tuffaste av situationer är det
inför uppdraget som väntar.
och fick betydligt tuffare veckor.
dessa herrar”.
Inryckningsveckorna
följdes
Innehållet i missionsutbildning- av fördjupningsveckor om det Att det är K 3 som är uppsäten har varit både en bredd och afghanska samhället och dess tande förband kan knappast ha
”
12
LIVHUSAREN 2011
undgått någon.
Hemma i Karlsborg ekar det tomt
i många korridorer och de som är
kvar på regementet har fått flera
arbetsuppgifter att reda ut. De
som dignar under arbetsbördor
när kamraterna roterar kan möjligen trösta sig med att det blir
många timmar per dag och långa
arbetsveckor även i Afghanistan.
Överste Anders Löfberg som är
högste chef, CO (comanding officer) och FS 22 stab är väl insatt i
den uppgift FS 22 är satt att lösa.
Den är till många delar mycket
svår och komplex samtidigt som
uppdraget är tydligt och den
svenska styrkan har flera framgångar att luta sig mot.
Ett av de största frågetecknen
har varit hur väl förberedd den
afghanska armén är att axla ett
större ansvar. Det är svårt att
göra jämförelser med våra egna
styrkor. Under en av föreläsningarna gav Anders Löfberg en träffande liknelse.
”Det var en afghansk man som
sa att det finns 15-åriga män och
det finns 40-åriga män. Det går
inte att tro att deras erfarenhet
ska vara densamma”.
De kulturella skillnaderna kan
emellanåt vara svåra att förstå.
Flera utbildningspass under missionsutbildningen handlar om
kulturell förståelse, men dessa
kan bara ge en bakgrund för vårt
arbete. Som tur är så är har en
stor del av våra soldater och officerare tidigare varit i Afghanistan och kan dela med sig av sina
erfarenheter.
Överste Anders Löfberg gjorde
en sammanfattning av både säkerhetsläget och det afghanska
samhället under anhörigdagen i
oktober. 1500 personer åkte till
Kungsängen den 28 oktober för
att träffa sina anhöriga och lära
sig mera om den stundande missionen vi skall iväg på.
chans att se hur deras soldaters
vardag sett ut under några månader. Det gavs tillfälle att diskutera den oro som anhöriga
naturligt hyser för sina soldater.
Säkerhetsläget är i dagsläget relativt lugnt, men uppdraget är
självfallet förenat med risker.
Riskmedvetenhet och riskminimering är ett ständigt återkommande inslag i utbildningen. Att
hantera och minimera risker för
att höja säkerheten ingår i alla
träningsmoment. Allt går inte att
förutsäga eller gardera sig mot,
men med goda förberedelser
kommer man långt.
Och det vi gör ska ha ett tydligt
mål annars skall det inte genomföras.
¬Varje gång vi rullar ut från campen ska vi veta vilket uppdrag vi
har, upprepar CO FS 22 överste
Anders Löfberg tydligt.
Det är en viktig dag i slutet av
utbildningen då familjerna har
LIVHUSAREN 2011
13
MITT ÄLSKADE PRIO
Soldat! Utbildning! Insats! Förbandsanda! Jägare! Man skulle kunna tro att dessa ord
är de mest förekommande i den militära verksamheten - så är inte fallet! Det är ett ord
som är mer förekommande än andra – ett ord! Vart man än vänder sig så är det ett
ord som förekommer i nästan varje samtal, i fikarummet, i korridoren, på mässen, på
bussen, t o m på Facebook. Så vilket ord är det? Svaret är enkelt - PRIO.
TEXT: AMELA AVDIC
Att skriva en artikel om PRIO visade sig inte vara en så lätt
uppgift. Vem vill läsa om PRIO och framför allt - göra det
frivilligt? Istället att se det som ett problem så såg jag det
som en utmaning! Mitt namn är Amela Avdic och jag arbetar dagligen med PRIO.
Jag minns fortfarande mitt första möte med PRIO. Det
var inte precis kärlek vid första ögonkastet, men jag var
villig att ge systemet en chans. Alla säger att man ska
vara öppen för nya saker, ha tålamod och se möjligheter,
inte problem. Så jag bestämde mig för att vara en sådan
person. Det finns två sätt att lära sig något nytt: antigen
lär man sig allt från grunden, eller så lär man sig bara det
man behöver för att klara uppgiften. Vilket alternativ man
än väljer så utgår man ifrån att man får en adekvat utbildning. Oftast kombinerar man teori med den praktiska
delen, men med PRIO behövde man inte göra så. Varför
slösa en massa tid på utbildning?! Lägg bara alla läskurser på ADL portalen, se till att det inte finns någon PRIO
testversion, utan alla ska gå skarpt in i PRIO och pröva sig
fram. Gör man fel – då blir det galet. The hard way is the
best way.
”
När man väl hade gjort det man skulle, läst ett tiotals
olika lathundar, gjort kurserna på ADL
portalen, då var det dags att börja jobba
i PRIO. Jag och PRIO kom inte överens
till en början och det gör vi inte alltid nu
heller. Vår relation har utvecklats under
åren och nu kan jag t o m säga att jag
tycker om PRIO. Vägen dit har varit lång
med många timmar framför datorn och
en hel del svordomar på bosniska (mitt
modersmål). PRIO visade sig också vara
bra på språk. Tyska, franska och engelska var bara några
av de språk man kunde få felmeddelanden på. Här är exempel på ett av dem.
FOTO: ronnie hammar
det vara. Detta har dock visat sig vara ett bra sätt att få folk
att bli kreativa och komma på egna lösningar.
För att inte skrämma de blivande användarna är det mitt
ansvar att upplysa om fördelar med PRIO.
PRIO är bra, kanske lite fyrkantig men enkelt när man väl
har lärt sig hur den fungerar. Ni har inget att oroa er för,
så länge ni gör rätt så är det inga problem. Resor är jätte
enkla att beställa, så länge ni inte ska bo på exempelvis
Karlberg eller Kråk. Då är man tvungen att göra ett servicemeddelande i PRIO och då kan det uppstå vissa friktioner. I sådana situationer gäller det att vara bestämd och
aldrig visa rädsla.
Här är några bra saker att veta:
• Med nätverksaktivitet menas inte aktivitet på nätet eller
socialt nätverk, utan något helt annat som ekonomi avdelningen kan förklara i detalj om ni är intresserade. Det
har med fördelning av pengar att göra.
• Statistisk order betyder inte att ni ska ge order till PRIO,
till Regementsstabens stora besvikelse, utan det är en
kostnadsfördelning
The current application program detected a situation which really should
not occur. Probably the only way to eliminate
the error is to correct the program.
- The current application program detected a situation
which really should not occur. Probably the only way to
eliminate the error is to correct the program.
Halleluja!
Servicedesk visade sig vara ett bra ställe att ringa till
om man fick problem med PRIO och behövde hjälp.
En officer berättade:
- Jag ringde Servicedesk för att anmäla att jag inte kommer in i PRIO och fick svaret att vara glad för det!
Även nu när man själv ringer Servicedesk får man roliga
svar så som att ärendet avslutas efter fem dagar oavsett
om man löser problemet eller inte... Då får man hoppas
att problemet är enkelt så att det hinner lösas inom fem
dagar, annars får man lösa problemet själv eller bara låta
Amela Avdic
Yrke: HR generalist HR/ G1, K3
Studier: Magisterexamen i nationalekonomi, Europaekonom programmet, Högskolan i Skövde och
Handelshögskolan i Göteborg
Motto i livet: Se till att få det du
verkligen vill ha!
• Får ni ett felmeddelande där det står: användare xxxx bearbetas av yyyy, betyder det att någon annan samtidigt
arbetar i din PRIO. Exempelvis kan det vara en preliminär
lönekörning. Det är alltså ingen matteekvation ni ska lösa,
utan bara avvakta och registrera arbetstid vid ett annat
tillfälle.
• Jag skulle kunna fortsätta skriva alla ”bra att veta saker”,
men då skulle hela Livhusaren handla om PRIO. Inte så
intressant…
Många upplever att PRIO är krånglig och att allt bara
är fel. Men PRIO är bara ett IT system. Hur svårt kan det
vara? Militärer tränas och utbildas för att klara de svåraste
situationer, men finner PRIO som det största hotet. Visst
går det ofta fel, men det är som det är. Det är nämligen
så att PRIO inte har lärt sig än att ta order från militärer. Vi
kan hoppas att den gör det i framtiden.
PRIO!
LIVHUSAREN 2011
15
ensam hemma
För ca fem år sedan skulle jag för första gången vara den
som stannade hemma, när sambon skulle bege sig iväg på
en mission. Han skulle då vara borta i ett år och våra barn
var 10 månader respektive 2,5 år när han åkte.
TEXT: HELÈN SWÄRDH FOTO: PER INGEMARSON
16
LIVHUSAREN 2011
Tjejen gick 15 timmar i veckan på dagis och
killen var hemma större delen av tiden. Då
var det väldigt ovant att köra på själv och det
tog ett tag innan jag och barnen hade funnit
våra rutiner. Rutinerna på den tiden förändrades då och då eftersom barnens utveckling
tvingade oss till det.
Vi anpassade oss dock bra och
blev med tiden duktiga på att
vara hemma själva. När det var
dags för sambons första leave
gick det förvånansvärt smärtfritt.
Vi märkte ingen större skillnad på
barnen när han kom hem, men
när han hade åkt hade jag en tjej
som inte var sig själv de två första dygnen och jag minns att jag
tänkte: ”Åh nej, ska det vara så här
nu?”. Hon var allmänt stökig och
trotsig, men som tur var så gick
det över och jag kunde slappna
av. På killen märktes ingenting,
varken när pappa reste, var borta
eller kom hem. Det var dock lite
svårt ibland att ha en liten kille
som var och rev överallt och dessutom skulle klättra både här och
där. Inte nog med att man skulle
ta fram sin kreativa sida för att få
variation i matlagningen, man
var även tvungen att ha ett litet
busfrö att hålla koll på när man
skulle laga mat. En TV i köket, en
barnstol där man kunde knäppa
fast sitt lilla busfrö och Barnkanalen på TV:n räddade min tid vid
spisen och jag kunde få laga mat
utan att känna mig stressad. Under hösten skolade jag in killen
på dagis och började jobba 50
% och ökade senare till 80 %. Jag
måste erkänna och medge att
det var fantastiskt skönt att bara
ha sig själv att tänka på några
timmar om dagen, även om man
i början blev vansinnigt trött av
att börja jobba igen.
Under 2009 var det dags igen
att vara chef för hemmavarande
styrka. Nu skulle sambon gå nivåhöjande utbildning, och det
var nu dags att testa på prövningarna med veckopendling
under ett år. Det tog ungefär tre
helger innan vi alla hade funnit
våra roller och barnen slutade
bli stökiga när pappa kom hem.
Skillnaden för oss som var hemma nu jämfört med 2007, var att
jag jobbade heltid och barnen
gick på dagis. Rutinförändringarna under perioden var mindre,
men behov av barnvakt då och
då uppkom.
Då vi här i Karlsborg inte har
något nattdagis och många av
oss inte har släkt här i någon
större omfattning har man fått
”
delning och tjejen har gått från
F-klass till 1:a klass. Båda barnen
har haft aktiviteter i form av dans
eller gympa under arbetsveckorna och på helgerna har det
varit Mulle/Strövare och friidrott.
Utöver detta har tjejen börjat få
läxor som ska göras, även om de
ännu inte är så många eller särskilt omfattande. Man har under
sambons tid borta kunnat tro
att barnen inte har påverkats
nämnvärt då allt flyter på ganska bra, men när han har kommit
hem har vi haft en lite kille som
allt från att ta med sig ”bonusbarn”
hem från dagis en stund.
försöka pussla ihop vardagen på
annat sätt. Fördelen är att vi är
ganska många i samma situation
och vi hjälper varandra så gott
det går. Det kan vara allt från att
ta med sig ”bonusbarn” hem från
dagis en stund, bjuda varandra
på middag eller lämna bort ett
barn under tiden som man sitter
i omklädningsrummet och väntar medans ens andra barn och
eventuellt något ”bonusbarn”
har Bamse-gympa. De gånger
det blev sena kvällar eller en natt
borta fanns det som tur var en
jättebra barnvakt jag kunde anlita till en hyfsat billig peng.
Nu 2011 har jag ännu en gång
varit den som varit hemma med
barnen, när sambon varit på
mission. Under året har pojken
fyllt 5 och tjejen 7 och även om
vi befunnit oss i en annorlunda
situation än tidigare känner vi
oss numera rutinerade och föll
snabbt in i våra ”missionsrutiner”
hemma. Killen har bytt dagisav-
har blivit tokigt glad. På kvällen
innan det har varit dags att åka
tillbaka till missionsområdet har
det ibland varit en ledsen kille
som har tyckt att pappa inte ska
åka. På morgonen när han var
pigg igen gick det ändå bra om
pappa kunde följa med till dagis
och lämna innan han åkte.
Nu precis som tidigare har det
handlat mycket om att skapa
rutiner som förenklar vardagen
och att man inte bara avstår från
saker för att det tar emot. Det
gäller dock att inta ha för höga
krav och känna efter hur mycket
man orkar med, då orken och inspirationen går lite i vågor. Det
är lätt att känna sig som en servicefunktion när barnen är små
och ordet ”egentid” knappt finns
i ens vokabulär. För att minska
mängden av alla måsten är det
inte helt fel att t ex ta hjälp av en
städfirma. Det är fullt tillräckligt
med det eviga plockandet. När
barnen var små var det skönt att
handla innan man åkte och hämtade barnen på dagis eller bara
hade det minsta barnet med sig
i affären. Behovet av barnvakt
har funnits större delen av tiden,
men nu är barnen så stora att de
ibland har kunnat sova över hos
någon kusin eller kompis som
går på samma dagis eller i samma klass. Det var inte så lätt när
de var yngre för inte allt för sällan är den man lämnar barnen till
i samma situation som man själv
och är ensam hemma. Även vi
har haft barn som sovit över när
deras mamma skulle bort och
pappa var på mission.
Tiden då den andra är borta
kan kännas lång och tung, framför allt är den tröttande. Jag tycker att dagis och fritids på senare
tid har blivit mer förstående för
de som är kvar på hemmaplan
då de har börjat förstå vilken
påfrestande situation många
befinner sig i och att situationen
kommer bli mer bestående i och
med Försvarsmaktens förändringar. Vi har även ett stort stöd
i verksamheter som finns i byn,
dit man kan gå och träffa andra i
samma situation eller andra trevliga människor som kanske bara
är föräldralediga utan att deras
respektive är bortrest och pyssla,
fika eller bara att få prata lite med
andra vuxna. Det är vi själva som
i mångt och mycket formar den
vardag vi befinner oss i och då
gäller det att göra den så enkel
och trivsam som möjligt.
Nu går jag av mitt pass för denna
gång och önskar alla som nyligen
gått på ”sina pass” lycka till!
LIVHUSAREN 2011
17
18
LIVHUSAREN 2011
Återkomst
”Återkomst” som jag här tänker utveckla i text handlar för mig om att
få åtkomma till sina rötter. För mig är
dessa rötter tvåfaldiga.
TEXT: Anders Stävemyr FOTO: ronnie hammar
>>
LIVHUSAREN 2011
19
Det första är att jag kommit tillbaka till Livregementets Husarer
där min militära bana startade.
Det andra och minst lika viktiga
är att komma tillbaka till min profession. Jag sökte, utbildades och
arbetade som underofficer/plutonsofficer, något jag alltid varit
stolt över, det vi nu idag håller på
att återta och kallar specialistofficer,
För er som är lite yngre och
kommit till Husarerna på senare
år är nog en liten bakgrund kanske nödvändig. Jag har ju varit
ute och flöjtat runt i ”Svea rikes
Försvarsmakt” men som den
gamla devisen säger ”en gång
Livhusar alltid Livhusar”. Att
jag lämnade husarerna har sin
början i att jag och dåvarande
kaptenerna Johan Thorp, Sture
Rapp, fanjunkare Walter Åsman
samt de nykläckta löjtnanterna
Gunnehed och Ingemarson gick
kursen, INF-53 i Stabs och Eldlednings tjänst 1980 på InfSS på
Kvarn.
SOG (FD SSG)
SOG, Särskilda operationsgruppen
(sammanslagning av de två specialförbanden SSG och SIG 2010)
är särskilt uttagna, utbildade och
utrustade för uppgifter som de
konventionella förbanden av olika
skäl inte kan lösa. Uppgifterna kan
till exempel vara att rädda svenska
medborgare i internationell tjänst
eller att bedriva kvalificerad underrättelseinhämtning.
Styrkan
har tre primära uppgifter strid, underrättelse och militärt stöd.
På grund av de uppgifter som
specialförbanden ska lösa ställs
höga krav på individen. Läs mer på
Försvarsmakten hemsida forsvarsmakten.se.
20
LIVHUSAREN 2011
Under kursen fick jag frågan om
jag inte var intresserad av att
tjänstgöra vid I 22, jag svarade
positivt och tre år senare, 1983
kommenderades jag till Kiruna
på en tre-års kommendering.
Jag blev samtidigt ”befordrad”
till Löjtnant efter att ha varit Fanjunkare då den ”politiska” NBO,
Ny Befälsordning genomfördes och alla skulle vara lika och
kunna ”allt”. Försvarsmakten har
nu drygt 25 år senare insett misstaget, backat tillbaka och håller
på att återinföra ett tvåbefälssystem.
Då jag trivdes i Kiruna och på I
22 övergick min kommendering
till en anställning vid Lapplands
Jägarregemente där jag tjänstgjorde fram till 1988. Jag hade
under den tiden genomfört kurs
0231, befälskurs fallskärmsjä-
gare och då fått frågan om jag
var villig att tjänstgöra vid Fallskärmsjägarskolan så 1988 var
jag tillbaka i Karlsborg. Det blev
fem år vid FJS följt av tjänstgöring vid K 3 UndS, Underrättelseskolan fram till 1996 då jag efter
godkända tester övergick till det
nyuppsatta förbandet SSG. Efter
genomförd grundkurs kom jag
att hamna i logistikspåret och var
under nästan 14 år SSG troget i
och utom Sveriges gränser.
Åren går inte obemärkt förbi,
inte ens för en Livhusar och min
”hemlängtan” hade växt sig starkare med åren. Så med min hoppmästarkompetens i bagaget
frågade jag kn Janderberg och
kn Hågner om de hade nytta av
en gammal knekt på fallskärmsavdelningen. Jag var varmt välkommen till hoppmästarnas illustra skara, så sedan sommaren
2010 är jag åter på regementet
och efter 22 år i periferin åter hos
de mina, Livhusarerna.
Under våren 2011 hade tanken
på att åter få kalla sig plutonsofficer (specialist) blivit så stark att
jag bestämde mig och ansökte
om att få bli specialistofficer
med förvaltares grad (OR 8). C
K 3, Anders Löfberg instämde
och beviljade, så från den första
september i år är jag utnämnd
förvaltare.
Om man tittar i backspegeln
som man måste göra då och då,
på den ”gamla goda tiden” så
fanns det en stolthet i att vara instruktör och tillhöra ett ”skrå” som
var riktigt duktiga på att utbilda
och samtidigt var stadgan och
”pappa” på plutonen. Ofta hörde
man de värnpliktiga säga ”det har
inte fanjunkaren sagt”, det var ett
kvalitetsbetyg! Om man sneglar
på utländska försvarsmakter så
har man behållit det väl fungerande konceptet med två-befäls-
system så det är med glädje jag
nu ser det komma tillbaka i Sverige. Så nu slipper svenska officerare, ”löjtnanter på 40-50 år” att
få oförstående blickar som undrar vad som är fel när de presenterar sig med grad. De kan istället
stolt vara och visa att de är senior
NCO vid sitt förband. Att vi nu
får ”underofficerare” som har en
ställning motsvarande en CSM,
BSM och RSM (kompani, bataljon och regements sergeant major) i det brittiska systemet som
svarar för ordning och disciplin
på regementen, flottiljer samt
är rådgivande till våra chefer/officerare är nödvändigt och en
framgångsfaktor för den nya organisationen inom Försvarsmakten. Att återinföra ett två befälssystem var inte en dag för tidigt.
Ni som kanske också funderar på
att byta till OR, tveka inte, byt! Ni
behövs, ni är en förutsättning för
den nya Försvarsmakten och det
är, i alla fall för er unga en början
till en mycket intressant och utvecklande karriär.
Så jag har återkommit i två avseenden, till regementet efter diverse ”tillfälliga” kommenderingar i riket samt sist men inte minst
till mitt ursprung i tillhörighet
som specialist/underofficer. Som
avslutning kan jag summera att
jag haft flera av de intressantaste
arbetena inom Försvarsmakten,
jobbat i hela Sverige och stora
delar av världen. Träffat en massa
trevliga människor som man har
fått som vänner för livet. Förhoppningsvis har jag ett antal
år kvar att ge livhusarerna och
försvaret.
Environmental
survival Course
Kursen Environmental survival
Course samt Combat Survival Course genomfördes av Lt Niklas Lauinger samt Lt Mikael Kindborg från
Försvarsmaktens överlevnadsskola
på K3. Anledningen till resan är att
K3/FÖS har ansvaret för SERE-(Survival, Evasion, Resistance, Extraction)
kompetens inom möjliga insatsområden för FM personal, i syfte att
upprätthålla operationssäkerheten
samt minska risken för onödiga skador och lidande vid insatser utomlands.
Hunger och Monster
en överlevares möte med Australiens djurliv.
TEXT: Niklas Lauinger
& Mikael Kindborg
FOTO: TOURISM AUSTRALIA
Runt mig vilar den mörka och fuktiga djungeln med alla dess djur. Det är fortfarande tidigt
på morgonen och djurlivet kring bäcken som rinner förbi min bivack har inte ännu vaknat till liv. Hungerkänslorna har sakta börjat avta då vi kommit in på den femte dygnet av
överlevnadsutbildningen i den Australiensiska djungeln.
Jag känner att jag tappat ganska många kilon
men försöker ändå hålla humöret uppe. Har
dock gott om vatten då jag har valt min bas i
nära anslutning till en av djungelns vattenådror.
Djurlivet kring bäcken börjar sakta att vakna till
liv, jag hör hur djungelråttor smyger omkring,
fåglarna vaknar upp och att de större djuren
sakta närmar sig vattendraget för morgonens
första vätskeupptag.
Under gårdagen och kvällen har jag jobbat
på min enmansbivack och handskarna har tagit mycket stryk. Ett hål lika stort som ett mindre mynt måste sys ihop för att inte småkryp
och insekter skall söka sig in i det varma och
fuktiga hålet. Ca 10 minuter senare vaknar jag
upp, måste ha somnat ofrivilligt då jag försökt
sy ihop min utrustning. Känner att linan jag tidigare placerade ut med en köttbit för att fånga
råttor plötsligt är tvärspänd. Blicken följer för-
siktigt och förväntansfullt den 3 meter långa
och spända linan rakt in i gapet på en gigantisk
stor Guanaödla. Helvete, hur ska jag… Hungerkänslorna tar snabbt över och jag fattar tag i
min påk och går till attack. Trycker ner ödlans
huvud med hjälp av påken och jag kan höra hur
det nästan en och en halv meter stora djuret vilt
protesterar genom att kraftigt väsa mot mig.
krafter, musklerna har tagit mycket stryk under
dagarna innan som präglats av många olika
överlevnadsmoment. Till slut orkar jag inte mer,
bestämmer jag mig för att släppa djuret. Det är
inte värt att bli skadad i detta skede av övningen. När ödlan försvinner kommer insikten att så
gör också min middag, jag får förnyade krafter
och lyckas jaga upp monster i ett träd.
Inser först nu att dess tänder och klor ät riktigt
stora och sylvassa men rädslan dämpas snabbt
av hungern och jag lyckas hålla monstret på avstånd. Fem dagar utan riktig mat får mig att vilt
kämpa vidare då jag känner hur djuret konstant
försöker slita sig. Lyckas till slut, samtidigt som
kampen pågår att kontakta övningsledningen
och informera dem om fångsten. Vi har fått
instruktioner om att större djur inte får dödas
så jag är tvungen att hålla kvar ödlan tills en
instruktör anländer. Kampen drar ut på mina
En timme efter den vilda kampen anländer en
av våra instruktörer till min plats. Han ser att jag
har jagat upp djuret i trädet och omöjliggjort
dess flyktvägar. Belöningen för fångsten blir en
”bit korv”. Känns lite snopet då djuret förmodligen låg på en vikt av ca 20 kg men en liten snutt
korv är bättre än ingenting just nu. Jag återfår
min kraft och återgår till dagens sysslor samtidigt som guanaödlan försiktigt klättrar ner för
trädet och beger sig in i djungeln lycklig över
att fortfarande vara kvar i livet...
