Översyn av interkommunal samverkan och förslag till

1
Översyn av interkommunal samverkan
och förslag till framtida samverkan för
Dalslandskommunerna
April 2013
AHERU strategi, styrning och ledning AB och P-O Hermansson Konsult AB
2
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1.
2.
3.
4.
5.
Sammanfattning och rekommendationer
Bakgrund och uppdrag
Arbetsmodell och metodik
Historik
Nulägesbeskrivning
5.1. Dalslandskommunernas Kommunalförbund
5.2. Syfte, mål och ambitioner enligt de intervjuade
5.3. Demografi
5.4. Ekonomi
5.5. Personalförsörjning
5.6. Nuvarande samverkan
5.7. Uppnådda resultat av nuvarande samverkan
5.8. Uppfattningar om framtida samverkan
5.9. Uppfattningar om kommunernas strategiska
utmaningar och framtida samverkansområden
6. Omvärldsbeskrivning
6.1. Lagen om offentlig upphandling (LOU)
6.2. Inköpscentraler
6.3. Kommunala utjämningssystemet
6.4. Samhällsförändringar och utmaningar
6.5. Förändrad lagstiftning
6.6. Olika former för samverkan
6.7. Exempel på kommunal samverkan
7. Analys och slutsatser
7.1. Behovet av samverkan
7.2. Utmaningar för Dalslands kommuner och
områden för samverkan
7.3. Arenor för framtidens samverkan
7.4. Samverkan och struktur för denna
7.5. Alternativa vägar att gå
8. Bilagor
Organisationsplan
Kommunernas sammanställningar av
samverkansaktiviteter
3
8
8
9
10
10
12
12
13
18
18
20
21
24
27
27
27
27
28
30
30
35
43
43
44
47
49
52
59
3
1 Sammanfattning och rekommendationer
Kommunerna i Dalsland har en lång tradition av samverkan. Former och inriktning
har förändrats men den geografiska grunden finns kvar. Idag verkar det
gemensamma kommunalförbundet inom vissa områden i det interkommunala
samarbetet. Dalslandskommunerna är delaktiga i ett stort antal samarbeten med
olika geografiska grunder och olika nivå på formalisering. Floran av mer eller mindre
organiserade och formaliserade samarbeten är stor och oöverskådlig.
Denna rapports uppdrag är att med ett framtidsperspektiv betrakta
Dalslandskommunerna med särskilt fokus på kommunalförbundet. Beskrivningen och
analysen av nuläget är ett underlag men det avgörande är framtida samarbete. Vad
kan/bör/ska kommuner samarbeta om, vilka organisatoriska modeller är
framgångsrika och i vilka geografiska strukturer bör samarbete utvecklas? Vi avslutar
med rekommendationer kring detta.
En ingående beskrivning av kommunalförbundets omfattande verksamhet finns
redovisat i verksamhetsplaner och årsredovisningar varför vi inte gör motsvarande
beskrivning också i denna rapport.
Kommunalförbundet ombildades 2007 med uppdrag att vara arena för samarbete i
Dalsland och koordinera samarbetet i Fyrbodal. Vid våra intervjuer med många
nyckelpersoner framträder en tydlig bild av att man anser interkommunal samverkan
vara helt nödvändig för att klara de framtida kommunala uppdragen. Fyra
grundläggande motiv framkommer: enighet ger kraft i möjligheten att påverka andra,
effektivitet och kvalitet kan förbättras, attraktiviteten som arbetsgivare ökar samt att
byggandet av gemensam identitet stärks genom samverkan.
Samtliga fem Dalslandskommuner har minskat sitt invånarantal under en följd av år
och prognoserna visar på en fortsatt befolkningsminskning. År 2020 beräknas det
totala invånarantalet i Dalsland understiga 40 000 invånare. De demografiska
förändringarna ställer mycket stora krav på omställningar i kommunernas ekonomi.
Våra beräkningar visar behov av minskad verksamhet i storleksordningen 150 mkr
fram till år 2020 och samtidigt behov av resurstillskott i äldreomsorgen på 50 mkr.
Dessa omställningar kommer att ställa mycket stora krav på förändringar i de
kommunala verksamheterna.
De fem kommunerna har ingen fullständig egen bild av vilka samarbeten man är
engagerad i. Projekten och nätverken är många och det finns stora oklarheter kring
uppföljning, rapportering och resultat från många samverkansaktiviteter. Synen på
kommunalförbundet som viktig arena för samarbete varierar mycket mellan de
intervjuade. Synpunkterna rör sig ifrån att göra det till gemensam och koordinerad
arena för i princip allt samarbete till att det bör avvecklas. Kommunalförbundet
beskrivs som svårstyrt bland annat genom det roterande ordförandeskapet,
4
oklarheter kring kommunchefsgruppens respektive förbundschefens mandat och
ansvar med mera.
Många pekar på den gemensamma miljönämnden som ett gott exempel och även
inköps- samt turismsamarbetet lyfts fram av flera. Samtidigt finns det synpunkter
inom dessa områden på att man inte driver samarbetet fullt ut och tar hem vinsterna.
Många beskriver ett varierande engagemang för samarbetet men samtidigt ett gott
klimat när man möts.
ALLA talar entydigt om vikten av att öka samarbetet mellan kommuner. Vi ser tre
olika huvudområden som beskrivs: strategiska påverkans- och utvecklingsfrågor,
driftfrågor inom alla sektorer samt specialistfunktioner inom alla sektorer. Merparten
av de intervjuade ser inga områden där samarbete inte bör utvecklas; under
förutsättning att det inte finns legala hinder eller om samarbete kan hota nödvändig
lokal närvaro. Alla intervjuade beskriver ett betydligt utvecklat interkommunalt
samarbete år 2020 jämfört med nuläget. Ingen tror dock att det finns en samlad
Dalslandskommun vid den tidpunkten.
Samarbete ökar rent generellt och det växer fram många nya samarbeten mellan
svenska kommuner. Både antalet kommunalförbund och antalet gemensamma
nämnder ökar men olika kommunkonstellationer söker olika vägar för att utveckla sitt
samarbete.
ALLA vi har intervjuat och alla rapporter vi har studerat är helt entydigt överens om
den avgörande betydelsen av ökat samarbete för att klara inte minst de mindre
kommunernas stora utmaningar. Samtidigt ser vi endast få exempel på att samarbete
på ett avgörande sätt har fått de positiva effekter som man eftersträvar. Allt
samarbete måste leda till nytta och denna definieras ofta som lägre kostnader
och/eller högre kvalitet. Den hårda ekonomiska press som Dalslandskommunerna är
utsatta för under de kommande åren innebär enligt vår mening att samarbete är en
av de vägar man måste gå för att kunna nå nya lösningar. Samarbete måste då
verkligen innebära att man tar hem vinsterna och därmed aktivt vågar ifrågasätta
nuvarande strukturer och inordna sig i nya.
Det finns en bred enighet bland de intervjuade att det minskande invånarantalet är
den viktigaste gemensamma utmaningen för Dalslands kommuner samt att utbyggd
infrastruktur och goda boendemiljöer är de viktigaste områdena för att vända den
långvarigt negativa trenden. Enligt vår mening är inte Dalsland den viktiga
samverkansarenan för att arbeta med infrastruktur utan den arenan är Fyrbodal. I
dessa frågor handlar det om gemensam styrka för att kunna påverka beslutsfattare
regionalt och nationellt. När det gäller att skapa goda boendemiljöer handlar det om
kommunala kärnverksamheter där samverkan med fördel kan utvecklas på ett antal
olika sätt.
Vi har funnit en tydlig tveksamhet hos de intervjuade till Dalsland som
samverkansgrund inom andra områden än turism- och besöksnäring. Man beskriver
5
en historisk samhörighet men många ser andra näringsgeografiskt grundade
samband som starkare i nuläget. Därmed ser vi ingen stark Dalslandsplattform att
vidareutveckla samverkan på.
Utgångspunkten för att diskutera interkommunal samverkan måste vara varje enskild
kommuns behov och förväntningar och inte existensen av olika gemensamma organ i
nuläget. Ska samarbete ge verkliga effekter måste man skapa betydligt mera
långtgående gemensamma lösningar än de som finns idag. Initiativ till utveckling av
samverkan måste tas i ett större och bredare perspektiv än att initieras av den
anledning att någon tjänsteman slutar och en rekrytering skall ske vilket ofta sker
idag.
Det finns tydliga statistiska samband mellan kommunstorlek och antalet
kommunanställda per 1000 invånare. Det finns ett antal olika former av skalfördelar.
Det finns däremot inga klara samband mellan kommunstorlek rent generellt och
förmågan att ha en ekonomi i god ordning. Ett antal rapporter är överens om att
ledarförmågan är avgörande. Det finns inte heller någon enkel automatik att
samarbete ger positiva effekter. Dels är det avgörande att man verkligen tar hem
vinsterna genom att samordna allt som är möjligt och dels måste samarbetet ledas
på ett tydligt och effektivt sätt. Det kommer alltid att finnas mothållande krafter som
inte vill släppa den egna kontrollen. Det är även viktigt att finna system för att
finansiera gemensamma lösningar som upplevs rättvisa. En modell där kostnader
fördelas efter enbart invånarantal är inte alltid rimlig och kan undergräva legitimiteten
för samarbetet.
Mycket av det som kallas samarbete idag är egentligen olika former av nätverk.
Dessa kan vara viktiga och värdefulla men alla samverkansarenor som en kommun
finns på bör regelbundet utvärderas och ifrågasättas utifrån ett nyttoperspektiv. Riktig
samverkan/samarbete eller samlösningar kräver betydligt mer än nätverksträffar.
Oavsett vilka former man väljer för samverkan så måste varje enskild kommun kunna
välja sin egen kvalitetsnivå. Detta ställer stora krav på den politiska nivån att man
utvecklar sitt sätt att styra och leda verksamheterna och på den operativa nivån att
man alltid strävar efter att utveckla effektivitet och kvalitet.
Vi upplever idag att samverkan i allt för stor grad styrs av personliga relationer och
inte av professionella bedömningar av nytta. Personer byts ut över tid, såväl bland
politiker som bland tjänstemän. Det måste därför finnas en struktur som stödjer
samverkan och är personoberoende.
Mot ovanstående bakgrund anser vi att varje kommun först bör arbeta fram en
strategi för samverkan där man formulerar sin framtidssyn och lägger fokus på de
stora kärnområden där samverkan kan göra verklig skillnad. För att lyckas måste
man bryta upp gamla och skapa nya strukturer. Vilka strategier kommunerna väljer
kommer även att avgöra behovet av ett kommunalförbund.
6
Vi ser följande scenarier som kan vara grund för kommunernas strategiprocesser och
därmed för framtida samverkan.
1. Arbeta vidare på samma sätt som idag. Vi anser att nuvarande inriktning,
form och takt i utveckling av samverkan inte är tillräcklig i förhållande till de
utmaningar som kommunerna nu möter. Nuvarande samarbete är inte
tillräckligt kraftfullt. Ansvaret att ta betydligt djärvare steg ligger hos
kommunerna.
2. Gemensam ”produktion”. Ska man verkligen ta hem samordningsfördelar så
kan man bygga upp en gemensam produktionsorganisation för i princip hela
den kommunala verksamheten. Lösningen innebär mycket stora förändringar i
organisationerna men även i det politiska uppdragets arbetssätt. Ett
genomförande skulle kräva samtliga kommuners tydliga vilja och mod att
genomföra långtgående förändringar. Vi bedömer inte att detta är realistiskt i
ett kort eller medellångt perspektiv.
3. Gemensamma nämnder. Många av de intervjuade framhåller den
gemensamma miljönämnden som ett gott exempel med ett flertal positiva
effekter.
3A En möjlighet är att driva denna utveckling inom alla sektorer och skapa ett
system med fem nämnder där varje kommun är värd för var sin. Ska
samordningsvinster uppstå kräver detta att organisationerna och personal
samordnas.
3B Ett alternativ till värdkommuner är att de gemensamma nämnderna läggs
organisatoriskt under kommunalförbundet på det sätt som miljönämnden är
organiserad idag. Vi ser båda dessa alternativ som möjliga att genomföra.
4. Ökad samverkan genom många aktörer. Vi har studerat kommungrupper i
landet där samverkan växer i varje delområde för sig och där de som befinner
sig i samma utvecklingsfas och har en gemensam vilja också söker
gemensamma lösningar. I inledningsskedet ger detta kraft i genomförande
men vi anser att det på sikt sannolikt kommer att vara svårt att hålla ihop och
även att det kan leda till svårigheter att koordinera och samverka mellan olika
sektorer.
5. Kommunsamgående. Det finns en offentlig debatt om att
Dalslandskommunerna borde gå samman till en. Vi har inte mött några krafter
som talar för en sådan lösning och vi ser heller inga tendenser till nationella
initiativ för att stimulera kommunsamgåenden. Bildandet av en
Dalslandskommun saknar i nuläget allt stöd för genomförande.
6. Utökad samverkan med andra grannkommuner. Ovan beskrivna scenarier
2-4 kan utvecklas med Dalsland som geografisk arena men även med andra
kommunkonstellationer som utgångspunkt. Mot bakgrund av de
näringsgeografiska samband som finns kan samarbete i stället för med
Dalsland som grund utvecklas på följande sätt
 Bengtsfors+DalsEd+Årjäng (24.100 invånare)
 Åmål+Säffle (27.500 invånare) alternativt
7
 Alla fem ovanstående kommuner (51.600 invånare)
 Mellerud+Vänersborg (45.900 invånare)
 Färgelanda+Uddevalla (59.000 invånare)
Samverkan i dessa konstellationer ger en god invånarbas och kan lösas med till
exempel gemensamma nämnder. Gemensamma organisationer kan byggas med
tillgång till och attraktivitet för olika former av specialistkompetenser. De större
kommunernas uppbyggda organisationer blir en tillgång. Vi anser att detta scenario
är fullt genomförbart.
Vår rekommendation är att scenario 6 (fem Dalslands/Värmlandskommuner,
Mellerud+Vänersborg samt Färgelanda +Uddevalla) är det alternativ som är bäst
lämpat för samverkan i både det korta och det långa perspektivet. Organiseringen av
samverkan bör bygga på scenario 3, gemensamma nämnder. Väljer kommunerna
denna väg att gå finns inte längre något behov av ett kommunalförbund och
formaliserat samarbete med Dalsland som bas.
Om inte det rekommenderade scenariot är en framkomlig väg är det även möjligt att
utveckla samarbetet med Dalsland som bas i enlighet med något av de två
alternativen i scenario 3. Med scenario 3 A som utvecklingsväg kan samverkan
byggas upp utan kommunalförbund. Väljer kommunerna scenario 3 B kommer
behovet av ett kommunalförbund att finnas kvar och det måste då utvecklas med
tydliga uppdrag och tilldelning av resurser som svarar mot uppdragen.
Ska samverkan få tydliga effekter och vara ett viktigt redskap i kommunernas
utvecklings- och omställningsprocesser måste kraftfulla åtgärder vidtas på ett antal
områden. Det gäller tydlighet i uppdrag och styrning av samarbetet men även verkligt
överlämnande av ansvar och resurser till nya gemensamma lösningar oavsett hur
dessa i detalj organiseras. Nuvarande samarbete tar för mycket ledningskraft i
förhållande till utfallet. Ju närmare man kan samverka och ju färre möjligheter att
kunna avstå samverkan, desto större ekonomiska effekter kan uppnås. Vår
bedömning är att det finns en tydlig rationaliseringspotential inom administrationen av
de fem kommunernas verksamheter. Även möjligheter till kvalitetshöjningar och
högre kompetens är starka motiv till verklig och nära organisatorisk samverkan. Hur
mycket som kan uppnås avgörs av förmågan att genomföra de förändringar som
behövs.
Införandet av reviderat skatteutjämningssystem och en temporärt förbättrad ekonomi
får inte medföra att kommunerna skjuter upp frågan om anpassningar av
verksamheterna.
8
2 Bakgrund och uppdrag
Dalslandskommunernas kommunalförbund (DKKF) bildades i sin nuvarande form
2007-01-01 med uppdrag att ”vara en plattform och ett nav för kommunal samverkan
i Dalsland samt en arena för Dalslandskommunernas engagemang i Fyrbodals
kommunalförbund”. Sedan bildandet har verksamheten utvecklats samtidigt som
andra samverkansorgan också förändrats och nya samarbeten har etablerats.
Omvärldsförändringarna är stora och kommunalförbundets direktion har beslutat att
genomföra en översyn av samarbetet. Målet med översynen är att få svar på hur
framtida samverkan kan se ut avseende organisering, gränsdragning, utförande,
finansiering samt hur kommunerna kontinuerligt ska kunna definiera och utveckla hur
man gemensamt arbetar med viktiga framtidsfrågor.
I uppdraget ingår en kartläggning av kommunernas samtliga deltaganden i
interkommunal samverkan. Målet är att få ett helhetsgrepp kring vilka
samverkansformer som finns och vilka behov de svarar emot. Dessutom ska
resultaten från tidigare genomförda utvärderingar av miljönämnden och USD
(Utveckling Socialtjänst i Dalsland) beaktas.
3 Arbetsmodell och metodik
Uppdraget har genomförts genom nedan redovisade aktiviteter.
Kartläggning av samtliga samverkansformer och organ som engagerar kommunerna
i Dalsland. Varje kommun har genomfört denna kartläggning och redovisat
sammanställningen av sina samarbeten på av oss utformad blankett (se bilagor).
Vi har läst in förbundsordning, protokoll, tidigare utvärderingar samt handlingar för
DKKF och fört dialog med främst förbundschefen för att få en mera detaljerad bild av
pågående arbete. Protokollen för åren 2010-2012 har bearbetats särskilt för att få en
värdering av olika former av beslut och aktiviteter på direktionsnivå. Vi har gjort en
genomgång av respektive kommuns situation och förväntad utveckling med
strategidokument/budget, årsredovisningar och prognoser.
Vi har gjort en genomgång av legala och andra förutsättningar för samverkan samt
en omvärldsanalys. Denna har innefattat kontakter med andra samverkande
kommuner för att söka goda exempel men framför allt för att redovisa alternativa
modeller för uppbyggnad av interkommunal samverkan samt ge en översiktlig bild av
hur interkommunal samverkan utvecklas rent generellt. Vi har även kartlagt om det
finns beslutade eller planerade framtida förändringar i till exempel lagstiftning som
kan komma att påverka hur samverkan kan och bör organiseras.
Individuella intervjuer har genomförts med kommunstyrelsernas ordförande, vice
ordförande samt kommuncheferna i Dalsland. Ekonomicheferna och
personalcheferna har intervjuats i grupp och även förbundschefen och annan
9
personal på kommunalförbundets kansli har intervjuats liksom presidiet för
miljönämnden. Vi har även intervjuat ytterligare ett antal personer enligt
överenskommelse med förbundschefen för att få synpunkter på samarbetet från
några externa nyckelpersoner. Intervjuerna har genomförts i dialogform med en
strukturerad mall som grund och med fokus på framtidsfrågor kring utmaningar och
vilka frågor som kan och bör hanteras i interregional samverkan.
Vår rapport redovisar bakgrundsfakta och sammanställning av intervjuresultaten
innan vi i analysdelen värderar pågående samarbete, framtidsutmaningar och
kommunernas syn på samverkan i framtiden.
Vår redovisning av förslag till framtida struktur för samverkan ska enligt uppdraget
redovisa innehåll, former, styrning, resursbehov och förväntade effekter samt
påverkan på nu pågående samarbeten. I analysdelen motiverar vi de förslag som
lämnas och vilka frågor som vi anser att kommunerna nu måste ta ställning till.
4 Historik
Dalslands Kommunalförbund (DKF) inrättades 1996 som en fördjupning och
utveckling av den tidigare Samarbetsnämnden för Dalsland. Grundidén var att stärka
landskapet Dalsland regionalt, nationellt och internationellt. Detta var i samband med
Sveriges inträde i EU. En av de främsta uppgifterna för kommunalförbundet var att
ansvara för och samordna kommunernas arbete med att genomföra
utvecklingsplanen för Mål 5b Västra Sverige och övrigt arbete med strukturfonderna.
Uppdraget var att ha en mycket aktiv roll tillsammans med kommunerna.
Kommunalförbundet skulle bland annat också ansvara för vissa övergripande
utvecklingsfrågor för landskapet Dalsland liksom att verka för samordning och
effektivisering av angelägenheter av gemensamt intresse.
10
5 Nulägesbeskrivning
5.1 Dalslandskommunernas kommunalförbund
Dalslandskommunernas kommunalförbund (DKKF) ombildades den 1 jan 2007.
Förbundet var en fortsättning på DKF men med en något förändrad inriktning och
profil (för en mer detaljerad beskrivning av samverkansformen kommunalförbund se
sid 33).
