december/kemins historia 7hj_a[bd_d]h_[di[h_[c[ZWdb[Z# d_d]WlWjj(&''hA[c_dih"kjboij Wl<D$J_Z_]Wh[Whj_abWh_i[h_[dÓddi fmmm$a[c_lWhbZ[dX_ej[Y^$i[eY^ fmmm$a[c_(&''$i[ Vetenskapliga stamträd: Släkten är värst Av Ulf Ellervik, professor i bioorganisk kemi, Lunds universitet I denna artikel, som avslutar kemins år 2011, möter vi en italiensk läkare, en förgiftningsexpert, en industrispion och en agrikulturell kemist. Vad som binder dem samman är att de alla är vetenskapliga förfäder till vår skribent. V etenskapshistoria är fascinerande och ibland kan vi genom att reﬂektera över tidigare forskares insatser blicka framåt. Låt oss möta fyra historiska forskare som på olika vis påverkat kemin. De får var och en representera sin tid och de är spridda över fyra länder och fyra sekel. Under 1500-talet fanns inte det egentliga ämnet kemi. De ﬂesta vetenskapare var mångsysslare, så också Antonio Musa Brassavola som föddes år 1500 i Ferrara i norra Italien. Han var konsulterande läkare till en rad kungar, däribland Henrik VIII, och minst fyra påvar och var därmed en av 1500-talets mest berömda läkare. Trots det är kunskapen om honom minst sagt torftig. Förutom läkekonst vet vi dock att han också var en skicklig botaniker som kombinerade sina kunskaper och använde växter för medicinska ändamål. Tre- hundra år senare namngav den skotske botanikern Robert Brown nattstjärnesläktet, en slags centralamerikanska orkideer, efter honom. affären uppdagades lyckades familjen spärra in Sainte-Croix på Bastiljen där han delade cell med en italiensk giftexpert, Nicolo Eggidi. Eggidi var mer känd under pseudoBrassavola dog 1555. Sextio år senare föddes nymen Exili, och under en tid tjänstgjorde Cristophle Glaser i Basel i Schweiz. Han utbil- han faktiskt hos drottning Kristina i Sverige. dade sig till apotekare och öppUnder tiden i cellen lärde sig nade så småningom ett laboraSainte-Croix förgiftningskontorium och en butik i Fauborg sten av Exili. Tack vare starka St. Germain i Paris. Någon påtryckningar släpptes han fri gång runt 1660 blev han anefter tre månader och startade ställd som förevisare av kemisdå en egen, tämligen ljusskygg, ka experiment vid Le Jardin du verksamhet. Markisinnan Roi, Paris botaniska trädgård. Brinvilliers, som nu bestämt Han sammanfattade sina föresig för att skynda på arvsföljläsningar i en bok med titeln den, tog återigen kontakt med Traité de la chymie som kom ut Sainte-Croix som försåg henne 1663. Boken gavs sammanlagt med gifter och under de komut i åtta upplagor på franska, mande åren dog hennes far och fem på tyska och en på engelbåda bröder under mystiska ska och blev på så vis den första omständigheter. ;g\^[ic^c\hZmeZgiZc ^[ ^ vitt spridda läroboken i kemi. ; På franska kallades arsenik 8]g^hide]aZ<aVhZgh`gZk Glaser hamnade dock i då- YZc[ghiVk^iiheg^YYVa~gd" vid denna tid för poudre de sucligt sällskap och drogs in i en Wd`Zc^`Zb^# cession – arvspulver. 1672 dog av 1600-talets stora skandaSainte-Croix och när polisen ler – L’affaire des poisons. Det undersökte huset fann man en hela hade sin upprinnelse i Marie Madeline hel del gifter och en handfull brev som var synd’Aubray som vid 21 års ålder gifte sig med nerligen komprometterande för markisinnan. Antoine Gobelin de Brinvilliers och på så vis Hon ﬂydde landet men greps så småningom blev markisinna. i Liège, fälldes för giftmord och avrättades efÅtta år senare, 1659, inledde hon en affär ter sedvanlig tortyr genom halshuggning. I med en ung kapten, Gaudin de Sainte-Croix, breven nämns Glaser vid namn och under som tidvis vistades i Brinvilliers hem. När själva rättegången framkom att det var han som gett Sainte-Croix tillgång till arsenik och andra gifter. När detta uppdagades försvann 9Zc^iVa^Zch`Za~`VgZc$WdiVc^`Zgc6cidc^d Glaser från Paris. I tredje upplagan av hans BjhV7gVhhVkdaV~g^YV\bZhi`~cY[gVii bok, som kom ut 1673, står det att författaren ]V\ZiicVbci^aacViihi_~gcZha~`iZi# E. Wenkert PhD, 1951, Harvard N R.R. Woodward PhD, 1937, MIT A.A. Ashdown PhD, 1924, MIT Sir R. Robinso J.F. Norris PhD, 1910, Manchester PhD, 1895, Johns Hopkins K.F.R Fichter 26 I. Remsen PhD, 1870, PhD, 1890, Strasbourg W.H. Perkin J @Zb^k~gaYZc7^diZX]bZY@Zb^h`I^Yh`g^[i#Cg&'#9ZXZbWZg'%&& PhD, 1882, Würzbur r rg Vb hi h ih` dc gh^iZ gcajcY$JeehVaVjc^kZ YY [IZ \gV nI ] PhD, 1998, Lunds Universitet ett av de främsta och under 1800-talets första hälft lärde sig många av Europas kemister att laborera under Liebigs handledning. Det var troligen Liebigs upplevelser av året utan sommar, som gjorde att han inriktade sin forskning på att förbättra jordbruket och han visade bland mycket annat att naturlig gödsel kan ersättas med kväveinnehållande konstgödsel. Delvis tack vare Liebigs insatser blomstrade jordbruket under det kommande seklet. a^ U. Ellervik Vg id ;d G. Magnusson PhD, 1975, Lunds Universitet 7Zc\i;ZggcZg!