Läs mer

Från
vaggan
till
graven
Traditioner
från förr
Rose-Marie Sörensen
med ensamrätt
1996
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
INLEDNING ..........................................................................................................................................................2
BARNSBÖRD ........................................................................................................................................................2
ATT FÖDA BARN........................................................................................................................................................2
ATT FRÄMJA BARNETS FRAMTID ...............................................................................................................................2
”DEN FÖRSTA LÖGEN” ..............................................................................................................................................2
KVINNOGILLEN .........................................................................................................................................................2
FÖDELSEANNONSERINGEN ........................................................................................................................................3
BARNDOPET ........................................................................................................................................................3
VIKTEN AV ATT DÖPA BARNET ..................................................................................................................................3
FADDRAR ..................................................................................................................................................................4
DOPSAKTEN ..............................................................................................................................................................4
BARNSÖLET ..............................................................................................................................................................5
KYRKOTAGNINGEN ..........................................................................................................................................5
EN RENINGSRIT FRÅN BÖRJAN...................................................................................................................................5
KYRKTAGNINGSHÖGTIDEN .......................................................................................................................................6
KYRKOTAGNINGEN OCH KYRKOTUKTEN...................................................................................................................7
KONFIRMATIONEN ...........................................................................................................................................8
EN FULLKOMNING AV DOPET ....................................................................................................................................8
SYNDABEKÄNNELSE .................................................................................................................................................8
NATTVARDSGÅNGEN ................................................................................................................................................8
LÄSKUNNIGHETEN UPPEHÖLLS .................................................................................................................................8
ATT GÅ OCH LÄSA .....................................................................................................................................................9
DÅTIDENS "DATINGSYSTEM" .......................................................................................................................9
ATT UMGÅS PÅ ”EGEN HAND”...................................................................................................................................9
ATT GIFTA BORT BARNEN .......................................................................................................................................10
FRIERIET ............................................................................................................................................................10
FRIAREN MED BUKETTEN - EN FALSK FÖRESTÄLLNING ...........................................................................................11
ETT SYMBOLSPRÅK .................................................................................................................................................11
BÖNEMÄN ...............................................................................................................................................................12
TROLOVNINGEN ..............................................................................................................................................12
”GILL OCH RÄTT INFÖR GUD” .................................................................................................................................13
HEMGIFTEN ............................................................................................................................................................13
TROLOVNINGSCERMONIN .......................................................................................................................................13
LIKA BINDANDE SOM ÄKTENSKAPET .......................................................................................................................14
LYSNINGEN........................................................................................................................................................14
KRAVEN..................................................................................................................................................................14
TIDPUNKTEN FÖR LYSNINGEN .................................................................................................................................15
LYSNINGSGÅVORNA ...............................................................................................................................................15
BRÖLLOPET.......................................................................................................................................................16
ETT EKONOMISKT AVTAL MELLAN TVÅ SLÄKTER ...................................................................................................16
BRÖLLOPSFESTEN ...................................................................................................................................................17
MORGONGÅVAN .....................................................................................................................................................17
GIFTERMÅLET OCH LAGEN ......................................................................................................................................17
BEGRAVNING ....................................................................................................................................................17
DÖDEN - EN DEL AV LIVET ......................................................................................................................................17
SJÄLARINGNINGEN OCH BEGRAVNINGSFÖRBEREDELSERNA....................................................................................18
LIKVAKAN ..............................................................................................................................................................18
BEGRAVNINGSDAGEN .............................................................................................................................................18
BEGRAVNINGSKALASET..........................................................................................................................................19
AVSLUTNING .....................................................................................................................................................19
KÄLLFÖRTECKNING ......................................................................................................................................20
INDEX...................................................................................................................................................................21
INLEDNING
Min tanke med detta arbete är att lite grann visa hur våra förfäders liv såg
ut. Vilka regler hade de att följa vid födelse, uppvaktningstid och till sist vid
död och begravning och vilka värderingar rådde då? Var ”den gamla goda
tiden” verkligen så god? Jag har följt traditionerna från vaggan till graven
och försökt visa hur livets olika skeden påverkade vardag och högtid. För
mig känns ämnesvalet viktigt eftersom jag har gjort en hel del
släktforskning både för egen del och för andra. Att bara släktforska och hitta
namn är visserligen mycket givande, men genom att undersöka de
omständigheter under vilka våra förfäder levde, får man så att säga ”lite mer
kött på benen”. Det blir inte längre bara namn på papperet utan man lär
känna dem och förstår kanske lite mer hur de hade det. Tillhörde de, som
min familj, den fattigare delen av befolkningen kan man förstå att deras liv
måste ha varit hårt och många gånger en kamp för att överleva.
Jag har använt mig av en rad böcker som finns skrivna i ämnet och även av
de erfarenheter jag fått genom min släktforskning.
BARNSBÖRD
Att föda barn
När man väntade barn och det väl var dags för barnets ankomst var det inte
självklart med lycka och glädje. Det var viktigt att barnet var välskapat,
"med nagel och med näsa, med hud och med hår". Barnlöshet betraktades
som något ont men att få för många barn kunde bli en tung börda att bära.
Man tyckte inte heller att pojkar och flickor var lika mycket värda. Den sista
skvätten i en flaska eller i ett krus kallades för "sonalyckan" och man ansågs
att det var en större lycka att få en son än en dotter.
Det finns många exempel på hur kvinnor försökte underlätta sin födsel med
magi, men detta var inte tillbörligt eftersom det enligt Bibeln var kvinnans
lott att föda med smärta (3 Mos 16). Smärtan och vedermödan skulle enligt
reformatorerna föra kvinnan till bättring. Genom barnsbörden ”nödgades
hon till omtanke om sin frälsning”.
I Finland var det sedan urminnes tider vanligt att barnen föddes i den uppvärmda bastun. Här i Sverige föddes de i stugan eller kammaren. Någon erfaren kvinna brukade hjälpa till och hon kallades "jordegumma" eller
"jorde-mor".
Att främja barnets framtid
Omständigheterna kring födelsen har alltid ansetts viktiga för barnets
framtid. Om man var född med fosterhinnan kvar på huvudet, dvs född med
"seger-huva", ansågs detta vara mycket lyckosamt. Man trodde att en sådan
person ägde speciella förmågor, t ex att släcka eld. Det var också viktigt vilken veckodag man föddes. Ett rim säger:
MÅNDAGSBARN HAR FAGERT SKINN,
TISDAGSBARN HAR ÄLSKLIGT SINN,
ONSDAGSBARN ÄR FÖTT TILL VE,
TORSDAGSBARN FÅR MYCKET SE,
FREDAGSBARN FÅR KÄRLEK OCH LYCKA,
LÖRDAGSBARN SKALL MÖDORNA TRYCKA,
SÖNDAGSBARN FÅR LÄNGE LEVA OCH NJUTA,
OCH FÅR SEDAN BERÖMLIGT SLUTA.
”Den första lögen”
"När barnet är nyfött, må det omedelbart tvås i vatten", sägs det på ett
ställe. Det står också: "Detta kallas i Värend för den första lögen, och motsvarar den gamla hedniska vattenösningen, som fick en ny form i det kristna
dopet. Den första lögen har mäktiga tydor emot all slags förgärning, och
medan barnet lögas, må ingen komma in; ty då kommer vantrevnad på barnet. Vatten till denna lög må vid barnets födelse alltid finnas i huset, och må
icke hämtas ur sjön eller källan, emedan näcken då kan följa med in med
vattnet... Vad helst modern kan ha sett eller vidrört, som kunde vålla barnet
lyte, så lägges därav i lögvattnet. Likaledes lägges däri andra ting, som ha
tydor för barnets lycka. Vigselringen må därför ligga i den första lögen.
