Nr 3, 2011 - Österhaninge Församling

Österhaninge församling
Här trivs barnen
Sidan 10-11
Maria Küchen – Jag
tyckte mig se en
skymt… Sidan 14-15
Att döpas som vuxen
Sidan 9
Dopet – Guds kärleksförklaring
Att bli döpt är att bli räddad
från livets yta till dess djup. Sidan 4-9
NR
03
nr 3/11
Sommarkvällsmusik
Sidan 13
Österhaninge
församling
Besöksadress Runstensvägen 14
Postadress Box 113, 136 22 Haninge
Telefon växel 08-555 670 00
telefontid mån-tors kl 08.30-15.00
fre kl 8.30-14.00
Telefax 08-555 670 03
Hemsida
www.osterhaningeforsamling.se
E-post:
[email protected]
Plusgiro 10 00 04-1
Bokning av dop
Karin Olausson 08-555 670 25
Notiser
Psykoterapi
Vi kan alla ha behov av att
samtala med någon. När
svårigheterna blir alltför
betungande och familj och
vänner inte längre räcker
till som samtalspartners
kan terapi vara en möjlig­
het. Du som bor i Öster­
haninge församling erbjuds
nu möjlighet att gå i psyko­
Bokning av vigsel
eller begravning
Marika Guhrén 08-555 670 04
Kyrkogårdsförvaltningen
Kyrkogårdschef Kai Toneby 08-555 670 01
Assistent Carolina Hösöyen 08-555 670 02
E-post:
[email protected]
Behöver du prata med någon
som har tystnadsplikt?
En präst finns alltid tillgänglig
måndag-fredag kl 10.00-12.00.
Ring vår växel 08-555 670 00 eller besök oss.
Mellan kl 21.00-06.00 kan du nå
­Jourhavande präst på telefon 112.
terapi. Det är du själv som
bestämmer vad du vill prata
om. Ångest, nedstämdhet
eller relationsproblem kan
vara en anledning till att gå
i terapi.
Innan en terapi påbörjas
träffas konfidenten och
tera­peuten minst tre gånger
för att reda ut vilka p
­ roblem
som ska förändras och för
att se om psykoterapi är den
behandling som är att före­
dra. Vi kommer överens om
tid, kostnad och behand­
lingens längd. Terapin kan
pågå kortare eller längre tid.
Tillhör du Svenska kyr­
kan är kostnaden 150 kro­
nor per gång och för icke
medlem 300 kronor. Infor­
mation: Gun-Britt Boström
diakon och leg. psykotera­
peut tel 08-555 670 63.
Sjung gospel!
Kom och sjung gospel med
S:t Eskils gospelkör. Kören
träffas i S:t Eskils kyrka och
är från 18 år och uppåt.
Start: 18 augusti, övning
varannan torsdag kl 17.3019.30.
Ledare: Lisa Bengter.
Kostnad: Del­tagaravgift
500 kr/termin. Ingen prov­
sjungning – alla är välkom­
na. I samarbete med Studie­
förbundet Sensus.
Frågor: Har du frågor om
kören, kontakta Lisa Beng­
ter, e-post: lisabengter@
gmail.com.
Anmäl dig på www.sensus.se
eller ring Mari Abrahams­
son, telefon 08-615 57 87.
Kyrkoherde Martin Marcolla
Telefon 08-555 670 34
Redaktion & information
Redaktör/informatör
Charlotte Persson 08-555 670 36
Informationsassistent
Catharina Fredrikson 08-555 670 35
Grafisk produktion AD Design, ­Stockholm
Tryck TMG Sthlm
Omslagsbild Johannes Nordemar
Våra kyrkor
S:t Eskils kyrka
Runstensvägen 14, Handen
Österhaninge kyrka
Klockarlötsvägen
Jordbro kyrka
Moränvägen 17
Vendelsö kyrka
Skomakarvägen 18
Brandbergens församlingslokal
Jungfruns gata 415
Pax 2011 - pilgrimsvandring för människovärde
Välkommen att gå med när
Stockholms pilgrimsnätverk
arran­gerar pilgrims­vandring
mellan Storkyrkan i Stock­
holm och Vadstena kloster­
kyrka i sommar. Vand­
ringen sker till Dag Ham­
marskjölds minne och ar­
rangeras i samarbete med
pilgrimscentrum i Vadstena.
Mellan den 12 juni och 18
september avlöser vandringarna var­andra från Uppsala i norr till Hammar­
skjölds Back­åkra. Du kan
delta en dag, en vecka eller
flera veckor.
I Stockholms stift går
första dagens vandring den
20 juni mellan Stor­kyrkan
och Tyresö Pilgrimscentrum
och du kan vandra med så
långt du själv ­önskar eller
orkar. Dag 2, 21 juni:
Tyresö-Handen/Rudans
gård. Dag 3, 22 juni: Han­
den-Lida. Dag 4 ­­vandrar vi
in i Strängnäs stift.
Övernattning och mid­
dagsmat ordnas av försam­
lingarna utmed vand­rings­
leden för de som anmäler
sig.
Under hela vandringen
erbjuds även fritt deltagan­
de. Med fritt avses: inga
anmälningar, inga kostna­
der, eget ansvar för matsäck
och boende.
Information om vand­
ringen: www.stockholms­
stift.se/pilgrimsvandring
och www.pilgrimscentrum.
se (dit även anmälan sker).
Sommarresor
Trosa och Garvare­
gårdens Stadsmuseum
Måndag 13 juni
kl 9.30-15.00
Vi besöker Garvaregården i
Trosas äldsta delar som om­sorgsfullt bevarats av hem­
bygdsföreningen. Här finns
också stadens museum,
konsthantverksbutik och
café.
Avfärd från S:t Eskils kyrka
kl 9.30 och Brandbergen
kl 9.45.
Kostnad: 100 kronor (lunch
och fika ingår ej).
Anmälan: senast 7 juni.
Norrtälje
Tisdag 16 augusti
kl 9.00-17.00
Vi besöker den heliga Bir­
gittas födelseort Finsta.
Guidning i Skederids kyrka
och dess omgivningar. Guid­
ningen tar ca 1,5 timme.
Nyköping
Tisdag 5 juli kl 9.00-16.00
Vi får en guidad vandring
och lär oss mer om Ny­
köpings historia. Guid­
ningen tar ca 1,5 timme.
­Efter gemensam lunch
finns möjlighet att besöka
Ny­köpingshus eller gå ner
till hamnen.
Avfärd från S:t Eskils kyrka
kl 9.00 och Brandbergen
kl 9.15.
Kostnad: 300 kronor inkl
lunch och kaffe.
Anmälan: senast 27 juni.
Efter lunch åker vi längs
kusten till Vira bruk där
man kan besöka museet,
fika i kaffestugan (ingår
inte i priset) och besöka
inspektörsbostaden där det
finns en utställning och för­
säljning av konstsmide.
