1. No category

Vetenskapligt släktträd
2000
U. Ellervik
PhD, 1998,
Lunds Universitet
1980
G. Magnusson
Guide till färger och symboler
PhD, 1975,
Lunds Universitet
PhD, 1959, KTH
H. Erdtman
PhD, 1951, Harvard
annan mentor
N
R.R. Woodward
akademisk titel, år, plats
B. Lindberg
PhD, 1937, MIT
PhD, 1972, Yale
doktorand (motsv)
B. Wickberg
E. Wenkert
P.B. Dervan
PhD, 1931, Basel
handledare
Nederländerna
USA
Sverige
England
Tyskland,
Österrike,
Schweiz
Frankrike
J.A. Berson
PhD, 1949, Columbia
Italien
N
W. von Eggers
Doering
Nobelpris
R.P. Linstead
N
Sir R. Robinson
J.F. Norris
PhD, 1910,
Manchester
PhD, 1895,
Johns Hopkins
PhD, 1890, Strasbourg
W.H. Perkin Jr
PhD, 1882, Würzburg
PhD, 1870,
Göttingen
PhD, 1931,
Basel/Wien
PhD, 1922,
Imperial College
E. Späth
H. von N
Euler-Chelpin
M. Planck
N
PhD, 1879, München
W.A. Wislicenus
PhD, 1858,
Göttingen
PhD, 1861, Zürich
L. Barth
W.H. Heintz
PhD, 1844, Berlin
PhD, 1874,
Strasbourg
H.H. Hlasiwetz
MD, 1834, Wien
PhD, 1878, Dorpat
E. Edlund
R.W.E. Bunsen
PhD, 1852,
Giessen
PhD, 1830,
Göttingen
H. Will
F. Stromayer
C.F.C Mohs
MD, 1802,
Uppsala
MD, 1800,
Göttingen
?, 1801, Freiberg
J. Afzelius
A.G. Werner
T.O Bergman
--, 1752, Leiden
C.H. Lömmer
Svanberg
MA, 1800, Paris
--, 1730,
Uppsala
J.F. Gronovius
B.D. Mauchart
S.
Klingenstierna
--, 1711, Uppsala
MD. , 1691, Tübingen
Apotekare, 1725, Paris
J.G. Spitzley
Apotekare, ?, Paris
N. Lémery
E.R. Camerarius
(Sr.)
Apotekare, 1667, Paris
MD. , 1663, Tübingen
C. Glaser
MD, 1640, Basel
MD, 1630, Franeker
M. Winsemius
MD, 1613, Leiden
P. Pauw
MD, 1587, Rostock
H. Brucaeus
--, 1550, Paris
Ett vetenskapligt släkträd visar hur olika forskare har påverkat
varandra. Normalt sett betyder detta doktorandhandledare
men även andra mentorer (exempelvis postdoc-handledare)
är givetvis viktiga. Vid sammanställningen av detta släkträd har
databasen Chemical Genealogy vid University of Illinois at
Urbana-Champaign varit ovärdelig. Den kan nås via länken:
www.scs.illinois.edu/~mainzv/Web_Genealogy/index.php
(2011-11-03)
© Ulf Ellervik 2011
MD, 1778, Paris
Personteckningar
Afzelius, Johan (1753-1837). Isolerade myrsyra från myror.
Arrhenius, Svante August (1859-1927). Nobelpris 1903 för upptäckten att
elektrolyter dissocieras i lösning. Arrheniussambandet.
Ashdown, Avery Allen (1891-1970). Undersökte Friedel-Crafts-reaktioner.
von Auwers, Karl Friedrich (1863-1939). Introducerade termen stereokemi
samt studerade omlagringar och isomeri.
von Baeyer, Johann, Friedrich Wilhelm (1835-1917). Nobelpris 1905 för
arbete med organiska färgämnen. Syntetiserade fenolftalein, aspirin och
barbiturater. Upptäckte ringspänning. Introducerade termen laktam.
Baldinger, Ernst Gottfried (1738-1804). Grundade 1775 världens första
vetenskapliga tidskrift Magazine fur Ärzte.
Barth, Ludwig (1839-1890). Studerade fenoler.
Bergman, Tobern Olof (1735-1784). Introducerade namngivning av salter
samt klassifikation av mineral efter kemisk sammansättning. Grundlade
kvantitativ oorganisk analys.