LIVHUSAREN 2011
21
M7336-186000
Marschkänga 08
Kängan ska på sikt bli universalkänga för alla förband som bär tung
packning. Kängan kan ändras på
olika sätt beroende på vilken miljö
och väderlek man vistas i. Vid regn
sätts en vattentätt innesko och en
formgjuten plast sula in för skydd.
Vid kyla byts sulan ut och dubbla
sockor används.
Specifikationer:
Vikt: 2108 gram [stl44+Lining]
Temperaturområde: -20 minus till
+40 grader.
Beståndsdelar: Yttersko, en inner
del, ett par tunna sulor samt ett
par tjockare sulor.
ENMANSKÖK 08
Innehåll: En gasolbrännare, en
spritbrännare med hållare, en fyra
dl metallbehållare för spriten, ett
eldstål, en 1-liters och en 0,8 liters
kastrull med ett gemensamt lock, ett
bestick set i titan, vattenrengöringstabletter och förvaringspåsar till de
olika delarna etc. Gasbrännaren är
en av världens lättaste.
Specifikationer:
Mått: 75x57x55 mm.
Vikt brännare: 72 gram
Effekt: 3000 W
Förbrukning: Upp till 60 minuter vid
maximal effekt (230 g gasbehållare)
Kokar 1L/Vatten: ca 3 minuter beroende på väder, höjd över havet etc.
M7360-024000
VÄRMEJACKA 08
Värmejacka 08 är främst avsett för den internationella arenan. Denna första
upplaga kommer att prövas nationellt på t.ex. Livregementets husarer m.fl.
Därefter tas beslut om en eventuell anskaffning.
Specifikationer:
Vikt: 880 gram [L]
Användningsområde: Ett komplement för att dra över uniformen/skalplagg
vid kyla. Ska kunna hålla värmen i lättare regn och i fuktig miljö.
Jackan är vändbar mellan grön och beige.
F-benämningen kommer troligtvis bli Värmejacka 08 Lätt
ARKIVBILD
ARKIVBILD
ÖRNEN förbereds för start från Hammerhead på Marmals flygplats. Mats, Frank och Tony väntar
på att rulla upp farkosten på startrampen. Notera helikoptern som är i luften och Transal-transportplanet i bakgrunden. Lufttrafikmiljön på Marmal är hektisk. jämfört med vad vi är vana vid
från UAV-flygningar i Sverige. Detta accentuerar kraven på både piloter och tekniker, då teknikern
vid start och landning är pilotens ”ögon” mot det omgivande luftrummet.
KARA KUSH
Örnen i Afghanistan
TEXT: björn carlsson FOTO: combat camera, björn carlsson
Masar-e Sharif det är tidigt på morgonen, solen har ännu inte gått upp. Dagens första bön
ropas ut från minareterna i staden. Torsten, plutonchefen fick ordern för dagens uppdrag redan igår. Big Bass, piloten förberett flygningen, så när vi övriga kommer till briefing-rummet
på CNL är allt klart för ordergivning. Big Bass går igenom vad som gäller för själva flygningen.
Camilla, inhämtningsledaren förklarar vad underrättelseuppgiften går ut på.
Allt är klart för start.
På Hammerhead, klargöringsplatsen på Marmal
har det redan varit aktivitet i ett par timmar. Det
taktiska UAV-systemet 03, ÖRNEN eller Shadow
200 B som tillverkaren kallar det, har klargjorts
och Frank, Andreas och de övriga har nu farkosten på rampen med motorn igång. Badger, den
andre piloten är på plats i sin markstation och
startar farkosten på utsatt tid.
faktaruta
 IED: Improvised explosive device
– Hemmagjord sprängladdning
 CNL: Camp Nordic Lights – Den
svensk-finska campen i MeS
 UAV: Unmanned Aerial Vehicle
– Obemannad flygande farkost
 TUAV-system: Takiskt UAV-system
inkluderande marksegment
 PRT MeS: Provicial Reconstruction
Team Masar-e Sharif – Den organisation som bl.a. ansvarar för uppbyggnad och säkerhet i MeS-området.
 JTAC: Joint Terminal Attack Controller (US) – Den person som styr
flygverksamhet m.m., t.ex. CAS (close air support) i ett markförbands
område. Samma betydelse som FAC
- Forward Air Controller (NATO).
 INTREP: Intelligence Report – Underrätteslerapport
 ISR: Intelligence, Surveillance and
Reconnaisance
- Underrättelse,
övervakning och spaning.
 MeS: Mazar-e Sharif
26
LIVHUSAREN 2011
Det är fortfarande mörkt så IR-kameran är
den enda bildkällan just nu. Vi letar efter tecken
på insurgenter (motståndare), även idag. Vita
spökfigurer rör sig mot den mörka bakgrunden.
– Det där är afghanska bönder som tar ut sina
fårhjordar till betet, säger Camilla.
De afghanska bönderna följer inte klockan så
mycket, mera solen. När det är mörkt sover de
och när det är ljust arbetar de. Fälten täcks av
regelbundna mönster, bevattningskanalerna.
Vi befinner oss fysiskt på CNL men virtuellt
är vi några mil väster om staden. Området är
uppodlat och det finns förhållandevis mycket
bebyggelse. Byarna ligger relativt tätt. De fyrkantiga strukturer som är de muromgärdade
afghanska gårdarna, på soldatjargong kallade
compounds, syns tydligt. Att skilja vanliga bönder från insurgenter är ingen lek, men det är i
det här området som insurgenterna opererar.
– Ingrid, gå över till dagsljuskameran säger Camilla till sensoroperatören.
Solen har gått upp och det bruna landskapet, interfolierat med gröna fläckar som är
odlad mark, breder ut sig i kameran under farkosten. Man slås av att det är stor skillnad på
vertikal och horisontell sikt. Igår, innan mörkrets inbrott, såg vi knappt bergen från marken
på CNL på grund av allt dis. Idag när vi istället
flyger över området är alla detaljer tydliga. Det
finns många vattendrag som går i trummor
under vägarna – är det fler än jag som tänker
förbindelseavbrott i form av trumsprängning? I
det här fallet med IED – hemmagjorda sprängladdningar.
Quebec Lima, ett skyttekompani från PRT
MeS har varit i området några dagar och under
dagen skall kompaniet patrullera. Eventuellt
genomförs även en sökoperation i ett compound.
– Vi flyger över deras night location och ser om
de är vakna, säger Camilla.
Big Bass ropar upp Viking20, kompaniets JTAC
för att kontrollera att luftrummet är fritt och gör
sedan en överflygning. Vi ser hur människor rör
sig bland fordonen på marken.
– De lämnar nog snart, några har redan åkt,
konstaterar hon efter en snabbtitt i IR-kameran.
Efter ca 6 timmar är det dags för landning. Personalen i bearbetningscontainern och i markstationen ser lite trötta ut och det är dags för
lunch. Det kostar på att hålla koncentrationen
upp hela tiden under uppdraget. Men innan
luch skall bilderna bearbetas, så att en INTREP
kan lämnas till ISR-kompaniet. På Hammerhead återgår nu läget till full aktivitet. Badger
tar över farkosten och tar in den för landning
på bana 06 Right. Den sätter sig perfekt och
kroken hakar i första bromsvajern. Frank, Tony,
Andreas och Mats rullar in farkosten i tältet och
börjar klargöra den inför nästa flygning. Det är
ca 35 grader varm, solen skiner från en molnfri
himmel och dammet ligger tjockt i luften. Ännu
en dag i missionen.
FALKEN PÅ NYA UPPDRAG
Ordergivningen är slutförd och
de olika DUC går iväg åt olika håll
för att göra de förberedelser som
krävs inför nattens uppdrag. Själv
går jag till vår grupperingsplats
en bit bort där gruppen väntar.
Falken ligger startklar på marken
med nattkameran monterad och
allt är förberett i markstationen.
Vi sätter oss runt ett provisoriskt
bord, gjort av pallkragar och en
egensnickrad bordsskiva, och
vecklar ut ett flygfoto över den
aktuella terrängen. Nattens uppdrag går ut på att en enhet ur
skyttekompaniet skall framrycka
till fots för att lägga sig inom observationsavstånd från ett compound som tillhör en känd kriminell ledare i området och på så
sätt störa dennas verksamhet så
mycket som möjligt. Detta för att
skapa ett bättre säkerhetsläge
för civilbefolkningen och eventuellt inhämta uppgifter som kan
leda till ett gripande. Då compoundet ligger mitt i en by innebär det att fotpatrullen kommer
att ha mycket svårt att skaffa sig
en lägesuppfattning dels under
framryckningen och även när de
ligger grupperade. Det är en av
anledningarna till att plutonchefen har bett om hjälp från SUAV
gruppen med flygspaning under
natten, detta i syfte att komplet-
TEXT: ANDREAS LINDH FOTO: SUAV-GRUPPEN FS 19
tera deras spaningen med vår ”turn-around” dvs. landning och
nattkamera samt att bedriva batteribyte i farkosten, piloten
force protection åt fotpatrullen sätter sig med markstationen i
under hela uppdragets längd.
knät och börjar genomföra åtgärder före flygning. Själv går jag
Samtidigt som jag pekar på fo- och byter några sista ord med
tot framför oss går jag igenom de plutonchefen som kommer att
tre faserna i vårt uppdrag. Inled- följa med under nattens patrull.
ningsvis skall vi spana längst den Gruppens fjärde medlem gör nåtänkta framryckningsvägen och got minst lika viktigt, börja koka
förvarna om något verkar sticka vatten till kaffe, det kommer att
ut från normalbilden. Därefter bli en lång natt.
skall vi spana mot samma objekt
som fotpatrullen för att fastställa Det har nu hunnit bli mörkt ute
om det pågår aktivitet innanför och radion sprakar till, patrulmurarna. Slutligen skall vi spana len anmäler 5 minuter kvar tills
längs
tillbakaryckningsvägen framåt. Piloten och operatören
samt att varna om de blir för- gör de kvarvarande åtgärderna
följda. Beredduppgift är att följa innan start och som sista punkt
efter personer som försöker fly krokar operatören fast farkosten
eller omgruppera från compoun- i bungee-linan som används vid
det och rapportera till fotpatrul- start och anmäler ”Ready” till
len vart de tar vägen. När jag läg- piloten. Motorn går igång och
ger ner anteckningsblocket sitter med ett surrande ljud stiger Falgruppen tyst och studerar kartan ken upp i nattens mörker. Snart
en stund. Richard som ska flyga varken syns eller hörs den längre.
nattens uppdrag ställer några När patrullen gör framåt några
korta frågor och det hela avslu- minuter senare ligger vi redan
tas med att vi går igenom vilka en bit framför dem och spanar av
sambandsalternativ som gäller, terrängen. Allt verkar lugnt inatt
vilka flygområden vi har och hur och första delen av uppdraget
rotationer av piloter och opera- flyter på utan några friktioner.
törer skall ske om det drar ut på När fotpatrullen lagt sig tillrätta i
tiden. När allt är klart går opera- ett dike inte långt ifrån objektet
tören och förbereder utrustning påbörjar vi flygning runt comför att snabbt kunna genomföra poundet och spaning innanför
murarna. Några enstaka värmekällor syns, troligtvis djur och vi
rapporterar detta till plutonchefen.
Några kaffekoppar senare händer det något... En värmekälla,
som vi tillsammans med fotpatrullen på marken kan bekräfta
är en person, lämnar compoundet i rask takt och lyckas ganska
så snart skaka av sig den del av
styrkan på marken som skulle
följa efter.
Just denna natt blåser det lugna vindar på 200 meters höjd
där Falken ligger och cirkulerar. Piloten har inte några större
svårigheter att följa efter personen som begett sig till ett annat
compound längre bort. Efter ett
par korta sändningsföljder över
radion är soldaterna på marken
snart på rätt spår igen och de
närmar sig snabbt gränden där
personen sprang in.
”Försiktigt, det står en person
runt knuten och vänter på er”
rapporterar jag över radion…
”Uppfattat” är allt jag får tillbaka.
Resten? Ja det är en annan historia som vi måste behålla för oss
själva.
LIVHUSAREN 2011
27
28
LIVHUSAREN 2011
En
truppofficers
bekännelse
Det var med blandade känslor jag i slutet på maj lämnade förbandet efter elva års tjänstgöring. Jag var på väg tillbaka till Eksjö där jag en gång börjat min militära bana som
gruppchef på Smålandsbrigaden. Att jag valde att lämna förbandet hade inget med trivsel
att göra, åren på K 3 har varit mycket bra.
TEXT: MARCUS LUKIC
Jag blev i början på oktober kontaktad av
majoren Ingemarson som bad mig skriva
ett par rader om min tid på K 3 i Livhusaren.
Jag behövde inte vara politiskt korrekt, vilket
underlättar mitt arbete en smula (Jag har
ju alltid varit lite frispråkig). Jag tänker inte
rada upp massa minnen från övningar och
insatser utomlands, utan tänker istället delge
mina funderingar om vad det är som utmärker K 3 som förband.
Vad är det som gör K 3 till ett bra förband
och arbetsplats? För det första ligger K 3
långt framme vad gäller övergången till stående förband. Att vilja tjänstgöra i dessa ses
som en självklarhet liksom att åka utomlands
om plikten kallar. Man har också anpassat
ledarskapet på ett bra sätt. En soldat är en
soldat, oavsett om denne är värnpliktig eller
anställd. Anpassning sker i HUR man kontrollerar sina underställda, inte i att kontrollen
utgår.
Vidare har K 3 en betydligt starkare förbandsanda än huvuddelen av Försvarsmaktens övriga förband. Den yttrar sig i yrkesstolthet, ansvarsglädje, lojalitet mot uppgiften
och en vilja att alltid göra sitt yttersta. Det
finns enligt mig krafter i Försvarsmakten som
FOTO: ronnie hammar
vill förstöra det här. Krafter som förespråkar
slätstrukenhet framför jävlar anamma, missriktad präktighet framför en sund och lagom
rå jargong (som är ett sätt att skapa gemen-
i sin befattning, oavsett om man är jägarsoldat, plutonchef eller bataljonstabsmedlem.
Vidare måste all personal uppnå och vidmakthålla god personlig färdighet och fältduglighet. Här ligger
långt fram.
På K3 är dock alla välkomna, så länge KDet3 mycket
finns dock ett
man uppfyller kraven.
smolk i bägaren, på
senare år har tyvärr
skap och bearbeta svåra händelser), och ser en viss acceptans för att inte klara fyskraven
med avund och misstänksamhet på förband uppstått (fälttestet). Det är bara att fysa mer,
där de upplever att de själva inte hade varit så enkelt är det.
välkomna. På K 3 är dock alla välkomna, så
länge man uppfyller kraven. Vi får aldrig vika De blandade känslorna kvarstår. Jag trivs
ner oss här, alla som läst krigshistoria och/el- i tjänsten som lärare i stridsteknik på Fältarler varit i skarpa situationer, förstår vikten av betsskolan, men saknar kamraterna och förstark förbandsanda. Det är det som gör att bandsandan på K 3. Var rädda om förbandssoldaten kämpar, inte politiska syften och andan, den är starkare än på de flesta andra
någon vag känsla av att tillhöra den grå mas- platser i Försvarsmakten. Tack för elva mycket
san Försvarsmakten.
bra år.
”
Det som skiljer ett jägarförband från mängden är inte hur bra de bästa är, det finns dugligt folk på alla förband, utan vilken lägstanivå
man accepterar. Någon kommer alltid vid olika tillfällen att vara den ”svagare” i gruppen,
men denne individ måste fortfarande vara
tillräckligt bra. Här finns inget utrymme för
gummilinjaler. Alla måste vara professionella
En gång Livhusar, alltid Livhusar.
Kapten Marcus Lukic
LIVHUSAREN 2011
29
De envisa många och de strävsamma få
TEXT: Jonas Eriksson
FOTO: PER INGEMARSON
Året 2011 har på 31. Luftburna Bataljonen präglats av beredskap i NBG11 samt
missionsutbildning och rotation till K 3 insats i Afghanistan.
Detta år genomfördes envist av personalen
på Bataljonen. Envist såtillvida att materielläget alltid blir lidande vid snabba övergångar
mellan två olika uppgifter med olika organisationer. Envist också genom att konstant
nyutbilda soldater i befattningar, för att trots
en kontinuerlig personalomsättning, hålla
hög beredskap. Slutligen envist för att med
oklara besked om fordonstilldelningen både
på hemmaplan med Ptgb6, och i insats med
Bandvagn M/ ”Ny”, fortsätta träna förbandet
till den höga duglighet som uppgifterna kräver.
De strävsamma få, som efter rotationen till
Afghanistan jobbar vidare med bataljonens
viktiga uppgifter på hemmaplan har presterat goda resultat. Dels har ”hemmavarande
styrka” löst otaliga bemanningsuppdrag,
dels genomfört stöd till skarpa insatser samt
planerat för hemkomst efter insats i Afghanistan.
Jag kan konstatera att dessa två egenskaper ”Envishet- att aldrig ge upp” och ”Strävsamhet – att jobba på och lösa friktioner” är
30
LIVHUSAREN 2011
för bataljonen avgörande egenskaper hos
oss alla, soldat såväl som hos officer. Det är
personligen en stor glädje att se dessa egenskaper finnas så starkt rotade hos er livhusa-
”
Förlorad, är endast
den som ger upp
rer på den 31. Luftburna Bataljonen! Det är
dessa värden som inget Reglemente, order
eller instruktion kan fastställa eller styra. Det
är bara vi som kan skapa den förbandsandan
tillsammans!
Vi är flera på bataljonen som har fått nytt
ansvar för olika uppgifter under hösten och
flera av oss är tjänsteförättande chefer på olika befattningar. Viljan att ta ansvar är för soldater och officerare en hörnsten i det militära
ledarskapet och det har fungerat bra. Jag är
övertygad om att vi alla tillsammans fortsatt
kommer att ta det stora ansvaret under våren
2012 med GMU, Stödja skarpa insatser och
fortsättningsutbilda soldater för att förbereda alla för vår huvuduppgift – väpnad strid.
Aldrig mer har uttrycken ”Gilla läget!” eller
”Ny karta, nytt läge!” varit mer aktuella än i
den omstrukturerade försvarsmakten. Det
sker förändringar snabbt och längs flera linjer samtidigt. Det kan kännas frustrerande
men låt oss hålla fast vid det vi kan och det
som är efterfrågat – väpnad strid. Låt oss inte
i vår vardag glömma bort vad vi finns till för
– att tjäna andra, oavsett om det är nationen
Sverige eller behövande i internationella
konflikter.
Det kan inte, och kommer inte, ett datasystem att ändra på!
Slutligen vill jag avsluta med ett stort TACK
till er alla för att ni gjort ett mycket bra jobb
under året och för att ni alla bidrar med just
de egenskaper som ett insatsförband behöver! Ni är mina hjältar!
”Förlorad, är endast den som ger upp”
Hans Ulrich Rudel.
FAKTA 31. Luftburna bataljonen
31. Luftburna bataljonen består av en bataljonsledning med
stab & fem skvadroner.
Bataljonen kan lösa uppgifter både nationellt
och internationellt. Det som utmärker den
luftburna bataljonen är dess rörlighet kombinerad med stor eldkraft. Rörligheten i terräng
och olika miljöer skapas genom att all personal och dess utrustning inklusive alla vapensystem med ammunition medförs buret. Bataljonens fordon är också anpassade så att de
kan flyg transporteras, del av dessa kan även
transporteras med helikopter. Detta ställer
mycket höga krav på fysik och uthållighet för
bataljonens personal.
Bataljonen består av två olika kategorier av
soldater.
De kontinuerligt tjänstgörande soldaterna
(GSS/K) är kontinuerligt tjänstgörande vid
bataljonen, medans de tidvis tjänstgörande
soldaterna (GSS/T) är knutna till bataljonen
via ett avtal och kallas in vid behov samt
för repetitionsutbildning efter ett planerat
schema.
Stabs- & understödsskvadronens uppgift
är stödja bataljonsstaben. Skvadronen består
av en ledningspluton, en spaningspluton &
en undsättningspluton.
Skytteskvadronernas (tre stycken) uppgift
är främst väpnad strid.
Skvadronerna består av tre stycken skytteplutoner, en granatkastarpluton & en stab- &
trosspluton.
Trosskvadronens skapar bataljonens uthållighet. Skvadronen består av en pionjärpluton, en trosspluton & en sjukvårdspluton.
Bataljonen är delad mellan K 3 i Karlsborg &
Livgardet i Kungsängen med ungefär hälften
av bataljonen på respektive ort.
LIVHUSAREN 2011
31
Operation
”GUNGNER”…
TEXT: rickard eklUnd FOTO: combat camera, försvarsmakten
Månen är på väg ner bakom granskogen, sergeant Andersson reser
sig ur mossan och gnuggar sömnen ur ögonen, han
väcker sin stridsparskamrat Björkqvist:
-”Marschfärdiga”, viskar han.
LIVHUSAREN 2011
33
Ett halvt dygn tidigare då solen
gick ner startade skvadronen sin
framryckning mot anfallsuppgiften till fots.
Mörkret omslöt de marscherande soldaterna som likt gråa
skuggor vandrande i ett grått
landskap, den enda färgklick
som soldaterna uppfattade var
den gröna bilden som bildförstärkarna gav.
Efter en stunds väntan i morgonkylan har nu äntligen ordern
marschfärdiga kommit och soldaterna skakar tröttheten ur benen.
Fem minuter senare är Löjtnant
Hjältes pluton som Andersson
och Björkqvist ingår i på väg
framåt mot stormavståndet för
anfallet.
Samtidigt tre kilometer längre
fram ligger Jonsson och Granlund som observerar mot den
bron som är ett av bataljonens
mål. I IRVsiktets, värmekamera,
gröna ljus ser de hur motstån-
34
LIVHUSAREN 2011
daren gräver skyddsgropar och
förbereder sig för att försvara sig
och deras bro.
Granlunds mage kurrar och han
dämpar den värsta hungern med
en bit choklad och lite ljummet
vatten:
- Inte riktigt som en pizza säger
Granlund och ger Jonsson en bit
choklad.
Jonsson rapporterar snabbt
in motståndarnas positioner till
bataljonens ledningsplats som
är grupperad inte långt från bataljonens utgångsläge för anfall
några kilometer bort, för att sedan kunna njuta av chokladbiten.
Inte många minuter senare hörs
kommandot ”FYR” i radiosystemen.
På granatkastarplutonerna är det
full aktivitet, granaterna skjuts i
väg och nya bärs fram, med en
hög knall lämnar granaten sitt
eldrör på sin färd mot målområdet, stenar, flisor och lågor kastas
genom luften ackompanjerade
av explosionernas dån – stormelden ligger rätt och hamrar sönder motståndaren!
Samtidigt någon kilometer bort
röjer pionjärplutonen ett hinder
längs den tänkta underhållsvägen för att extra ammunition
skall komma fram och att skadade skall kunna transporteras
bakåt på trossens lätta terrängvagnar.
Stormelden upphör och Löjtnant Hjälte vrålar ”framåt” och
andra pluton springer mot det
Röda huset samtidigt som första
pluton skjuter nedhållande eld
mot bron.
Plötsligt öppnas eld från ett
motståndarnäste mellan bron
och röda huset, soldat Hallberg
träffas, faller omkull i den fuktiga
mossan och blir liggande.
Sergeant Anderssons stridsparskamrat Björkqvist dyker ner i
motståndarnästet med ett vrål,
sergeant Andersson själv är pre-
cis bakom på väg ner i värnet.
Björkqvist öppnar eld och Andersson skriker:
- Jag kastar spräng!
Handgranaten glider genom luften och ner i värnet en liten bit
bort och detonerar i ett öronbedövande dån.
Björkqvist rusar upp runt hörnet
och nedkämpar den återstående
motståndaren. Motståndarnästet
är rensat av sergeant Anderssons
grupp samtidigt som resten av
plutonen rensar röda huset.
nerna i skvadronen kan anfalla
och ta sig över bron för att kunna
säkra den bortre stranden.
Första och tredje pluton springer över bron mot sina anfallsmål
samtidigt som solen börjar stiga
över horisonten i öster och sprider ett varmt rött sken över terrängen.
- Ett fantastiskt väder i dag säger
stridsledaren till sin signalist på
bataljonens ledningsplats.
Soldat Hallberg blir omhändertagen av sina kamrater, hans
skador förbinds och han bärs
bakåt till skvadronens samlingsplats där Hallberg lastas på en
av trossens lätta terrängvagnar
och körs bakåt mot bataljonens
främre samlingsplats för skadade
där omlastning sker.
Ledningsplatsen har nu omgrupperat så att de kan överblicka delar av anfallet.
- Sierra Yankee har tagit sitt anfallsmål ”södra kullen”, nedkämpat ett luftvärnsrobotsystem och
ca en grupp motståndare. De har
också tagit två fångar, svarar signalisten som precis tagit emot en
rapport från en av skvadronerna,
Sierra Yankee.
