Examensarbete på grundnivå
Examensarbete på grundnivå Independent degree project first cycle Psykologi 15 hp Psychology 15 credits Prediktorer till utövande av psykologiskt partnervåld Ann Fredmark och Mathias Gustavsson MITTUNIVERSITETET SHV – Institutionen för samhällsvetenskap Examinator: Örjan Sundin, [email protected] Handledare: Billy Jansson, [email protected] Författare: Ann Fredmark, [email protected] Författare: Mathias Gustavsson, [email protected] Kurs: Filosofie kandidatuppsats i psykologi, 15 hp Termin, år: HT, 2013 Abstract Kandidatuppsatsens syfte var att ta reda på om det går att predicera psykologiskt partnervåld utifrån riskfaktorer som identifierats genom tidigare forskning, vidare om någon faktor är särskilt beroende utifrån kön. Studien utgår från den europeiska studien DOVE (Domestic Violence against women/men in Europe), i den svenska delen av studien ingick 1 297 individer (kvinnor, n = 800, män, n = 497) mellan 18–65 år bosatta i Östersund. Resultatet visade att variablerna ålder, civilstatus, ångest, depression och utövande av kontrollerande beteende var prediktorer för psykologiskt partnervåld. Fem interaktionstermer skapades bestående av en signifikant variabel och variabeln kön. Resultatet visade att ångest och kön gav en signifikant interaktionseffekt där effekten av prediktorn var starkare för män, utövande av kontrollerande beteende och kön gav en signifikant interaktionseffekt där effekten av prediktorn var starkare för kvinnor. Key-words: prediktor, psykologiskt partnervåld, psykosociala variabler, allmänna hälso- och livsstilsvariabler, demografiska/socioekonomiska, DOVE Tack! Vi vill rikta ett stort tack till vår handledare Billy Jansson som på ett adekvat sätt motiverat oss genom den pågående processen. Vi har hela tiden upplevt att det varit mycket lärorikt, utmanande och intressant att skriva uppsatsen. Anne: Jag vill tacka vänner, familj och övrig omgivning för ert stöd och för att ni orkat med mig under denna tid. Mathias: Jag vill framföra ett särskilt tack till min son Axel men även till Elin Söderholm och Markus Ollikainen. Ni har tillsammans med er närvaro bidragit till att underlätta min studietid när det känts tungt. Stockholm och Kalmar, 2014-02-16 __________________________________________ Anne Fredmark och Mathias Gustavsson Prediktorer till utövande av psykologiskt partnervåld Under de senaste 30 åren har forskningsresultat undanhållits vilka påvisat att partnervåld är vanligt förekommande från båda könen. Tidigare fokus har varit på mannen som förövare och kvinnan som offer (Hamby, 2009; Lövestad & Krantz, 2012 & Straus, 2010). Försök har gjorts att lyfta fram data vilken påvisat en existens av symmetri kring partnervåld mellan könen. Detta har resulterat i att forskare förlöjligats och blivit anklagade för att vara antifeminister, att de enbart koncentrerat sig på själva våldet och inte tillräckligt tagit hänsyn till konsekvenserna (Lövestad & Krantz, 2012; Straus, 2010 & Brush, 1990). Hradilova-Selin (2009) bidrar till att befästa uppfattningen om mannen som förövare när hon söker stöd genom att hänvisa till Lundgren, Heimer, Westerstrand, och Kalliokoskis (2001) allvarligt kritiserade forskning (Hallberg & Hermansson, 2005). Det finns en samstämmighet i den kritik Hallberg och Hermansson (2005) riktar mot Lundgren et al. (2001) och den kritik Gelles (2007) framför mot feministiska faktoider i USA, vilken invänder mot att de saknar vetenskaplig grund för vad de hävdar och trots det uppfattas ofta deras påståenden som sanna. Modern forskning har inte kunnat påvisa att förövar- eller offerrollen är tilldelad ett specifikt kön däremot visar fynd att kvinnan ofta initierat partnervåldet (Capaldi, Kim, & Shortt, 2007). Data har visat att det är vanligast att våldet initieras och utförs åt båda håll samtidigt, dock är kvinnor mer frekvent återkommande som förövare då våldet enbart är riktat åt ett håll (Straus, 2008). Tidigare fanns en förutfattad mening att partnervåld enbart riktades åt ett håll. Den uppfattningen blev slutligen så ifrågasatt att tesen blev tvungen att omvärderas (Capaldi et al., 2007). Den inrapporterade statistiken av partnervåld består till stor del av ärenden vilka registrerats av sjukvårdspersonal eller polis, där kvinnor är vanligast förekommande som offer. Det behöver i sin tur inte betyda att män är mindre utsatta än kvinnor, dock leder det till att statistiken ger en missvisande bild av verkligheten då manlig och kvinnlig aggressivitet förstås utifrån det. Det föreligger en svårighet att få ett mångsidigt underlag då parterna inte vill delta i undersökningar på grund av rädsla för repressalier om de deltar (Brottsförebyggande rådet, 2013; Carney, Butell & Dutton, 2007; Johnson, 2009). I mindre samhällen är det vanligt att partnervåld kategoriseras som en familjeangelägenhet vilket ofta leder till att förövare förklaras oskyldiga (Bruley, Hatfield, & Markel, 2012). Det finns en samhällelig norm kring våld riktat från en kvinna mot en man. Många tycker att det inte är något att bry sig om, då en man anses kunna försvara sig mot en kvinnas angrepp. Normen tycks för vissa kvinnor fungera som en katalysator att attackera män. Detta 1 kan vara orsaken till varför många kvinnor vilka utsatt sina män för partnervåld, uppgett att de inte känt oro för att mannen skulle ge tillbaka (Archer, 2000). Flera forskare har kritiserat detta resultat och menar att hänsyn inte tagits till kontextuella faktorer (White, Smith, Koss, & Figueredo, 2000). En förklaringsmodell till den samhälleliga synen på partnervåld utgår ifrån de olika könsrollerna. Det blir tydligt då en kvinna faller offer för våld genom att det uppfattas som värre än om en man faller offer för liknande våld. Manliga offer uppfattar att de inte blir tagna seriöst av sin omgivning och känner sig ofta förlöjligade. Det leder till att män tenderar att inta en passiv roll där denne neutraliserar sin utsatthet och hittar på ursäkter till varför just han blivit utsatt. Förminskandet av mannen som offer förstärks även genom att då kvinnor befinner sig i förövarrollen leder det sällan till arrestering, oavsett brottets karaktär (Arnocky, 2011 & Carney et al., 2007). Enligt feministisk teori utgör mannen en potentiell risk att utsätta sin partner för våld då mannen kan använda sig av dominans för att säkerställa sin makt. Även om detta till viss del kan stämma överens med hur verkligheten kan vara beskaffad, är det bara en av många förklaringar till olika riskfaktorer för partnervåld (Straus, 2010). Social Role Theory och Sexual Selection Theory är två teorier vilka används