Berson, Jerome Abraham (f. 1924).
Berthollet, Claude Louis (1748-1822). Klargjorde sammansättningen av
ammoniak, vätesulfid och cyanväte vilket motbevisade Lavoisiers tes om
att alla syror innehåller syre. Introducerade klor som blekmedel. Erhöll
1770 även en MD i Turin.
Berzelius, Jöns Jacob (1779-1848). Satte upp den första listan med relativt
korrekta atomvikter. Myntade termerna organisk kemi, katalys, protein,
halogen, isomeri och elektronegativitet. Upptäckte Si, Se, Ce och Th.
Föreslog dagens förkortningar för grundämnen.
Brasavola, Antonio Musa (1500-1555). Läkare åt Henrik VIII, Karl V och
Francis I samt påvarna Paulus III, Leo X, Clemens VII och Julius III.
Sammanfattade Galenius läror.
Brucaeus, Henricus (1531-1593). Professor i matematik och medicin.
Bucquet, Jean Baptiste Michel (1746-1780). Samarbetade med Lavoisier.
Upptäckte morfin och visade på att koldioxid är sur.
Bunsen, Robert Wilhelm Eberhard (1811-1899). Upptäckte organiska
arsenikföreningar samt lade grunden för fotokemi och spektroskopi.
Beskrev geysrar. Bunsenbrännaren designades dock av Peter Desaga, en
laboratorietekniker i Heidelberg.
Camerarius, Elias Rudolph Jr (1673-1734). Skrev historik om epidemisk
feber. Intresserad av mysticism.
Camerarius, Elias Rudolph Sr (1641-1695). Skrev böcker om medicinalplantor och skallfrakturer.
Casseri, Giulio Cesare (1552-1616). Professor i anatomi och kirurgi. Den
förste att noggrant beskriva tal- och hörselorganen.
Dervan, Peter Brendan (f. 1945).
Doering, William von Eggers (f. 1917).
Duhre, Anders Gabriel (1680-1739). Skrev en av de första läroböckerna i
algebra på svenska.
PhD, 1841, Giessen
1840
J. von Liebig
K.F.W.G.
Kastner
PhD, 1805, Jena
J.F.A. Göttling
Apotekare, 1775,
Langensalza
1820
1800
1780
J.C. Wiegleb
Apotekare, 1765,
Langensalza
LLB, 1764, Paris
G.F. Roulle
? , ?, ?
MA, 1688, Uppsala
J.A. van der
Linden
MD, 1783, Göttingen
E.G. Baldinger
Edlund, Eric (1819-1888). Studerade ett antal fysiska fenomen såsom
elektricitet, norrsken samt hur man kan skicka meddelande i två
riktningar samtidigt i en telegraflina.
Ellervik, Ulf (f. 1969).
Elvius, Petrus d.ä. (1660-1718). Astronom och matematiker. En av de första
att ge föreläsningar på svenska (och inte latin). Publicerade almanackor.
Erdtman, Holger (1902-1989). Studerade naturprodukter, framförallt från
barrträd. Lade grunden för xylocain.
von Euler-Chelpin, Hans (1873-1964). Nobelpris 1929 för arbete kring
fermentation av alkohol.
Fabrici, Girolamo (Aquapendente, 1533-1619). Professor i anatomi och
kirurgi. Den förste att beskriva venklaffar samt grundaren av embryologi.
Lärare åt William Harvey, blodomloppets upptäckare.
Fallopio, Gabriele (1523-1562). Professor i botanik, anatomi och kirurgi.
Den förste att beskriva njurarnas anatomi. Kollega till Vesalius.
Ferrner, Bengt (1724-1802). Matematiker, astronom, meteorolog samt
industrispion. Ansvarig för observationer kring Halleys komet 1759.
Fisher, Hans Emil (1852-1919). Nobelpris 1902 för syntes av socker,
aminosyror, polypeptider och puriner. Föreslog “lock-and-key”-analogin
för enzymer. Grundare av modern kolhydratkemi.
Fittig, Wilhelm Rudolph (1835-1910). Fittigreaktionen för syntes av alkylbensener. Föreslog kinonstrukturer. Isolerade de första laktonerna.
de Fourcroy, Antoine François (1755-1809). Upptäckte Ir samt grundlade
modern kemisk nomenklatur.