Lägges i denna lög vita pengar eller ärvdasilver, så tros barnet bli rikt.
Lägges däri ett färskt ägg, så får barnet vit hy; en röd klut, så blir det rödblommigt; spånor av en huggekubb, så kommer barnet icke på stupstocken
osv."1
Man trodde tidigare att "den första lögen" härstammade från förkristen tid
men många föreställningar och åtgärder har snarare medeltida ursprung.
Detta första dopp hade i alla fall stor betydelse.
Kvinnogillen
När förlossningen var över fick modern "barnsängsgröt" och hon skulle
dricka "barnsängssupen" som var brännvin med peppar och till detta skulle
hon ha äggöl och kringlor. Tredje dagen får barnsängshustrun påhälsning av
sina grannhustrur, som hade med sig gröt, äggöl och kakor. Äggölet skulle
befrämja mjölkproduktionen. Det kallades även "kvingedricka" och bestod
av kokt öl som vispades med äggulor och socker, varefter man slog i dricka.
Oftast lagade man gröten av risgryn och prydde den i grötbyttan med kanel i
rutmönster. Gillet hos barnsängskvinnan hade olika benämningar; på Västkusten kallades det för "Tittöl"; i nordligaste Sverige liksom i södra
Småland och i Bohuslän kallades måltiden för "Barnfoten". Man tror att
uttrycket kom från tyskans "Kindes foot" dvs barnaföda.
1
Hyltén-Cavallius, G. O. 1863 - 64: Wärend ch wirdarne, Ett försök i svensk ethnologi.
I sydvästra Skåne talas om "Kvinjestua" dvs kvinnogille. Om en man råkade
komma in tog man ifrån honom hans huvudbonad och han fick den inte tillbaka förrän han hade betalt en lösen bestående av en slant. Detta kallades
för att "lösa mössan". Genom att genera männen på olika sätt markerade
kvinnorna sitt eget revir.
Besöken hos barnsängskvinnan var samtidigt ett sätt att hedra den fruktsamma hustrun. Den ensamma ogifta kvinnan som fött barn fick däremot
ingen barnsängsgröt utan måste själv så fort som möjligt stå på benen.
Först i början av 1900-talet inrättades BB-avdelningarna vid de svenska
lasaretten. Till en början tog de bara hand om mera komplicerade
förlossningar och det förekom att utomäktenskapliga barn föddes där. Detta
kan ha bidragit till att bruket att föda barn i hemmet först småningom
övergavs och att det var de högre samhällsskikten som längst höll fast vid
bruket att föda hemma.
Födelseannonseringen
Meddelandet om ett barns födelse har skett på skiftande sätt under olika
tider och i olika samhällsskikt. Födslar inom kungahuset har kungjorts
genom salut. Bland adel och borgare i städerna kunde man sända ut härolder
som ropade ut nyheten på gator och torg.
Att genom annonser i dagstidningarna meddela ett barns födelse började
runt 1855, och redan tio år senare förekom födelseannonser i tidningarna
över hela landet. Det var borgerliga familjer som satte in födelseannonser.
Först på 1950-talet blev födelseannonser vanliga i alla samhällsklasser. Från
början var annonserna ganska ordrika men från 1885 är typen "en son", "en
dotter" vanligast.
BARNDOPET
Vikten av att döpa barnet
Dopet skulle ske inom 8 dagar efter barnets födelse enligt 1686 års
kyrkolag. Om barnet skulle få bli döpt berodde på om det var friskt och
välskapt eller inte. Man ville så snart som möjligt döpa barnet, för så länge
det fanns ett odöpt barn i huset måste man vidta en rad skyddsåtgärder.
Förutom den stora rädslan för troll, djävlar och häxor som kunde ta det
odöpta barnet i besittning var rädslan också stor att barnet skulle dö innan
det blev döpt och arvsberättigat. Detta kunde innebära katastrof för modern,
för om barnet dog odöpt och om kvinnan inte fick fler barn, kunde hon bli
tvungen att gå ifrån hem och gård om hennes man dog före henne och hon
var barnlös änka. Kvinnan hade under medeltiden inte någon arvsrätt efter
sin make och gården gick då tillbaka till mannens ätt. För mannens del
innebar det förstås också en trygghet att få sitt barn döpt, framförallt då en
son, då han kunde vara förvissad om att gården skulle stanna inom familjen.
Man kunde förstå om föräldrarna ville få sitt barn döpt så fort som möjligt
efter födseln.
Faddrar
Faddrarna kan betraktas som en försäkring, på så sätt att om föräldrarna
skulle dö fanns det någon som ersatte dem. Detta var särskilt befogat då
medellivslängden var låg och barnsängsdödligheten stor. Det var inte ovanligt med föräldralösa barn.
Alltifrån medeltiden fanns bestämda villkor för fadderskapet eftersom faddrarnas främsta uppgift var att garantera dopsbarnets andliga fostran. Enligt
kyrkolagen skulle faddrarna tillhöra den evangelisk-lutherska läran, vara
komna till laga ålder och vara väl kunniga i katekesen. För att stå fadder
borde man därför vara konfirmerad. Man fick under konfirmationsförberedelsen lära sig de förpliktelser som följde med fadderskapet.
Eftersom man trodde att dopsbarnet bråddes på sina gudföräldrar valdes
faddrarna med omsorg. Man ville då naturligtvis att dessa skulle ha sådana
egenskaper som man satte högt. Gudmodern som bar barnet till dopet, borde
vara rask och kvicktänkt. Man valde gärna faddrar som kunde ge en riklig
faddergåva eller som stod något högre på den sociala skalan. Där avstånden
var långa och dopsfärden kunde ta lång tid tog man gärna en kvinna till fadder som kunde amma barnet. Det ansågs däremot olämpligt om en havande
kvinna bar barnet till dopet. Den som hade blivit bjuden till att stå fadder
kunde inte neka. Att stå fadder betraktades som en heder.
Under medeltiden var det tillräckligt med två faddrar, men tre verkar ha
varit det vanligaste i svensk tradition. Flera än så var olämpligt eftersom
faddrarna ansågs komma i ett andligt släktskapsförhållande med barnet och
med varandra, och detta utgjorde äktenskapshinder. Under 1600-talet
skedde en förändring som gjorde att man antecknade en mängd faddrar.
I Dalalagens kyrkobalk föreskrivs det att det skall vara två män och en
kvinna som faddrar för "svenbarn" och två kvinnor och en man för
"möbarn".
Dopsakten
Dopsakten var uppdelad i två delar, den första primsigningen som ägde rum
utanför kyrkan, innehöll besvärjelseformler på latin för att betvinga
demoner och utdriva onda andar. I akten ingick också att prästen blåste på
eller i barnets mun för att driva ut djävulen, lade välsignat salt i dess mun
och gjorde korstecknet, primum signum, över barnets bröst och panna. Först
efter denna reningsakt fick barnet införas i kyrkorummet och där genomgå
den andra delen av dopet, det riktiga kraftprovet för ett litet nyfött barn. Det
kläddes av och smordes med olja på bröstet och axlarna varefter vissa frågor
ställdes till barnet och faddrarna svarade i barnets ställe. Därefter nedsänktes
det nakna barnet tre gånger i det många gånger iskalla vattnet. Efter dopet
kläddes barnet i vit dopsdräkt och fick från prästen motta ett brinnande ljus,
livets symbol.