Enligt förbundsordningens § 3 är ändamålet med verksamheten:
”Dalslandkommunernas kommunalförbund skall vara en plattform och ett nav för
kommunal samverkan i Dalsland samt en arena och koordinator för
Dalslandskommunernas engagemang i Fyrbodals kommunalförbund.
Förbundet skall på uppdrag från kommuner som så beslutar kunna överta
huvudmannaskapet för kommunal verksamhet.
Förbundet skall vara ägare till olika gemensamma administrativa system i syfte att
effektivisera de kommunala verksamheterna. Förbundet skall fungera som ett
gemensamt remissorgan samt kunna initiera och äga olika utvecklings- och
samordningsfunktioner.
Icke medlemskommuner kan beredas tillfälle att deltaga i olika samverkansprojekt.”
Förbundet är ett kommunalförbund med förbundsdirektion som består av tio
ledamöter och tio ersättare. Vardera kommunen utser två ledamöter samt två
ersättare. Ordförande och vice ordförande i direktionen utses för ett år i taget enligt
ett mellan kommunerna rullande schema.
Förbundet har ett kansli med en kanslichef som leder kansliets arbete. Ärenden som
behandlas i direktionen ska vara beredda av kanslichefen tillsammans med
kommuncheferna i medlemskommunerna.
Kanslichefen är chef för alla tjänstemän i nämnder och verksamheter som lyder
under kommunalförbundet. DKKF är huvudman för Dalslands miljökontor,
Energisamverkan Dalsland, Hållbar Utveckling Väst (det regionala energikontoret för
Västra Götaland) och en gemensam inköpsfunktion. För närvarande uppgår antalet
anställda till 42 personer. Dals Eds kommun sköter DKKF:s ekonomi- och
löneadministration. (Se organisationsskiss bilaga 1)
Förbundschefen deltar också i ett antal utvecklingsprocesser och utredningar
tillsammans med kommunerna.
Förbundets verksamhet styrs och planeras genom en årligen beslutad
verksamhetsplan och budget. Denna har också varit föremål för samråd med
medlemskommunerna.
11
Finansiering av förbundets basverksamhet (kanslifunktionen) sker genom ett årligt
kommunbidrag som för 2013 uppgår till 1,2 Mkr. Den gemensamma Miljönämnden,
för fyra kommuner, finansieras också genom ett årligt kommunbidrag som uppgår till
8,0 Mkr för 2013. Övrig verksamhet och projekt finansieras specifikt och öronmärks
för dessa uppdrag. Det kan noteras att förbundets basverksamhet inte täcks fullt ut
genom kommunbidragen utan finansieras genom ianspråktagande av tidigare
inarbetade överkott. Kommunbidraget har varit oförändrat sedan 2009.
I verksamhetsplan för 2013 beskrivs förbundets övergripande uppdrag enligt
följande:
”Dalslandskommunernas kommunalförbunds huvuduppdrag berör det
primärkommunala samarbetet med syfte att medverka till att en ökad kvalité och
bättre service till kommuninvånarna uppnås.
Detta skall ske genom en uttalad ambition att optimera de kommunala resurserna
och att genom samverkan se till att det ovan nämnda målet uppnås.”
Med utgångspunkt från förbundsordningens § 3 och ändamålet med verksamheten
har denna nedbrutits till ett antal mål med förbundets verksamhet. Dessa följs upp
och resultatredovisas.
Som ett led i att få en bild av samarbetets inriktning och struktur har vi gjort en
systematisk genomgång och kategorisering av direktionens protokoll för åren 20102012.
Kategoriseringen innebär att vi för varje § i protokollen har värderat vad den
egentligen innehåller och innebär. I sammanställningen nedan visas en rent
matematisk summering av vad som behandlats på direktionens sammanträden.
Metoden ger givetvis inte svar på hur lång tid och hur mycket kraft varje form av fråga
har tagit men kan ändå fungera som en indikator på vad som hanteras i det högsta
beslutande organet. Sammanställningen kan inte direkt kopplas till antalet paragrafer
i protokollen. I de fall olika typer av informationer t ex har hanterats under samma §
så har de i sammanställningen nedan kunnat ge flera olika markeringar.
Tabell 1 Förbundsdirektionens protokoll 2010-2012 fördelat på ärendetyper
(Antal)
Formalia Information Information Ekonomi Uppdrag Beslut Övrigt
Intern
Extern
Intern
77
77
42
31
24
31
13
Med formalia avses beslut om justerare, anmälan av protokoll etc. Information internt
avser information i ärenden där kommunalförbundet har ansvar för verksamheten
och de interna ekonomifrågorna avser i huvudsak frågor med koppling till den egna
12
budgetprocessen. Vid extern information har företrädare för olika verksamheter,
myndigheter och organisationer fått möjlighet att ge direktionen information i olika
frågor. Rubriken Uppdrag omfattar beslut att till exempel ge förbundschefen i
uppdrag att ta initiativ eller att ge presidiet i uppdrag att företräda
kommunalförbundet. Under Beslut finns förutom direkt materiella beslut även beslut
om att utse ledamöter i olika organ.
Sammanställningen visar det faktum att det kring varje organisation som bildas
uppstår ett behov av många aktiviteter som rör den egna verksamhetens drift och
organisering. Direktionen har även fungerat som ett tydligt forum för att ge
information i olika frågor till kommunledningarna. Andelen beslut där verksamheten
utvecklas och fördjupas måste anses som relativt låg.
Det finns även andra forum där initiativ tas och beslut fattas som till exempel
Kommunchefsgruppen.
5.2 Syfte, mål och ambitioner enligt de intervjuade
Alla de personer vi intervjuat är generellt sett positiva till samverkan. Majoriteten
anser att samverkan med andra kommuner är helt nödvändig för att klara den egna
kommunens utmaningar. De aspekter som huvudsakligen lyfts fram är den
kommunala ekonomin, möjligheten att rekrytera kompetent personal och rekrytering
av politiker samt möjligheten att upprätthålla god kvalitet i verksamheterna och
minska sårbarheten. Samtidigt varierar synen på hur samverkan bör ske och
utvecklas och även med vilken eventuell geografisk bas som samverkan bör ske
(mer om detta senare). Motiven till samverkan kan struktureras på följande sätt
 Enighet ger kraft. Fler kommuner som tycker samma ger ökad kraft i kontakter
med andra organ. Det kan vara i Fyrbodalssammanhang, i dialog med VGR
kring infrastruktur, i dialog med statliga organ med mera. Enighet kan även
generera till exempel ökad andel av de regionala tillväxtmedlen.
 Effektivitet och kvalitet. Kommunerna arbetar med samma frågor och parallella
organisationer och kan nå ökad effektivitet och/eller kvalitet genom att
samarbeta eller genom att utveckla gemensamma lösningar. Även
sårbarheten är stor i små kommuner som är mycket känsliga vid
personalförändringar.
 Attraktivitet. Små kommuner har generellt svårt att attrahera spetskompetens
och har inte ensam möjlighet att skapa förutsättningar för vissa
specialisttjänster. Genom samarbete ökar attraktiviteten och även generellt
möjligheten att knyta specialister till kommunerna. Även i detta avseende är
sårbarhetsaspekten viktig.
 Identitet. Samarbete anses av vissa vara en viktig faktor för att bygga en
gemensam identitet som generellt ökar attraktiviteten för Dalsland.
13
5.3 Demografi
Samtliga Dalslandskommuner har ett minskande invånarantal. Sedan 2001 har
kommunernas samlade befolkning minskat med nästan 3.000 invånare, vilket
motsvarar 6,6%. Enligt Västra Götalandsregionens befolkningsprognos 2020
förväntas samtliga kommuner fortsätta sin minskning i samma takt om inte trenden
kan brytas och vändas. Befolkningen förväntas mellan 2011 och 2020 minska med
ytterligare ca 2.900 invånare (- 6,8 %).
Kommunerna har gjort egna befolkningsprognoser utifrån olika förutsättningar vilket
inte alltid stämmer överens med VGR´s. För att få en beräkning som är gjord utifrån
likartade förutsättningar har vi valt att använda oss av VGR´s befolkningsprognos.
Tabell 2 Befolkningsutveckling i Dalslandskommunerna
Invånare
2001
Invånare
2011
Förändring
2001-2011
Invånare
2020
Prognos
Förändring
2011-2020
Bengtsfors
Dals Ed
Färgelanda
Mellerud
Åmål
10.685
5.040
6.956
9.781
12.770
9.680
4.679
6.606
9.068
12.226
-1.005
- 361
- 350
- 713
- 544
8.648
4.578
6.167
8.656
11.316
-1.032
- 101
- 439
- 412
- 910
TOTALT
45.235
42.259
-2.973
39.365
-2.894
Befolkningsminskningen medför stora påfrestningar på lokalsamhället såsom
exempelvis minskad offentlig och privat service, ökad oro och minskad trygghet samt
negativa attityder hos kommuninvånarna med mera. Inom de kommunala och
offentliga verksamheterna ställs stora krav på anpassning av verksamheterna och
förändringar inom denna sektor upplevs nästan uteslutande som negativa.
Tabell 3 Prognostiserad befolkningsutveckling per åldersgrupp
Ålder
2011
2020
Förändring
0
1-5
6 - 16
17 - 19
20 - 64
65 - 85
85 +
377
1.903
4.712
1.761
22.722
9.443
1.341
356
1.864
4.366
1.185
19.899
10.329
1.366
21
39
- 346
- 576
- 2.823
+ 886
+ 25
TOTALT
42.259
39.365
- 2.894
Den totalt prognostiserade beräkningen på ca 2.900 färre invånare i
Dalslandskommunerna år 2020 jämfört med nuläget inrymmer färre barn, en stor
14
minskning i de förvärvsarbetande åldrarna samtidigt som antalet pensionärer
beräknas öka med drygt 900 personer. Som vi redovisar i följande avsnitt kommer
detta att ställa stora krav på förändrad verksamhet i kommunerna.
5.4 Ekonomi
Kommunernas ekonomiska förutsättningar sätter de yttre ramarna för kommunens
möjligheter att leverera kommunal service till sina kommuninvånare. Inriktningen och
omfattningen styrs av de politiska ambitionerna och lagstiftning. Verksamheterna kan
alltid anpassas till de ekonomiska förutsättningarna även om det kan medföra
svårigheter. Vad som är svårt att överblicka är kommuninvånarnas känslomässiga
uppfattning om och den mediala speglingen av de förändringar som måste
genomföras.
För Dalslandskommunerna och kommuner med minskande befolkning är de största
utmaningarna att anpassa verksamheterna till en minskad och innehållsmässigt
förändrad verksamhetsvolym. Genomtänkta strategier för förändring med långsiktig
framförhållning och planering är avgörande för hur man kommer att lyckas med de
framtida utmaningarna.
Vi har gjort en ekonomisk beräkning avseende hur de prognostiserade demografiska
förändringarna kommer att påverka den kommunala ekonomin. Vi har utgått från den
befolkningsprognos till 2020, som framtagits av Västra Götalandsregionen och
nyckeltal har hämtats från den offentliga statistiken ”Vad kostar verksamheten i din
kommun” (SCB och SKL). Vi har gjort beräkningar för de verksamheter som har
störst volympåverkan och relativt höga kostnader per invånare/brukare. Vi har också
antagit att de kostnader som inte direkt är hänförbara till en åldersgrupp också
kommer att påverkas med sin andel av totala befolkningsminskningen per kommun.
Tabell 4 Kommunala skattesatser 2013 (i %)
Bengtsfors
Dals Ed
Färgelanda
Mellerud
Åmål
22,42
23,21
22,76
22,60
22,46
Genomsnitt i Dalsland
Genomsnitt i VGR
Genomsnitt i Riket
22,69
21,19
20,62
För att kunna renodla de ekonomiska effekterna av enbart befolkningsförändringar
inom olika åldersgrupper har vi inte beaktat eventuellt redan beslutade förändringar i
15
befintlig verksamhet utan förutsatt att den bedrivs med oförändrad kvalitet och
servicenivå.
Vi har inte gjort beräkningar om skatteunderlagets förväntade utveckling men det är
uppenbart att det kommer att bli påfrestningar med dels låg skattekraft och dels
minskningen av den arbetsföra befolkningen med 12,5%.
5.4.1
Förskola och skolbarnomsorg
Utifrån demografiska förändringar beräknas kommunernas kostnader för förskola och
skolbarnomsorg minska med 13,4 mkr. För Mellerud beräknas dock kostnaden stiga
då befolkningen i de yngsta åldrarna förväntas öka.
Tabell 5 Kostnad för förskola och skolbarnomsorg m h t demografisk
förändring (2011 års priser i Mkr)
2011
2020
Förändring
Bengtsfors
49,6
45,3
- 4,3
Dals Ed
26,0
23,8
- 2,2
Färgelanda
34,3
34,1
- 0,2
Mellerud
32,7
33,2
0,5
Åmål
65,1
57,9
- 7,2
TOTALT
207,7
194,3
- 13,4
5.4.2
Grundskola
Kostnaderna för grundskoleverksamheten beräknas minska med 33,2 mkr, förutom
för Färgelanda där antalet grundskoleelever förväntas öka något.
Vi har inte vägt in eventuella effekter av förändringar i skollagen som bland annat
innebär ökade krav på lärarnas behörighet.
Tabell 6 Kostnad för grundskola m h t demografisk förändring
(2011 års priser i Mkr)
2011
2020
Förändring
Bengtsfors
99,7
91,1
- 8,6
Dals Ed
57,0
51,7
- 5,3
Färgelanda
81,5
82,3
0,8
Mellerud
102,5
99,5
- 3,0
Åmål
129,5
112,4
- 17,1
TOTALT
470,2
437,0
- 33,2
16
5.4.3
Gymnasieskolan
Kostnaderna för gymnasieskolan beräknas minska med 61,2 mkr då antalet elever i
denna åldergrupp minskar med 576 motsvarande 33%. Minskningen varierar i
kommunerna mellan 23-47 %.
Möjligheterna till anpassning av kostnaderna för gymnasieskolan är olika och är
huvudsakligen hänförlig till omfattningen av egen gymnasieskola i kommunen relativt
andelen elever som går i annan kommun.
Tabell 7 Kostnad för gymnasieskola m h t demografisk förändring
(2011 års priser i Mkr)
2011
2020
Förändring
Bengtsfors
39,1
25,0
- 14,1
Dals Ed
18,7
14,4
- 4,3
Färgelanda
35,0
18,7
- 16,3
Mellerud
42,1
30,2
- 11,9
Åmål
53,4
38,8
- 14,6
TOTALT
188,3
127,1
- 61,2
5.4.4
Funktionshinder
Kostnaderna för omsorg om funktionshindrade är svårare att bedöma. Vi har i
beräkningarna antagit att kostnaderna minskar proportionerligt med
befolkningsminskningen. Vi har inte gjort några antaganden om framtida förändringar
i lagstiftning som påverkar den kommunala ekonomin. Det är dock mycket osäkert
om de invånare som omfattas av denna verksamhet har samma möjligheter till
rörlighet på såväl arbetsmarknaden som bostadsmarknaden.
Tabell 8 Kostnad för funktionshinder m h t demografisk förändring
(2011 års priser i Mkr)
2011
2020
Förändring
Bengtsfors
54,8
45,6
- 9,2
Dals Ed
29,1
26,9
- 2,2
Färgelanda
41,6
36,4
- 5,2
Mellerud
62,2
56,9
- 5,3
Åmål
74,5
65,1
- 9,4
TOTALT
262,2
230,9
-31,3
5.4.5
Individ och familjeomsorg (IFO)
Kostnaderna för individ- och familjeomsorg är också svåra att bedöma. Vi har även
här gjort antagandet att kostnaderna minskar proportionerligt med
befolkningsminskningen. Det är också mycket osäkert om de invånare som omfattas
17
av denna verksamhet har samma möjligheter till rörlighet på såväl arbetsmarknaden
som bostadsmarknaden.
Tabell 9 Kostnad för IFO m h t demografisk förändring
(2011 års priser i Mkr)
2011
2020
Förändring
Bengtsfors
31,9
28,5
- 3,4
Dals Ed
17,7
17,3
- 0,4
Färgelanda
23,2
21,7
- 1,5
Mellerud
35,6
34,0
- 1,6
Åmål
43,4
40,1
- 3,3
TOTALT
151,8
141,6
- 10,2
5.4.6
Äldreomsorg
Antalet äldre beräknas under perioden öka med 911 personer ( 8 %). Kostnaderna
för äldreomsorgen förväntas därmed öka med 52,8 mkr med oförändrad servicenivå.
Vi har inte beaktat effekterna av de nya riktlinjer för särskilda boenden som införs
från och med 2014 och som sannolikt är kostnadsdrivande.
Tabell 10 Kostnad för äldreomsorg m h t demografisk förändring
(2011 års priser i Mkr)
2011
2020
Förändring
Bengtsfors
150,2
159,1
8,9
Dals Ed
64,3
73,8
9,5
Färgelanda
86,1
97,1
11,0
Mellerud
146,4
155,9
9,5
Åmål
181,2
195,1
13,9
TOTALT
628,2
681,0
52,8
Ovanstående verksamheter representerar minst 85 % av kommunernas totala
nettokostnader vilket också indikerar det stora behov som finns inom hela den
kommunala verksamheten att anpassa sig till förändrade förutsättningar.
Befolkningsminskningarna innebär ett behov av minskade verksamheter i
storleksordningen 150 mkr fram till år 2020. Samtidigt innebär befolkningsökningen i
de äldre åldersgrupperna en utökning av verksamheterna på mer än 50 mkr.
18
Tabell 11 Summa av ovanstående verksamhetsförändringar netto m h t
demografin (2011 års priser i Mkr)
2011
2020
Förändring
Bengtsfors
425,3
394,6
- 30,7
Dals Ed
212,8
207,9
- 4,9
Färgelanda
301,7
290,3
- 11,4
Mellerud
421,5
409,7
- 11,8
Åmål
547,1
509,4
- 37,7
TOTALT
1.908,4
1.811,9
- 96,5
Ovanstående ekonomiska kalkyler bygger på en fullständig anpassning av
verksamheterna till den demografiska utvecklingen. De ekonomiska medel som
förväntas frigöras är ofta svåra att uppnå och innebär stora utmaningar. Skolor
behöver stängas och såväl hemtjänst som äldreboenden behöver byggas ut. Ju mer
geografiskt utspridd befolkningen och verksamheten är och ju mindre
förändringsbenägen organisationen är desto svårare att uppnå optimala
anpassningar ur ett ekonomiskt perspektiv.
Tillgängligheten till och kvalitetsnivån på den kommunala servicen kommer under de
närmaste åren att kontinuerligt finnas på agendan. Beträffande eventuell
avveckling/nedläggning eller omflyttning av verksamheter är detta förknippat med
mycket diskussioner och känslor vilket innebär att det kan vara mycket svårt att
genomföra i praktiken och bli långt utdragna processer.
Från den 1 januari 2014 kommer sannolikt ett reviderat utjämningssystem mellan
Sveriges kommuner att införas. För Dalslandkommunerna innebär detta ett tillskott
på c:a 10 mkr/år och kommun förutom för Åmål som får en minskning med 2 mkr/år.
5.5 Personalförsörjning
De fem kommunerna har totalt ca 3.800 anställda av vilka knappt 60 % arbetar heltid
medan nästan 40 % är deltidsanställda. Ca 91 % av alla anställda är
tillsvidareanställda medan resterande 9 % är tillfälligt anställda.
Dalslandskommunerna räknar med att ca 550 anställda kommer att gå i pension
under de kommande fem åren vilket motsvarar ca 16 % av de tillsvidareanställda.
Personalomsättningen räknas på flera olika sätt men den samlade effekten av
personer som slutat och ersatts, förändringar i uppgifter och organisation med mera
var att kommunerna totalt rekryterade drygt 500 personer under år 2012.
Sammantaget kan Dalslandskommunerna beskrivas som en relativt stor arbetsgivare
med ett flertal utmaningar framöver. Den höga andelen deltider är en av dessa och
även möjligheterna att rekrytera personer med rätt kompetens. Personalcheferna
framhåller två områden där personalförsörjningen framåt är särskilt svår att klara och
dessa är vård och omsorg generellt samt även nyckel/specialistfunktioner inom det
19
tekniska området. Även rekrytering av skolledare/rektorer beskrivs som ett område
där det är svårt att få den kompetens man efterfrågar.
Kommunerna ska under de kommande fem åren ersätta (genom rekrytering,
omorganisation eller på annat sätt) drygt 500 erfarna medarbetare som går i pension.
Det årliga totala rekryteringsbehovet ligger i storleksordningen 500 medarbetare
vilket innebär att c:a 2 500 nya medarbetare skall attraheras under den kommande
femårsperioden.