för att förklara skillnaderna mellan män och kvinnors sätt att uttrycka aggressivitet. Enligt Social Role Theory är skillnader i aggression mellan könen ett inlärt beteende, medan Sexual Selection Theory utgår från att män evolutionärt är mer aggressiva än kvinnor (Archer, 2004). Denna studie är en del av en omfattande huvudstudie av Costa, Soares, Lindert, Hatzidimitriadou, Karlsso, Sundin, Toth, Ioannidi-Kapolou, Degomme, Cervilla och Barros (2013), där data samlats in genom enkäter och analyserats genom verktyget Conflict Tactics Scale 2 (Straus, Hamby, Boney-McCoy, & Sugarman, 1996). Psykologiskt partnervåld var den mest frekventa typen av våld följt av fysiskt och sexuellt våld. Vidare visade data att det inte fanns en signifikant skillnad vid mäns och kvinnors erfarenheter av partnervåld (Costa et al., 2013). Försök har gjorts att typologisera partnervåld där förövare delats in efter personliga egenskaper. Tre typer som identifierats är borderline/dysforiska, generellt våldsamma och antisociala samt “bara-i -familjen”-förövare. De två första typerna innehåller tvång och kontroll, hos den senare var partnervåldet uteslutande situationsrelaterat. Störningarna bidrog till minskad förmåga att uppfatta uttryck för rädsla och att misstolka dessa uttryck som neutrala. Denna nedsatta förmåga till empati för sina partners känslor medverkar delvis till partnervåld (Marshall & Holzworth-Munroe, 2010). 2 Straus (2008) definierar psykologiskt partnervåld som känsloutbrott av svartsjuka eller frustration och förklarar utövandet av partnervåld som ett försök att genom tvång och ilska straffa sin partner för icke önskvärda beteenden. Dessa emotioner är de starkaste bidragande drivkrafterna hos kvinnor att vilja tvinga eller straffa sin partner (Straus, 2008), ett resultat vilket går emot den allmänt utbredda uppfattningen att kvinnor primärt använder sig av våld i självförsvar (Archer, 2004). I en metaanalys av Archer (2004) har det framkommit att män och kvinnor upplever sin aggression på liknande sätt. Trots det tenderar män att vara i majoritet vid grövre våldsbrott där vapen förekommer. Kvinnor tenderar att kanalisera sin aggression genom social utfrysning, mobbning eller skvaller. I motsats till detta tenderar män att använda sig av hot om social förödmjukelse samt försök att kontrollera kvinnans umgänge och ekonomi (White et al., 2000). Data har visat att det psykologiska våld föräldrar utsätter sina pojkar för kan predicera partnervåld (Edwards, Dixon, Gidycz, & Desai, 2013). I en studie av Chen och White (2004) framkom två könsbundna faktorer vilka kan predicera partnervåld. Studien visade att bråkande föräldrar fungerar som en prediktor för män att utöva partnervåld, medan låg utbildning var en prediktor för kvinnor att utöva fysiskt partnervåld. Det finns gemensamma faktorer för män och kvinnor vilka kan predicera utövandet av psykologiskt partnervåld. Desto mer omfattande erfarenhet män och kvinnor har av aggression från en förälder desto större risk löper individen själv att använda sig av verbalt våld mot en framtida partner (Shook, Gerrity, Jurich, & Segrist, 2009). Yngre tonåringar tar efter ett aggressivt beteende tillhörande den föräldern som är av samma kön som dem. Vidare uppfattar barnen föräldrarnas aggression på olika sätt beroende på kön, vilket kan påverka huruvida de själva riskerar att falla offer för eller att utöva partnervåld (Palazzolo, Roberto, & Babin, 2010). Det är vanligt att någon form av psykologiskt eller fysiskt våld förekommer i relationer bland ungdomar. Vidare är det vanligt att någon av parterna i ett destruktivt förhållande även har ett riskbeteende. I takt med att en relation expanderar i tid leder den också till en ökad risk för psykologiskt våld från något håll (Roberts, Auinger, & Klein, 2006). Det har framkommit att män vilka lider av psykisk ohälsa löper en förhöjd risk att hamna i ett förhållande där kvinnan utsätter honom för aggression (Simonelli & Ingram, 1998). En förklaring till varför män stannar i destruktiva förhållanden är på grund av likheter vilka kan spåras till deras barndom. Män med en otrygg anknytning till sina mödrar kan senare i livet spegla det i sitt förhållande. Det kan vara mycket problematiskt att ta sig ur ett destruktivt förhållande om det innehåller olika typer av aggression blandat med intermittent 3 positiv förstärkning (Hines & Malley-Morrison, 2001). I en studie av Doumas, Pearson, Elgin, och McKinley (2008) visade fynd att anknytningsmönster kan predicera partnervåld. Prediceringen är beroende av att individer med otrygga anknytningsmönster bildar par. Resultatet var signifikant där en man med ett högt värde av otrygg-undvikande anknytning bildar par med en kvinna som har ett högt värde av otrygg-ambivalent anknytning, detta fungerar som en prediktor för kvinnors utövande av fysiskt partnervåld. Motsvarande kombination är signifikant även för mäns utövande av fysiskt partnervåld. Vuxna som blivit exponerade för våld under uppväxten använder sig av våld i en högre grad än vuxna utan denna bakgrundsproblematik. Forskning har visat att individer vilka har utsatts för fysiskt våld löper dubbelt så stor risk att använda sig av detta i vuxen ålder. Vidare löper de som har utsatts för psykologiskt våld en 6-faldigt högre risk att själva använda sig av det än vad vuxna utan samma bakgrundsproblematik gör. Det framkom även att upplevelsen av att känna sig kontrollerad eller utsatt för sin partners svartsjuka fungerade som en prediktor för utövandet av psykologiskt partnervåld (Sunday, Kline, Labruna, Pelcovitz, Salzinger, & Kaplan, 2011). Forskningsdata visade att en man med en dominerande partner löper samma risk som en kvinna att bli utsatt för partnervåld (Straus, 2008). Både män och kvinnor anser att maktbalansen i relationer är viktig, dock var attityden till makt en starkare faktor än den faktiska maktfördelningen (Kaura & Allen, 2004). En kvinna som lever i ett förhållande där hon har väldigt lite att säga till om riskerar i större utsträckning att falla offer för partnervåld. Paradoxalt nog i relationer där en kvinna har mer att säga till om tenderar kvinnan oftare att vara förövaren (Archer, 2006). Antisociala och fientligt inställda individer reagerar kraftigare på stressorer (Pinto, Sullivan, Rosenbaum, Wyngarden, Umhau, Miller, & Taft, 2010). Huruvida en situation som inbegriper en provokation framkallar en stark drift att agera våldsamt avgörs av personens disposition för ett aggressivt beteende. En person med en fientlig attityd och ett allmänt aggressivt beteende med låg förmåga till affektreglering är överkänslig