Hämta publikationen i PDF

magasin 1.2010
Hedersvåld – ett
”icke-svenskt” våld?
Unga män tar ställning
mot hedersförtryck
Föräldraskap mellan
frihet och tvång
Bantning, rakade ben,
brudslöja – och hijab
N o r d i s k i n s t i t u t t f o r k u nn s k a p o m k j ø nn
Tema:
Minoritetsungdom
Med hedern i behåll
När unga blir politiska symboler i det jämställda Norden
Innehåll nr 1.10
Intro
bosse parbring Redaktör för NIKK magasin
NIKK magasin
8 H-ordet
”Hore”-rykte er noe mange jenter frykter. Det finnes interessante likheter
og forskjeller i håndtering av et seksuelt stigma mellom norske jenter med
ulik etnisk bakgrunn.
11 Kronikk: Et samfunn for alle
Med hedern i behåll
Heder och ära har blivit
viktiga begrepp i jämställd­
hetspolitik och forskning i
Norden de senaste tio åren.
Debatten startade efter att
några unga kvinnor i mino­
ritetsmiljöer mördades av
familjemedlemmar. Politiken svarade fort
genom handlingsplaner och politiska insatser
mot ”hedersvåld” och arrangerade äktenskap.
Debatten och politiken förde också till forsk­
ning på området.
NIKK magasin sätter i detta temanummer
fokus på jämställdhet och minoritetsungdom,
med en önskan om att kunna göra det med
ungdomars heder i behåll. Inte vad gäller oskuld
och rykten, utan genom att ge unga ett erkän­
nande och en självständig aktörsroll.
Kritisk forskning visar att mediedebatt,
politik, sociala insatser och forskning annars
riskerar göra särskilt unga kvinnor till offer
som ska räddas av de jämställda länderna i
Norden. Unga kvinnor med minoritetsbakgrund
blir på så sätt politiska symboler.
Sociologen Annick Prieur kallar unga i mino­
ritetsmiljöer för balanskonstnärer. Hon menar
att de står i en korsning mellan olika förståelser
av familj, identitet och förhållandet mellan
autonomi och beroende.
Dessa unga balanskonstnärer finns det där­
med mycket att lära av. De kan också säga något
om de nordiska ländernas självbild som jäm­
ställda paradis.
Det finns utan tvekan jämställdhetsproblem
i minoritetsmiljöer, men det gör det också i
majoritetssamhället. Flera forskare pekar på
faran med att göra alltför stor åtskillnad mel­
lan könsbaserad kontroll och våld som utövas
i minoritets- respektive majoritetsmiljöer.
Det behövs politik och forskning som klarar
av att ta hänsyn till kön, etnicitet och makt på
ett nyanserat sätt. Målet måste vara att inte
upprätthålla ett ”vi” och ett ”dom”.
– Bosse Parbring
Vi unge som har en annen bakgrunn enn den norske opplever å bli trukket
og presset i f lere retninger, skrever Afshan Rafiq fra Høyre.
12 Hedersvold. Eksisterer det en verdikonflikt mellom
”det svenske” og ”det ikke-svenske”?
8 – Du klarer ikke å
tenke på noe annet
enn hva de sier om deg.
Har de først begynt å
snakke, så fortsetter
de å snakke om deg.
–
UTGIver
NIKK – Nordisk institutt for
kunnskap om kjønn
PB 1156 Blindern, NO-0318, Oslo
Telefon +47 22 85 89 21
Telefaks: +47 22 85 89 50
[email protected] | www.nikk.no
ANSVARLIG REDAKTØR
Solveig Bergman
[email protected]
REDAKTØR
Bosse Parbring
[email protected]
DESIGN Aina Griffin
Layout Bosse Parbring
18 Unga män tar ställning mot hedersförtryck
Han höll på att få sin syster bortgift. Nu är Farman Sediq engagerad i Sharaf hjältar
och arbetar mot hederskultur.
22 Minoritetssamfund er løsningen
24 Framstår som ofre
Når journalister skriver om hjelpetiltak overfor unge som f lykter fra
tvangsekteskap, følger de en fast nyhetsmal der hjelpeorganisasjoner som har
spesialisert seg på ”minoritetsvold” styrer mye av innholdet og vinklingen.
