1. No category

öring
____text: Jesper Malmberg ____foto: Niels Vestergaard, Robert Kolarik & Thomas Søbirk
?
Var finns
sommaröringen
Det är badtemperatur i vattnet och ett överflöd av öringgodis bestående av räkor, märlor och
småfisk konkurrerar med dina flugor. Lägg där till att fiskarna du är ute efter är välmatade
skygga torpeder, långt ifrån vårens utlekta slipsar som hugger på det mesta i flugväg. Låter
det fortfarande enkelt? Ok, för att simulera sommarnatten, dra nu en svart damstrumpa över
huvudet och vi börjar närma oss sommarnattens hemligheter...
Att tänka som en fisk är faktiskt inte så dumt som det låter. För att hitta öringen behöver man veta
varför den föredrar vissa ställen framför andra, att sätta sig in i fiskens situation helt enkelt.
Här får ni några förslag på platser där öringen gärna uppehåller sig sommartid.
1. Grundområden nära djupare vatten
Fisken är exponerad i det grunda vattnet och känner en trygghet i att ha det skyddande djupvattnet
nära om fara skulle uppstå. Det djupare vattnet är ofta kallare och därför även mer syrerikt än det
varma grundare vattnet. Forts nästa sida.
Sommarnattens
hemlighet
jag sitter på
stranden och väntar.
De sista badgästerna har släckt sina grillar
och vandrar vidare i den ljumma sommarkvällen. Vattnet färgas rött av solens
sista strålar som speglas i ytan. Drar kepsen
längre ner i pannan och spanar ut över havet. Låter det som en rofylld och harmonisk
situation? Och visst, kanske ser jag ut som
lugnet själv, men inombords växer sig en
isande känsla allt starkare – jag väntar på
havsöringsfiskets gastkramande thriller.
En fiskrygg bryter vattnet och jag kan
inte hålla mig längre. Måste i vattnet, om
inte för annat så åtminstone för att kyla
ner mig en aning. Jag har suttit en bra
stund i full vadarutrustning på stranden i
högsommarvärmen och känner en droppe
rinna längs ryggen. Det är spegelblankt och
jag smyger försiktigt hukad, som en häger,
för att inte skrämma någon fisk. Lossar
försiktigt flugan från spöringen och börjar
mata ut lina.
Lägger ett försiktigt kast ett par meter från
platsen där jag såg sista virveln. Aktiviteten
har ökat i takt med att ljuset har försvunnit. Det plaskar och vakar överallt. Trots att
50
flugfiske_feber
fisken uppenbarligen är här har jag bara
haft en kontakt hittills. De är minsann
svårflörtade. Det plaskar till och med precis
bakom mig fastän jag bara står fem meter ut
från stranden. Det här är helt sjukt! Jag vet
helt enkelt inte hur jag ska gripa an det här.
Oj då! En rejäl virvel precis utanför spötoppen. Öringen, går helt utan någon som
helst skygghet och sörplar i sig räkor på
lårdjupt vatten. Jag lobbar ut flugan ett par
meter på czechnymfvis i fiskens förväntade
simrutt och dallrar lite med spötoppen för
att få rörelse i flugan. Plötsligt bugar sig
spöet djupt och rätar sig igen lika fort. Med
vad jag antar är ett något förvånat ansiktsuttryck undrar jag vad som egentligen just
hände? Var det den stora fisken eller en annan? De vanliga reflexerna med stripstrike
och ett stabilt mothugg var satta ut spel
med den annorlunda tekniken. ” – Finns i
sjön…” säger jag till mig själv och förbannar
situationen. Hur kan någon tycka det här är
roligt? Jag har sällan varit så här frustrerad
när jag fiskat. Är det inte meningen att ens
hobby ska vara något avslappnande och
trevligt? Ett jätteplask i mörkret rycker mig
tillbaka till verkligheten och fokus ligger nu
åter på det okända därute.
Strip, strip, strip, en lätt dragning i linan,
ökar takten i hemtagningen, strip, strip,
pang. Höjer spöet och tunga långsamma
knyckar förmedlas genom spöhanden och
blir till ilningar längs med ryggraden.