för provokation, vilket ses som en stark prediktor till partnervåld. Detta resultat utmanar den traditionella synen på partnervåld som socialt inlärt (Finkel, DeWall, Slotter, Oaten, & Foshee, 2009; Walsh, Swogger, O´Connor, Schonbrun, Shea, & Stuart 2010; Finkel, DeWall, Slotter, McNulty, Pond, & Atkins, 2011). Höga testosteronhalter är associerat med ett eskalerande aggressivt dominant beteende samt substansmissbruk och en sensationssökande personlighet (Saewyc, Brown, Plane, Mundt 4 & Zakletskaia, 2009). Det befintliga sambandet avser inte enbart mannen, data har också påvisat att det även gäller hans kvinnliga partners testosteronhalt (Pinto et al., 2010). Ett alkoholmissbruk leder till en ökad risk att drabbas av skallskador. Skallskador påverkar serotoninhalten negativt vilket ökar aggressiviteten hos en individ. Ett alkoholmissbruk kan således direkt och indirekt predicera våld. I en undersökning av Pinto et al. (2010) framkom att män som drabbats av skallskador påvisade signifikant större benägenhet att förlora humöret, hamna i konflikter samt ökad svårighet med verbal kommunikation. Psykiatripatienter och kriminellt belastade är överrepresenterade när det gäller partnervåld. Symtomen för personlighetsstörningen psykopatologi utgörs av ansvarslöshet, impulsivitet, okänslighet och ett manipulativt sätt och anses som en prediktor för våldsutövande. Generellt våldsamma kvinnor visade högre nivå av instrumentellt våld, vilket har ett samband med psykopatologi (Walsh et al., 2010). Män och kvinnor vilka blir utsatta för partnervåld, oavsett typ reagerar på liknande sätt (Carney et al., 2007). Flera forskare (Golding, 1999; Rauer & El-Sheikh, 2012; El-Sheikh, Kelly, & Rauer, 2013) menar att risken att få problem med den mentala hälsan ökar då en individ utsätts för psykologiskt partnervåld. De psykiska sjukdomstillstånd vilka kan relateras till partnervåld och är mest förekommande är alkohol- och drogmissbruk, depression, självmord och post traumatiskt stress disorder (PTSD). Direkt orsak till dessa problem är rädsla för våld per se och faktiskt upplevt partnervåld. Det är svårt att se vad som är grundorsaken till den psykiska ohälsan dessutom kan mentala störningar överlappa varandra. Den metaanalys Golding (1999) genomfört fokuserar förvisso på fysiskt partnervåld, dock visar den att kvinnor utsatta för partnervåld även utsätts för psykiska övergrepp där följdverkan kan bli att dennes självkänsla undergrävs. Bakomliggande faktorer till att predicera fysiskt partnervåld tillskrivs bland annat störningar som depression, ångestproblematik och PTSD. Vidare medför problematik med alkohol redan i tidig ålder en predicering för framtida partnervåld (Chen & White, 2004 & Krause, Goodman, & Dutton, 2007). Om kausalitet ska föreligga mellan partnervåld och psykisk ohälsa måste våldet föregå den psykiska ohälsan. Huruvida en individ utvecklar psykisk ohälsa är beroende av individens utsatthet och kvantiteten av våldet (Golding, 1999; Próspero, 2007; Schnurr, Mahatmya, & Basche, 2012). Det saknas vetenskaplig data vilka påvisar om det förekommer några skillnader mellan könen vid förekomst samt konsekvenser av psykologiskt partnervåld. Detta har vi haft som utgångspunkt när vi arbetat fram vår frågeställning. Genom att använda oss av data ifrån 5 tidigare empiri och teori ville vi ta reda på huruvida faktorer vilka kan predicera psykologiskt partnervåld skiljer sig åt mellan könen. Utifrån tidigare forskning har vi identifierat flera faktorer vilka kan predicera psykologiskt partnervåld. Faktorerna kommer att analyseras i syfte att se om någon av dem är mer beroende utifrån kön avseende att förklara psykologiskt partnervåld. De faktorer vi kommer att analysera är psykosociala variabler (utövande av kontrollerande beteende, offer för kontrollerande beteende, barndomstrauma och socialt stöd), allmänna hälso- och livsstilsvariabler (ångest, depression alkohol och PTSD), demografiska, socioekonomiskaoch hushållsvariabler (kön, ålder, utbildning och civilstatus) Studien bidrar med att vara specifikt inriktad på att analysera om dessa bakomliggande faktorer till psykologiskt partnervåld skiljer sig åt mellan män och kvinnor. Vi har upplevt vissa svårigheter att finna studier vid sökningar efter referensmaterial vilka fokuserat på psykologiskt partnervåld och bakomliggande faktorer, då flertalet studier lagt fokus på fysiskt partnervåld. Genom att möjliggöra identifiering av varningssignaler utifrån ett särskilt reaktionsmönster och beteende, skulle det kunna öka möjligheterna till preventiva åtgärder redan på ett tidigt stadie och där fånga upp potentiell risk för utövandet av psykologiskt partnervåld. 6 Metod Deltagare Denna studie härrör ur den europeiska studien DOVE, Domestic Violence against women/men in Europe (se Costa et al., 2013). Målgruppen för DOVE var individer mellan 18–65 år vilka var bosatta i städerna Stuttgart (DE), Aten (GR), Bryssel (BE), London (GB), Porto (PT), Granada (ESP), Budapest (HU) och Östersund (SE). Rekryteringen av deltagare pågick mellan januari-april 2011. Urvalets storlek bestämdes utifrån en beräkning av antal invånare i de olika städerna och genom tidigare resultat i undersökningar uppskattades den förväntade förekomsten av partnervåld. Antagandet var att förekomsten av partnervåld är 15 % med en säkerhet om 0.5, där varje grupp i de olika länderna behövde bestå av 584 deltagare. Urvalet utgick ifrån städernas befolkningsregister där uppgifter om ålder och kön fanns med (se Costa et al., 2013). Deltagarna i den aktuella studien var ett utökat svenskt sample från DOVE-projektet och bestod av 1 297 slumpmässigt utvalda individer (kvinnor, n = 800, män, n = 497) mellan 18-65 år ifrån Östersund (SE). Enkäten skickades till 4 677 personer fördelade över varje åldersgrupp. Nästan 1 000 deltagare blev exkluderade på grund av olika skäl, e.g. där det fanns en möjlig risk för sammanboende (568), returnerad post på grund av ogiltig adress (160), övriga skäl (e.g., kunde inte besvara formuläret på grund av språksvårigheter (145) eller på grund av sjukdomsrelaterade hinder (20). Av 1 430 genomförda enkäter blev ytterligare 108 individer exkluderade på grund av att de inte hade haft någon partner det senaste året, 22 stycken hade inte besvarat frågorna gällande partnervåld och ytterligare 3 hade inte besvarat frågan angående könstillhörighet. Den slutgiltiga svarsfrekvensen var 33 %. Det inkluderade urvalet var snedfördelat och i jämförelse med urvalet grundat på populationen fanns det en liten överrepresentation av kvinnor i samtliga åldersgrupper, den yngsta åldersgruppen (18-24) var minst proportionerlig av alla grupper. Etiskt tillstånd söktes och erhölls av EPN Umeå. Instrument Ett brett spektra av olika existerande validerade skalor och särskilt framtagna frågeställningar användes. Dessa inkluderade bland annat information om sociodemografi, intima relationer, fysisk och psykisk hälsa, användande av psykofarmaka och hur individen nyttjat hälso- och sjukvårdsresurser det senaste året (se Costa et al., 2013). 