Avfärd från S:t Eskils kyrka
kl 9.00 och Brandbergen
kl 9.15.
Kostnad: 300 kronor
Anmälan: senast 8 augusti.
Anmälan till församlingsresorna telefon 555 670 00
Vid frågor, ring Malin Persson, telefon 555 670 31
Buss till Österhaninge
begravningsplats
Fredagar: 3 och 17 juni, 1, 15 och 29 juli, 12 och 26 augusti.
Tidtabell:
13.00
13.10
13.20
13.30
13.45
14.45
Vendelsö, Hpl Skomakarvägen
Hpl Brandbergen C
Korsningen Runstensvägen/Parkvägen
Jordbro station, Hpl Södra Jordbrovägen
Ankomst Österhaninge begravningsplats
Avgång från Begravningsplatsen, omvänd körväg tillbaka
Barndom
och
­vuxenliv
Betraktelse
Veronica Willner, präst
När jag var barn hängde två tavlor ovanför min säng.
Den ena tavlan var vacker och färgglad, dramatisk och
trygg på samma gång. Den andra tavlan var blek men med
samma djupa innehåll som den färgglada tavlan. Dessa två
tavlor har påverkat mig i hela mitt liv.
Den första tavlan föreställde två barn, en pojke och en
flicka, som gick nära ett stort stup. Bredvid barnen gick
en stor, vacker, kraftfull ängel med stora vingar. Det
var dramatik i bilden: De glada, lekfulla barnen. Den
vilda naturen. Stupet nära barnen. Ängeln. Fara och
trygghet på samma gång.
Den andra tavlan var mitt dopbevis. Texten var
blekt men ändå tydlig. Mitt namn stod där och
dopdatum 25 mars 1952.
Varje kväll bad mina föräldrar aftonbön med oss
barn, sittande på sängkanten hos var och en av oss.
Den stående aftonbönen ”Trött jag är och slumra vill”
avslutades med den fria bönen ”Gode Gud, välsigna …”
och så räknade jag upp människor som jag ville att Gud
skulle skydda och bevara. Varje år på min dopdag
­ställde mina föräldrar, i samband med afton­bönen, ett
tänt ljus bredvid min säng. Aftonbönen avslutades
­denna dag med att vi sjöng en doppsalm. S­ amma dop­
psalm varje gång: Glad jag städse vill ­bekänna: Jag är
döpt i Jesu namn. Ingen tillflykt är som denna: öppen
står min Faders famn. Ringa jordens skatter väga mot
det ena att få äga, klädd i dopets ­helga skrud, nåd och
b­arnaskap hos Gud. (Psalm 69)
Två tavlor, enkel aftonbön, ett tänt ljus och en dop­
psalm. Jag har burit med mig detta hela livet. Vilat,
vuxit och mognat i det. Doppsalmens glädje och trygg­
het sjunger i mitt hjärta. Den 25 mars är för mig en
­speciell dag – varje år. Jag är glad över att vara döpt!
Jag är tacksam över att mina föräldrar lät döpa mig.
Dopet är en sådan otroligt stor gåva: Glädje, allvar,
smärta, djup, trygghet och kärlek på samma gång.
Skall jag hitta ett ord för allt detta får det bli NÅD!
Det vi får med oss som barn bär vi med oss hela
­livet. Jag kommer inte ihåg särskilt många av mina
­leksaker från när jag var barn men detta kommer jag
ihåg. Mina föräldrar gav mig något som var så enkelt
att ett barn kan ta det till sig och så stort att en vuxen
kan vila i det.
4
Dopet
är som ett tack
Kyrkklockorna ringer till dop i Vendelsö kyrka. Utanför är det en
solig men lite kylig vårdag. Det är Joakim Daniel Benjamin Bergström,
6 månader, som ska döpas och inne i den ljusa kyrkan sitter släktingar
och vänner och väntar på att gudstjänsten ska börja.
Per Hilmer Larsson
är präst i Vendelsö
kyrka. Under sina
29 år som präst har
han döpt många
barn.
Hela familjen går i procession in i
­kyrkan tillsammans med prästen Per
Hilmer Larsson. Längst fram går
­faster Sofi, som ska vara fadder, med
korset. Joakim blir buren av pappa
Daniel. Musiken som spelas har de
valt själva – ”En sång till friheten”
av Björn Afzelius.
Under dopgudstjänsten medverkar både föräldrarna och
farmor med ­läsning av texter och böner. Anna l­äser evange­
liet om Jesus och barnen: ”Folk kom till Jesus med barn för
att han skulle röra vid dem. Men lärjungarna visade bort
dem. När Jesus såg det blev han förargad och sade:
’Låt barnen komma till mig och hindra dem inte: Guds rike
tillhör sådana som de. Sannerligen, den som inte tar emot
Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in. ’ ”
Storasyster Amanda hjälper till att hälla upp vattnet i
dopfunten. Per Hilmer öser vattnet tre gånger över Joakims
huvud och säger:
– Jag döper dig i Faderns, S­ onens och den helige ­A ndes
namn.
I en dopgudstjänst finns flera vik­tiga symboler, varav
vattnet kanske är den viktigaste.
– Vattnet är en förutsättning för livet och kan därför
sägas symbolisera livet självt, säger Per Hilmer. Men det är
också en symbol för att lämna ett gammalt livssamman­
hang och uppstå till ett nytt liv i gemenskap med Gud – en
relation som i sin djupaste mening är livsbärande, omfattar
hela livet och hela människan. Vattnet i dopet handlar
­också om rening, försoning och förlåtelse.
Joakim lyfts upp inför församlingen och hälsas välkommen
i gemenskapen. Prästen säger:
– Den som tar emot ett sådant barn i mitt namn, han tar
emot mig. Sofi tänder dopljuset.
– Dopljuset är en annan viktig symbol. Ljuset talar för
världens ljus, Jesus Kristus själv, som segrar över mörkret.
Ljuset är också en symbol för den h
­ elige Anden; kärlekens
eld och Guds kärleksfulla närvaro i våra liv, säger Per ­Hilmer.
5
Text: Charlotte Persson
Foto: Johannes Nordemar
6
Daniel och Anna
Bergström med
barnen Amanda,
snart 5, Matilda,
snart 2 och ­Joakim,
6 månader.
Till vänster Daniels
syster Sofi som är
fadder vid dopet.
– I den traditionellt kyrkliga dop­synen
är dopet Guds nådefulla handlande
med oss. Det är således inte vår egen
tro som är det primära. Dopet är en
gåva från Gud, som vi tar emot, precis
som vi tar emot livet. Sedan är det den
­döpte själv som väljer hur hon eller
han vill förhålla sig till sitt dop liksom
till Gud.
För Daniel och Anna har det varit
självklara val att döpa de tre barnen.
Anna beskriver det som en tradition
som går vidare i släkten, som en ge­
menskap.