5.6 Nuvarande samverkan
Dalslandskommunerna bedriver idag en omfattande samverkan med andra
kommuner. Samverkan sker genom de flesta olika former för samverkan. Alltifrån de
mer formaliserade formerna såsom aktiebolag, gemensam nämnd och
kommunalförbund till informell samverkan utan avtalsförhållande.
Samverkan sker inte uteslutande med Dalslandskommunerna utan friheten att
samverka har varit stor där det uppfattas finnas ett behov och där man förväntas
uppnå en större nytta.
De senaste åren kommer allt oftare framställningar från kommunerna om att utreda
utökad samverkan inom allt fler verksamhetsområden. Orsakerna kan vara
föranledda av effektiviserings- och rationaliseringsskäl men kan också vara orsakat
av att någon person slutar sin anställning och det kan vara svårt att rekrytera
ersättare.
Underlaget för sammanställning av nuvarande samverkan har tagits fram av
respektive kommun och redovisas kommunvis i bilaga. Sammanställningen visar en
stor flora av samarbeten i mer eller mindre organiserad form. Den visar även de
ekonomiska medel som satsas i respektive samverkan. Samtidigt är det viktigt att
göra några påpekanden kring redovisade uppgifter
 Kommunerna har haft svårt att redovisa en samlad bild av vilka
samverkansaktiviteter som pågår och sammanställningen är sannolikt långt
ifrån heltäckande. Den är gjord centralt i respektive kommun och det finns
erfarenhetsmässigt en mängd olika samverkansformer i förvaltningarna som
inte ingår i sammanställningen. Många samarbeten lever utan formella beslut
och utan formella strukturer medan andra är tidsbegränsade i olika former av
projekt.
 Begreppet samverkan är otydligt och tolkas olika av olika personer. Av ordet
samverkan framgår att det handlar om att verka tillsammans och på samma
sätt betyder samarbeta att man arbetar tillsammans. Båda dessa begrepp
används ofta även där det egentligen handlar om erfarenhetsutbyte med mera
i det som kan kallas nätverk. En kartläggning av samtliga nätverk som
20
engagerar kommunens medarbetare och beslutsfattare skulle sannolikt ge en
väsentligt längre lista.
Vår genomgång av kommunernas sammanställningar av olika samverkansaktiviteter
väcker en rad frågor. Hur initieras de olika aktiviteterna? Finns det någon samlad bild
och vem styr? Hur mycket är överlappande? Vilka effekter uppnås och hur sker
uppföljning och rapportering? Vad är de verkliga kostnaderna i relation till uppnådda
resultat?
Inom socialtjänsten men även inom utbildningsområdet förekommer flest
samverkansaktiviteter vilket vi tolkar som en nätverkskultur. Det finns ytterligare
väletablerade nätverk som inte nämns i sammanställningarna exempelvis
kommunchefsgruppen (KORPEN) som har en direkt och betydande uppgift i relation
till DKKF. Det finns också utvecklade nätverk bland ledande befattningshavare dock
inte alltid med Dalsland som avgränsning. Ett exempel på detta är
personalchefsnätverket som förutom Dalslandskommunerna även omfattar Säffle,
Årjäng och Lilla Edet.
Några utvärderingar har gjorts av olika samverkansaktiviteter. Vad som framstår som
gemensamt för dem är svårigheten att hantera formella samverkansorgan som
bedriver del av kommunal verksamhet tillsammans och parallellt med den egna
organisationen. Det är viktigt att dessa aktiviteter, mer eller mindre formella,
synkroniseras i de egna processerna och ses som en naturlig del av dessa. Det
skapas lätt ett utanförskap som man inte tar ansvar för och som det är lätt att ha
uppfattningar om. Detta kräver i sin tur en extra tydlighet i strukturen och ett starkt
ledarskap.
5.7 Uppnådda resultat av nuvarande samverkan
Dalslandskommunerna har samverkat i en rad frågor sedan lång tid tillbaka och har
god erfarenhet av effekterna.
Inom turismområdet äger man och driver gemensamt Dalslands Turist AB och
Dalslands Kanal AB. I båda dessa organ finns det andra ägare utöver de fem
Dalslandskommunerna. Inom turism- och besöksnäringsområdet finns en naturlig
gemensam tillhörighet till varumärket Dalsland vilket är den mest bidragande orsaken
till att denna samverkan borde kunna fungera bäst. Däremot har inte alla kommuner
koncentrerat sina resurser till bolagen utan har också egna verksamheter inom detta
område.
Under många år har man försökt att samla administrativa funktioner för IT-drift, PAsystem, ekonomisystem och bibliotekssystem samt nu nyligen beslutat om att utreda
ett gemensamt lönekontor. Denna administrativa samverkan har lyckats till viss del
även om inte alla kommuner deltar då man anser sig kunna hantera vissa av dessa
funktioner bäst på egen hand.
21
Sedan flera år samverkar man kring inköp och upphandling. Det alltmer komplicerade
regelverket kring kommunala upphandlingar kräver alltmer specialistkunskap vilket
har inneburit att det blivit naturligt att samverka i dessa frågor. Kommunerna har
efterhand också sett den ekonomiska nyttan av detta arbete vilket lett till att man nu
anser att den gemensamma upphandlingsfunktionen borde utvecklas till att omfatta
större delar av verksamheterna.
Den mest utvecklade formen för samverkan är den gemensamma miljönämnden.
Erfarenheterna upplevs som goda då man anser sig ha skapat en kritisk massa för
att attrahera kompetenta medarbetare vilket också höjt kvaliteten på arbetet. Även
politiken upplever sig ha höjt kvaliteten på såväl kompetens som på fattade beslut.
Inom Räddningstjänstens verksamhetsområde finns långvariga traditioner av
samverkan. Dalslandskommunerna har ingen gemensam lösning i detta område men
samverkan förekommer. Mellerud och Färgelanda har t ex ett gemensamt
kommunalförbund inom räddningstjänsten med Vänersborg och Trollhättan.
Med början 1996, då man blev ett Mål 5b-område inom EU, har man arbetat
tillsammans med tillväxtfrågor. Då hade man en egen budget vilket upplevdes som
positivt och knöt samman Dalslandskommunerna. Sedan bildandet av Fyrbodal och
det gemensamma tillväxtprogrammet har inte utvecklingsmedel öronmärkts för
Dalsland vilket av många betonas som en försämring.
5.8 Uppfattningar om nuvarande samverkan
Vid våra intervjuer har en viktig fråga varit att diskutera och utröna hur man uppfattar
den nuvarande interkommunala samverkan.
På frågan om hur man upplever att samverkan fungerar idag blev det en stor
spridning på svaren och många olika uppfattningar bland de tillfrågade. Man rör sig i
kommentarerna allt ifrån att lägga ner DKKF till att mer och mer av verksamhet ska
samordnas inom DKKF. Det är inte alltid naturligt med samverkan med
Dalslandskommunerna vilket innebär att det är tillåtet att samverka med andra
kommuner. När man studerar direktionsprotokollen från DKKF tycks det som alltmer
frågor kommer upp på dagordningen om utökad samverkan inom en mängd av de
kommunala verksamheterna.
Flera talar om starka förhoppningar som har funnits men som inte har infriats. Man
anser att det finns oklarheter i rollfördelningen mellan den enskilda kommunen och
kommunalförbundet. Flera efterlyser en tydlig ledarperson som ”sätter ner foten” och
får andra med sig på en tydlig färdriktning.
Ett flertal anser att kommunalförbundet är svårstyrt. Det roterande ordförandeskapet
anges som en orsak till detta tillsammans med oklarheter kring uppdrag och
rollfördelning mellan kommunerna och kommunalförbundet. Det finns även oklarheter
kring kommunchefsgruppens mandat och ansvar att driva frågor och dessutom i
relation till förbundschefens roll och ansvar. Många lyfter fram synpunkter på att det
22
är svårt att mäta resultatet av samverkan och att samarbetet ibland tas för givet som
något som ska finnas och därför inte utvärderas på samma sätt som annan
verksamhet.
Mycket utreds men leder inte till åtgärder enligt flera intervjuade. En av förklaringarna
kan vara att det är oklart vilket mandat som finns hos direktionen respektive
kommunchefsgruppen att ge uppdrag att utreda och besluta i olika frågor. Resultatet
av dessa måste ju sedan hanteras inom respektive kommuns beslutsprocess för att
få legitimitet att genomföra önskade åtgärder. Det är inte ovanligt att det finns andra
uppfattningar i den egna organisationen vilket gör det svårt att få förståelse på
hemmaplan och att också genomföra det man önskar.
En aspekt gällande samverkan är att tillsammans kunna skapa större gehör för och
kunna påverka beslutsfattare med större tyngd gällande gemensamma viktiga frågor.
Frågor gällande infrastruktur är ofta sådana områden där man är beroende av andra
beslutsfattare och finansiärer. Här upplever de intervjuade att man inte har lyckats
påverka i den utsträckning som borde ha gjort.
Ett exempel på samverkan som ett antal svarande anser kunde fungera bättre är
inom turismområdet. Det gemensamma turistbolaget har inte fått de resurser som
avsågs vid bildandet. Alla kommuner har inte lagt samman sina verksamheter i det
gemensamma bolaget utan dubblerar verksamheten. Det upplevs som att var och en
vill sköta sitt, kanske beroende på en upplevd konkurrenssituation mellan
kommunerna om besökare, boende och arbetstillfällen. Synen på den verksamhet
som turistbolaget driver är dock i huvudsak positiv. Bolaget själv upplever sig ha fullt
mandat att representera Dalslandskommunerna men har mycket begränsade
resurser att förfoga över.
På liknande sätt som för Dalslands Turist AB menar ett antal intervjuade att den
gemensamma miljöorganisationen inte kommer att bli verkligt framgångsrik förrän
man helt samordnar tjänstemannaorganisationen geografiskt. Många lyfter dock fram
just miljönämnden som ett gott exempel på en lyckad samverkan som har lett till
både bredare och djupare kompetens hos både politiker och tjänstemän.
Anledningen till att man lyckats beskrivs dels med att man har en lokal förankring i
varje kommun med personal stationerad där och dels med att man konstaterat att var
och en inte klarar att upprätthålla kompetens och kvalitet inom området. Man
upplever också att myndighetsutövningen blivit mycket bättre då man hanterar en
större volym ärenden av samma karaktär och det har blivit lättare att lyfta blicken då
man inte representerar en enskild kommun. Det har varit bra med organisering av
miljönämnden i DKKF då det bidrar till en opartiskhet och större legitimitet även om
det finns risk för att politiker inte inser sin roll utan bevakar egna kommunintressen.
Någon har dock framfört åsikten om att miljönämnden fungerar bra operativt men inte
politiskt då det finns oklarheter gällande roller, ansvar och återkoppling till
kommunerna.
23
Den gemensamma upphandlingsfunktionen upplevs positivt och kommunerna
upplever en nytta då det inneburit bättre inköpsvillkor, ökad kompetens och minskad
sårbarhet och man skulle vilja utöka denna funktion. Det upplevs som oklart vem som
ansvarar för att driva frågan. Organiseringen av funktionen hos DKKF uppfattas som
bra då det blir en neutral prägel.
Många svarande kommenterar Utveckling Socialtjänst Dalsland (USD).
Synpunkterna gäller inte så mycket vad man åstadkommer utan mer att
verksamheten organisatoriskt ligger helt vid sidan av de ordinarie strukturerna. Man
är kritiska mot vad man uppfattar som ett samarbete som går sin egen väg och där
styrningen är osäker och inte koordinerad med övrigt samarbete. Några anser att
USD bör integreras i kommunalförbundet alternativt avvecklas då Fyrbodal arbetar
med sociala frågor på ett bra sätt. Man anser då att USD innebär en dubblering av
det gemensamma utvecklingsarbete som även sker på Fyrbodalsnivå. Man saknar
också insyn i och återrapportering från verksamheten.
Synpunkter nämns också kring att Förbundschefen har blivit alltför operativ och
därför inte driver det gemensamma utvecklingsarbetet tillräckligt kraftfullt såsom
avsetts. Samtidigt uttrycker merparten att de verksamheter och ansvar som ligger på
kommunalförbundet sköts bra rent operativ och att orsaken till kritiken i första hand
ska sökas i otydlighet hos kommunerna själva som uppdragsgivare.
Det finns mycket varierande engagemang och förankring för samarbetet vilket
beskrivs som grundorsak till den bristande kraft och färdriktning som många
upplever. Det beskrivs som attitydfrågor där många tydligt anger att man inte vill
lägga kraft på samarbetet i Dalsland utan ser andra former och geografiska
sammanhang i framtiden. Någon beskriver samarbetet idag som en konstgjord
andning där man gemensamt söker frågor för att hålla kommunalförbundet vid liv.
Verksamheten beskrivs då inte bygga på dagens verkliga behov utan är en rest från
en tid när behoven fanns.
Många beskriver mötena i kommunalförbundet som alltför fyllda av rapporter och
information och ett flertal uttrycker frustration över att möta likartade frågor på
regionala möten i olika organ. Många tar upp frågan om graden av formaliserat
samarbete. En del ifrågasätter om det behövs ett kommunalförbund för att samverka
och anser att man kan dela upp samverkansaktiviteterna mellan kommunerna,
medan andra menar att man måste öka graden av formalisering för att samarbetet
ska tas på allvar och att man inte ska kunna välja att avstå eftersom möjligheterna att
uppnå kostnadseffektiva lösningar och synergier då minskar. Ett flertal
kommunföreträdare anser att driften av DKKF:s verksamhet innebär tillkommande
kostnader för uppgifter som skulle kunna lösas på ett mer effektivt sätt.
De synpunkter som rör DKKF´s roll varierar. Ytterligheterna ryms inom att vara en
tydlig driftsorganisation med stor gemensam verksamhet till en liten organisation som
initierar och utreder samverkansområden men där driftsfrågorna hanteras av
24
kommunerna. Det uppfattas inte som oklart i rollerna mellan DKKF och Fyrbodal men
däremot om båda arenorna för samverkan behövs.
Det upplevs vara ett bra allmänt samtalsklimat såväl bland politiker som bland
tjänstemän inom Dalslandssamarbetet. Däremot är inte befälsföringen och
organisationen på hemmaplan likartad vilket leder till olika uppfattningar och olika
tempo i genomföranden av fattade beslut. Dessutom upplever en del att det är oklara
roller mellan den egna kommunen och DKKF. Det finns ett behov av att fastställa
DKKF:s roll tydligare.
En annan aspekt som också lyfts fram är att var och en har för mycket redan på
hemmaplan vilket gör det svårt att engagera sig helhjärtat i samverkansfrågor.
Mycket av samarbetet grundar sig på personrelationer där samverkansfrågor
tenderar att påverkas negativt vid byte av såväl politiker som tjänstemän. Det saknas
en ledargestalt för de gemensamma frågorna och som driver Dalslandsfrågor med
kontinuitet. Det nämns också från några håll att kommuncheferna som är en mycket
viktig grupp skulle behöva sätta ner foten och öka takten i samverkansarbetet.
Flera beskriver kommunalförbundet som en organisation där det läggs uppdrag och
tas initiativ men där den part som vill minst sedan kommer att bestämma takten. Man
beskriver också inledda samarbeten där parterna inte går hela vägen och verkligen
tar hem samordningsvinsterna. Ska de med högst ambitionsnivå leda samverkan
inom detta område och ha ansvar för att lyfta de andra? Ska de med högst
ambitionsnivå sänka sig till en lägre nivå för att få samverkan till stånd?
Flera nämner att närheten i samarbetet var större när samtliga KS-ordföranden i
Dalsland tillhörde samma parti vilket inte är fallet idag.
5.9 Uppfattningar om kommunernas strategiska utmaningar och framtida
samverkansområden
När kommunens ledande politiker och tjänstemän ska beskriva de strategiska
utmaningar man står inför så är man i stort sett samstämmiga. Man beskriver den
demografiska utvecklingen där samtliga kommuner tappar befolkning som en
avgörande fråga. För att vända utvecklingen talar man om vikten av förbättrad
infrastruktur och om goda boendemiljöer samt om behovet att klara
kompetensförsörjningen så att kommunen kan erbjuda en god samhällservice.
Avgörande blir förmågan att upprätthålla kvaliteten i den kommunala verksamheten
som är kopplad till förmågan att rekrytera kompetent personal och förmågan att
anpassa den kommunala verksamheten.
Den höga arbetslösheten lyfts fram som ett viktigt problemområde liksom
attitydfrågor och förhållningssätt. Många tog också upp utbildningsnivån och
resultaten i skolan.
Ett antal svarande ser närheten till Norge som en viktig möjlighet.
25
Några nämner den specifika utmaningen att ställa om den mentala självbilden från
arbetskommun till pendlingskommun och därmed satsa på goda boendemiljöer som
högsta prioritet.
För DKKF:s del som organisation beskrivs en strategisk utmaning att skapa fullt
mandat och legitimitet i de frågor man skall hantera. DKKF behöver bestå av politiker
och tjänstemän med ett regionalt perspektiv och som för en regional politik.
Någon nämnde det geografiska läget och hur man skall kunna övertyga VGR om att
investeringar behöver göras också i Dalsland.
Samtliga intervjuade talar mycket tydligt om vikten av ökat samarbete i framtiden.
Alla är helt eniga om att kommunerna inte klarar sina uppgifter utan att i betydligt
ökad utsträckning söka gemensamma lösningar med andra. Det är viktigt att kunna
påvisa en nytta för alla samverkande parter och att samverkan sker med öppenhet,
generositet och förtroende. Det måste också finnas en vilja och öppenhet att förändra
sig själv, såväl vad gäller arbetssätt som organisation. Det finns dock olika
uppfattningar om med vem man ska samverka. En del anser att
Dalslandskommunerna bör vara samverkansbasen medan andra anser att
samverkan bör utvecklas med grannkommuner som är större än den egna
kommunen då detta tillför mer kompetens och resurser.
Som de viktigaste samverkansområdena anger man
 Strategiska påverkans- och utvecklingsfrågor
 Driftfrågor inom alla sektorer
 Specialistfunktioner inom alla sektorer
Merparten av de svarande anger att det egentligen inte finns några begränsningar för
inom vilka områden som samarbete kan och bör utvecklas. Det grundläggande är att
varje samarbete ger nytta för kommunen. Några anger dock att det finns vissa
begränsningar som måste gälla. Samarbete bör inte utvecklas
 Inom områden där samarbete kan hota nödvändig lokal närvaro, närhet och
lokal kännedom
 Inom områden där det kan hota det kommunala självstyret
 Där det är legalt tveksamt eller inte tillåtet
Generellt är uppfattningen att administrativa och utvecklingsfunktioner är lättare att
samverka kring än rent verksamhetsmässigt operativa driftsfunktioner. Ju högre grad
av specialisering som krävs desto större är behovet av samverkan. Någon nämner
också att den positiva effekt man fått genom den gemensamma miljönämnden skulle
kunna uppstå även inom annan myndighetsutövning om man samverkade mer.
26
Politiskt nämns att man måste kunna känna att man styr och kan bestämma vad som
skall göras samt att man måste kunna driva politiska frågor.
Vi frågade de intervjuade hur man tror att samverkan/samarbetet kommer att se ut år
2020. Svaren är entydigt att samverkan/samarbetet kommer att vara betydligt mer
utvecklat och omfattande än idag men man har svårt att konkretisera inom vilka
områden och hur samverkan ska organiseras. Man resonerar kring hur det
kommunala uppdraget kommer att se ut för småkommuner. Drivkrafter är ekonomin
och förmågan att leverera kommunal service till invånarna. Vissa geografiska
områden kommer inte att kunna ha kvar dagens kommunala servicenivå.
Det blev också diskussioner om vad som binder ihop Dalslandskommunerna och hur
det kommer att se ut i en framtid. Det som påtalas är svårigheter att hålla ihop då
man drar åt olika håll till angränsande kommuner, har olika kulturer, skillnad mellan
norr och söder samt mellan skogsbygd och jordbruksbygd. Det som tydligt binder
ihop är varumärket Dalsland.
Många ifrågasätter om de fem Dalslandskommunerna kommer att vara kvar i
nuvarande form. Man lyfter frågan om kommunsammanläggning men tror inte att
kommunerna själva kommer att agera på frivillig väg utan staten kommer att behöva
ta beslut om en kommunreform. Man tror inte heller på EN Dalslandskommun och
skälet till det är att kommunerna inte är homogena utan drar åt olika håll
näringsgeografiskt och har för stora kulturella skillnader.
27
6 Omvärldsbeskrivning
6.1 LOU (Lagen om offentlig upphandling)
Då kommuner uppdrar till annan juridisk person att mot ersättning utföra uppdrag ska
lagen om offentlig upphandling (LOU) respektive lagen om upphandling inom
försörjningssektorerna (LUF) tillämpas. Dessa lagstiftningar har tidigare försvårat för
kommuner att själva välja i vilken organisationsform man vill bedriva sina
verksamheter. Exempelvis kunde man inte låta egna bolag utföra uppdrag utan
genomförande av upphandling.