Löjtnant Hjältes pluton har tagit sitt första anfallsmål och skjuter nu nedhållande eld mot motståndarnästet på kullen bortom
bäcken så att de andra pluto-
Längs en skogsstig som slingrar
sig in i morgondimman framrycker två lätta terrängvagnar
under ledning av troppchefen
Sergeant Hårdh. På den ena av
terränghjulingssläpen ligger den
skadade soldat Hallberg på väg
mot en väntande medevac helikopter.
Genom den glesa skogen ser
Sergeant Hårdh att ute på ängen
väntar en helikopter16 med motorerna igång beredd att avtransportera de skadade soldaterna.
Hukande springer soldaterna bärandes på bårarna med de skadade mot helikoptern och kort
därefter lyfter helikoptern och
allt blir helt tyst.
- Bra jobbat säger Sergeant
Hårdh till sina soldater, men nu
måste vi tillbaka, ”ingen idé att
vila på hanen vi är ju inga prickskyttar” skämtar han och de lätta
terrängvagnarna vänder om och
försvinner in i skogen igen.
Vid röda huset söder om bron
sitter Andersson tillsammans
med sin grupp och blickar ut
över terrängen på andra sidan
bron.
- Vår pluton skall framrycka över
bron och förstärka första plutons
stridsställning säger Andersson,
Vi är främst, framåt inom fem…
Men precis när sergeant Andersson skulle kommendera framåt,
hörs övningsledarens kommando:
- Övningen avbryts eld upphör…..
Detta kunde vara hämtat ur en
verklig insats i en operation i ett
fjärran land eller en händelse i en
inte alltför avlägsen framtid där
bataljonen försvarar nationen
Sveriges frihet.
Eller så är det en situation ur
bataljonens framtida krigsförbandsövning med kontinuerligt
och tidvis tjänstgörande soldater.
Tre dagar senare när vården av
all materiel är klar och allt är på
rätt plats i förråden, står Löjtnant
Hjälte och klipper sin gräsmatta,
soldat Hallberg sitter på tåget till
sin fästmö i Mjölby och sergeant
Hårdh är tillbaka i sin lanthandel
i Vaggeryd.
LIVHUSAREN 2011
35
EN INGÅNG
TILL FMLOG
I det nya Teknikhuset på Motorområdet Heden finns FMLOG:s FUS, Främre underhållsstöd.
FUS är det nya namnet och konceptet att stödja och hjälpa förbanden
i Karlsborgs garnison med underhållet av deras materiel.
TEXT: CARINA SÖDERSTRÖM FOTO: PER INGEMARSON
Vi har träffat Joakim Borg, chef för FUS:en
som har lång erfarenhet av försvarsmakten.
När började du jobba med underhåll och materiel?
– Jag började arbeta på Markverkstaden
1985och har under större delen av min tid i
Försvarsmakten arbetat med fordonsunderhåll. 1995 blev jag sektionschef och arbetsledare på Markverkstadens Fordonssektion och
när FUS bildades 2009 blev jag tillfrågad om
att leda den nya avdelningen och tackade ja.
FUS i Karlsborg lyder under Markverkstad
Skaraborg. Här samordnas några av FMLOG:
s olika enheter, som Markverkstadsenheten,
Ledningssystemteknisk enhet och Försörjningsenheten, via kunddisken kan förbanden
på garnisonen, lämna in sambandsmateriel,
vapen och fordon för reparation och grundtillsyn. FUS:en sköter också drift och underhåll av vård-, tvätt- och smörjhallar.
– Tanken är att ge förbanden en ingång till
FMLOG oavsett vilket slags underhåll man
behöver ha stöd med, därför har vi samlat
flera kompetenser under samma tak. Soldaten eller befälet kommer till oss med den
materiel som är i behov av reparation eller
förebyggande underhåll. Vi på FUS:en samordnar och styr vad som behöver göras och
vem som ska lösa det. Det fungerar bra idag,
men går att förbättra då allt underhåll ska gå
via FUS, tillägger Joakim Borg.
materialflödet, bevakar underhåll och kostnader och ser till att relevanta åtgärder utförs
på rätt plats.
På FUS arbetar idag totalt elva personer, här
finns materielmottagare för vapensystem,
sambandssystem och fordon, drifttekniker
och försörjningshandläggare.
I FUS ingår även garnisonens kontrollstation
för fordonsbesiktning. Besiktningshallen och
den personalen som jobbar med besiktningen finns fortfarande kvar vid Markverkstaden
lokaler på Fästningen, men det finns en strävan att i framtiden samgruppera på Heden.
Joakim Borg har som chef FUS:en personalansvar för materielmottagarna och besiktningsmännen.
– Jag hanterar personalfrågor, utvecklingssamtal, arbetsplatsträffar med mera. Jag
deltar på produktionsmöten på verkstaden
och håller också i samordningsfunktioner
för materielunderhållsfrågor, kundmöten,
Teknisktjänstanvisningar och kontakter med
våra Teknikkontor, säger Joakim.
Det gör vi efter fastställda materielfördelningsordrar samt de mandat, riktlinjer och
prioriteringar vi har från Teknikkontoren,
Högkvarteret och förbanden. Vi strävar efter
att tillgodose förbandens behov så att helheten fungerar för materiel som ska användas
för deras utbildningar, övningar och insatser.
Det mesta materielunderhållet utförs på våra
egna verkstäder men vi köper också tjänster
på ”stan” till exempel verkstadstjänster för
fordonsunderhåll.
I den dagliga dialogen med kunderna på de
olika enheterna på Garnisonen får de möjlighet till stöd gällande sina materielunderhållsbehov. Hur går det till i praktiken?
– Jag sitter i materielmöten där vi styr och
prioriterar verkstadens produktion. Vi styr
Just kontakten med förbanden, befäl och
soldater och goda medarbetare, är det som
Joakim Borg ser som det bästa med sitt jobb.
– Det är kul att få vara en kugge i kedjan och
hjälpa till att stödja ”Insatsbas Karlsborg” avslutar Joakim.
FUS delar hus med bland annat delar av FMLOG:s försörjningsenhet Skaraborg.
Försörjningsenheten har hand om gods och
transport. Den tjänsten ingår inte i FUS, men
eftersom vi är samlokaliserade har vi ett bra
samarbete. FUS och Servicecentra ses som
ett komplement till varandra, säger Joakim
Borg.
LIVHUSAREN 2011
37
38
LIVHUSAREN 2011
När förändringens vindar blåser bygger somliga vindskydd – andra
bygger väderkvarnar…
För att få ett annat perspektiv på Försvarsmaktens utveckling har redaktionen för Livhusaren kontaktat den förre bataljonchefen för 31. Luftburna Bataljon, överstelöjtnant Magnus
Bratt, numera en av de våra på det Höga kvarteret. Han fick till uppgift att teckna ner sina
tankar ur ett ”Högkvartersperspektiv” och upplysa oss knektar på fästningen.
TEXT: MAGNUS BRATT
Försvarsmakten är förvisso en
synnerligen förändringsbenägen
organisation. Vi har inom några
få år gått från ett invasionsförsvar
till ett insatsförsvar (och är möjligen på väg tillbaka till invasionsförsvaret igen), vi har övergått
från ett värnpliktsförsvar till ett
yrkesförsvar, vi inför Insatsorganisation 2014, vi ”outsourcar” vår
logistik och vårt underhåll, för
att inte tala om att vi inför verksamhetsledningssystemet PRIO...
Många av dessa förändringar är
FOTO: ronnie hammar, FÖRSVARSMAKTEN
GRAFIK: PER INGEMARSON
naturligtvis både bra och nödvändiga, men ibland kan jag inte
låta bli att fundera över om alla
dessa förändringar verkligen behöver genomföras samtidigt och
hur pass mycket farligare de gör
oss för fienden.
taktiska grundbegreppen”. Det
finns många olika uppfattningar
om vilka dessa är, men jag väljer
de som återfinns i Marco Smedbergs bok ”Om stridens grunder”
och som borde vara bekanta för
de flesta. Se bild.
Mitt i alla dessa förändringar
kan det vara lätt att tappa fotfästet och man kan behöva några
tidlösa sanningar att klamra sig
fast vid. Och visst finns det sådana sanningar – till exempel ”de
Lägger man sedan till några av
de grundläggande egenskaper vi
förväntar oss av en soldat och officer; som t.ex. tydlighet, vilja att
ta och ge ansvar, föregångsmannaskap, högt fysiskt stridsvärde,
mod och uthållighet; slår det mig
hur väl dessa grundprinciper och
egenskaper stämmer in på Livregementets husarer och dess personal. En livhusar behöver sällan
söka efter vägledning och källor
till trygghet, av det enkla skälet
att han eller hon bär dessa inom
sig. De är regementets anda som
har ympats in i vederbörande
under mången utbildning och
övning. Det sitter alltså inte ”i
väggarna” på Fästningen utan
är den förbandskultur som odlas
Marco Smedbergs bok ”Om stridens grunder”
LIVHUSAREN 2011
39
och vårdas av all personal, som
har fått förmånen att arbeta där.
Jag är helt övertygad om att det
är så – och mitt nuvarande arbete
i Stockholm stärker mig dagligen
i den övertygelsen.
Hur skall vi då utnyttja detta?
Jo, genom att alltid vara goda
ambassadörer för Livregementets husarer och dess anda – och
att aldrig sluta försöka påverka
vår situation…
Jag hade under hösten förmånen att få genomföra Försvarsmaktens Högre Operativa
chefskurs på Försvarshögskolan.
Under ett antal veckor fick ett
litet antal utvalda officerare möjligheten att träffas och fördjupa
sig i ämnet operationer. Visserligen inte mycket nytt under
solen, men tack vare utmärkta
föreläsare samt det faktum att
samtliga elever besatt avsevärda
kunskaper och personliga erfarenheter blev diskussionerna i
särklass. En av seminariefrågorna
löd: Har Operationskonst något
värde i den framtida insatsorganisationen i och med införandet
av IO14?” Frågan är berättigad,
med hänsyn till att Sverige har
40
LIVHUSAREN 2011
en mycket liten försvarsmakt
kvar och att begreppet ”operationskonst” möjligen förutsätter
att man har något mer att ”operera” med…
I diskussionerna blev jag allt
mer övertygad om att operationskonsten faktiskt kommer att
ha större betydelse i framtiden
jämfört med idag. Det handlar
nämligen om konsten att utnyttja de få förband vi har på ett så
effektivt sätt som möjligt. Att Livregementets Husarer har ansvar
för de synnerligen kompetenta
förbanden Underrättelsebataljon och Luftburen bataljon, samt
att vi finns i nära anslutning till
Försvarsmaktens specialförband
gör regementet unikt. (Ja, jag
vet att ”Luftburen bataljon” är ett
kontroversiellt och ”förbjudet”
namn, men nu när julen står för
dörren får man lov att tro på tomten.) Att med mycket kort förvarningstid skapa oss en så god
lägesbild om fienden, att vi kan
sätta in lätta och extremt rörliga,
men ändå mycket slagkraftiga,
förband på synnerligen kort tid,
kommer att vara helt avgörande
för vår förmåga att segra över
en numerärt överlägsen fiende
som har lyxen att kunna välja
tid och rum för sina operationer.
Underrättelser om var anfall kan
genomföras är och har alltid varit
ett av chefens viktigaste underrättelsebehov. Var fienden finns,
eller var han inte finns samt hans
förmågor och stridsvärde är avgörande för vår operationsplanering. Livregementets husarer levererar exakt den typ av förband
som borde vara efterfrågade och
jag var naturligtvis inte sen att
gång på gång påpeka detta faktum. Att dessa kostnadseffektiva
förband dessutom är utmärkta
för snart sagt alla typer av internationella insatser borde få politiker från höger till vänster att
jubla av glädje, och att sådana
soldater skall kallas jägare är en
självklarhet.
Bröder och Systrar. Mina nyårsbudskap till er alla är att ni skall
hålla fast vid målet att vara Sveriges främsta soldater, ni skall hålla
fast vid den goda livhusarandan,
ni skall uppträda rörligt och aktivt och överraska motståndaren,
ni skall handla offensivt och framförallt – aldrig sluta kämpa…
Genom min nuvarande befattning på Insatsstabens Underrättelse- och säkerhetsavdelning får
jag dessutom oroväckande insikter om utvecklingen i vårt närområde. Det gör att jag så smått
börjar bli orolig för att vi faktiskt
kan komma att behöva utnyttja
de förmågor och förband vi producerar...
och säkerhetsavdelning.
PERGITE
M Bratt
Livhusar, överstelöjtnant och ställföreträdande chef för Insatsstabens Underrättelse-
15 SNABBA
David
Kristian
TEXT:/FOTO: JENNIE CAGNER
Ålder: 24 år
Befattning: Yrkesofficer på luftburen bataljon
Beskriv med tre ord hur du
uppfattar ditt arbete som officer.
Humoristiskt
Omväxlande
Datortungt
Var och hur bor du?
Hyresrätt, två rum och kök i Norra
skogen, Karlsborg.
När visar sig Karlsborg från sin
bästa sida enligt dig?
På sommaren.
Kl är 19:00 en tisdag. Vad gör
du då?
Sover i soffan
Bästa matstället i byn?
Idas brygga.
Vad kännetecknar en riktig
Livhusar enligt dig?
Professionell och noggrann.
Vad tar du i bänk?
120 kg
Vilket är det bästa tipset du vill
ge till en soldat som vill bli Livhusar?
Flytta till Karlsborg och undvik
veckopendling.
Marschträna
mycket och tro inte att detta är
en glamorös tillvaro.
5 SNABBA
Strid i bebyggelse eller strid i
skog: Strid i skog
Isolerad mat eller grönpåse: Isolerad mat
Bänkpress eller milen:
Bänkpress
Skogsgrönt eller ökenbeige:
Skogsgrönt
Plutanfall eller observationsplats: Plutons anfall
Ålder: 23 år
Befattning: Jägarsoldat (skyttesoldat) på luftburen bataljon
Beskriv med tre ord hur du
uppfattar ditt arbete som soldat.
Varierande, Roligt, Utmanande,
både psykiskt och fysiskt
Var och hur bor du?
Hyresrätt i Karlsborg. Flickvän
och övrig familj bor kvar nere i
Skåne.
När visar sig Karlsborg från sin
bästa sida enligt dig?
På våren innan det blir för varmt.
Kl är 19:00 en tisdag. Vad gör
du då?
Fysar eller fixar med min utrustning. Ibland blir det tv tittande.
Bästa matstället i byn?
Idas brygga.
Vad kännetecknar en riktig
Livhusar enligt dig?
Initiativförmåga, uthållighet och
framåtanda.
Hur snabbt springer du milen?
45 min
Vilket är det bästa tipset du vill
ge till en soldat som vill bli Livhusar?
Räkna med att behöva anstränga
dig för att lyckas. Satsa mycket
på marschträning, uthållighet
och statisk träning.
5 SNABBA
Strid i bebyggelse eller strid i
skog: Strid i bebyggelse
Isolerad mat eller grönpåse: Isolerad mat
Bänkpress eller milen:
Milen
Skogsgrönt eller ökenbeige:
Skogsgrönt
Plutanfall eller observationsplats: Plutons anfall
LIVHUSAREN 2011
41
Frystorkat
Den klassiska maten har sedan länge försvunnit från Försvarsmakten
och Livregementets husarer under dagarna i fält. Idag gäller frystorkat. Fördelarna med frystorkat är flera. Det är enkelt och går snabbt.
Är också effektivt rent energimässigt kontra vikten på förpackningarna. Den stora nackdelen är priset per portion och allt skräp som bildas
av förpackningarna. Här är lite tips, idéer och råd från kocken Mikael
von Haugwitz
PINNBRÖD BLIR TACOBRÖD
TILL CHILI CORN CARNE
Behov: Mjöl, bakpulver, vatten
samt Bregott/olja.
Ta en näve mjöl och släng ihop
med vatten och ett uns bakpulver och knåda ihop till en fast
substans i tex en påse. Med fördel kan du använda ditt matkärl,
termos eller annat runt föremål
för att kavla ut tunna ”bröd”. Stek
i botten av din panna med Bregott, olja eller liknande. Var försiktig så att du inte bränner brödet. Serveras med en ”hårdare”
substans av chili corn carne (från
dygnsportionspåsarna) som fyllning.
KALOPS FÖR DAG 2
Vill du laga denna rätt och äta den
till lunch så måste du starta med
förberedelserna vid frukost.
Behov: Termos, kött (kalops), potatis, lök, morötter, ev. buljong, Bregott/olja eller annat som du har.
Förberedelser (Görs med fördel i
hemmet innan avfärd men inte ett
måste). Lägg in Termosen i frysen
dagen innan. Tärna potatis, kött
och alla ingredienser du vill ha
med. Med fördel skär du smått.
Peta in dem i den nu ”frysta” termosen. Termosen håller sig i ca 20
timmar kylan.
Morgon: Ta ur dina tärnande delar
och stek upp i gryta. Använd vad
du har för att smaksätta – buljong,
salt och peppar, gärna lagerblad
och kryddpeppar. Tillsätt lagom
med vatten och låt koka upp.
Häll allt i en varm Termos. Har du
lagerblad och hela kryddor kan
du stoppa in dem i en tepåse och
dippa ner i Termosen under tillagningen, så kan du enkelt plocka
ur den vid förtäring. Låt stå i allt
från 3-6 timmar beroende på storleken på dina bitar. Köttet tillagas
när vattentemperaturen är över
80 grader. Så det gäller att du har
en bra Termos som håller värmen.
Försvarsmaktens ”Thermos” gör
detta i ca 4-6 timmar. Efter denna
tid är det klart att äta. Bon apeti.
Hoppa över den frysta termosen
om du vill äta det samma dag.
FRUKOST BLIR EFTERRÄTT
Behov: Frukosträtt, chokladpulver,
vatten, vetemjöl, Bregott/olja.
Ta en frukosträtt, frukten är godast, och blanda i lite, lite vatten,
vetemjöl och chokladpulver. Gör
”chokladbollar” av smeten (så det
gäller att inte ha tagit för mycket
vatten) och antingen plattar
du ut dem tunt och steker med
fördel i Bregott eller äter du den
som de är – runda och goda.
MIKAEL VON HAUGWITZ
Mikael är född mellan Forsvik
och Mölltorp där hans föräldrar
lever kvar. Han började sin karriär
på Kavelbroskolan i Skövde. Efter
examen började en krokig karriär som började på ett cateringföretag i Skövde, fortsatte tillbaka till hemorten Karlsborg där
delägarskap i hotell Wettern och
Brostugan väntade. När familjeföretaget i hemorter drog igen
sin verksamhet för fyra år sedan
såg Mikael sin chans att utforska
det okända och lämnade tryggheten bakom sig och gav sig av
för att frilansa i den vida världen.
Ett äventyr som skulle komma
att innefatta boenden i primitiva kollektiv i fjärran länder med
nya upplevelser, möten med nya
människor och en konstant utveckling i yrkeslivet. Resan har i
skrivande stund delvis nått tillbaka till Skövde, där allt började.
Idag arbetar han på restaurang
Glädje, men som om det inte var
nog så fortsätter han samtidigt
att frilansa på olika restauranger
i Göteborg som med åren har blivit något av hans andra hem.
Bor: Göteborg och Skövde.
Motto i livet: Lev idag, i morgon
kan det vara för sent!
Motto som kock: Så länge du
inte är HELT nöjd, så kommer du
att fortsätta utvecklas!
Favoritrestaurang: Min egen,
den dagen den finns...
Vilken restaurang skulle du
vilja besöka som du inte gjort:
Noma i Köpenhamn
Matlagning för mig är en konst,
ett hantverk. En resa som aldrig
tar slut. Det går inte att bli fullärd,
ens på en livstid, så varje dag är
en möjlighet att utvecklas om
man är öppen för nya vinklar och
idéer.
Chefen 32. Underrättelsebataljonen
TEXT: Carl-magnus r svensson
2006 stod jag i Ursvik, med två
utländska försvarsattachéer och
såg en skvadron livhusarer som
anföll och bedrev sjukvårdstjänst. De båda överstarna menade att det var ett förband på
rätt väg mot ett stående försvar
och var positiva i sina omdömen.
Några år senare fick jag höra
ännu mer översvallande beröm i
Pristina över soldater och officerare från K 3. Jag kände vid dessa
tillfällen en viss stolthet, trots
att jag är bördig från Jämtlands
fältjägarregemente och endast
tillbringat två smärtsamma
veckor i hopphallen på K 3. Föga
anade jag då att Livregementet
var för mig utgjutet i framtiden
som bataljonschef för 32:a underrättelsebataljonen. Nu är jag
här, påtagligt medveten om att
förutsättningarna ofta styrs mer
av PRIO än uppdragstaktik, men
ändå stolt och glad att få vara en
del av Livregementet. En viss otålighet känner jag att få fortsätta
utvecklingen av underrättelsebataljonen. En bataljonschef som
bara har tre till fyra år på sig har
anledning att vara otålig. Det är
mycket vi skall göra tillsammans.
Jag kan som Bataljonschef lämna
två tydliga budskap:
Det första är tydlighet! Jag och
skvadrons- och kompanichefer
måste och kommer under året
lämna tydliga besked om den
långsiktiga personalförsörjningen såväl till bataljonen som till individen. Två befälssystem och de
två soldatkategorierna utmanar
vårt ledarskap på alla nivåer och
våra ingrodda vanor. Vi ska inte
enbart rekrytera personal vi skall
även behålla och utveckla den.
Detta arbete innebär ibland även
att utveckling är lika med avveckling. Personaltjänsten sätter
gränser och skapar möjligheter
för all övnings- och insatsverksamhet i ett stående förband.
Det andra är att många av bataljonens officerare måste tänka
igenom sin situation och framtid.
44
LIVHUSAREN 2011
FOTO: FÖRSVARSMAKTEN
Det är dags för många av våra officerare att göra ett aktivt val om
de skall vara taktiska officerare
eller specialistofficerare i framtiden, beslutet kan inte skjutas
upp och måste fattas.
Utvecklingen av bataljonen går
en intressant framtid till mötes.
Flera organisations- och metodförsök är planerade varav
O-platsmateriel och ledningsfordon är de tydligaste och jag har
en förhoppning om att genom
ytterligare försök kunna öka
bataljonens taktiska och operativa rörlighet samt vår uthållighetsfråga. Integrationen av
disciplinerna för underrättelsetjänst, IMINT och HUMINT ska bli
starkare. Jag vill också, i samma
andetag som vi talar om utveckling, påminna oss om behovet av
att befästa grunderna i vårt arbete. Flera färdigheter kräver att
jag och Ni repeterar de enklaste
grunderna för strid såsom eldkommandon, ledning av patrullen och inte minst den populära
konsten att genomföra marsch
under kärva förhållanden.
Jag vill i sammanhanget även
påpeka att minst 25 % av bataljonens tillgängliga personal
kontinuerligt är i insats eller förbereder sig för insats nationellt
eller internationellt. Bataljonens
förmågor är efterfrågade! Jag
vill särskilt tacka de soldater som
förtjänstfullt tjänstgjort i det viktiga arbetet med att bevaka fästningen och som tålmodigt och
uthålligt varit beredda att agera
om så skulle krävts.
En viktig tillväxtfaktor för bataljonen är de tidvis tjänstgörande soldaterna, GSS/T. Under 2012
växer bataljonen med 75 soldater, en fallskärmsjägarpluton och
en underrättelsepluton och ytterligare soldatbefattningar vid
lednings- och underhållsskvadronen. Tillväxten fortsätter sedan under de därpå kommande
åren. Denna soldatkategori ger
möjligheter att på sikt återigen
kunna uppträda med hela skvadroner och ett helt fallskärmsjägarkompani, men även att öka
den operativa uthålligheten för
funktioner inom bataljonen. För
att denna målbild skall bli möjlig
måste vi tillsammans göra vårt
bästa för att attrahera och utbilda dessa soldater de veckor som
de tjänstgör i bataljonen. Utan
denna kategori kommer bataljonen i slutändan att påminna om
en väpnad styrka utan kraft och
mening. Denna kategori av soldater är även en möjlighet att för
soldater som vill minska sitt militära engagemang utan att helt
släppa taget om insatsförbandet.
Min uppmaning till alla på bataljonen är att göra Ert bästa för att
välkomna dessa viktiga soldater
på bästa sätt.
Vi är alla en del av helheten och
i vardagen kan alla utmaningar
kännas överväldigande. Ni skall
då inte glömma bort att Ni är
mycket professionella duktiga
och vägledas av vad jag brukar
påminna min stab om ibland…
”Det här kan bli bra också!” Under mina inledande besök vid
bataljonens enheter sedan jag
fick äran att ta över bataljonen
från övlt Lars Henåker kan jag
konstatera att det finns kraft i Ert
engagemang och i Er kunskap.
Jag har dock noterat en väsentlig
förbättringspunkt vid bataljonen. Vid byggnation av fast Oplats bör taket vara konstruerat
på ett sådant sätt att det tål viss
chefsbelastning.