Efter dopet offrades det till präst och klockaren och sedan offrades till
barnet i gudmoderns knä. Offerpengarna bands med ett kläde vid barnets
bröst och togs inte av förrän vid hemkomsten.
Före återfärden till hemmet bad prästen faddrarna att de skulle framföra till
föräldrarna vikten av att "väl skydda det lilla barnet från allehanda faror
tills barnet fyllt sju år och fått sitt fulla förstånd, så att det själv kunde
skydda sig".
Barnsölet
När barnet lyckligt var återbördat till hemmet var det dags för barnsölet eller
kristnagillet som det även kallades. Dit var det främst faddrarna som var inbjudna som tack för hjälpen. Modern deltog inte eftersom hon ännu inte var
kyrkotagen och inte fick ta någon i hand. Gillet var även ett tack till faddrarna för faddergåvorna. Fadderpengarna upptogs vid arvsskiftena som barnens personliga egendom. Man köpte ofta silverbägare och andra silverföremål för fadderpengarna.
Vid borgerliga barndop under 1800-talet hade man vackert utsirad dopskonfekt, kransar och kronor i sockermassa. Detta var en omformning av ett
äldre bruk, att de manliga faddrarna förärade de kvinnliga en krona och i
utbyte själva fick en krans. Denna ceremoni beseglades med en
"fadderkyss". Seden som troligen har tyskt ursprung förekom främst i de
högsta sociala skikten. Kännedomen om fadderkyssen spreds vida omkring
genom ett skillingtryck med titeln "Fadderkyssen" som trycktes i många
upplagor.
KYRKOTAGNINGEN
En reningsrit från början
Kyrkotagningen skedde ursprungligen sex veckor efter förlossningen enligt
gamlatestamentsenliga föreskrifter. Den ursprungliga innebörden av riten
var rening, medan Marias frambärande av Jesusbarnet snarare anförs som ett
exempel på tacksägelse.
Bland folket fanns en rad förhållningsregler för barnaföderskan före kyrktagningen. Hon fick inte bege sig utanför huset eller gården. Hon fick inte
gå över vägar, rinnande vatten, brunnar eller åkerfält, hon fick inte ta någon
i hand eller röra vid matvaror. Den icke kyrktagna kvinnan ansågs vara en
fara för sin omgivning.
Förbuden vidmakthölls genom olika föreställningar. Barnet troddes annars
bli bergtagna, bortbytta, sjuka eller skvalleraktiga. Gården kunde hemsökas
av råttor och möss och mödrarna kunde själva bli sjuka, men framför allt
utsatte de omgivningen för risker. Därför fanns det även sanktioner emot
den som satte sig över reglerna. Man fick spotta på en sådan kvinna, ja, rent
av stena henne.
Smålandslagens kyrkobalk visar att kvinnan inte hade rätt till sänglag innan
hon var kyrktagen. Mannen fick därför "ligga i bagg-kätten" eller "gå på gåsabacken" som det skämtsamt kallades. Men i dessa regler möter vi
samtidigt en rationell motivering för seden. I en kyrkohandbok 1602 heter
det att regeln om sexuell avhållsamhet var "kvinnokönet till hjälp och styrka
igen emot många ogudaktiga och överdådiga manspersoner som .... alldeles
leva som epikuréer".
Genom kyrktagningen befriades barnaföderskan från alla här nämnda förhållningsregler och faror. Så länge dessa föreställningar var levande låg det
således i hennes eget intresse att bli kyrktagen.
Kyrktagningshögtiden
Det var vanligast att det fanns två följekvinnor som följde barnaföderskan
till kyrktagningen. Det talas i Visby stadslag om att högst 24 följekvinnor
fick följa kyrkogångskvinnan till och från kyrkan. Det fanns alltså olika
regler på olika ställen och från olika tider. Skillnader fanns också mellan de
olika samhällsskikten.
Följekvinnan, eller föregångskvinnan som hon kallades i södra Småland,
fungerade som en slags hovdam och höjde kyrkogångskvinnans prestige.
Hon skulle öppna kyrk- och bänkdörren, hålla kyrkogångskvinnans schal
och i äldre tid följa med fram och offra.
Prästen mötte följet utanför kyrkdörren. Under medeltiden förrättades kyrktagningen utanför kyrkans ingång. Först sedan kvinnan renats genom kyrktagningen fick hon åter träda in i det vigda kyrkorummet.
I Småland har man ännu i sen tid kunnat minnas att kyrkogångskvinnan
knäböjde på kyrktröskeln. Annars var det vanligt att knäböja på en klädd
knäfallspall i vapenhuset. Några riksgiltiga förordningar om platsen för
kyrkotagningen finns inte, varför praxis växlat. Framför allt från Lunds stift
finns uppgifter om att prästen hämtade kvinnan vid kyrkdörren och ledde
henne till altaret, där kyrktagningen skedde.
Medan kvinnan knäböjde läste prästen kyrktagningsbönen, varefter han tog
henne i hand och uttalade en slutönskan. Handtagningen, som är omtalad i
medeltida ritual, nämns i alla svenska handböcker från och med 1500-talet.
Efter att ha kyrkotagits kunde kvinnan gå till sin kyrkbänk. Lika vanligt var
det emellertid att hon tillsammans med sitt följe tog plats i den främsta kvinnobänken, som ibland kallades för "kyrkogångsstol". Denna placering var
en hedersbevisning för den fruktsamma äkta hustrun.
Att denna tradition hade en mycket framträdande ställning i det medeltida
kyrkolivet kan man se i landskapslagarna där det står om prästens ersättning
vid kyrkotagning, dels för ljus, dels för själva förrättningen i form av offer,
bestående av bröd och sovel.
Kyrkotagningen och kyrkotukten
Alla nyblivna mödrar blev inte kyrkotagna på lika villkor. I 1571 års kyrkoordning heter det: "Ingen kvinna skall efter horbarn eller frillobarn tagas i
kyrko, förrän syndabättring utlovad och företagen är. Om sådana kvinnor
varda annorstädes intagna, då skall det vara ogilt hemma vid deras sockenkyrkor." Denna bestämmelse innebar att ogifta mödrar måste undgå
uppenbar skrift, dvs offentligen bekänna sin skuld innan de kunde
kyrktagas. Kyrkoordningen visar samtidigt att detta var en vanära som man
sökte undgå genom att bli kyrktagen i en annan församling. Därför
ogiltigförklarades sådana kyrktagningar.
Kyrkolagen 1686 skärpte straffet för kvinnor som fött barn och sökte kyrktagning före vigseln genom att föreskriva att de inte fick intagas "som andar
kyska barnaföderskor, utan med ett särdeles bönesätt, som i handboken är
infört". De kvinnor som var hävdade av sina män, men ännu inte fött barn
före bröllopsdagen skulle däremot intagas "som andra ärliga hustrur", men
böta två daler silvermynt till kyrkan för otidigt sängelag.
Som tidigare nämnts fanns en särskild kyrktagningsbön för ogifta mödrar.
