Examensarbete på grundnivå

Examensarbete på grundnivå
Independent degree project  first cycle
Psykologi 15 hp
Psychology 15 credits
Prediktorer till utövande av psykologiskt partnervåld
Ann Fredmark och Mathias Gustavsson
MITTUNIVERSITETET
SHV – Institutionen för samhällsvetenskap
Examinator: Örjan Sundin, [email protected]
Handledare: Billy Jansson, [email protected]
Författare: Ann Fredmark, [email protected]
Författare: Mathias Gustavsson, [email protected]
Kurs: Filosofie kandidatuppsats i psykologi, 15 hp
Termin, år: HT, 2013
Abstract
Kandidatuppsatsens syfte var att ta reda på om det går att predicera psykologiskt partnervåld
utifrån riskfaktorer som identifierats genom tidigare forskning, vidare om någon faktor är
särskilt beroende utifrån kön. Studien utgår från den europeiska studien DOVE (Domestic
Violence against women/men in Europe), i den svenska delen av studien ingick 1 297
individer (kvinnor, n = 800, män, n = 497) mellan 18–65 år bosatta i Östersund. Resultatet
visade att variablerna ålder, civilstatus, ångest, depression och utövande av kontrollerande
beteende var prediktorer för psykologiskt partnervåld. Fem interaktionstermer skapades
bestående av en signifikant variabel och variabeln kön. Resultatet visade att ångest och kön
gav en signifikant interaktionseffekt där effekten av prediktorn var starkare för män, utövande
av kontrollerande beteende och kön gav en signifikant interaktionseffekt där effekten av
prediktorn var starkare för kvinnor.
Key-words: prediktor, psykologiskt partnervåld, psykosociala variabler, allmänna hälso- och
livsstilsvariabler, demografiska/socioekonomiska, DOVE
Tack!
Vi vill rikta ett stort tack till vår handledare Billy Jansson som på ett adekvat sätt motiverat
oss genom den pågående processen. Vi har hela tiden upplevt att det varit mycket lärorikt,
utmanande och intressant att skriva uppsatsen.
Anne: Jag vill tacka vänner, familj och övrig omgivning för ert stöd och för att ni orkat med
mig under denna tid.
Mathias: Jag vill framföra ett särskilt tack till min son Axel men även till Elin Söderholm och
Markus Ollikainen. Ni har tillsammans med er närvaro bidragit till att underlätta min studietid
när det känts tungt.
Stockholm och Kalmar, 2014-02-16
__________________________________________
Anne Fredmark och Mathias Gustavsson
Prediktorer till utövande av psykologiskt partnervåld
Under de senaste 30 åren har forskningsresultat undanhållits vilka påvisat att
partnervåld är vanligt förekommande från båda könen. Tidigare fokus har varit på mannen
som förövare och kvinnan som offer (Hamby, 2009; Lövestad & Krantz, 2012 & Straus,
2010). Försök har gjorts att lyfta fram data vilken påvisat en existens av symmetri kring
partnervåld mellan könen. Detta har resulterat i att forskare förlöjligats och blivit anklagade
för att vara antifeminister, att de enbart koncentrerat sig på själva våldet och inte tillräckligt
tagit hänsyn till konsekvenserna (Lövestad & Krantz, 2012; Straus, 2010 & Brush, 1990).
Hradilova-Selin (2009) bidrar till att befästa uppfattningen om mannen som förövare när hon
söker stöd genom att hänvisa till Lundgren, Heimer, Westerstrand, och Kalliokoskis (2001)
allvarligt kritiserade forskning (Hallberg & Hermansson, 2005). Det finns en samstämmighet i
den kritik Hallberg och Hermansson (2005) riktar mot Lundgren et al. (2001) och den kritik
Gelles (2007) framför mot feministiska faktoider i USA, vilken invänder mot att de saknar
vetenskaplig grund för vad de hävdar och trots det uppfattas ofta deras påståenden som sanna.
Modern forskning har inte kunnat påvisa att förövar- eller offerrollen är tilldelad ett
specifikt kön däremot visar fynd att kvinnan ofta initierat partnervåldet (Capaldi, Kim, &
Shortt, 2007). Data har visat att det är vanligast att våldet initieras och utförs åt båda håll
samtidigt, dock är kvinnor mer frekvent återkommande som förövare då våldet enbart är riktat
åt ett håll (Straus, 2008). Tidigare fanns en förutfattad mening att partnervåld enbart riktades
åt ett håll. Den uppfattningen blev slutligen så ifrågasatt att tesen blev tvungen att omvärderas
(Capaldi et al., 2007).
Den inrapporterade statistiken av partnervåld består till stor del av ärenden vilka
registrerats av sjukvårdspersonal eller polis, där kvinnor är vanligast förekommande som
offer. Det behöver i sin tur inte betyda att män är mindre utsatta än kvinnor, dock leder det till
att statistiken ger en missvisande bild av verkligheten då manlig och kvinnlig aggressivitet
förstås utifrån det. Det föreligger en svårighet att få ett mångsidigt underlag då parterna inte
vill delta i undersökningar på grund av rädsla för repressalier om de deltar
(Brottsförebyggande rådet, 2013; Carney, Butell & Dutton, 2007; Johnson, 2009). I mindre
samhällen är det vanligt att partnervåld kategoriseras som en familjeangelägenhet vilket ofta
leder till att förövare förklaras oskyldiga (Bruley, Hatfield, & Markel, 2012).
Det finns en samhällelig norm kring våld riktat från en kvinna mot en man. Många
tycker att det inte är något att bry sig om, då en man anses kunna försvara sig mot en kvinnas
angrepp. Normen tycks för vissa kvinnor fungera som en katalysator att attackera män. Detta
1
kan vara orsaken till varför många kvinnor vilka utsatt sina män för partnervåld, uppgett att de
inte känt oro för att mannen skulle ge tillbaka (Archer, 2000). Flera forskare har kritiserat
detta resultat och menar att hänsyn inte tagits till kontextuella faktorer (White, Smith, Koss, &
Figueredo, 2000).
En förklaringsmodell till den samhälleliga synen på partnervåld utgår ifrån de olika
könsrollerna. Det blir tydligt då en kvinna faller offer för våld genom att det uppfattas som
värre än om en man faller offer för liknande våld. Manliga offer uppfattar att de inte blir tagna
seriöst av sin omgivning och känner sig ofta förlöjligade. Det leder till att män tenderar att
inta en passiv roll där denne neutraliserar sin utsatthet och hittar på ursäkter till varför just han
blivit utsatt. Förminskandet av mannen som offer förstärks även genom att då kvinnor
befinner sig i förövarrollen leder det sällan till arrestering, oavsett brottets karaktär (Arnocky,
2011 & Carney et al., 2007).
Enligt feministisk teori utgör mannen en potentiell risk att utsätta sin partner för våld
då mannen kan använda sig av dominans för att säkerställa sin makt. Även om detta till viss
del kan stämma överens med hur verkligheten kan vara beskaffad, är det bara en av många
förklaringar till olika riskfaktorer för partnervåld (Straus, 2010). Social Role Theory och
Sexual Selection Theory är två teorier vilka används för att förklara skillnaderna mellan män
och kvinnors sätt att uttrycka aggressivitet. Enligt Social Role Theory är skillnader i
aggression mellan könen ett inlärt beteende, medan Sexual Selection Theory utgår från att
män evolutionärt är mer aggressiva än kvinnor (Archer, 2004).