FAKTA 32. Underrättelsebataljonen
32. Underrättelsebataljon består av en bataljonsledning med stab,
tre skvadroner och ett kompani.
Det som utmärker 32. underrättelsebataljon är dess förmåga till att självständigt leda
underrättelseoperationer samt kapaciteten
med inhämtning i olika discipliner som kan
överlappas. Bataljonens rörlighet i terräng
och miljö skapas främst genom att transporteras till stridsområdet med egna fordon eller
att fällas med fallskärm.
Bataljonen består av två olika kategorier av
soldater. Hälften av soldaterna är kontinuerligt tjänstgörande (GSS/K) medan den andra
hälften är tidvis tjänstgörande soldaterna
(GSS/T) som är knutna till bataljonen via ett
avtal och kallas in vid behov eller för övning.
Lednings- & underhållsskvadronen uppgift
är stödja bataljonen och bataljonsstaben.
Skvadronen består av en ledningspluton,
en underhållspluton, en inhämtningspluton
och två TUAV plutoner samt en hoppmästargrupp.
Underrättelseskvadronernas (två stycken)
uppgift är främst spaning och övervakning.
Skvadronerna består av tre stycken underrättelseplutoner med SUAV, en prickskyttegrupp och en skvadronsledning med underrättelsebearbetningskapacitet.
Kompaniet består av två fallskärmsjägarplutoner, en prickskyttegrupp samt en kompaniledning.
Bataljonsstaben
Bataljonsstaben har god kapacitet till ledning, underrättelsebearbetning och samverkan. Bataljonen kan verka i två riktningar
med ISR/ISTAR TF liknande resurser och agerande.
Fallskärmsjägarkompaniets uppgift är att
spana samt utöva strid bakom fiendens linjer.
LIVHUSAREN 2011
45
321. UNDERRÄTTELSE SKVADRON
verkar i tre
världsdelar - samtidigt!
TEXT: Michael Reinholtz & Anders Torstensson
FOTO: FÖRSVARSMAKTEN
Under arméns slutövning JC10 i Skåne kom beskedet att Försvarsmakten
skulle köpa in ett nytt taktiskt UAV-system (Unmanned Aerial Vehicle).
Det gick sedan bara några månader innan 32. Underrättelsebataljon fick uppgiften att verka
med en UAV-tropp i Afghanistan
med start första augusti 2011.
Det nya systemet som vi skulle
verka med, UAV 03* även kallad
Örnen, var i detta skede inte ens
levererat till Försvarsmakten. Än
mindre fanns det utbildad personal. Allt gick i en rasande fart
och tiden fram tills att plutonen
var på plats i insatsområdet var
intensiv.
Med stöd av bland annat K3 flygenhet, försvarsindustrin i Sverige och USA genomfördes utbildning under våren. När det var
dags för TUAV´s slutövning i maj
2011 kunde vi äntligen själva ta
ansvaret för hela systemet. Efter
en välbehövlig semester på fyra
veckor begav sig den första troppen ur 1. TUAV-plutonen ned till
Afghanistan.
320. skvadron får se världen
Under 2011 har skvadronen ge-
46
LIVHUSAREN 2011
nomfört insatser i Afghanistan
och utbildats i både USA och
England. För tillfället har vi personal i tre världsdelar samtidigt,
vilket nog kan ses som något
unikt för en skvadron eller kompani i den svenska hären.
”Örnen har lyft” 2011-08-01
1:a augusti 2011 var datumet då
TUAV-plutonen skulle vara operativ i Afghanistan. På dagen genomfördes den första operationella flygningen och många var
vi som drog en suck av lättnad
att tidslinjalen höll.
Inhämtningsgruppen ansvarar
för att all video och data ifrån
UAV-systemet bearbetas och
mynnar ut i en produkt till mottagaren. Divisionsgruppens piloter
och sensoroperatörer planerar
och genomför uppdraget ur ett
farkost- och luftrumsperspektiv. Farkosten startar och landar på Camp Marmal men styrs
från kontrollstationen på Camp
Nordic Lights för flygningen i
operationsområdet. Flygunderhållsgruppen har hela ansvaret
farkosterna och övriga delar i
systemet fungerar.
Framtiden
Oavsett till vilket förband TUAV
tillförs är denna spaningsresurs
mycket effektiv att bidra till ett
ökat beslutsunderlag för chefer
på flertalet nivåer. Farkosten har
god räckvidd och lång flygtid i
jämförelse med andra system. I
förhållande till andra flygande
system är även UAV lättrörligt,
tillgängligt och ett effektivt system som har en självklar plats för
att snabbt leverera effekt i framtida insatsområden.
* UAV 03 är ett Amerikanskt system som i USA benämns Shadow
200 och i Sverige benämns Örnen.
321. Skvadron organiserades för drygt
ett år sedan då Utbildningsstöd Und
omorganiserades. Truppspaningsofficerarna kom att bilda 321. Skvadron
och underrättelseofficerarna gick i
huvudsak till bataljonsstaben. I oktober 2010 kunde vi äntligen bemanna
11. Undpluton med anställda soldater (GSS/K), det vore oärligt att säga
att allt gått smidigt men resultatet är
ändå över förväntan, med motiverade soldater och ambitiösa officerare
kommer man mycket långt. Tidigt
våren 2011 fick så skvadronen sin första insats, skvadronchefen skulle ta
över ledningen av ISR kompaniet på
FS20-21 och han behövde en skyddsstyrka, den togs givetvis ur vår egen
skvadron, för vissa blev det insats efter 19 veckor som GSS/K!
Att sätta upp 12. Undpluton blev
nästa utmaning, som till huvuddel
skulle rekryteras ur den allra första
GMU kullen på K 3, ingen hade tidigare satt upp en stående pluton med
dessa förutsättningar - det fanns
många olyckskorpar som kraxade
men ack så fel de hade! Befälslaget
på 12. Undpluton tillsammans med
några få soldater från värnpliktsarvet
har skapat en pluton som i många avseenden är väl så skickad som andra
stående förband. Naturligtvis tar det
tid att bygga upp allt från grunden
men å andra sidan har vi fått fysiskt
starka och väl motiverade soldater
som är mycket formbara.
2012 har två utmaningar – Cold Response i Nordnorge! Det är en stor internationell övning som genomförs i
subarktisk miljö, där våra soldater och
officerare kommer få bekänna färg i
mötet med både en utmanande miljö samt en potent motståndare. Den
andra stora utmaningen under 2012
är att rekrytera och utbilda den första
underrättelseplutonen bestående av
GSS/T – återigen går 321. Skv i täten
mot det okända!
Kn Jesper Sandberg
Tjänsteförättande chef 321. Skvadron
Har jag det som krävs?
TEXT: FILIP LOFTÅS
”Från och med nu, är allting i era liv alltid bråttom.”; så lät det vid den första uppställningen
inför plutonchefen under GMU:s första dag.
Idag, 9 månader senare, ska jag försöka sammanfatta min tid som provanställd soldat vid
Livregementets Husarer, vid den 32:a Underättelsebataljonen.
FOTO: RONNIE HAMMAR, PER INGEMARSON
sannolikt bekanta frasen ”har jag det som
krävs?”, var en tanke som gick igenom mitt
huvud både en och två gånger inför provanställningen.
Mycket förändringar blev det jämfört med
GMU:n. Allting var inte längre alltid bråttom,
(fast ändå för det mesta), saker fick lite mer tid
När jag efter GMU:n skulle påbörja min att falla på plats. Utbildningen gick ifrån att
anställning var känslorna präglade av både vara väldigt generell, till att bli mer nischad
glädje och nervositet. För visst var det skönt mot det vi senare skulle jobba med. Jag och
att äntligen ha lyckats klara sig igenom re- mina kamrater fick, egentligen för första
kryttiden och äntligen få börja gången, en ordentlig inblick i det som skall
vår arbetsuppkan jag med lätthet säga inget varit vara
gift en ganska lång tid
så personligt utvecklande som mitt framöver, en röd tråd
började tas vid. Nu,
senaste år och inte minst kamratskapet är
efter ett tag är jag för
min del ensidigt pooslagbart.
sitivt överraskad över
hur otroligt givande
kalla sig Livhusar, något man sett fram emot och roligt detta jobb kan vara när man väl
under en tid som ibland känts lång som en har börjat förstå sin uppgift i ett litet större
evighet. Samtidigt kunde man vara ganska perspektiv, något som kommer mer och mer
säker på att det från och med nu gällde att med tiden tror jag.
visa både framfötterna och att visa prov på
en duglighet långt mer än under GMU. Den Det jag reagerat mest över är skillnaden
”
i bemötandet från befäl, de allra flesta visar
klart och tydligt att vi från och med nu är kollegor som skall kunna arbeta ihop i vått och
torrt, något som har gjort att jag trivts mer
och mer för varje vecka som gått.
Till Dig som kan tänkas läsa detta, och som
funderar på att söka ett jobb inom Försvarsmakten kan jag bara säga att Du inte förlorar
någonting på att söka GMU. Efter studier på
både gymnasium, högskola och universitet
kan jag med lätthet säga att inget varit så
personligt utvecklande som mitt senaste år
och inte minst kamratskapet är oslagbart.
Att vara en del av Sveriges försvar är något
att vara stolt över, och trots att inte allting
fungerar helt perfekt ännu med yrkesförsvaret (vissa saker måste få tid att falla på plats)
tror jag fullt ut att detta är något att satsa på,
trots blodet, svetten och tårarna.
LIVHUSAREN 2011
47
PÅ ANDRA
SIDAN KULLEN!
TEXT: Mj Kenny Sörquist, Mj Niklas Brandt
FOTO: FÖRSVARSMAKTEN
Evolution
Underrättelsebataljon 14 är Högkvarterets namn på det
förband som 32. Undbat skall organisera från 2013-01-01.
Skillnaderna mot idag är inte sensationella på alla områden,
men på sina håll har ändå fem års politisk omsvängning,
teknikutveckling och erfarenheter satt sina spår:
Det senaste försvarsbeslutet med nya personalkategorier,
krav på tillgänglighet, balans mellan uppgifter och resurser
samt inte minst omfokuseringen på att i första hand kunna
försvara Sverige har påtagligt justerat kraven mot vad Underrättelsebataljonen och alla andra förband i armén har
att verka mot och skall klara av att göra.
48
LIVHUSAREN 2011
Lärdomar från bataljonens
övningar, metodförsök, beredskapsförband och inte minst
insatserna i KFOR och ISAF har
tagits tillvara och bidragit till att
finjustera metoder och organisation.
Nya personalkategorier i kontext. Bland bataljonens ca 350
GSS kommer ca 50 % vara kontinuerligt tjänstgörande. Bland
de drygt 200 officerarna är fördelningen 70/30 mellan specialist- och taktiska officerare. I den
siffran ingår också ca 30 tidvis
tjänstgörande officerare enligt
samma fördelning. Återstår gör
ett 15-tal specialister med civil
högskoleexamen, företrädelsevis
bland medicinal- och viss stabspersonal. Totalt kommer 577
jägare att ha sin anställning vid
bataljonen.
Vad gör och var verkar 32. bataljon inom underrättelsetjänsten?
Först skall underrättelsecykeln
förklaras, se bilden. Planeringen
sker med fokus på vad som skall
delges, vad högre chef vill ha
svar på, när och i vilken form.
Vad man vill veta
uttrycks i underrättelsebehov av olika
former och nedbrytning. När man
vet detta kan man
genomföra inhämtning med bataljonens olika sensorer,
system och databaser. Bearbetningen
av inhämtad och tidigare hanterad information hanteras
så att ett tillräckligt
bra svar kan levereras. Delgivningen
sker i rätt tid, form,
plats till rätt mottagare. Från att tidigare arbetat
med inställningen till delgivning
”Need to know” är det numera
”Responsibility to provide”. Självklart sker detta kontrollerat för
att upprätthålla operationssäkerheten samt skydda källor med
mera 32. Underrättelsebataljonen verkar och leverera underlag
i alla stegen av underrättelsecykeln.
Förmågor
Bataljonen är ett förband på
operativ nivå som stödjer högre
chefs beslutsprocess. Koordineringen som genomförs av inhämtningsresurser och bearbetning benämns ofta som ISTAR
eller ISR förmåga. Bataljonen har
stor erfarenhet av båda dessa
arbetssätt i modern tid både på
den nationella och internationella arenan.
Bataljonen fortsätter att bygga
sina grundförmågor kring fast
och rörlig spaning med IMINT
Bredden skapas genom bland
annat TUAV03, SUAV05 och dokumentationsutrustning på alla
underrättelse- och fallskärmsjägarpatruller. Samtidigt organiseras och utvecklas disciplinen HUMINT in på större bredd och djup
än idag. Passiv förmåga (utfrågare-samverkan-förhörsledare) tillförs alla plutoner och en särskilt
avdelning ansvarar för aktiv HUMINT (kontakt hantering). Med
understöd av andra förband kan
förmågan till koordinerad underrättelseinhämtning ökas och
ännu mer tydliga svar kan ges till
högre chef.
Bataljonens styrka är sensoröverlappningen samt bataljonens
förmåga att bearbeta information och delge färdiga underrättelseprodukter.
I förmågan verkan återfinns gamla kända centrala bekantskaper
som integreringen av und- och
bekämpningsprocessen
(leda
indirekt eld) samt prickskyttegrupper. En nyhet är att bataljo-
nen kommer innehålla två grupper för att leda flygunderstöd
(TACP).
Uthållighetsmässigt är bataljonen reducerad jämför med
tidigare bataljonstyper. Det som
finns kvar är spetsigt, exempelvis
Lätta Traumagrupper (FRT), trots
det kommer bataljonen vara beroende av stöd från omkringliggande förband/infrastruktur i
större omfattning i framtiden.
Bataljonen förblir i sin helhet
hjulburen och tillförs nya enhetsfordon,
personterrängbil
4 ny samt rullflakslastbil. Dessutom tillkommer hjälpmedel
för stridsteknisk rörlighet i form
av terräng- och snöskotrar samt
patrullbåtar. Fallskärmsförmågan vidmakthålls givetvis vid
323. Fallskärmsjägarkompaniet
och hoppmästargruppen. Denna
förmåga medger att bataljonen
snabbt kan genomföra vertikal omfattning och därigenom
snabbt placera kvalificerade sensorer och enheter bakom och på
djupet av motståndaren.
Framtiden har redan tjuvstartat i form av ISR PRT MeS
I och med att CO FS 19 tog över
befälet av PRT MeS organiserades ISR COY under ledning av 32.
Undbat. Syftet var att utnyttja
32.
Underrättelsebataljonens
uppbyggda kompetens att leda
och samordna alla de underrättelseresurser och sensorer som
tillförts den Svenska styrkan i
Afghanistan på ett mer effektivt sätt. ISR COY underställdes
ett Field Humint Team och ett
Weapons Intelligence Team ur
13. Säkerhetsbataljonen, en Telekrigtropp ur 13. Telekrigskbataljonen och under FS 21 tillfördes
en TUAV-tropp från den egna
bataljonen.
telseförband. Två centrala grundbultar i detta kompani är att de
tre bataljonerna kontinuerligt
känner ansvarar för att bemanna
kompaniet med yrkeskunnig
personal, samt har en rotation
som avviker från den gängse rotationsmodellen, allt för att undvika kunskapsdippar i och med
rotationer.
ISR COY är likt 32. Undbat ett så
kallat multisensorförband, som
i första hand sysslar med att bedriva underrättelseinhämtning
där flera olika sensorer samordnas för att uppnå en högre grad
av sakrikighet än vad som kan
åstadkommas när sensorerna utnyttjas enskilt. Syftet är att leverera underrättelserapporter som
är ett reellt stöd till CO PRT MeS
när han skall fatta taktiska beslut.
Förbandet ansvarar alltså inte för
att upprätthålla och analysera
någon gängse lägesbild till stöd
för stridsledning. Detta ansvar
åligger alltjämt underrättelsesektionen i PRT MeS HQ.
Framgångarna för kompaniet
har inte låtit vänta på sig. Från
alla tänkbara håll och kanter uttrycks uppskattning för vad våra
soldater åstadkommer. Erfarenheter som vi naturligtvis också
tar med oss in i arbetet med att
forma Underrättelsebataljon 14
och framtida ISR-stridsgrupper.
Hur länge kompaniet skall bemannas är alltjämt okänt, men
politiska beslut om nedtrappning av bidraget till ISAF kommer givetvis också påverka ISR
COY. Till dess fortsätter Undbat
att prioritera denna insats, vilken
varje dag levererar effekt genom
att avslöja motståndarens verksamhet, intentioner och sårbarheter - därmed räddas liv på soldater och civila i en krigstrött del
av världen.
Kompaniet sattes upp som en
konsekvens av att PRT MeS vuxit
till en bataljonstruktur och det
fanns ett ökat behov av att koordinerat leda PRT’s underrättelsesensorer. Genom att ta tillvara
vad som redan fanns på plats i
PRT’t och kombinera det med erfarenheter från ISR TF i KFOR och
ISTAR TF BG 08 byggdes ett för
PRT MeS skräddarsytt underrätLIVHUSAREN 2011
49
Att bygga en
Fallskärmsjägare
TEXT: johan persson
50
LIVHUSAREN 2011
FOTO: FÖRSVARSMAKTEN
Efter att ha varit anställd som soldat på den luftburna bataljonen i nästan 5 år, så kände jag att jag ville utvecklas
och pröva något nytt. Under min tid i Afghanistan (FS19)
såg jag på en notis i matsalen där det stod att 323:e fallskärmsjägarkompaniet sökte soldater.
Två av soldaterna i min grupp hade gjort sin
grundutbildning på FJS så det var bara att fråga. Båda rekommenderade mig stark att söka.
Den blivande ställföreträdande plutonchefen
fanns turligt nog också på plats i Afghanistan
så efter ytterligare frågor och samtal var beslutet taget och ansökan skickades in.
Sågspån, svett och hårda landningar. Med
välputsade kängor, motoroverall och stridsbälte 304K skulle jag i två veckor lära mig
hoppa fallskärm tillsammans med årets kadettkull från Karlberg.
Den första veckan blev det (för)mycket tid
i hopphallen samt hopptornet, där vi hade
landningsträning, uthoppsträning och falldrill. Som de säger, repetition är kunskapens
moder och tristessens gudfader.
Efter att den första sågspånsveckan med
mycken falldrill och uthopp från tornet var
det dags för vecka två och mina första fallskärmshopp. Efter några helt underbara
adrenalinkickar och en ömmande kropp så
hade jag genomfört 4 stycken hopp med livet i behåll. Min gedigna kroppshydda visade
sig nämligen ha egenskapen att som sista
hoppare i hopplaget, alltid falla snabbast och
landa först. Vad skulle fallhastigheten bli när
ryggsäcken kom till, jag vågade knappt tänka
på det.
Trasiga hälar och ömmande axlar, Örnmarsch. Dagen med stort D var kommen,
örnmarschen med alla rykten väntade. Luftlandsättning på Karamossen, efter ett dåligt
uthopp med gedigen snodd som följd så
lyckades 115kg Jägare ta mark med full kraft,
varav kronans kalsonger fylldes till bredden
med väta och smuts.
Örnmarschen, 60km med fullpackad ryggsäck, stridväst, vapen, med alla dess ingående moment kunde börja. Självklart som
skrivet i sten så visade Karlsborg sin vackraste sida med ett gediget regnoväder. Efter
ett tag insåg jag att hälarna höll på att trilla
av samtidigt som skavet över axlarna gjorde
mig påmind om att jag inte hade glömt kvar
min ryggsäck på tidigare raster. Trots ömmande hälar och axlar var jag till slut fram-
on, av och på med simutrusting vid FJS gamla
läger. Utrustningsdrillen följdes av patrulls i
och uppgång ur vatten. Kallsupar och nerpissad torrdräkt var ständigt återkommande och
livet lekte som det alltid gör vid jägarborgen.
Ytsimsutbildningen avslutades givetvis med
ännu ett härligt Örn prov, vi skulle simma 5
km full utrustning. Efter många timmar i vattnet och någon liter urin i torrdräkten lyckades jag avsluta ytsimsprovet på 5h 25min.
Annat som inte har tagits upp
Understödsutbildning på kulsprutor granatgevär och andra vapen genomfördes med
kustjägarna i Berga och på Utö. Det var bra
utbildning och en eldfest för oss. KoAvoiding danger is no sa- mandot ”Färdig Pjäs” innebär numera
mig ”förändra landskapet” Året har
fer in the long run than för
också inneburit vakttjänst, skjutveckoutright exposure. Life is either a or, sjukhus praktik, foto/spanings utbildning, terrängutbildning med terdaring adventure, or nothing...
rängfordon, hoppning med fallskärm
80 samt ett antal vattenhopp.
me vid Perstorp där vi fick någon timmas
vila. (Dock var jag övertygad om att de drev Det har varit ett intensivt år med mycket
med oss då det mer kändes som 10 min.) Nu utbildning och aktiviteter. Jag hoppas att
återstod mandomsprovet att springa 10 km nästa år blir minst lika bra. Till alla Jägare: Om
orientering (utan hälar) på 60 minuter, med vi inte ses på hjältarnas borg så hoppas jag vi
avslutande skjutprov. Det gick! vi var i mål ses på någon annan plats!
där alla klarade 24 timmar.
”Avoiding danger is no safer in the long run
Torrdräkt blir Våt dräkt
than outright exposure. Life is either a daring
Efter vinterutbildning i Kiruna med utbild- adventure, or nothing...”
ning till skoterförare väntade Vättern och det
tredje elementet vatten, vi skulle lära oss ytsim. Drillandet fick nu ytterligare en dimensi-
”
LIVHUSAREN 2011
51
Våga se in i framtiden
en bataljonschefs
testamente
Livhusaren har träffat överstelöjtnant Lars Henåker,
nyligen avgången chef för
32. Underrättelsebataljonen
numera K 3:s man vid HKV
ATS. Chefskapet för bataljonen lämnade han i september över till övlt Carl-Magnus
(CM) Svensson.
TEXT: LARS HENÅKER
52
LIVHUSAREN 2011
FOTO: ronnie hammar
Vad är det som kommer upp först
om du skall sammanfatta din tid
som chef för bataljonen?
– Jag har haft fyra fantastiska och
lärorika år i Karlsborg. Jag har fått
vara med om att bygga upp en av
Sveriges bästa bataljoner genom
att direkt påverka bataljonens organisationen, olika uppdrag och
på vilket sätt min personal skulle
användas mest effektivt. Jag skulle
kunna berätta en lång historia
över allt vi har gjort under dessa
fyra år, allt ifrån insatsen i Kosovo,
beredskapen i NBG08 och NBG11,
förnyad insats i Afghanistan till de
sista värnpliktskullarna och olika
övningar. Det skulle nog kunna
fylla hela Livhusaren.
Om du här skulle försöka sammanfatta dina tankar i ett testamente, vad vill du då lyfta fram?
– Det får nog i så fall ske i form av
ett antal Maximer, det vill säga vad
vi till vardags kallar visdomsord.
Vad är då ditt viktigaste budskap eller som du säger Maximer
som du vill förmedla, lämna efter dig?
– De tyngsta inhämtningsdisciplinerna som bataljonen har och
kommer att utveckla i framtiden är
underrättelseledning, bildinhämtning (IMINT) och personbaserad
inhämtning (HUMINT).
Dessa tre pelare bygger bataljonens framtid. Ledningen av
underrättelseförbandet är överordnat övriga discipliner och bör
ha högsta prioritet att utvecklas
ytterligare. Samarbete med andra
förband vad avser signalunderrättelsehämtning (SIGINT). Dessa tre
(SIGINT, HUMINT, IMINT) inhämtningsdiscipliner bör alltid kunna
ledas av en underrättelseledning
ur bataljonen för att fusionera och
skapa optimalt underlag. Bataljonen är redan i dag till del i ovan
beskrivna situation och bör fortsatt utveckla egen förmåga till att
leda dessa discipliner. De naturliga
formerna detta kommer att ta är i
tillfälligt sammansatta förband så
som ISR TF och ISTAR TF. Förmåga
till personbaserad inhämtning skall
viktas mot förmåga till bildinhämtning och skapa en balans. I dag
ligger för mycket av bataljonens
fokus på bildinhämtning.
Hur ser du på de närmaste åren
för 32. Underrättelsebataljon?
– 32.underrättelsebataljon kommer att finnas som ett efterfrågat
och välrenommerat förband även i
framtiden. Behovet av kvalificerad
underrättelseinhämtning,
bearbetning, delgivning och underrättelse-planering kommer att öka
internationellt och nationellt. Fokus kommer att under de närmsta
åren vridas mot våra nationellt behov. Det nationella försvaret är och
förblir den viktigaste uppgiften för
Försvarsmakten och det kommer
påverka utvecklingen av 32.underrättelsebataljonen.