Men det fanns också andra sätt att utmärka dessa vid kyrktagningen. Medan
äkta hustrur ledsagades av en följekvinna fanns det ingen som stod vid den
ogifta kyrktagningskvinnans sida. Sådana kvinnor tog prästen heller inte i
hand. När han uppmanade den gifta kvinnan att "gå i frid" uppmanade han
den ogifta att "gå i frid och synda icke mer".
Havande kvinnor som inte fött barn före bröllopsdagen skulle som vi sett
enligt kyrkolagen kyrktagas på vanligt sätt när det blev så dags, men i stället
böta till kyrkan för otidigt sängelag. Detta kunde knappast betraktas som ett
allvarligt straff, allra minst i sådana trakter där det var sed att gifta sig först
sedan fästmön blivit med barn. Böterna till kyrkan gick under allehanda
skämtsamma benämningar som böta kyrktaket, böta kyrkdörren, rumpskatt,
byxskatt osv.
KONFIRMATIONEN
En fullkomning av dopet
Genom konfirmationen eller färmelsen som den kallades under medeltiden
(tyskans Firmung) fick den döpte ökad styrka att stå emot djävulen, världen
och köttet, upphovet till de frestelser som hotar människan. Konfirmationen
innebar alltså en fullkomning av dopet. Den som av en eller annan orsak
inte hade konfirmerats ansågs inte som en fullkomligt kristen. Efter att
tidigare ha varit direkt kopplad till dopsakten som fallet ännu är i den
ortodoxa kyrkan förlades konfirmationen under senmedeltiden till
sjuårsåldern då barnet kunde skilja mellan gott och ont.
Syndabekännelse
Konfirmationen skulle föregås av en bikt då konfirmanden skulle bekänna
sina synder Konfirmanden skulle liksom vid dopet ha faddrar och dessa
uppfattades som barnets andliga fader (compater) och moder (commater).
Föräldrar och andra anhöriga som barnet redan stod i naturligt släktskap till
kunde därför inte komma på fråga. Ritualen tillgick på följande sätt: Akten
inleddes med bön om Andens meddelande, varpå Biskopen (som var den
ende som fick utföra konfirmationen) lade handen på den knäböjande konfirmanden. Handpåläggningen ersattes under senmedeltiden med att
biskopen tecknade ett kors på konfirmandens panna med invigd olja. Denna
olja ansågs vara bärare och förmedlare av de gåvor som gav konfirmanden
kraft att leva som en kristen.
Tanken att den gudomliga kraften kom just genom oljan ledde till att den
heliga oljan måste skyddas mot världslig påverkan. Ett linneband knöts
därför om konfirmandens panna av den präst som assisterade biskopen.
Efter tre dagar tog bindeln bort och pannan tvättades.
Nattvardsgången
Minimiåldern för konfirmation var 7 år och 10 år för nattvardsgång enligt
föreskrifter från 1400-talet. Konfirmationen följdes alltså inte av nattvardsgång för de nykonfirmerade. Seden ändrades i vårt land i och med Luther
och reformationen och efter 1540-talets början har inte konfirmation med
olja förekommit. Luther ansåg att dopet inte alls behövde följas av någon
konfirmation. Det fanns olika uppfattningar om konfirmationens betydelse
och hur den skulle ske.
Läskunnigheten uppehölls
Konfirmationen fyllde på 1800-talet en viktig funktion för att upprätthålla
ungdomens läskunnighet, samtidigt som rättrådighet och lydnad för överheten inpräntades hos de unga. Konfirmationsundervisningen tjänade därmed
inte enbart kyrkan utan även staten. Å andra sidan svarade obligatorisk
konfirmation inte mot religionsfrihetssträvandena under det senare 1800talet, och 1878 blev konfirmationen även fullt frivillig men bibehöll ändå
sin funktion som inträdesbiljett till vuxensamhället. Intyg om konfirmation
krävdes för antagning till utbildning eller tjänster av olika slag.
Konfirmation var t ex ännu in på 1900-talet ett villkor för att bli antagen vid
lärarseminarierna.
Att gå och läsa
Läsetidens var olika lång i olika församlingar. Biskop Wallquist i Växjö rekommenderade 1787 att barnen undervisades en eller två gånger i veckan
under sex till åtta veckor om våren innan de fick tillträde till nattvarden.
Konfirmationsläsningen var påfrestande inte minst för ungdomen i städerna
som ofta kommit ut i arbetslivet redan före konfirmationsåldern. På landsbygden var avstånden stora. I fjäll- och skogslandskapen var det vanligt att
läsebarnen tillbringade hela sin lästid i kyrkstäderna, och då fick de hushålla
med den mat som de fått med hemifrån.
Bara de barn som hade ansenliga kunskaper i Luthers katekes och biskop
Svebilius förklaringar släpptes fram till nattvarden. De övriga fick fortsätta
en längre tid, ibland flera år. Det var en helt naturlig sak att föräldrarna betalade prästen, för att barnen skulle gå fram första året. Från sekelskiftet berättas det från Halland: "Efter konfirmationen blev lillpojken lillkarl och fick gå
med sist i slåttergänget; när han vid sjutton, aderton års ålder kunde lyfta
"skorsten" räknades han till storkarlarna, blev dräng, fick söka sig till
flickor och se ut en fästmö åt sig. Han skulle kunna stå för sex supar, kunna
lägga in en ordentlig mullbänk, hålla en tjur och rida en otämjd häst samt
helst även bära en tunna råg från logen och upp på vinden."
DÅTIDENS "DATINGSYSTEM"
Att umgås på ”egen hand”
I Nordsverige skapade fäbodskötseln och arbetet i skogen ett arbetsår med
helt annan rytm än i de sydsvenska jordbruksbygderna. Här hade ungdomen
större frihet att umgås på egen hand utan de vuxnas kontroll. De föräktenskapliga kontakterna, särskilt i fäbodsbygderna, gick under olika benämningar, men har vanligen kallats "nattfrieri". Ogifta pojkar drog nattetid runt
i gårdarna och besökte ogifta flickor, sov med kläder, stövlar och hatt tillsammans med flickan i sängen och gick på morgonkvisten tillbaks till sitt
igen. Ofta var paren redan etablerade och sågs allmänt i byn som mer eller
mindre trolovade och de nattfrieribarn som blev till ansågs många gånger
som trolovningsbarn.
Uppträdandet mellan pojken och flickan var strängt reglerat av en
"bäddetikett", som dock kunde skifta från bygd till bygd. Efter nattbesök
hos olika flickor etablerades efter hand en fastare förbindelse med en
bestämd flicka. Statistiska undersökningar från 1900-talets början visar att
det finns ett klart samband mellan föräktenskapliga förbindelser och
nattfrieribygder. I Kopparbergs län föddes 78 % av första äktenskapsårets
barn före den nionde månaden. Även då man fick barn före äktenskapet
legaliserades förbindelsen i dessa delar av landet vanligen genom giftermål.