Inga rusningar, inget utdrag från rullen.
Bara tunga stötar ned mot botten av en
fisk med stort och orubbligt självförtroende. Fisken bestämmer, jag följer med, jag
kan inget annat göra, spöet böjer sig nästan till korken och fisken reagerar knappt
på motståndet. Den börjar långsamt gå
utåt och jag låter löslinan rinna genom
fingrarna. I det lilla glappet mellan linan
och rullen får fisken till ett ögonblick av
slack och lossnar. Jag blir alldeles tom
inombords och stirrar blint ut i mörkret,
för hur länge vet jag inte. Det blir bara ett
par oinspirerade kast till innan vakfesten
slutar som på en given signal. Det blir
alldeles tyst. Jag rullar upp linan på rullen igen och påbörjar vadningen tillbaka
mot stranden.
”Aktiviteten har ökat i takt med
att ljuset har försvunnit. Det plaskar
och vakar överallt.”
flugfiske_feber
51
”Det sägs att det tidiga kustfisket efter havsöring är något av
det svåraste man kan ge sig i kast med. Havet är stort och oftast
betydligt mer svårläst än ett rinnande vatten eller en sjö.”
När två så vackra fiskar kan bada i morgonens första ljus, ja då
har det varit värt den korta sommarnattens ansträngningar.
”Mörkret ger skydd
åt den skygga öringen
som gärna har ”tak över
huvudet” och nu helt
ogenerat kan komma
riktigt nära fiskaren.”
Fiske vid fullmåne är
extra magiskt då det
både är ljust och mörkt
på samma gång, och
allting ses på ett ganska
märkligt sett. Inte minst
en blank sommaröring
som rullar i ytan på dess
väg till håven.
52
flugfiske_feber
Det sägs att det tidiga kustfisket efter havsöring
är något av det svåraste man kan ge sig i kast med.
Havet är stort och oftast betydligt mer svårläst än
ett rinnande vatten eller en sjö. Bistert väder och
hårda förhållanden är en kustflugfiskares vardag.
Bomturer får man räkna med, de är snarare regel än
undantag. Hur låter oddsen? Man kanske skulle fiska
öring på sommaren istället? Hur ska man beskriva
sommarfisket då? Låt oss göra ett försök. Badtemperatur i vattnet gör att fisken är inne på grunt vatten
bara i korta perioder. Ett överflöd av öringgodis
bestående av räkor, märlor och småfisk konkurrerar
med dina flugor. Lägg där till att fiskarna du är ute
efter numera är välmatade skygga torpeder, långt
ifrån vårens utlekta slipsar som hugger på det mesta
i flugväg. Låter det fortfarande enkelt? Ok, för att simulera sommarnatten, dra nu en svart damstrumpa
över huvudet och vi börjar närma oss det du har att
se fram emot.
Sommarfiske efter havsöring kan alltså vara
svårt och en aning knepigt. De goda nyheterna är
att upplevelsen och spänningen i mitt tycke slår det
mesta annat i flugfiskeväg. För den som inte tidigare
prövat på att fiska havsöring under sommarhalvåret
kan kanske ett par tips och trix på vägen, inte vara
alldeles fel?
Öringen kommer in på grunt vatten sommartid för att
frossa i överflödet av mat som erbjuds. De djur och
fiskar som utgör huvuddelen av öringens föda, lämnar sina dagliga skydd i tångbältena då kvällen faller
på. Detta är naturligtvis någonting som öringen
känner väl till. Mörkret ger skydd åt den skygga
öringen som gärna har ”tak över huvudet” och nu
helt ogenerat kan komma riktigt nära fiskaren.
Utrustningen för nattfiske efter havsöring är
standard kustutrustning i klass 6-8 med en flyt eller
intermediatelina. Flytlina kan ibland vara känsligt
om den stripar och gör spår i vattenytan. Det händer
att fisken hugger i linan istället för i flugan.
En storspolig rulle med bra broms är att föredra och
snåla inte med backingen. Vågar du chansa på att
det bara är mindre fiskar som kliver på? Oftast är
spöklassen inte avgörande eftersom det ändå är under relativt lugna kvällar som öringjakten bedrivs.