”
därigenom tappar bataljonen sin
slagkraft. Valet i framtiden är enkelt, personalen i förbandet måste
känna förtroende för chefens vilja
och förstå taktiken och operationskonsten vad avser sin egna funktionsbataljon för att kunna fungera
och leva i uppdragstaktikens anda,
vilket vår doktrin tydligt visar på.
Om jag skulle likna det vid människokroppen så måste kroppen
hänga ihop för att fungera. Armen
kan inte säga till kroppen att den
inte vill vara en del i den utan vara
för sig själv, benet kan inte heller
Det är helt avgörande att de olika
funktioner som finns i en funktionsbataljon så som en underrättelsebataljon leds i
en klar och tydlig operativ riktning.
Vad är det mer som behöver utvecklas de kommande åren om
du får råda?
– Nästa framtida utvecklingsområde inom bataljonen måste bli
taktik och operationskonst. Vi har
allt för länge byggt upp enskilda
förmågor som var och en sig fungerar men måste börja fungera fullt
ut i ett system av system för att
få full operativ effekt. Det är helt
avgörande att de olika funktioner
som finns i en funktionsbataljon
så som en underrättelsebataljon
leds i en klar och tydlig operativ
riktning. Det påverkar moralen,
utvecklingen, utbildningen och organisationen av förbandet. Det är
minst lika viktigt att den operativa
och taktiska förmågan som finns
och kommer att utvecklas är känd
av bataljonens personal. När den är
det bygger nästa viktiga framtida
grundsten på lojalitet.
– Vad har varit svårast med utvecklingen av underrättelsebataljonen under din chefstid?
- Det har nog varit att få ihop, gifta
ihop de olika delarna i bataljonen,
som fallskärmsjägare,
UAV-delarna samt de gamla delarna ur
divisionsunderrättelsebataljonen
till en enhet med samma mål. Om
bataljonen skall fungera och utvecklas i rätt riktning måste samtlig personal samt stödet från regementet vara lojala mot chefen för
32.underrättelsebataljonens vilja.
Om vi inte är det kommer bataljonens olika ”kroppsdelar” spridas
ut i övriga Försvarsmakten och
säga att det inte vill vara en del i
kroppen utan gå åt sitt egna håll,
hur skulle då kroppen fungera?
Är det några mer saker du vill
lyfta fram?
– Förmåga till ytövervakning, rörlig
och fast, dold och öppen spaning
är också i framtiden helt avgörande för att kunna inhämta underlag
med olika källor. Underrättelseskvadronerna och fallskärmsjägarkompaniet är de främsta i Sverige
idag vad avser inhämtning under
längre tid. Denna egenskap skall
bibehållas och utvecklas ytterligare bland annat med förnyad teknik. Lång uthållighet i en miljö med
förhöjd hotbild är den som grupper och patruller uppträder i även
i framtiden. Det innebär fortsatta
krav på en mycket hög psykisk och
fysik nivå vilket är idag ett av bataljonens särdrag.
Förmåga till att fälla ett kompani
med fallskärm innebär utökad förmåga till inhämtning och utgör ett
hot mot en fiende vars larm- och
övervakningskedjor kan passeras.
Förmågan till att genomföra och
upprätta tillfälliga landningsbanor,
framskjutna baser samt sjukvård
och underhåll är och förblir exklusiva resurser och ger bataljonen ytterligare en särart att förvalta.
är radarsensorer, teknik för akustisk
inhämtning, obemannade sensorer, personlig utrustning för soldater på o-plats.
Vad blir ditt sista och viktigaste
budskap till dina efterträdare?
– Personalen är och förblir den
viktigaste delen i förbandet. Personalen bör utvecklas och utbildas i
riktningar utstakade av bataljonen
och för bataljonens behov. Det är
viktigt att utveckla utbildningsoch kursverksamheten så att det
blir en årlig rutin. Vissa kurser finns
redan i dag vid regementet och
bataljonen och kommer bedömt
att utökas. Här är samarbetet med
FM UndSäkC en av de viktigaste
framgångsfaktorerna. Fortsätt utveckla ett klarsynt samarbete där
kurser och övningar är de främsta
medlen. Vad handlar underrättelsetjänst om då? Jag har vid några
tillfällen gjort det enkelt genom att
förklara det som konsten att kunna
hantera hemligheter. Underrättelsetjänsten är abstrakt till sin natur.
Att hantera hemligheter är en viktig del i bataljonens huvudtjänst.
Bataljonens informationsläge och
delgivning är grunder för hur högre chef fattar sina beslut. För att
uppnå överraskning måste högre
chefs syfte och agerande vara dolt
så länge som möjligt samt att fiendens avsikter och möjligheter är
avslöjade.
32. underrättelsebataljonen är
en funktionsbataljon, till för att ge
underrättelser, med hög riktighet i
sig och i rätt tid för att högre chef
skall kunna fatta kloka beslut.
Bataljonens framtid är ljus. Tappa
inte bort ljuset genom att dra åt
olika håll, då går det fort utför och
mörkret faller. Fokusera på huvuduppgiften och er särart, underrättelsetjänst. Ansvaret att se in i
framtiden är givet 32.underrättelsebataljonen, våga se in i den.
Framtida teknikutveckling är
en viktig del i bataljonens utveckling. Områden som bataljonen bör
fortsätta utveckla är bildsensorer,
UAV, o-platstjänst, personbaserad
inhämtning, fusionering av information. Teknik som bör läggas till
LIVHUSAREN 2011
53
54
LIVHUSAREN 2011
Att Sluta en Cirkel
TEXT: Sergeant Magnus Selin
FOTO: FÖRSVARSMAKTEN
-Ta sikte på kraftledningsgatan där borta så
har du en referens för att se om du kommer
tillbaka på samma ställe.”
Jag tittade ner åt höger och
identifierade snabbt kraftledningsgatan som flygläraren hade
pekat ut. Jag gjorde sedan en
högersväng och rätade upp flygplanet när jag var rakt ovanför
och på parallell kurs med kraftledningen nedanför. Jag tittade
på hastighetsmätaren och konstaterade att jag behövde öka
farten en aning innan jag kunde
påbörja loopingen. Jag förde
gasreglaget framåt, kontrollerade min höjdmätare och gjorde
mig beredd. När jag uppnått
rätt hastighet drog jag bestämt
spaken mot mig samtidigt som
jag ökade gaspådraget. SK60:n
började genast stiga samtidigt
som jag kände hur andningen
började bli tyngre och g-byxorna
började spänna runt benen och
magen. Nu gällde det att lyckas
med att bibehålla draget bakåt
i spaken samtidigt som jag försökte att hålla planet rakt genom
hela manövern.
Snart började jag närma mig
toppen av loopingen och började då släppa efter en aning med
spaken. Samtidigt som jag kände
hur g-krafterna började minskade böjde jag huvudet något bakåt och började leta efter horisonten. Där var den! Visserligen upp
och ned men fortfarande vågrätt
vilket var precis vad jag ville se.
Med en snabb blick på mätaren
konstaterade jag att hastigheten
fortfarande såg bra ut. Jag fortsatte manövern och i takt med
att flygplanets hastighet med
hjälp av gravitationen återigen
började öka drog jag gasreglaget
bakåt för att inte få upp alltför
hög hastighet inför slutskedet
av loopingen. Till min glädje fick
jag nu syn på kraftledningsgatan
rakt under oss, vilket betydde att
jag hade lyckats med att genomföra en rak och fin looping utan
att omedvetet ”glida iväg” åt
”
I lurarna hörde jag nu flyglärarens halvskrattande kommentar:
”-Fan, den där loopingen var ju
snyggare än den jag gjorde! Så
kan vi ju inte ha det, nu måste jag
göra en till bara för det…”
Av de tio stycken flygpass jag
genomförde under kursen på
Flygskolan, vart och ett en upplevelse för livet, så är just den
lyckade loopingen det starkaste
minnet från de veckorna. För mig
personligen var upplevelsen att
flyga, och faktiskt få genomföra
Fan, den där loopingen var ju snyggare än den jag gjorde! Så kan vi ju
inte ha det, nu måste jag göra en till bara för
det…
något håll. Under slutskedet fick
jag medan jag såg marken obönhörligen närma sig dra spaken
hårdare mot mig för att återföra
flygplanet till den planflykt som
var utgångsläget. Återigen blev
g-krafterna påtagliga samtidigt
som g-byxorna blåstes upp och
började kramas rejält. När detta
var avklarat och SK60:n var tillbaka i planflykt sade en blick på
höjdmätaren mig att jag faktiskt
lyckats komma ur loopingen på
nästan exakt samma höjd som
jag påbörjat manövern på!
komplicerade manövrar, med
SK60 en av de häftigaste och
mest minnesvärda upplevelserna jag varit med om. Sammanfattningsvis tror jag att samtliga
som var med och genomförde
GFU TUAV 2011 håller med mig
om att det var en riktigt rolig och
intressant period. Vi hoppas nog
allihop att vi någon gång i framtiden ska få en chans att komma
tillbaka till Flygskolan för att ”fräscha upp” kunskaperna på SK60
igen…
LIVHUSAREN 2011
55
HELA FAMILJEN GÖR
UTLANDSTJÄNST!
Vad hjälper K 3 Er med
TEXT: Steve fogderud
Min partner gör utlandstjänst och jag är kvar hemma med barn, hus och
andra vardagliga sysslor och har då ingen att prata och dela vardags
livet med.
Lt Steve Fogderud
0505-45 12 21
070-217 99 46
[email protected]
Så tror jag att många som har en
partner i utlandsstyrkan skulle
kunna börja en dagboksanteckning med. Dessa tankar har nu
Försvarsmakten tagit till sig och
tar nu ett stödjande ansvar även
för de anhöriga som är hemma
när våra soldater åker utomlands.
Detta har våra politiker bestämt
att vi i försvarsmakten har skyldighet att göra om vi har valt att
vara soldater. Vi (Försvarsmakten)
börjar lära oss läxan att vi måste
på ett bra och naturligt sätt hjälpa våra soldaters anhöriga i det
vardagliga livet när soldaten är
utomlands med t.ex. utbildning
och stöd.
Jag Steve Fogderud som anhörigsamordnare på K 3 klarar förstås
inte av detta själv utan måste få
hjälp med detta jobb som är nytt
och spännande och roligt men
kan även vara tungt, därför har
Försvarsmakten skrivit kontrakt
med ett par organisationer som
hjälper oss med vårat stöd till anhöriga som är i utlandsstyrkan.
De organisationer som vi har
kontrakt med är Soldathemsförbundet och Invidzonen detta är
två ideella föreningar som kompletterar varandra bra och finns
spridda runt om i Sverige med
sitt nätverk.
Här på K 3 så har vi tillsammans
med soldathemsförbundet ordnat kurser för par i samtalsteknik
- så kallade preppkurser. Det kan
vara svårt ibland att förstå varandra och då är en sådan preppkurs i förebyggande syfte bra att
gå/genomföra. Vi har genomfört
56
LIVHUSAREN 2011
föredrag om familje ekonomi,
juridik, och försäkringar. Det har
varit föredrag om hur barn regerar och mår när ena föräldern
är borta under en längre tid och
hur man själv kan må. Vi har även
diskuterat och informerat om ett
klokt säkerhetstänk på nätet och
med mobilen när vi pratar eller
skriver till våra kära.
Under dessa träffar har det
bildats ett nätverk och en ”tjejklubb” som jobbar mycket aktivt
med olika aktiviteter. De genomför olika temakvällar, de har fixat
en barnpassningspool. Soldathemmet har sina dörrar öppna
även för lite större barn som vill
komma dit och fika på tisdags
kvällar eller kanske till och med få
läx hjälp. Vi (K3) kan även hjälpa
till med att Du kan få träffa någon att prata med om det känns
tungt. Dessa aktiviteter sker inte
bara i Karlsborg utan det finns
soldathem och invidzonen runt
om i Sverige som anpassar aktiviteterna efter deras lokala önske
mål.
Ibland förstår inte omgivningen
(kamrater, anhöriga, skola osv)
varför och vad soldaten gör därför har vi även informerat skolan
om vad utlandstjänst innebär.
Detta är bara några axplock vad
vi tillsammans kan göra under
tiden våra soldater är på jobb
utomlands. Du kanske har några
bra idéer på gemensamma aktiviteter som gör att vi kan knyta
nya spännande vänner till oss så
vi får ett rikare liv, hör av dig alla
är välkomna och vi behöver DIG.
Vi har också vårat normala liv
som är viktigt att vi underhåller
och sköter med rutiner, jobb och
vänner under tiden som våra soldater är på utlandsjobb.
Jag, Steve, är till för att samordna ert stöd om ni känner att ni
behöver det, bättre att ringa mej
en gång för mycket än att vänta
och tro att det fixar sej. Nu är det
så att jag inte kommer hem till er
för att laga ”pannan” men jag kan
kanske ge tips var och hur ni ska
gå till väga. Önskar er en bra tid
och vet att ni kommer starkare
och klokare ut i andra änden av
er soldats mission.
FAKTA
anhörigsam.
karlsborg
Samarbets partner:
www.soldathem.org
www.invidzonen.se
www.fredsbaskrarna.se
Militära kamratföreningar
exempel på aktiviteter:
Julpyssel
Tacokväll
Pajkväll
Tjejkvällar med olika teman
Möjlighet till middagsalternativ på soldathemmet
Barnpassning
osv...
Vi har givetvis tystnadsplikt!
ÖVERLEVNADSSKOLANS
CHEFER GENOM ÅREN
Från ”Tallbarrste” till ”Undsättningsoperationer”
tiderna förändras och fort har det gått…
TEXT: Johanna Sundberg Sjöberg
FOTO: försvarsmakten, RONNIE HAMMAR, PER INGEMARSON
6 snabba frågor till FÖS Chefer från 1989-2011
(”Dock inte lika snabba svar, så texten är i
många stycken kraftfullt förkortad”)
Försvarsmaktens Överlevandsskola bildades 1989 och Lars Fält var
den som satt vid rodret. Fram tills idag har 4 chefer suttit på ledningsstolen. Skolan har utvecklats under åren från att arbeta enbart
med överlevnad i sin renaste form till undsättningsoperationer. Tallbarrstet har inte på något vis spelat ut sin roll, dock har tiderna förändrats och mycket mer ligger an på en överlevare
i dagens Försvarsmakt
…eller SERE-specialist, som den kallas som utbildas hos oss.
Alltså, utvecklingen från ”Tallbarrste” till
”Undsättningsoperationer”…
Vad minns du tydligast som ett bra/kul minne?
”Mycket! ... När det bildades 1989! Det var mycket om och men innan,
om det skulle vara en egen enhet eller inte. Då hade vi redan hållit
på i 10 år i det som kallades Arméns Överlevnadsgrupp. Arméchefen
Nils Sköld var inblandad. Man ville ta fram hur en soldat skulle kunna
överleva under en längre tid. Vi var tvungna att samverka med FOA,
Försvarets Forskningsanstalt. Norden hade vid denna stund ännu
inga Överlevnadsskolor.”
Under tiden då du var chef för FÖS...
Vad var dina styrkor?
”Jaae, det var väl att jag själv var intresserad för det jag höll på med,
att jag tyckte att det var viktigt.
Sverige hade ett ryckte om sig internationellt att vi var bra på vinter.
USA var ju före i PR, Personnel recovery, men de hade tappat det som
var basic, grunderna helt enkelt. I de kurser jag nu för tiden håller i,
tillsammans med Ray Mears, är det ett internationellt intresse av bl.a.
utländska officerare som vill bli bra på grunden.”
(PR, dvs. Personnel recovery=Återbringa isolerad personal, rädda någon som är i en överlevnadssituation, alltså).
Vad var dina svagheter?
”Säkert många, men att man inte är så diplomatiskt kanske” – sa han
med glimten i ögat!
Vad är du idag mest nöjd med att ha presterat på FÖS?
”Det är väl att det finns kvar! Nu är skolan så etablerad så den är svår
att lägga ned.
Öv Per Ritsén, K4, såg rent stabsmässigt till att det blev en skola
1989.
Öv Lars Josefsson som var Chef när skolan rent organisatoriskt hängde ihop med det som nu kallas FMIF, Försvarsmaktens Idrotts- och
Friskvårdsenhet, hjälpte till så att skolan kunde fortleva i slutet på 90talet.”’
Som FÖS ser ut idag...
Kunde du då föreställa dig att FÖS skulle ha den skepnad som
FÖS har idag?
”Nej, inte då… men det sista året kunde jag nog tänka mig lite åt det
hållet när Amerikanarna kom hit och certifierade skolan så att vi fortsättningsvis skulle få befogenhet att hålla CSAR-utbildning, Combat
Search And Rescue. De hade hittills varit så hemliga, men nu fick vi
helt plötsligt lära oss. Då började jag förstå hur viktigt detta var. År
2000 utbildade vi Hercules-piloterna i detta. Då hade Tor kommit till
skolan för att 1 år senare ta över som Chef för skolan.”
Från ”Tallbarrste” till ”Undsättningsoperationer”, tiderna förändras
och fort har det gått…
Här avbryter Lars mig med att säga ”-Det var inte med tallbarrste
det började, utan det faktum att man kunde få en pluton där ingen
kunde hantera en yxa. Det hade inte inträffat förut och det kändes
viktigt att de grundläggande kunskaperna i att ta hand om sig själv
inte försvinner … Det var så det började!”
Ärligt talat, blev det verkligen som du hade tänkt dig, eller … : )
Hade du hellre sett en annan utveckling än de uppgifter som FÖS
löser i dagens läge?
”Nej, jag tror att det är helt rätt! Det är helt rätt! Hela Försvarsmakten,
även internationellt, går åt samma håll. Vi måste ingå i systemet!”
Den här intervjun var mycket, mycket längre och det finns ingen ände på vad
Lars Fält har att berätta. Efterklok som man är, önskar jag att jag hade bandat
hela intervjun för att kunna låta fler få ta del av allt det jag nyss fick höra …
och för all del, inte bara här idag utan många andra historier som jag och
övriga FÖS-anställda fått oss till livs. Det kan bli ett annat reportage en annan
gång…ett långt sådant skulle det bli!
58
LIVHUSAREN 2011
Lars
Fält
C FÖS 1989-04-01—2001-03-31
Med spänd förväntan ser han fram emot mina frågor! ”Vad kul, är det
snabba frågor som vad jag tycker bäst om av t.ex. kött eller fisk, öl eller vin, kyla eller värme och sådant?
Vad minns du tydligast som ett bra/kul minne?
Han sitter tyst och ler… länge, sedan bli han allvarlig och säger efter
en ännu längre stund, nästan uppgivet,
”Det är ju hur mycket som helst”. Sedan sträcker han på sig och säger
åt mig vad jag ska skriva! Hmm, Citat:
”De åren jag hade förmånen att vara Chef har det hänt så mycket! År
2000 när vi började med CSAR och hade ett Mobile Training team,
MTT, från US Air Force här och certifierade skolan.
Ett annat bra minne var 2006 när vi fick Generalen Moore att skriva på
ett Inriktningsdokument för Personnel recovery, PR … och alla Internationella övningar… och alla de gånger man kunnat vara med ute
på kurserna … kan sitta en hel dag och bara berätta … och hur skolan
har växt och hur vi fått gehör för att utbilda”
Under tiden då du var chef för FÖS...
Vad var dina styrkor?
”Det ska ju inte jag svara på, det är ju andra som får svara på det!”
”Engagerad – att jag tror på det jag gör och får då andra att engagera
sig.”
Vad var dina svagheter?
”Samma där, det ska ju andra svara på, men vad tycker jag själv är min
största svaghet?
Eftersom vi varit så ”utvecklande”, så lades mycket tid på resor och
utvecklingsarbete, vilket gjorde att jag inte kunde vara så mycket på
skolan som man skulle kunna önskat.”
Tor
CavalliBjörkman
C FÖS 2001-04-01--2009-10-31
Vad är du idag mest nöjd med att ha presterat på FÖS?
”Att vi kommit så långt att huvuddelen av Försvarsmaktens personal
som åker ut i insatsområde, idag genomför SERE-utbildning.
Det finns idag ett system för utbildning av individer, Chefer, staber och
förband som förbereder. Genom dessa förberedelser minskar riskerna
för att PR-situationer ska inträffa. Men om de inträffar, så genom den
utbildning och träning som de har, så har de förmåga att agera.”
Som FÖS ser ut idag...
Kunde du då föreställa dig att FÖS skulle ha den skepnad som
FÖS har idag?
”Ja, det var ju min målbild… och vi har inte riktigt kommit ända fram
än.”
Från ”Tallbarrste” till ”Undsättningsoperationer”, tiderna förändras
och fort har det gått… Ärligt talat, blev det verkligen som du hade
tänkt dig, eller… : )
Hade du hellre sett en annan utveckling än de uppgifter som FÖS
löser i dagens läge?
”Ja, det var nödvändigt att det skulle bli så här!
Det som började redan i slutskedet av när Lars var Chef, det arbetet
har bara accelererat och den utvecklingen var nödvändig, annars
hade inte skolan överlevt.
… särskilt med tanke på hur omvärlden har förändrats.”
Slutligen Tor, eftersom du ville...
Vad tycker du bäst om, snabbt svar nu?
Kött eller Fisk: Kött
Öl eller Vin:
Vin
Kyla eller Värme: Värme – ”Det skulle inte de andra två säga!”
C FÖS eller
PR-konsult: Haha, den var riktigt bra! Pass får jag säga då!
LIVHUSAREN 2011
59
Vad minns du tydligast som ett bra/kul minne?
”Då har jag tre ledord;
• Fokuserande
• Professionalism
• Insatsfokus
Det har varit roligt att arbeta här så det har blivit många roliga minnen, det är en rolig tjänst!
Ska jag välja ett särskilt roligt tillfälle var det när vi var tillsammans allihop, hela FÖS personalstyrka, i Rjukan i Norge i slutet av februari 2011
och gjorde en historisk fjällmarsch där vi blev guidade om krigstidens
Tyska tungvattenanläggning.
Att själv starta med att gå SERE C-kursen var mycket värdefullt och
kul och att sedan få avsluta med att gå kursen i Fallskärmstjänst det
var riktigt bra!”
Under tiden då du var chef för FÖS...
Vad var dina styrkor?
”Det är ju inte upp till mig att bedöma! Vad tycker du?”
(med lite stöd från undertecknad) ”Min förmåga att kunna filtrera
bort brus, så personalen kunde fokusera på det som var viktigt!
Att jag genom mina kontakter på Högkvarteret, HKV, kunde sätta upp
FÖS på dagordningen på HKV.”
Vad var dina svagheter?
”Man var alltid på fel ställe! Det var en tjänst som skulle kunna vara flera tjänster! Å ena sidan ville jag vara mer inblandad i/kunnat vara med
och påverkat mer i de olika processerna på HKV. Å andra sidan skulle
jag velat hinna med att vara med mer i utbildningen på kurserna.”
Vad är du idag mest nöjd med att ha presterat på FÖS?
”Att FÖS har överlevt utan personalreduceringar och att jag har satt
FÖS på kartan än mer!
Dessutom att jag har lyckats samla hela personalen på en och samma
gång, där vi kunnat komma iväg och göra roliga och utvecklande saker tillsammans, som varit gynnsamt både för FÖS och för individen.”
Som FÖS ser ut idag...
Kunde du då föreställa dig att FÖS skulle ha den skepnad som
FÖS har idag?
”Haha, ja självklart, det var ju så nyss! Det har ju inte hunnit hända så
mycket på de tre veckor som gått sedan jag avgick som Chef! Det går
inte så fort att ändra saker!”
Från ”Tallbarrste” till ”Undsättningsoperationer”, tiderna förändras
och fort har det gått om man ser tillbaka i tiden…
Hade du hellre sett en annan utveckling än de uppgifter som FÖS
löser i dagens läge?
”En sak som jag skulle velat ha gjort, som vi inte hunnit lösa är organisations- och metodförsöken med Fallskärmsjägarkompaniet.
Pendeln slår fram och tillbaka! Vi måste hitta balansen mellan baskunskaperna och PR-funktionen och det gäller bara att ha koll på var
pendeln befinner sig, så den inte slår över för mycket åt något håll.”
60
LIVHUSAREN 2011
Peter
Gustavsson
C FÖS 2009-11-01—2011-09-30
”Jag har pratat med Peter under en längre tid innan jag bestämde mig
att komma hit, om att det är en intressant tjänst med ett område som
utvecklas snabbt.
När jag väl kom underfund om vad FÖS egentligen var, en relativt ny
funktion, inom ett relativt okänt område där det finns otroligt mycket utvecklingspotential, så såg jag det som en stor utmaning för mig att ta mig
an detta. Det var ju faktiskt långt ifrån konserverade kottar.”
Vad har du för förväntningar, ”i stort och smått”?
”Jaa, sa han dröjande! Att vi ska bli framgångsrika avseende att marknadsföra och utveckla PR-funktionen. Det är mina förhoppningar!”