Lagstiftningen har under 2010 förändrats och underlättat för kommuner att
organisera sin verksamhet. Bland annat infördes i LOU ett undantag från
upphandlingsskyldigheten, det så kallade ”Teckal-undantaget” vilket innebar att
kommuner kunde göra inköp från andra fristående juridiska personer som man äger
utan föregående upphandling.
Från den 1 jan 2013 har dessa undantag permanentats i LOU under vissa
förutsättningar. För att undantag från upphandlingsskyldighet ska gälla måste
följande två förutsättningar vara uppfyllda samtidigt:
- Kontrollkriteriet; Den upphandlande myndigheten utövar kontroll över den juridiska
personen eller den gemenamma nämnden motsvarande den kontroll som
myndigheten utövar över sin egen förvaltning
- Verksamhetskriteriet; Den eventuella verksamhet som den juridiska personen eller
den gemensamma nämnden utför tillsammans med någon annan än den
upphandlande myndigheten är endast av marginell karaktär (max 10%)
Motsvarande förändring i LUF har inte införts då det finns andra undantag i denna
lagstiftning som i stort täcker den förändring man eftersträvat i LOU.
6.2 Inköpscentraler
Det har också införts regler om inköpscentraler i både LOU och LUF. Med
inköpscentraler avses en upphandlande myndighet som ingår ramavtal om
byggentreprenader, varor eller tjänster som är avsedda för andra upphandlande
myndigheter/enheter eller som medverkar vid en upphandling i egenskap av ombud
för flera upphandlande myndigheter/enheter. Ansvaret för att upphandlingarna görs i
enlighet med LOU/LUF ligger på inköpscentralen såvida man inte agerar som ombud
då ansvaret ligger hos den myndighet som anlitat inköpscentralen.
6.3 Kommunala utjämningssystemet
I december 2012 presenterade regeringen förslag till förändringar i
utjämningssystemet som i stort sammanfaller med utjämningskommitténs förslag. Ett
nytt system föreslås träda i kraft den 1 januari 2014.
28
Utifrån de mycket preliminära beräkningar som gjorts skulle effekterna för
Dalslandskommunerna innebära att Åmål förlorar 2 mkr/år medan de övriga fyra
kommunerna tillförs i storleksordningen 10 mkr/år vardera.
6.4 Samhällsförändringar och utmaningar
Alltsedan kommuner bildades genom lagstiftning på 1860-talet har det funnits
samarbeten mellan kommuner. Lagstiftning samt olika regelverk har givit ramarna för
detta. Antalet kommunalförbund var stort fram till 1952 års kommunreform men sjönk
då när många kommuner slogs samman. Idag är floran av samarbeten stor och
ramverken finns grundläggande i kommunallagen men även i annan lagstiftning och
även i ett antal vägledande rättsfall. Även medlemskapet i EU har på olika sätt
påverkat förutsättningarna för att utveckla samarbeten.
Frågor kring samverkan och även en eventuell kommunindelningsreform har bland
annat diskuterats av Ansvarskommittén som lade fram ett antal betänkanden i början
av år 2007. Utredningen föreslog ingen kommunreform men den för bland annat ett
resonemang om de mindre kommunernas framtida förmåga att klara sina uppdrag,
effekter av utjämningssystemet och kring behovet av att noga följa utvecklingen av
verksamheternas kvalitet. Kommittén diskuterar också kring möjligheterna och
svårigheterna att rekrytera personal men även demokratifrågor och möjligheterna att
få människor att ta på sig politiska uppdrag.
Under arbetets gång publicerade man ett antal expertrapporter som
underlagsmaterial och i en av dessa behandlas specifikt frågor kring de mindre
kommunernas situation och kring utvecklingen av kommunal samverkan. Man
konstaterar att offentlig sektor står inför stora utmaningar med bland annat en
fördubbling av antalet personer över 85 år under den kommande 30-årsperioden.
Man noterar att kostnaderna för äldreomsorg, pensioner och sjukvård kommer att
öka snabbare än skatteintäkterna.
Man beskriver sammanfattningsvis en situation där mycket handlar om att mildra de
samhällsekonomiska påfrestningarna när 40-talisterna kommer in i äldreomsorgen
samtidigt som 60-talisterna når pensionsåldern. Det kommer att behövas
effektivisering av verksamheterna, översyn av det kommunala uppdraget och
dessutom inte minst av att det görs tydligt vad man kan förvänta sig att kommunen
ska lösa och ta ekonomiskt ansvar för. Små kommuner beskrivs som särskilt utsatta
samtidigt som det inte finns några helt gemensamma förutsättningar mellan t ex en
liten kommun i Norrlands inland och en kommun i närheten av en storstadsregion.
Oavsett storlek så har alla kommuner i landet i grunden samma uppdrag.
Förutsättningarna att utföra det varierar däremot mycket. Det finns vissa generella
samband mellan kommunstorlek och möjligheterna att utföra uppdraget. Större
kommuner har ett antal skalfördelar för de verksamheter som alla måste utföra och
dessutom möjligheter att genom kvalificerad expertis nå en högre kvalitet i ett antal
avseenden. Å andra sidan finns det fördelar med närhet och småskalighet som kan
29
tala till mindre organisationers fördel. I de studier som gjorts har små kommuner
generellt sett dock högre kostnader för verksamheter än större kommuner men
skillnaderna minskar betydligt när man studerar små kommuner i närheten av större
städer.
De kostnadsskillnader man ser kan i stor utsträckning förklaras med
befolkningsstrukturen. Antalet kommunanställda per 1000/invånare är högre i mindre
kommuner men på totalnivå finns inga kristallklara samband mellan till exempel
kommuners storlek och deras ekonomiska resultat. Ett flertal olika studier visar att
det är kommunledningens förmåga att leda och styra som är den helt avgörande
faktorn när man studerar enskilda kommuners ekonomi. Det är då viktigt att skilja på
kostnadsnivå och ekonomiskt resultat. En kommun som på grund av olika faktorer
har en hög kostnadsnivå kan ha ett plusresultat vilket indikerar att man trots ett svårt
utgångsläge förmår arbeta kraftfullt med prioriteringar i enskilda verksamheter.
Slutsatserna av resonemangen ovan och av de olika rapporter som vi har studerat är
att skalfördelar kan uppstå i större organisationer men det är respektive organisations
ledning som avgör i vilken mån man förmår dra fördel av detta. Skalfördelarna kan
omfatta både kostnadsnivå men också till exempel möjlighet att ha
specialistfunktioner och minskad sårbarhet. Skalfördelarna kan uppstå i en samlad
större kommunal organisation men även genom samverkan som leder till
gemensamma lösningar där det då blir avgörande att man verkligen låter den
gemensamma lösningen slå igenom och ersätta alla tidigare egna insatser inom det
aktuella området. Sker inte detta kommer samverkan i stället att leda till högre total
kostnadsnivå och en ökad ineffektivitet.
Alla som diskuterar kommunernas situation talar om behovet av ökad samverkan
eller möjligen även om behov av strukturella förändringar. Samtidigt finns tydliga
strömningar som omfattar människors önskan om en lokal gemenskap, närhet,
påverkansmöjligheter, frihet med mera. Dessa resonemang kan leda till olika
slutsatser beroende på ideologisk grund och även på med vilken tidshorisont
resonemanget förs.
Samverkan eller samarbete förs ofta fram som lösningar på olika frågor. Som
framgått ovan kan svaren bli komplexa när man tränger djupare in i olika frågor.
Svaren påverkas även av vad man menar med samverkan. Som redovisats tidigare
finns en tendens att överanvända ordet samverkan eller samarbete även när det i
verkligheten handlar om samtal. Nätverksträffar och möten mellan kollegor finns idag
i en mycket stor mängd. Detta kan definitivt ha ett stort värde men kan aldrig ge de
direkta ekonomiska skalfördelar som vi resonerar kring i detta avsnitt.
Man kan tala om en samverkanstrappa där det inte är möjligt att gå från nedersta till
översta steget direkt. En dialog leder till samsyn som sedan beroende på frågans art
kan föra vidare. Det är alltid viktigt att nå en samsyn om nuläge, mål, förväntningar
och andra avgörande frågor innan ett samarbete inleds och det är även viktigt att
klarlägga styrformer och befogenheter. Det finns ett antal exempel där man skapat
30
samverkansorgan som sedan inte fått verka inom de ramar som styrdokumenten
egentligen anger eftersom detta av lokalpolitiska skäl inte varit möjligt.
Samverkanstrappan
Samgående
Samlösning
som kan leda till
Samarbete
som kan leda till
Samsyn som leder till
Samtal som leder till
6.5 Förändrad lagstiftning
Mindre kommuner upplevs få allt svårare att själva hantera de ökade krav som ställs
på utförande av kommunal verksamhet. Detta leder till ett allt mer utvecklat
samarbete mellan kommuner och där även utredningar och diskussioner förs om
eventuella kommunsamgåenden. Många nämner också den kommunreform som
genomförts i Danmark och att motsvarande behov finns att från statligt håll ta initiativ
till något liknande. Efter ansvarskommitténs betänkande är inte något sådant initiativ
aktuellt för närvarande.
Vi har inte funnit andra planerade förändringar av lagstiftningen som på ett
avgörande sätt skulle förändra förutsättningarna för interkommunal samverkan.
6.6 Olika former för samverkan
Allmänt
Svenska kommuner har en lång tradition av samarbete och utbyte av erfarenheter i
syfte att utveckla den egna verksamheten. Offentlighetsprincipen, tidigare avsaknad
av konkurrenssituation och det faktum att man bedriver likartade verksamheter utifrån
samma uppdrag har gynnat den kollegiala samarbetsviljan. De som ligger längst fram
i utvecklingen delar ofta gärna med sig av sina kunskaper och det finns ett stort
intresse av att ta del av dessa. Genom denna öppenhet och vilja att dela med sig
sprids kunskap som leder till en snabbare utveckling av de kommunala
verksamheterna.
De alltmer ökade kraven på bland annat kvalitet, kompetens och ekonomi i de
kommunala verksamheterna ställer också allt större krav på ledning och styrning,
effektivitet och attraktivitet. Många kommuner har idag svårt att på egen hand och
31
med den egna organisationen klara dessa krav. Detta har lett till att olika former för
kommunal samverkan etablerar sig.
SKL gjorde 2002 en kartläggning av utbredningen av kommunal samverkan och
noterade att kommunerna samverkade mest med grannkommuner. De vanligaste
samverkansområdena var inom lokal och regional utveckling samt inom
miljöområdet. På senare tid märks att kommunal samverkan ökar såväl inom fler
verksamhetsområden som genom olika samverkansformer. De vanligaste formerna
för samverkan är överenskommelser och avtal men det blir allt vanligare med
gemensamma organisationer.
Ett antal offentliga utredningar har gjorts som behandlar kommunernas situation,
Kommunala Förnyelsekommittén (SOU 1996:169), Kommunala
Kompetensutredningen (Fi 2006:04) samt Ansvarskommittén (SOU 2007:10). Alla
berör de utifrån olika perspektiv den utveckling som de svenska kommunerna
genomgår och har framför sig. Generellt kan sägas att frågeställningarna inför
framtiden är långt ifrån lika i de svenska kommunerna. Det går inte att enkelt jämföra
storstadskommuner med ökande befolkning med glesbygdskommuner med
befolkningsminskning. Man konstaterar att på lite sikt kommer de små kommunerna
med minskande befolkning att få allt större problem.
I de mindre kommunerna konstateras att underlaget för att bedriva kommunal
verksamhet urholkas och många pekar på behovet av större organisatoriska
strukturer. Under 2002-2004 inrättades ett särskilt stöd till kommuner med
befolkningsminskning för att stimulera till att utveckla samverkan. Av de projekt som
genomfördes avsåg c:a hälften utveckling av kvalitet och kompetens och c:a en
tredjedel avsåg kostnadsbesparingar.
Sammanfattningsvis kan sägas att kommunsamgående inte är en väg som
diskuteras mer än marginellt. Man påtalar istället vikten av och nödvändigheten i att
interkommunal samverkan ökar och vilket man bör stimulera till. Man uttrycker också
vissa farhågor för att om det inte sker på ett strukturerat sätt kan det skapas en
otydlig samhällsorganisation på sikt.
Man berör också frågor gällande medborgarnas inflytande och demokratisk kontroll
vid kommunal samverkan och konstaterar att kommunallagen erbjuder goda
möjligheter till insyn, påverkan och kontroll av kommunalförbund och gemensamma
nämnder. Man ser dock en risk för att utvecklingen går mot allt fler och överlappande
samverkansformer som kan inverka negativt på insyn och demokratisk kontroll.
Kommunal samverkan är inget homogent begrepp utan varierar utifrån såväl syfte
och mål som förutsättningar. Det finns lite material att tillgå som utvärderar
kommunal samverkan i olika former och det finns således lite rådgivning att tillgå.
De erfarenheter som ändå lyfts fram är att samverkan inte är en generell lösning på
kommuners problem. Man måste bestämma sig för vad man vill uppnå med
32
samverkan och se det i ett längre och större perspektiv än vad som normalt sker.
Många gånger vill man lösa ett akut ekonomiskt eller organisatoriskt problem och
riskerar att överföra detta till ett samverkansorgan där det kan bli än svårare att lösa.
Man ska vara medveten om att samverkan är svårt och krävande och därför måste
vinsterna vara tillräckligt stora och inte möjliga att uppnå på annat sätt.
Enligt forskningen konstaterar man att faktorer som regional karakteristik, demografi
och politiska nätverk är viktigare än ekonomiska fördelar som förklaring till varför
kommuner väljer att samverka.
Kommunal samverkan idag är bred och omfattar många verksamhetsområden. Men
även ur ett juridiskt perspektiv finns olika samverkansformer. Mycket av samverkan
sker genom nätverk av olika slag som är löst sammansatta och har i egentlig mening
inga befogenheter och rättslig status. Andra mer formella samverkansformer regleras
kommunalrättsligt eller privaträttsligt utifrån de överväganden man gör utifrån syftet
med samverkan.
Samverkan genom avtal och överenskommelser
Tankar om samverkan uppstår i regel utifrån ett ömsesidigt behov och intresse av att
tillsammans med någon annan kunna skapa en bättre verksamhet. Det är naturligt att
det finns mest utvecklade former för samverkan med grannkommuner och den hittills
vanligaste formen för samverkan är genom avtal och överenskommelser. Dessa kan
vara allt ifrån muntliga överenskommelser till mer formaliserade avtal med
långtgående juridiska aspekter.
Samverkan genom avtal innebär i regel att varje part agerar vidare i eget namn och
inom den egna organisationen även om det sker en anpassning till övriga
samverkande parter.
Samverkan kan ske genom ”lösa” överenskommelser som oftast har sitt ursprung i
och många gånger är beroende av personliga relationer och individer, ”eldsjälar”.
Denna form av samverkan kan i vissa avseenden vara till fördel genom sin flexibilitet
och liten grad av formell inramning. Däremot saknas formell tyngd och den kan
riskera att bli en verksamhet ”vid sidan av” den ordinarie kommunala strukturen.
Samverkan kan också ske genom mer formella avtal som regleras med ett tydligt
beaktande av de juridiska aspekterna. Detta är mycket vanligt när samverkan avser
ianspråktagande av varandras eller gemensamma resurser. Reglerna om kommunal
kompetens i kommunallagen och Lagen om offentlig upphandling (LOU) samt vissa
verksamheters speciallagstiftning reglerar vad kommuner har rätt att avtala om. Viss
speciallagstiftning syftar ibland till att stimulera till samverkan mellan kommuner i för
att skapa möjligheter för gemensamma insatser och ett effektivare resursutnyttjande.
Avtalsformen fungerar väl inom och mellan förvaltningar inom samma kommun men
har begränsningar mellan kommuner. Med undantag för myndighetsutövning har tills
nyligen avtalssamverkan juridiskt betraktats som köp av tjänster och har krävt
33
upphandling, något som varit i direkt konflikt med ambitionen att samverka. Se mer
under 6.1 LOU
I första hand ges utrymme för interkommunala avtal inom de frivilliga verksamheterna
eller inom de obligatoriska verksamheterna där andra verksamhetsformer än egen
regi möjliggörs.
Samverkan genom Kommunalförbund
En samverkansform som återigen blivit allt vanligare på senare år är skapandet av
Kommunalförbund som i princip kan användas för vilken kommunal angelägenhet
som helst, även myndighetsutövning. De uppgifter som överlämnats till ett
kommunalförbund har inte medlemskommunerna befogenhet att bedriva. Kommunal
samverkan inom ramen för ett Kommunalförbund är en offentligrättslig juridisk person
som regleras av kommunallagen och är fristående i förhållande till sina
medlemskommuner. Kommunalförbundet är att betrakta som en kommun med dess
regler, beslutsformer, insyn och besvärsmöjligheter men med avsaknad av
beskattningsrätt.
Medlemskommunerna har ett gemensamt finansiellt ansvar för verksamheten och är
skyldiga att täcka brister om kommunalförbundet saknar egna medel. De har också
en skyldighet att utöva sin uppsiktsplikt över kommunalförbundet.
Den beslutande församlingen för ett kommunalförbund kan vara antingen ett
förbundsfullmäktige eller en direktion. Förbundsfullmäktige anses vara mest lämpligt
då aspekter på demokrati och politisk styrning framstår som särskilt betydande eller
då antalet parter är många. Genom ett fullmäktige kan önskemål om politisk
representativitet och proportionalitet tillgodoses samtidigt som man kan utse en
mindre styrelse som kan bli mer operativt verksam. Kommunalförbund med direktion
anses vara mest lämpligt när man vill skapa en beslutande församling med möjlighet
att vara mer operativa och närmare verksamheten och där antalet
medlemskommuner är begränsat.
Samverkansformen kommunalförbund anses fungera väl avseende såväl effektivitet
som demokratisk förankring och styrning. Långsiktighet och stabilitet anses vara
förbundsformens främsta styrkor, framför allt avseende stora investeringsobjekt. De
nackdelar som nämns gäller förbundets roll i förhållande till den enskilda kommunen.
Det kan uppfattas som en ökad byråkratisering med förlängda beslutsvägar med
ytterligare en juridisk person.
Det finns en risk att kommuner som vid bildandet av ett gemensamt
kommunalförbund inte haft full konsensus och därmed kan flytta med sig konflikter in
i kommunalförbundet vilka då blir mer svårhanterliga. En annan risk som nämns är
att parterna fjärmar sig från ansvaret när någon annan tar hand om verksamheten.
Generellt anses det vara mer krävande att samverka om skattefinansierade
politikområden där den lokala prägeln är mer omfattande.
34
Samverkan genom gemensam nämnd
En av anledningarna till att bilda en gemensam nämnd är att möjliggöra samverkan i
offentligrättslig mening utan att man bildar en ny juridisk person. Den gemensamma
nämnden ingår i värdkommunens organisatoriska struktur och följer dess regler och
beslutsprocesser. Nämndens uppgifter, verksamhet och arbetsformer grundas på en
överenskommelse om samverkan och ett reglemente. Alla samverkande kommuner
ska utse minst en ledamot (och ersättare) till den gemensamma nämnden. Juridiskt
sett får i princip alla kommunala verksamheter bedrivas av en gemensam nämnd
förutom de uppgifter som kommunstyrelsen har vid förhöjd beredskap. Den
gemensamma nämnden företräder samtliga huvudmän.
Finansiellt sorterar en gemensam nämnd under värdkommunen som också förvaltar
nämndens medel.
Gemensam nämnd är lämpligt när ett fåtal parter söker samverkan kring aktiviteter av
driftskaraktär såväl som myndighetsutövning. Som fördelar nämns bland annat att
det geografiska området kan utvidgas, stora möjligheter att avtala om innehåll,
mindre känslighet för personalomsättning och en högre grad av specialisering. De
negativa erfarenheter som nämns är bland annat risk för ett demokratiskt underskott
jämfört med egen nämnd. En gemensam nämnd kan också vara olämpligt vid
samverkan om stora investeringar och eller risktaganden då hela engagemanget
kommer att redovisas och ingå som en del av värdkommunen.
De samverkande kommunerna har en skyldighet att var och en utöva uppsikt över
den gemenamma nämnden.
Samverkan genom gemensamt aktiebolag
Aktiebolaget är den företagsform som har det mest utvecklade regelverket, vilket
resulterat i ett förhållandevis tydligt sätt att fördela roller och ansvar. I kommunerna
och de kommunala aktiebolagen uppstår ibland tveksamheter i förhållandet mellan
kommunallagen och aktiebolagslagen.
