Petrus Tjörn Kyrktidning för Stenkyrka, Klövedals, Valla och Rönnängs församlingar nr 2 – 2011 1 Kyrktidningen Petrus nr 2/2011 Delas ut till alla hushåll på Tjörn. Ansvarig utgivare: Kyrkoherde Jonas Liljeqvist Redaktion: Jonas Liljeqvist Inger Bengtson Elisabeth Larsson Svenska kyrkan på Tjörn: Stenkyrka, Valla, Rönnäng och Klövedals församlingar Adress: Enebacken 3 471 33 Skärhamn tel 0304-66 00 55 fax 0304-67 46 20 e-post: [email protected] hemsida: www.svenskakyrkan.se/tjorn Tryck: Risbergs Information & Media AB Trycks på miljövänligt papper Omslagsbild: Ikon placerad i sakristian i Skärhamns kyrka. Målad av Erland Forsberg –Ä r det något speciellt vatten i dopfunten? I många dopsamtal dyker frågan upp. Många förväntar sig att det måste vara ett alldeles särskilt vatten som hälls upp i dopfunten. Men det är bara vanligt vatten. Samtidigt som dopets vatten innebär något alldeles unikt. Dopet – ett sakrament, en helig handling, genom vilken Gud handlar och tar oss till sig. Vatten har många egenskaper. Så är också dopets vatten en djup källa med en stor rikedom. Rent vatten – dopets renande vatten ger förlåtelse. Vatten släcker törst – dopets vatten släcker andlig törst och längtan. Livgivande vatten – dopets vatten ger evigt liv och helig Ande. Vatten som vi är beroende av varje dag – i dopet lovar Jesus ”Jag är med er alla dagar till tidens slut.” Men vatten kan även orsaka kaos och död. På Gennesarets sjö hotar kaosvattnet att dränka lärjungarna och deras båt. Men Jesus stillar stormen och får vågorna att lägga sig. Petrus drunknar inte när Jesus griper tag i hans hand. Så tvingas också död och dom genom dopet vika för nåd och liv, räddning och befrielse, ny födelse och uppståndelse. Vatten hör till det vanliga, det vardagliga. Så är också dopet ett sakrament mitt i vår vardag. Lycka till att upptäcka och ösa ur dopets friska källa med mer än bara vanligt vatten. Foto: Elisabeth Larsson. Tjörn Mer än bara vanligt vatten Jonas Liljeqvist kyrkoherde Foto: Kristina Ryberg. Delgivning 2 Tjörns kyrkliga samfällighet söker gravrättsinnehavare till gravplatser på Valla och Klövedals kyrkogårdar. De gravar som berörs av denna delgivning är försedda med en skylt med uppmaning att kontakta kyrkogårdsförvaltningen. På anslagstavlorna på Valla och Klövedals kyrkogårdar finns förteckning över de gravplatser som försetts med skyltar. Du som vill veta om denna delgivning berör dig ska kontakta Torsten Gustafs- son, pastorsexpeditionen tel. 0733-23 05 18. Kontakt ska tas senast 2011-11-07. Får inte huvudmannen kontakt med anhöriga finns risk för att gravplatsen kommer att betraktas som återlämnad till huvudmannen. Det kan medföra att gravanordningen tas bort. Skärhamn 2011-07-26 Tjörns kyrkliga samfällighet ”Jag döper dig i Faderns och Sonens och den helige Andes namn”. D Detta blir särskilt tydlig när det är ett litet barn som döps. Det lilla barnet minner oss om barnet i mig, det genuint mänskliga, som lever i tillit och beroende utan att skämmas för det, som är omedelbart och ärligt i sina reaktioner – ett lite barn kan inte ljuga, och ger starka uttryck för känslor och behov. ”Låt barnen komma till mig” läser vi varje gång det är dop i vår kyrka. Dopet och dopets vatten understryker att liv och gemenskap, mening, hopp och tro skänks oss av Gud – allkärleken som älskar och ger liv till allt och alla. Att tro är därför att ta emot liv och nåd från Gud i tillit. Att leva i sitt dop är att bejaka detta barnaskap hos Gud. I mitt liv gäller att jag är buren. Därför kan jag bära. Dopet ger oss gemenskap med livets Gud, som genom Jesus visar oss både vem vi är och vad och vem Gud är. Genom dopet blir vi ett med den Gud Jesus visar oss, en Gud med ett varmt medlidande hjärta för oss, en Gud som är gränslös kärlek bland oss, en Gud som vet vad glädje och smärta är, en Gud som har gått genom liv och död, en Gud som är korsmärkt och som genom sin uppståndne visar att döden och