– Om inte jag och Daniel eller våra
föräldrar hade varit döpta, då kanske
inte vi heller hade döpt våra barn. Då
hade vi nog sett annorlunda på det.
Men för oss var det självklart att döpa.
– Jag ser barnen som en gåva. Då
blir dopet också ett slags ”tack” för
dem.
– Dopklänningen har min mamma
virkat. Joakim är femte barnbarnet
som burit den – två brorssöner, tjejer­
na och nu Joakim – jag har bara bytt
ut banden. Förhoppningsvis går den i
arv till nästa generation och det för­
stärker känslan av ­tradition.
– Det finns så mycket i själva föräldraskapet som speglar
Guds kärlek. Inget i livet är så värdefullt och viktigt som
just våra barn, säger Per Hilmer. Jag tror att just så ser Gud
på oss.
– Dopet har naturligtvis flera be­t ydelser beroende på
vem man frågar, säger Per Hilmer. Att vi döper våra barn
tidigt i livet är ett högtidligt och glädjefyllt mottagande och
välkomnande av en ny människa och familjemedlem. En rit
vi behöver och som är viktig. Dopet, som är ett av kyrkans
sakrament, kan i flera avseenden sägas sammanfalla med
just detta: ett kärleksfullt mottagande av Gud.
Det här är familjen Bergströms tredje barn och tredje dop,
och alla dopen har varit olika.
– Amanda döptes i mina föräldrars trädgård och så över­
raskade vi alla med att gifta oss efteråt – det gjorde att det
blev ett speciellt tillfälle för oss. Det var också första barnet
och mitt i sommaren. Vi fick själva göra i ordning altaret
med blommor och ljus. Matilda döptes också i Vendelsö
kyrka men då var det dubbeldop. Det var väldigt mycket
folk, för den andra f­ amiljen hade en stor släkt. Det var
­trevligt också. Och så med Joakim blev det ett singeldop.
– Alla dop har gått väldigt smidigt, säger Daniel. Barnen
har varit så snälla och tysta allihop.
Efter dopet är det eftermiddagste hemma hos familjen
Bergström. B
­ ordet står dukat med smörgåsar och pålägg,
marmelader och juicer, kakor och tårta – en riktig fest för
dop­barnet. Själv somnade han gott i bilen på vägen hem.
– Jag är nöjd, det blev en bra dag säger Anna.
7
Liten ordlista
Baptism
Från grekiskans bap-tiz’ein som betyder doppa, tvätta. I baptistiska rörelser är dopet
en bekännelsehandling och man anser att man ska döpas först efter det att man
kommit till tro. Då sker dopet genom nedsänkning av hela kroppen i vatten.
Barndop
De flesta kristna kyrkor tillämpar barndop. I Nya testamentet i Bibeln nämns inte
barndop specifikt, men mycket tyder på att barn döptes redan i urkristen tid.
Ett exempel är följande text: ”Petrus svarade: Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu
Kristi namn, så att ni får förlåtelse för era synder. Då får ni den heliga anden som
gåva. Ty löftet gäller för er och era barn och alla dem långt borta som Herren, vår
Gud vill kalla.”
Dopet som sakrament
Svenska kyrkan har två sakrament - dopet och nattvarden. Sakrament är en helig
handling i vilken Gud möter människan. De så kallade evangeliska kyrkorna, till vilka
Svenska kyrkan hör, har vissa kriterier för att en helig handling ska kallas sakrament:
Handlingen ska ha instiftats av Jesus. I Matteusevangeliets 28:e kapitel hittar vi det
som kallas dopets instiftelseord. Nattvardens motsvarande bibelställe återfinns i
Matteusevangeliet 26:26-28, där Matteus berättar om den sista måltiden som Jesus
äter tillsammans med lärjungarna.
I ett sakrament ska också något jordiskt finnas med. I dopet är det vattnet, i natt­
varden bröd och vin.
Slutligen ska sakramentet ge någon form av andlig gåva. I dopet är det barnaskapet
hos Gud, i nattvarden syndernas förlåtelse, liv och salighet. Dopet sker bara en gång i
en människas liv, till nattvarden kan vi komma ofta.
Psalm 383
Text: S Ellingsen, Britt G Hallqvist
Med vår glädje över livets under
och ett nyfött barn i våra händer
kommer vi till dig som gav oss livet.
Med vår bävan inför okänd framtid
lägger vi vårt barn i dina händer.
Det som sker i dopet gör oss trygga.
Med vår undran står vi i din närhet.
Du som bär och fyller universum
väntar på de små och tar emot oss.
Genom dig, ditt verk, din kärleks vilja
har vi fötts på nytt till liv i Kristus,
till ett öppet liv i tro och tillit.
Över tidens gränser lever alltjämt
dina löftesord vid dopets vatten.
Dopets ljus förblir när livet slocknar.
Mycket större än vad ord kan rymma
är den gåva du oss ger i dopet.
Herre, låt vår tro bli fylld av glädje.
Dopljus
Dopljuset påminner om att Jesus är världens ljus. I samband med överlämnandet
av ljuset brukar prästen säga: ”Tag emot detta ljus. Det är en påminnelse om Jesus
som sade: Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan
ha livets ljus.”
Dopkläder
Det lilla barnet har en dopklänning som är ganska lång. Nästan som om det inte ännu
hade vuxit i den. Dopklänningen symboliserar att det lilla barnet ska växa till sig i
­kunskap om vad dopet innebär. En tonåring eller vuxen bär gärna finkläder med något
vitt inslag. Det vita påminner om den förlåtelse och den renhet som Gud ger i dopet.
Faddrar
Föräldrarna ber ofta någon de vill ska spela en speciell roll i barnets liv att vara fadder.
Det är något av ett hedersuppdrag. Ett annat namn för fadder är gudmor/gudfar. Att
vara fadder innebär att man känner lite extra ansvar för sitt ”gudbarn”, det är en gåva
att förvalta efter bästa förmåga. Enligt Svenska kyrkans kyrkoordning ska en fadder
”vara döpt och villig att dela barnets kristna fostran.” Men faddern behöver inte vara
medlem i Svenska kyrkan.
Medlemskap
Den som döps i Svenska kyrkan blir också medlem i kyrkan. Dopet är den vanligaste
vägen in i Svenska kyrkan. Föräldrar eller annan vårdnadshavare kan också meddela
att de vill att deras barn ska vara medlem i kyrkan, barnet får då senare erbjudandet
att döpas.
Vuxendop
Ofta förknippar man dopet med det nyfödda barnet, men Svenska kyrkan är den
kyrka i Sverige som döper flest vuxna. Den som är vuxen kan anmäla att han eller
hon vill tillhöra Svenska kyrkan och samtidigt begära undervisning i kyrkans tro,
­bekännelse och lära som förberedelse för dopet.
8
Dopet är
Guds omfamning
Dopet är en högtid – både
för den som döps och för
­familj, ­vänner och församling.