Aktiebolag som ägs av kommuner verkar i huvudsak under samma förutsättningar
som en förvaltning vad gäller kommunal kompetens, likställighet, samt självkostnadsoch offentlighetsprincipen. Enligt 3 kap,17§ KL skall fullmäktige tillse följande innan
den lämnar över vården av en kommunal angelägenhet till ett aktiebolag där man
innehar samtliga aktier:
 Fastställa det kommunala ändamålet med verksamheten
 Utse samtliga styrelseledamöter
 Se till att fullmäktige får ta ställning innan sådana beslut i verksamheten som
är av principiell beskaffenhet eller annars av större vikt fattas.
Aktiebolaget är en självständig juridisk person och alla kommunens verksamheter
kan inte utföras av ett bolag. Generellt är det inte tillåtet att bedriva
35
myndighetsutövning i ett aktiebolag såvida det inte finns uttryckligt uttalat i
lagstiftningen kring specialreglerade verksamheter.
Gemensamt aktiebolag har framför allt tillämpats för avgiftsfinansierade
verksamheter där erfarenheterna varit goda. Formen har visat sig lämplig för att
hantera kapitalkrävande investeringar.
I förhållande till förvaltningsformen är de fördelar som nämns en ökad tydlighet i roller
och ansvar samt en ökad flexibilitet och kortare beslutsvägar. Nackdelarna som
nämns är oftast förknippade med demokrati och insyn. Otydlig ägarstyrning tenderar
att göra bolagen starka gentemot ägarna.
Om man har för avsikt att i en framtid avyttra verksamheten eller bredda ägarkretsen
kan aktiebolagsformen vara lämplig. Dock måste beaktas att tillämpningen av LOU
kan komma att bedömas ur ett annat perspektiv.
Det skall också nämnas att aktiebolag är enskilda skattesubjekt och beskattas för de
vinster som uppstår i verksamheten.
Alternativ till samverkan
Många kommuner utvecklar idag andra former för att tillhandahålla kommunal service
än att bedriva verksamheter i egen regi. Möjliga alternativ kan vara att huvudmännen
går samman eller att man öppnar upp för marknadslösningar. Genom upphandlingar
av verksamheter, fri etablering och kundval tar man hjälp av ”marknaden” för att finna
nya former och/eller att lösa samverkansproblemen.
6.7 Exempel på kommunal samverkan
I vårt uppdrag ingår att redovisa ett antal goda exempel på samverkan. Vi har valt att
göra redovisningen genom att beskriva ett antal alternativa sätt att arbeta utan att vi
värderar vilken strategi som är mera framgångsrik än den andra.
6.7.1 Samarbete som växer i gemensam organisation
SOLTAK AB
Kommunerna i Göteborgsregionen har ett omfattande samarbete organiserat i
Göteborgsregionens kommunalförbund (GR) men även i ett antal aktiebolag som har
olika antal kommuner som ägare beroende på ändamål. Kommunerna i norra delen
av GR-området har under de senaste åren börjat diskutera och organisera ett mera
operativt samarbete. Under 2012 bildades SOLTAK AB som bas för detta. Bolagets
namn kommer från begynnelsebokstaven i de kommuner som bildade bolaget;
Stenungsund, Orust (ingår inte i GR), Lilla Edet, Tjörn, Ale och Kungälv.
Kommunerna som bildade bolaget har ca 135 000 invånare totalt och har som
målsättning att genom ett gemensamt ägt bolag kunna producera vissa tjänster
billigare. Man ser också den gemensamma organisationen som ett sätt att öka
36
kvalitet genom att specialister kan verka över gränserna och därmed också minska
sårbarhet. Grundidén är att man i en gemensam organisation tar initiativ och
utvecklar nya sätt att arbeta. Efter förstudier och utarbetande av förslag avgör sedan
varje kommun om man ska delta i det operativa samarbetet i aktuellt område.
Operativt kommer man att avgöra i varje fråga hur samverkan ska organiseras eller
om det i stället ska vara en gemensam upphandling av externa tjänster.
SOLTAK AB har i uppdrag att i egen regi eller efter upphandling svara för stöd- och
servicetjänster och andra tjänster där det finns fördel med att samverka. Bolaget får
inte ägna sig åt myndighetsutövning. Under våren 2013 pågår en process där man
redan nu reviderar de styrande dokumenten bolagsordning, aktieägaravtal och
ägardirektiv. Ett av skälen till detta är att även Öckerö kommun kommer att gå in som
delägare. Frågorna ska behandlas i respektive kommunfullmäktige före sommaren
2013. SOLTAK AB arbetar nu med förstudier om samverkan inom lönehantering, ITdrift, ekonomiadministrativa system samt upphandlingsverksamhet.
Utan att det är en direkt del av SOLTAK AB arbetar de aktuella kommunerna även
med samverkan inom ett antal andra områden som växer bland annat som en följd
av de relationer och kontaktytor som skapats genom arbetet med bolagsfrågorna.
Längst beskriver man att man har kommit inom miljöområdet där man samverkar
nära på handläggarnivå kring specialistfunktioner, för att minska sårbarhet och med
olika former av styrande dokument, remisser mm. Även inom LSS-området beskrivs
en utvecklad samverkan och initiativ och ambitioner finns inom bland annat
samhällsbyggnad, äldreomsorg och IFO.
6.7.2 Samverkan växer med egen lösning i varje verksamhetsområde
Fagersta med flera kommuner
Det finns en lång tradition av samverkan mellan kommuner i gränstrakterna mellan
Västmanland och Dalarna. Här har man valt att låta samarbetet växa utifrån varje
verksamhetsområdes förutsättningar och respektive kommuns vilja att delta. Nedan
beskriver vi samarbetet med utgångspunkt från de delområden där Fagersta
kommun har valt att medverka. Detta ger en god bild av hur man arbetar med
gemensamma frågor i området.
Norra Västmanlands kommunalteknikförbund är ett kommunalförbund med direktion.
I förbundet ingår kommunerna Fagersta och Norberg och förbundet ansvar omfattar i
princip all kommunalteknisk verksamhet (fastighetdrift, gator och vägar, renhållning,
parker, skogar, fritidsanläggningar samt även IT och lokalvård).
Norra Västmanlands utbildningsförbund är ett kommunalförbund med direktion och
har Fagersta, Norberg och Skinnskattebergs kommuner som medlemmar.
Ansvarsområdet omfattar gymnasieskola, gymnasiesärskola och vuxenutbildning.
37
Södra Dalarnas räddningstjänstförbund ansvarar för räddningstjänst och
förebyggande verksamhet i kommunerna Fagersta, Avesta, Hedemora och Norberg.
Förbundet styrande organ är en direktion.
Västmanland-Dalarna lönenämnd är en nämnd som formellt ingår i Norbergs
organisation och som ansvarar för lönefrågor i kommunerna Fagersta, Avesta,
Hedemora, Skinnskattebergs och Norbergs kommuner.
Västmanland-Dalarna miljö- och byggnämnd är ett samarbete mellan Fagersta,
Avesta och Norberg kommuner. Nämnden har Avesta som värdkommun och
ansvarar för miljöfrågor, byggfrågor, fysisk planering, kart- och mätverksamhet mm.
Nämndens reglemente och ett samarbetsavtal reglerar beslutsbefogenheter i
förhållande till plan- och bygglagen samt miljöbalken.
Norra Västmanlands ekonominämnd bildades av Fagersta (värdkommun) och
Norberg den 1 januari år 2012. Nämnden ansvarar för en gemensam
ekonomiorganisation vad avser personal, system och licenser. Ambitionen är att
säkra kompetens, kvalitet och utveckling samt att minska sårbarheten.
Tillväxtgruppen i norra Västmanland är en ekonomisk förening bildad av Fagersta
och Norberg. Syftet är att stödja start och utveckling av företag och att driva
tillväxtfrämjande projekt.
Floran av organisationer är stor och ytterligare samarbeten finns i regionen där dock
inte Fagersta medverkar. De samarbeten som beskrivs ovan sker mellan kommuner
som har följande invånarantal: Fagersta 12.600, Norberg 5.600, Skinnskatteberg
4.400, Hedemora 15.100 och Avesta 21.500.
6.7.3 Samverkan vid vikande befolkningsutveckling
Dorotea, Vilhelmina och Åsele
Kommunerna Dorotea (2.800 invånare), Vilhelmina (6.900 invånare) och Åseles
(3.000 invånare) gemensamma utmaning var ett vikande befolkningsunderlag liksom
problem att rekrytera nödvändig kompetens såväl politiskt som bland tjänstemännen.
Man hade tidigare haft ett sporadiskt samarbete men 2001 ville man utreda tre
frågeställningar; vad händer om vi fortsätter med nuvarande struktur, vilka områden
skulle vi kunna samverka kring och slutligen ett samgående av kommunerna.
Utredningen speglade de ekonomiska konsekvenserna av minskande befolkning,
minskande skatteunderlag och därmed mindre förutsättningar att klara det
kommunala uppdraget.
De områden man såg som naturligt att samverka kring var huvudsakligen turism och
inom miljöområdet. Vad gäller frågan om ett samgående gjordes bland annat en
beräkning av de ekonomiska konsekvenserna avseende effekterna hänförliga till
utjämningssystemet och det konstaterades att man inte kunde vinna något på ett
samgående. Den mest betydelsefulla aspekten till att man inte gick vidare med att
38
utreda ett kommunsamgående var ändå att man inte var redo att ta de diskussioner
som uppstår och genomföra de åtgärder som skulle krävas.
Man samverkar idag i ett gemensamt destinationsbolag samt genom olika avtal och
diskuterar nu en eventuell gemensam nämnd för kommunal service avseende vissa
administrativa funktioner såsom exempelvis konsumentvägledning med mera. Man
har valt bort kommunalförbund som samverkansform då man inte vill skapa en
organisatorisk överbyggnad.
I frågor av mer övergripande och strategisk karaktär arbetar man idag tillsammans i
Region 8 (Åttakommungruppen) som består av kommunerna Lycksele, Vilhelmina,
Storuman, Dorotea, Malå, Norsjö, Åsele, Sorsele. Inom detta samarbete öppnas nu
också upp för mer operativ samverkan inom områden där man finner en större nytta
såsom exempelvis telefoni, bredband och upphandlingar. Samverkan bygger på
frivillighet där de som vill går med.
6.7.4 Samarbete efter utrett kommunsamgående
Mariestad, Töreboda och Gullspång (MTG)
De tre kommunerna Mariestad (23.700 invånare), Töreboda (9.000 invånare) och
Gullspång (5.200 invånare) har byggt upp ett omfattande samarbete i en rad viktiga
frågor. Flera nämnder och förvaltningar är gemensamma, vilket syftar till att både
minska kommunernas sårbarhet och ge en högre effektivitet.
Samarbetet innebär att politiker från alla tre kommuner är på gemensamma
nämndsmöten och beslutar om vad förvaltningarna ska arbeta med. Personalen på
de gemensamma förvaltningarna arbetar för alla tre kommuner och de gemensamma
förvaltningarna och är samlokaliserade till den kommun där nämnden har sin
tillhörighet.
Energirådgivningen administreras av Mariestads kommun och ansvarig nämnd är
kommunstyrelsen. Energirådgivarna har kontor i alla tre kommuner.
IT-nämnden med tillhörande IT-avdelning administreras av Töreboda kommun.
Kontoret finns i Töreboda.
Lönenämnden med tillhörande lönekontor administreras av Gullspångs kommun.
Kontoret finns i Hova.
Miljö- och byggnadsnämnden med tillhörande miljö- och byggnadsförvaltning
administreras av Mariestads kommun. Förvaltningen har sitt kontor i Mariestad.
Säkerhetssamordningen administreras av Gullspångs kommun och ansvarig nämnd
är kommunstyrelsen. Säkerhetssamordnarna har kontor i alla tre kommuner.
Tekniska nämnden med tillhörande teknisk förvaltning administreras av Mariestads
kommun. Förvaltningen har sitt kontor i Mariestad.
39
Avfallsnämnden ansvarar för avfallshanteringen i Mariestad och Gullspångs
kommuner och har sin administration i Mariestad.
Ekonominämnden som är gemensam för Töreboda och Gullspång ansvarar för att nå
samordningsfördelar såsom gemensamt nyttjande av personal och datasystem.
Gemensamma förvaltningar är kopplade till de gemensamma nämnderna och är
samlokaliserade till den kommun där nämnden har sin tillhörighet.
Mariestads kommun har en traditionell nämnd- och förvaltningsorganisation med
beaktande av de gemensamma nämnderna.
Från och med 2011 har Töreboda kommun en ny organisation. Kommunfullmäktige
har förutom KS de sedvanliga funktionerna som revision, överförmyndare och
valnämnd också en framtidsberedning. Kommunstyrelsen har tre utskott,
utvecklingsutskottet, utbildnings- och kulturutskottet samt vård- och
omsorgsutskottet.
Tjänstemannaorganisationen består av en förvaltning, kommunstyrelseförvaltningen
förutom de gemensamma förvaltningarna som ingår i värdkommunernas organisation
Gullspångs kommun har inte en traditionell nämndsorganisation. Istället har en stor
del av verksamheten samlats under kommunstyrelsen som i sin tur har ett antal
utskott.




Allmänna utskottet
Barn- och utbildningsutskottet
IFO/LSS-utskottet
Äldreomsorgsutskottet
Utskottens roll är att bereda ärenden för KS och i vissa fall fatta beslut enligt
delegation. Utöver kommunstyrelsen finns två egna nämnder, valnämnd och
överförmyndarnämnd.
Tjänstemannaorganisationen består av kommunstyrelseförvaltningen samt de
gemensamma förvaltningarna tekniska- samt miljö- och byggförvaltningen.
För 3-4 år sedan utreddes förutsättningarna för ett kommunsamgående. Argumenten
utifrån ekonomi, demokrati och utveckling talade för ett samgående men frågan var
inte mogen att ta beslut om.
Gemensamma nämnder har utkristalliserat sig som en accepterad samverkansform
men är inte självskriven i framtiden. Det har ibland varit svårt att hantera
beslutsfrågor då man inte har kännedom om varandras förutsättningar.
Gemensamma bolag har inte varit något alternativ och kommunalförbundsformen har
varit svår att hantera med avseende på frågan om maktförskjutning.
Samverkansformen gemensamma nämnder har inte påvisat några klara fördelar vad
gäller rekrytering av politiker medan rekryteringen av tjänstemän har underlättats
genom att förvaltningarna har blivit större och uppnått en kritisk massa som skapar
40
attraktivitet. Det var tidigt uttalat att de olika gemensamma nämnderna ska spridas på
de samverkande kommunerna vilket har visat sig vara en förutsättning och en
framgångsaktor för samverkan.
Finansieringen av de gemensamma verksamheterna utgår huvudsakligen från
invånarantalet i kommunerna. Detta upplevs i vissa fall vara en trubbig modell som
kommer att ses över. Inom den tekniska verksamheten tillämpas en beställar-utförar
modell för finansiering.
Samverkan inom socialtjänsten och utbildningsområdet är för närvarande inte
aktuellt.
6.7.5 Kommunal samverkan i en större region
Skåne Nordväst
Skåne Nordväst är en samverkansorganisation för 11 kommuner i nordvästra Skåne.
Kommunerna har tillsammans idag 330.000 invånare med Helsingborg som naturlig
centralort och största kommun med 131.000 invånare. Övriga kommuners
invånarantal sprider sig mellan Perstorps 6.000 invånare till Landskronas 42.000
invånare. Det geografiska området präglas av befolkningstillväxt.
Samarbetskommittén bildades 1996 för att i ett nära samarbete söka effektiva och
rationella lösningar i syfte att stärka Nordvästskåne.
Samarbetskommittén leds av en styrelse med två representanter (majoritet och
opposition) från vardera av de 11 medlemskommunerna. Kommundirektörerna är
ständigt adjungerade och utgör styrelsens beredningsgrupp. Det finns även
representation från Region Skåne.
Syftet med samarbetet är att driva gemensamma frågor som gynnar och utvecklar
regionen. Samarbetet bedrivs i tjänstemannagrupper med representanter från
kommunerna.
Skåne Nordväst har som verksamhetsidé att gemensamt agera så att
medlemskommunerna tillvaratar utvecklingsmöjligheterna för hela nordvästra Skåne.
Visionen är att Skåne Nordväst år 2020 ska vara den ledande innovativa och
spännande regionen i Europa inom; demokrati, miljö, upplevelser, arkitektur,
kommunikation och trygghet. Människorna i Skåne Nordväst ska känna sig som
invånare i en sammanhängande stad.
Skåne Nordväst arbetar med sju prioriterade områden






Infrastruktur och samhällsplanering
Utbildning, forskning och innovation
Näringslivsutveckling
Attraktiv arbetsgivare
Olikhet och mångfald
Kultur
41
 Kommunikation och förankring av samarbetet
Organisatoriskt har kansliet en liten organisation som förutsätter ett aktivt deltagande
personellt och resursmässigt från medlemskommunerna. Helsingborg tillhandahåller
ett sekretariat för samarbetskommittén och för samordning av gemensamma projekt
till självkostnad. Finansiering från medlemskommunerna sker med 18 kr/invånare och
år. Därutöver sker projektfinansiering i förhållande till deltagande kommuners
invånarantal. Det finns en frihet där inte alla kommuner måste medverka i allt.
De framgångsfaktorer som nämns är nödvändigheten av att Helsingborg driver
arbetet på ett generöst sätt och att kommundirektörerna fortlöpande ska ha ett
regionalt perspektiv i sitt arbete. Det som också påtalas är den gemensamma
verksamhetsplanen som blivit allt tydligare och där ansvaret för att genomföra
aktiviteter delegeras till kommundirektörerena som fördelar dessa inom gruppen.
De områden där man kommit längst kan nämnas:







Näringsliv och turism (Familjen Helsingborg)
VA-frågor (Gemensamt bolag NSVA)
Avfall, renhållning (Flera gemensamma bolag)
Socialtjänst (Socialjour och barnahus)
Yrkeshögskola och kvalificerad yrkesutbildning (gemensam planering)
Gemensamt översiktsplanearbete (fr o m maj 2013)
Gemensamt PA-system och pensionshandläggning (samverkansavtal med
Helsingborg fr o m jan 2014)
 Räddningstjänstförbund (troligen fr o m jan 2015)
 Kollektivtrafik- och linjetrafikplanering
Ett hinder som nämns för vidare utveckling av samarbetet är att kommunerna är
organiserade på olika sätt.
De mindre kommunerna inom Nordvästra Skåne har börjat utveckla egen samverkan
inom några områden där man upplever sig ha gemensamma förhållanden och
förutsättningar. Som exempel kan nämnas att fem kommuner nyligen bildat
Söderåsens miljöförbund. Det talas också om sex kommuner (6 K) som börjat
samverka kring administrativa funktioner och system.
Det är oklart vad effekterna i en framtid kommer att bli och hur man ska hantera
uppkomsten av dessa så kallade ”undergrupper”. Kommer det att negativt påverka
övrigt samarbete inom Nordvästra Skåne eller ger det mer kraft när de mindre
kommunerna känner att de får större utbyte och kan påverka mer i dessa strukturer?
42
7 Analys och slutsatser
7.1 Behovet av samverkan
Målet med den översyn som denna rapport är ett underlag för är att få svar på hur
framtida samverkan i Dalsland kan se ut i ett antal olika avseenden. Vi har i tidigare
avsnitt beskrivit nuvarande samarbete, de intervjuades syn på hur det fungerar,
legala förutsättningar, alternativa sätt i andra regioner att organisera samverkan med
mera. Framtidsperspektivet kan sammanfattas med att det gäller att beskriva önskat
läge; behov av samarbete, vad vill man samarbeta om, hur bör det organiseras med
mera.
Vi har konstaterat att alla intervjuade anser att samarbetet mellan kommuner måste
utökas. Alla rapporter och utredningar vi studerat kommer till samma slutsats. Orden
samarbete och samverkan är mantra som upprepas i alla sammanhang. När man
ska bli mera specifik kring vad och hur blir svaren däremot mera svävande.
Erfarenheterna och exemplen från andra regioner ger tydliga bilder av ökande
samarbete men bilderna av samarbetsområden och organisering är inte på något sätt
entydliga.
Alla är eniga om den avgörande betydelsen av ökat samarbete och samtidigt är
utvecklingen av verkliga gemensamma lösningar trots allt relativt långsam. De djärva
initiativen i landet är få. Vi ser flera grundläggande orsaker till detta. Samarbete
måste leda till nytta för alla deltagare. Nytta formuleras ofta som ekonomisk nytta
vilket betyder att samarbetet måste leda till sänkta kostnader eller åtminstone till
högre kvalitet för samma kostnad och detta måste ske på ett synligt sätt. En
förutsättning är då att man verkligen kan och förmår sänka kostnader i den egna
verksamheten. Problemen i detta är åtminstone två. Dels kan det vara svårt att ta
hem vinster där samarbetet innebär att man lyfter bort uppgifter som endast varit en
deluppgift för anställda i den egna organisationen. Dels kan det vara så att man inte
vågar/vill helt släppa den egna kontrollen vilket gör att man trots samverkan har kvar
viss egen resurs. Utöver detta leder samverkan ibland till ökat antal möten för att
driva en nyetablerad organisation. Ska de positiva ekonomiska effekterna uppstå
måste man ändra i de egna strukturerna. Detta kan hota revir och motstånd kan
finnas både på politisk- och på tjänstemannanivå.