mörkret och allt det destruktiva inte har sista ordet i våra liv. Detta betyder att det finns en väg genom död till nytt liv också i våra liv och i möte med den ändliga död vi alla en gång, förr eller senare, skall möta. Gud är i vår glädje och när livet kommer till oss från solsidan. När vi möter alla livets kriser, svek och svårigheter är också Gud där och delar våra liv. Kristi kors är planterat i all smärta, lidelse och mörker. Det är i detta mycket realistiska perspektivet på livet som kamp vi kan förstå befrielsebönen i vår dopgudstjänst: ”Gud du som ensam räddar från allt ont, befria den som döps från mörkrets makt, skriv hennes namn i Livets bok och bevara henne i ditt ljus, nu och alltid.” För det pågår en kamp mellan ljus och mörker där kampplatsen är våra hjärtan. När våra liv krackelerar och vi ser vår delaktighet i det som går sönder mellan oss möts vi av förlåtelsens och uppresning- Foto: Jens Konradsson. opet handlar om vem och vad vi alla på djupet av våra väsen är, att vi är av gudomligt släkte och att livet och tron är en gåva från Skaparens hand. ens möjlighet. I våra liv möts vi av Jesu utmaning: Vandra i ljuset, i kärleken, följ mig på livets väg. Gud är gränslös kärlek, återspegla detta i ditt liv! Därför får dopkandidaten ett dopljus, en symbol och påminnelse om att ta emot ljus och liv från ljusets källa, att leva i ljuset, och att ge det vidare. När Jesus hade blivit döpt av Johannes i floden Jordan står det i evangelierna att en duva stannade över honom. Duva är en symbol på Den heliga Ande. Denna Anden, berättar evangelierna vidare, ledde så Jesus på hans livsväg och gav honom kraft att utföra sitt uppdrag, ge frälsningen, det nya livet, till de människor han mötte. Denna nyskapande Ande är också verksam i dopet. Därför finner vi ofta duvan som symbol vid dopfunten i många kyrkor. Vid Guds skapande Ande blir vattnet en källa av nåd och ger den som döps del i Jesus kamp och seger över döden och ondskan. Sett från ett perspektiv är det bara vatten som öses tre gånger över den som döps. Sett från Guds stora berättelse verkar Gud med sin ande genom vatten. Sakrament kallas det: Vatten är materia som allt liv behöver och på samma tid blir detta konkreta fyllt av gudomligt djup ”bakom” det materiella i dopet. Här verkar Gud vid sin nyskapade Ande. Dopet och vattnet blir på det sättet ett tecken för att denna skapande kärlekskraft som omger oss och som under- stryker att vårt liv är omslutet av Gud. Dopet visar vem vi är. Vi tecknas med korstecknet. Vi tillhör Jesus Kristus. Jag är på djupet inte mina prestationer, goda eller dåliga. Det sista som däremot kan sägas om mig är att jag är älskad av Gud. Orden vid Jesu dop: Du är min älskade, dig har jag utvalt” gäller oss – nu. Vi blir del av en gränslös gemenskap där livet är en gåva och all identitet som bygger på rivalitet och konkurrens är falsk. Korstecknet minner oss på att vårt mål är att vara till för andra. Ännu mer grundläggande, korstecknet minner oss om Jesu kamp och död, men också om hans uppståndelses. Livet och kärleken är starkast i tillvaron. På väg in i livet tecknas vi i dopet med korstecknet; Du tillhör Kristus! Varje gång vi mottar välsignelsen på väg in i vardagslivet efter en gudstjänst, blir vi tecknade med korstecknet; Kom ihåg du tillhör Kristus! Livets mening finner vi i att vara till för andra! Och det sista som händer vid kistan när vi tar avsked med en döpt som är död, är att Kristi korstecken för sista gången tecknas över kistan. I liv och i död är vi omgivna av alltbärande kärlek som är förklarad i Jesus. Du tillhör livets Gud, Kristus, som öppnar vägen till det nya livet, ett liv i Gud. Trygve Rö Präst i Rönnängs församling 3 Aktuellt ”Att bli budad…” ”D et var det här jag ville”, sade den gamle mannen, som mänskligt att döma, inte hade så lång tid kvar att leva. Han hade just firat nattvard i sin sjuksäng och för honom var detta viktigt: att prästen hade kommit