Denna studie är en del av en omfattande huvudstudie av Costa, Soares, Lindert,
Hatzidimitriadou, Karlsso, Sundin, Toth, Ioannidi-Kapolou, Degomme, Cervilla och Barros
(2013), där data samlats in genom enkäter och analyserats genom verktyget Conflict Tactics
Scale 2 (Straus, Hamby, Boney-McCoy, & Sugarman, 1996). Psykologiskt partnervåld var
den mest frekventa typen av våld följt av fysiskt och sexuellt våld. Vidare visade data att det
inte fanns en signifikant skillnad vid mäns och kvinnors erfarenheter av partnervåld (Costa et
al., 2013).
Försök har gjorts att typologisera partnervåld där förövare delats in efter personliga
egenskaper. Tre typer som identifierats är borderline/dysforiska, generellt våldsamma och
antisociala samt “bara-i -familjen”-förövare. De två första typerna innehåller tvång och
kontroll, hos den senare var partnervåldet uteslutande situationsrelaterat. Störningarna bidrog
till minskad förmåga att uppfatta uttryck för rädsla och att misstolka dessa uttryck som
neutrala. Denna nedsatta förmåga till empati för sina partners känslor medverkar delvis till
partnervåld (Marshall & Holzworth-Munroe, 2010).
2
Straus (2008) definierar psykologiskt partnervåld som känsloutbrott av svartsjuka eller
frustration och förklarar utövandet av partnervåld som ett försök att genom tvång och ilska
straffa sin partner för icke önskvärda beteenden. Dessa emotioner är de starkaste bidragande
drivkrafterna hos kvinnor att vilja tvinga eller straffa sin partner (Straus, 2008), ett resultat
vilket går emot den allmänt utbredda uppfattningen att kvinnor primärt använder sig av våld i
självförsvar (Archer, 2004). I en metaanalys av Archer (2004) har det framkommit att män
och kvinnor upplever sin aggression på liknande sätt. Trots det tenderar män att vara i
majoritet vid grövre våldsbrott där vapen förekommer. Kvinnor tenderar att kanalisera sin
aggression genom social utfrysning, mobbning eller skvaller. I motsats till detta tenderar män
att använda sig av hot om social förödmjukelse samt försök att kontrollera kvinnans umgänge
och ekonomi (White et al., 2000).
Data har visat att det psykologiska våld föräldrar utsätter sina pojkar för kan predicera
partnervåld (Edwards, Dixon, Gidycz, & Desai, 2013). I en studie av Chen och White (2004)
framkom två könsbundna faktorer vilka kan predicera partnervåld. Studien visade att
bråkande föräldrar fungerar som en prediktor för män att utöva partnervåld, medan låg
utbildning var en prediktor för kvinnor att utöva fysiskt partnervåld.
Det finns gemensamma faktorer för män och kvinnor vilka kan predicera utövandet av
psykologiskt partnervåld. Desto mer omfattande erfarenhet män och kvinnor har av
aggression från en förälder desto större risk löper individen själv att använda sig av verbalt
våld mot en framtida partner (Shook, Gerrity, Jurich, & Segrist, 2009). Yngre tonåringar tar
efter ett aggressivt beteende tillhörande den föräldern som är av samma kön som dem. Vidare
uppfattar barnen föräldrarnas aggression på olika sätt beroende på kön, vilket kan påverka
huruvida de själva riskerar att falla offer för eller att utöva partnervåld (Palazzolo, Roberto, &
Babin, 2010). Det är vanligt att någon form av psykologiskt eller fysiskt våld förekommer i
relationer bland ungdomar. Vidare är det vanligt att någon av parterna i ett destruktivt
förhållande även har ett riskbeteende. I takt med att en relation expanderar i tid leder den
också till en ökad risk för psykologiskt våld från något håll (Roberts, Auinger, & Klein,
2006).
Det har framkommit att män vilka lider av psykisk ohälsa löper en förhöjd risk att
hamna i ett förhållande där kvinnan utsätter honom för aggression (Simonelli & Ingram,
1998). En förklaring till varför män stannar i destruktiva förhållanden är på grund av likheter
vilka kan spåras till deras barndom. Män med en otrygg anknytning till sina mödrar kan
senare i livet spegla det i sitt förhållande. Det kan vara mycket problematiskt att ta sig ur ett
destruktivt förhållande om det innehåller olika typer av aggression blandat med intermittent
3
positiv förstärkning (Hines & Malley-Morrison, 2001). I en studie av Doumas, Pearson, Elgin,
och McKinley (2008) visade fynd att anknytningsmönster kan predicera partnervåld.
Prediceringen är beroende av att individer med otrygga anknytningsmönster bildar par.
Resultatet var signifikant där en man med ett högt värde av otrygg-undvikande anknytning
bildar par med en kvinna som har ett högt värde av otrygg-ambivalent anknytning, detta
fungerar som en prediktor för kvinnors utövande av fysiskt partnervåld. Motsvarande
kombination är signifikant även för mäns utövande av fysiskt partnervåld.
Vuxna som blivit exponerade för våld under uppväxten använder sig av våld i en
högre grad än vuxna utan denna bakgrundsproblematik. Forskning har visat att individer vilka
har utsatts för fysiskt våld löper dubbelt så stor risk att använda sig av detta i vuxen ålder.
Vidare löper de som har utsatts för psykologiskt våld en 6-faldigt högre risk att själva använda
sig av det än vad vuxna utan samma bakgrundsproblematik gör. Det framkom även att
upplevelsen av att känna sig kontrollerad eller utsatt för sin partners svartsjuka fungerade som
en prediktor för utövandet av psykologiskt partnervåld (Sunday, Kline, Labruna, Pelcovitz,
Salzinger, & Kaplan, 2011).
Forskningsdata visade att en man med en dominerande partner löper samma risk som
en kvinna att bli utsatt för partnervåld (Straus, 2008). Både män och kvinnor anser att
maktbalansen i relationer är viktig, dock var attityden till makt en starkare faktor än den
faktiska maktfördelningen (Kaura & Allen, 2004). En kvinna som lever i ett förhållande där
hon har väldigt lite att säga till om riskerar i större utsträckning att falla offer för partnervåld.
Paradoxalt nog i relationer där en kvinna har mer att säga till om tenderar kvinnan oftare att
vara förövaren (Archer, 2006).
Antisociala och fientligt inställda individer reagerar kraftigare på stressorer (Pinto,
Sullivan, Rosenbaum, Wyngarden, Umhau, Miller, & Taft, 2010). Huruvida en situation som
inbegriper en provokation framkallar en stark drift att agera våldsamt avgörs av personens
disposition för ett aggressivt beteende. En person med en fientlig attityd och ett allmänt
aggressivt beteende med låg förmåga till affektreglering är överkänslig för provokation, vilket
ses som en stark prediktor till partnervåld. Detta resultat utmanar den traditionella synen på
partnervåld som socialt inlärt (Finkel, DeWall, Slotter, Oaten, & Foshee, 2009; Walsh,
Swogger, O´Connor, Schonbrun, Shea, & Stuart 2010; Finkel, DeWall, Slotter, McNulty,
Pond, & Atkins, 2011).