Att gifta bort barnen
Söder om fäbodgränsen var förhållandet annorlunda eftersom de sociala
skillnaderna här var större. Härifrån finns många exempel på hur föräldrarna
"gifte ihop" sina barn, ibland t o m genom syskonbyte. Ofta bortlovades
döttrarna redan i nio-tioårsåldern. Så här skriver prosten Öller om förhållandena i Blekinge 1800: "Trolovningar och giftermål ske här, såsom i bättre
stånd, icke utan avsikter på förmögenhet och rikedomar. Ju förmögnare
flickans föräldrar äro, ju mera se de efter, som de kalla det, ett gott tillfälle,
det vill säga, att få henne bortgift, till någon rik dräng, eller god gård. De
fattiga flickorna få vänta, tills någon friar till dem, men de förmögnare bliva
knappt 10 år gamla förrän fadern eller släktingarna börja tänka på någon
dem värdig man. Han eller de, tala då till föräldrarna åt någon förmögen
yngling, även som det ej är ovanligt att flickans fader friar för sin dotter
förr än fästmannen. På lika sätt händer ock med föräldrar vilka hava någon
son, den de vilja hava undan för någon dotter, eller yngre son, som de ämna
deras egen gård; de erbjuda då sin son till någon förmögen flickas
föräldrar; och detta ofta förr än de unga tu veta något därav."2
Öller tillägger att " sådana förhastade trolovningar och fästmannaförsök,
äro i alla fall otjänliga och medföra antingen olyckliga äktenskap, eller
vidlyftiga rättegångar då flickan ångrar sig."3
Inom borgerligheten gav ett fördelaktigt gifte inte bara sonen eller dottern
en passande samhällsställning utan påverkade också den övriga familjens
placering i den sociala hierarkin. Den stora åldersskillnaden är typisk för
1800-talets borgerliga värld, där mannen kunde vara tio till femton år äldre
än hustrun. Männens höga giftermålsålder skapade i kombination med
kravet på avhållsamhet mellan förlovade förutsättningar för den tidstypiska
dubbelmoralen.
FRIERIET
2
3
Öller, J. J. 1800: Beskrifning öfwer Jemshögs sochn i Blekinge
dito
Friaren med buketten - en falsk föreställning
Ett parförhållande i gången tid etablerades inte lika formlöst som i sambosamhället. Å andra sidan är bilden av friaren med bukett i handen framför
den tillbedda snarare hämtad från kärleksnovellerna och buskteatern än från
verkliga livet. Den bygger på den falska föreställningen att ett frieri var en
privat affär mellan en man och en kvinna, baserad på svallande känslor och
vackra ord. Det formaliserade frieriet var visserligen det första steget i
äktenskapsbygget, men scenen var sällan privat, aktörerna var inte alltid det
blivande paret, känslorna var inte alltid drivkraften och dramatiken kom inte
alltid till uttryck i ord.
Ett symbolspråk
Redan i de första, informella kontakterna mellan en pojke och en flicka försökte man på ett försynt sätt känna sig för genom små presenter. Ett sådant
tyst symbolspråk gjorde orden överflödiga i ett företag om vars utgång man
inte kunde vara säker på.
I Myckleby bjöds friaren att äta med silversked om frieriet accepterades,
annars gav man honom en hornsked.
Den italienske reseskildraren Acerbi skriver 1799:
"I en socken i Finland råder bruket att de unga kvinnorna vid sina bälten
bära en knivslida, som tecken på att de äro ogifta och icke skulle ha något
emot att få en man. När en ung man blir förälskad i någon av dessa ungmör,
uppvaktar han henne på så sätt att han köper eller låter göra en kniv i
alldeles samma form som slidan och sedan söker ett tillfälle att oförmärkt
sticka den i slidan utan att flickan märker det. Om flickan, då hon finner
kniven i slidan behåller den, är det ett gynnsamt tecken, i motsatt fall betyder det en vägran."
Från Urshults socken i Småland heter det i en uppteckning från 1903:
"Om en bonde hade svårt att få sin dotter gift och han började frukta, att
han skulle få behålla henne såsom gammal mö tillställde han ett slags
kyrkotagning med henne - på ett eget sätt. Han begav sig med henne till
kyrkan, dröjde utanför tills allt folket var samlat därinne, gick så stora
gången framåt, följd tätt i spåren av sin dotter. Härunder höll han sin
tomma knivslida pekande åt karlsidan och småpratade: `Min dotter vill
mannas', vartill dottern varje gång intonerade: `Fars ord sannas'. Ville nu
någon yngling nappa på kroken, så kom han för att sticka sin oumbärliga
slidkniv i den önskade svärfaderns tomma slida. Föll friaren honom på läppen, så lät han ynglingen sticka dit kniven och saken var därmed så klar, att
lysning till äktenskap redan följande söndag kunde avkunnas. Om däremot
ynglingen ej behagade den giljande svärfadern, gav denne honom avslag
därigenom att han drog undan knivslidan och sade: `Nej du sticker inte
dit!'"
Att det var fadern som agerade sammanhänger med att han var dotterns giftoman och därmed hade rätt att både acceptera och avvisa ett giftermåls-
anbud. Kyrkvärden Lasse i Lassaberg har beskrivit hur frieriet gick till i S.
Unnaryd i Småland vid 1800-talets början. Den som hade en giftasvuxen
son eller dotter passade på att traktera en bonde i samma situation med
brännvin på kyrkbacken. Fick han en sup tillbaka följande söndag var det
hustrurnas tur nästa gång att traktera varandra med kringlor och gorån. Först
därefter tog man till orda: " Ja du bror de är så gott först som sist att jag
säger dig vad mor och jag hava under de långa vinternätterna talat oss
emellan. Vi hava å ömse sidor nu du och jag giftasvuxna barn. Skulle du
inte vara sinnad att taga min son N. till dig såsom måg. Vi hava bra
vurnader [en bra gård] på bägge ställena så att de unga kunna bärga sig?
‘Den andre svarar då så här: `Det var besynnerligt att vi på bägge ställena
kunnat hysa så lika tankar. Mor och jag därhemma har mycket talat om den
saken, men si vi har alltid tänkt som ordspråket lyder att "det är för låg
krubba till så hög häst". Men tack skall du ha för tillbudet."4
Ofta behövdes det inte mer än att ett par bondgubbar gick avsides och samspråkade på kyrkbacken för att kyrkfolket skulle dra de rätta slutsatserna
och veta vad som stod på, ibland före kontrahenterna själva.
Bönemän
Det var i Sverige vanligt att man anlitades sk "Bönemän" som skulle föra
fram förfrågningen. Frieriet inleddes vanligen med att den manlige
kontrahenten eller hans föräldrar vidtalade bönemannen att göra ett besök
hos den tilltänkta för att söka utröna hennes inställning. Om man kunde förutse en positiv utgång förde bönemannen redan vid detta tillfälle i mer eller
mindre förtäckta ordalag frågan om giftermål och hemgift på tal. Vid det
första besöket kom bönemannen i regel ensam för att känna sig för. Fastän
alla genast förstod vad besöket betydde hörde det till ritualen att inte låtsas
om detta. Om bönemannen tidigare varit återhållsam löstes nu tungans band
och han började skryta över de bådas tillgångar och dygder, medan han
visligen förteg deras fel. Det kunde uppstå ett livligt ackorderande mellan
bönemannen och flickans far eller giftoman om fördelar och nackdelar med
ett eventuellt giftermål. Inte minst rörde sig samtalet om hemgiftens storlek
och andra ekonomiska frågor.
Det kunde följa många besök beroende på hur pass "hårdgift" flickan var innan bönemannen fick löfte om en dag då friaren själv fick komma . Bönemannen var ofta med friaren vid detta tillfälle för att presentera honom. Det
diskuterades återigen om för- och nackdelar med ett eventuellt giftermål.
Kom man överens bestämdes en dag då flickans föräldrar skulle komma till
friarens hem för att göra sig underrättade om förhållandena där. Detta besök
kallades ibland för "skådning".