I centrum för dopgudstjänsten
står ­samhörigheten med Gud,
både här och i himlen.
Dopet är ett sakrament, en helig hand­
ling. Det kallas så för att Jesus själv
instiftade det. Dopet är en viktig tradi­
tion, som binder ihop släkterna i nuet
och i det förgångna.
Prästen frågar efter barnets namn,
men dopet är inte en namngivnings­
akt. Namnet nämns för att påminna
om att dopet är något personligt, det
gäller just denna människas liv.
I dopfunten hälls vatten, en symbol
för livet och en förutsättning för allt
levande. Genom att tre gånger ösa
vatten på barnets hjässa döper prästen
”i Faderns, Sonens och den helige
­A ndes namn.”
Här sker dopets mysterium. Genom
dopet fogas vi in i livets stora sam­
manhang, i gudsgemenskap. Dopet är
Guds omfamning, Guds löfte om att
vara med under alla livets dagar, oav­
sett vad som händer. Att bli döpt är
att bli räddad från livets yta till dess
djup, från ondska till det goda och
från döden till livet. För föräldrarna är
dopet många gånger också en tack­
samhetshögtid, att man har fått bli
förälder till just denna lilla människa.
Föräldrar känner så mycket glädje och
förväntan. Och oro. Därför vill man
Under 2010 döptes 318 personer i Österhaninge församling.
I hela Svenska kyrkan döptes
62 000 personer, vilket
motsvarar 56% av
antalet födda.
ge sitt barn det bästa, en del av det
sammanhang som står för något gott
och rymmer värderingar man sätter
värde på. Allt det föräldrar känner är
omslutet av dopets löfte om trygghet.
I dopgudstjänsten säger prästen
”Vi välkomnar dig in i Guds familj
och tar emot dig med kärlek och för­
väntan.”
Genom dopet blir Svenska kyrkan
en del av nätverket runt den döpta.
Församlingen kommer att finnas med
i bön och omsorg, framförallt i form
av inbjudan till barnverksamhet, guds­
tjänster och övrigt församlingsliv.
I dopögonblicket bekräftar och för­
djupar Gud den samhörighet som finns
mellan Gud och varje människa, en
samhörighet som kan ge nytt livsmod.
De första kristna dopen
Före sin himmelsfärd sa Jesus
till sina lärjungar: ”Jag har fått
all makt i himlen och på ­jorden.
Gå därför ut och gör alla folk
till lärjungar; döp dem i
­Faderns och Sonens och den
heliga Andens namn och lär
dem att hålla alla de bud jag
har gett er. Och jag är med er
alla dagar intill tidens slut.”
Tio dagar senare får lärjungarna ta
emot den helige Ande. De berättar för
människorna, som samlats i Jerusa­
lem, om vad Jesus gjort för dem. O
­ rden
om Jesus träffar dem i hjärtat och de
frågar vad de skall göra. Petrus svarar
att de skall omvända sig och låta döpa
sig i Jesu namn och att de då skall få
syndernas förlåtelse och den helige
Ande som gåva. Ungefär tre­tusen
människor lät döpa sig den ­dagen.
Jesus döpte inte själv. Det ­kristna
­ opet finns först i och med att Jesus
d
lidit, dött och uppstått igen och sänt
oss den helige Ande. Då är allt färdigt,
allt det vi får i dopet. Det nya livet.
Oräkneligt antal människor har
sedan kommit till tro på Jesus och
bekänt honom som Herre och Gud.
Som en följd av detta har de tagit emot
dopet och låtit döpa sina barn. Den
första kristna trosbekännelsen, som
också bekändes av den som skulle
­döpas, var just ”Jesus är Herre”.
De första kristna var judar. När
kristendomen spred sig till icke-judar
beslutade kyrkan att omskärelsen inte
längre var nödvändig utan att det
räckte med dopet. Dopet blev det nya
tecknet på att man tillhörde Guds­
folket.
I den första kristna kyrkan döptes
hela familjer, troligen även småbarnen.
Från 200-talet finns det säkra upp­
gifter om barndop. Dopet gällde för
stora och små, man och kvinna, slav
och fri, jude och icke-jude. I Jesus blir
alla döpta dopsyskon, sammanlänka­
de med varandra över hela världen.
I Nya Testamentet berättas om hur
Johannes Döparen döpte judar med
bättringens och omvändelsens dop.
När människan inte klarade av att
leva det liv hon är skapad till att leva
blev Gud själv människa. Jesus levde
helt efter Guds vilja, i fullständig
­kärlek till Gud och till oss människor.
Han tog på sig straffet för våra synder
och dog för vår skull. Men döden kun­
de inte behålla honom eftersom han
var utan egen synd. Så besegrade Jesus
döden och förde det eviga livet tillba­
ka in i vår värld.
I dopet sätts vi in i detta sammanhang och döps in i gemenskapen med
den levande Jesus. Hans liv blir vårt
liv, hans död blir vår död, hans upp­
ståndelse blir vår uppståndelse. Vilken
underbar gåva dopet är!
Text:
Veronica Willner
Att döpas som
- Jag ser dopet som ett
­välkomnande till den kristna
gemen­skapen och samtidigt
ett löfte från J­ esus Kristus
om stöd inför de svårigheter
jag kommer att stöta på i
jorde­livet. Samtidigt förbinder
jag ju mig själv efter dopet
att ständigt eftersträva att
fördjupa min tro och ­försöka
efterfölja de anvisningar som
ges i det ­kristna budskapet.
I januari valde Roger Karlsson, 67 att
döpa sig. Det var ett sätt för honom
att genom dopet bli delaktig i den
kristna gemenskapen och få del av
Jesu Kristi kärleksbudskap. Det var
också ett ­viktigt steg för att visa på
den egna tron som växt fram.
– Jag hade ju så att säga via skatt­
sedeln varit ansluten till Svenska
­kyrkan under alla år, utan att över
huvud taget engagera mig religiöst.
– Under mina första skolår ingick
kristendom som eget ämne på skol­
schemat. Jag vill minnas att det till
stor del handlade om utvalda gammal­
testamentliga historier, som oftast
upp­levdes som mycket spännande, och
förstås berättelserna om Jesu liv och
gärningar. Mindre uppskattat var de
gånger vi hade som hemläxa att lära
oss bl a psalmverser och andra texter
utantill.
För egen del ledde detta inte till
någon senare fördjupning i religiösa
frågor. Jag satsade i stället på teknik­
banan och utbildade mig till ingenjör.
– Men så för några år sedan kände
jag en tilltagande nyfikenhet kring reli­
gionen och tänkte, att nu var det dags
att aktivt ta steget och bli prakti­se­
rande medlem i kyrkan. Jag berättade
för andra om min avsikt, för att sätta
press på mig själv, men precis som när
någon till exempel bestämt sig för att
vuxen
sluta röka så skjuts verkställigheten
alltför lätt upp.