Det viktigaste är att ha en utrustning som man känner sig bekväm med och som man är väl förtrogen
med. Eftersom fisket bedrivs i mörker så det är viktigt att kasttekniken sitter i ryggmärgen. Jag brukar
gå ner en aning i tafslängd från 15-16 fot till mer
lätthanterliga 10-12. Det räcker. Heldragna tafsar i
fluorocarbon för slitstyrkan och för att kastknutar
lättare löses upp med det styvare tafsmaterialet. Kontrollera regelbundet så att du inte fiskar med knutar
på tafsen. Knutar har en tendens att dyka upp oftare
än vanligt vid mörkerfiske.
Flugvalet för nattfiske är ett kapitel i sig och det
finns lika många teorier kring detta som det finns
fiskare. Dagtid är det oftast imitationer av bytesdjuren i naturliga färger som är förstavalet ur asken.
2. Djupkanter
Ännu bättre för fisken, om den kan hitta mat och djupare vatten på samma ställe föredrar
den naturligtvis det. Dessa platser kan bjuda på riktigt stora fiskar så håll hårt i grejorna.
3. Strömsatta uddar och sund
En havsöring är fortfarande en öring och älskar vatten i rörelse. Det strömmande vattnet
håller ofta mer syre än det stillastående vilket gör att fisken kan uppehålla sig längre på
platsen. Bytesdjuren virvlar upp från sina skydd i tången och blir lätta byten.
flugfiske_feber
53
4. Tidvatten
Tidvatten påverkar fisken mer än vi tror. På vissa ställen bildas tidvattensströmmar och
fisken reagerar som i förra exemplet. Vi vet alla hur stor skillnad ett högtryck eller lågtryck
kan göra för fisket. Tänk då hur fisken påverkas av en kraft som lyfter havsytan flera
centimeter i våra vatten.
5. Ställen som avviker
Exempelvis stenrevlar, vikar, uddar, hålor och grundområden. Fisken brukar ha en tendens
att koncentrera sig kring formationer i vattnet som avviker från övrig omgivning. Det kan till
och med vara en blank yta med bara sand i ett område med blandad botten. Om en botten
är snarlik över större områden finns öringen spridd och du får svårare att hitta den.
”Tekniken för att övertala fisken
är lika raffinerad som enkel.
Ledordet heter variation...”
Det är du som bestämmer reglerna, så du får
tjuvstarta. Den här fisken tog på första kastet och då
var det fortfarande ett par timmar till solnedgången.
54
flugfiske_feber
Undantaget är riktigt kalla vårvinterdagar då
grälla färger verkar attrahera fisken bäst.
På natten är det i första hand attraktionsflugor som används. För att ha någon chans
mot utbudet av mat gäller det att dina flugor
skiljer sig från mängden. När ljuset dessutom
är begränsat får man ta till andra knep än att
försöka imitera öringens vanliga föda.
Där satt den! En stor blankfisk
måttas i pannlampornas sken.
Det traditionella flugvalet vid nattfiske är
buskiga, mörka ytflugor som skapar en tydlig
siluett mot natthimlen. Hjorthårsflugor,
muddlers och flugor med zonkersstrips, -med
eller utan flytfoam tillhör den här kategorin.
Flugorna får gärna stripa i vattenytan för att
ytterligare fånga öringens uppmärksamhet.
Rena popperflugor har på senare tid blivit all
mer populära inom nattfisket. Att fiska med
poppers kanske inte är det mest effektiva
sättet att få havsöring, men säkerligen ett
av de mest spektakulära. Fastän öringen är
ytaktiv under sommarnätter tror jag liksom
vid strömfiske att det största matintaget sker
under ytan. Jag menar att man begränsar sitt
fiske alltför mycket om man bara fiskar med
ytflugor.