Har du några farhågor? I så fall, vilka?
”Det går hand i hand med förväntningarna.
Om det är så att Cheferna på olika nivåer kommer på att de alltid ska ta
upp PR och säga -”Glöm inte PR”, då kommer PR bli ”sexigt”, då kommer
det bli så att ”alla springer på bollen”, då kommer alla ”vilja vara nära bollen”.
Farhågan i detta är väl det att om de som beslutar högre upp ska lägga sig
i innehållet och på så vis påverka det åt fel riktning, så kan det bli något
som inte är den ursprungliga avsikten.”
Vad hade du för bild av FÖS innan du kom till oss?
Undrar egentligen om han förknippar oss med ”Tallbarrs te” eller ”Undsättning”? Ja, det svaret fick vi ju redan ovan, när han pratade om att
”konserverade kottar” och det är väl att likställa med tallbarrste kan jag
tycka, vad nu konserverade kottar är. Hmm, kanske något vi ska lägga in
på Växtrundan!
”Fälts bild, med att dricka tallbarrste och äta kottar. Egentligen visste jag
att det inte bara var så, men när jag blundade var det just det som jag såg
framför mig.”
Carl Gustav
Schultz
C FÖS 2011-10-01—idag
Vem är egentligen Carl Gustav Schultz? Några svar får vi här!
Varför tackade du ”Ja” till jobbet som C FÖS?
Hmm, vem tror han att han är! TUNGA namn är det som varit C FÖS innan
honom! Faktum är att han sa ungefär som Peter gjorde lite raljant när han
började på FÖS för drygt två år sedan;
-” HKV hade så ont om platser att välja på så det fick bli FÖS”. Känns som
att de (Överste löjtnanterna) vill sätta oss lite på plats, men tror nog att
de innerst inne tycker det är en spännande uppgift att ta sig an, rollen
som C FÖS! Som sagt, TUNGA namn är det som har suttit på denna post,
redan innan dessa två Överstelöjtnanter... Överstelöjtnanter som vi naturligtvis är mycket glada för, då vi ständigt behöver kunna göra genomslag
på HKV.
”Hmm, jag tycker ju förvisso om den ovan nämnda ”Fälts bild”, för det är
ju ändå grunden till det mesta, att man ska kunna ta hand om sig själv i
en miljö där inte allt serveras, då en ”bristsituation råder” som vi på FÖS
väljer att uttrycka oss. Det är ju ändå ganska ironiskt att det fortfarande
är samma bild som CG Schultz ser när han blundar. Nu var det ju inte så
att det var det enda som CG Schultz såg framför sig med stängda ögon,
vilket gläder mig oerhört. Jag är övertygad om att vi ska kunna uppfylla
hans förhoppningar och hoppas att han kommer trivas med oss och vad
vi gör.”
Efter att ha varit här i 2 hela veckor (började officiellt den 1/10), ser
det ut att vara det du trodde?
”Ja, det ser ut som att det skulle kunna stämma med mina förhoppningar.
Med vad jag har läst in mig på att det ska vara, ser det ut att vara än bättre.
Det verkar vara ett bra team som är hängivna sin uppgift – Äras de som
äras bör – det verkar vara proffsigt!”
Det kändes ju i och för sig som en bra avslutning, men jag vill ändå
veta om CG Schultz har något mer som han vill tillägga nu i detta forum.
”Allt som Peter har gjort ska jag göra! Tradition blir det när två har gjort
det, och det jag syftar på är att starta med att gå FÖS kurser, främst då
PR-kursen och SERE C-kursen, varav den första klarades av redan första
veckan. Ska man dessutom rulla sig i sågspån när man kommer och sedan
när man går, ja då ska man det och då tar jag det som en utmaning. Så nu
har vi satt ned foten och så ska det vara i all framtid. Peter tog stafettpinnen och nu har jag tagit över den…”
Slutligen för att stilla Tors önskan…
Vad tycker du bäst om, snabbt svar nu?
Kött eller Fisk: Kött
Öl eller Vin:
Öl
Kyla eller Värme: Kyla
Tack och välkommen till FÖS CG Schultz!
LIVHUSAREN 2011
61
Örebro-Värmlandsgruppen
Örebro-Värmlandsgruppen, ÖVG, är en av landets 22 utbildningsgrupper
och har sin placering i Örebro. Vår främsta uppgift är att utbilda, organisera
och administrera Hemvärnet – De Nationella Skyddsstyrkorna i Örebro och
Värmlands län.
Vi stödjer även avtalsorganisationerna i våra län
vars uppgift är att utbilda specialistkompetenser
för hemvärnets behov. Vi har i dag 2 bataljoner, en
i respektive län, med totalt 7 kompanier, sammanlagt cirka 1200 personer.
Krigsförband
Hemvärnet är ett modernt krigsförband i Försvarsmaktens insatsorganisation med uppgifter i Sverige. Vid händelse av krig eller krigsrisk ska Hemvärnet - De Nationella Skyddsstyrkorna bl.a. kunna
skydda och bevaka anläggningar som är viktiga för
totalförsvaret.
Det finns dock även hemvärnsförband som deltar
i Försvarsmaktens internationella verksamhet vid
övningar i grannländer och vid bevakning av utlandsstyrkans transporter till och från svenska flygfält och hamnar.
Stöd till samhället
Hemvärnet är dessutom redo att dygnet runt - året
om, biträda polis och räddningstjänst enligt Lagen
om skydd för olyckor (LSO) främst gällande Efterforskning av försvunnen person och Skogsbrandsbekämpning. Och är även beredda att efter order
stödja samhället vid svåra påfrestningar.
Allt fler med internationell erfarenhet
Medelåldern i våra insatsförband i dag ligger på
cirka 30 år. Och vi har många soldater med internationell erfarenhet från olika missioner. Vi har idag
modern och anpassad utrustning och vårt huvudvapen är AK4B med rödpunktsikte. Exempel på övriga vapen som används är granatgevär, kulspruta
och pansarskott.
Varför bli Hemvärnssoldat
Varför man väljer att bli hemvärnssoldat finns flera
anledningar till. Men de främsta är att man efter
värnplikt eller internationell tjänst vill behålla kontakten och engagemanget i Försvarsmakten, om
än i mindre utsträckning. Som Hemvärnssoldat har
man stora möjligheter till att underhålla och förkovra sin soldatkompetens både genom regelbundna
övningar och genom att vidareutbilda sig till högre
befattningar på HVSS (Hemvärnets stridsskola).
Det finns en mängd olika befattningar i Hemvärnet vilket gör att vi har någonting att erbjuda för
alla, allt från stridande soldatbefattningar till mindre fysiska stabsbefattningar. Alternativt kan man
bli specialistsoldat och teckna avtal med någon av
våra frivilligorganisationer. Sist men inte minst, är
det många som drivs av att få vara med och göra en
insats för sitt land och hjälpa till att stödja samhället vid svåra påfrestningar.
Hur blir man Hemvärnssoldat
För att bli hemvärnssoldat krävs att man genomfört
minst 85 dagars värnplikt. Samt att man är minst 18
år och svensk medborgare. Den sökande ska vara
”lämpad för tjänsten”. En sammanlagd bedömning
görs av kompanichefen vid det aktuella kompaniet
efter hembesök och intervju. Utöver detta ska även
den sökande godkännas av Must, Militära underrättelsetjänsten, polisen och sociala myndigheter.
När en person blivit godkänd inleder soldaten sin
karriär i Hemvärnet genom att gå en Introduktionsutbildning under en helg där du bland annat får
kunskap om Hemvärnet, kvitterar ut din personliga
utrustning och skjuter in dig på ditt nya vapen.
Vad förbinder man sig till
När man blir hemvärnssoldat tecknar man ett avtal
på 4-13 dygn per år beroende på befattning. Det
vanligast är 4 respektive 8 dygn per år (bevakningssoldat-insatssoldat) All avtalstid genomförs under
en KFÖ (krigsförbandsövning) och de med 8- dygn
kompletterar med en SÖF (särskild övning förband). Utöver dessa dagar finns det möjlighet till
att frivilligt delta på en rad kompletteringsutbildningar och skjutövningar under året.
Ersättning
Som Hemvärnssoldat får du ekonomisk ersättning
när du gör din avtalstid och är du är alltid försäkrad
till, från och under övning. Du får dessutom alltid fri
mat, logi och km-ersättningar vid övning. Om du
har 4-dygnsavtal får du en utbildningspremie på
3500 kr när du fullgjort ditt avtal respektive 7000 kr
om du genomfört ett 8-dygnsavtal för att ge exempel på de lägsta nivåerna.
SNABB
FAKTA
Alla i hemvärnet är med frivilligt.
Personalen över mellan 4 och 13
dagar per år beroende på befattning. Du får minst 3500 kronor
per år om du uppfyller avtalet.
§
Hemvärnets viktigaste uppgift
är att bevaka, skydda och stödja
samhället vid kris och krig.
§
Hemvärnsförbanden ska med
kort varsel kunna sättas in över
hela sveriges yta. Till huvuddel
inom 24 timmar och till tillfälliga
enheter inom 6 timmar.
§
2014 ska det finnas 40 bataljoner med cirka 22 000 soldater
varav 17 000 ska ingå i de nationella skyddstyrkorna.
§
Alla soldater ingår i någon av de
22 utbildninggrupper som finns
i hela landet. I vårt, Livregementets husarer, fall Örebro Värmlandsgruppen. Utbildningsgrupperna är ansvariga för utbildning
och övningar.
§
Vill du gå med?
Gå till hemvarnet.se eller soldat.
nu. Personer som ej genomfört
värnplikt kan bli specialister eller
genomföra den tre månaders
GMU.
LIVHUSAREN 2011
63
64
LIVHUSAREN 2011
En tjej
med massor av
energi, vilja och
engagemang
Sara Eklund, 26 år från Örebro, har en drivkraft och ett engagemang som tagit henne
långt, både i den civila och militära karriären. Just nu befinner sig Sara i Kosovo på internationellt uppdrag via FN där hon deltar i Sveriges 24:e kontingent i Kosovo.
TEXT: MARIE WILHELMSSON FOTO: försvarsmakten
LIVHUSAREN 2011
65
Satellittelefon kan
komma till användning
Sara är uppvuxen i Stockholm,
men flyttade till Örebro 2006 för
att plugga till idrotts- och mattelärare vid universitetet. Hon tog
lärarexamen nu i våras och har
de senaste åren genomfört sina
studier parallellt med en hel del
annat arbete och en fullspäckad
fritidssysselsättning
Många strängar på sin lyra
Sara driver sedan 2008 eget företag, tonvikten ligger inom turism
men företaget har även två andra
ben då hon är utbildad massör
och frilansar som fotograf. Det är
vitt skilda saker hon arbetat med
men Sara gillar båda variationen
och en fullbokad kalender.
– Det är så skönt med de kontrasterna. Ena dagen kan jag vakna
upp i en hängmatta intill skjutfältet. Den andra dagen sitter jag i
ett möte i förd kavaj. Jag vill inte
ha ett jobb där jag gör samma sak
hela tiden.
Hemvärnet
Utöver lärarstudier och det egna
företaget så har Sara ett stort engagemang i Hemvärnet. Sara är
både Stf Plutonchef i ett insatskompani och ungdomsledare i
Sannaheds hemvärnsbataljon där
hon är instruktör för ungdomar
mellan 15-20 år. Det innebär att
hon året runt ägnar många helger och kvällar till den militära
66
LIVHUSAREN 2011
verksamheten och hon gör det
med stor drivkraft och stort engagemang.
Militära intresset växte fram
Intresset för det militära föddes
under värnplikten som hon gjorde i Boden 2005.
Värnplikten gav blodad tand och
några år senare kände Sara att
hon ville satsa vidare inom det
militära och för tre år sedan gick
hon därför med i Hemvärnet.
Hemvärnet har vid sidan av de
rent militära uppdragen även till
uppgift att hjälpa till med insatser
i samhället, vid exempelvis skogsbränder och räddningsarbeten.
Det är det som Sara uppskattar,
bredden och variationen av uppgifter.
– Hemvärnet har verkligen blivit
den stora grejen för mig säger
hon spontant.
Ledarskap är ett stort intresse hos
Sara och hon uppskattar struktur
och klara direktiv som det militära
livet präglas av.
– Jag tycker att ledarskap är intressant och betydelsefullt. Framför allt att motivera andra människor. Att leda andra på ett bra sätt
handlar om mod, menar Sara.
– Att man vågar vara ledare och
visar att man är chef. Att man vågar ta de beslut som behövs och
att man lyssnar på var och en av
individerna. Jag gillar ordning
och reda och uppskattar de klara
besked som ges i det militära förtydligar hon.
Att driva ett bra ledarskap kräver anpassning och kompetens.
Skillnaderna på att manövrera en
insatspluton mot givna mål gentemot att på ett säkert och bra
sätt utbilda och få ungdomar att
växa som individer skiljer sig på
flera sätt.
Och ett kvitto på att Sara och de
andra ungdomsledarna är på rätt
spår framgick tydligt på 2011 års
upplaga av Rikshemvärnschefens
ungdomstävling vid Hemvärnets
stridsskola i somras. Ungdomar
från hela landet tävlade i en rad
olika grenar och det lag som Sara
var lagledare för presterade mycket bra och tilldelades vandringspokalen
Rikshemvärnschefens
vandringspris – bästa flicklag.
Hemvärnet idag är någonting
helt annat än det var förr i tiden.
Tyvärr finns det fortfarande, på
många håll, en felaktig och gammalmodig bild av hemvärnets
både vad det gäller kapacitet,
stridsförmåga och utrustning.
Vad tror du överlag är det mest
felaktiga bild som förekommer
om Hemvärnet?
– Det är nog utan tvekan bilden
av den gamla traditionella hemvärnsmannen. Jag får ofta frågan
om jag ska ut i helgen och fika
med gubbarna i skogen säger
Sara.
– Jag vet inte vad som är värst,
att civila utanför organisationen
har denna syn eller att man t.o.m.
träffar på försvarsmakts anställda
som har denna syn. Jag har en
väldig respekt för hemvärnssoldaten.
– Om jag ska generalisera så är
det en soldat som har en otroligt
stor motivation, en vilja att lära
sig, en inställning om att läget
tydligt kan vara på eller av. Och
inte minst så är det ett socialt forum som motiverar soldaterna att
komma till övningarna trots att
det kan gå månader mellan tillfällena vi ses emellanåt.
En annan verklighet
I oktober 2011 gav sig Sara och
de andra i Sveriges 24:e kontingent iväg till Pristina i Kosovo. Inför uppdraget var Sara fylld med
tillförsikt och hopp om att få vara
med och bidra och tillsammans
med sina kamrater i kontingenten
få hjälpa till.
– Man har utbildats till mycket i
värnplikten. Någonstans vill man
prova sina kunskaper skarpt, få
användning för dem. Jag hoppas
Matlagning över
öppen eld
I huvudstaden är det alltid
något på gång, Här monitorerar
vi en basketmatch och samtalar med
både polis och publik
att jag kan få bidra till att göra
skillnad på den här platsen, säger
Sara.
Att hjälpa till i ett annat land som
härjats av krig och konflikter ser
Sara som ett sätt att dela med sig
av tryggheten i Sverige.
– I Sverige lever vi i en trygg tillvaro. Samhället är bra uppbyggt.
Jag känner mig tacksam och nöjd
med det jag har, och jag är beredd att ge någonting i en annan
del av världen.
Intensivt tempo och umgänge
Tiden på plats i Kosovo beskriver hon som intensiv. Dagarna
är långa och intensiva och det
är mycket att sätta sig in i och
många arbetsuppgifter att utföra.
Sara ingår i ett Liasion monitoring
team (LMT) där de har till uppgift
att samverka och monitorera hela
Pristina kommun. Ett uppdrag
med stort ansvar då det i huvudstaden finns flera viktiga enheter
som Kosovos struktur bygger på.
Som samverkansassistent har
Sara ett brett spektra med arbetsuppgifter och det präglas av en
mängd möten. Alltifrån spontana
möten med människor på landsbygden till bokade möten med
personen på högre positioner i
samhället.
– Vi pratade här om kvällen om
hur många arbetstimmar vi läg-
ger ner här jämfört med våra
arbeten hemma. Det går inte att
jämföra. Det är en helt annan
verklighet här. Det är svårt att inte
bli engagerad i sina arbetsuppgifter berättar Sara.
Återkommande uppdrag
Teamet besöker regelbundet
bland annat polis, skola, religiösa
ledare, sjukhus och biståndsorganisationer. LMT har till uppgift
att vara de yttersta känselspröten
i samhället för att tidigt kunna få
indikationer på om läget håller
på att ändras. ”To feel the pulse
of Kosovo” står det på de stora
reklamtavlorna i staden där ett
Italiensk LMT figurerar.
Tillsammans med en officer ansvarar Sara för områdets utbildning och framtida generationen.
De besöker skolor i hela Pristina
kommun som även täcker stora
delar av landsbygden. De träffar
bl.a. studenter, rektorer, barn och
andra viktiga personer i sitt upptagningsområde. Universitetet i
centrala Pristina är även ett stort
upptagningsområde då det är
Kosovos största och mest centrala
lärosäte.
– För mig är detta ett ypperligt
område att täcka upp med tanke
på den lärarutbildning jag har
bakom mig och de år som jag
spenderat på universitetet som
student.
Vilka uppgifter upplever du
som tuffast?
– Tuffast är att KFOR inte har någon CIMIC-verksamhet (ge bort
saker, materiel, mat). Många vi
möter har stora behov och brister
och det kan kännas frustrerande
att inte kunna ge något mer konkret till dem.
– Samtidigt är det viktigt att tänka
steget längre. Skulle vi ge kläder
och skor så skulle de lokala handlarna gå i konkurs. Det kan låta
konstigt men det är med välvilja
vi inte delar ut saker. Samtidigt
skulle jag ha med mig minnet
av den glada familjen som får en
säck potatis men det skulle tyvärr
bara hjälpa familjen för stunden.
Vad säger dina anhöriga om att
du tjänstgör i Kosovo?
– Man måste ju själv förstå att det
värsta möjliga kan hända. Det är
något man övar inför innan. Man
kan inte mörka för anhöriga, säger
Sara, som inte känner sig rädd.
Vad händer i framtiden, efter
FN-tjänstgöringen?
– Planen är att söka lärarjobb och
fortsatt engagemang i Hemvärnet. Hemvärnet har ju blivit som
en karriär för mig. Hur jag började
som soldat och idag går som Stf
PlutC. Det är helt olika saker som
motiverar mig från det att jag
började i Hemvärnet till vad som
motiverar mig idag.
Sara funderar även på andra uppdrag i Försvarsmakten då hon
gärna vill fortsätta att utveckla
sina kunskaper och förmågor
samtidigt som intresset för att
göra fler insatser är stort. Hon är
mycket målmedveten och strävar
alltid efter att förbättra och nå än
bättre resultat. Så vilken riktning
den militära karriären tar är inte
spikat, men att det blir en fortsatt
karriär, i någon form, inom det
militära råder det inget tvivel angående.
– Om jag skulle få chansen att testa andra uppdrag inom Försvarsmakten så kommer jag absolut
att komma tillbaka till Hemvärnet
i sådana fall. Jag trivs så fantastiskt bra där och det är så mycket
som motiverar mig där och jag vill
gärna både fortsätta att utvecklas
personligen och även delge till
andra av den kunskap och erfarenhet jag har förvärvat genom
åren avrundar Sara direkt från
Kosovo.
LIVHUSAREN 2011
67
68
LIVHUSAREN 2011
�������
KAMRATFÖRENINGEN
Redaktör: Jens Ramhöj
Under 2011 har föreningen letts av:
Ordförande - Uno Bohman
Vice ordförande - Roland Johansson
Sekreterare - Jens Ramhöj
Kassör - Johan Thorp
Samt ledamöterna Rick Johansson, Assar Lidén, Sven
Oscarsson, Stefan Petterzon och Eric Wigholm.
Redaktören Jens Ramhöj för Kamratföreningen räkning förbehåller sig rätten att fritt utnyttja insänt material. Ett stort tack till alla
som medverkat i detta nummer. Bildrättigheterna tillhör Försvarsmakten alternativt Kamratföreningen med dess medlemmar.
Foto: Jens Ramhöj eller annan medlem i kamratföreningen eller
Försvarsmakten om inte annat angivs.
Kamratföreningens
ordförande har ordet!
För drygt hundra år sedan byggdes kaserner över hela landet då Sverige från
1901 hade infört allmän värnplikt. Livhusarernas kasern i Skövde var klar för
inflyttning redan 1905.
TEXT: UNO BOHMAN
�������
Tidningen ´Livhusaren´ knyter
samman alla medlemmar landet
runt på ett bra men också nödvändigt sätt. Dock förbrukar tidningen ca. 2/3 av de årliga medlemsavgifterna. Mot bakgrund av
detta ser jag gärna att de medlemmar som känner sig ”stadda
vid kassa” stödjer utgivandet av
´Livhusaren´ med en större eller
mindre ”gåva” (PG 9 72 59-6).
Många städer hade anmält intresse som förläggningsort för
det anrika regementet t.ex.
Skara, Lidköping, Göteborg och
naturligtvis Örebro. Skaraborgs
regemente flyttade från Axevalla
hed till Skövde 1913.
Många av dessa vackra kasernbyggnader har nu fått helt andra
uppgifter. Ingen eller få har dock
hotats av rivning. De påminner
om de hundra år då alla svenska
män skulle utbildas för att därefter placeras i våra krigsförband.
Den allmänna värnplikten bara
försvann utan någon större debatt. Märkligt tycker många, däribland jag. Nu anställs soldater.
Enligt uppgifter i media vill de
anställda soldaterna inte bo i de
kaserner som är aktuella. De önskar en ny typ av gruppbostäder
utanför kasernområdet till lägre
kostnad. Ett soldattorp?!
Jag har förmånen att träffa
många människor i samband
med att jag är guide för olika
bussresor och kåserar ute i bygderna. Ofta träffar jag gamla livhusarer. Alla minns med tillfredsställelse utbildningen och tiden
vid vårt regemente. Många historier får jag höra och flera av de
berättande husarerna blir senare
medlemmar i kamratföreningen.
70
LIVHUSAREN 2011
Kamratföreningens
styrelse
hoppas att verksamhet och programpunkter även i fortsättningen lockar många medlemmar att
deltaga. Med glädje konstaterar
vi att vid varje tillfälle de senaste
åren, dyker det alltid upp ett eller flera nya ansikten. De har tagit
sig i ”livhusarkragen” och äntligen kommit iväg! Detta uppskattar vi!
Jag känner mig lite stolt över
att ha varit en del av värnpliktsutbildningen vid K 3! Med glädje
minns jag ett stort antal repetitions- och befälsövningar med
krigsförbanden runt omkring
i landet. Jag minns hur väl jag
tyckte det fungerade i denna
värnpliktsarmé. Positiva och
glada minnen som delas med
många.
Vår kamratförening och dess
sammankomster ger goda möjligheter att återuppliva ”livhusarminnen” och dessutom bjuds på
nya upplevelser.
Så det är bara att ta nya tag!
Fånga upp de kamrater från din
tid på K 3 som ännu inte är medlemmar. Tiden är nu fylld av förändringar men ”en gång livhusar- alltid livhusar”!
Aktiviteter under
verksamhetsåret
Verksamhetsåret 2011 inleddes redan på regementets högtidsdag
2010 i samband med Kamratförenings traditionsenliga Högtidsmiddag och Årsmöte.
TEXT: JOHAN TORP
Åter samlades ett glädjande stort
antal medlemmar för att genomföra
högtidsmiddag och årsmöte.
Enda noterbara avvikelsen var att
ordföranden, Uno Bohman, tyvärr
inte kunde närvara varför middag
och årsmöte kom att ledas av vice
ordförande, Roland Johansson, och
detta med den äran.
Från kl 16 på torsdagen började
medlemmarna från när och
fjärran, inalles 40, att anlända
till förläggningen i slutvärnet
inkvartering.
Efter
upprop
i
korridoren
och
välkomsthälsning
med
programpresentation
av
vice ordförande bjöds det på
sedvanlig uppskattad konsert
i Fästningskyrkan av Marinens
musikkår från Karlskrona med en
lätt internationell knytning till
kommande julfirande. Därefter var
det samling på mässen varunder
”personalstyrkan” steg till 50
medlemmar.
Välkomna till bords! När chefen
K 3, öv Anders Löfberg, anlänt
hälsade Roland ”sekundchefen”
och övriga välkomna. ”Konungens
skål” utbringades och därpå sjöngs
”Kungssången” varefter sällskapet
gick till bords.
Efter att middagen var avnjuten
samlades vi åter i ”salongerna”.
I Unos frånvaro blev det inget
”organiserat program” utan de
närvarande roade sig själva med
stor framgång av sorlet att döma.