Höga testosteronhalter är associerat med ett eskalerande aggressivt dominant beteende
samt substansmissbruk och en sensationssökande personlighet (Saewyc, Brown, Plane, Mundt
4
& Zakletskaia, 2009). Det befintliga sambandet avser inte enbart mannen, data har också
påvisat att det även gäller hans kvinnliga partners testosteronhalt (Pinto et al., 2010).
Ett alkoholmissbruk leder till en ökad risk att drabbas av skallskador. Skallskador
påverkar serotoninhalten negativt vilket ökar aggressiviteten hos en individ. Ett
alkoholmissbruk kan således direkt och indirekt predicera våld. I en undersökning av Pinto et
al. (2010) framkom att män som drabbats av skallskador påvisade signifikant större
benägenhet att förlora humöret, hamna i konflikter samt ökad svårighet med verbal
kommunikation.
Psykiatripatienter och kriminellt belastade är överrepresenterade när det gäller
partnervåld. Symtomen för personlighetsstörningen psykopatologi utgörs av ansvarslöshet,
impulsivitet, okänslighet och ett manipulativt sätt och anses som en prediktor för
våldsutövande. Generellt våldsamma kvinnor visade högre nivå av instrumentellt våld, vilket
har ett samband med psykopatologi (Walsh et al., 2010).
Män och kvinnor vilka blir utsatta för partnervåld, oavsett typ reagerar på liknande sätt
(Carney et al., 2007). Flera forskare (Golding, 1999; Rauer & El-Sheikh, 2012; El-Sheikh,
Kelly, & Rauer, 2013) menar att risken att få problem med den mentala hälsan ökar då en
individ utsätts för psykologiskt partnervåld. De psykiska sjukdomstillstånd vilka kan relateras
till partnervåld och är mest förekommande är alkohol- och drogmissbruk, depression,
självmord och post traumatiskt stress disorder (PTSD). Direkt orsak till dessa problem är
rädsla för våld per se och faktiskt upplevt partnervåld. Det är svårt att se vad som är
grundorsaken till den psykiska ohälsan dessutom kan mentala störningar överlappa varandra.
Den metaanalys Golding (1999) genomfört fokuserar förvisso på fysiskt partnervåld, dock
visar den att kvinnor utsatta för partnervåld även utsätts för psykiska övergrepp där
följdverkan kan bli att dennes självkänsla undergrävs.
Bakomliggande faktorer till att predicera fysiskt partnervåld tillskrivs bland annat
störningar som depression, ångestproblematik och PTSD. Vidare medför problematik med
alkohol redan i tidig ålder en predicering för framtida partnervåld (Chen & White, 2004 &
Krause, Goodman, & Dutton, 2007). Om kausalitet ska föreligga mellan partnervåld och
psykisk ohälsa måste våldet föregå den psykiska ohälsan. Huruvida en individ utvecklar
psykisk ohälsa är beroende av individens utsatthet och kvantiteten av våldet (Golding, 1999;
Próspero, 2007; Schnurr, Mahatmya, & Basche, 2012).
Det saknas vetenskaplig data vilka påvisar om det förekommer några skillnader mellan
könen vid förekomst samt konsekvenser av psykologiskt partnervåld. Detta har vi haft som
utgångspunkt när vi arbetat fram vår frågeställning. Genom att använda oss av data ifrån
5
tidigare empiri och teori ville vi ta reda på huruvida faktorer vilka kan predicera psykologiskt
partnervåld skiljer sig åt mellan könen.
Utifrån tidigare forskning har vi identifierat flera faktorer vilka kan predicera
psykologiskt partnervåld. Faktorerna kommer att analyseras i syfte att se om någon av dem är
mer beroende utifrån kön avseende att förklara psykologiskt partnervåld. De faktorer vi
kommer att analysera är psykosociala variabler (utövande av kontrollerande beteende, offer
för kontrollerande beteende, barndomstrauma och socialt stöd), allmänna hälso- och
livsstilsvariabler (ångest, depression alkohol och PTSD), demografiska, socioekonomiskaoch hushållsvariabler (kön, ålder, utbildning och civilstatus)
Studien bidrar med att vara specifikt inriktad på att analysera om dessa bakomliggande
faktorer till psykologiskt partnervåld skiljer sig åt mellan män och kvinnor. Vi har upplevt
vissa svårigheter att finna studier vid sökningar efter referensmaterial vilka fokuserat på
psykologiskt partnervåld och bakomliggande faktorer, då flertalet studier lagt fokus på fysiskt
partnervåld. Genom att möjliggöra identifiering av varningssignaler utifrån ett särskilt
reaktionsmönster och beteende, skulle det kunna öka möjligheterna till preventiva åtgärder
redan på ett tidigt stadie och där fånga upp potentiell risk för utövandet av psykologiskt
partnervåld.
6
Metod
Deltagare
Denna studie härrör ur den europeiska studien DOVE, Domestic Violence against
women/men in Europe (se Costa et al., 2013). Målgruppen för DOVE var individer mellan
18–65 år vilka var bosatta i städerna Stuttgart (DE), Aten (GR), Bryssel (BE), London (GB),
Porto (PT), Granada (ESP), Budapest (HU) och Östersund (SE). Rekryteringen av deltagare
pågick mellan januari-april 2011. Urvalets storlek bestämdes utifrån en beräkning av antal
invånare i de olika städerna och genom tidigare resultat i undersökningar uppskattades den
förväntade förekomsten av partnervåld. Antagandet var att förekomsten av partnervåld är 15
% med en säkerhet om 0.5, där varje grupp i de olika länderna behövde bestå av 584
deltagare. Urvalet utgick ifrån städernas befolkningsregister där uppgifter om ålder och kön
fanns med (se Costa et al., 2013).
Deltagarna i den aktuella studien var ett utökat svenskt sample från DOVE-projektet
och bestod av 1 297 slumpmässigt utvalda individer (kvinnor, n = 800, män, n = 497) mellan
18-65 år ifrån Östersund (SE). Enkäten skickades till 4 677 personer fördelade över varje
åldersgrupp. Nästan 1 000 deltagare blev exkluderade på grund av olika skäl, e.g. där det
fanns en möjlig risk för sammanboende (568), returnerad post på grund av ogiltig adress
(160), övriga skäl (e.g., kunde inte besvara formuläret på grund av språksvårigheter (145)
eller på grund av sjukdomsrelaterade hinder (20). Av 1 430 genomförda enkäter blev
ytterligare 108 individer exkluderade på grund av att de inte hade haft någon partner det
senaste året, 22 stycken hade inte besvarat frågorna gällande partnervåld och ytterligare 3
hade inte besvarat frågan angående könstillhörighet. Den slutgiltiga svarsfrekvensen var 33
%. Det inkluderade urvalet var snedfördelat och i jämförelse med urvalet grundat på
populationen fanns det en liten överrepresentation av kvinnor i samtliga åldersgrupper, den
yngsta åldersgruppen (18-24) var minst proportionerlig av alla grupper. Etiskt tillstånd söktes
och erhölls av EPN Umeå.
Instrument
Ett brett spektra av olika existerande validerade skalor och särskilt framtagna
frågeställningar användes. Dessa inkluderade bland annat information om sociodemografi,
intima relationer, fysisk och psykisk hälsa, användande av psykofarmaka och hur individen
nyttjat hälso- och sjukvårdsresurser det senaste året (se Costa et al., 2013).