18 Jämställdhet inget svenskt. – Man kan
finslipa sin kultur, säger Farman Sediq från Sharaf hjältar.
TRYKK Zoom Grafisk AS
OPPLAG 9.000 eks.
26 – Barnen kommer hem
från skolan och säger att
de lärt sig att föräldrarna
inte kan skälla på dem –
då ringer barnen polisen.
monica f ive aarset, forskare
26 Föräldraskap mellan frihet och tvång
– Våra barn säger att norrmän kan göra vad som helst och det är inte sant.
Problemet är att vi inte möts. Vi diskuterar aldrig med norska föräldrar. Det
existerar många myter åt båda håll. Vi vet ingenting om varandra. Det säger
en pakistansk mamma i en norsk studie om föräldrar med minoritetsbakgrund.
28 Hijab Chique
Arrangerade äktenskap, könsstympning, hedersmord – och hijab. I debatten
diskuteras de gärna som en del av samma paket. Varför diskuterar man inte
turban, kåpa, keps – och hijab? Eller bantning, rakade ben, brudslöja – och hijab?
32 Politisk bestilt forskning
FORSIDEFOTO
Colourbox
ABONNEMENT
Abonnementet er gratis og inkluderer tre
numre i året, to på skandinavisk, ett på
engelsk. Bestil på www.nikk.no.
” h o r e ”- r y k t e
Debatten om æresrelatert vold eller hedersvold har det siste tiåret engasjert,
mobilisert og splittet svenske feminister innen både akademia og offentlig likestillingspolitikk. Stridens kjerne er om vold som rammer unge minoritetsjenter er
uttrykk for en spesiell, kulturelt basert vold med bakgrunn i visse geografiske regioner.
Æresrelaterede konf likter bør ikke kun betragtes som ”indvandrerproblemer”.
De kan løses, men det kræver en holdningsændring på f lere planer.
Det mener Rebwar Karimi fra projektet Kitke! (Udryd!) i Finland.
–
NIKK magasin 1.2010
ISSN 1502-1521
isabel om
12 ”Invandrarflickor” som politisk symbol
Politisk bestilt forskning om ligestilling og unge med minoritetsbaggrund
kredser ofte om de samme få temaer. Hvad betyder båndene mellem politik
og vidensproduktion for forskningens kvalitet og resultater?
35 Ledare: Makten i akademin
11 Manglende dialog. Mange føler seg presset til å
utvikle egne fellesskap, skrever Afshan Rafiq fra Høyre.
2
NIKK magasin 1.10
NIKK magasin 1.10
3
Aktuelt
Aktuellt
ISLAND
sverige
”Ikke all hjerneforskning er sexistisk og dårlig,
men den som er det, plukkes veldig raskt opp
av medier og populærskribenter.”
–
Kvinnor vill
äta mindre kött
cordelia f ine, australsk psykolog
Mammor får inte jobba
Sju av tio kvinnor kan tänka
sig att äta mindre kött för att
bromsa klimatförändringen.
Bland männen är motsvarande
andel endast 40 procent. Kvinnor
är också mer benägna än män
att minska sitt eget bil-åkande
och åka mer kollektivt. Det
framgår av en studie som Natur­
vårdsverket i Sverige beställt.
Fler kvinnor än män är be­
nägna att själva göra föränd­
ringar för att minska utsläppen
av växthusgaser.
Den största skillnaden gäller
köttätandet, som 69 procent av
kvinnorna kan tänka sig att dra
ner på, jämfört med 40 procent
av männen. Nästan hälften av
kvinnorna, 49 procent, uppger
också att de redan dragit ner på
Handbok för pedagoger
Jämställdhet, tillväxt och
hållbar utveckling
25-26 november arrangeras den europeiska
konferensen Equality, Growth and
Sustainability – Do they mix? vid Linköpings
universitet i Sverige. Konferensen ska
utforska hur jämställdhet, tillväxt och hållbar utveckling kan smälta samman i
organisationer och tillämpas i praktiken.
Konferensen arrangeras bland andra av
Jämi – program för jämställdhetsintegrering
i staten och NIKK.