– För drygt ett år sedan förlorade
jag min älskade hustru Carola i en
aggressiv sjukdom, efter att vi levt
tillsammans i mer än 40 år. Vi har två
barn och två barnbarn tillsammans.
Det var först när jag förlorade min
hustru som det kom till ett avgörande,
tack vare det djupt medmänskliga stöd
och fortsatta vägledning i den kristna
tron jag fick från min kontaktpräst,
Eija Alpimaa Magnusson. Sedan dess
försöker jag efter bästa förmåga vara
praktiserande kristen.
– Hösten 2010 deltog jag i en sam­
talsgrupp som Eija ledde och som syf­
tade till att leda fram till dop/konfir­
mation. Det har varit mycket givande
och lärorikt att höra andras erfarenhe­
ter och synpunkter i de olika frågor
som diskuterats.
– Också efter dopet har jag deltagit
i ett par samtalsgrupper, bland ­annat i
församlingens första Alpha-kurs som
genomfördes i Jordbro ­kyrka. Men det
räcker förstås inte att delta i kurser,
utan det krävs ju en ständig kamp för
att befästa och fördjupa sin egen tro.
– Genom kyrkan har jag fått till­
fälle att träffa och lära känna män­
niskor som jag antagligen inte annars
skulle ha gjort. Man ser då att ens
egna funderingar och trosfrågor inte
är unika utan också delas av andra. På
så vis har vi möjlighet att hjälpa var­
andra att utforska trons mysterium.
I min kristna tro finner jag tröst, men
också glädje, i det vardagliga livet.
– Det jag tidigare trodde vara en
förbudsinriktad och sträng, stel och
­tråkig kyrka har visat sig vara precis
tvärtom, det vill säga en mycket
­öppen, kärleksfull och förlåtande
­kyrka, som utöver sin kärnuppgift
har många olika strängar på sin lyra.
Det har varit en glädje att engagera
sig i nämnda kurs och samtalsgrupper,
och jag brukar också ­besöka en del
musikarrangemang som kyrkan då
och då genomför.
9
10
barnen!
Här trivs
Det är fredagsmorgon i Jordbro kyrka. Ulla och Barbro står
i hallen och tar emot barnen som kommer till veckans barn­
timmar. De hänger ytterkläderna på sina alldeles egna krokar
i hallen och samlas sen runt ett bord och börjar skapa olika
­saker av den gröna leran som ligger framme.
Från vänster: Aron, Arthur, Casper, Jack
och Angeloz gillar att leka i kuddrummet.
Barbro Widarsson och Ulla Sunesson jobbar
med barnverksamheten i Jordbro kyrka.
Ulla berättar att de alltid startar
­dagen med leran – för att barnen ska
känna igen sig och ”landa” när de
kommer. Fantastiska skapelser växer
fram på bordet – en del ”får liv” i
­barnens fantasi och förvandlas till
figurer, bilar, rymdraketer, djur…
Sen blir det färger och pärlplattor –
nya, stora fina pärlor. Plattorna läggs
med stor koncentration och därefter
vill barnen att Ulla och Barbro ska
stryka pärlplattorna, så att de hänger
ihop och går att ta hem.
– Vi börjar med fri lek. När de
tröttnat på leran väljer de själva vad
de vill göra. Sen har vi en fruktstund,
tänder ljus och sjunger. Ofta berättar
vi en bibelberättelse med hjälp av fla­
nellografen. Vi avslutar med gemen­
sam lek inne i kuddrummet. Barnen
älskar kuddrummet – där är det fritt
fram att busa och leka. Allt spring
som finns i kroppen får utlopp där.
Kasper tycker att det är kul på kyr­
kans barntimmar och det bästa är att
leka i kuddrummet. Han berättar
­också att de brukar ha kalas när någon
fyller år. Han pekar på väggen – där
hänger alla barnens namn och födelse­
dagar. Själv fyller han snart 6 år.
På barntimmarna får barnen egna
upplevelser och kunskaper om den
kristna tron, t ex genom att de lär sig
enklare böner, sånger och får höra
­olika berättelser ur Bibeln. De lär
­också känna kyrkorummet och de
­olika symboler som finns där – ljusen,
stillheten, dopfunten och korset.
Tro, kultur och tradition i små barngrupper
Babymassage, småbarnsrytmik, barn- och föräldragrupper, barntimmar, musiklek och orgelsagor, fritidsgrupp, miniorer, juniorer… Varje vecka deltar drygt 400 barn i gruppverksamheterna i S:t Eskil, Jordbro och
Vendelsö kyrka. Här finns grupper för barn i alla åldrar och både fasta och öppna grupper. Se hemsidan
www.osterhaningeforsamling.se för aktuell information. Inför höstterminen startar grupperna vecka 34-36.
– Vi vill att varje barn ska känna trygghet, glädje och gemenskap i våra grupper.
– Vi vill att barnen lär känna kyrkans tro, kultur och traditioner.
– Vi vill att barngrupperna ska vara lagom stora så att varje barn blir sett och att personalen räcker till.
– Vi vill att barnen ska känna sig värdefulla och viktiga.
11
I­ bland har man vardagsgudstjänster
dit barnen i de olika barngrupperna är
inbjudna.
Ulla Sunesson har jobbat med
­barnen i församlingen i trettiosex år.
– Barntimmarna har varit det vikti­
gaste i kyrkan för mig, det är det som
står mitt hjärta närmast.
En del av föräldrarna som nu kom­
mer med sina barn har hon tidigare
haft i sina barngrupper. Att de kom­
mer tillbaka ser hon som ett ”kvitto”
på att de uppskattat verksamheten och
vill ge den vidare till sina egna barn.
Det bästa med hennes arbete är att
se barnens glädje och att de trivs. Men
också att föräldrar och dagmammor
alltid är tacksamma och glada. Genom
åren har de jobbat mycket ihop med
>>
Kristina Frantskevitch,
mamma till Arthur, 5 år
– Det är ett fantastiskt arbete som de gör här,
barnen trivs så bra. Det har aldrig varit något
problem att komma hit. Mina barn går inte på
dagis, så det här är jättebra. Det är en liten
grupp och bara två och en halv timme. Vi brukar
också gå på sångstund på onsdagar.
– Jag är så förtjust i Svenska kyrkan, jag känner
mig hemma här. Därför är jag så glad att barnen
kan komma hit, det är en bra miljö.
dagmammorna i Jordbro som kommit
med sina barngrupper.
Tillsammans med Ulla jobbar
­Barbro Widarsson.
– När jag gick förbi här ibland, så
tänkte jag att om det blir en tjänst
­ledig i kyrkan, så ska jag söka den.
Det gjorde jag och fick den. Att jobba
här är inte bara ett jobb för mig, det
är att vara medmänniska.
Barbro jobbar också på familje­
centralen i Jordbro.