7 Psykologiskt våld. The Conflict Tactic Scales 2 (Straus et al., 1996) innehåller 52 olika frågor, vilka är riktade för att kunna bedöma förekomst av partnervåld. Den del vilken innehåller psykologiskt våld består av 11 frågor (e.g. att bli förminskad), av vilka 6 behandlar allvarligare gärningar; 17 frågor består av fysiskt våld (att ha använt kniv, pistol eller vapen mot dig), av vilka 10 behandlar allvarliga gärningar; 7 frågor består av fysiskt våld med skada som följd (e.g. medvetslöshet till följd av att du fick ett slag mot huvudet), där 4 behandlar allvarliga gärningar; 8 frågor består av sexuellt utnyttjande (e.g. försökte ha samlag med dig mot din vilja), där 5 behandlar allvarliga gärningar; detta kan ha skett en eller två gånger, 3-5, 6-10, 11-20 eller >20 gånger under det senaste året, har inte hänt det senaste året men förekom innan dess, har aldrig förekommit. Data räknades om till mittpunkter (se Strauss, 1996). Data samlades in där individen fick frågor, både utifrån offer och som förövare. Denna studie fokuserade på alla typer av våld, på förövare utifrån vilken typ av våld och på förövare/offer utifrån kön/våld. Cronbach α´s för de olika typerna av våld var: psykologiskt våld 0.74; fysiskt våld 0.85; fysiskt våld med skada som följd 0.29; och sexuellt våld 0.29. Demografiska/socioekonomiska och hushållsvariabler. Kön och ålder fastställdes. Utbildning rankades från 1 (lägre än grundskola) till 4 (Universitet/Högskola). På grund av det låga antalet (n = 3) i kategorin “lägre än grundskola”, fick denna inkluderas i kategorin “övriga” (kodat som = 1) och kategorin “Universitet/Högskola” användes som referenskategori (se Tabell 2). Då civilstånd inte hade någon naturlig sekvensering, skapades en dummy-variabel genom att koda om befintlig variabel. Då majoriteten (78.6 %) av deltagarna tillhörde kategorin “Gift/sammanboende” (kodat som 1), fogades de återstående kategorierna samman till en gemensam kategori (Singel/Skild/Änkling = 0). Allmänna hälso- och livsstilsvariabler. Dessa mättes i form av alkoholkonsumtion, upplevd stress och allmänt hälsotillstånd. Alkoholkonsumtion mättes genom en modifierad version av Alcohol Use Disorders Identification Test (Babor, Higgins-Biddle, Saunders, & Monteiro, 2001) vilket består av 5 frågor (e.g., “dricker du alkohol?”). Tre frågor i testet sattes samman till en mätpunkt, där svarsalternativ på en skala mellan 0-4 kunde anges. (“Hur ofta dricker du något som innehåller alkohol?”, “En vanlig dag när du dricker alkoholhaltiga drycker, hur många dricker du då?” och “Hur ofta dricker du fler än sex drinkar vid samma tillfälle?”). Upplevd stress mättes med en mätpunkt (“ Hur ofta känner du dig så pressad att din hälsa påverkas negativt?”) där svarsalternativ på en skala mellan 1 (alltid) till 4 (aldrig) kunde anges. Allmänt hälsotillstånd mättes genom en mätpunkt, där deltagarnas upplevda allmäntillstånd angavs på en skala från 1 (utmärkt) till 5 (dåligt). 8 Psykosociala variabler. Socialt stöd uppmättes genom att använda The Multidimensional Scale of Perceived Social Support (Zimet, Dalhem, Zimet, & Farley, 1988). Den bestod av 12 frågor (graderade 1-7) uppdelade i tre kategorier (stöd från familj, viktig närstående och vänner). Den högsta möjliga svarspoäng som gick att få var 84. Höga poäng motsvarade ett starkt socialt stöd. Studiens fokus var på den totala summan svarspoäng och Cronbach α var .92. Tidigare traumatiska upplevelser mättes genom 7 frågor, dessa denoterade våldsamma händelser vilka utspelat sig före 15 års ålder. De händelser frågorna syftade på innefattades av psykologiskt våld, fysiskt våld, sexuella övergrepp, vapen, hot, skador och att ha blivit förminskad. Svarsalternativen var liknande CTS (se ovan), där händelsen kunde ha utspelat sig en gång, två gånger, 3-5, 6-10, 11-20 eller >20 gånger eller har aldrig hänt. Då prevalensen av skada till följd av vapen var låg fogades de återstående frågorna kring våldsamma händelser samman till en dikotom variabel kodad till 0 och 1. Kontrollerande beteende. Inom ett förhållande uppmättes genom den reviderade versionen av Controlling Behaviour Scale (Graham-Kevan & Archer, 2005), vilket har visat sig vara ett pålitligt mätinstrument (Graham-Kevan & Archer, 2003). CBS-R innehåller olika exempel på kontrollbeteenden vilka konsekvent uppgivits av både offer och förövare. Vidare kan dessa härledas till fem underkategorier där varje är en särskild typ av kontrolltaktik, eller ett enda kontrollbeteende som analyseras genom att använda samtliga 24 mätpunkter. Deltagarna besvarade frågorna utifrån en femgradig skala, vilket indikerade hur ofta de använt ett särskilt beteende det senaste året. Svarsalternativen var från 0 (aldrig) till 4 (alltid) med en möjlig svarsvidd mellan 0-96. För det aktuella syftets skull användes rapporter gällande att blir kontrollerad av sin partner (Cronbachs α = .93). Att vara engagerad i en relation mättes genom fyra frågor (e.g., “Jag är beroende av min partners pengar, så att jag kan uppfylla mina basala behov (e.g. [mat och husrum]”, “Det skulle få allvarliga konsekvenser för min familj och släktingar om jag lämnade eller skilde mig från min partner”) där svarsalternativen var mellan 1 (håller inte med) till 5 (håller helt med), vilka sedan sattes ihop till en mätpunkt. Det finns inget värde likt R² vid en vanlig regressionsanalys däremot har flera pseudo R² indikatorer utvecklats (Cohen, Cohen, West, & Aiken, 2003). Enligt Hosmer och Lemeshow (2000) tenderar värden från Pseudo R² att vara lägre än R² vid en vanlig regressionsanalys. Det gör att försiktighet ska iakttas mot feltolkningar av ett lågt värde som en indikation för att modellen är dålig. 