Läs mer: www.liu.se/genusforum/Konferens
4
NIKK magasin 1.10
Svensk EU-minister kritisk
I Norden är varken längden på mammaledigheten
eller pappaveckorna kontroversiella – som de är
i andra EU-länder. Det är istället de obligatoriska
sex veckorna som Sverige, Danmark och Finland
inte vill ha. Skulle man följa direktivet till punkt
och pricka skulle det innebära att kvinnor för­
bjuds att jobba under sex veckor även om deras
förlossning har gått förhållandevis bra och de
skulle kunna jobba hemifrån till exempel. Sveriges
BOSSE PARBRING
www.nikk.no
V
i er vant til å tenke på den nordiske familiepolitikken
under ett, som noe som støtter kvinnenes deltakelse
i arbeidslivet, menns aktive tilstedeværelse i familien
og barns velferd. Den nordiske barneomsorgspolitikken blir
ofte sett på som støtte for en familiemodell der begge
foreldrene er aktive forsørgere og også omsorgsgivere. Dette
bildet vil vi gjerne formidle til resten av verden, men hvor like
er de nordiske landene egentlig når man ser litt nærmere på
barneomsorgspolitikken? Hvordan støtter offentlig politikk
likestillingen i familien i de nordiske landene? Hva kan
avsløres når man gjør en nærmere analyse av barneomsorgspolitikkens rasjonalitet og logikk?
klimatförändringar
69%
av kvinnorna i Sverige kan
tänka sig att äta mindre kött för
att minska klimatförändringen.
Bland männen är motsvarande
andel endast 40 procent.
som minskar klimatpåverkan.
Läs om studien på www.natur­
vardsverket.se.
Mer om jämställdhet och
klimatförändringar finns att
läsa på www.nikk.no.
NIKK Publikationer 2009:2
Minna Rantalaiho tar i denne rapporten utgangspunkt i en
sammenligning mellom den norske og finske barneomsorgspolitikken med spesielt fokus på kjønn. Den viser hvordan
mål og intensjoner som ikke alltid er i samsvar med hverandre
kan føre til indre spenninger i familiepolitikken både
i Norge og i Finland. Når politikkens
formål ikke er entydig kan det
være vanskelig å nå målet, for
eksempel likestilling mellom
kjønnene.
Kvoter, valgfrihet, fleksibilitet
NIKK Publikationer 2009:2
SVERIGE
EU-minister Birgitta Ohlsson som är gravid och
planerar att gå tillbaka till jobb en månad efter
förlossningen har i en debattartikel i Aftonbladet
påpekat att hon inte skulle kunna göra det om
direktivet gällde.
– Föräldraledigheten ska vara en rättighet,
inte ett obligatorium. Det säger den svenska vänster­
partisten Eva-Britt Svensson som är ordförande
för jämställdhetsutskottet i EU-parlamentet.
– Det kanske inte är så många kvinnor som
skulle drabbas av sex veckors obligatorium, men
det är en principiell fråga. Föräldraledigheten ska
vara en rättighet för kvinnor och män och en
skyldighet för arbetsgivare.
Syftet med obligatoriet är att skydda kvinnor
från påtryckningar från arbetsgivare att tvinga
dem tillbaka till jobb tidigt. Det är en realitet i
många EU-länder, menar direktivets försvarare.
– Jag förespråkar fritt val, säger den portugi­
siska socialdemokraten Edite Estrela som sitter i
jämställdhetsutskottet. Men detta direktiv stöder
kvinnors hälsa. Om inte kvinnor måste stanna
hemma i sex veckor kan arbetsgivare tvinga kvin­
nor att arbeta tidigare.
Läs mer på www.nikk.no
sin köttkonsumtion för klima­
tets skull. Bland männen är mot­
svarande siffra 41 procent.
Fler kvinnor än män kan
också tänka sig att köra bil min­
dre (80 respektive 66 procent)
och att åka mer kollektivt (75
respektive 53 procent).
Betydligt färre män (43 pro­
cent) än kvinnor (61 procent)
svarar att de får dåligt samvete,
om de gör saker som är negativa
för klimatet.
Fler kvinnor än män föredrar
också att köpa varor från företag
som arbetar för att minska kli­
matförändringen (74 respektive
62 procent). Både kvinnor och
män lyfter fram priset på klimat­
vänliga alternativ som det största
hindret för att leva på ett sätt
Den første dom for menneskehandel
blev afsagt i mars i Island, da fem
mænd blev idømt fem års fængsel hver
for at have tvunget en 19-årig kvinde
til landet med henblik på prostitution.