Mitt mest välanvända nattflugmönster
kom till av ett misstag. En liten entomologisk
felanalys skulle man kunna säga om man vill
vara diplomatisk. Vid ett nattfiske för något
år sedan, på väg upp ur vattnet, tyckte jag
att något glimmade till i bränningarna. Små
bleka blinkningar bara och jag blev alldeles
förstummad. Jag tände pannlampan och i
vattnet vimlade det av märlor som tuffade
runt i ljuskäglan. Kunde det vara ett parningsrop mellan märlor, på samma sätt som
eldflugor söker maka? Tanken var naturligtvis
svår att släppa och redan nästa kväll satt det
en självlysande märla på tafsen. Det blev ett
av de bästa kvällsfisken på mycket länge och
jag blev naturligtvis helt såld. Varför hade jag
inte hört talas om detta tidigare? Jag hade
naturligtvis sett självlysande flugor förr, men
att de skulle vara entomologiskt korrekta imitationer hade aldrig framgått. Kanske rentav
en väl förborgad hemlighet bland nattfiskare?
Jag såg framför mig hur jag stod i Stadshuset
i Stockholm och mottog flugfiskarnas eget
Nobelpris, ja, kanske till och med ett mittuppslag i Science.
Men jag var nog tvungen att ha lite mer på
fötterna innan jag gick ut med de nya rönen
med pukor och trumpeter. Konsulterade internets outtömliga informationsflöde och insåg
pinsamt nog att jag hela tiden varit ute och
cyklat. Jag hade snubblat på fenomenet som
kallades mareld och orsakades av planktonet
dinoflagellat som sände ut ljus kallat bioluminiscens när de kände sig hotade. Det hade
inget överhuvudtaget med märlorna att göra,
de råkade bara vara på fel plats vid fel tillfälle.
Ajöss Nobelpris och dumstrut på. Kompisarna
skrattade gott åt mina skruvade teorier,
men inget ont som inte för något gott
med sig. De där flugorna kanske inte är
några direkta imitationer av någonting i
verkligheten, men de där flugorna fångar
fisk. Hemligheten med de självlysande
flugorna är snarare att de skiljer sig
från mängden och just därför attraherar
öringen.
Fisken jagar inte bara med ögonen efter
självlysande flugor utan minst lika
mycket med sidolinjen. Mönster och
material som skapar tryckvågor i vattnet
och efterliknar en flyende räka eller fisk
är eftertraktade av öringen. Palmerhacklade flugor, olika sorters plastdiskar som
Magic Head eller till och med rasselkulor
kan vara nyckeln till framgång.
Tekniken för att övertala fisken är
flugtratten
lika raffinerad som enkel. Ledordet heter
variation.
”Aha”, säger ni, ”Variera gör jag redan.” Härligt, fortsätt med det, men ännu
mer. Om fisken är på plats men inte tar
din fluga så ändra taktik snabbt. Prova
både högt och lågt i vattnet växelvis mellan snabb och långsam intagning. Ryckvis, glidande eller t.o.m. helt stilla kan
visa sig vara effektivt. Det handlar om att
skilja sig från mängden helt enkelt.
Förresten, glöm allt jag sagt. Sommarkvällar ska ägnas åt att grilla en
massa goda saker med självinbjudna
grannar och att ägna sig åt ändlösa
kubbspel. Handen på hjärtat, vem vill
ut och fiska då?
<
TIPS!
Black’n white
serien nästa
sida.
Magic head, Action disc, turbokoner, diverse trattar och t.o.m. propellrar till våra flugor
har de senaste åren blivit allt vanligare på marknaden och accepteras i allt större
utsträckning av oss flugfiskare. Det är inte utan anledning att populariteten ökat för de
något okonventionella flugtillbehören, de är ofta ruggigt effektiva.
Fiskar jagar som bekant inte bara med ögonen utan även med den ytterst känsliga
sidolinjen. Den har förmågan att ta upp minsta vibration i vattnet som till exempel från
flyende och skadade bytesdjur. Våra vanliga flugor har ett relativt begränsat rörelsemönster och inte lika stor möjlighet som spinnfiskarens vobblers, spinnare och jerkbaits
att skapa tryckvågor och vibrationer som attraherar fisken. Det är precis den funktionen trattarna har, att skapar rörelse och tryckvågor.