7
Psykologiskt våld. The Conflict Tactic Scales 2 (Straus et al., 1996) innehåller 52 olika
frågor, vilka är riktade för att kunna bedöma förekomst av partnervåld. Den del vilken
innehåller psykologiskt våld består av 11 frågor (e.g. att bli förminskad), av vilka 6 behandlar
allvarligare gärningar; 17 frågor består av fysiskt våld (att ha använt kniv, pistol eller vapen
mot dig), av vilka 10 behandlar allvarliga gärningar; 7 frågor består av fysiskt våld med skada
som följd (e.g. medvetslöshet till följd av att du fick ett slag mot huvudet), där 4 behandlar
allvarliga gärningar; 8 frågor består av sexuellt utnyttjande (e.g. försökte ha samlag med dig
mot din vilja), där 5 behandlar allvarliga gärningar; detta kan ha skett en eller två gånger, 3-5,
6-10, 11-20 eller >20 gånger under det senaste året, har inte hänt det senaste året men
förekom innan dess, har aldrig förekommit. Data räknades om till mittpunkter (se Strauss,
1996). Data samlades in där individen fick frågor, både utifrån offer och som förövare. Denna
studie fokuserade på alla typer av våld, på förövare utifrån vilken typ av våld och på
förövare/offer utifrån kön/våld. Cronbach α´s för de olika typerna av våld var: psykologiskt
våld 0.74; fysiskt våld 0.85; fysiskt våld med skada som följd 0.29; och sexuellt våld 0.29.
Demografiska/socioekonomiska och hushållsvariabler. Kön och ålder fastställdes.
Utbildning rankades från 1 (lägre än grundskola) till 4 (Universitet/Högskola). På grund av
det låga antalet (n = 3) i kategorin “lägre än grundskola”, fick denna inkluderas i kategorin
“övriga” (kodat som = 1) och kategorin “Universitet/Högskola” användes som
referenskategori (se Tabell 2). Då civilstånd inte hade någon naturlig sekvensering, skapades
en dummy-variabel genom att koda om befintlig variabel. Då majoriteten (78.6 %) av
deltagarna tillhörde kategorin “Gift/sammanboende” (kodat som 1), fogades de återstående
kategorierna samman till en gemensam kategori (Singel/Skild/Änkling = 0).
Allmänna hälso- och livsstilsvariabler. Dessa mättes i form av alkoholkonsumtion,
upplevd stress och allmänt hälsotillstånd. Alkoholkonsumtion mättes genom en modifierad
version av Alcohol Use Disorders Identification Test (Babor, Higgins-Biddle, Saunders, &
Monteiro, 2001) vilket består av 5 frågor (e.g., “dricker du alkohol?”). Tre frågor i testet
sattes samman till en mätpunkt, där svarsalternativ på en skala mellan 0-4 kunde anges. (“Hur
ofta dricker du något som innehåller alkohol?”, “En vanlig dag när du dricker alkoholhaltiga
drycker, hur många dricker du då?” och “Hur ofta dricker du fler än sex drinkar vid samma
tillfälle?”). Upplevd stress mättes med en mätpunkt (“ Hur ofta känner du dig så pressad att
din hälsa påverkas negativt?”) där svarsalternativ på en skala mellan 1 (alltid) till 4 (aldrig)
kunde anges. Allmänt hälsotillstånd mättes genom en mätpunkt, där deltagarnas upplevda
allmäntillstånd angavs på en skala från 1 (utmärkt) till 5 (dåligt).
8
Psykosociala variabler. Socialt stöd uppmättes genom att använda The
Multidimensional Scale of Perceived Social Support (Zimet, Dalhem, Zimet, & Farley, 1988).
Den bestod av 12 frågor (graderade 1-7) uppdelade i tre kategorier (stöd från familj, viktig
närstående och vänner). Den högsta möjliga svarspoäng som gick att få var 84. Höga poäng
motsvarade ett starkt socialt stöd. Studiens fokus var på den totala summan svarspoäng och
Cronbach α var .92. Tidigare traumatiska upplevelser mättes genom 7 frågor, dessa
denoterade våldsamma händelser vilka utspelat sig före 15 års ålder. De händelser frågorna
syftade på innefattades av psykologiskt våld, fysiskt våld, sexuella övergrepp, vapen, hot,
skador och att ha blivit förminskad. Svarsalternativen var liknande CTS (se ovan), där
händelsen kunde ha utspelat sig en gång, två gånger, 3-5, 6-10, 11-20 eller >20 gånger eller
har aldrig hänt. Då prevalensen av skada till följd av vapen var låg fogades de återstående
frågorna kring våldsamma händelser samman till en dikotom variabel kodad till 0 och 1.
Kontrollerande beteende. Inom ett förhållande uppmättes genom den reviderade
versionen av Controlling Behaviour Scale (Graham-Kevan & Archer, 2005), vilket har visat
sig vara ett pålitligt mätinstrument (Graham-Kevan & Archer, 2003). CBS-R innehåller olika
exempel på kontrollbeteenden vilka konsekvent uppgivits av både offer och förövare. Vidare
kan dessa härledas till fem underkategorier där varje är en särskild typ av kontrolltaktik, eller
ett enda kontrollbeteende som analyseras genom att använda samtliga 24 mätpunkter.
Deltagarna besvarade frågorna utifrån en femgradig skala, vilket indikerade hur ofta de använt
ett särskilt beteende det senaste året. Svarsalternativen var från 0 (aldrig) till 4 (alltid) med en
möjlig svarsvidd mellan 0-96. För det aktuella syftets skull användes rapporter gällande att
blir kontrollerad av sin partner (Cronbachs α = .93). Att vara engagerad i en relation mättes
genom fyra frågor (e.g., “Jag är beroende av min partners pengar, så att jag kan uppfylla mina
basala behov (e.g. [mat och husrum]”, “Det skulle få allvarliga konsekvenser för min familj
och släktingar om jag lämnade eller skilde mig från min partner”) där svarsalternativen var
mellan 1 (håller inte med) till 5 (håller helt med), vilka sedan sattes ihop till en mätpunkt.
Det finns inget värde likt R² vid en vanlig regressionsanalys däremot har flera pseudo R²
indikatorer utvecklats (Cohen, Cohen, West, & Aiken, 2003). Enligt Hosmer och Lemeshow
(2000) tenderar värden från Pseudo R² att vara lägre än R² vid en vanlig regressionsanalys.
Det gör att försiktighet ska iakttas mot feltolkningar av ett lågt värde som en indikation för att
modellen är dålig.
9
Procedur
En tvärsnittsstudie genomfördes och data samlades in genom enkäter under perioden
januari-april 2011, dessa skickades ut till 4 677 invånare i Östersund (SE). Samtliga skalor
(om inte tillgängliga) blev översatta till svenska, dessa översattes sedan åter till
ursprungsspråket för att sedan bli kulturellt anpassade. Deltagarna blev informerade
(skriftligt/muntligt) om forskningen och att deras samtycke var nödvändigt. Deltagarnas
anonymitet och rättigheter betonades för dem, svaren på frågorna behandlades konfidentiellt.
Etiskt tillstånd ansöktes och mottogs ifrån regionalkontoret. För mer detaljer se Costa et al.
(2013).