I Jordbro kyrka finns också fritids­
verksamhet två eftermiddagar i veckan
och varje onsdag är det babycafé med
babymassage och babyrytmik.
Text: Charlotte Persson
Foto: Catharina Fredrikson
>>
Jim Wolger-Karlström, pappa till Jack, 4 år
– Kyrkans barntimmar är en bra verksamhet,
och ett bra komplement till dagmamman som
Jack går hos.
– Jag jobbade med ungdomsverksamheten här i
kyrkan när jag var yngre. Det var som en fritidsgård, fast i kyrkan. Det blev en fristad för många
där man kunde prata om hur det var och visste att
de anställda hade tystnadsplikt. Om det var problem tog man tag i dem på ett bra sätt. Det var en
bra grund, ett bra sätt att arbeta med barnen.
12
Kalendarium
Söndag 28 augusti
Gudstjänster
och andakter
I S:t Eskils kyrka firas guds­
tjänst varje söndag kl 11.00
hela sommaren. För aktuellt
program, se hemsidan
www.osterhaningeforsam­
ling.se eller annonsering i
Mitt i Haninge.
16.00 Jordbro kyrka
Gudstjänst med små &
stora
Veronica Willner
Carl Henrik Widlund
Sara Bjäde
Höstupptakt med fest för
alla åldrar. Fiskdamm.
Naturgudstjänst med
sommarfest 6 juni
Måndag 6 juni
– nationaldagen
Gökotta 2 juni
Torsdag 2 juni
8.00 Vendelsö kyrka
Gökotta
Mikael Gyllstedt
Ann-Christine Wilund
Söndag 5 juni
11.00 Vendelsö kyrka
Gudstjänst
Per Hilmer Larsson
Ann-Christine Wilund
16.00 Jordbro kyrka
Naturgudstjänst med små
och stora, nattvard.
Veronica Willner
Carl Henrik Widlund
Sara Bjäde
Minisången, Musikal­
gruppen, Audite
Sommarfest. Avslutning för
alla grupper.
Söndag 12 juni
11.00 Vendelsö kyrka
Franciskusmässa
Vendelsö kyrkas körer
Per Hilmer Larsson
Mikael Gyllstedt
Ann-Christine Wilund
Eva-Lisa Oldeberg
Suomenkielinen toiminta
Finskspråkig verksamhet
Kesäajan toimintaa
St.Eskilin kirkolla
12/6 klo 15.00 Ehtoollisjumalanpalvelus
24/7 klo 15.00 Jumalanpalvelus
4/9 klo 15.00 Ehtoollisjumalanpalvelus
Virkistävää kesää
teille kaikille
toivottavat
Eija ja
Katija
Träffpunkter
Tisdag 28 juni
18.30 Jordbro kyrka
Musikcafé i sommartid
Ove Landeborn med vänner
Söndag 28 augusti
11.00 Vendelsö kyrka
Gudstjänst med nattvard
Per Hilmer Larsson
Sommaröppna
kyrkor
Frivilliga sökes
8 juni – 14 augusti
S:t Eskils kyrka
Måndag – torsdag kl 9-15
Fredag kl 9-12
Söndag kl 10.30-13
Österhaninge kyrka
Onsdag – söndag kl 12-16
Kontakt
För telefonnummer
till respektive kontaktpersoner se sidan 15.
Sopplunch serveras
varannan onsdag i ­S:t
Eskils kyrka efter
lunchmusiken kl 12.00
(OBS! uppe­håll under
sommaren). Nu söker
vi fler frivilliga som
kan hjälpa till med för­
beredelser och efter­
plock i samband med
lunchen, ca kl 10.0014.30. Vi söker även
frivilliga till sopp­
luncherna i Jordbro
kyrka. Är du intresse­
rad, ring Mia Sjödin.
Kastepäivän virsi
Täynnä kiitosta ja hämmästystä
tuuditamme vastasyntynyttä
edessäsi, elämämme luoja.
Meidät kaikki otat lapsiksesi.
Uusiksi luot meidät Kristuksessa,
avoimiksi, uuteen luottamukseen.
Täynnä pelkoa ja hämmennystä
tulevasta, tuntemattomasta
turvaudumme kasteen salaisuuteen.
Läpi elämän ja kuolemankin
lupauksen kaste meidät kantaa.
armon valo jää, kun kaikki sammuu.
Tässä, Herra, olet meitä läsnä!
Sinä, joka avaruutta ohjaat,
tunnet meidät, otat meidät vastaan.
Paljon enemmän kuin ymmärrämme,
taivaan Isä, kasteessamme annoit.
Itse meidät ilollasi täytä.
Virsi 383
13
Sommarkvällsmusik
Onsdag 8 juni
19.00 Österhaninge kyrka
Under häggarna
Rasmussons Vocalensemble
Onsdag 15 juni
19.00 Österhaninge kyrka
Om sommar och kärlek
Katrin Meerits, sång
Anette Müller-Roos, piano
Söndag 19 juni
18.00 Vendelsö kyrka
På sångens vingar
Kerstin Lostig, sång
Lena Åmark, piano
Söndag 26 juni
19.00 Österhaninge kyrka
Midsommar med Trio Ligoli
Ulrika Goliats Fredriksson,
sång
Charlotta Lindholm Lund­
blad, tvärflöjt
Anders Lindgren, piano och
orgel
Söndag 3 juli
18.00 Vendelsö kyrka
Sjungande stråkar
Horstkvartetten
Dimitar Nicholov, tonsättare
Tzvetelin Tchakaolov
Helena Miilus
Mikael Fahlstedt och
Ann-Christine Wilund, sång
Onsdag 6 juli
Onsdag 13 juli
19.00 Österhaninge kyrka
Johann Sebastian Bach
– den femte evangelisten
Mary Ljungquist-Hén,
orgel och sång
Söndag 17 juli
18.00 Vendelsö kyrka
En fläkt från antikens Rom
Catharina Agoreius, sång
Sona Ardontz, pianist,
tonsättare och sångpedagog
19.00 Österhaninge kyrka
Hawaii tur och retur
Mia Carlson, violin
Jonas Carlson, violoncell
Mikael Fahlstedt, piano och
orgel
Onsdag 20 juli
Söndag 10 juli
Söndag 24 juli
18.00 Vendelsö kyrka
Svängiga toner med piano,
bas och slagverk
Svenska psalmjazztrion
19.00 Österhaninge kyrka
Bedårande sommarvals
Karin Arvidsson, sång
Katarina Kvist, saxofon
Daniel Lejhall, piano
18.00 Vendelsö kyrka
Eldslågor
Jubelpsalmer och
­jubilerande tonsättare
www.osterhaningeforsamling.se
Onsdag 27 juli
19.00 Österhaninge kyrka
Sagan om psalmen
Kajsa Norrby, sång, piano
och berättande
Tove Folkesson, sång, piano
och berättande
Söndag 31 juli
18.00 Vendelsö kyrka
Tills vingen brister
– Jussi i våra hjärtan
Raymond Björling
Mark Petersen
Ann-Christine Wilund
Mikael Fahlstedt
Onsdag 3 augusti
19.00 Österhaninge kyrka
Glittrande toner
– musik för själen
Anna-Karin Schäfer, sång
Patrik Ahlberg, tvärflöjt
Magnus Sköld, orgel och
piano
Söndag 7 augusti
18.00 Vendelsö kyrka
Ljudande strängar
Mattias von Wachenfeldt,
gitarr
Onsdag 10 augusti
19.00 Österhaninge kyrka
Nordiska klanger och
­spanska rytmer
Trio con Brio:
Carina Cederwall, tvärflöjt
Jan Holmgren, oboe och
engelskt horn
Stig Andersson, piano
Onsdag 17 augusti
19.00 Österhaninge kyrka
Näktergalen
Mattias Fabian, blockflöjter
Hannu Böök,
mimgestaltning
Söndag 21 augusti
18.00 Vendelsö kyrka
Klingande språk
Helena och Kyösti Miilus
Ann-Christine Wilund
Mikael Fahlstedt
Onsdag 24 augusti
19.00 Österhaninge kyrka
Jazz i sensommarkväll
Jazzkvintetten Ellman
­Larsson Constellation
14
Text: Maria Küchen
Foto: Magnus Aronson
en skymt…
Jag tyckte mig se
I försommarens ljus blir mänsklig
smärta och ­förtvivlan ­paradoxalt nog
extra stark. ­Kontrasten mot ljuset ute
och ­mörkret inuti kan bli ­nästan
­outhärdlig för den som har det svårt.