TROLOVNINGEN
4
1967: Unnarydsborna. Lasses i Lassaberg anteckningar om folklivet i Södra Unnaryd vid 1800-talets början.
”Gill och rätt inför Gud”
Beteckningen fästman och fästmö i nutidsspråket härleder sig från den medeltida fästingsstämman då kvinnan blev lagligt fäst vid mannen.
Om denna högtidlighet, som senare kallats trolovning, heter det i 1571 års
kyrkoordning: "Trolovning med gåvor och i vittnens närvaro, efterföljd av
sängalag, räknas som gill och rätt inför Gud." Trolovningen skedde i vittnens närvaro och hade bindande verkan. Den ägde rättskraft oavsett om den
följdes av kyrklig vigsel eller ej.
Enligt Uppsalalagen skulle fästegåvan överlämnas till giftomannen, dvs som
regel kvinnans far, vid fästingsstämman, vilket tyder på att den motsvarade
den köpeskilling som en gång erlagts vid "brudköpet", då kvinnan övergick
från en ätt till en annan.
Redan tidigt kom dock fästegåvan att överlämnas till bruden själv. Under
1400- 1600-talen omtalas silverskedar, ring, kedja, bälte, huvudkrans och
klädesplagg. Dessa gåvor blev kvinnans enskilda egendom, som hon efter
mannens död fick ta undan och behålla vid boskiftet.
Hemgiften
Det ingångna avtalet markerades vid fästingsstämman genom handslag.
Man gjorde upp vad kvinnan skulle föra med sig i boet, den sk medgiften
eller hemföljden, dvs vad som fanns i brudkistan. Det fanns vissa
bestämmelser om vad som skulle ingå. Överförandet av hemgiften skedde
ofta under högtidliga former.
Hemgiften var liksom fästegåvan hustruns enskilda egendom . Hon hade
ändå inte rätt att fritt bestämma över den. Den förvaltades av mannen och
om paret dog utan att ha fått några barn gick hemgiften tillbaka till hustruns
släkt.
Trolovningscermonin
Prosten Öller beskriver trolovningscermonin i Blekinge år 1800 så här: "Till
denna högtidlighet, som gemenligen sker med ett gästabud, utväljes en talman, som då gästerna äro samlade, håller ett kort tal, över något bibliskt
språk, med tillämpning, för närvarande tillfälle och anledning för deras
sammankomst. Därefter frågar han först föräldrarna, om de vilja giva sin
dotter till äkta åt den föreställde hedersmannen, samt därpå flickan, om hon
därtill giver sitt frivilliga samtycke. Sedan detta på ömse sidor är bejakat,
framkallar han de unga tu, för att mottaga 'vårdtecken och fästnadsgåva'.
Varvid både de och gästerna sätta sig vid bordet, varest begåvningarna å
ömse sidor ske, av silkesnäsdukar, handskar, vantar, psalmbok, silverbälten,
kedjor, fälttecken, knappar mm. Då nämnes ock hemföljden som bruden får.
Därefter taga fästemannen och fästemön varandra i hand, och gästerna
lägga sina händer ovan uppå, varvid talmannen läser Fader Vår och välsignelsen över de trolovade paret. Fästmön giver därefter en, av henne själv
vävd och märkt, näsduk, till var mansperson som är i sällskapet, med hennes namn uppå. Sedan läses till bords, och man äter den tillredda nattvarden, ty sådana trolovningar ske alltid om aftnarna. Stundom räcker detta
trolovningsgillet i några dagar. Vid de flesta trolovningar ibland sämre och
fattigt folk tillgår dock icke så ceremoniellt, utan många trolova sig i all
tysthet, samt utan något veterligt vittne; därför händer ock, ej sällan, att
fästmannen ej vill vidkänna något löfte, ehuru han tagit både fasta och
sköte."5
Lika bindande som äktenskapet
Trolovningen medförde, i bondemiljön, rätt till sexuellt umgänge. Avlades
barn av trolovade fick barnet samma status som om det tillkommit inom
äktenskapet och var också arvsberättigat efter fadern. Det var inte alltid så
att anteckningar om trolovningen fanns med i kyrkoboken, men det räckte
vid tvister att vittnen kunde hänvisa till att paret "gjort visst", t ex genom att
pojken stannat kvar hos flickan hela natten och ätit frukost med hennes
familj. Ett "visst frieri" var lika bindande som ett officiellt äktenskapslöfte.
Tecknet på trolovningen var gåvorna man gav varandra. Dessa lämnades
tillbaka om man bröt med varandra. Trolovningsringar var å andra sidan inte
alltid brukliga eftersom alla ändå kände varandras relationer.
Ringarna fick en betydligt större betydelse i den borgerliga kulturen. Ringväxlingen blev här tecknet på trolovningen, men medförde å andra sidan
inte samma rättighet till samlevnad som inom allmogekulturen.
Trolovningen ändrades till förlovning och sågs inte lika allvarligt som förut
och man behövde inte längre några vittnen. En uppslagen förlovning väckte
ingen större uppmärksamhet. medan en bruten trolovning kunde få samma
konsekvenser som en skilsmässa.
LYSNINGEN
Benämningen lysning är idag för det mesta endast en språklig kvarleva av
en tidigare allmän och obligatorisk pålysning vid högmässogudstjänsten av
ett tillämnat äktenskap.
Kraven
Redan 1215 föreskrevs lysning till äktenskap i den romerska kyrkan och påbjöds i den svenska kyrkoprovinsen genom en påvlig skrivelse året efter.
Från samhällets synpunkt var det viktigt att inte äktenskap ingicks mellan
personer som var för nära släkt för att inte barnen skulle lida skada. För
kyrkan var det lika viktigt att förhindra sk hemliga äktenskap som ingicks i
5
Öller, J. J. 1800: Beskrifning öfwer Jemshögs sochn i Blekinge
andra former än de av kyrkan godkända, liksom äktenskap mellan dem som
var andligt besläktade genom fadderskap vid dop och konfirmation.
Att lysningen inte var någon betydelselös formalitet vet vi genom ansökan
hos påven om dispens för äktenskap som inte prästerna ville gå med på.
Nattvardsgången var en del i den kyrkliga vigselakten. Det hölls ett speciellt
lysningsförhör för att kontrollera att paret hade den nödvändiga kunskapen
för att kunna deltaga i nattvardsgången. Bristande kristendomskunskap ansågs vara ett äktenskapshinder. Efter hand som ungdomen genom konfirmationsförberedelsen och den obligatoriska folkskolan fick lilla katekesen inpräntad och kunskaperna kontrollerade vid husförhören, blev det särskilda
lysningsförhöret överflödigt. Efter godkänt förhör skrev prästen ut den
eftertraktade "lysningssedeln". Det omtalas att "havande eller hävdade kvinnor få ej benämnas med något skymfligt tillnamn dock kallas de ej ärlige,
utan helt enkelt piga, jungfru N.N." Om prästen utelämnade benämningen
som var bruklig, tolkades det naturligtvis också av kykobesökarna. I Skåne
var det brukligt att prästen lade till en hel rad egenskapsord före titeln och
namnen, vanligen hederlige, beskedlige och välaktade hemmanssonen N.N.
samt hederliga och dygdesamma pigan och hemmansdottern N.N. Stackars
den brud, om vilken prästen antingen inte ville eller bara glömde säga
"dygdesamma pigan".