Att samverka med andra är alltid att i någon mån släppa den egna kontrollen. Man
måste våga detta om de ekonomiska effekterna ska uppstå.
Kommunernas ekonomi kommer att vara utsatt för hård press för att kunna uppnå
god ekonomisk hushållning och ett resultat på 2 % av summa skatter och bidrag.
Förändringarna i utjämningssystemet som troligen kommer att genomföras den 1
januari 2014 kommer i det korta perspektivet att förbättra ekonomin för fyra av de fem
kommunerna i Dalsland. I det längre perspektivet med minskande skatteunderlag och
med beaktande av långa ledtider vid förändringar kvarstår dock behovet av att inte
43
vänta med att genomföra åtgärder. Effektiviseringar och rationaliseringar måste vara
en kontinuerlig process där man ständigt söker bästa möjliga lösningar parallellt med
en öppen dialog om kvalitetsnivåer.
I de kommunala verksamheterna som innefattar skola, vård och omsorg är det
många gånger svårt att i de ”producerande ”delarna finna stora effektiviseringar.
Däremot bör det finnas effektivitetsvinster att göra i de administrerande funktionerna.
På sikt kommer även frågan om att kunna attrahera kompetens att vara avgörande
för hur väl man kan lösa de kommunala uppdragen. Tillsammans har inte
Dalslandskommunerna fler invånare än en medelstor svensk kommun. Eftersom man
är enskilda kommuner blir dock den organisatoriska uppbyggnaden större än vad
den skulle bli om man var en kommun. Parallellt med detta är även ofta attraktiviteten
och möjligheten att rekrytera specialkompetens ett problem för mindre kommuner.
Den absolut största utmaningen för Dalslandskommunerna blir att samtidigt som man
vidtar åtgärder för att stimulera attraktivitet och inflyttning måste man också vidta
åtgärder för att ställa om verksamheterna med hänsyn till de pågående demografiska
förändringarna. Dessa nödvändiga omställningar är mycket stora och kommer att
kräva beslut som skapar stor lokalpolitisk debatt.
För att kunna lyckas med genomgripande förändringar finns det vissa aspekter som
måste beaktas. Oavsett i vilken geografisk struktur som samverkan byggs upp måste
de ingående parterna uppleva att man har en nytta av att ingå i en ny struktur. Det
måste finnas en öppenhet och dialog under planerings- och genomförandearbetet för
att skapa förståelse för nödvändigheten av att förändra. Detta gäller i synnerhet i
relationen till kommuninvånarna. Det måste också finnas ett starkt och tydligt
ledarskap som genomför förändringen.
En av de viktigaste beståndsdelarna i en framgångrik samverkan är att fortlöpande
kunna stämma av om resultatet av samverkansaktiviteterna leder dit man tänkt sig.
Det är därför av stor betydelse att man inför starten av en samverkansaktivitet ger sig
tid att beskriva vilka förväntningar man har på resultatet av aktiviteten och hur man
skall följa upp detta. Om inte detta definieras och hanteras fortlöpande kommer
aktiviteten att få ett eget liv och man kommer att hävda olika uppfattningar om hur bra
arbetet fortskrider.
7.2 Utmaningarna för Dalslands kommuner och områden för samverkan
Med ett Dalslandsperspektiv på samverkan kan vi konstatera att det finns en bred
enighet bland de intervjuade om att den demografiska utvecklingen är den största
och avgörande utmaning som alla fem kommuner delar. Förändringarna för Dalsland
är i ett längre perspektiv av dramatisk karaktär. År 1980 hade de fem kommunerna
totalt nästan 50 000 invånare och år 2020 pekar prognoserna på ett totalt
invånarantal som understiger 40 000 personer. Man kan uttrycka det som att en hel
kommun försvinner på 40 år! Som de viktigaste åtgärderna för att bromsa eller helst
vända denna trend pekar man allmänt på två faktorer: utvecklad infrastruktur och
44
goda boendemiljöer. Det är därmed också rimligt att värdera vilken roll samverkan
kan och bör ha inom dessa områden.
Arbete med infrastruktur handlar i stor utsträckning om att genom enighet påverka
beslutsfattare på regional och nationell nivå. Här är idag Fyrbodal den viktigaste
delregionala arenan och Dalslandsnivån används idag som forum för att skapa
enighet inför processer i Fyrbodal. Flera intervjuade påpekar att stråktänkande
kommer att bli allt viktigare när man söker allianser i infrastrukturfrågor och att
därmed Dalsland inte kommer att vara den naturliga arenan.
Goda boendemiljöer skapas på den lokala arenan. En attraktiv boendemiljö består av
den fysiska miljö där fysisk planering från översiktsplan till detaljplaner och bygglov
skapar förutsättningar men också av den allmänna boendemiljö som innefattar
tillgång till förskolor och skolor med god kvalitet. Det är fullt möjligt och sannolikt
nödvändigt att samarbeta för att få tillgång till olika former av specialistkompetens
inom samhällsplanering och det kan även finnas intressanta möjligheter till
samarbete och gemensamma lösningar på politisk nivå med till exempel
erfarenheterna från Dalslands gemensamma miljönämnd som grund. Inom
skolområdet finns egentligen samma förutsättningar och drivkrafter där större
sammanhang ger bättre underlag för att knyta stark kompetens till kommunerna.
Exemplen på sådan samverkan är dock få och omfattar i flertalet fall de frivilliga
skolformerna.
Vi har konstaterat att det finns en bred enighet om att samarbete kommer att
behövas för att kunna attrahera och skapa grund för anställningar av
specialistfunktioner inom alla sektorer. Det finns även en bred enighet om att det bör
finnas betydande vinster med samverkan inom driftfrågor i alla sektorer. Detta kan
organiseras på många olika sätt – mera om detta i senare avsnitt.
Dalslandskommunerna söker sammanfattningsvis forum för samverkan kring tre
områden
 Strategiska påverkans- och utvecklingsfrågor
 Verksamhetsdrift och utveckling inom alla sektorer
 Administrativa stödfunktioner och system
Beroende på vilket av dessa områden man diskuterar så kan man komma till olika
slutsatser när det gäller både hur samverkan bör initieras, beslutas och utvecklas. Vi
anser därmed att dessa tre områden delvis bör diskuteras separat när det gäller
strategier för samverkan.
7.2.1 Strategiska påverkans- och utvecklingsfrågor
De strategiska utvecklingsfrågorna omfattar i betydande omfattning att påverka andra
samhällsparter. Detta område är i mycket hög grad en politisk arena.
45
Vi har nyligen på uppdrag av Fyrbodals kommunalförbund utrett och lämnat ett antal
förslag kring hur detta samarbete bör utvecklas. Slutsatserna är presenterade och väl
kända för kommunledningarna i Dalsland. Vi ser ett antal steg som behöver tas för att
stärka Fyrbodal men anser samtidigt att det är den naturliga arenan för strategiska
utvecklingsfrågor och däribland infrastruktur. Fyrbodals tyngd skapas genom att man
konsekvent och tydligt fortsätter att etablera sig som det forum där man möts,
diskuterar, prioriterar och sedan med stor kraft argumenterar för utveckling av till
exempel infrastrukturen i Dalsland. Kan man inte skapa enighet på den nivån är
möjligheterna till framgång på de beslutfattande nivåerna begränsad.
Vi anser därmed att Dalsland och DKKF inte är en primär arena för att arbeta med
den långsiktiga utvecklingsfrågan – infrastruktur - som lyfts fram som den mest
avgörande av samtliga fem kommuner. Arenan för detta bör vara Fyrbodal.
7.2.2 Verksamhetsdrift och utveckling inom alla sektorer
Verksamhetsdrift och utveckling kan omfatta alla kommunala områden och måttet av
politik är på övergripande nivå stort. Dock finns det ett antal delfrågor inom detta; till
exempel att skapa tillräckligt stora underlag för specialistfunktioner, där det måste
ses som direkta tjänstemannaansvar att finna lösningar.
Den gemensamma miljönämnden i Dalsland kan ses som ett gott exempel på hur en
gemensam organisation kan byggas upp på både politisk nivå och på
tjänstemannanivå. Visserligen har inte alla steg som skulle vara möjliga tagits.
Tjänstemannaorganisationen inte är samlokaliserad men lösningen är mycket värd
att se som ett verkligt exempel på hur man teoretiskt sett kan arbeta inom i princip
alla sektorer. Politisk samordning i en gemensam nämnd ger flera effekter genom att
även politiken utvecklar en högre grad av kunskap och helikoptersyn.
Samordning och samlösningar på tjänstemannasidan kan inom många verksamheter
omfatta ledning och specialister medan operativa verksamheter i många fall måste
ligga nära invånarna och därmed måste man arbeta fysiskt decentraliserat. Det kan
vara fullt möjligt att samordna tjänstemannaorganisationer och drift även om den
politiska styrningen förblir i respektive kommun. Ska man nå verkligt stora
samordningsvinster i organisationerna så stärker detta dock argumenten för att även
den politiska styrningen bör samordnas.
Miljönämnden kräver specialistkunskaper och kritisk massa för att attrahera
kompetens. Samma tydliga synsätt borde kunna appliceras inom övrig kommunal
verksamhet.
Räddningstjänst kräver specialistkunskaper och större investeringar som kan spridas
på flera. Samma tydliga synsätt borde kunna appliceras inom de tekniska
verksamheterna.
I vilken geografisk struktur som verksamhetsdrift och utveckling kan och bör
samordnas beskrivs i kommande avsnitt.
46
7.2.3 Administrativa stödfunktioner och system
De administrativa stödfunktionerna och systemen tillhör de frågor som idag utreds
och diskuteras mycket på olika håll. Det politiska innehållet är egentligen mycket litet
men ändå väcker dessa frågor många känslor då det till slut kommer att handla om
var en gemensam verksamhet rent geografiskt ska lokaliseras alternativt att man
upphandlar tjänsten externt från andra aktörer.
Som redan nämnts pågår på många håll arbete med samordning av administrativa
stödfunktioner och system. Det kan vara allt från gemensamma upphandlingar av
externa lösningar till att en kommun är värdkommun även för andra kommuners
stödfunktioner. Dessa frågor och system har inte direkta
medborgar/invånarperspektiv utan bör ses som frågor där respektive kommunledning
har ett ansvar att hitta de mest kostnadseffektiva lösningarna. Även inom Dalsland
pågår arbete med dessa frågor och DKKF är ansvarig för flera system.
Det finns ingen given och automatisk fördel att alltid ha samma geografiska grund för
samordnade stödsystem. Som flera intervjuade påpekar är det till och med så idag
att geografisk närhet i ett digitalt samhälle inte är en självklar grund för samarbete
och gemensamma lösningar inom dessa områden och särskilt om tjänster köps
externt. Kan och bör Dalsland ändå vara basen för samverkan i dessa frågor? Å ena
sidan kan en gemensam geografisk bas stärka utvecklingstakten i dessa frågor men
å andra sidan är det extra tydligt i dessa frågor att den ekonomiska vinsten måste
vara både tydlig och tidig för alla deltagande aktörer. Annars kan en samlösning inte
motiveras. I strategiska utvecklingsfrågor finns ett annorlunda perspektiv där
kompromisser som möjligen är kortsiktigt tveksamma kan vara långsiktigt
fördelaktiga. Denna form av resonemang kan inte föras kring administrativa system
som måste bedömas utifrån en annan och krass logik.
Enligt vår mening är en geografisk gemensam bas för samordning av olika former av
administrativa system inte självklar. Samarbete kring dessa frågor måste byggas
mellan parter som verkligen vill och som är i samma utvecklingsfas. För att effekter
ska uppstå måste uppdragen från politiker till kommunchefer vara mycket tydliga och
lösningar kan både vara att man bygger gemensamma funktioner eller alternativt att
man gör gemensamma upphandlingar. Frågor kring bland annat LOU påverkar hur
det är legalt möjligt att genomföra olika lösningar. De administrativa systemen bör
dock ses i sammanhang med vilka lösningar man väljer för samverkan inom
kommunens kärnverksamheter. Det är sannolikt så att det över tid blir svårt att
hantera många olika konstellationer där t ex olika IT-system bör kunna kommunicera
med varandra.
7.3 Arenor för framtidens samarbete
Vår sammanfattande slutsats är att de strategiska utvecklingsfrågornas huvudsakliga
regionala arena bör vara Fyrbodal. Samarbeten kring olika former av administrativa
stödsystem bör sökas mellan kommuner som verkligen vill. Det är å ena sidan
47
tveksamt vad en gemensam geografisk bas tillför men å andra sidan tveksamt om en
mängd olika geografiska lösningar är effektiva på sikt. Därmed återstår en form av
frågor där Dalsland som gemensam arena i första hand bör diskuteras och det är i
utvecklingen av de breda verksamhetsområden som svarar för den helt övervägande
delen av kommunernas kostnadsmassor och den lika övervägande delen av
kommunernas personal och kompetens.
Utmaningarna inom kärnområdena vård, skola och omsorg men också inom de
tekniska områdena är stora och det behövs en verklig och grundläggande diskussion
kring vilka möjligheter till utveckling som samarbete i dessa områden kan ge. På ett
generellt plan ökar den andel av kommunernas verksamhet som är obligatorisk
medan olika former av frivilliga verksamheter minskar sin andel. Förväntningarna från
invånarna växer samtidigt och nya strategier för att finansiera välfärden behöver växa
fram. Det kommunala uppdragets innehåll förändras och ses över kontinuerligt,
kommunernas attraktivitet som arbetsgivare måste öka och även små kommuner
måste kunna attrahera olika former av specialister. Dessutom måste ett ständigt
arbete för att öka sektorns effektivitet pågå.
Med den alltigenom och mycket tydliga positiva inställning till ökat samarbete som
finns måste man mot ovanstående bakgrund ställa sig frågan om verkligt samarbete;
det vill säga gemensamma lösningar, är en av de verkligt strategiska
framtidsfrågorna för de stora och politiskt mest tydliga kommunala
verksamhetsområdena. Frågan måste ställas särskilt tydligt till mindre kommuner och
blir därmed i högsta grad relevant för Dalslands kommuner.
Stora effekter uppstår först om man genomför större lösningar. Mycket kraft läggs
idag på samverkansfrågor som egentligen har relativt liten betydelse för att hantera
de stora framtidsutmaningarna.
Kan Dalsland vara en geografisk arena för att verkligen börja diskutera kraftfulla
samverkansåtgärder i de stora kommunala ansvarsområdena? Vid våra intervjuer
har vi mött en tveksamhet till Dalsland som gemensam arena som mot ovanstående
bakgrund är viktig att beskriva. Som redovisats är alla intervjuade entydligt positiva till
utvecklat samarbete. Däremot är många tveksamma och ett flertal direkt negativa till
att ha DKKF som bas för den egna kommunens utveckling av samverkan. En viktig
fråga blir då om det är förbundsformen i sig, hur DKKF:s verksamhet fungerar, den
upplevda nyttan eller något annat som grundlägger tveksamheten?
Det finns hos många svarande en tveksamhet till Dalsland som geografisk grund för
samarbete. Man beskriver en historisk samhörighet och ett begrepp som enligt
många – dock inte alla – svarande har bäring och relevans inom besöksnäringen
men inte i andra sammanhang. Svaren handlar då om att man ser helt andra
näringsgeografiska mönster där Mellerud har samband med Vänersborg-Trollhättan,
Färgelanda med Uddevalla, Åmål med Säffle medan beskrivningarna blir mera
svävande när det gäller Bengtsfors och Dals Ed och relationen till Årjäng.
48
Man beskriver skillnader mellan skogsbygd och Vänerkust och ett antal andra
faktorer som gör att man inte ser Dalsland som en naturlig enhet. En svarande
uttryckte det på följande sätt: ”Dalsland är inte så speciellt att vi behöver ha en
organisation för det”. Även argument som handlar om att många små kommuner som
har likartade problem inte skapar en stark enhet utan i stället förstärker varandras
svagheter framförs av vissa svarande.
En annan form av argument är ett antal svarande som säger att Fyrbodal stärks allt
mera och blir den naturliga grunden för samarbete i strategiska utvecklingsfrågor på
det sätt vi tidigare beskrivit. Därmed menar man att behovet av en struktur för
samverkan i Dalsland kring till exempel infrastruktur bortfaller. Kraftsamling och
enighet ska skapas i Fyrbodal och det är inte ens säkert att det är i
Dalslandssammanhang man söker sina samarbetspartners i dessa frågor. Enighet
kan istället sökas mellan alla kommuner i Fyrbodal som ligger längs E45. Dalsland
som arena behövs därmed inte.
Den andra formen av argumentation som leder till stor tveksamhet kring Dalsland
som samarbetsgrund gäller operativa samarbeten. Kommunalförbundet har utrett ett
antal operativa samarbeten, några har genomförts och kommunalförbundet är idag
ansvarig part för vissa frågor. Ett antal svarande anser att framtidens samarbeten
måste byggas upp mellan parter som vill och inte mellan parter som är grannar.
Redan idag är inte alla med i de samarbeten som har sjösatts och strävan att få med
alla har försenat frågor och väckt frustration.
Många svarande anser att varje fråga kommer att söka sin egen form och sin
geografiska avgränsning vilket gör att det inte finns behov av en paraplyorganisation
för operativa samarbeten. Flera svarande anser att Fyrbodal bör kunna vara en
organisation där man kan ta initiativ, göra förstudier med mera och att sedan de som
verkligen vill samarbeta hittar formen i varje enskild fråga. Flera svarande pekar på
de motsättningar och tveksamheter som uppstår när man har ett övergripande organ
och försöker ”tvinga” varandra att samverka även om man är i olika faser och
prioriteringar i sin utveckling.
Ovanstående sammanfattar en känsla av bristande samhörighet i Dalsland som vi
mötte hos många svarande. Samtidigt framgår det av kommentarerna att man i första
hand har diskuterat i banor av strategiska utvecklingsfrågor och samarbete kring
olika stödsystem och inte i första hand kring sådana breda operativa samarbeten
som verkligen kan göra skillnad men också är de svåraste att genomföra.
7.4 Samverkan och struktur för denna
Att samverka är svårt, tar mycket tid och resultaten är osäkra. Det finns ingen snabb
och enkel lösning på de mindre kommuners ekonomiska problem. Vinsterna måste
bedömas vara tillräckligt stora för att vara värt besväret.
49
Stordriftsfördelar finns helt klart. En större verksamhetsvolym innebär ökad
attraktivitet vid rekryteringar och skapar även mer utrymme för utveckling och
förnyelse.
Effektivisering och professionalisering av allt det som kan samordnas frigör resurser
till det som måste vara i vardagsproduktionen inom skola, vård och omsorg.
Det är viktigt att parterna accepterar att de behöver varandra och att det finns en
samsyn i att situationen kräver att gemensamt arbete. Det är också viktigt att delvis
olika intressen och mål kan accepteras.
Forskning inom samverkansområdet belyser särskilt betydelsen av ömsesidigt
förtroende för möjligheterna att uppnå en god samverkan. Följande faktorer lyfts fram
som vanligt förekommande i olika studier:
Faktorer som främjar samverkan:











Inkludera intressenter
Välj partner
Ömsesidigt förtroende
Ärlighet och pålitlighet
Delad vision
Ömsesidigt beroende
Öppen kommunikation
Lämplig fördelning av makt
Politiskt inflytande
Lämplig övergripande styrning
Stöd från högsta ledningen och skickliga samordnare
Faktorer som hindrar samverkan:





Personliga agendor och individualistiska egos
”Politiserande”
Dåliga relationer på chefsnivå
Geografiska avstånd
Kulturella skillnader
Vi har mött en hel del tveksamhet kring behovet av en organisation för samarbetet
även om Dalsland även fortsättningsvis skulle vara en regional arena. Som motiv
beskrivs bland annat kostnader och mängden möten. Som alternativ har bland annat
framförts idéer om att återgå till någon form av mera informellt mötesforum för
Dalsland där kommunledningarna diskuterar gemensamma frågor. Detta kan vara ett
alternativ om samarbetet inte ska vara huvudman för några frågor, system, personal
med mera. Det kan också innebära ett ökat engagemang från kommunernas
tjänstemän när inte frågor kan hänvisas till ett kansli som förväntas svara för många
olika uppgifter.