Gay-Lussac, Joseph Louis (1778-1850). Upptäckte B och bevisade att I
och S är grundämnen. Medupptäckare av Charles lag. Höll världsrekordet
för bemannade luftballongsfärder (7019 m).
Glaser, Cristophe (1615-1678). Professor vid Jardin du Roi som undersökte
arsenikföreningar. Skrev Traité de la chymie som gavs ut i tio upplagor.
Inspärrad i Bastiljen medhjälp till en av frankrikes mer kända giftmördare
(Marie-Madeleine-Marguerite d'Aubray, Marquise de Brinvilliers).
Gmelin, Johann Friedrich (1748-1804). Hängiven flogistonist och expert
på metaller.
Gmelin, Leopold (1788-1853). Den förste att inse att kol ingår i alla
organiska föreningar. Myntade uttrycket keton och ester samt föreslog att
atomvikten för väte är 1. Handbuch der Chemie.
Gmelin, Philipp Friedrich (1721-1768). Studerade antimon.
Göttling, Johann Friedrich August (1753-1809). Studerade extraktion av
socker från sockerbetor.
Gronovius, Laurent Theodor II (1730-1777). Zoolog och fiskexpert.
Hamberger, Georg Erhardt (1697-1755). Fysiolog och professor i medicin
Heintz, Wilhelm Heinrich (1817-1880). Studerade långa alkansyror samt
urankemi.
Hildebrandt, Georg Friedrich (1764-1816). Farmacist, kemist och anatom.
Studerade kvicksilverföreningar.
Hlasiwetz, Heirich Hermann (1825-1875). Studerade naturliga oljor.
Hoffvenius, Petrus (1630-1682). Professor i medicin och fader till medicin
i Sverige.
von Hofmann, August Wilhelm (1818-1892). Studerade aminer och
anilinföreningar. Föreslog ordet valens.
Jacquin, Joseph Franz (1766-1839). Skrev böcker i så blandade ämnen
som ginkoträd, mikroskop och ornitologi.
Jacquin, Nicolas Joseph (1727-1817). Studerade förbränning och
karibiens flora.
Kastner, Karl Friedrich Wilhelm Gottlob (1783-1857). Studerade triboluminiscence och katalytisk aktivitet hos platina.
Kekulé, Friedrich August (1829-1896). En av grundarna till strukturell
organisk kemi. Introducerade begreppen resonans, tetravalenta kol,
multipelbindingar. Föreslog en korrekt struktur för bensen.
Klingenstierna, Samuel (1698-1765). Professor i matematik och fysik.
Kohlrausch, Friedrich Wilhelm Georg (1840-1910). Elektrokemist.
Föreslog begreppet molar konduktivitet.
Kon, Georg Armand Robert (1892-1951). Studerade allylisk tautomerism
samt strukturen hos steroider.
Lavoisier, Antoine Laurent (1743-1794). Grundaren av modern kemi och
motståndare till flogistonteorin. Grundade kalorimetri och skrev den
första moderna kemiboken Traite Elementaire de Chimie. Giljotinerades
efter franska revolutionen.
Lemberg, Johann Theodor (1842-1902). Utförde mineralanalys.
Lémery, Nicholas (1645-1715). Först att skilja på växt- och mineralkemi.
von Liebig, Justus (1803-1873). En av kemins genom alla tider viktigaste
lärare. I stort sett alla av samtidens kemister hade åtminstone någon tid
studerat hos Liebig. Specialist på livsmedelskemi och föreslog att
födoämnen oxideras i metabolismen. Liebigs Annalen der Chemie.
Fick fly till Paris efter ett studentuppror.
Limpricht, Heinrich Franz Peter (1827-1909). Studerade framförallt
heterocykelkemi.
Lindberg, Bengt (f. 1919).
van der Linden, Johannes Antonides (1609-1664). Professor i medicin,
anatomi och botanik.
1760
MD, 1760, Jena
C.A. Mangold
MD, 1742, Paris
E.T. Woolhouse
P. Elvius (d.ä.)
MD, 1660, Leiden
C.L. Berthollet
MD, 1770, Paris
Lic. Med. , 1722,
Tübingen
E.R. Camerarius
(Jr.)
P. Hoffvenius
PhD, 1800, Erlangen
P.J. Macquer
LLB, 1717, Uppsala
A.G. Duhre
J.S.C.