och firat nattvard med honom. Han hade fått ta del av det stora mysteriet, att Jesus kommer till oss, så nära som ett litet bröd och en liten klunk vin, som vi får ta in i vår egen kropp. Ofta tror människor att detta bara är aktuellt när någon är allvarligt sjuk eller döende. Så kan det vara ibland, men det behöver verkligen inte vara det. Det kan vara att man inte längre orkar ta sig till kyrkan, man kanske bor på ett äldreboende, kroppen orkar inte så mycket längre. Då är det viktigt att man ”budar”, dvs ber att prästen ska komma hem, oavsett var man bor, och att man får möjlighet att fira nattvard, trots att man är förhindrad att komma till kyrkan och gudstjänsterna som firas där. Ofta har då prästen med sin lilla ”svarta låda”, det som på kyrkspråk heter ”sockentyg”, och som innehåller det som behövs för att fira nattvardvard: ett litet fat, en liten bägare, en liten ask för bröd och en liten flaska för vin. Att gå med ”sockenbud”, dvs att gå hem till människor och fira nattvard med dem, hör till prästens viktigaste uppgifter, men också det mest meningsfulla och högtidliga en präst kan göra. ”Där två eller tre är församlade i mitt namn, där är jag mitt ibland dem”, säger Jesus. Och detta blir så påtagligt vid dessa tillfällen. Ibland kanske flera i familjen är med, ibland kan församlingens diakon vara med, men det är ett sätt att möta Jesus, som vi inte ska vara rädda för att utnyttja. Församlingarnas diakoner står också gärna till Namn och telefonnummer till våra präster tjänst med att förmedla och diakoner: kontakter till prästen. Vi Kyrkoherde Jonas Liljeqvist 0733-23 05 03 gör också gärna hembeKomminister Jan-Åke Larsson 0733-23 05 04 sök, men även vi måste Komminister Johan Ernstson 0733-23 05 05 bli ”budade”, dvs vi måste Komminister Liselotte Malmqvist 0733-23 05 06 få veta om någon vill ha Komminister Trygve Rö 0733-23 05 07 besök. Vi kan inte gissa Komminister Janåke Hansson 0733-23 05 08 oss till vilka som vill ha Diakon Elisabeth Larsson 0733-23 05 13 besök. Det är vår uppgift Diakon Christine Hansson 0733-23 05 16 att stödja och hjälpa enDiakon Maria Eriksson 0733-23 05 15 skilda människor i deras Diakon Britt-Marie Bäckström 0733-23 05 45 livssituation och det gör vi gärna genom ett hembesök. Men vi måste få veta! Det behöver inte vara något jätteallvarligt du vill prata om, för att vi ska komma hem till dig. Även vardagsbekymmer behöver man prata om! Tveka inte att ta kontakt med din församlingspräst, antingen du bara behö ver samtala eller du vill fira nattvard. Du kan ringa själv eller be någon anhörig eller god vän eller kanske diakonen, att kontakta prästen. Och vill du ha besök av din församlingsdiakon är du välkommen att höra av dig. Elisabeth Larsson Diakon i Valla församling Intervju med Inga Olsson Ledamoten i Stenkyrka kyrkoråd, Inga Olsson, har under ett par års tid deltagit tillsammans med flera frivilligarbetare som kyrkans representant vid större evenemang i samhället, såsom marknaden i Skärhamn och vid andra tillfällen. De tycker att det är viktigt att kyrkan syns ute där människorna finns. Inga och hennes kollegor har informationsmaterial som lämnas personligt till besökande i montern, som väl synlig dekorerad med Svenska kyrkans emblem. Bl.a. har vi arbetat fram ett blad som i 12 4 punkter beskriver kyrkans verksamhet. Inga berättar att vid ett tillfälle när hon lämnat informationsbladet till en kvinna, som inte var medlem, bemöttes Inga med en butter min och misstänksamhet. Efter en liten stund, när kvinnan hade läst de 12 punkterna, kom hon tillbaka och bad om ursäkt för sitt avoga uppförande. – Vi hoppas att kvinnan ändrade inställning till Svenska kyrkan och blivit medlem, säger Inga Inger Aktuellt Ansikte mot ansikte I välsignan och fröjd S E amtal om kristen tro Samtalsledare: Kjell Eriksson, Sune Berntsson och Jonas Liljeqvist. Samtal utifrån boken Ansikte mot ansikte av journalisten Göran Skytte och den andlige vägledaren