Det vanligaste användningsområdet för trattarna i kustflugfisket är på fiskimitationer för att skapa en vobblande och slingrande gång genom vattnet. Den effekten nås
lättast med långa, jämna intag av linan och man känner verkligen flugans vibrationer i
linhanden. Det verkar inte lika vanligt med trattar på räkflugor men man kan få en fantastisk effekt om man tar in flugan med korta bestämda ryck. Tratträkan flyr då även ut
i sidled och skapar dessutom en rejäl tryckvåg genom vattnet precis som en riktig räka
när den klipper med stjärten och flyr. Öringen har verkligen svårt att motstå en sådan
provokation.
Fastän din fluga med tratt ser ut som den precis kommer ut från veterinären med
öronklåda är det definitivt något att prova om du vill ta ditt flugfiske ett steg längre.
Vågar du egentligen vara utan?
flugfiske_feber
55
8 sommarnatts flugor för skygg öring
öring
Nattserien Black’n white
Flugorna i den här serien vinner verkligen inga skönhetspriser. De är utpräglade fiskeflugor där andra
egenskaper är utseende är prioriterade. Serien består antingen av mörka flugor med uv-inslag eller ljusa
med självlysande element som kan laddas med ficklampa, gärna palmerhacklade eller med plastkoner
för att skicka ut stötvågor vid hemtagning som uppfattas av fiskens sidolinje som flyende byten. Flugorna
är lättbundna med relativt få material som återkommer i de olika mönstren. Jag använder uteslutande
ögleknut för att maximera rörelsemönstret. Kom ihåg att fiska flugorna varierat.
Märla vit/självlysande och märla svart.
EMP Baitfish svart och vit.
Märla vit/självlysande
Krok
Maruto ss 1930 stl 10-4
BindtrådUni monofil fine
Rygg
Veinard shellback clear
RibbingBindtråden
Kropp
Hends luminous Chenille
BenLjust tupphackel
Märla svart
Krok
Maruto ss 1930 stl 10-4
BindtrådUni monofil fine
Rygg
Veinard shellback black
RibbingBindtråden
Kropp
Veinard, uv-straggle std, svart
EMP Baitfish, vit
Krok
Maruto ss 1930 stl 8-4
BindtrådUni Monofil fine
VingeEp fiber, vit
Sidolinje Hends luminous flash
Ögon
Hends epoxy självlysande
Tratt
Magic head, Marc Petijean
EMP Baitfish, svart
Krok
Maruto ss 1930 stl 8-4
BindtrådUni Monofil fine
VingeEp fiber, svart
Sidolinje Veinard krystalflash uv tan
Ögon
Hends epoxy självlysande
”Mörkret ger skydd
åt den skygga öringen
som gärna har ”tak
över huvudet” och
nu helt ogenerat kan
komma riktigt nära
fiskaren.”
A
Räka, vit
Krok
Maruto streamer stl 10-4
BindtrådUni monofil fine
Kropp
Hends luminous chenille
ÖgonBränd nylon
HackelLjus tupp, palmerhacklad
HuvudEpfiber, vit
Räka svart och vit.
TIPS!
Använd alltid
ögleknut på
flugorna.
Nightskater svart och vit.
Räka, svart
Krok
Maruto streamer stl 10-4
BindtrådUni monofil fine
Kropp
Veinard uv-straggle std svart
ÖgonBränd nylon
HuvudEpfiber,svart
Tratt
Magic head, Marc Petitjean
Nightskater, vit
Krok
Maruto streamer stl 10-4
BindtrådUni monofil fine
Kropp
Hends luminous chenille
StjärtEpfiber, vit
Rygg
2 mm vit flytfoam vikt dubbel till läpp.
RibbBindtråden
HackelLjus tupp, palmerhacklad
Nightskater, svart
Krok
Maruto streamer stl 10-4
BindtrådUni monofil fine
Kropp
Veinard uv-straggle std svart.
StjärtEp fiber, svart
Rygg
2 mm svart flytfoam vikt dubbel till läpp.
RibbBindtråden
Hackel Mörk tupp, palmerhacklad
56
flugfiske_feber
flugfiske_feber
03