Schweigger
G.F.
Hildebrandt
A.L. Lavoisier
MD, 1742,
Tübingen
M. Strömer
?, 1715, Leiden
J.L. Gay-Lussac
J.B.M. Bucquet
P.F. Gmelin
A.W.
von Hofmann
PhD, 1822, Erlangen
?, ?, ?
PhD, 1751,
Uppsala
MD, 1750, Leiden
PhD, 1844, Giessen
MD, 1780, Paris
MD, 1769,
Tübingen
B. Ferrner
L.T. Gronovius
A.F.
de Fourcroy
J.F. Gmelin
--, 1771, Freiberg
PhD, 1758,
Uppsala
1860
PhD, 1826, Halle
MA, 1790, Paris
MD, 1788, Wien
N.J. Jacquin
PhD, 1877, Dorpat
W.E. Weber
L.N. Vauquelin
J.F. Jacquin
PhD, 1885, Berlin
MD, 1843, Strasbourg
L. Gmelin
MS, 1776,
Uppsala
J. T. Lemberg
?, ?, ?
J.J. Berzelius
1880
K.F. von Auwers
C. Schmidt
C.A. Wurtz
PhD, 1821, Kiel
PhD, 1812,
Göttingen
PhD, 1895,
Heidelberg
PhD, 1863, Göttingen
PhD, 1845, Uppsala
PhD, 1839,
Giessen
H. Rose
PhD, 1823,
Heidelberg
N
F.W Ostwald
N
1900
J.F. Thorpe
F.W.G.
Kohlrausch
F.A. Kekulé
PhD, 1849, Prag
PhD, 1884, Stockholm
PhD, 1874, Utrecht
PhD, 1858, Berlin
J.Redtenbacher
F. Wöhler
N
S.A. Arrhenius PhD, 1887, Würzburg
E.H. Fischer N J.H. van't HoffN
A.J.F.W. von
Baeyer
PhD, 1860, Innsbruck
H.F.P Limpricht
PhD, 1850,
Göttingen
N
H.W. Nernst
PhD, 1895, Berlin
R.F.J.
Wegscheider
PhD, 1882, Wien
W.R. Fittig
1920
G.A.R. Kon
PhD, 1910, Wien
K.F.R Fichter
I. Remsen
PhD, 1926,
Imperial College
H. Erdtman
PhD, 1924, MIT
1940
PhD, 1943, Harvard
PhD, 1950, Stockholm
A.A. Ashdown
1960
MD, 1751, Erfurt
Linstead, Reginald Patrick (1902-1966). Färgämnen och laktoner.
Lömmer, Christian Hieronymus (?-1787). Skrev böcker om gruvhistoria.
da Lonigo, Nicolo (1428-1524). Översatte Galenius och Hippokratus
texter till latin.
Magnusson, Göran (1942-2000). Cellytekolhydrater.
Mangold, Cristoph Andreas (1719-1767). Analyserade krut samt förslog
att medicinska diagnoser bör baseras på en undersökning av patienten..
Mauchart, Burchard David (1696-1751). Ögonspecialist.
Mohs, Carl Friedrich Christian (1773-1839). Geolog och mineralog.
Mohs hårdhetsskala och en systematik efter kristallstruktur.
Nernst, Hermann Walther (1864-1941). Nobelpris i kemi 1920 för
upptäckten av termodynamikens tredje lag. Nernst ekvation för
förhållandet mellan elektrokemisk potential och koncentration.
Norris, James Flack (1871-1940). Studerade kinetik och mekanismen för
Friedel-Craftsreaktioner. Involverad i forskningen kring kemiska stridsmedel under första världskriget.
Ostwald, Friedrich Wilhelm (1853-1932). Nobelpris 1909 för studier kring
katalys. Grundade fysikalisk kemi.
Pauw, Petrus (1564-1617). Skrev text om skelettets anatomi.
Perkin, William Henry Jr (1860-1929). Den förste att syntetisera tre- och
fyrringar.
Planck, Max Karl Ernst Ludwig (1858-1947). Nobelpris i fysik 1918.
Grundaren av kvantmekaniken. Plancks konstant.
Ramus, Petrus (1515-1572). Professor i filosofi och matematik.
Redtenbacher, Josef (1810-1870). Visade att taurin innehåller svavel.