Wilfrid Stinissen. I boken för de ett levande samtal med varandra och belyser en lång rad olika ämnen, t.ex. Gud den store förvandlaren, Tvivel och vårt behov av tecken, Någon vill hindra oss – tror vi på djävulen? Ondskans problem, Målet: sann människa och Kristuslik. Samtalen vänder sig både till Dig som är nyfiken på kristen tro och till Dig som söker fördjupning. Skärhamns församlingsgård varannan torsdag hösten 2011. Start 22 september. Kl. 19–21. Varmt välkommen! n folkmusikmässa av Alf Hambe och Hans Kennemark för kör, solist och folkmusiker. MUSIKMÄSSA OCH FEST I VALLA KYRKA, som fyller 150 år! Tacksägelsedagen 9 oktober kl 10.00 vill vi inbjuda till en smyckad kyrka och en festlig musikmässa! Valla kyrkokör, Valla spelmän, flöjt, gitarr och bas framför ”I välsignan och fröjd”. Efter musikmässan fortsätter vi med mat och fortsatt gemenskap för alla åldrar i församlingshemmet. Pastoratshögmässa Pastoratshögmässa söndag 23 oktober kl. 11 i Stenkyrka kyrka. Med biskop Per Eckerdal, Jonas Liljeqvist, Pastoratskören under ledning av Barbro Wiskari. Vi kommer att sjunga delar av den nya mässmusiken. Vilt lejon i Sydafrika. Foto: Sofia Liljeqvist. 6 oktober Bilder och berättelser från Anna Petterssons. Arbete i barnhemmet i Bulongwa med Elisabeth Ivarsson och Birgit Olsson. 3 november Kyrkoherde Jonas Liljeqvist delger oss sina natur- och djurbilder från Sydafrika och från tandvård i kåkstaden Khayelitsha. Foto: Kristin Lidell. Torsdagsluncher i Rönnängs församlingshem kl 12. Afrika-tema 5 Nya medarbetare Maria Eriksson F rån den 1 juni i år finns jag, Maria Eriksson anställd som diakon i Stenkyrka församling. Jag är precis nyutbildad och nyvigd. I min tjänst kommer jag att främst vara inriktad på vuxna och äldre invånare i församlingen och jag har mitt tjänsterum i församlingsgården i Skärhamn. Jag bor i Lökeberg mellan Kungälv och Marstrand tillsammans med min man Ola, Volvo-arbetare och månskensbonde, och våra tre barn som är 10, 14 och 17 år gamla. Jag har en lite ovanlig bakgrund som diakon med ett förflutet som civilekonom och många års arbete inom försäkringsbranschen. För några år sedan blev min pappa hastigt och allvarligt sjuk, samtidigt som jag läste religionsvetenskap på distans. Studierna tillsammans med en stark känsla av att tron bar mig under den svåra tiden i samband med pappas död födde en längtan hos mig efter att låta tron ta större plats i Britt-Marie Bäckström Ä r född i Majorna i Göteborg och uppväxt i Västra Frölunda. De senaste 38 åren har jag levt ute på Öckerö i Göteborgs norra skärgård, ett fantastiskt ställe att bo på, kanske är det därför jag valt att söka tjänst i Skärhamn som har närheten till havet och den karga naturen. Det finns inget bättre än att kunna gå ut och promenera eller bara sitta ute på klipporna och se horisonten, där himmel möter hav och ingen dag är den andra lik. . Mina yrkeserfarenheter är bland annat som barnskötare på dagis, habiliteringspedagog, boendestödjare inom olika funktionsnedsättningar. Jag har även arbetat i gruppverksamhet med barn till missbrukare eller föräldrar med dubbeldiagnoser. Under min utbildning till diakon har jag arbetat extra på Stadsmissionens verksamhet för hemlösa i Göte- 6 mitt liv. När en vän föreslog att jag skulle bli diakon bara log jag åt henne och tyckte att det var en heltokig idé. Jag hade en bild av en diakon som en snäll tant med huvudet på sned och jag kunde inte alls se mig själv i den rollen. Men samtidigt sådde det ett frö inom mig och jag tog reda på mer om diakonyrket via Svenska kyrkans hemsida, och insåg då att diakoner kan arbeta på många olika sätt och ha olika bakgrund. Så redan på eftermiddagen samma dag föll alla bitar på plats och jag insåg att: jo, det var diakon jag skulle bli! Det är fantastiskt att mitt i livet få en insikt om vad jag ska göra med resten av mitt liv, och att få känna sig ledd i det av Gud. Med tanke på min bakgrund är det inte ett helt