För lysningssedeln ersattes prästen med en gåva in natura, ofta fem eller sex
alnar (3 - 3½ m) skjortlärft. Han kunde också få mat vilket var brukligt i
Småland. Man övergick senare till att betala med pengar och då brukade det
röra sig om 5 - 10 kr (vilket på den tiden var ganska mycket pengar).
Tidpunkten för lysningen
Precis som det gällde att så och sätta i rätt tid, borde äktenskapet börjas vid
en lämplig tidpunkt. Denna måste anpassas till både visthusbodens villkor
och kyrkans föreskrifter. Före första lysningsdagen skulle ölet vara färdigt.
Att lysa på tom tunna betydde olycka.
Oberoende av årstiden för giftermålet var det vanligt att man lät lysa då månen stod i ny (Nymåne). Detta bottnar i föreställningen om månens inverkan
på fruktsamheten.
Lysningsgåvorna
Lysningspresenterna hade tidigare bland allmogen på svensk landsbygd en
motsvarighet i bruket att fästmön gick omkring och samlade ihop gåvor medan fästmannen tiggde utsäde. Där denna sedvänja var mera reglerad skedde
den just under lysningstiden, ibland på tredje lysningssöndagen. En och
annan gång kunde fästmögången även ske efter bröllopet. Eftersom seden
betraktades som en rättighet, särskilt bland fattiga ungdomar, kan bruket
jämföras med vår egen tids bosättningslån, särskilt som det fanns en
återbetalningsskyldighet. Fästmögången är känd från slutet av 1500-talet
och förekom fram till mitten av 1800-talet eller något senare.
Under färden följdes den unga fästmön av en äldre, gift hustru, som borde
ha god munreda eftersom det hörde till ritualen att den som gick fästmögång
själv inte fick be om någonting. Att det inte var fråga om vanligt tiggeri visade redan fästmöns klädsel. Det var nämligen vanligt att hon var iförd högtidsdräkt eller rent av bruddräkt, om kringgången skedde efter bröllopet.
Hon hade med sig en utsirad stav som värdighetstecken och en bandprydd
säck för gåvorna.
De gåvor som hamnade i säcken var framför allt lin, ull och annat spånadsmaterial. Också kläder och matvaror var välkomna gåvor.
Fästmögång var bara tillåten inom hemsocknen.
BRÖLLOPET
Ett ekonomiskt avtal mellan två släkter
Släkten var det viktigaste i det medeltida ättesamhället och äktenskapet var
ett ekonomiskt avtal mellan två släkter. Många gånger bestämdes det redan
när barnen var små vilka som skulle gifta sig med varandra och det var
sedan bara att rätta sig efter det beslutet. De viktigaste rättsakterna var:
trolovningen eller fästningen, giftermålet och sängledningen.
Under fästingstämman, det i lag föreskrivna ölgillet, skulle trolovningen äga
rum. De närmaste släktingarna från bägge släkterna var inbjudna och fick
fungera som vittnen.
Trolovningen bekräftades med ett handslag mellan blivande brud och brudgum, och utan detta handslag var trolovningen inte giltig. På
fästingstämman räknade fästmannen upp de saker som fästmön och hennes
släkt skulle få i fästegåvor. Redan under medeltiden var ringen, en av
fästegåvorna. Då var ringen en värdegåva och som enbart tillhörde kvinnan
och som hon själv förvaltade utan inblandning av mannen. Kvinnan var ju
omyndig ända fram till 1921.
Under fästingstämman avtalades också flickans hemgift, de saker som
skulle medföras från flickans hem till det nya hemmet.
I och med trolovningen betraktades kvinnan som mannens hustru och barn
födda under trolovningstiden ansågs likställda med barn inom äktenskapet
och hade rätt till arv. Efter trolovningen ägde giftermålet rum. Man
samlades i brudens hem till giftarölet och brudens giftoman, vanligen
hennes far, över-lämnade henne till brudgummen.
Så var det dags för brudfärden, brudloppet och bröllopsfesten som hölls i det
nya hemmet.
Bröllopsfesten
När brudföljet lyckligt och väl var framme kunde den stora bröllopsfesten
börja. Rikligt med mat och dryck, med sång, musik och dans och många
glada gäster. Festen höll på tills det var dags för den sista viktiga ceremonin,
sängledningen. Med sång, musik och levande ljus följdes brudparet till
sängen, där de nygifta skulle i bröllopsgästernas närvaro krypa ner tillsammans och dra täcket över sig.
Det hela var en symbolisk handling, men traditionen har lockat folks fantasi
och sängledningen har funnits kvar som inslag i bröllopsfester ända in i vår
tid.
Morgongåvan
Nu återstod bara en handling för att alla lagens bud skall vara uppfyllda och
det var morgongåvan som mannen gav sin hustru på morgonen dagen efter
bröllopet. Den gåvan utlystes redan på fästingsstämman men var inte förvärvad förrän äktenskapet var fullbordat genom att brudparet kommit på lakan
och bolster.
Mycket av den här ålderdomliga beskrivningen av de olika
giftermålsakterna känner man igen från berättelser och nedteckningar från
bondesamhället under 1700- och 1800-talet och på landsbygden även från
början av 1900-talet.
Giftermålet och lagen
Före 1734 kunde giftermål ingås utan någon kyrklig välsignelse men
därefter måste en präst ha förrättat vigsel för att äktenskapet skulle vara
juridiskt riktigt. Efter 1908 är det juridiskt möjligt att gifta sig borgerligt.
Lysningen i kyrkan tre gånger före vigseln var obligatorisk ända fram till
slutet på 1960-talet och hade en hindersprövande karaktär. By- och
sockenbor hade möjlighet att anmäla hinder för ett giftermål såsom att
någon av paret var för ung, hade någon viss sjukdom vars bärare inte tilläts
av lagen att gifta sig (en sådan sjukdom var t ex fallandesoten, som är
samma sjukdom som vi idag kallar epilepsi) eller att paret hade nära
släktskap med varandra.
BEGRAVNING
Döden - en del av livet
I äldre tider levde människan nära naturen och livets kretslopp. En födsel
var lika naturlig som ett dödsfall, bägge händelserna ägde rum i hemmet och
familjen fanns hela tiden med.
När någon låg för döden, vakade man ofta tillsammans med den döende och
när döden inträffat gick någon av de anhöriga till prästen för att meddela
dödsfallet och be om själaringningen.
Själaringningen och begravningsförberedelserna
Själaringningen skulle helst ske samma dag som dödsfallet inträffade för att,
som man trodde, den dödes själ fick ingen ro innan klockorna ringt. Vid den
närmaste högmässan efter dödsfallet skedde tacksägelsen, det offentliga tillkännagivandet av dödsfallet.
Man bestämde dag för begravningen. Man skyndade sig att få liket i jorden
för att inte det onda skulle få makt över den döde. Begravningen skedde ofta
inom 14 dagar efter dödsfallet, och fram till dess skulle många saker ordnas
och ställas.
Kistan skulle snickras, många gånger hade den avlidna redan under sin
livstid lagt undan virke till sin kista.
Begravningsgästerna skulle bjudas med handskrivna eller tryckta begravningsbrev.
Den avlidne skulle tvättas och klädas eller svepas, läggas i kistan och ställas
i den smyckade likkammaren, som kunde vara i förstukammaren, i en bod,
på logen eller i en lövsal utomhus om sommaren.