Vid tjugotretiden omgrupperade
de medlemmar som önskade
fortsätta
samvaron
till
3:e
våningen och ”Pub Bielke” och ”de
gamle” drog sig till förläggningen.
När ”Bielkebesökarna” kom till
förläggningen kunde de dock
konstatera att ”de gamle” inte hade
gått i förväg för att sova.
Fredagen startade med revelj
och därpå frukost i förläggningen.
Sedan samling utanför ”Västra
befäl” kl 0700 för att för att hälsa
regementet då det inmarscherade
från sin morgonuppställning på
”Heden”.
I väntan på detta blåste ”vår
stabstrumpetare”,
Thure
Jansson, ett antal passande
regementssignaler från ryttartiden.
Då trummorna hördes beordrade
Roland
uppställning
och
regementet hälsades på hövligt
sätt då det passerade med under
en fackelupplyst förbimarsch.
Efter högtidsstunden i Fästningskyrkan med tal, musik och
medaljutdelning
m.m.
bjöds
medlemmarna på kaffe och tårta
på Soldathemmet.
Årsmötet, som genomfördes i
”Generalssalen” ”, inleddes med
parentation över under året
bortgångna kamrater. Trumpetaren
spelade ”Bred Dina vida vingar”
och arméns tapto.
Regementschefen beskrev dagens situation och tankar kring
framtiden där han såg att en aktiv
kamratförening kommer att vara
värdefull. Därefter genomfördes
resten av årsmötet som var besökt
av 55 medlemmar.
Dagen avslutades med en
högtidslunch i matsalen. Även
denna gång verkade all nöjda med
det de fått uppleva.
Medlemsrekrytering
De enda värnpliktiga under det
gångna året har varit personalen
vid Vakt- och eskortplutonen.
Dessa fick information om
kamratföreningen på vanligt
sätt som resulterade i några nya
medlemmar.
Utmärkelser
Kamratföreningens plakett till
”Bäste soldat - Bäste kamrat” har
tilldelades Livhusarerna Linus
Gidlöt-Örnerfors och
Henrik
Pettersson. Den senare från
Linköping och tillhörande den
sista ”värnpliktiga” Vakt och
Eskortplutonen.
LIVHUSAREN 2011
71
72
LIVHUSAREN 2011
Ärtsoppa på
Axvalla hed
14 april, 2011
Var är vi?
Först ut av kamratföreningens aktiviteter
under 2011 var husarträffen
på Axevalla hed.
TEXT: JENS RAMHÖJ FOTO: anders nilsson, jens ramhöj
Heden som upplevt så många
förband genom åren, bland
annat vårt regemente, är under
förändring och det var en av
anledningarna att årets första
husarövning förlagt dit. Den
andra var ju naturligtvis att få
träffas över en god ärtsoppa.
Axevalla hed har ju vid många
tillfällen utgjort övningsplats
för vårt regemente. På en av
de stora tavlorna som efter
flytten från Skövde pryder en av
matsalens gavlar (tidigare fanns
de ju i Lundasalen) visas hur
livhusarerna övar på Axelvalla
hed 1905.
Att stå på heden och föreställa
sig hur det såg ut på den tiden är
spännande.
Samling
1830
bakom
bensinmacken i Axvall stod det
i kallelsen det var inte mindre
än 33 st husarer som mötte upp.
Kvällen den 14 april var en solig
och skön kväll och det blev en fin
inledning till vad som skulle bli
en mycket trivsam kväll.
Efter indelning i skvadroner
var den första uppgiften
naturligtvis att få klart för
oss på var vi befann oss. En
terrängorientering genomfördes
under stor munterhet på en
karta daterad 1903. Tänk, där låg
husarlägret, och där låg Västgöta
regemente och där var platsen
för Skaraborgarna… Uno, som
är beläst på hedens historia
har alltid något nytt att komma
med.
Efter en rundvandring (hästar
fanns inte att uppbringa) där Jan
Boby berättade om vilka planer
det finns för heden, så samlades
vi i idrottsföreningens lokaler
där föreningen kvällen till ära
kokat en mycket god ärtsoppa.
Ärtsoppan hade de som sagt
lyckats få till riktigt bra, det enda
som saknades var den varma
punchen - den fick drickas kall,
men vad gör man…
Umgänget och samtalsnivån
vid borden skvallrade i alla fall
om trivsel och till slut så bröt vi
upp och sa på återseende till
varandra – vi ses väl på resan till
Göteborg?!
Vet någon
vart vi är?
Välkomna! Trevligt att
ses! 33 medlemmar
sluter upp på
Axvalla hed.
Tänk vad många roliga minnen det finns!
Stig Läth i
berättartagen.
Cederberg lyssnar.
Mats Blomqvist
2 skv med sina befäl
utbildningsåret 196566, Bengt Sandahl, von
Rosen och Stig Läth
Indelning i
skvadroner!
LIVHUSAREN 2011
73
Med Kamratföreningen till Göteborg maj 2011
Solen sken och utsikterna för en fin helg fanns där när ett antal husarer klev på bussen vid gymnastiksalen utanför fästningen i Karlsborg. Föreningens ständige förare
Mats Svenningsson hälsade välkomna och styrde färden mot Skövde.
TEXT/FOTO: JENS RAMHÖJ
Nästa mötesplats var Skövde där
Uno Bohman och Bengt Sandahl
anslöt. Uno tog sin vana trogen
direkt tag i mikrofonen och
inledde resan med att berätta
historier
om
skarprättaren
Dahlman och hans första
avrättning (Yngsjö mördaren).
Hur han kom in på den historien
kommer jag inte ihåg men han
har alltid en förmåga att knyta
upp sina historier med en plats
eller årtal. Ett fantastiskt minne.
Sedan finns det ju vissa årtal
som alltid går igen och som
kan användas som svar på Unos
ständiga ”historieförhör”. Ett
sådant årtal är 1858, ett årtal då
det hände osedvanligt många
saker.
När vi passerade förbi Axvalla
hed så berättade Uno naturligtvis
om den 16/6 1858 då fyra norska
regementen och nio svenska
regementen exercerade på Sanna
hed. Soldaterna fick en jungfru
74
LIVHUSAREN 2011
brännvin extra och officerarna
fick dagen till ära bayerskt öl att
dricka. Tänk vad bra det kan vara
när kungar besöker förbandet!
Värdshuset vid Vårgårda blev
nästa stopp och vi fick möjlighet
att fylla på magen inför det
stundande besöket i Göteborg.
Nästa gång som vi skulle kunna
få mat var inte förrän på kvällen.
Som erfarna soldater såg vi alla
till att höja stridsvärdet.
Äntligen framme! Efter att
ha plockat upp fler husarer
längs vägen var vi framme i
Göteborg och Käringberget
där
Försvarsmaktens
sjukvårdscentrum verkar. (De
flesta av oss som var med talade
dock mest i termer om KA 4 eller
möjligtvis Amf 4 när vi nämnde
platsen). Att försvaret är på plats
i Göteborg är dock inget nytt, här
har det varit militär trupp sedan
1700 talet.
Älvsborgs fästning var namnet
från början dvs från 1700-talet
och framåt. Just det fort vi skulle
titta närmare på nämligen Oscar
II fort byggdes 1903 – 1907 och
var således modernt och fint
vid tiden för både 1:a och 2:
a världskriget. I dag så har ju
alla fasta befästningar blivit
omoderna och lagts ner, fel eller
rätt återstår väl att se. Men, det är
ju klart, de kostar ju pengar att
underhålla.
Vi passerade snabbt skylten
med ”Fortet är avstängt för
all personal” och kom in i ett
bergsfort mycket likt det som
finns i Vabergets fort i Karlsborg.
Guiden Claes Tilander ledde oss
uppför en smal trappa och vi
lämnade Sven Oscarsson som
post bakåt under den tid övriga
trängde djupare in i fortet.
Väl uppe på hjässan av berget
tittade vi ut över havet. ”Att
den här fästningen är större än
Bodens fästning förstår ni när ni
tittar ut över havsbandet och alla
öar” sa vår väl insatte guide.
Hela befästningen var dock
mycket mer än just den plats vi
stod på. Berget var perforerat
och hade innehållit det mesta
som behövdes för att kunna
verka här.
Att fästningen var strategiskt
placerad förstod vi intill inloppet
till Göteborg. Här skulle ingen
kunna ta sig fram utan att
först slå ut den insprängda
försvarsanläggningen.
Allt man såg uppe på toppen
var kanonerna; 15,2 cm, 24 cm,
57 mm batterier var utplacerade
på olika platser. De stora 24 cm
kanonerna fick visa sin förmåga
sista gången 1938/39 emedan
de andra har skjutits med vid
senare tillfällen.
Får man verkligen gå in här!
Larsåke Paulsson samspråkar med de tre jubilarerna Johan Thorp, Örjan Jävermo och Roland Johansson
Hugo Odelberg föräras kamratföreningens guldnål.
Den stora kanonen vakar ännu över inloppet till hamnen!
När vi nu stod och blickade ut
över
inloppet till Göteborg
så föll det sig inte sämre än
att vi hade en husar som för
närvarande var en av cheferna i
hamnen bland oss, nämligen Erik
Nicklasson. Erik inledde sin bana
på K 3 i Skövde som några av er
kanske kommer ihåg.
Han berättade om Nordens
största hamn, Göteborgs hamn.
Här finns en stor oljehamn som
samsas med bilar, papper och
stål. En halv miljoncontainrar
lastas per år här. Det finns
en
containerterminal,
en ro-ro terminal och en
kryssningsterminal.
Världens
största containerfartyg kan
lägga till här som tar 15000 20fots containrar!
KA 4 förbandsmuseum. När vi
var klara med Oscar II fort passade
vi på att fika en stund i solskenet.
Det var vår kontakthusar på plats,
Mikael Forsgren, som ordnat
till det. Mikael tjänstgör för
närvarande som bevakningschef
i garnisonen och hade engagerat
sin hustru Carina också i besöket
för att göra det så bra som möjligt
för oss. Carina fixade all mat som
hungriga husarer immundigade
på kvällen exempelvis!
Föreningen vill här i tidningen
uttrycka ett varmt tack till Mikael
och carina som var en stor del i
ett lyckat besök!
Nästa punkt på programmet
var ett studiebesök på KA 4
förbandsmuseum där Krister
Fagervall guidade oss runt bland
en mängd saker som naturligtvis
gav upphov till ett antal historier
bland husarerna.
(När vi stod där utanför museet
så framgick det också att det var
några som hade ett jubileum att
fira. Det var Roland Johansson,
Örjan Jävermo och Johan Thorp
som firade 50 årsjubileum efter
inryckningen på Livskvadron
den 8 maj 1961. (se bild)
Vi inkvarterades i en kasern på
området och bytte därefter om
till middag.
Till hemvärnets stora förvåning
(Hemvärnsövning pågick och
delar av hemvärnet höll till i
samma kasern) ställde husarerna
upp på gården och marscherade
(ja, något i den vägen i alla
fall) på kolonn till mässen med
ordförande Uno i spetsen.
Utanför mässen togs vi emot av
chefen GarnE, Erik Pousar som
också var vår guide i Göteborg
dagen därpå.
Middagen Inleddes med en
sillbit som enligt traditioner
från I 15 avnjöts stående.
(roligt med traditioner). Några
husarsnapsvisor blev det i alla fall
till sillen i gammal god ordning.
Det blev en mycket trevlig
middag och samkväm efteråt där
vi stod på terrassen och blickade
ut över havet i ett underbart
sommarväder.
Kamratföreningens äldste deltagare Hugo Odelberg förärades
föreningens guldnål som Uno
fäste på kavajslaget.
Söndagens program bjöd
på Stadsvandring i det gamla
Göteborg.
Med en karta från 1700-talet
i handen och en av senare
dato orienterade vi oss fram
under ledning av Erik Pousar
i de centrala delarna av stan,
utgående ifrån Järntorget.
Vi förevigade oss framför
restaurangen Husaren på Övre
Husargatan och gjorde ett besök
på en gammal husarförläggning.
Det var ett detachement ur
Mörnerska husarregementet, K
7, numera Kronprinsens husarer,
som med 40 – 50 man posterades i
Majorna. Ordningstjänst innanför
vallgraven var uppgiften.
Husen
blev
sedermera
polisstation för ridande polisen i
Göteborg.
Den intressanta guidningen
där vi såg hur Göteborg var
tänkt att försvaras på den tiden
avslutades vid Kronhusbodarna
där vi satt ned på torget och
njöt av en fika i solskenet. Vi
avtackade Erik och tog sedan
bussen åter mot Skaraborg.
LIVHUSAREN 2011
75
Fotografier berättar
Plutonsfoto 1960 av Bengt Borg
Som gammal man hittade jag
bl. annat detta foto när jag rensade lite bland gamla foton o dyl.
Bilden visar hur man såg ut förr,
uppklädda.
Lite av det gamla har kommit
upp då jag blivit bekant med en
gammal Furir, Sigvard Koldemar,
som slutade i mitten av 50-talet,
efter en ridolycka och efterföljande sjukhusvistelse, och var
samtida med bl. a. RS Karlsson
och Läth.
Han berättade om en del kollegor som jag som värnpliktig
kommer ihåg. Läth träffade jag
för övrigt vid rundturen om Slaget vid Lund. Lätt var sig lik, vad
jag minns.
På bilden är det med några av K
3:s mera välkända personer och
någon kanske tycker det vore kul
att se på och kanske känna igen
några.
76
LIVHUSAREN 2011
Bilden togs sommaren 1960 och
föreställer befälseleverna på Livskvadron som blev vicekorpraler
till jul. Dag ersättningen var då
2.75/dag som efter jul ökades till
3.75/ dag. Skvadronchefen hette
Hamilton.
På bilden ses Arne Håkansson,
löjtnant, bredvid honom överfurir ”Ping” och en sergeant Hansson som efter en olycka bara
hade ett öga att se med.
Rakt bakom Håkansson står
Bernhard Englund som får agera
riktkarl i detta sammanhang. Till
höger om Englund står en kille
från Brösarp vid namn Larsson,
enl. uppgift släkt med Håkansson.
På andra sidan Englund en kille
som dog i en bilolycka på K 3
strax efter fotot tagits, Jonasson
från Landskrona. Själv står jag till
vänster om Englund som nummer 4.
De flesta namnen har jag glömt,
men några kommer jag ihåg.
Från vänster framifrån översta
raden nr 2 Eriksson, andra raden
från vänster som nr 3 Malmgren,
nr 4 Lindström. Till höger om
Englund, som nr 2 Nilsson. Dom
flesta nämnda skåningar!
Jag och de andra skåningarna
blev vid uppdelningen flyttade
till den pluton som överfurir RS
Karlsson och furir Blom ledde.
Jag tror att serg Hansson också
var där.
Ett minne är i alla fall är att när
vi skulle mucka och hade en fest
som bl.a. serg Hansson var med
på. Han blev efter ett tag illamående och blev ledd hem till
kasernen av undertecknad och
av en som hette Malmgren. När
vi sen kom upp i trappan blev illamåendet akut och min mössa
förstörd!
Titta på detta fantastiska foto från ett dop den 24 april 1921 där tre husarer samtidigt låter döpa sina söner! Dopförrättare är K 3 regementspastor Paul Nilsson
som berättades om i en artikel i tidningen Livhusaren för några nummer sedan. Paul Nilsson finns ju att beskåda på porträttet i gravkammaren på mässen.
Här på fotot ser ni från vänster ryttmästaren Harry Hedenstierna med sonen Jan, ryttmästaren Wilhelm Odelberg med sonen Hugo och löjtnanten Greve
Carl Bonde med sonen Gustaf. Fotografiet är ställt till tidningens förfogande av en av de små på bilden nämligen Hugo Odelberg, i dag en av seniorerna i
kamratföreningen. (se bild i Göteborgsreportaget)
Standaröverlämning. På bilden nedan ses fadern Wilhelm Odelberg ta emot Kamratföreningens Göteborgsavdelnings standar utanför kasernen i Skövde
1937. Den som överlämnar standaret är Prins Eugen. Wilhelm Odelberg var en av grundarna till Göteborgsavdelningen.
LIVHUSAREN 2011
77
25 år efter hans död skrevs och
talades det mycket om Olof Palme
och hans roll och egenskaper
som
statsminister.
Mindre
uppmärksamhet ägnades åt Olof
som en fängslande personlighet
i andra sammanhang. Jag vill
försöka bredda bilden av honom
en aning.
Jag kände Olof personligen från en
ganska kort men intensiv samvaro
på K 3 i Skövde 1955. Vi tjänstgjorde
tillsammans som löjtnanter i
kavalleriets reserv på officerskurs
för beridna troppchefer. Olof
Palme var då handsekreterare till
statsministern Tage Erlander.
Olof Palme skiljde sig från vanliga
politiker genom sin begåvning,
mod, talförhet, fanatism och
förmåga att förblinda sin omgivning.
I kraft av sin personlighet var
Palme också i hög grad en militär
begåvning. Att han oftast kom för
sent till militära avlämningar och
med icke reglementsenlig klädsel
balanserades av hans egenskaper
som skicklig truppförare.
Under fältövningar imponerades
man av hur han fängslade sina
soldater vid ordergivning vid våra
fältmässiga övningar med trupp;
t.ex. vid stridsövning i mörker med
anfall mot fientlig stab. Då sågs
Palme i mitten av sin trupp vid
78
LIVHUSAREN 2011
Minne av Olof Palme
AV: tage lundberg
ordergivning, ritande i sanden i en
ficklampas sken. Med viskande och
tydlig röst organiserar han anfallet
och
fördelar
stridsuppgifter,
suggestivt och med glasklara
order. Jag minns hans soldaters
ansiktsuttryck. De trodde att det
var på riktigt.
Mässofficeren Gösta Streiffert höll
hårt på uppträdande och etikett.
Vin var drycken. Utbringande av
skålar följde förutbestämd ritual.
Yngre officerare, till vilka bl.a. Olof
Palme och jag räknades, bevakades
noga. Varje brott mot mässetikett
noterades.
Olov var charmig, trevlig och social
när det begav sig. Han var som
förhäxad i sin beundran av Tage
Erlander. Som statsministerns
handsekreterare var han ständigt
i tjänst som både inspiratör och
lärjunge.
Så vid en middag hände det.
Mässuppassaren
trädde
in
i matsalen och anmälde att
statsministern söker löjtnant
Palme på telefon. Tystnad.
Varpå mässofficeren ger order
till mässuppassaren: Meddela
statsministern att löjtnant Palme
äter middag.
Under dessa kursveckor i Skövde
i mitten av 1950 talet var det
beridna kavalleriets vara eller icke
vara under utredning i regeringen
och i försvaret. Att statsministerns
handsekreterare fanns gripbar på
nära håll under kursen undgick
inte många lobbyister, som
ville framföra synpunkter till
statsministern. Men Olof Palme
höll masken.
En middag på en officersmäss vid
kavalleriet på den tiden var speciell.
Samvaron med Olof Palme som
beriden kavallerist hade också
andra poänger. En natt skulle vi
öva nattorientering till häst. Vid
midnatt hade nästan alla kommit
i mål. Endast Palme fattades. Vi
väntade på mässen.
Så hördes klapper av hovar i valvet.
Det var Palmes häst. Efter en stund
kom Olof Palme med tyglar och
träns i handen. Med glad min och
uppsluppet sinne deltog han ändå
i det sena firandet på mässen.
Vid våra många intensiva politiska
ideologiska
diskussioner
på
officersmässen i Skövde var Olof
ofta hatisk i olika samhällsfrågor
på ett sätt som senare återkom
i hans demagogi, speciellt i
utrikespolitiska sammanhang.
Jag mötte Olof Palme också senare
år på min IBM tid och fick hans hjälp
att nå kontakter med regeringen.
Inrikespolitiskt var han utan
skrupler. Han väjde inte ens för
tanken på retroaktiv lagstiftning.
Hans politiska häftighet och
känslofulla talekonst gav honom
makt över sinnen. Den som har
sådan politisk makt blir beundrad
men också hatad till döds.
Fotot visar kursens deltagare
Bo Westerhult, Bengt Torssell,
Bertil Lynge, Tom Wachtmeister,
Asbjörn Olsen, Olof Palme, Philip
von Schantz, Håkan Aldén, Tage
Lundberg, Lennart Bahre. Bakom
kameran Olof Hildebrand. Stående
i bakgrunden kursledaren Mats
Brunner.
Leuhusen förstod att hastigt sätta
sig in i alla de förtroendeposter,
som gavs honom. Bättre ordförande
i landstinget i Skaraborgs län
kunde man ej få. När han 1858
vid lägret på Axvall, fullkomligt
oförberedd
befordrades
som
brigadchef, lånade han om aftonen
ett infanterireglemente, läste hela
natten och slog gamla majorer på
fingrarna vid nästa förmiddags
exercis.
Som chef för sitt husarregemente
var han utan like. Stor och prydlig,
ljust hår och mustascher med ett
ej precist vackert, men kraftigt och
anslående ansikte, alltid beriden
på stora, vackra och väl ridna
hästar, var han en prydnad framför
fronten på sitt regemente. Hans
kommandoröst var inte sjungande
vacker, men skarp och tydlig, och
han exercerade sin bataljon med
en sällsynt energi.
C H Leuhusen
Det var bättre förr...
åtminstone roligare!
AV: UNO BOHMAN
”Det var bättre förr.” Det påstår i alla
fall äldre husarer. Men, var det inte
bättre så var det i alla fall roligare!
Under många år har jag samlat
gamla böcker och då i synnerhet
Västgötalitteratur. Men mycket
annat har också hamnat i hyllorna.
Skall jag ha en roligare stund
plockar jag gärna fram Johan Georg
Arsenius ”minnesanteckningar”.
Arsenius och jag har en del
gemensamt. Båda har vi gått på
gymnasiet i Skara. Båda fick vi
intresse för hästar och ridning.
Båda blev vi livhusarer och
skvadronchefer. Johan Georg
Arsenius föddes 1818 i Sandhem
söder Falköping. Denna gång väljer
jag att citera några alla dessa roliga
och färgstarka sidor ur boken och
då från Leuhusens sekundchefsår.
Carl Herman Leuhusen, född 1810,
var äldste sonen till kaptenen
baron Gustaf Leuhusen och hans
maka, född Gyllenhaal, en syster till
excellensen och presidenten Lars
Herman Gyllenhaal. Sonen Carl blev
kadett vid Karlberg och kornett vid
Livregementets husarkår 1829,
löjtnant 1836, ryttmästare och
skvadronchef 1849, major 1855 och
samma år överste.
Det
dröjde
sedermera
ej
mer än fyra år, tills han blev
generalmajor och 1:ste adjutant
hos konung Carl XV, fick storkors
av S: t Olof och Dannebrogen samt
kommendörsbandet med stora
korset av Svärdsorden, beklädde
kavalleriinspektörsplatsen
från
1862, transporterades därifrån
till generalbefälhavare i tredje
militärdistriktet och tog avsked, jag
minns inte viket år, men dog i alla
fall i Mariestad den 4 april 1879.
Av prosten Brandelius i Fredsborg
hade han fått en liten humanistisk
utbildning i sin tidigaste ungdom.
Allt vad han senare erhöll i
bildningsväg var de kunskaper,
som vid denna tid meddelades vid
Karlberg. Dessa var icke stora, men
i jämförelse med kunskaperna hos
de som vid denna tid, utan någon
examen blev officerare, tämligen
försvarliga.
Då, efter det hastiga avancemanget
1855, hade han i många år samma
fem skvadronchefer, nämligen
Granath, Adlercreutz, Lagerhjelm,
Palmstierna och mig, och hade
därigenom
kunnat
uppdriva
exercisen till en färdighet, som jag
tvivlar på, att kåren varken förr eller
senare haft.
År 1862 hade Carl XV sagt, att han
skulle komma till Sanna hed för
att visa husarerna för en mängd
utlänningar, som varit inbjudna till
lägret i Stockholm. Redan första
dagen började det regna, och
det fortsatte oavbrutet. Efter två
dagar var Sanna hed sådan, att
man knappt kunde gå däröver, än
mindra exercera. Hästarna stod i
luckorna redan halvvägs till knäna
i väta och sörja. På tredje dagen
fingo vi order att bryta upp och
kantonera i byarna. Regnet fortfor
oavbrutet. Allt vad vi kunde göra
var att motionera hästarna på
landsvägarna.
Mer än en gång hade översten
rapporterat
ställningen
till
konungen, men han var fast
besluten att komma. På lördagen
gjordes sista försöket att slippa
det höga besöket, som var utsatt
till måndagen därpå. Men åter
nej. Då sammankallade översten
oss ryttmästare på lördags
eftermiddagen och sa: ”Jag har
skonat i det längsta närkingarnas
fält, nu kan jag det ej längre. Nu
får ni varsin timme på söndagen
att där öva er till uppvisningen.