50
Det finns samtidigt många erfarenheter som visar att någon/några – oavsett om det
är särskilt avdelade personer i kommuner eller personal på ett gemensamt kansli –
måste ha som uppgift att arbeta med de frågor som aktualiseras på gemensamma
möten. Det finns alltför många forum som har karaktären av mötesplatser där initiativ
diskuteras men inte får någon ansvarig för kommande steg. Det stannar därmed ofta
vid diskussioner utan att dessa leder till verkliga åtgärder som gör skillnad.
Ord behöver ges sin rätta innebörd vilket betyder att samarbete/samverkan verkligen
måste reserveras för lösningar som innebär att kostnader sjunker och/eller kvaliteten
ökar. Nätverk är viktiga och har sitt värde men skapar inte de avgörande fördelar som
krävs för att möta framtidens utmaningar. Dalsland är ingen självklar framtida
gemensam geografisk bas för kraftfullt kommunalt samarbete men varje kommun
behöver klara ut hur man ska klara sitt välfärdsuppdrag med de tydliga
utvecklingstrender som finns.
DKKF har tillförts ett antal uppgifter sedan organisationen bildades. Ett antal av de
intervjuade framför åsikten att verksamheten i DKKF idag har för höga kostnader. Det
är naturligt att kostnader som annars kan finnas inbäddade i kommunens samlade
kostnadsmassa blir synliggjorda när medel förs över till ett externt organ och att då
diskussion om värdet av samverkan uppstår. Samtidigt finns det mycket som tyder på
att förmågan att helt ta hem samordningsvinsterna genom åtgärder i den egna
organisationen ofta brister och att därmed inte samarbetet får de avsedda
ekonomiska effekterna. Vår samlade bedömning är att det idag är obalans mellan
uppdrag och resurser hos DKKF. Vår uppfattning är att de ambitioner och
förväntningar som finns på DKKF är svåra att uppnå med tilldelade resurser. Mer
samordningsfördelar skulle kunna uppnås genom tydligare uppdrag och roll, tydligare
styrning och att man verkligen överför resurser för genomförande.
Utgångspunkten för att diskutera regional samverkan måste vara de olika
kommunernas behov och förväntningar och inte ett samverkansorgans existens. Ska
samarbete ge stora och tydliga effekter krävs helt andra och betydligt mera
långtgående gemensamma lösningar än de som finns idag. Nytänkande, mod och
kraftfulla steg i interkommunalt samarbete blir enligt vår mening en nödvändighet
under kommande år. Effekter i samarbete kräver att man tar stegen fullt ut och tar
hem samordningsfördelar vilket även innebär att man måste våga släppa på den
egna kontrollen till förmån för gemensamma lösningar.
Våra sammanfattande slutsatser blir mot ovanstående bakgrund följande
 Varje kommun behöver arbeta fram en strategi för samverkan där man
formulerar sin framtidssyn och lägger fokus på stora kärnområden där
gemensamma lösningar kan göra verklig skillnad. Slutsatsen av dessa
processer kan bli att ett antal kommuner vill börja en utveckling i riktning mot
verkligt kraftfulla gemensamma lösningar. Ett kommunalförbund kan vara bas
för detta men även gemensamma nämnder med värdkommuner. Den
51
geografiska basen kan vara Dalsland men även alternativa geografiska
avgränsningar är tänkbara (alternativa lösningar beskrivs i avsnitt 7.5)
 DKKF behövs inte för att hantera strategiska framtidsfrågor. Fyrbodal är den
naturliga delregionala arenan för detta.
 DKKF kan vara värd för gemensamma administrativa system men mera
effektiva lösningar kan finnas. Politisk överbyggnad och egen organisation
krävs ej för detta. Ge kommuncheferna tydliga och mätbara uppdrag att
effektivisera administrationen inklusive olika former av stödsystem.
7.5 Alternativa vägar att gå
Utifrån den genomförda analysen kan vi urskilja följande tänkbara scenarier som vi
utvecklar i det följande:
1
2
3
4
5
6
Arbeta vidare på samma sätt som idag
Gemensam ”produktion”
Gemensamma nämnder
Ökad samverkan genom många aktörer
Kommunsamgående
Utökad samverkan med andra grannkommuner
Oavsett vilket av scenarierna så måste man kunna förstå, tro på och kunna
argumentera för ett förändrat arbetssätt för att skapa trovärdighet och kraft att
genomföra. Det kommer alltid att finnas många åsikter och uppfattningar som
kommer att ta alla tillfällen i akt att kritisera.
Samverkan som byggs upp i en gemensam grundstruktur inom många olika områden
kan hämmas av att parterna är i olika utvecklingssteg och inte har samma drivkrafter
i olika områden.
7.5.1 Scenario 1
Arbeta vidare på samma sätt som idag
Med detta scenario menar vi att kommunerna arbetar vidare som idag med DKKF i
nuvarande skepnad och genom medverkan i Fyrbodals verksamheter som idag.
Samverkan utvecklas både inom DKKF och Fyrbodal med nuvarande takt och
ambitionsnivå.
Vi har entydigt uppfattat att Dalslandskommunerna uttrycker en önskan om
vägledning om hur man i framtiden skall klara sitt kommunala uppdrag att
tillhandahålla kommunernas invånare välfärd med god kvalitet. Man prövar idag olika
sätt att samverka för att hantera främst de knappa resurserna ekonomi och
kompetens men också de kommande stora anpassningarna av verksamheterna
föranledda av demografiska förändringar.
52
Med de utmaningar som kommunerna nu möter kommer inte detta att vara tillräckligt.
De kommande nödvändiga verksamhetsanpassningarna och rekrytering av ny
kompetens kommer inte kunna genomföras med effektivitetsvinster och ökad
attraktivitet av enskilda kommuner med dagens självständiga agerande. Samarbetet
är alltför fyllt av administrativa frågor. Nya initiativ får inte tillräckligt snabbt
genomslag och de frågor man hanterar är inte de strategiskt avgörande.
Det finns inga snabba och enkla lösningar utan samverkan kräver tydlighet, kraft och
tidplaner som hålls. Tillit är en avgörande faktor för att nå framgång. En omfattande
och utdragen process för att komma tillrätta med och skruva i dagens förhållanden
tar kraft och resurser från arbetet med att ta tag i de framtida frågorna. Mycket kraft
läggs idag på att etablera samverkan där effekterna är relativt små och inte på det
som kan göra skillnad och skapa varaktiga resultat.
Slutsats: Vi anser inte att detta scenario är ett alternativ. De långsiktiga utmaningarna
är så omfattande att man måste börja förbereda förändringar redan nu. Det finns en
risk att kommunerna inte tar i samverkansfrågorna tillräckligt kraftfullt då det
kortsiktiga ekonomiska trycket inte är överhängande.
7.5.2 Scenario 2
Gemensam ”produktion”
Vi ser ett antal stora utmaningar som också kräver betydande nytänkande om
samverkan ska ge stora effekter. En väg att gå är att verkligen söka gemensamma
lösningar för i princip hela de kommunala organisationerna utan att kommunernas
självständighet i inriktning, resursfördelning med mera egentligen i grunden ändras.
Detta kan ske på följande sätt.
Ett scenario kan vara att införa en beställar-/utförarmodell där allt utförande av
kommunernas verksamhet läggs i DKKF eller i ett gemensamt ägt aktiebolag.
Kommunerna kan välja att konkurrensutsätta utföraren genom att upphandla
verksamheterna i större eller mindre omfattning. Man kan å andra sidan välja att ha
kvar egen regi verksamhet hos utföraren och beställa verksamhet utifrån respektive
kommuns egna förutsättningar, ambition och vilja med tillgång och kvalitet.
Kommunerna gör om sin politiska organisation och förändrar nämndsorganisationen
och KS roll genom att skapa en ny struktur som fokuserar på utveckling, beställning
samt uppföljning av resultat och kvalitet inom sitt ansvarsområde. Eventuellt behöver
en myndighetsnämnd bildas om aktiebolagsalternativet väljs.
All personal i kommunerna går över till utförarorganisationen, förutom en mindre
tjänstemannaorganisation i kommunerna som kommer att bestå av ett ”kansli” med
huvudsaklig uppgift att bistå KS och KF i deras uppdrag samt åt beställarfunktionerna
att utföra de arbetsuppgifter som avses inom ramen för de nya ansvarområdena.
53
Finansiering sker genom att kommunerna överför de medel som man idag lägger på
respektive verksamhet och samtidigt ställer krav på effektivisering.
Komplexiteten i en lösning som denna ökar när en större organisation sannolikt blir
mera intressant för alternativa utförare än vad som gäller i nuläget. Både politisk
ledning och tjänstemannaledning måste omdefiniera sina arbetssätt i grunden och
rollfördelningen måste bli tydligare än vad vi upplever är fallet i små kommuner idag.
För att nå största möjliga flexibilitet och förmåga att ta hem effektiviseringspotentialer
bör utförarorganisationen ha möjlighet att själv organisera sig och avgöra graden av
användande av alternativa utförare inom ramen för sitt uppdrag.
Fördelar: Politiken blir inte utförare utan kan inta invånarnas perspektiv och fokusera
på beställning, uppnådda resultat och kvalitet. Den kommunala organisationen i varje
kommun kommer att bestå av beställarfunktioner med fokus på uppföljning och
kommer att inriktas på invånarnas tillgodosedda behov och kvalitet i utförandet samt
invånarnas delaktighet och inflytande.
Genom att det blir en utförare istället för fem skapas möjligheter för att göra de
effektivitetshemtagningar som blir nödvändiga.
Det blir en tydlig form för ledning och styrning.
Nackdelar: Ett helt nytt uppdrag och ett helt nytt sätt för kommunerna att genomföra
det kommunala uppdraget införs vilket skapar en osäkerhet i början och kan
upplevas otryggt.
Att skilja myndighetsutövningen från utförandet av verksamheten kan skapa brist i
kunskaps- och kompetensöverföring. Samtidigt finns det de som hävdar att det
skapar en tydlighet och blir bättre om man skiljer dessa åt.
Farhågor finns för minskad insyn och demokratisk kontroll.
Att tänka på: Förändringarna kan införas succesivt vilket kan innebära en mer
hanterlig situation där man också skapar ett lärande i processen.
Kommer beställarfunktionerna att bli för små för att kunna upprätthålla kompetens
över tid?
Kan man klara av de olika uppfattningar som finns om graden av
konkurrensutsättning av verksamheter och utförande i egen regi?
Slutsats: Detta scenario kan genomföras men kräver samtliga kommuners tydliga
vilja och mod att besluta samt uthållighet och tålamod att genomföra. Vi bedömer att
detta scenario är påfrestande att genomföra i en kommun och att genomföra detta i
fem små kommuner samtidigt ser vi inte som realistiskt i ett kort eller medellångt
perspektiv.
54
7.5.3 Scenario 3
Gemensamma nämnder
Vi ser ett antal stora utmaningar som också kräver betydande nytänkande om
samverkan ska ge stora effekter. En väg att gå är att verkligen söka gemensamma
lösningar för i princip hela de kommunala organisationerna utan att kommunernas
självständighet i inriktning, resursfördelning med mera egentligen ändras i grunden.
Ovan beskrivet scenario 2 är en väg att gå och som scenario 3 beskriver vi här två
alternativ som bygger på andra principer men på samma grundläggande idé om att
nå stora effekter av samverkan.
A/ Ett scenario är att fortsätta skapa gemensamma nämnder för all verksamhet men
att sprida och fördela ansvaret och delaktigheten till alla kommuner.
De gemensamma nämnderna får var sin värdkommun i de fem kommunerna.
(Socialtjänst, Utbildning, Teknik, Miljö&Bygg samt Kultur/Fritid). Även andra
gränssnitt är möjliga. Nämndernas hemvist i en kommun innebär också en
samlokalisering av personalen inom det verksamhetsområdet.
Fördelar: Det är ett redan beprövat sätt att arbeta på som visat sig fungera inom
miljöområdet där man upplever att det medfört såväl ökad attraktivitet som bättre
kvalitet. Denna organisation skapar inga ”överbyggnader” utan blir en del av redan
befintlig struktur.
På ett solidariskt sätt fördelas verksamheterna så att alla kommuner blir värd för
någon verksamhet vilket vi ser som viktigt för att nå enighet och samsyn.
Nackdelar: Det finns risk för en ökad sektorisering som splittrar det kommunala
uppdraget på många utförare. Det blir svårt med samordning mellan verksamheterna
där detta är möjligt. Det blir också svårt med en sammanhållen överblick av den
totala verksamheten.
Det kan finnas en risk över tid, att värdkommunen upplevs få en särbehandling inom
”sitt” ansvarsområde.
Att tänka på: Även om det inte lär finnas några legala hinder finns det såvitt vi vet
ännu inte några gemensamma nämnder för exempelvis socialtjänst, förskola och
grundskola.
B / En variant av A-scenariot kan vara att de gemensamma nämnderna läggs
organisatoriskt i DKKF på samma sätt som dagens miljönämnd.
Fördelar: Det blir en sammanhållen kommunal verksamhet där möjligheter till
samordning mellan verksamheterna kan genomföras
Nackdelar: Det kan finnas farhågor föra att det uppstår ett demokratiskt underskott i
nämnderna jämfört med nuvarande struktur.
55
Att tänka på: Verksamheterna kan lokaliseras i de olika kommunerna. Det är viktigt
att verksamhetsområdena hålls ihop för att uppnå de positiva effekterna av
samverkan.
Slutsats: Det är viktigt att ingen kommun känner sig som att man ”förlorar”
verksamhet och att politiken inte upplever att man mist möjligheten att bedriva sin
politik.
Gemensamt för alternativ A och B
Fördelar: Kommunerna utvecklar professionell beställarkompetens som definierar
den egna kommunens specifika krav på verksamhetens utförande.
Politiken kan fokusera på medborgarperspektivet, kvalitet och omfattning på
verksamheten i den egna kommunen. Effektiviseringsvinster och synergier kan
uppnås genom EN ledning och styrning av verksamheterna. Det blir lättare att
rekrytera personal och en större professionalitet uppnås hos såväl politiker som
tjänstemän.
Nackdelar: Alternativen med gemensamma nämnder beskrivs ibland medföra
minskad demokratisk delaktighet då representationen blir begränsad för de politiska
partierna. Med gemensamma nämnder blir det, oavsett om värdkommunlösningar
används eller en samlad huvudman, relativt komplext att på ett tydligt sätt styra
verksamheten i olika kommuner med olika inriktningar och ambitionsnivåer.
Att tänka på: Var ska verksamheterna lokaliseras? Hur gör man med övertaligheter?
(löses med naturlig avgång över tid). Bra om en strategi kan bestämmas tidigt. Då
kan man hantera rekryteringsfrågorna på ett tidigt stadium och inte låsa fast sig.
De strategiska och långsiktiga frågorna liksom verksamhetsutveckling hanteras i
Fyrbodal.
Finansiering: Kommunerna överför de medel man idag lägger på respektive
verksamhet och ställer krav på effektivisering.
Slutsats: Alternativen A och B är fullt genomförbara och kan vara en möjlig väg för
Dalslandkommunerna att gå. Utav alternativen anser vi att B-alternativet med DKKF
som huvudman och med uppdelad lokalisering medför störst möjlighet till samordnad
och effektiv verksamhet. Däremot har vi en farhåga för att de negativa aspekter som
framförs om nuvarande DKKF kan vara ett hinder och behöver åtgärdas.
7.5.4 Scenario 4
Ökad samverkan genom många aktörer
Ett scenario att gå är att bygga en mycket omfattande och mångfacetterad
samverkan med många olika aktörer och i många olika former. Drivkrafterna finns
hos dem som upplever en nytta och känner att man kan samverka med de olika
56
parterna. Man bygger inte en gemensam struktur och form för samverkan som ska
inrymma alla verksamheter. Med dagens utvecklade former för kommunikation är
geografisk närhet inte en nödvändighet för samverkan.
Fördelar: Samverkan utvecklas med de aktörer inom respektive verksamhetsområde
som man känner passar ens egna behov bäst. Parter med gemensamma drivkrafter
ger tempo i utveckling och kraft i genomförande.
Nackdelar: Utvecklingen mot allt fler och överlappande samverkanskonstellationer
uppfattas utgöra den främsta demokratiska bristen med interkommunal samverkan.
Även ur ett styr- och ledningsperspektiv kan det bli svårt att överblicka och uppnå
optimal effekt av samverkan.
Att tänka på: Blir detta optimalt med tiden? Hur styr man och har en överblick?
Slutsats: Vi tror inte att detta alternativ passar Dalslandskommunerna i ett längre
perspektiv och kommunernas storlek gör att det blir svårt att hålla ihop och hantera
då kommande stora verksamhetsanpassningar ska genomföras. Denna form av
lösning kan dock komma att behöva tillämpas fast i mindre omfattning och i specifika
sammanhang.
7.5.5 Scenario 5
Kommunsamgående
Ett scenario som diskuteras från och till i olika sammanhang är att de fem
Dalslandskommunerna går samman och bildar en kommun.
Till en början kan detta verka helt naturligt och det enda rätta. Men när vi går på
djupet finner vi många aspekter som talar emot detta. Förutom de mer objektiva
bedömningarna har vi vid intervjuerna inte funnit något intresse för bildandet av EN
Dalslandskommun. Vi ser heller inte att det är aktuellt med övergripande nationella
initiativ för att stimulera och/eller tvinga fram kommunsamgåenden.
De effektiviseringsvinster och synergier som ändå många tror på uppvägs av
argument som:
 Vad har man gemensamt mer än tillhörigheten till Dalsland som geografiskt
område?
 Det är inte naturligt; vad binder samman mer än gemensamma problem
och utmaningar?
 Svårt politiskt, kommunerna har olika kulturer.
 Vad kommer man att vinna?
 Kräver statligt initiativ; kommunerna tar inget eget initiativ.
Fördelar: En ny Dalslandskommun uppnår en hanterbar och fördelaktig
kommunstorlek på c:a 42.000 invånare. Det går att finna synergier och att uppnå
effektiviseringsvinster.
57
Nackdelar: Det finns för närvarande inget stöd för detta scenario varken från politiskt
eller tjänstemannahåll.
Att tänka på: En kommun med många tätorter som tidigare varit centralorter kan bli
svårt att hantera.
Slutsats: Detta scenario saknar helt stöd för genomförande.
De mindre kommunernas utmaningar är dock så stora att vi är övertygade om att
frågan om kommunsamgåenden kommer att aktualiseras på ett eller annat sätt inom
de närmaste åren.
7.5.6 Scenario 6
Utökad samverkan med andra grannkommuner
Våra beskrivna scenarier 2-4 kan utvecklas med Dalsland som geografisk grund men
även med andra konstellationer som utgångspunkt.
Det scenario som idag känns mest naturligt utifrån kultur, näringsgeografi med mera
är att man släpper tanken på ett gemensamt och sammanhållet Dalsland och den
kraft som läggs på detta. Vi anser att en utökad samverkan med grannkommunerna
enligt nedan skulle bidra till ett mer naturligt och framgångsrikt samarbete.
Samverkan pågår redan inom många områden och kan succesivt byggas på
ytterligare med flera långsiktigt alternativa mål att sträva mot.
Följande samverkanskonstellationer är naturliga och kan skapa organisationer som
ger Dalslandskommunerna bättre förutsättningar att klara sitt uppdrag:





Bengtsfors + DalsEd + Årjäng 24.100 invånare
Åmål + Säffle 27.500 invånare
Alt: Bengtsfors+DalsEd+Åmål+Säffle+Årjäng; tillsammans 51.600 invånare
Mellerud + Vänersborg 45.900 invånare
Färgelanda + Uddevalla 59.000 invånare
För kommunerna i norra Dalsland kan man anta de förutsättningar som beskrivits
ovan under scenario 2 och 3. För Mellerud och Färgelanda löses samverkan
tillsvidare genom gemensamma nämnder där de större kommunerna Uddevalla och
Vänersborg blir värdkommuner.
Fördelar: Idag naturliga relationer med gemensamma arbetsmarknader, pendling,
kulturer. Nuvarande Dalslandssamarbete bryts upp och något nytt framtidsinriktat
skapas. Rationaliseringar och effektiviseringar kan göras och för de mindre
kommunerna skapas tillgång till en större organisations möjligheter och kompetens.
Nackdelar: Hur kommer invånarna i Färgelanda och Mellerud att känna av ett nära
samarbete med de större kommunerna och på deras villkor?
58
Att tänka på: Detta scenario förutsätter en positiv syn på utökad samverkan hos
grannkommunerna utanför Dalsland.
Hur kommer de större kommunerna att agera i de nya samverkansstrukturerna och
hur upplevs nyttan för dem?
Samverkan inom turism- och besöksnäringsområdet som bygger på varumärket
Dalsland bör fortsätta i nuvarande form.