Likvakan
Man höll likvaka eller vakstuga hos den döde och likvakan var ingen
allvarlig och tråkig samling utan man samlades till att mer eller mindre festa
av den döde för sista gången. Det berättas att det vid en glad och stimmig
likvaka blev ett sådant liv och bråk att den man vakade över och trodde var
död, visade sig vara skendöd och vaknade till liv igen av all sång, skratt och
musik.
Begravningsdagen
På begravningsdagen höll en lekmannaandakt på gården innan färden till
kyrkan påbörjades. Även om vägen var lång skulle kistan bäras, för endast
de riktigt fattiga och usla transporterades med häst och vagn. Redan från
kristendomens införande har de döda begravts på speciella kyrkogårdar,
utom förbrytare och självmördare som fick ligga utanför kyrkogårdsmuren i
ovigd jord.
Begravningskalaset
När själva begravningsakten var över, tog begravningskalaset vid och det
kalaset, som kunde hålla på i flera dagar, skulle vara en fest med mat och
dryck i överflöd, för det var "en stor skam, såväl förr den döde som de efterlevande, ifall ej begravningsgillet göres så storartat som möjligt".
AVSLUTNING
Den ”gamla goda tiden” var nog inte alltid så god trots allt. Hade man tillräckligt av detta livets nödtorft och slapp att bekymra sig över mat och tak
över huvudet, fanns det ändå så många regler och oskrivna lagar att rätta sig
efter att det måste ha varit en komplicerad tillvaro för de flesta. Skrock och
vidskepelse präglade livets alla faser och rädslan för att ”inte komma till
himlen” utan hamna i det ”svavelosande helvetet”, som prästerna skrämde
upp den okunniga massan med, var nog ett ok att bära för många.
Det är intressant att läsa om de seder och bruk som rådde i Sverige förr i
världen eftersom det är den värld som mina förfäder levde i. Att veta hur de
kan ha tänkt och reagerat och hur livet kan ha tett sig för dem är mycket
spännande. Människan är ju en produkt av både arv och miljö och den påverkan man har på sina barn går igen i flera led. Många värderingar man har
speglar ens bakgrund och det sociala arvet.
Det är skönt att leva i dagens värld och slippa skrock och vidskepelse och
den makt kyrkan hade att skrämma människor till lydnad. Vi har det bra
idag rent fysiskt sett men det finns mycket elände, ondska och konstigheter
som våra efterkommande säkert en dag kommer att undra över hur vi kunde
leva med.
Källförteckning
Bondesson, L.; 1988; Seder och bruk vid bröllop
Bondesson, L.; 1987; Seder och bruk vid livets slut
Bringéus, N-A.; 1987; Livets högtider
Index
A
andlig fostran ......................................................... 4
andligt släktskapsförhållande ................................. 4
arvsberättigad ................................................... 4, 14
arvsrätt ................................................................... 4
B
barnfoten ................................................................ 3
barnlös änka ........................................................... 4
barnsängsdödligheten............................................. 4
barnsängsgröt ......................................................... 2
barnsängssupen ...................................................... 2
barnsölet
kristnagillet........................................................ 5
BB-avdelningarna .................................................. 3
begravning............................................................ 18
begravningsbrev ................................................... 19
begravningskalas.................................................. 19
bergtagna................................................................ 6
besvärjelseformler på latin ..................................... 5
biskop Svebilius ..................................................... 9
bortbytta ................................................................. 6
bortgift ................................................................. 10
brinnande ljus......................................................... 5
brudkista............................................................... 13
brudköp ................................................................ 13
bröllop.................................................................. 16
bröllopsfest........................................................... 17
bäddetikett............................................................ 10
bönemän............................................................... 12
böta......................................................................... 8
C
commater................................................................ 8
compater................................................................. 8
D
dopet....................................................................... 3
dopsakten ............................................................... 5
dopsdräkt................................................................ 5
dåtidens "datingsystem" ....................................... 10
dödsfall................................................................. 18
E
enskilda egendom, hustruns ................................. 14
epilepsi ................................................................. 18
evangelisklutherska läran ....................................... 4
F
faddergåva.............................................................. 4
fadderkyss .............................................................. 5
faddrar ................................................................ 4, 8
frieriet................................................................... 11
frillobarn ................................................................ 7
fästegåva .............................................................. 13
fästingsstämma..................................................... 13
fästman................................................................. 13
fästmö .................................................................. 13
fästmögång........................................................... 16
födelse............................................................ 1, 2, 3
Födelse ................................................................... 3
födelseannonser ..................................................... 3
följekvinnor............................................................ 6
föregångskvinna..................................................... 6
förhållningsregler för barnaföderskan.................... 6
förlovning............................................................. 15
förlöst ogift kvinna................................................. 3
föräktenskapliga kontakter
"nattfrieri" ....................................................... 10
G
giftermålet och lagen............................................ 18
giftoman ............................................................... 12
gille ........................................................................ 3
gillet ....................................................................... 5
H
handpåläggning ...................................................... 8
handtagningen ........................................................ 7
hemföljd ............................................................... 13
hemgift ........................................................... 13, 14
horbarn ................................................................... 7
härolder .................................................................. 3
I
inträdesbiljett till vuxensamhället .......................... 9
invigd olja
helig olja............................................................ 8
K
katekesen................................................................ 4
Kindes foot............................................................. 3
knivslida ............................................................... 11
konfirmationen....................................................... 8
konfirmationsläsning.............................................. 9
konfirmationsundervisning .................................... 9
konfirmerad............................................................ 4
kristnagille ............................................................. 5
kungahuset ............................................................. 3
kvingedricka........................................................... 2
kvinjestua ............................................................... 3
kyrkogångsstol ....................................................... 7
kyrkolagen ......................................................... 4, 8
kyrkotagen ............................................................. 5
kyrkotagningen ...................................................... 6
L
Lasse i Lassaberg ................................................. 12
lekmannaandakt ................................................... 19
ligga i bagg-kätten.................................................. 6
likvaka.................................................................. 19
Luther..................................................................... 9
lysning.................................................................. 15
lysningspresenter.................................................. 16
lysningssedel ........................................................ 15
läskunnighet ........................................................... 9
lög .......................................................................... 2
lösa mössan ............................................................ 3
själaringning......................................................... 18
skådning ............................................................... 13
sonalycka ............................................................... 1
syndabekännelse .................................................... 8
syskonbyte ........................................................... 10
sänglag ................................................................... 6
sängledning .......................................................... 17
T
medgift ................................................................. 13
morgongåva.......................................................... 17
tittöl........................................................................ 3
troll......................................................................... 4
trolovning............................................................. 13
trolovningsbarn .............................................. 14, 17
N
U
nattfrieri ............................................................... 10
nattvardsgång ......................................................... 9
nymåne................................................................. 16
uppenbar skrift
offentlig bekännelse .......................................... 7
utomäktenskapliga barn ......................................... 3
O
V,W
offra........................................................................ 5
otidigt sängelag ...................................................... 7
vigsel...................................................................... 7
M
P
primsigning ............................................................ 5
primum signum ...................................................... 5
S
salut ........................................................................ 3
segerhuva ............................................................... 2
sexuell avhållsamhet .............................................. 6
silversked ............................................................. 11
Å
åldersskillnad, stor ............................................... 11
Ä
äktenskapshinder.............................................. 4, 15
Ö
ölgillet .................................................................. 17
Öller ......................................................... 10, 11, 14