naturligt yrkesval att bli diakon och då är det extra viktigt att Gud faktiskt är med i detta och att det inte bara är mitt påhitt. Efter antagningskonferens, ytterligare studier på högskolan, och praktik i flera olika församlingar är jag nu vid målet och det är fantastiskt roligt att få börja arbeta här på Tjörn. Diakoni är ju egentligen hela församlingens uppgift och mitt ansvar som diakon är att uppmuntra till ett diakonalt synsätt i församlingen, och att samordna och leda det frivilligarbete som redan finns här. För kyrkans trovärdighet är det viktigt att vi i praktiken gör det vi pratar så mycket om inom kyrkan. Budskapet om Guds kärlek och alla människors lika värde kan spridas också genom handlingar och vårt sätt att möta människor. Att stödja och hjälpa, erbjuda gemenskap, värme, tro och hopp till människor är ett sätt att låta Guds kärlek vara närvarande i vardagen. Just uppdraget att stå på de utsattas sida och ge en röst åt dem som ingen har i samhället är viktigt att prioritera. Att stödja människor i svåra livssituationer och att möta människor i enskilda samtal om både tro och mer vardagliga bekymmer är något jag också brinner för. Kyrkans erbjudande om själavård är fantastiskt och jag tror att det borde bli tydligare för människor att man är välkommen till oss för samtal. Jag har också en vision om att diakonin ska kunna fungera som en bro mellan kyrkan och samhället utanför. Jag hoppas att kyrkan kan bli mer synlig ute i samhället, och också att vi i kyrkan ska våga ta in och se all utsatthet som finns som en verklighet runt omkring oss. borg. Efter min högskoleutbildning, Informatik och administration inom Vård och omsorg som jag gjorde i Borås stad arbetade jag som enhetschef inom Hemtjänst därefter var jag enhetschef för ett gruppboende och en fritidsverksamhet inom funktionshinder. Efter att jag blev kristen vid 33 års ålder har jag varit aktiv som gruppledare bland annat söndagsskola, scouter (SMU) och bönegrupper med deltagare i olika åldrar. Att arbeta som diakon är en känsla och övertygelse jag burit i mitt hjärta under ca 10 år. Under dessa tio år har jag hunnit studera och få upp mina betyg för att bli behörig till högskoleutbildning och, gått på bibelskola samtidigt har jag mognat i min tro och blivit mer och mer övertygad om min kallelse att bli diakon i Svenska kyrkan. Det ska bli fantastiskt spännande att komma till Stenkyrka församling och gå in i rollen som ungdomsdiakon. Jag kommer bland annat att vara med i konfirmandarbetet, i olika ungdomsgrupper och i gruppen ”Liten och Stor”. Det ska bli kul att bli kollega med Maria som jag har studerat till diakon med. Vi har under studietiden gjort mycket arbete ihop och trivs med varandra. Det Maria har skrivit om kyrkan kan jag skriva under på och upprepar därmed inte vad hon sagt. Jag tror på en levande kyrka som värnar om mångfalden och en god gemenskap på lika villkor. Jag tror att vi som kyrka kan skapa mötesplatser där människor kan känna sig trygga och bli bekräftade för den unika individ hon/han är. Vi har alla möjligheter som kyrka att samverka med olika aktörer och vara med ute på olika arenor och dela med oss av Guds kärlek och gå från ord till handling. Som sagt det ska bli spännande att komma till Tjörns pastorat och anta utmaningarna i de olika verksamheterna och lära känna nya människor i kyrkan och i samhället runt omkring. Det kommer att ta lite tid att etablera sig i en ny församling, i en ny miljö och att lära känna nya människor, så jag avvaktar med att uttala mig om mina tankar och visioner för framtiden. Aktuellt I huvudet på en praktikant N åd och frid från Gud, vår fader och Herren Jesus Kristus, till er alla. Jag heter Mikael Ekström, 47 år och bor med familjen i Kungsbacka. Jag studerar på teologi programmet vid Göteborgs Universitet, Humanisten, dvs. jag läser till präst. Jag har avslutat första året med grundkursen och gjort en intresseanmälan till Göteborgs