Remsen, Ira (1846-1927). Syntetiserade sackarin samt grundade den
första amerikanska kemitidskriften, Am. Chem. J.
sir Robinson, Robert (1886-1975). Nobelpris i kemi 1947 för syntes av
färgämnen och alkaloider.
Rolfinck, Werner (1599-1673). Skrev en bok om kemiska omöjligheter
såsom att göra guld av bly och få fram oljor av ädelstenar.
Rose, Heinrich (1795-1864). Upptäckte Nb och anlyserade mineraler.
Rouelle, Guillaume François (1703-1770). Föreslog en modern definition
av salter samt analyserade egyptiska mumier.
Schmidt, Carl (1822-1894). Den förste att använda uttrycket kolhydrat
(Kohlehydraten), 1844. Studerade i huvudsak biokemiska områden och
upptäckte bland annat HCl i magsaft.
Schweigger, Johann Salomo Cristoph (1779-1857). Startade sin karriär
med en avhandling på Odysséen men övergick till naturvetenskap där
an startade Journal fur Chemie und Physik.
Späth, Ernst (1886-1946). Studerade alkaloider. van den
Spieghel, Adriaan (1578-1625). Publicerade De humani corporis fabrica.
Spitzley, J.G. (ca: 1690-1750).
Strömer, Mårten (1707-1770). Matematiker och astronom. Svängde
celciusskalan så att 0∞ var fryspunkten och 100∞ kokpunkten för vatten.
Stromeyer, Friedrich (1776-1835). Upptäckte Cd. Föreslog stärkelse för
analys av jod.
Thorpe, Jocelyn Field (1872-1940). Studerade cyklopropaner.
van’t Hoff, Jacobus Henricus (1852-1911). Nobelpris i kemi 1901 (det
första) för sitt arbete med lösningar. Hans största insats är dock hans
epokgörande publikationer kring stereokemi. En av den fysikaliska
kemins grundare.
Vauquelin, Louis Nicolas (1723-1829). Upptäckte Cr samt den första
aminosyran, asparaginsyra, från sparris.
Weber, Wilhelm Eduard (1804-1891). Meduppfinnare av telegrafen.
Wedel, Georg Wolfgang (1645-1721). Professor i kirurgi, botanik, praktisk
och teoretisk medicin samt kemi. Översatte bibeln till tyska.
Wedel, Johann Adolph (1675-1747). Professor i medicin.
Wegscheider, Rudolf Franz Johann (1859-1935). En av föregångsmännen
i fysikalisk organisk kemi, framförallt inom kinetik.
Wenkert, Ernst (f. 1925)
Werner, Abraham Gottlob (1749-1817). Geolog och mineralog.
Wickberg, Börje (f. 1926).
Wiegleb, Johann Christian (1732-1800). Flogistonist som grundade det
första kemiska institutet i Tyskland.
Winsemius, Menelaus (1591-1637). Professor i medicin, anatomi och
botanik.
Wislicenus, Johannus Adolph (1835-1902). Bevisade att oxidation av
kolhydrater och fett ger muskelenergi. Arbetade med stereoisomeri och
bevisade förekomsten av cis- och trans-isomerer.
Wöhler, Friedrich (1800-1882). Upptäckte Al, Be och Y. Den förste att
syntetisera ett organiskt material (urea) från oorganiska startmaterial
(ammonium cyanat) och motbevisade därmed vitalismen.
Woodward, Robert Burns (1917-1979). Nobelpris i kemi 1965 för syntes
av organiska molekyler. Woodward-Hoffmans regler för elektrocykliska
reaktioner. Syntes av vitamin B12.
Woolhouse, John Thomas (1650-1734). Ögonläkare.
G.E. Hamberger
MD, 1721, Jena
J.A. Wedel
1740
1720
1700
MD, 1697, Jena
1680
G.A. Wedel
MD, 1669, Jena
1660
1640
W. Rolfinck
MD, 1625, Padua
A. Van den
Spieghel
MD, 1603, Padua
G.C.
G.C.Casseri
Casseri
MD,
MD,1580,
1580,Padua
Padua
G. Fabrici
MD, 1559, Padua
G. Fallopio
MD, 1548, Ferrara
A.M. Brasavola
MD/PhD, 1520,
Ferrara
1620
1600
1580
1560
1540
1520
1500
N. da Lonigo
MD/PhD, 1453,
Padua