9 Procedur En tvärsnittsstudie genomfördes och data samlades in genom enkäter under perioden januari-april 2011, dessa skickades ut till 4 677 invånare i Östersund (SE). Samtliga skalor (om inte tillgängliga) blev översatta till svenska, dessa översattes sedan åter till ursprungsspråket för att sedan bli kulturellt anpassade. Deltagarna blev informerade (skriftligt/muntligt) om forskningen och att deras samtycke var nödvändigt. Deltagarnas anonymitet och rättigheter betonades för dem, svaren på frågorna behandlades konfidentiellt. Etiskt tillstånd ansöktes och mottogs ifrån regionalkontoret. För mer detaljer se Costa et al. (2013). Statistiska analyser Bivariata Pearsonkorrelationer genomfördes mellan psykologiskt partnervåld och prediktorvariablerna. De prediktorvariabler vilka påvisade en signifikant korrelation med utövande av psykologiskt partnervåld behölls för fortsatt analys. Vidare utfördes en hierarkisk logistisk regressionsanalys med en dikotom utfallsvariabel. Detta gjordes för att utröna sannolikheten att kunna predicera psykologiskt partnervåld. Utövande av psykologiskt partnervåld nej gavs värdet 0, medan psykologiskt partnervåld ja fick värdet 1. Logistisk regression används ofta på grund av att den kan hantera både kategoriska och kontinuerliga data. Modellen tillåter uppskattning av signifikans vid uppsättningar av flera eller enstaka variabler utöver de redan befintliga, vidare kan den också mäta interaktionseffekter. Det finns inte heller något krav på normalfördelning, linjärt samband och homoscedasticitet. Variablerna analyserades i tre steg där block 1 innehöll kategorin demografiska/socioekonomiska och hushållvariabler; ålder, kön, utbildning och civilstatus. Block 2 innehöll allmänna hälso- och livsstilsvariabler; ångest, depression, alkohol och PTSD. Block 3 innehöll psykosociala variabler; utövande av kontrollerande beteende, offer för kontrollerande beteende, barndomstrauma och socialt stöd. Utifrån den första logistiska regressionsanalysen skapades fem interaktionstermer av variabler vilka påvisat en signifikant effekt. Interaktionstermerna bestod av variablerna ålder och kön, civilstatus och kön, utbildning och kön, ångest och kön, samt utövande av kontrollerande beteende och kön. Syftet var att se hur effekten av prediktorerna varierade beroende utifrån kön. Interaktionstermer och variabler analyserades tillsammans genom en logistisk regressionsanalys. 10 Samtliga analyser utfördes genom SPSS (IBM SPSS Statistics for Windows, version 21.0). 11 Resultat Bivariata analyser Bivariata Pearsonkorrelationer genomfördes mellan variabeln psykologiskt partnervåld och prediktorvariablerna. Psykologiskt partnervåld korrelerade positivt på en signifikant nivå med variablerna; utövande av kontrollerande beteende, offer för kontrollerande beteende, ångest, depression, utbildning, civilstatus, alkohol, barndomstrauma och PTSD. Psykologiskt partnervåld korrelerade negativt på en signifikant nivå med kön, ålder och socialt stöd. Medelvärde, standardavvikelse och Pearsonkorrelation kan ses i Tabell 1. Tabell 1 Mean, standard deviation och korrelationer för studiens variabler n = 1297 *p < .05 **p < .001 ª Psykologiskt partnervåld var kodat Ja =1, Nej=0 b Utövande av kontrollerande beteende c Offer kontrollerande beteende Multivariata analyser I Tabell 2 rapporteras modellen steg för steg tillsammans med den signifikanta ökningen utifrån tillkommande block (ex. den omfattning tillagda variabler för var steg bidrog till att predicera psykologiskt partnervåld utifrån de befintliga variablerna i modellen), vidare rapporteras även den slutgiltiga modellens resultat. 12 Steg 1; demografiska/socioekonomiska och hushållsvariabler. I första steget av den hierarkiska logistiska regressionen ingick variablerna ålder, kön, civilstatus och utbildning. Dessa skapade tillsammans en signifikant modell (n = 1 284, χ2= 106.2, df = 6, p < .001). Ålder (p < .001) med en oddskvot på .96 och civilstatus (p < .001) med en oddskvot på 2.05 var signifikant. Steg 2; allmänna hälso- och livsstilsvariabler. Variablerna ångest, depression, alkohol och posttraumatisk stress disorder (PTSD) fördes in i det andra steget. Ångest (p < .001) med en oddskvot på 1.42 och depression (p = .039) med en oddskvot på 1.17 var signifikant. Dessa bidrog signifikant till modellen (n = 1 284, χ2= 63.7, df = 4, p < .001). Steg 3; psykosociala variabler. I det tredje och sista steget fördes variablerna utövandet av kontrollerande beteende, offer för kontrollerande beteende, barndomstrauma och socialt stöd in. Utövandet av kontrollerande beteende (p < .001) var signifikant och hade en oddskvot på 3.15 . Dessa variabler bidrog signifikant till modellen (n = 1 284, χ2= 106.4, df = 4, p < .001). Modellen är i sin helhet signifikant (n = 1 284, χ2= 276.3, df = 14, p < .001). Ett icke-signifikant Hosmer-Lemeshowtest av goodness-of-fit för den slutgiltiga modellen (n = 1 284, χ2 = 6,2, df = 8, p = .626) är inte signifikant. Det påvisar på att vår modell är bra vid prediceringar baserade på den logistiska regressionen. De värden HosmerLemeshowtestet visar av modellen i helhet, skiljer sig inte mer från de faktiska värden, än vad som kan tillskrivas slumpen. I analysen utvärderades två Pseudo R² värden. Värdet för Cox and Snells index var .194 och värdet för Nagelkerke index .265. Utifrån variabeln ålder påvisades att för varje år yngre en individ är ökar oddset .04 gånger att predicera utövande av psykologiskt partnervåld. Oddset för psykologiskt partnervåld ökar med 3.76 gånger för prediktorn gifta och sammanboende. Detta innebär att sannolikheten att utsätta någon för psykologiskt partnervåld är större för gifta och sammanboende personer än för singlar, skilda och änklingar. Oddset för psykologiskt partnervåld ökade med 1.28 gånger för prediktorn ångest och oddset för prediktorn depression ökade med 1.10 gånger varje gång prediktorvariabeln ökade med en enhet. Oddset för prediktorn utövande av kontrollerande beteende ökade 3.15 gånger varje gång prediktorvariabeln ökade med en enhet. Fem interaktionstermer skapades av variabler vilka påvisat en signifikant effekt, dessa bestod av variablerna ålder och kön, utbildning och kön, civilstatus och kön, ångest och kön samt utövande av kontrollerande beteende och kön. Interaktionstermerna analyserades i en hierarkisk logistisk regressionsanalys tillsammans med övriga variabler. För referenskategorin sattes värdet 0 för kvinnor och 1 för män. Resultatet visade en signifikant interaktionseffekt 13 mellan ångest och kön (p = .030). Vidare fanns en signifikant interaktionseffekt mellan utövande av kontrollerande beteende och kön (p = .004). Två separata logistiska regressionsanalyser för respektive kön genomfördes för att undersöka hur effekten av ångest och depression (kontrollerat för övriga signifikanta prediktorer) varierade beroende på kön. Analysen visade för variabeln ångest på en oddskvot på 1.73 (p = .001) för män, medan oddskvoten var på 1.25 (p = .011) för kvinnor. Det betyder att en man med ångest samtidigt som övriga variabler hålls konstanta, löper