Statistiska analyser
Bivariata Pearsonkorrelationer genomfördes mellan psykologiskt partnervåld och
prediktorvariablerna. De prediktorvariabler vilka påvisade en signifikant korrelation med
utövande av psykologiskt partnervåld behölls för fortsatt analys. Vidare utfördes en hierarkisk
logistisk regressionsanalys med en dikotom utfallsvariabel. Detta gjordes för att utröna
sannolikheten att kunna predicera psykologiskt partnervåld. Utövande av psykologiskt
partnervåld nej gavs värdet 0, medan psykologiskt partnervåld ja fick värdet 1.
Logistisk regression används ofta på grund av att den kan hantera både kategoriska
och kontinuerliga data. Modellen tillåter uppskattning av signifikans vid uppsättningar av
flera eller enstaka variabler utöver de redan befintliga, vidare kan den också mäta
interaktionseffekter. Det finns inte heller något krav på normalfördelning, linjärt samband och
homoscedasticitet.
Variablerna analyserades i tre steg där block 1 innehöll kategorin
demografiska/socioekonomiska och hushållvariabler; ålder, kön, utbildning och civilstatus.
Block 2 innehöll allmänna hälso- och livsstilsvariabler; ångest, depression, alkohol och
PTSD. Block 3 innehöll psykosociala variabler; utövande av kontrollerande beteende, offer
för kontrollerande beteende, barndomstrauma och socialt stöd.
Utifrån den första logistiska regressionsanalysen skapades fem interaktionstermer av
variabler vilka påvisat en signifikant effekt. Interaktionstermerna bestod av variablerna ålder
och kön, civilstatus och kön, utbildning och kön, ångest och kön, samt utövande av
kontrollerande beteende och kön. Syftet var att se hur effekten av prediktorerna varierade
beroende utifrån kön. Interaktionstermer och variabler analyserades tillsammans genom en
logistisk regressionsanalys.
10
Samtliga analyser utfördes genom SPSS (IBM SPSS Statistics for Windows, version
21.0).
11
Resultat
Bivariata analyser
Bivariata Pearsonkorrelationer genomfördes mellan variabeln psykologiskt
partnervåld och prediktorvariablerna. Psykologiskt partnervåld korrelerade positivt på en
signifikant nivå med variablerna; utövande av kontrollerande beteende, offer för
kontrollerande beteende, ångest, depression, utbildning, civilstatus, alkohol, barndomstrauma
och PTSD. Psykologiskt partnervåld korrelerade negativt på en signifikant nivå med kön,
ålder och socialt stöd. Medelvärde, standardavvikelse och Pearsonkorrelation kan ses i Tabell
1.
Tabell 1
Mean, standard deviation och korrelationer för studiens variabler
n = 1297
*p < .05
**p < .001
ª Psykologiskt partnervåld var kodat Ja =1, Nej=0
b
Utövande av kontrollerande beteende
c
Offer kontrollerande beteende
Multivariata analyser
I Tabell 2 rapporteras modellen steg för steg tillsammans med den signifikanta
ökningen utifrån tillkommande block (ex. den omfattning tillagda variabler för var steg bidrog
till att predicera psykologiskt partnervåld utifrån de befintliga variablerna i modellen), vidare
rapporteras även den slutgiltiga modellens resultat.
12
Steg 1; demografiska/socioekonomiska och hushållsvariabler. I första steget av den
hierarkiska logistiska regressionen ingick variablerna ålder, kön, civilstatus och utbildning.
Dessa skapade tillsammans en signifikant modell (n = 1 284, χ2= 106.2, df = 6, p < .001).
Ålder (p < .001) med en oddskvot på .96 och civilstatus (p < .001) med en oddskvot på 2.05
var signifikant.
Steg 2; allmänna hälso- och livsstilsvariabler. Variablerna ångest, depression, alkohol
och posttraumatisk stress disorder (PTSD) fördes in i det andra steget. Ångest (p < .001) med
en oddskvot på 1.42 och depression (p = .039) med en oddskvot på 1.17 var signifikant. Dessa
bidrog signifikant till modellen (n = 1 284, χ2= 63.7, df = 4, p < .001).
Steg 3; psykosociala variabler. I det tredje och sista steget fördes variablerna
utövandet av kontrollerande beteende, offer för kontrollerande beteende, barndomstrauma och
socialt stöd in. Utövandet av kontrollerande beteende (p < .001) var signifikant och hade en
oddskvot på 3.15 . Dessa variabler bidrog signifikant till modellen (n = 1 284, χ2= 106.4, df =
4, p < .001). Modellen är i sin helhet signifikant (n = 1 284, χ2= 276.3, df = 14, p < .001).
Ett icke-signifikant Hosmer-Lemeshowtest av goodness-of-fit för den slutgiltiga
modellen (n = 1 284, χ2 = 6,2, df = 8, p = .626) är inte signifikant. Det påvisar på att vår
modell är bra vid prediceringar baserade på den logistiska regressionen. De värden HosmerLemeshowtestet visar av modellen i helhet, skiljer sig inte mer från de faktiska värden, än vad
som kan tillskrivas slumpen. I analysen utvärderades två Pseudo R² värden. Värdet för Cox
and Snells index var .194 och värdet för Nagelkerke index .265.
Utifrån variabeln ålder påvisades att för varje år yngre en individ är ökar oddset .04
gånger att predicera utövande av psykologiskt partnervåld. Oddset för psykologiskt
partnervåld ökar med 3.76 gånger för prediktorn gifta och sammanboende. Detta innebär att
sannolikheten att utsätta någon för psykologiskt partnervåld är större för gifta och
sammanboende personer än för singlar, skilda och änklingar. Oddset för psykologiskt
partnervåld ökade med 1.28 gånger för prediktorn ångest och oddset för prediktorn depression
ökade med 1.10 gånger varje gång prediktorvariabeln ökade med en enhet. Oddset för
prediktorn utövande av kontrollerande beteende ökade 3.15 gånger varje gång
prediktorvariabeln ökade med en enhet.
Fem interaktionstermer skapades av variabler vilka påvisat en signifikant effekt, dessa
bestod av variablerna ålder och kön, utbildning och kön, civilstatus och kön, ångest och kön
samt utövande av kontrollerande beteende och kön. Interaktionstermerna analyserades i en
hierarkisk logistisk regressionsanalys tillsammans med övriga variabler. För referenskategorin
sattes värdet 0 för kvinnor och 1 för män. Resultatet visade en signifikant interaktionseffekt
13
mellan ångest och kön (p = .030). Vidare fanns en signifikant interaktionseffekt mellan
utövande av kontrollerande beteende och kön (p = .004).
Två separata logistiska regressionsanalyser för respektive kön genomfördes för att
undersöka hur effekten av ångest och depression (kontrollerat för övriga signifikanta
prediktorer) varierade beroende på kön. Analysen visade för variabeln ångest på en oddskvot
på 1.73 (p = .001) för män, medan oddskvoten var på 1.25 (p = .011) för kvinnor. Det betyder
att en man med ångest samtidigt som övriga variabler hålls konstanta, löper en nästan 0.3
gånger större risk att i framtiden utöva psykologiskt partnervåld. Variabeln utövande av
kontrollerande beteende visade en oddskvot på 1.90 (p = .003) för män, medan oddskvoten
var på 4.20 (p < .001) för kvinnor. Det betyder att en kvinna som utövar kontrollerande
beteende samtidigt som övriga variabler hålls konstanta, löper en nästan 2.3 gånger större risk
att i framtiden utöva psykologiskt våld.