^cYjhig^he^dcdX]A^cch~cYZ" WjY!edgig~iiZgVYVkDad[6gZc^jh&,%%"&,++# avlidit medan andra källor säger att han levde i välmåga i Basel fram till 1678. adlades 1766 men dog år 1802 barnlös, varför ätten både började och slutade med honom. B. Wickberg PhD, 1959, KTH Ett år efter Bengt Ferrners död, föddes Justus von Liebig i Darmstadt i Hessen i nuvarande Tyskland. När Liebig var 12 år gammal, 1815, inträffade världens hittills största vulkaniska eruption då berget Tambora i Indonesien spydde ut enorma mängder aska i atmosfären. Tillsammans med en rad andra händelser vid ungefär samma tid sänktes medeltemperaturen på Jorden kraftigt och 1816 är känt i Europa som året utan sommar. Detta ledde till missväxt och svält och den unge Liebig drabbades hårt. Han utbildade sig senare till apotekare och doktorerade vid universitetet i Erlangen. Här blev han inblandad i ett studentupplopp som försenade hans studier och under en tid ﬁck han ﬂy till Paris där han träffade både Joseph Gay-Lussac och Alexander von Humboldt. Humboldt blev imponerad av Liebig och ordnade så att han, vid 21 års ålder, blev professor i Giessen. Här skapade Liebig ett undervisningslaboratorium. Det var inte det första i sitt slag men väl Medan 1600-talet präglades av alkemi växte de moderna vetenskaperna fram under andra halvan av 1700-talet – upplysningstiden. 1724 föddes Bengt Ferrner i Nyeds socken i Värmland. Han hade uppenbarligen läshuvud och utbildade sig till astronom och matematiker i Uppsala och 1756 blev han professor i astronomi i samma stad. Mellan 1758 och 1763 reste Ferrner runt i Europa. Hans ofﬁciella syfte var en vetenskaplig studieresa med ﬂera olika uppdrag för Linné. Det fanns dock en baktanke – han var nämligen industrispion med uppgift att föra hem kunskap om framställning av koppar och mässing. Väl hemkommen till Sverige tog han över arbetet som lärare åt kronprinsen, sedermera Gustav III. Medan Ferrner själv i huvudsak inte var kemist lade han dock grunden för mycket av 1800-talets framgångsrika svenska kemi. Torbern Bergman disputerade i astronomi för Ferrner men blev så småningom professor i kemi. Bergman i sin tur sponsrade Scheele och var mentor för Afzelius som var lärare för Berzelius. Ferrner B. Lindberg PhD, 1950, Stockholm H. Erdtman PhD, 1931, Basel/Wien L[j[diaWfb_]WijWcjhZ E. Späth Vetenskapliga stamträd är betydligt mer välkända i USA. Hemsidan för kemisk genealogi vid University of Illinois at Urbana-Champaign är en ovärderlig resurs: http://www.scs.illinois.edu/~mainzv/ Web_Genealogy/. För den intresserade går Ulf Ellerviks vetenskapliga stamträd att ladda hem från: http://www.organic.lu.se/People/ Ulf%20Ellervik/EllervikResearchGroup/ Publications.html Den gemensamma nämnaren hos dessa fyra vetenskapsmän är att de är mina vetenskapliga förfäder. Ett vetenskapligt stamträd liknar ett vanligt släktträd men visar handledare och lärare istället för föräldrar, kusiner och mostrar. Precis som vid vanlig släktforskning är det möjligt att via arkiv och andra källor arbeta sig bakåt i tiden. Min vetenskaplige farfarsfarfar är den legendariske professorn på KTH, Holger Erdtman. Erdtmans handledare var nobelpristagaren Hans von Euler Chelpin, vars släkträd kan spåras tillbaka till både Liebig och Glaser. Erdtman arbetade också för den brittiske nobelpristagaren sir Robert Robinson vars stamträd går tillbaka till Ferrner och på så vis knyter ihop historien. Det som gör dessa släktträd spännande är att de samtidigt, på ett överblickbart sätt, visar hur olika vetenskaper växt fram. Med få undantag är de äldsta av mina förfäder italienska läkare. Någon gång under 1600-talets mitt gled de över till apotekare och under 1800-talet renodlades kemin. Om stamträdet färgkodas efter vetenskapsmännens nationella hemvist syns tydliga mönster. Under 1700-talet var många forskare fransmän medan 1800-talet helt dominerades av tyskar. 1900-talet var den anglosaxiska tiden och vad som väntar får vi se. A8 Läs intervjun med Ulf Ellervik på sidan 11. ;didCVhV N on c\ PhD, 1910, Wien R.F.J. Wegscheider @gViZgcZ[iZgk~gaYZch]^ii^aahhighiVkja" `VcjiWgdii!IVbWdgV^>cYdcZh^Zc&-&*! hdbigda^\ZcekZg`VYZ?jhijhkdcA^ZW^\h [dgh`c^c\h^cg^`ic^c\# H. von N Euler-Chelpin @Zb^k~gaYZc7^diZX]bZY@Zb^h`I^Yh`g^[i#Cg&'#9ZXZbWZg'%&& PhD, 1882, Wien PhD, Ph hD 1895, 18 895 Berlin ?jhijhkdcA^ZW^\!V\g^`jaijgZaa`Zb^hi# M. Planck N 27