Och lösningen är inte alltid att kämpa
dig blodig för att bli gladare, tänka
mer positivt och så vidare.
Lösningen kan tvärtom vara att bara lugnt ge sig hän till
faktum: ”Det är som det är. Jag är i min förtvivlan. Andra
har också varit där jag är nu, Gud själv har varit där, men
det kommer inte alltid att vara så här. Tiden är min vän.
Och där ute skiner solen och fåglarna sjunger, inte bara för
de lyckliga, för mig också.”
Solen skiner. Fåglarna sjunger. I en bok läser jag: ”Jag står
i solskimret i den skira försommaren vid bäcken vid vägen.
Syrenen blommar. Det sjunger i luften. Jag ser honom.
Han dricker. Han lyfter huvudet. Han, segraren. Igen och
igen och igen. Jag tror det. Han ser på mig med en fråga i
ögonen, en utmaning. Så är han borta.”
Det är jag själv som har skrivit det, i andaktsboken ”Ett
liv i din dag”, men jag har inget minne av att jag skrev det.
Vad jag däremot minns är själva händelsen: Att jag en för­
sommardag i solskimret faktiskt tyckte mig se en skymt av
allhärskaren, Kristus. Där är han nu, och där och där och
där, och här, hela det ­stora Livet, är han, det segrande livet,
15
>>
el 3
ill tro, D
s att
M in väg t
fi
i serien nn
Kontakta oss
klar
tidigare ar ti
www.
h 2 2011 på
oc
1
läsa i nr
se
g.
geforsamlin
osterhanin
Maria
S:t Eskils kyrka
o: Ester Sorri
Küchen, fot
skimrande i ljusspelet över vattnet,
i vinden över gräset och trädens löv­
verk, överallt.
Jesus Kristus, allhärskaren. Herre över
allting, Pantokrator på grekiska: Den
aspekten av Jesus firas i kyrkorna vid
den här tiden på året, men i Svenska
kyrkan är bilden av Jesus som kung
och segrare i övrigt sällsynt. Hos oss
framställs Jesus oftare som ett barn,
en jordisk profet eller en döende på
korset. Men i berättelsen om Jesus är
det centralt, rent mänskligt, vad som
händer efter hans himmelsfärd.
Det handlar inte om att jag måste
tro på det bokstavligt, att Jesus for upp
till himlen och sitter där och strålar på
en tron. Vad berättelsen gestaltar på
ett djupare plan, är Livets seger över
döden.
Efter att ha tvingats ner i den absolut
djupaste förnedring erövrar Kristus
hela himlen. Det är en gestaltning av
hopp, kanske en av de vackraste och
starkaste vi har. Inget läge är så botten­
löst förtvivlat att det inte finns en väg
upp och ut. Just att våga förtvivla kan
visa sig vara den vägen, den enda
­möjliga.
Jag såg honom, ser honom, med ett
citat ur psaltaren i huvudet: ”Han
dricker ur bäcken vid vägen. Så lyfter
han huvudet högt”. Att så många
­tusen år gamla ord kan återuppstå i
mig lika levande som om de formule­
rats här och nu, det är så fantastiskt
att det knappt går att förstå. Funderar
man inte på det tar man det för själv­
klart, men vid eftertanke är det rena
undret.
Så fungerar litteratur: Den skrivande
släpper bandet med texten, klipper
navelsträngen, låter orden ge sig ut i
världen, glömmer dem. Vad som sedan
händer, händer mellan text och läsare
oavsett tid och rum. Ur den aspekten
är skrift ett slags magi. Och den som
skrivit är oväsentlig. Det viktiga är
inte VEM som skrivit utan VAD som
skrivits.
Tydligast blir detta förstås när man
läser bibeln, där det eviga levande
­Ordet är allt medan handen som skrev
texten är borta sedan länge. Men
­regeln gäller alla böcker, och för en
skrivande människa är det maximalt
spännande att kunna bläddra i sin
egen bok utan att känna igen något.
”Att tiga är inte guld. Att tiga är död.”
Också detta läser jag i min egen bok,
inte heller detta minns jag att jag har
formulerat. Överhuvudtaget känner
jag inte att texten jag läser har skrivits
av mig. Men stämmer det att tiga är
död? Kan inte tala i så fall också vara
död?
Jag frågar mig detta av personliga
skäl. Jag har talat när jag troligen
­borde ha tigit. Andra vill kanske inte
ha mina påpekanden om hur de borde
leva sina liv, även om jag har rätt. Det
är vad jag brottas med, just nu och här
i skrivande stund medan solen skiner
och fåglarna sjunger: Det faktum att
jag inte är perfekt, att jag gör fel
­ibland på ett sätt som sårar och ­skadar.
Just, jag, ja. En människa s­ kriver: ­
”Jag har gjort fel” och skickar orden
ut i världen, in i någon som ­kanske
känner: ”Jag också.” Felfri är ingen,
det finns en tröst i det.
I just det försoningsljuset – bara där –
kan du och jag passera från att den
förtvivlan som det innebär att såra
och att såras, till segern det innebär
att förlåta och förlåtas. Att segra
handlar inte om att bestämma över
någon annan eller ens över sig själv.