en nästan 0.3 gånger större risk att i framtiden utöva psykologiskt partnervåld. Variabeln utövande av kontrollerande beteende visade en oddskvot på 1.90 (p = .003) för män, medan oddskvoten var på 4.20 (p < .001) för kvinnor. Det betyder att en kvinna som utövar kontrollerande beteende samtidigt som övriga variabler hålls konstanta, löper en nästan 2.3 gånger större risk att i framtiden utöva psykologiskt våld. 14 Tabell 2 Hierarkisk logistisk regressionsanalys för predicerande av psykologiskt våld Steg Variabler df Statistik vid ingång Statistik i sista modellen B S.E. Wald p χ 2 B p χ 2 1 Kön 1 -.227 .127 3.193 .074 .797 -.184 .211 .832 Ålder 1 -.042 .005 69.024 < .001 .959 -.035 < .001 .965 4.231 .238 Utbildning 3 .034 Utbildning (1) a 1 -.325 .363 .803 .370 .722 -.654 .107 .520 Utbildning (2) b 1 -.222 .300 .549 .459 .807 -.313 .337 .732 c Utbildning (3) 1 .009 .295 .001 .976 1.009 -.001 .997 .999 Civilstatus 1 .719 .159 20.322 < .001 2.052 1.326 < .001 3.764 Ångest 1 .352 .081 18.850 < .001 1.422 .245 .005 1.278 Depression 1 .161 .078 4.277 .039 1.174 .095 .281 1.100 Alkohol 1 .098 .066 2.181 .140 1.103 .073 .297 1.076 PTSD 1 .155 .174 .793 .373 1.167 -.002 .992 .998 1 1.147 .158 52.674 < .001 3.149 1.147 < .001 3.149 1 -.043 .104 .167 .682 .958 -.043 .682 .958 Barndomstrauma 1 .104 .070 2.230 .135 1.110 .104 .135 1.110 Socialt Stöd 1 .011 .081 .018 .893 1.011 .011 .893 1.011 2 3 CBS_TOTselfd CBS_TOTpner e a Övriga Gymnasium c Universitet/Högskola d Utövande av kontrollerande beteende e Offer för kontrollerande beteende b 15 Diskussion Denna studie var en del av den omfattande kvantitativa europeiska huvudstudien DOVE, Domestic Violence against women/men in Europe (Costa et al., 2013) där data samlats in genom enkäter och analyserats genom verktyget Conflict Tactics Scale 2 (Straus et al., 1996). Deltagarna i den aktuella studien togs fram genom ett urval från DOVE-projektet och bestod av 1 297 slumpmässigt utvalda individer (kvinnor, n = 800, män, n = 497) mellan 18-65 år ifrån Östersund (SE). Vårt bidrag till studien var att analysera om det gick att predicera psykologiskt partnervåld utifrån olika identifierade variabler och att se om effekten av någon prediktor var starkare för något kön. Då analysen påbörjades fanns det inom varje av de tre variabelkategorierna fyra stycken olika variabler. Allteftersom analysen fortskred sållades de variabler vilka inte påvisade en signifikant huvudeffekt bort. Resultaten i undersökningen påvisade att variablerna ålder, civilstatus, ångest, depression och utövandet av kontrollerande beteende kunde predicera psykologiskt partnervåld. Under kategorin demografiska/socioekonomiska och hushållsvariabler var ålder och civilstatus signifikanta. I kategorin allmänna hälso- och livsstilsvariabler var ångest och depression signifikanta, i den tredje kategorin psykosociala variabler var endast utövande av kontrollerande beteende signifikant. Den påvisade oddskvoten hos en prediktor i modellen angav förändring i odds att tillhöra något av utfallsvariabelns två värden, detta förutsatt att samtliga övriga variabler hölls konstanta när prediktorvariabeln ökade med en enhet. Även då vår studie uteslutande behandlar psykologiskt partnervåld går det inte att helt bortse från att det kan finnas ett samband med vad Golding (1999) betonar att kvinnor vilka blivit utsatta för fysiskt partnervåld även utsätts för psykiska övergrepp. Detta påvisar ett samband mellan psykiska och fysiska våldsyttringar och psykisk ohälsa, vilket även kan sättas i relation till data framtagen av flera forskare (Chen & White, 2004; Krause, Goodman & Dutton, 2007) vilken påvisar att depression och ångestproblematik även kan predicera fysiskt partnervåld. Roberts, Auinger och Klein (2006) menar att det är vanligt förekommande med någon form av psykologiskt eller fysiskt våld i relationer bland ungdomar. Detta är förenligt med fyndet i vår studie att ju yngre en person är, förutsatt att de andra variablerna hålls konstanta, desto större är sannolikheten för framtida utövande av psykologiskt partnervåld. Vidare analyser visade att effekten av prediktorn utövande av kontrollerande beteende var starkare för kvinnor, medan prediktorn ångest hade en starkare effekt för män. Prediktorn ångest var signifikant för båda könen och skillnaden av effekten mellan dem var liten. Vår 16 analys visade att effekten av prediktorn utövande av kontrollerande beteende var markant starkare för kvinnor. Detta kan ifrågasätta den ståndpunkt vilken återfinns inom feministisk teori, vilken menar att det enbart är mannen som utgör en potentiell risk att utsätta sin partner för någon typ av partnervåld genom att använda sig av dominant maktutövande (Straus, 2010). Vidare för övriga variabler i studien (ålder, civilstatus och ångest) vilka påvisade signifikanta huvudeffekter gick det inte att fastställa någon effekt av en prediktor som var starkare för något av könen. I studien framgick att utövande av kontrollerande beteende var en signifikant prediktor till psykologiskt partnervåld, detta är kongruent med de fynd Marshall och HolzworthMunroe (2010) gjort vid sina försök att typologisera våld efter personliga egenskaper. Marshall och Holzworth-Munroe (2010) identifierade bland annat borderline/dysforisk som en typ av störning innehållande tvång och kontroll, vilken medför nedsatt förmåga till empati för sin partners känslor och medverkar till någon typ av partnervåld. Studien visade att det var ungefär lika sannolikt för både män och kvinnor att utöva psykologiskt partnervåld utifrån de analyserade prediktorerna. Detta resultat skulle kunna tolkas som att män och kvinnors uttryck för aggression är mer samstämmiga än vad som framgår i Social Role Theory, där skillnader i aggressioner mellan könen förklaras som ett inlärt beteende och enligt Sexual Selection Theory där män evolutionärt är mer aggressiva än kvinnor (Archer, 2004). Studiens största styrka har varit tillgången till det omfattande och redan genomarbetade material vilket fanns tillgängligt genom DOVE-rapporten, det bidrog till att både reliabilitet och validitet var hög samt att antal respondenter var omfattande i studien. Detta har gjort att vi kunnat ägna mer tid åt att fokusera på att läsa vetenskapliga artiklar och rapporter där vi identifierat variabler vilka påvisat samband med psykologiskt partnervåld. En svaghet med studien var att vi inte kunde analysera samtliga av de variabler vi identifierat (ex. kriminalitet, anknytningsmönster och höga testosteronhalter), eftersom upplägget och materialet från DOVE-rapporten inte utformats kring dessa. Studien