Stift för att söka som prästkandidat.” Då är det dags för en sommar praktiktid. Vart vill du komma?” frågade Gunnar Ledwon på stiftet. ”Tjörn!” tänkte jag direkt. Då min fru har sitt föräldrahem på Tjörn, så tänkte vi kombinera nytta med nöje. Min fru och tonårstjej har semester med sol och bad, medan jag har min första praktiktid i Valla församling. Helt perfekt! Det första som jag möter är det varma kristna välkomnandet från alla i församlingen. Det är alltid lite nervöst att komma in i ett nytt sammanhang, men Jan-Åke Larsson och Elisabeth visade en stor famn av generositet, tålamod, nyfikenhet och handledarskap. Det är många personer jag träffar under dagarna och presenterar mig för, ”Det är jag som är praktikanten” och jag hör att det låter som om man kommer från högstadiet och är 15 år. Det är skönt att känna sig ung igen! Praktiktid, vad gör man då? Jo, man praktiserar det som man teoretiskt har läst om. Min fru och jag har åtta års erfarenhet av församlingsarbete från Kungsbacka, så jag är väl förtrogen med kyrkan och dess arbeten. Men nu skall jag få följa med prästen på nära håll och medverka i skarpt läge. Det gör mig både pirrig och upprymd. Det blir musikgudstjänst, andakter och mässa som en mjukstart och jag inser att det inte är så enkelt som jag trodde att utföra en gudstjänst. Många detaljer som skall flyta på, men det är då alla värdefulla medarbetare kommer in och stöttar. ”Så är vi, fastän många, en enda kropp…”. Elddopet blev vid Rönnängs söndags- Onsdag 19/10 FairTrade café gudstjänst, då jag skulle hålla min allra första predikan. Det fanns lite fjärilar i magen när jag steg in, men Jan-Åkes trygga leende och Barbros säkra orgelspel ingav ett lugn hos mig. Predikan går väldigt bra och vid avslutning vid utgången kommer en man fram och säger: ”Tack för en bra predikan. Du kanske inte känner igen mig, jag heter Per Eckerdal! Vi kommer att mötas igen! Då inser jag ”Hjälp, det var den nya biskopen! Han lyssnade på min debutpredikan! Puh! Tack gode Gud att du var med. Jag får också förmånen att följa med på dop, vigsel och begravning. Speciellt inspirerande var vigsel vid havet på Åstol eller friluftsgudstjänst vid Björholmen. Där ser jag hur Jan-Åke möter människor med värme och kärlek i olika situationer och jag slås av hur viktigt det är att visa omsorg och förståelse till sina medmänniskor, gamla som unga. Prästens roll är att vara bland människor, i deras vardag och vara en varm medmänniska och en Guds tjänare. Min tid här i Valla och de andra kyrkorna har varit precis så lärorika och inspirerande som jag hade hoppats på och många nya vänner har min fru och jag fått lära känna. En tid som jag kan blicka tillbaka på med glädje, kärlek och frid. Guds frid Mikael Ekström Café i Klövedals församlingshem Välkomna 19 okt. kl. 17.00–20.00 Provsmakning av Fairtrade kaffe/te, choklad. Goda smörgåsar med bröd från lokalt bageri samt muffins, vilka uppfyller kraven för Fairtrade märkning finns att köpa under kvällen. Smakade kaffet/teet, chokladen bra finns även det sortimentet att köpa. Under kvällen får du också information om vad märkningen Fairtrade står för. Café kvällen avslutas med en andakt kl. 19.30 Ev. frågor Anne-Marie Axelsson tel. 0733 23 05 34. 7 Innan Innan verkligheten vaknat har du vakat över mig. Innan första andetaget har jag andats djupt i dig. Innan, innan, innanför bor du i mitt hjärta. Innan någon visste om mig har du kallat mig vid namn. Innan stormarna bedarrat har jag vilat i din famn. Innan, innan, innanför bor du i mitt hjärta. Innan vågorna har lagt sig har du vaggat mig till ro. Innan någon öppnat dörren har du tänkt var jag skall bo. Innan, innan, innanför bor du i mitt hjärta. Innan livet ens har börjat har du burit det till slut. Innan döden slutit in mig har du öppnat vägen ut. Innan, innan, innanför bor du i mitt hjärta. Psalm 899 ur Psalmer i 2000-talet. Text: Tomas Boström © Verbum förlag, tryckt med tillstånd. 8