14
Tabell 2
Hierarkisk logistisk regressionsanalys för predicerande av psykologiskt våld
Steg
Variabler
df
Statistik vid ingång
Statistik i sista modellen
B
S.E.
Wald
p
χ
2
B
p
χ
2
1
Kön
1
-.227
.127
3.193
.074
.797
-.184
.211
.832
Ålder
1
-.042
.005
69.024
< .001
.959
-.035
< .001
.965
4.231
.238
Utbildning
3
.034
Utbildning (1)
a
1
-.325
.363
.803
.370
.722
-.654
.107
.520
Utbildning (2)
b
1
-.222
.300
.549
.459
.807
-.313
.337
.732
c
Utbildning (3)
1
.009
.295
.001
.976
1.009
-.001
.997
.999
Civilstatus
1
.719
.159
20.322
< .001
2.052
1.326
< .001
3.764
Ångest
1
.352
.081
18.850
< .001
1.422
.245
.005
1.278
Depression
1
.161
.078
4.277
.039
1.174
.095
.281
1.100
Alkohol
1
.098
.066
2.181
.140
1.103
.073
.297
1.076
PTSD
1
.155
.174
.793
.373
1.167
-.002
.992
.998
1
1.147
.158
52.674
< .001
3.149
1.147
< .001
3.149
1
-.043
.104
.167
.682
.958
-.043
.682
.958
Barndomstrauma
1
.104
.070
2.230
.135
1.110
.104
.135
1.110
Socialt Stöd
1
.011
.081
.018
.893
1.011
.011
.893
1.011
2
3
CBS_TOTselfd
CBS_TOTpner
e
a
Övriga
Gymnasium
c
Universitet/Högskola
d
Utövande av kontrollerande beteende
e
Offer för kontrollerande beteende
b
15
Diskussion
Denna studie var en del av den omfattande kvantitativa europeiska huvudstudien
DOVE, Domestic Violence against women/men in Europe (Costa et al., 2013) där data
samlats in genom enkäter och analyserats genom verktyget Conflict Tactics Scale 2 (Straus et
al., 1996). Deltagarna i den aktuella studien togs fram genom ett urval från DOVE-projektet
och bestod av 1 297 slumpmässigt utvalda individer (kvinnor, n = 800, män, n = 497) mellan
18-65 år ifrån Östersund (SE). Vårt bidrag till studien var att analysera om det gick att
predicera psykologiskt partnervåld utifrån olika identifierade variabler och att se om effekten
av någon prediktor var starkare för något kön.
Då analysen påbörjades fanns det inom varje av de tre variabelkategorierna fyra
stycken olika variabler. Allteftersom analysen fortskred sållades de variabler vilka inte
påvisade en signifikant huvudeffekt bort. Resultaten i undersökningen påvisade att variablerna
ålder, civilstatus, ångest, depression och utövandet av kontrollerande beteende kunde
predicera psykologiskt partnervåld.
Under kategorin demografiska/socioekonomiska och hushållsvariabler var ålder och
civilstatus signifikanta. I kategorin allmänna hälso- och livsstilsvariabler var ångest och
depression signifikanta, i den tredje kategorin psykosociala variabler var endast utövande av
kontrollerande beteende signifikant. Den påvisade oddskvoten hos en prediktor i modellen
angav förändring i odds att tillhöra något av utfallsvariabelns två värden, detta förutsatt att
samtliga övriga variabler hölls konstanta när prediktorvariabeln ökade med en enhet.
Även då vår studie uteslutande behandlar psykologiskt partnervåld går det inte att helt
bortse från att det kan finnas ett samband med vad Golding (1999) betonar att kvinnor vilka
blivit utsatta för fysiskt partnervåld även utsätts för psykiska övergrepp. Detta påvisar ett
samband mellan psykiska och fysiska våldsyttringar och psykisk ohälsa, vilket även kan sättas
i relation till data framtagen av flera forskare (Chen & White, 2004; Krause, Goodman &
Dutton, 2007) vilken påvisar att depression och ångestproblematik även kan predicera fysiskt
partnervåld. Roberts, Auinger och Klein (2006) menar att det är vanligt förekommande med
någon form av psykologiskt eller fysiskt våld i relationer bland ungdomar. Detta är förenligt
med fyndet i vår studie att ju yngre en person är, förutsatt att de andra variablerna hålls
konstanta, desto större är sannolikheten för framtida utövande av psykologiskt partnervåld.
Vidare analyser visade att effekten av prediktorn utövande av kontrollerande beteende
var starkare för kvinnor, medan prediktorn ångest hade en starkare effekt för män. Prediktorn
ångest var signifikant för båda könen och skillnaden av effekten mellan dem var liten. Vår
16
analys visade att effekten av prediktorn utövande av kontrollerande beteende var markant
starkare för kvinnor. Detta kan ifrågasätta den ståndpunkt vilken återfinns inom feministisk
teori, vilken menar att det enbart är mannen som utgör en potentiell risk att utsätta sin partner
för någon typ av partnervåld genom att använda sig av dominant maktutövande (Straus,
2010). Vidare för övriga variabler i studien (ålder, civilstatus och ångest) vilka påvisade
signifikanta huvudeffekter gick det inte att fastställa någon effekt av en prediktor som var
starkare för något av könen.
I studien framgick att utövande av kontrollerande beteende var en signifikant prediktor
till psykologiskt partnervåld, detta är kongruent med de fynd Marshall och HolzworthMunroe (2010) gjort vid sina försök att typologisera våld efter personliga egenskaper.
Marshall och Holzworth-Munroe (2010) identifierade bland annat borderline/dysforisk som
en typ av störning innehållande tvång och kontroll, vilken medför nedsatt förmåga till empati
för sin partners känslor och medverkar till någon typ av partnervåld.
Studien visade att det var ungefär lika sannolikt för både män och kvinnor att utöva
psykologiskt partnervåld utifrån de analyserade prediktorerna. Detta resultat skulle kunna
tolkas som att män och kvinnors uttryck för aggression är mer samstämmiga än vad som
framgår i Social Role Theory, där skillnader i aggressioner mellan könen förklaras som ett
inlärt beteende och enligt Sexual Selection Theory där män evolutionärt är mer aggressiva än
kvinnor (Archer, 2004).
Studiens största styrka har varit tillgången till det omfattande och redan
genomarbetade material vilket fanns tillgängligt genom DOVE-rapporten, det bidrog till att
både reliabilitet och validitet var hög samt att antal respondenter var omfattande i studien.
Detta har gjort att vi kunnat ägna mer tid åt att fokusera på att läsa vetenskapliga artiklar och
rapporter där vi identifierat variabler vilka påvisat samband med psykologiskt partnervåld.
En svaghet med studien var att vi inte kunde analysera samtliga av de variabler vi
identifierat (ex. kriminalitet, anknytningsmönster och höga testosteronhalter), eftersom
upplägget och materialet från DOVE-rapporten inte utformats kring dessa. Studien tog heller
inte hänsyn till hur de olika variablerna uppkommit, vilka kan ha triggats av andra variabler
likväl som att ha uppstått fristående. Således finns det skäl att i fortsatt forskning undersöka
om det går att ta reda på varför vissa variabler uppstår, vilket i så fall skulle kunna ge en
chans att identifiera samband mellan beteenden i ett tidigare skede och en förhöjd risk för
framtida utövande av psykologiskt partnervåld.