tog heller inte hänsyn till hur de olika variablerna uppkommit, vilka kan ha triggats av andra variabler likväl som att ha uppstått fristående. Således finns det skäl att i fortsatt forskning undersöka om det går att ta reda på varför vissa variabler uppstår, vilket i så fall skulle kunna ge en chans att identifiera samband mellan beteenden i ett tidigare skede och en förhöjd risk för framtida utövande av psykologiskt partnervåld. Då studien genomfördes i Östersund vilket räknas till att vara en mindre stad i Sverige, finns det en potentiell risk att kontextuella faktorer påverkat resultatet. Således blir det svårt 17 att redan nu genomföra generaliseringar baserade på den nuvarande studiens resultat. Det är nödvändigt att fortsatt kvantitativ forskning bedrivs vilken tar sin utgångspunkt i både större men även flera likvärdiga städer inom Sverige. Detta för att se om resultaten är likvärdiga mellan andra svenska städer och Östersund. Dock vore det intressant om övriga studier inom DOVE-rapporten uppvisar ett resultat vilket är samstämmigt med det som den nuvarande studien kommit fram till. Detta skulle i så fall kunna betyda att likheter i studiens resultat påvisas trots skilda internationella kontextuella faktorer och ett större nationellt underlag skulle då vara överflödigt. Vår studie bidrog till nuvarande forskning genom att belysa flera signifikanta prediktorer för psykologiskt partnervåld. Vidare bidrog studien med att vi kunde konstatera att effekten för två av prediktorerna var starkare respektive svagare för ett visst kön. Vi har även en förhoppning om att denna studie kommer att bidra med att samhällsproblematiken kring partnervåld kan förebyggas, fångas upp och behandlas utifrån kunskapen om att prediktorer och utåtagerande av aggressioner är likvärdiga oavsett kön. Våld i nära relationer är ofta förekommande och ett ämne för debatt vilket ges mycket utrymme i media. Det tycks finnas en allmän uppfattning att offer- och förövarrollerna är förutbestämda utifrån kön, där kvinnan utmålas som offer och mannen som förövare. Flera internationella studier inklusive DOVE visar att utövande av partnervåld per se inte är utmärkande för något kön. I den aktuella studien har vi inte kunnat hitta något fynd som talar emot att det skulle vara på något annat sätt när det gäller prediktorer för psykologiskt partnervåld. 18 Referenslista Archer, J. (2000). Sex differences in aggression between heterosexual partners: A metaanalytic review. Psychological Bulletin, 126(5), 651-680. doi:10.1037/00332909.126.5.651 Archer, J. (2004). Sex differences in aggression in real-world settings: A meta-analytic review. Review of General Psychology, 8(4), 291-322. doi:10.1037/10892680.8.4.291 Archer, J. (2006). Cross cultural differences in physical aggression between partners: A social-role analysis. Personality & Social Psychology Review, 10(2), 133-153. doi:10.1207/s15327957pspr1002_3 Arnocky, S. A, (2011). Understanding female aggression and male victimization from an evolutionary psychological perspective. Doktorsavhandling McMaster University. Tillgänglig: http://digitalcommons.mcmaster.ca/opendissertations/6334/ Babor, T. F., Higgins-Biddle, J. C., Saunders J. B., & Monteiro, M. G. AUDIT: the Alcohol Use Disorders Identification Test. Guidelines for use in primary care. 2nd ed. Geneva: World Health Organization; 2001. Tillgänglig: http://www.talkingalcohol.com/files/pdfs/WHO_audit.pdf Bruley, C., Hatfield, J., & Markel, P. (2012). Rural court sentencing as a predictor of arrestrates for domestic-violence offenders. Journal of Rural Mental Health, 36(1), 18-23. doi:10.1037/h0094776 Brush, L. D. (1990). Violent Acts and injurious outcomes in married couples: Methodological Issues in the National Survey of Families and Households. Gender & Society, 4, 5667. doi:10.1177/089124390004001005 Brottsförebyggande rådet. (2013). Hämtad 2013-10-11: http://statistik.bra.se/solwebb/action/index Capaldi, M. D., Kim, K. H., & Shortt, W. J. (2007). Observed initiation and reciprocity of physical aggression in young, at-risk couples. Journal of Family Violence, 22(2), 101-111. doi:10.1007/s10896-007-9067-1 Carney, M., Butell., & Dutton, D. (2007). Women who perpetrate intimate partner violence: A review of the literature with recommendations for treatment. Aggression and Violent Behavior, 12(1), 108-115. doi:10.1016/j.avb.2006.05.002 Chen, P., & White, H. R. (2004). Gender Differences in Adolescent and Young Adult Predictors of Later Intimate Partner Violence. Violence Against Women, 10(11), 1283-1301. doi:10.1177/1077801204269000 Cohen, J., Cohen, P., West, S. G., & Aiken, L. S. (2003). Applied multiple regression/correlation for the behavioral sciences (3rd ed.). London: Lawrence Erlbaum Associates. 19 Costa, D., Soares, J. J. F., Lindert, J., Hatzidimitriadou, E., Karlsso, A., Sundin, Ö., Toth, O., Ioannidi-Kapolou., E., Degomme, O., Cervilla, J., & Barros, H. (2013). Intimate partner violence in Europe: design and methods of a multinational study. Gaceta Sanitaria, 2013. doi:10.101016/j.gaceta.2013.03.001 Doumas, D. M., Pearson, C. L., Elgin, J. E., & McKinley, L. L. (2008). Adult Attachment as a Risk Factor for Intimate Partner Violence. The 'Mispairing' of Partners' Attachment Styles. Journal of Interpersonal Violence, 23(5), 616-634. doi:10.1177/0886260507313526 Edwards, K. M., Dixon, K. J., Gidycz, C. A. & Desai, A. D. (2013). Family-of-Origin Violence and College Men´s Report of Intimate Partner Violence Perpetration in Adolscence and Young Adulthood: The Role of Maladaptive Interpersonal Patterns. Psychology of Men & Masculinity. doi:10.1037/a0033031 El-Sheikh, M., Kelly, R., & Rauer, A. (2013). Quick to Berate, Slow to sleep: Interpartner Psychological Conflict, Mental Health, and Sleep. Health Psychology, 32(10), 10571066. doi:10.1037/a0031786 Finkel, E. J., DeWall, C. N., Slotter, E. B., McNulty, J. K., Pond, Jr. R.S., & Atkins, D.C. (2011). Using 13 Theory to Clarify When Dispositional Aggressiveness Predicts Intimate Partner Violence Perpetration. Journal of Personality and Social Psychology, 102(3), 533-549. doi:10.1037/a0025651 Finkel, E. J., DeWall, C. N., Slotter, E. B., Oaten, M., & Foshee, V.A. (2009). Self-Regulatory Failure and Intimate Violence Perpetration. Journal of Personality and Social Psychology, 97(3), 483-499. doi:10.1037/a0015433 Gelles, J. R. (2007). The politics of research: The use, abuse, and misuse of social science data - the cases of intimate partner violence. Family court review, 45(1), 4251. doi:10.1111/j.1744-1617.2007.00127.x Graham-Kevan, N., & Archer J. (2005). Investigating