Att segra handlar om att försonas med
andra och sig själv, att låta kärleken
återuppstå från de döda och regera
världen.
Runstensvägen 14, Handen, vx 555 670 00
Präster
Eija Alpimaa Magnusson, 555 670 53
Magnus Crispin Back, 555 670 52
Attila Neumerker, 555 670 40
Håkan Nordgren, 555 670 37
Diakon
Malin Persson, 555 670 31
Musik
Catharina Ekeberg, kantor, 555 670 13
Mikael Fahlstedt, organist, 555 670 12
Församlingspedagog
Elisabet Hillbratt, 555 670 43
Församlingsassistenter
Anna Fredholm, 555 670 38
Karin Lind, 555 670 44
Mia Sjödin, 555 670 39
Barnverksamhet
­Anki Bokvist, Helena Andersson,
Gertrud Eriksson, Birgitta Ohlsson
555 670 47, 555 670 55
Vaktmästare 555 670 90
Vendelsö kyrka
Skomakarvägen 18
Präster
Per Hilmer Larsson, distriktschef
555 670 73
Mikael Gyllstedt, 555 670 77
Diakoni
Eva-Lisa Oldeberg, diakoniassistent, 555 670 72
Musik
Ann-Christine Wilund, kantor, vuxenkör
555 670 71
Kamilla Arlestrand, körledare, 555 670 29
Församlingspedagog
Henrik Stenman, 555 670 74
Barnverksamhet
Britt Lindberg, Ninni Winberg,
Susanne Kumlin, 555 670 75
Jordbro kyrka
Moränvägen 17
Präster
Veronica Willner, distriktschef, 555 670 61
Carl Henrik Widlund, 555 670 62
Diakon
Gun-Britt Boström, 555 670 63
Musik
Sara Bjäde, kantor, 555 670 65
Barnverksamhet
Barbro Widarsson, Ulla Sunesson, 555 670 67
Fritidspedagog
Maria Larsson, fritidspedagog, 555 670 68
Brandbergens
församlingslokal
Jungfruns gata 415
Diakon
Malin Persson, 555 670 31
Kryckan
Vallakyrkan, Sleipnervägen 111, 777 80 90
Katija Smalliakowa, diakon, 555 670 66
Leif Wiking, präst, 555 670 54
Carina Ekman, diakoniassistent
Informationsträff för föräldr
ar
& konfirmander
onsdagen den
7 september
19.00
Åka på läger till Assisi i Italien,
­sommar på Gotland, skidåkning
i Idre eller skapande musik- och
media­inriktningar. Det finns flera
sätt att konfir­mera sig i Öster­
haninge församling. Gemensamt
för dem alla är att det blir en
upplevelse för livet.
Att konfirmeras är roligt, man får
nya kompisar och det är en unik
möjlighet att prata på riktigt om
det som är viktigt.
Lovisa Bernsveden, 15 år,
Söderbymalms­skolan
Intressen: Cheerleading,
­fotografering och webbdesign.
Konfirmandgrupp: Foto/media
Varför vill du konfirmera dig?
Tove: Från början visste jag inte ­riktigt vad jag tror på.
Allteftersom har det blivit så att jag tycker om att komma
hit och inte behöva tänka på så mycket annat. Jag är inte
ens döpt ännu. Mamma och pappa tyckte att jag skulle
göra det valet själv.
MARKUS: Min mamma ville att jag skulle konfirmera mig,
både mamma och pappa har också konfirmerat sig. Det
verkade kul att åka till Italien och träffa nya kompisar. Jag
skulle vilja veta mer om Bibeln, sammanhang mellan saker
och ting som jag har hört.
Lovisa: Jag fick hem lappar och k
­ ollade på internet och det
verkade kul. Min kompis och hennes syster sa att man får
presenter när man kon­fi rmerar sig så det var därför jag gick
in på hemsidan och kollade. Jag bestämde själv att jag ville
göra det här.
Något bra som du har lärt dig?
Tove: Jag har blivit mer bekväm, mer mig själv. Förut visste
jag inte vad jag trodde på. Jag har blivit mycket mer säker
på vem jag är än vad jag var ­tidigare. Jag har gjort framsteg
med hjälp av det här. Vi pratar mycket. Vi har läst igenom
budorden och pratar mycket om t ex: ”vad skulle du göra i
den situationen?” Jag har fått mycket mer kunskaper om
vad religionen innebär.
MARKUS: Idag på predikan så sa vi att om någon trängs
före i en kö, till ­exempel, så ska man inte hata dem för det.
Man behöver inte känna hat mot allting bara för att någon
gör fel. Man ska tänka att de också är människor och alla
gör fel ibland.
Lovisa: Jag har ju träffat nya människor och fått en helt
annan inblick i kyrkan och kristendomen och ett helt annat
perspektiv på Gud och tro.
Tove Nordström 14 år,
­ unskapsskolan Tyresö
K
Intressen: Estetiska, som
fotografi
och musik. Jag ritar ock
så.
Konfirmandgrupp: Fot
o/media
n, 14 år, InterMarkus Johansso
a skolan i Enskede
nationella Engelsk
dy och gym i
an
eb
Inn
:
Intressen
bland.
: Assisi
Konfirmandgrupp
Kan du rekommendera andra att konfirmera sig?
Tove: Ja, absolut. I skolan blir det lätt grupper och man
kan inte vara sig själv. Här kan man vara det och bli
­accepterad på ett helt annat sätt.
MARKUS: Ja
Lovisa: Ja, absolut. Alla borde i alla fall prova på. När
man pratar om ­Svenska kyrkan och religion över­huvud­­taget
så får man något helt annat att referera till sen.
Har din syn på Svenska kyrkan förändrats?
MARKUS: Jag har inte varit i kyrkan så mycket tidigare,
mest på jul och påsk, men då har jag gått till Katolska
­kyrkan, för min mamma är katolik. Då har det varit helt
annat. Det är så stort och en massa människor överallt.
Jag tycker mer om när det är lugnt och tyst. När man
­kommer hit blir det lite lugnare eftersom det inte är så
många ­människor i en mindre kyrka och prästerna är inte
tråkiga heller.
Lovisa: Min syn på Svenska kyrkan har absolut förändrats.
Jag har bara sett det som någonting att gå till på söndagar
och typ sjunga och be, men det är så mycket mer. Jag
­tänkte att det bara är gamlingar som går här på söndagar.
Det är jätteskön stämning här. Man kan släppa allt som är
­jobbigt. Det är fritt här, man kan bara vara. Respekten för
andra människor har också förändrats. Man pratar lite om
det i skolan också men det får ­liksom en annan innebörd i
kyrkan.
Om ledarna:
Tove: Bra ledare. Det är bra att hjälpledarna är lite yngre,
de blir lite mer kompis med oss.
Text och foto:
Läs mer och anmäl dig på www.osterhaningeforsamling.se
Catharina Fredrikson