Då studien genomfördes i Östersund vilket räknas till att vara en mindre stad i Sverige,
finns det en potentiell risk att kontextuella faktorer påverkat resultatet. Således blir det svårt
17
att redan nu genomföra generaliseringar baserade på den nuvarande studiens resultat. Det är
nödvändigt att fortsatt kvantitativ forskning bedrivs vilken tar sin utgångspunkt i både större
men även flera likvärdiga städer inom Sverige. Detta för att se om resultaten är likvärdiga
mellan andra svenska städer och Östersund. Dock vore det intressant om övriga studier inom
DOVE-rapporten uppvisar ett resultat vilket är samstämmigt med det som den nuvarande
studien kommit fram till. Detta skulle i så fall kunna betyda att likheter i studiens resultat
påvisas trots skilda internationella kontextuella faktorer och ett större nationellt underlag
skulle då vara överflödigt.
Vår studie bidrog till nuvarande forskning genom att belysa flera signifikanta
prediktorer för psykologiskt partnervåld. Vidare bidrog studien med att vi kunde konstatera att
effekten för två av prediktorerna var starkare respektive svagare för ett visst kön. Vi har även
en förhoppning om att denna studie kommer att bidra med att samhällsproblematiken kring
partnervåld kan förebyggas, fångas upp och behandlas utifrån kunskapen om att prediktorer
och utåtagerande av aggressioner är likvärdiga oavsett kön. Våld i nära relationer är ofta
förekommande och ett ämne för debatt vilket ges mycket utrymme i media. Det tycks finnas
en allmän uppfattning att offer- och förövarrollerna är förutbestämda utifrån kön, där kvinnan
utmålas som offer och mannen som förövare. Flera internationella studier inklusive DOVE
visar att utövande av partnervåld per se inte är utmärkande för något kön. I den aktuella
studien har vi inte kunnat hitta något fynd som talar emot att det skulle vara på något annat
sätt när det gäller prediktorer för psykologiskt partnervåld.
18
Referenslista
Archer, J. (2000). Sex differences in aggression between heterosexual partners: A metaanalytic review. Psychological Bulletin, 126(5), 651-680. doi:10.1037/00332909.126.5.651
Archer, J. (2004). Sex differences in aggression in real-world settings: A meta-analytic
review. Review of General Psychology, 8(4), 291-322. doi:10.1037/10892680.8.4.291
Archer, J. (2006). Cross cultural differences in physical aggression between partners: A
social-role analysis. Personality & Social Psychology Review, 10(2), 133-153.
doi:10.1207/s15327957pspr1002_3
Arnocky, S. A, (2011). Understanding female aggression and male victimization from an
evolutionary psychological perspective. Doktorsavhandling McMaster University.
Tillgänglig: http://digitalcommons.mcmaster.ca/opendissertations/6334/
Babor, T. F., Higgins-Biddle, J. C., Saunders J. B., & Monteiro, M. G. AUDIT:
the Alcohol Use Disorders Identification Test. Guidelines for use
in primary care. 2nd ed. Geneva: World Health Organization; 2001. Tillgänglig:
http://www.talkingalcohol.com/files/pdfs/WHO_audit.pdf
Bruley, C., Hatfield, J., & Markel, P. (2012). Rural court sentencing as a predictor of
arrestrates for domestic-violence offenders. Journal of Rural Mental Health,
36(1), 18-23. doi:10.1037/h0094776
Brush, L. D. (1990). Violent Acts and injurious outcomes in married couples: Methodological
Issues in the National Survey of Families and Households. Gender & Society, 4, 5667. doi:10.1177/089124390004001005
Brottsförebyggande rådet. (2013). Hämtad 2013-10-11:
http://statistik.bra.se/solwebb/action/index
Capaldi, M. D., Kim, K. H., & Shortt, W. J. (2007). Observed initiation and
reciprocity of physical aggression in young, at-risk couples. Journal of Family
Violence, 22(2), 101-111. doi:10.1007/s10896-007-9067-1
Carney, M., Butell., & Dutton, D. (2007). Women who perpetrate intimate partner
violence: A review of the literature with recommendations for treatment. Aggression
and Violent Behavior, 12(1), 108-115. doi:10.1016/j.avb.2006.05.002
Chen, P., & White, H. R. (2004). Gender Differences in Adolescent and Young Adult
Predictors of Later Intimate Partner Violence. Violence Against Women,
10(11), 1283-1301. doi:10.1177/1077801204269000
Cohen, J., Cohen, P., West, S. G., & Aiken, L. S. (2003). Applied multiple
regression/correlation for the behavioral sciences (3rd ed.). London: Lawrence
Erlbaum Associates.
19
Costa, D., Soares, J. J. F., Lindert, J., Hatzidimitriadou, E., Karlsso, A., Sundin, Ö., Toth, O.,
Ioannidi-Kapolou., E., Degomme, O., Cervilla, J., & Barros, H. (2013). Intimate
partner violence in Europe: design and methods of a multinational study. Gaceta
Sanitaria, 2013. doi:10.101016/j.gaceta.2013.03.001
Doumas, D. M., Pearson, C. L., Elgin, J. E., & McKinley, L. L. (2008). Adult Attachment as a
Risk Factor for Intimate Partner Violence. The 'Mispairing' of Partners' Attachment
Styles. Journal of Interpersonal Violence, 23(5), 616-634.
doi:10.1177/0886260507313526
Edwards, K. M., Dixon, K. J., Gidycz, C. A. & Desai, A. D. (2013). Family-of-Origin
Violence and College Men´s Report of Intimate Partner Violence Perpetration in
Adolscence and Young Adulthood: The Role of Maladaptive Interpersonal Patterns.
Psychology of Men & Masculinity. doi:10.1037/a0033031
El-Sheikh, M., Kelly, R., & Rauer, A. (2013). Quick to Berate, Slow to sleep: Interpartner
Psychological Conflict, Mental Health, and Sleep. Health Psychology, 32(10), 10571066. doi:10.1037/a0031786
Finkel, E. J., DeWall, C. N., Slotter, E. B., McNulty, J. K., Pond, Jr. R.S., & Atkins, D.C.