Slutsats: Detta scenario är fullt genomförbart. Vi anser att om detta alternativ väljs
bör man skapa så stor invånarbas som möjligt.
Med denna väg att gå finns inte längre något behov av ett kommunalförbund och
formaliserat samarbete i Dalsland. Inget hindrar dock att det finns någon form av
forum för överläggningar i de gemensamma frågor som kan finnas; dock utan en
formell överbyggnad. Ovan beskrivna grundstrukturer bör inte heller hindra att det
finns frågor där Dalsland kan vara den naturliga utgångspunkten för samverkan.
59
Bilaga 1
Organisation
Dalslandskommunernas Kommunalförbund
DIREKTION
Förbundschef
Miljönämnd
Kansli
Miljöförvaltning
Inköp
Energisamverkan
Dalsland
Hållbar utveckling Väst
Dalslandskommunernas kommunalförbund - Sammanställning av extern samverkan 2013
Samverkansområde - Aktivitet
Varaktighet
Kostnad
Årligt
1 000
Miljönätverket HUV
Årligt
30 000
Luft i Väst
Bengtsfors
Ed
Färgelanda
Mellerud
Årligt
Miljönämnden
Ansvarig
14 kommuner- Fyrbodal
Länsstyrelsen
Miljöchefsträffar
4 kommuner/ 49 kommuner
Årligt
3 352
1 613
2 285
3 146
Roger Fredriksson
Energirådgivning väst - Hemsida
Fyrbodalsamverkan - Energirådgivning
Energieffektiva kommuner/ Samordning
Fullfinansierat
HUV
Dalsland, Säffle
Dalsland
7 kommuner
Samordning 6 kommuner
Årsvis
Årsvis
36 500
Fullfinansierat
Christina Svensson
Nätverk - Tillgänglighet (lokala serviceplaner)
Gullspång, Bengtsfors, Munkedal, VG Regionen, Handelshögskolan, Göteborg.
VG Regionen, Östföldfylke, NAV, Arbetsförmedlingen
Inre Östfold, Värmland, Bengtsfors- Gränskommittén
Östfold, Dalsland
Kusk - Gränsstatistikprojekt
Nätverk inre Östfold/ Värmland
Nätverk Östfold/ Internationella samordnare
Inköp
Intäkt
14 800
12 300
13 300
14 500
Huvudmannabidrag Miljösamverkan
Bengtsfors
Ed
Färgelanda
Mellerud
Förbundskansliet
Samverkansform
Christina Svensson
Fyrbodal nätverk
Energisamverkan
Samverkansparter
Katarina Gip
Styrgrupp - Ekonomichefer
Dalsland, Säffle, Årjäng
Fullfinansierat
Notering
Extern samverkan Bengtsfors
Område/aktivitet
Utbildning
Västbus
Habilitering
Särdal
Nyckelspiken
Handledning chefer
Skola-Polis-Sociala m.m
Barnhälsovård
Gymnasiesamverkan
Utbildningschefer
Vuxenutbildning (Yrk)
Bibliotekssamverkan
Samverkansavtal Gy
Egen verksamhetsbeskrivning
Partner
Samverkansform
Varaktighet Kostnad Intäkt
Utbildningsområdet
Utbildningsområdet
Utbildningsområdet
Utbildningsområdet, förskoleverksamheten
Utbildningsområdet
Utbildningsområdet
Utbildningsområdet
Utbildningsområdet
Utbildningsområdet
Utbildningsområdet, vuxenutbildningen
Utbildningsområdet, kultur och fritid
Utbildningsområdet
IFO-Skola-BUP
HAB- Förskolechef- Carl K- spec inom förskolan
Särskoleansvariga i Dalsland
Vgreg.-förskolechef- Kyrkan
Dals-Ed och Bengtsfors
Polis -IFO- skolan-Vgreg.- Kyrkan
BHV-IFO-Förskolechefer
Fyrbodals kommuner
Dalslands utbildningschefer
Dalslandskommunerna
Dalslandskommunerna
Åmål, Säffle, Årjäng
Samverkansgrupp
Nätverksträff
Nätverksträffar
Ledningsgrupp
Nätverk
Samverkansgrupp
Samverkansgrupp
Samverkansgrupp + avtal
Nätverk
Avtal
Samverkansgrupp
Avtal
5 gång/år
1 gång/år
4 gång/år
2 gånger/år
5 gånger/år
4 gånger/år
2 gånger/år
T o m 2013
Pågår
Pågår
Pågår
Pågår
Teknik
Renhållning
Tekniska området, teknisk drift
Dals-Ed, Färgelanda, Mellerud
IT
Dalslandsnätet
Telefoni
Brandvägg/säkerhetslösningar
SPAM-filter
Integrationsmotor, Decapus
Ekonomisystem
Bibliotekssystem
Miljöreda
Gemensam internetförbindelse
Kommunledningskontor, IT-serviceenheten
Kommunledningskontor, IT-serviceenheten
Kommunledningskontor, IT-serviceenheten
Kommunledningskontor, IT-serviceenheten
Kommunledningskontor, IT-serviceenheten
Kommunledningskontor, IT-serviceenheten
Kommunledningskontor, IT-serviceenheten
Kommunledningskontor, IT-serviceenheten
Kommunledningskontor, IT-serviceenheten
Dalslandskommunerna
Dalslandskommunerna, Säffle, Årjäng
Dalslandskommunerna
Dalslandskommunerna
Dalslandskommunerna
Dalslandskommunerna
Dalslandskommunerna
Dalslandskommunerna
Dalslandskommunerna
Räddningstjänst
Insatshjälp räddningstjänst
Tekniska området, räddningstjänst
Socialtjänt
Finsam
Ungdomsmottagning
Familjerådgivning
Del i personligt ombud
USD (Utv soc tjänst i Dalsland)
FOU Fyrbodal
Vårdsamverkan Fyrbodal
Samordnad vårdplanering
Patientnämnd
Metodstöd ASI
Sociala området
Sociala området
Sociala området
Sociala området
Sociala området
Sociala området
Sociala området
Sociala området
Sociala området
Sociala området
Dalslandskommunerna
Fyrbodal
Fyrbodal
Fyrbodal
2017
FoU Ledningsgrupp
Ledningskraft
FoU rum FH
FoU rum IFO
FoU rum VoO
FoU Äldreomsorg
Familjecentralen
Sociala området
Sociala området
Sociala området
Sociala området, IFO
Sociala området
Sociala området, ÄO
Sociala området
Miljö
Dalslands Miljönämnd
Kommunledningskontor
Dalslandskommunerna (ej Åmål)
Gemensam nämnd
Tillsvidare
2523
Turism
Dalslands Turist AB
Dalslands Kanal AB
DANO
Kommunledningskontor
Kommunledningskontor
Kommunledningskontor
Dalslandskommunerna, V-borg
Dalslandskommunerna
Årjäng
Aktiebolag
Aktiebolag
Avtal
Tillsvidare
Tillsvidare
Tillsvidare
1424
897
Övrigt
West Sweden
SmåKom
Kommuninvest
FSF AB (försäkringsbolag)
Barnens Gränsland
Kommunforskning i Västsverige
Gränsekommittén Värmland-Östfold
Gränsekommittén Östfold-Bohuslän-Dalsland
DVVJ
Leader Dalsland/Årjäng
Fyrbodal
SKL
Kommunledningskontor
Kommunledningskontor
Kommunledningskontor
Kommunledningskontor
Kommunledningskontor
Kommunledningskontor
Kommunledningskontor
Kommunledningskontor
Kommunledningskontor
Kommunledningskontor
Kommunledningskontor
Kommunledningskontor
Tillsvidare
Tillsvidare
Tillsvidare
Tillsvidare
Tillsvidare
Tillsvidare
Tillsvidare
Tillsvidare
Tillsvidare
52
19
TOTALT
Fyrbodal, VG-regionen och GR
Primärvård, kyrkan och skolan
Förening
Aktiebolag
Aktiebolag
Mellerud, (Årjäng)
Stiftelse
126
33
9
12
37
100
268
587
228
6189
126
Sammanställning av extern samverkan i DALS ED kommun 2012
Samverkansområde
Dalslands miljönämnd
Uddevalla gymnasieskola
KU8 V( kommuner
Fyrbodal verksamhetsanslag
Fyrbodal Hälsokällan
Fyrbodal Webb & intagning
Innovatum
Mediapoolen VGR
Egen verksamhetsbeskrivning
FOKUS
FOKUS
FOKUS
FOKUS
FOKUS
FOKUS
KS/FOKUS
Samverkansparter
Dalslandskommunerna
Uddevalla
Samverkansform
Kommunalförbund gemensam nämnd
Avtal
Kostnad
(Belopp i tkr)
Intäkt
(Belopp i tkr)
Notering
1 200 000
Fyrbodal
Fyrbodal
Fyrbodal
Avtal
Finsam
Arena Ungdom
Ungdomsmottagning
Familjerådgivning
Kvinnojour
LSS TEAM
Del i personligt ombud
USD
FOU Fybodal
Gemnsam juor
FOU Fybodal
Samordnad vårdplanering
Patientnämnd
SALDA
Fyrbodal RTV medel
Kommunförbundet FyrBoDal medla.vg.
Kommunalförbunder Dalsland
Kommunalförbunder Dalsland
Svenska Kommunförbundet
IFO
IFO
IFO
IFO
IFO
LSS
Befors,Åmål,Säffle,Årjäng,Dals-Ed
Dalslandskommunerna
VGR, primärvården
Dalslandskommuneran
Dalslandkommunerna
Dalslandskommunerna
FINSAM
Arena ungdom
Driftsbidrag ungdomsmottagningen
Äldreomsorg
Äldreomsorg
IFO
soc
Äldreomsorg
Äldreomsorg
Dalslandskommunerna
Fyrbodal
Fyrbodal
Fyrbodal
KS
KS
KS
KS
KS
Fyrbodal
Fyrbodal
Dalslandskommunerna
Dalslandskommunerna
nationellt
Motfinansiering Tillväxtmedel
Kommunalförbund
Kommunalförbund
Kommunalförbund
medlemsavtal
Småkom
West Sweden
Gränskommitten
KFI Forskning
KS
KS
KS
KS
småkommuner nationellt
VGR,Halland,Värmland
Östfold/Fyrbodal
medlemsavtal
medlemsavtal
medlemsavtal
medlemsavtal
IT
gemensam Telefonväxel
Dalslands Turist
Dalslands kanal
KS
KS
KS
KS
Dalsland
Dalsland+Säffle och Årjäng
Dalslandskommunerna, V-borg
Dalsland,Årjäng,VBg
samverkan
samverkan
Aktiebolag
ägaravtal
gem.handläggning LSS
104 000
130 000
Egena prj pengar
84 000
42 000
30 000
191000
51 000
51 000
20 000
100 000
20 000
15 000
???
96 000
161000
121 000
177 000
110 000
15 000
26 000
37 000
9 000
386 000
360000
Medlemsavgifter
Ek.system/Inköp/HR/Löner
Leader Dalsland/Årjäng
Dalslands Kanal Vattenvårdsförbund
KS
KS
Dalsland+Årjäng
Dalsland,Årjäng, Vbg
avtal
?
Räddningstjänsten
avtal med Årjäng
Årjäng
beredskapsavtal för jour
130000
52000
Försäkringskassan ?
Arbetsförmedlingen?
TOTALT
3718000
0
Sammanställning av extern samverkan i FÄRGELANDA kommun 2013
Samverkansområde
aktivitet
Egen verksamhetsbeskrivning
Samverkansparter
Samverkansform
Varaktighet Kostnad Intäkt Notering
(tkr)
(tkr)
Räddningstjänst
NÄRF
Service
T-hn, V-borg, M-ud, ??
Kommunalförbund
Tillsvidare
7191
Service
Dalslandskommunerna(Ej Åmål)
Gemensam nämnd
Tillsvidare
1700
Barn&Utbildning
Barn&Utbildning
Barn&Utbildning
Barn&Utbildning
Barn&Utbildning
Barn&Utbildning
Uddevalla
Avtal
Miljö
Dalslands Miljönämnd
Utbildning
Uddevalla gymnasieskola
KU8, V8 kommuner
Fyrbodal verksamhetsanslag
Fyrbodal Hälsokällan
Innovatum
Fyrbodal webb & intagning
500
24
23
13,5
11
9
Fyrbodal
Fyrbodal
Fyrbodal
500
Socialtjänst
Finsam
Ungdomsmottagning
Familjerådgivning
Del i personligt ombud
USD (Utv soc tjänst i Dalsland)
FOU Fyrbodal
Kvinnojour
Vårdsamverkan Fyrbodal
Samordnad vårdplanering
Patientnämnd
Metodstöd ASI
IFO/stab
IFO
IFO
LSS
Äldreomsorg
Äldreomsorg
IFO
Äldreomsorg
Äldreomsorg
Äldreomsorg
IFO
137
84
55
50
50
41
32
14
12
6
5
Dalslandskommunerna
Fyrbodal
Fyrbodal
Fyrbodal
Turism
Dalslands Turist AB
Dalslands Kanal AB
Staben
Staben
Dalslandskommunerna, V-borg
Dalslandskommunerna
Aktiebolag
Aktiebolag
Tillsvidare
Tillsvidare
455
58
1)
1)
Övrigt
Arbetsförmedlingen
Försäkringskassan
Kustom
Leader Dalsland/Årjäng
Kultur & Fritid
Kultur & Fritid
Övrigt
Service
30
36
60
228
Projekt
2)
Organisationer
Fyrbodal medl avg
Fyrbodal ???
Dalsland medl avg
Dalsland Inköp
Svenska Kommunförbundet
West Sweden
Staben
Service
Service
Service
Service
Service
Fyrbodal
Fyrbodal
Dalslandskommunerna
Dalslandskommunerna
Sveriges Kommuner
Västveriges Kommuner
TOTALT
Noteringar: 1 ) För Aktiebolag ange ägarandel, 2 ) För projekt ange roll i projektet
Kommunalförbund
Kommunalförbund
Kommunalförbund
Kommunalförbund
Kommunförbund
Tillsvidare
Tillsvidare
Tillsvidare
Tillsvidare
236
180
194
175
165
37
11745,5
566
Sammanställning av extern samverkan i MELLERUD kommun 2012
Samverkansområde
Egen verksamhetsbeskrivning
NÄRF medl.avg.
KsSamh
Dalslandskommunernas kommunalförbund
KsAdm
Dalslands Turist
KsAdm
Kommunförbundet FyrBoDal medla.vg.
KsAdm
Samverkansprojekt Leader Dalsland/Årjäng
KsAdm
Dalslandskommunernas kommunalförbund
KsAdm
Dalslandskommunernas kommunalförbund
KsAdm
FyrBoDal
KsAdm
Svenska Kommunförbundet
KsAdm
DVVJ, tågbana Mld - Årjäng
KsAdm
Dalslands museum och konsthallKsAdm
Dalslands kanal
KsAdm
Arbetsmarknad
KsAdm
Arbetsmarknad
KsAdm
Arbetsmarknad
KsAdm
IT-Dalsland
KsAdm
Lön / PA - system
KsAdm
Integration (FYA)
KsAdm
Integration NISKI
KsAdm
Integration KUB
KsAdm
West Sweden
KsAdm
ViaLappia
KsAdm
Bokdagar
KsAdm
Navet
KsAdm
SmåKom
KsAdm
Dalslandsvis
Kuf
Familjerådgivning
SNkansli
Personligt Ombud
Snkansli
USD
SNkansli
FoU Fyrbodal
SNkansli
LSS biståndshandläggare
Biståndsenheten
Kvinnojour
USD
Vårdsamverkan Fyrbodal
Äldreomsorg
Samordnad vårdplanering
Biståndsenheten
Patientnämnd
SN
Samverkansparter
Samverkansform
THN,VBG, Färgelanda
Dalslandskommunerna
Dalslandskommunerna, V-borg
Räddningstjänstförbund
Kommunalförbund
Aktiebolag
Kommunalförbund
Dalslandskommunerna
Dalslandskommunerna
Kommunalförbund
Kommunalförbund
Kommunalförbund
Bengtsfors, Årjäng
Stiftelse
Vgr
Stiftelse
Dalslandskommunerna, Vgr
Stiftelse
Arbetsförmedlingen
Arbetsförmedlingen
Region, AF, FK, Vbg kommun
Samordningsförbund
Dalslandskommunerna
Dals-Ed, Färgelanda, Åmål
Fyrbodal
Projekt
190 kommuner + SKL
Nätverk
190 kommuner, SKL, AF, Migrationsverket
Projekt
Förening
Förening
Förening
Företagarna i Mellerud
Förening
Förening
Komvux
Samarbete
Dalslandskommunerna
Dalslandskommunerna
Dalslandskommunerna
Dalslandskommunerna
Region
Region
Kostnad
(Belopp i tkr)
8 131 000
2 360 000
540 000
236 000
258 000
266 000
?
318 000
215 000
100 000
550 000
780 000
9 000 000
500 000
250 000
500 000
800 000
50 000
30 000
0
50 000
10 000
15 000
200 000
24 000
0
285 500
1 016 000
1 773 514
54 500
325 000
Intäkt
(Belopp i tkr)
Medlemsavgifter
Ek.system/Inköp/HR
Inkl eget arbete motsvarande 100 tkr
4 500 000 Anställningsstöd
500 000
700 000
Integration
Integration
245 600 Nettok. 2012 40 tkr
941 000 Årsavgift 75 tkr
1 723 514 Årsavgift 50 tkr
Debitering 2012
Åmål huvudman
Extern projektfinansiering
40 000
11 000
10 000
28 698 514
Notering
Löpande avg. för IT-stöd
8 610 114
Sammanställning av extern samverkan i ÅMÅL kommun 2012
Samverkansområde
Teknik och Fritidsnämnden Säffle/Åmål
Dalslands Turist
Kommunförbundet FyrBoDal medla.vg.
Kommunförbundet FyrBoDal medla.vg.
Samverkansprojekt Leader Dalsland/Årjäng
Kommunalförbunder Dalsland
Kommunalförbunder Dalsland
Kommunalförbunder Dalsland
SKL
Svenska Kommunförbundet
Kustom
Dalslands kanal
West Sweden
Fyrbodal Hälsokällan
Innovatum
Gymnasiesamverkan Värmland
Regionalt utvecklingscentrum (RUC)
Utbildning
Gymnasiesamverkan
Gymnasiesamverkan
Ungdomsmottagning
Familjerådgivning
Del i personligt ombud LSS
LSS-Team Dalsland
USD
FoU Fyrbodal
Kvinnojour
Vårdsamverkan Fyrbodal
Samordnad vårdplanering
Patientnämnd
Fyrbodal metodstöd ASI
Konsumentrådgivning
Samordningsförbundet
TOTALT
Egen verksamVerksamhetsbeskrivning
Teknisk service mm
Staben
Staben
Staben
Service
Service
Staben
Staben
Service
Service
Övrigt
Staben
Service
Åmåls kommun
Barn och utbildning
Barn och utbildning
Barn och utbildning
Barn och utbildning
Barn och utbildning
Barn och utbildning
IFO/Stab VOO
IFO
LSS
LSS
Äldreomsorg
Äldreomsorg
IFO
Äldreomsorg
Äldreomsorg
Äldreomsorg
IFO
IAF
IAF
Samverkansparter
Åmål och Säffle
Dalslandskommunerna, V-borg
Dalslandskommunerna
Dalslandskommunerna
Dalslandskommunerna
Samverkansform
Kostnad
(Belopp i tkr)
Intäkt
(Belopp i tkr)
Gemensam nämnd
Aktiebolag
Kommunalförbund
Kommunalförbund
31 872
317
423
Medlemsavgift
Finansiering RTV-medel
Kommunalförbund
Kommunalförbund
Kommunalförbund
353
196
Medlemsavgifter
Inköp
Ek.system/Inköp/HR
Medlemsavgifter
290
Dalslandskommunerna
Notering
Kommunalförbund
Västra Götalandsregionen och kommuner
Innovatum Teknikpark
Avtal
Region Värmland
Avtal
Karlstads Universitet
Avtal
Västra Götalandsregionen
Avtal
Bengtsfors kommun
Avtal
Säffle kommun
Avtal
V Götalandsregionen
Dalslandskommunerna
Avtal
Dalslandskommunerna
Avtal
Åmål, Ed, Mellerud, Bengtsfors
Avtal
Dalslandskommunerna
Kommunalförbund
Nej
V Götalandsregionen
V Götalandsregionen
V Götalandsregionen
?
Åmål och Säffle
Avtal
Åmål, Säffle, Ed, Bengtsfors och Årjäng
499
64
18
50
18
162
65
75
1 259
50
73
29 Busstransporter
Finansiering 1/3 av kostnaden
855 Åmål finansierar 0,70 åa
6 kr per invånare
26
15
508
306
36 639
264 Delad tjänst
Finansierar en årsarbetare på IAF
1 148