three explanations of women’s rela-tionship aggression. Psychology of Women Quarterly, 29(3), 270-277. doi:10.1111/j.1471-6402.2005.00221.x Graham-Kevan, N., & Archer, J. (2003). Physical aggression and control in heterosexual relationships: The effect of sampling procedure. Violence and Victims, 18(2), 181196. doi:10.1891/vivi.2003.18.2.181 Golding, M. J. (1999). Intimate Partner Violence as a Risk Factor for Mental Disorders: A Meta-Analysis. Journal of Family Violence, 14(2), 99-132. doi:10.1023/A:1022079418229 Hallberg, M., & Hermansson, J. (2005). ”Granskning av professor Lundgrens forskning i enlighet med Uppsala universitets regler avseende förfarandet vid anklagelse om vetenskaplig ohederlighet”, http://samfak.uu.se/rapporter/Granskarnas_rapport.pdf 20 Hamby, S. (2009). The Gender Debate About Intimate partner Violence: Solutions and dead Ends. Psychological Trauma: Theory, reasearch, Practice, and Policy, 1(1), 24-34. doi:10.1037/a0015066 Hines, D. A., & Malley-Morrison, K. (2001). Psychological effects of partner abuse against men:A neglected research area. Educational Publishing Foundation, 2(2), 7585. doi:10.1037/1524-9220.2.2.75 Hosmer, D. W., & Lemeshow, S. (2000). Applied logistic regression (2nd ed.). New York: Wiley. Hradilova-Selin, K. (2009). Våld mot kvinnor och män i nära relationer:Våldets karaktär och offrens erfarenheter av kontakter med rättsväsendet. (Rapport 2009:12). Västerås: Brottsförebyggande rådet Johnson, P. M. (2009). Langhinrichsen-Rolling’s Confirmation of the Feminist Analysis of Intimate Partner Violence: Comment on“Controversies Involving Gender and Intimate Partner Violence in the United States”. Sex Roles, 62(3-4), 212219. doi:10.1007/s11199-010-9767-5 Kaura, S., A., & Allen, M. A. (2004). Dissatisfaction with relationship power and dating violence perpetration by men and women. Journal Interpersonal Violence, 19(5), 576-588. doi:10.1177/0886260504262966 Krause, E.D, Goodman, L.A. & Dutton, M.A. (2007). Longitudinal factor structure of posttraumatic stress symptoms related to intimate partner violence. Psychological Assessment, 19(2), 165-175. doi:10.1037/1040-3590.19.2.165 Lundgren, E., Heimer, G., Westerstrand, J., & Kalliokoski, A. M. (2001). Slagen dam: Mäns våld mot kvinnor i jämställda Sverige – en omfångsundersökning, Brottsoffermyndigheten och Uppsala universitet. Umeå: Åströms tryckeri AB. Lövestad, S., & Krantz, G. (2012). Men’s and women’s exposure and perpetration of partner violence: an epidemiological study from Sweden. BMC Public Health, 12(945), doi:10.1186/1471-2458-12-945 Marshall. A.D., & Holtzworth-Munroe A. (2010). Recognition of Wive´s Emotional Expressions: A Mechanism in the Realationship Between Psychopathalogy and Inimate Partner Violence Perpetration. Journal of Family Psychology. doi:10.1037/a0017952 Palazzolo, K., E., Roberto, A., J., & Babin, E., A. (2010). The relationship between parents' verbal aggression and young adult children's intimate partner violence victimization and perpetration. Health Communication, 25(4), 357-364. doi:10.1080/10410231003775180 Pinto, L. A., Sullivan, E. L., Rosenbaum, A., Wyngarden, N., Umhau, J. C., Miller, M. W., & Taft, C. T. (2010). Biological correlates of of intimate partner violence perpetration. Aggression and Violent Behavior, 15(5), 387-398. doi:10.1016/j.avb.2010.97.001 21 Próspero, M. (2007). Mental health symptoms among female and male victims of partner violence. American Journal of Men's Health, 1(4), 269-277. doi:10.1177/1557988306297794 Rauer, A.J. & El-Sheik, M. (2012) Reciprocal Pathways Between Intimate Partner Violence and Sleep in Men and Woman. Journal of Family Psychology. Vol.26 . No 3, 470-477. American Psychological Association. doi:10.1037/a0027828 Roberts, T. A., Auninger, P., & Klein, J. D. (2006). Predictors of partner abuse in a nationally representative sample of adolescents involved in heterosexual dating relationships. Violence and Victims, 22(1), 81-89. doi: 10.1891/vivi.21.1.81 Saewyc, E. M,. Brown, D., Plane, M. B., Mundt, M. P., Zakletskaia, L., Wiegel, J., & Fleming, M. F. (2009). Gender differences in violence exposure among university students attending campus health clinics in the United States and Canada. Journal of Adolescent Health, 45(6), 587-594. doi:10.1016/j.jadohealth.2009.03.024 Schnurr, M. P., Mahatmya, D., & Basche, III, R.A. (2012). The Role of Dominance, Cyber Aggression Perpetration, and Gender on Emerging Adults´Perpertration of Intimate Partner Violence. Psychology of Violence, 3(1), 70-83. doi:10.1037/a0030601 Shook, N. J., Gerrity, D. A., Jurich, J., & Segrist, A. E. (2000). Courtship violence among college students: A comparison of verbally and physically abusive couples. Journal of Family Violence, 15(1), 1-22 doi:10.1023/A:1007532718917 Simonelli, J., & Ingram, K. M., (1998). Psychological distress among men experiencing physical and emotional abuse in heterosexual dating relationships. Journal of Interpersonal Violence, 13(6), 667-681. doi:10.1177/088626098013006001 Straus, M. A., Hamby, S. L., Boney-McCoy, S., & Sugarman, D. B. (1996). The revised Conflict Tactics Scale (CTS2): Development and preliminary psychometric data. Journal of Family Issues, 17, 283-316. doi:10.1177/019251396017003001 Straus, M. A. (2008). Dominance and symmetry in partner violence by male and female university students in 32 nations. Children and Youth Services Review, 30(3), 252275. doi:10.1016/j.childyouth.2007.10.004 Straus. M. A. (2010). Thirty years of denying the evidence on gender symmetry in partner violence: Implication for prevention and treatment. Partner Abuse, 1(3), 332-362. doi:10.1891/1946-6560.1.3.332 Sunday, S., Kline, M., Labruna, V., Pelcovitz, D., Salzinger, S., & Kaplan, S. (2011). The Role of Adolescent Physical Abuse in Adult Intimate Partner Violence. Journal of Interpersonal Violence, 26(18), 3773-3789. doi:10.1177/0886260511403760 Walsh, Z., Swogger, M. T., O´Connor, B. P., Schonbrun, Y. C., Shea, M. T. & Stuart, G. L. (2010). Subtypes of Partner Violence Perpertrators Among Male och Female Psychiatric Patients. Journal of Abnormal Psychology, 119(3), 563-574. doi:10.1037/a0019858 22 White, J.W., Smith, Paige., Koss, M. P., & Figueredo, A. J. (2000). Intimate Partner Aggression - What Have We Learned? Comment on Archer (2000). Psychological Bulletin, 126(5), 690-696. doi:10.1037//0033-2909.126.5.690 Zimet, G. D., Dalhem, N. W., Zimet, S. G., & Farley, G. K. (1988) The multidimensional scale of perceived social support. Journal of Personality Assessment, 52(1), 30-41. doi:10.1207/s15327752jpa5201_2 23
© Copyright 2024