(2011). Using 13 Theory to Clarify When Dispositional Aggressiveness Predicts
Intimate Partner Violence Perpetration. Journal of Personality and Social Psychology,
102(3), 533-549. doi:10.1037/a0025651
Finkel, E. J., DeWall, C. N., Slotter, E. B., Oaten, M., & Foshee, V.A. (2009). Self-Regulatory
Failure and Intimate Violence Perpetration. Journal of Personality and Social
Psychology, 97(3), 483-499. doi:10.1037/a0015433
Gelles, J. R. (2007). The politics of research: The use, abuse, and misuse of social science
data - the cases of intimate partner violence. Family court review, 45(1), 4251. doi:10.1111/j.1744-1617.2007.00127.x
Graham-Kevan, N., & Archer J. (2005). Investigating three explanations of women’s
rela-tionship aggression. Psychology of Women Quarterly, 29(3), 270-277.
doi:10.1111/j.1471-6402.2005.00221.x
Graham-Kevan, N., & Archer, J. (2003). Physical aggression and control in heterosexual
relationships: The effect of sampling procedure. Violence and Victims, 18(2), 181196. doi:10.1891/vivi.2003.18.2.181
Golding, M. J. (1999). Intimate Partner Violence as a Risk Factor for Mental
Disorders: A Meta-Analysis. Journal of Family Violence, 14(2), 99-132.
doi:10.1023/A:1022079418229
Hallberg, M., & Hermansson, J. (2005). ”Granskning av professor Lundgrens
forskning i enlighet med Uppsala universitets regler avseende förfarandet
vid anklagelse om vetenskaplig ohederlighet”,
http://samfak.uu.se/rapporter/Granskarnas_rapport.pdf
20
Hamby, S. (2009). The Gender Debate About Intimate partner Violence: Solutions and dead
Ends. Psychological Trauma: Theory, reasearch, Practice, and Policy, 1(1), 24-34.
doi:10.1037/a0015066
Hines, D. A., & Malley-Morrison, K. (2001). Psychological effects of partner abuse against
men:A neglected research area. Educational Publishing Foundation, 2(2), 7585. doi:10.1037/1524-9220.2.2.75
Hosmer, D. W., & Lemeshow, S. (2000). Applied logistic regression (2nd ed.). New York:
Wiley.
Hradilova-Selin, K. (2009). Våld mot kvinnor och män i nära relationer:Våldets karaktär och
offrens erfarenheter av kontakter med rättsväsendet. (Rapport 2009:12). Västerås:
Brottsförebyggande rådet
Johnson, P. M. (2009). Langhinrichsen-Rolling’s Confirmation of the Feminist Analysis of
Intimate Partner Violence: Comment on“Controversies Involving Gender and
Intimate Partner Violence in the United States”. Sex Roles, 62(3-4), 212219. doi:10.1007/s11199-010-9767-5
Kaura, S., A., & Allen, M. A. (2004). Dissatisfaction with relationship power and
dating violence perpetration by men and women. Journal Interpersonal Violence,
19(5), 576-588. doi:10.1177/0886260504262966
Krause, E.D, Goodman, L.A. & Dutton, M.A. (2007). Longitudinal factor structure of
posttraumatic stress symptoms related to intimate partner violence. Psychological
Assessment, 19(2), 165-175. doi:10.1037/1040-3590.19.2.165
Lundgren, E., Heimer, G., Westerstrand, J., & Kalliokoski, A. M. (2001). Slagen dam: Mäns
våld mot kvinnor i jämställda Sverige – en omfångsundersökning,
Brottsoffermyndigheten och Uppsala universitet. Umeå: Åströms tryckeri AB.
Lövestad, S., & Krantz, G. (2012). Men’s and women’s exposure and perpetration of partner
violence: an epidemiological study from Sweden. BMC Public Health, 12(945),
doi:10.1186/1471-2458-12-945
Marshall. A.D., & Holtzworth-Munroe A. (2010). Recognition of Wive´s Emotional
Expressions: A Mechanism in the Realationship Between Psychopathalogy and
Inimate Partner Violence Perpetration. Journal of Family Psychology.
doi:10.1037/a0017952
Palazzolo, K., E., Roberto, A., J., & Babin, E., A. (2010). The relationship between parents'
verbal aggression and young adult children's intimate partner violence victimization
and perpetration. Health Communication, 25(4), 357-364.
doi:10.1080/10410231003775180
Pinto, L. A., Sullivan, E. L., Rosenbaum, A., Wyngarden, N., Umhau, J. C., Miller, M. W., &
Taft, C. T. (2010). Biological correlates of of intimate partner violence perpetration.
Aggression and Violent Behavior, 15(5), 387-398. doi:10.1016/j.avb.2010.97.001
21
Próspero, M. (2007). Mental health symptoms among female and male victims of partner
violence. American Journal of Men's Health, 1(4), 269-277.
doi:10.1177/1557988306297794
Rauer, A.J. & El-Sheik, M. (2012) Reciprocal Pathways Between Intimate Partner Violence
and Sleep in Men and Woman. Journal of Family Psychology. Vol.26 . No 3, 470-477.
American Psychological Association. doi:10.1037/a0027828
Roberts, T. A., Auninger, P., & Klein, J. D. (2006). Predictors of partner abuse in a
nationally representative sample of adolescents involved in heterosexual dating
relationships. Violence and Victims, 22(1), 81-89. doi: 10.1891/vivi.21.1.81
Saewyc, E. M,. Brown, D., Plane, M. B., Mundt, M. P., Zakletskaia, L., Wiegel, J., &
Fleming, M. F. (2009). Gender differences in violence exposure among university
students attending campus health clinics in the United States and Canada. Journal of
Adolescent Health, 45(6), 587-594. doi:10.1016/j.jadohealth.2009.03.024
Schnurr, M. P., Mahatmya, D., & Basche, III, R.A. (2012). The Role of Dominance, Cyber
Aggression Perpetration, and Gender on Emerging Adults´Perpertration of Intimate
Partner Violence. Psychology of Violence, 3(1), 70-83. doi:10.1037/a0030601
Shook, N. J., Gerrity, D. A., Jurich, J., & Segrist, A. E. (2000). Courtship violence among
college students: A comparison of verbally and physically abusive couples. Journal
of Family Violence, 15(1), 1-22 doi:10.1023/A:1007532718917
Simonelli, J., & Ingram, K. M., (1998). Psychological distress among men experiencing
physical and emotional abuse in heterosexual dating relationships. Journal of
Interpersonal Violence, 13(6), 667-681. doi:10.1177/088626098013006001
Straus, M. A., Hamby, S. L., Boney-McCoy, S., & Sugarman, D. B. (1996). The revised
Conflict Tactics Scale (CTS2): Development and preliminary psychometric data.
Journal of Family Issues, 17, 283-316. doi:10.1177/019251396017003001
Straus, M. A. (2008). Dominance and symmetry in partner violence by male and female
university students in 32 nations. Children and Youth Services Review, 30(3), 252275. doi:10.1016/j.childyouth.2007.10.004
Straus. M. A. (2010). Thirty years of denying the evidence on gender symmetry in partner
violence: Implication for prevention and treatment. Partner Abuse, 1(3), 332-362.
doi:10.1891/1946-6560.1.3.332
Sunday, S., Kline, M., Labruna, V., Pelcovitz, D., Salzinger, S., & Kaplan, S. (2011). The
Role of Adolescent Physical Abuse in Adult Intimate Partner Violence. Journal of
Interpersonal Violence, 26(18), 3773-3789. doi:10.1177/0886260511403760
Walsh, Z., Swogger, M. T., O´Connor, B. P., Schonbrun, Y. C., Shea, M. T. & Stuart, G. L.
(2010). Subtypes of Partner Violence Perpertrators Among Male och Female
Psychiatric Patients. Journal of Abnormal Psychology, 119(3), 563-574.
doi:10.1037/a0019858
22
White, J.W., Smith, Paige., Koss, M. P., & Figueredo, A. J. (2000). Intimate Partner
Aggression - What Have We Learned? Comment on Archer (2000). Psychological
Bulletin, 126(5), 690-696. doi:10.1037//0033-2909.126.5.690
Zimet, G. D., Dalhem, N. W., Zimet, S. G., & Farley, G. K. (1988) The multidimensional
scale of perceived social support. Journal of Personality Assessment, 52(1), 30-41.
doi:10.1207/s15327752jpa5201_2
23