Gör det så gott ni kan.” Det lilla
fältet var tämligen tomt och svagt
gräsbevuxet, men ej större än
att bredden knappt rymt de 5
skvadronerna i linje och längden
var kanske en skvadrons längd. Det
var trevligt! Men nöden har ingen
lag, det måste gå.
Vid uppvisningen fick första
livregementet rycka fram till enskild
ridning, därpå jag med Vadsbo.
Sedermera skvadronsexercis med
två skvadroner i sänder, sist jag
ensam med den femte. Man gjorde
vad man kunde på den trånga
platsen och skojade på bästa sätt,
allt under hällande regn.
När jag slutat, blåstes signalen till
bataljon och Leuhusen genomgick
med en överlägsen förmåga på
det lilla fältet hela reglementet,
t.o.m. marsch, marsch. Först kl. 6
avtackade konungen oss. Hur vi såg
ut kan ingen tänka sig, genomvåta
och nedstänkta av smuts och dy.
Vi hade naturligtvis exercerat i full
parad med päls på rygg; silver och
vita snören voro svarta, hästarna
drypande av lödder och väta.
Också gav konungen oss tillstånd
att byta om kläder till middagen
och begagna bigescher. Detta var
nu snart gjort och vi samlades till
middag i närkingarnas paviljong.
Aldrig ska jag glömma den glädje
jag själv kände, att dagen hade så
väl lyckats, och den fröjd, som lyste
i allas ögon.
Konungen var vid det bästa lynne
och tävlade med oss i att tömma
champagnebuteljerna.
Man
pokulerade med utlänningarna
och rådbråkade fransyskan. Även
dessa blev mycket glada, utom
Castenman, som bibehöll en
otrevlig stelhet och betraktade med
missnöje och ogillande blickar, det
kamratliga sätt, varpå konungen
umgicks med oss alla, - men det
brydde sig ingen om.
Översten vid Kronprinsens husarer,
sedermera
kavalleriinspektören
Bror Cederström drack brorskål
med mig och sade: ”Det skall jag
säga dig, att nog har jag sett en
exercis gå bättre, men aldrig någon
så hurtig och livlig.”
LIVHUSAREN 2011
79
Minns du? Lite minnen från tidningen
Livhusaren - året är 1971
1971 hette sekundchefen Gustaf Malmström.
I sitt förord skrev han bland annat att :
”Vi är ett gammalt förband. Detta går alltid att reta sig på för den
som inte inser att vi alltid är på
väg mot någonting nytt. På vår
traditionsbundna grund är vi
därför alltid unga!
”Framåt är vårt valspråk. Det duger länge. Att följa denna enkla
regel rensar undan småbekymren och ger styrka att satsa”
”Man orkar mer än man själv anar.
Tillsammans orkar man mer. Att
verka och strida en för alla - alla
för en är vår andra regel. Däri ligger kravet på egendisciplin”
”Den tredje regeln är självklar.
Det gäller att överleva. Man får
aldrig ge upp. Det gäller alltid
att komma tillbaka. I detta ligger
stridsviljan”.
”Vi skall fostra krigsförband med
befäl och soldater som kan gå i
täten, kan ta ansvar och som inte
vill gå i kön”!
” Det mesta är sagt och det är
ärvt. Arv skall föras vidare!”
Gustaf Malmström
Kommentar: Läs dessa kloka ord
gärna en gång till! Skulle de kunna vara skrivna idag!? Glöm inte
det som tidigare generationer
lagt grunden till. Livhusarer har
ett arv att förvalta!
1971 års nummer av Livhusaren
berättades utöver detta bland
annat om kavalleriets aspirantskola i en artikel av lt Anders Kihl,
Militärpolisutbildning i danska
armén av lt Larsåke Paulsson
som just hade gått kurs där. PerErik Roth skrev om sina funderingar efter kadettskolan 1971,
mj Sven Littorin berättade om en
gammal husar vid namn Erik Granell som efter tjänst vid husarerna blev anställd vid Stockholmspolisen där han tjänstgjorde som
överkonstapel vid ridande statspolisen. Mj Karl-Erik Norgren berättade om KavKas och Petrus
Kastenman diktade i ”Kom ihåg
att du är Livhusar”. Det finns såle-
80
LIVHUSAREN 2011
Vi ses vid
ensamma gran!
av Ryttmästare Jörn Beckman
Publiserad i Livhusaren nr: 2, 1971
Jag släntrar med resväskan i handen - den lilla parken framför
stationen - kyrkan - gamla flickskolan - gatan med träden och
järnvägsövergången. Där ligger
P 4 och där ligger livhusarernas
kasern. Det mesta är sig likt men
blåst och regn har gnagt på den
klassiskt strama kasernfasaden.
Ett logementsfönster på nedre
bottten står öppet. Var det från
den fönsterbrädan vi hoppade
när posten försvann bakom buskarna och fritiden inte räckte till
för unga plutonchefskolleger
just nedflyttade från Norrlandsdragonerna och marsvintern
i Umeå. Hur är egentligen de
unga livhusarerna av årgång 7172? Man har hört mycket om dagens soldater i arméstabens korridorer.
Samma här säger vaktchefen när
jag nämnt mitt namn. Javisst ja hovslagarsmedjan är borta och
ridhuset likaså. Volvo Penta har
gapat över mycket.
Trots stundande VMHÖ (Västra Milots Höst Övning) kan jag
inte låta bli att titta in på Östra
Nerikes skvadron. Korridor, logement, anslagstavlan och putsrum - allt är sig likt. Adjutanten
visar sina domäner för den nya
skvadronchefen.
Några husarer sitter på bänkarna i korridoren. Skall man hälsa
på den nye officeren? Enklast att
fingra på vapnet och se i golvet.
Vilka bestämmelser för hälsning
råder idag? Idiotiskt att jag inte
hann att studera Armésoldat de
sista hektiska dagarna på Militärhögskolan. I det civila hälsar man
på de man känner igen på sin arbetsplats - få se hur lång tid det
tar för den nya skvadronchefen
att bli igenkänd.
En vecka senare sitter man på
den egna expeditionen. Stabsofficeren i ledningens stab under
VMHÖ har blivit kung i sitt eget
rike. Jag lutar mig till baka i stolen
och tänder pipan. Härligt, äntligen chef för ett eget förband.
Långt borta är arméstabens taktikavdelning och Kungliga Militärhögskolan. Nu skall man avnjuta det lugna trupplivet.
Telefonen ringer. Får MP-sidan
låna Klasborgs södra? Klasborgs
södra - vad är det - jaha - naturligtvis går det bra. Det gäller att
samarabeta för att höja utbildningseffekten. Jag lägger på luren. Hur var det med skjutbanan?
Skulle inte 2.spaningsplutonen
på min skvadron ha den? Säkrast
att kolla. Mycket riktigt, så var det
- bäst att anteckna ”ring MP och
beklaga!” Det står redan en del
på anteckningslistan - ”studera
Samarb” bland annat. Jag kastar
mig över denna bestseller. Reglerad arbetstid - vad är det? Vilka
huvudvillkor skall var uppfyllda
för att en övning skall kunna anses ha förbandsövningskarraktär?
Telefonen ringer igen, adjutanten knackar på och lägger in ett
hundratal sidor TK. Är jag kvar på
arméstaben? Någon i luren frågar om jag kan följa med ut och
se på skjutplatser för sekundchefens utbildningskontroll på
Hene? - HENE? Var inte det ett
skjutfält på Billingekanten? Sekundchefens utbildningskontroll
- javisstja, planen skall föredras i
morgon. Äntligen - en plan! Något för en stabsofficer att bita i.
Vad skall stå i planen? Övningens
omfattning, tider, platser? Platser
ja - vid närmare betraktande söderfaller Hene skjutfält sannolikt
i ett antal skjutplatser. Rösten i
luren säger - ”Är skvadronchefen
kvar?” - Ja ha, då föreslår jag att
vi träffas vid gip 5. Gip 5 på Hene
skjutfält på Billingekanten - fantastiskt - men vilka vapen kan
man skjuta med där? Jag störtar
ut i korridoren för att hinna i tid
till Hene. Var står min bil, frågar
jag adjutanten. I 3:e skvadronens
garage, ryttmästare! Var ligger
det??
När jag rusar genom skvadronskorridoren tänker jag på den äldre, erfarnare trupputbildarens
råd: ”Kom ihåg att inte springa i
korridoren som på arméstaben!
Rör dig lugnt och värdigt!”
På två hjul tar 903:an kurvan på
återvägen från Hene. Jag har lärt
mig på regementsmästerskapen i
bilorientering att även den skickligaste kan välta en 903:a. Denna
gång är bilen snäll. Utbildningen
(den enda grundutbildning jag
har) i beriden jägartjänst sitter i
- man vill klappa hästen - jag menar motorhuven på det välartade
fordonet.
Jag kommer en minut för sent till
skvadronchefens timme i Lundasalen. Jag vet precis var den ligger. Skvadronen tittar nyfiket på
sin nye chef. Skall jag göra mig
10 år äldre och fördjupa min
röst? Nej - jag är den jag är - en
något jäktad skvadronchef med
ett antal års stabstjänstgöring
bakom mig.
Vad har skvadronen åstadkommit förra veckan och vilka mål vill
jag att ni skall uppnå kommande
vecka? Livhusarerna verkar relativt likgiltliga inför mina ”intelektuella” utsvävningar. Jag försöker
konkretisera mig. Här gäller det
att få liv i en debatt! Jag tänker
inte stå och mässa inför frimodiga ungdomar! Försvarsupplysning - varför sitter ni egentligen här? Behöver vi ett försvar?
Finns det några krigsrisker i denna fredliga del av världen? Man
ser förvånat på skvadronchefen
- ifrågasätter han meningen med
vårt försvar? Några händer åkte
upp, tunga ögonlock börjar att
blinka livligare.
TRUPPTJÄNST - kontakt med
verkligheten och de värnpliktiga!
Skönt att vara i sitt kungarike!
På skvadronsexpeditionen möter
jag adjutanten som låser skrivbordet. ”Det skall bli bättre så
småningom rustmästaren. Snart
har jag tid att sätta mig här och
prata i lugn och ro!”
Skvadronsassistenten kommer
in. ”Har ni haft er pratstund med
tjänsteförrättande skvadronchefen i fredags när jag var borta?”
”Nej ryttmästare, jag tyckte att
det var bättre att vänta tills skvadronchefen kom tillbaka!”
”To win hearts and minds” anser
engelsmännen vara en av framgångarna i trupptjänst.
Jag slår mig ner på kungatronen
och ser nöjd på den gamle livhusaren som i naturlig storlek står i
en hörna i chefen för Östra Nerikes skvadronsexpedition. Pipan
smakar väl - den blå röken singlar iväg över telefonen.
En spaningspluton framrycker. Kan det vara ur Östra nerike skvadron?
Telefonen ringer, sekundchefen
säger: ”Jag vill visa dig övningsfältet i morgon, vi ses vid ensamma gran klockan 0800!”
Men vi lagar inte bara mat. Trossen består ju också av ”am och
pack”. Även ”rep och driv” vars
uppgift är at hålla skvadronen
rullande ingår i ”diskplutonen”. Vi
i ”rep och driv” har gjort vårt bästa, stundtals på gränsen till det
omöjliga, för att hjälpa. Till och
med arméinspektören har lagt
ner mycket tid på vår utbildning
som t ex lärt oss att laga fläktrem
med hängslen.
Var f-n
GRAN??”
ligger
ENSAMMA
Trossen
av vpl per Lundgren
Publiserad i Livhusaren nr:
2, 1971
Utbildningsåret 1970-71 tog
”Pigge” (rustmästare Lundbäck)
och ”Gnidde” (rustmästare Läth)
över utbildningen av trosstroppen även kallad ”diskplutonen”.
Vi utgjorde säkert ingen vacker
samling de första veckorna och
många decibel skulle gå åt för att
göra oss bättre.
Avdelningen grillades och jagades fram och tillbaka, kors och
tvärs i veckor som blev månader.
Slutligen mot jultid visade sig resultatet vara riktigt hyfsat.
Under tiden hade specialutbildningen påbörjats för att lära t ex
datagubbar, snickare, målare mm
att tillaga ätlig korv och välling.
Skvadronen har vi sedan lyckats
förse med ofarlig mat under alla
övningar även om ”Skåneplutonen” var misstänksam i början.
Det allvarligaste som hänt i samband med mat var när en av fänrikarna utan ficklampa trillade i
avfallgropen en mörk kväll och
var nära den otäcka drunkningsdöden.
Om man skall säga något enkelt om ”am och pack” så är det
väl att det är ett gäng i trossen
med krut i och kort stubin. Framför allt om in och utlämning inte
fungerat. Många lyckliga ”skitar”
på 123.spaningsskvadronen är
väl också skyldiga ett tack för vår
lyxiga bänk med ring och lock
(latrin av ny modell).
Till sist är bland oss i trossen fyra
herrar med fin utbildning från
tjänstgöring på T 2. Sjukvårdsgruppen kommer säkert att få
mer nytta av denna utbildning
under verkliga förhållanden än
under de fredsövningar som varit.
Vi i ”diskplutonen” tackar ”pigge”
och ”Gnidde” för god utbildning
och tackar K 3 för gott kamratskap.
Östra Nerike skvadron
på sommarmarsch
av vpl Roos från Livhusaren nr: 2, 1971
Sommarmarsch är en årligen
återkommande händelse för åldersklassen. För oss på ”tredje”
förlades den till Ramsvik utanför
Smögen. Detta kom att bli vår
första kontakt med ”fältlivet”.
Marschen började tidigt måndag
den 16 augusti. Vädret var vackert och humöret steg ju närmare
västkusten vi kom.
Valparna rullade vid middagstid
in på lägerplatsen. Ramsvik var
rena campingparadiset.
Hela måndag eftermiddag gick
åt till förläggningsarbeten med
grävandet av ett otal massa pgropar. Inget tält längre än hundra meter från öppna havet. Senare på kvällen var det skönt att åla
sig ner i ”säcken”.
Under tisdagen var det drillövning med tunga vapen. ”Ksp här,
grg här, mot det ena och mot det
andra - ladda”. Bilförarna hade en
roande terrängkörning vilken visade sig vara ganska krävande
för en och annan.
Dagen avslutades med närstrid,
närstrid, närstrid och närstrid.
Allt enligt T-sons mönster med
det kände japanska vrålet.
Onsdagen blev mer händelserik.
Orientering inledde dagen. Under eftermiddagen prövade vi
gummidräkter, gummibåtar, patrullbåtar och överskeppningsbåtar. En av gummidräkterna
läckte vilket gjorde det hela mer
intressant. Avslutningsvis skulle
vi pröva hur många man en gummibåt kunde bära. 1.plutonens
husarer räckte inte till utan plutonchefen Grafström fick också
bidraga med sin vikt.. Av någon
anledning började ”fartyget” att
gunga och efter en stud låg halva Nerike skvadron i havets salta
vatten. Fänriken visade sig vara
en riktig marinsoldat.
Med den vackra torsdagsmorgonen kom tvåmilamarschen
med dess bekymmer. Varje man
slet som en tiger. Viljan fanns där
verkligen trots skavsår och blåsor.
Veckan gick mot sitt slut. Förläggningen bröts med hundraprocentig efterstädning - inga
spår efter en spaningssoldat.
Man måste ju så här efteråt påstå
att maten inte var som hemma
på K 3, men det var ju inte toaletterna heller så det kan gå på ett
ut. Veckan var givande och vädret var toppen!
LIVHUSAREN 2011
81
Säkerhetsavdelningen K3
TEXT: MAGNUS BRODÉN
Lifhusarer!
Som säkerhetschef vid livhusarerna kan jag konstatera att;
säkerhetstjänsten i dagens försvarsmakt är än mer aktuell än
någonsin. Vadå tänker den påläste, så har det alltid varit. Ja
helt rätt men det är skillnad nuförtiden.
bra, eventuellt olämpliga människor stoppas redan i dörren.
Då och nu
Värnpliktsystemet med sin GU
produktion och förrådsställning
är borta. Förbandsproduktion
med begrepp som inneliggande
åldersklass eller Värnpliktsnytt är
lika främmande som musköt eller hillebard, i den nya organisationen. Nu producerar vi förband
där kärnan av soldater och befäl
stannar i flera – många år. Dessa
förband är antingen insatta nationellt eller företrädelsevis internationellt. Det innebär att det
inte blir nystart varje år efter utryckning. Det bara håller på, som
en äldre livhusar sa. Det medger
att vi hinner längre med våra förband och djupet av kompetens
infinner sig. Inte minst med ett
specialistofficerssystem som äntligen efter så många år återvänt.
Uraktlåtenhet att handla
ligger en befälhavare mera till last
än misstag i fråga om val av medel.
Jaha!
Säger den som nu undrar vart
jag vill komma. Jo det blir plötsligt nya utmaningar. En av de
största är att alla inom regementet säkerhetsprövas på samma
sätt, oavsett regementschef (bör
förövrigt kallas Sekundchef ) eller GRG-skytt. Det är synnerligen
82
LIVHUSAREN 2011
Djupare kompetens
I och med djupet av kompetensen medför det att vi kan syssla
med mer avancerade system. Vi
utsätts därför för en större uppmärksamhet. Det är bra men gäl-
”
ler det främmande underrättelsetjänster så kräver det åtgärder
för att hindra den samma. Det blir
inte mindre intressant för dessa
intressenter när vi deltar i operationer/övningar utomlands. Den
som var med på 80-talets allra
kallaste krig förstår omedelbart
vad jag menar. Det som skiljer
är att: under 80-talet var verksamheten, på enskild husarnivå,
mest en fråga om hur snabbt minan kunde sättas upp och vilken
mina. Det var föga intressant för
främmande und. Idag kan det på
enskild husarnivå finnas, en riktigt gedigen inhämtare, signalist,
GRG-skytt med flera år av erfarenhet, insikt om förbandets hela
system och begränsningar.
Till sin erfarenhet kan husaren,
inte sällan numera, inräkna riktig
stridserfarenhet. Kort sagt över
hela hopen livhusarer finns information att finna för den som har
onda avsikter.
Vårt första vapen
Vaksamhet, bondförnuft och ett
annat s.k. mindset är vårt första
vapen.
Va bra! Då säkerhetsprövar vi alla
och byter mindset. Helt rätt men
det återstår en del.
Informationssamhället
Informationssamhället har infunnit sig och är ingen övergående
fluga som någon sa.
Ett exempel: Om det, på den tiden det begav sig, på Club Mash,
gick hett till en afton (hände väl
aldrig…). Då visste, på sin höjd,
skvadronsadjutanten och vaktchefen om det dagen efter. Idag
kan det som händer en afton i
Skövde läsas, ses på rörlig bild
före solens uppgång, av alla i
hela världen. Det samma gäller
en operation i främmande land.
Det gäller även det husaren talar
om i telefon, twittrar om, bloggar
om eller skriver på facebook, resedagboken etc. Alla kan se och
alla kan höra året dygnet runt,
även jag…..
DISCIPLIN!
Dagens K3 med vår verksamhet
erbjuder varje livhusar en del
utmaningar av självdisciplinärt
slag. Nu blev det jobbigt!
Nej det går att elda med snö
bara viljan finns. Det sa min plutonchef på Östra Nerike när jag
ryckte in.
Inställningen är gångbar även
i säkerhetstjänsten och är ett
mycket bra exempel på mindset.
Viljan är grunden.
Med säkerhetsprövning över
ytan, de berömda 13* bokstäverna (f ö r t ä n k s a m h e t) och
ett annat mindset kommer vi
väldigt långt. Om vi därtill växlar
beteende från att tråka den som
gjort fel, smyger med misstag
och istället premierar den som
anmäler fel oavsett vem och varför. Då Livhusarer! Då kan den
som vill åt oss: terrorist, kriminell
eller spion önskas lycka till.
En Livhusar är säkerheten självt
genom sin förtänksamhet, sitt
mindset och sin förmåga alltid
anmäla när något är/känns fel.
Skulle ni nu glömma allt jag skrivit så vet jag att en sann livhusar
aldrig glömmer devisen:
”uraktlåtenhet att handla ligger
en befälhavare mera till last än
misstag i fråga om val av medel.”
Livhusarernas kamratförening
Du som är anställd, varit anställd eller har gjort din värnplikt vid K 3 samt tjänstgjort vid någon av de
enheter som utbildats vid regementet i modern tid; Kavalleribataljon, Ryttarskvadron, Spaningsskvadron,
Militärpoliskompani, Jägarbataljon, Fördelningsunderrättelsekompani, Militärpolisskvadron, Vakt- och
eskortpluton, Luftburen bataljon eller Underrättelsebataljon - ett har vi gemensamt - alla är vi Livhusarer.
Livhusarernas kamratförening är en länk mellan alla Livhusarer, vilken utbildning de än fått, och
regementet i dag.
Kamratföreningens mål är:
- att informera om regementets och Försvarsmaktens
verksamhet
- att underlätta för den enskilde att hålla kontakten med
sitt regemente
- att verka för att bibehålla medlemmarnas intresse för
regementet dess historia och traditioner
- att utgöra ett enande band mellan medlemmarna
samt
- att sammanföra dessa till kamratlig samvaro under enkla och värdiga former
Medlemmar och verksamhet
Vi är idag ungefär 800 medlemmar mellan 20 och +90
år. Under året kommer du att inbjudas till följande aktiviteter:
• Vårresa - under en helg i början av maj åker vi någonstans i regementets ”fotspår”. Resan genomförs som en
en- eller tvådagarsresa.
• Husarträff - dags- eller kvällsträff med något aktuellt
tema. • Nationaldagsfirande med försvarsutställningar i Karlsborg den 6 juni
• Regementets besöksdag. (2012 planeras besöksdag
den 8 september i Karlsborg)
• Kamratföreningens högtidsmiddag och årsmöte.
(Genomförs alltid i anslutning till regementets högtidsdag den 4 december. (2012 genomförs detta möte 6-7
december)
Som medlem får du också en pappersutgåva av tidningen ”Livhusaren” som innehåller valda delar av regementets nätutgåva. Vill du ta del av den kompletta utgåvan
finner du den på forsvarsmakten.se/k3
Hur blir man medlem?
Betala in årsavgiften på föreningens PlusGirokonto (PG)
9 72 59-6 och ange Livhusarernas Kamratförening som
betalningsmottagare. Uppge ditt namn, adress, personnummer, telefonnummer, e- postadress och när du
tjänstgjorde på K 3.
Medlemsavgiften är 100 kronor per år.
Medlemskapet innebär att Du blir registrerad med personuppgifter i Kamratföreningens medlemsregister enligt Personuppgiftslagen, Datainspektionen. Har du några frågor så kontakta sekreteraren eller kassören.
Glöm inte! Att till kassören anmäla adress-,
telefonnummer- eller e-postadressförändringar.
Kamratföreningens styrelse 2011 har varit:
Ordförande Uno Bohman, Skara, tfn 0511-610 48,
[email protected]
Vice ordförande Roland Johansson, Skövde,
tfn 0500- 43 65 77
Sekreterare Jens Ramhöj, Karlsborg, tfn 0505-128 55,
[email protected]
Kassör Johan Thorp, Skövde, tfn 0500- 48 39 69,
[email protected]
samt ledamöterna Rick Johansson, Assar Lidén, Sven
Oscarsson, Stefan Petterzon och Eric Wigholm.
LIVHUSAREN 2011
83
Avsändare: Livregementets husarer, Pl37, 546 81 Karlsborg
Fel adress? Om din tidning kommer till fel adress, uteblir eller skickas
till dig, trots att du inte längre önskar ett exemplar ska du i första hand
vända dig till Livregementets husarers kamratförening för rättelse
(Johan Thorp, [email protected]), inte till tidningens redaktion.
Detta gäller alla medlemmar i kamratföreningen. Övrig personal,
både Försvarsmakts anställda och intressenter som av andra anledningar erhåller ett exemplar kan höra av sig till tidningens redaktion.
Med fördel mail: [email protected] för rättelse. Glöm inte att anmäla flytt
till Skatteverkets folkbokföring.
Försvarsmakten är en av Sveriges största myndigheter med mer
än 50 000 medarbetare och frivilliga. Försvarsmakten är ständigt
beredd att hävda Sveriges territorium, genomföra internationella
insatser samt stödja samhället vid större kriser. Försvarsmaktens
unika förmåga är den väpnade striden och är därmed Sveriges
yttersta säkerhetspolitiska instrument. Ytterst är Försvarsmaktens uppgift att värna demokrati och mänskliga rättigheter. För
att Sverige ska kunna bibehålla sin säkerhetspolitiska handlingsfrihet utvecklar Försvarsmakten kontinuerligt förmågor som kan
möta framtidens krav. Vill du arbeta inom Försvarsmakten finns
det en väg in som är gemensam för alla, grundläggande militär
utbildning (GMU). Du ansöker på www.rekryteringsmyndigheten.
se. Har du redan gjort din värnplikt kan du i stället söka anställning direkt. På Försvarsmaktens webbplats ser du vilka förband
som söker personal.