Katrín Anna Guðmundsdóttir, lige­stillingsdesigner og adjunkt i kønsvidenskab på Islands Universitet, siger at
dommen er skelsættende, da man
længe har vidst, at menneskehandel
fandt sted i Island. Dommen vil for håbentlig medføre, at også købere af
prostitution vil blive stillet til ansvar,
hvor strafferammen er et års fængsel.
– Det ville opfattes som et klart signal
om at køb af prostitution er et brud på
menneskerettighederne, siger Katrín
Anna. Altinget har også vedtaget en
lovændring, der indebærer at man fra
og med den 1. juli 2010 ikke kan give
dispensation til striptease i klubber og
restauranter. Mange eksperter bifalder
den nye lovændring, da den vil gøre
livet besværligt for bagmændene for
trafficking.
Kvoter, valgfrihet, fleksibilitet
I danska förskolor är det vanligare att
etnicitet uppmärksammas än kön. Med
en ny handbok för praktiker vill ett nätverk
av forskare, pedagoger och lärare öka
medvetenheten kring vilken roll kön
spelar i skola och förskola.
Den danska föreningen Køn i Pædagogik
bildades 2007 och kort därefter fick medlemmarna en önskan från bokförlaget
Frydenlund om att skriva en bok riktad
till lärare, pedagoger och lärarstudenter.
I mars kom resultatet – antologin Åbne o
g lukkede døre med Ane Kirk, Katrine
Scott, Karoline Siemen och Anne Wind
som redaktörer.
Antologin innehåller både teoretiska bidrag
och praktiska exempel kring hur pedagoger
kan arbeta med till exempel normkritisk
undervisning. Flera av artikelförfattarna
har en bakgrund från Lunds universitet
och är inspirerade av svensk forskning
och erfarenheter från jämställdhetsarbete
i svenska skolor.
Läs mer: http://konipaedagogik.dk
I EU pågår en strid där
de nordiska EU-länderna
be­f inner sig i ena ring­
hörnan medan fram­
förallt de syd­europeiska
EU-länderna finns i den
andra ringhörnan. Stri­
den gäller det så kallade
mammaledighetsdirekti­
vet. Sedan 1992 ger den
alla mammor bosatta i
EU-länderna rätt att vara
hemma minst 14 veckor
– varav två veckor är obligatoriska i samband
med förlossnin­gen. Syftet med mamma­ledighetsdirektivet är att skydda mammans och
barnets hälsa efter förlossningen och underlätta
amning. Sedan finns ett annat föräldraledighets­
direktiv som är mer inriktat på möjligheterna
till att kombinera familje- och arbetsliv. Men det
direktivet säger inget om ersättningsnivåer.
EU-kommissionen har sedan två år tillbaka
velat förbättra mammaledighetsdirektivet. Kom­
missonen vill att rätten att vara mammaledig
utökas till 18 veckor – varav sex veckor ska vara
obligatoriska. Jämställdhetsutskottet vill också
ha två pappaveckor. Parlamentet väntas fatta
beslut i juli.
BOKTIPS
Stärks mammors rätt att vara hemma efter förlossning om de
förbjuds att jobba? Så kan man i alla fall tolka det när EU vill
förlänga den obligatoriska delen av mammaledigheten.
De nordiska EU-länderna med Sverige i spetsen är kritiska.
DANMARK
Første dom for
menneskehandel
Kvoter, valgfrihet,
fleksibilitet
Indre spenninger i den nordiske familiepolitikken
Indre spenninger i den nordiske familiepolitikken
NIKK Publikationer 2009:2
ISBN 978-82-7864-027-2
Minna Rantalaiho
Kvoter, valgfrihet, fleksibilitet –
indre spenninger i den nordiske
familie-politikken
Hvordan støtter offentlig politikk
likestillingen i familien i de nordiske
landene? I denne rapporten tar
familieforskeren Minna Rantalaiho
utgangspunkt i en sammenligning mellom
den norske og finske barneomsorgspolitikken med spesielt fokus på kjønn. Den viser
hvordan mål og intensjoner som ikke alltid
er i samsvar med hverandre kan føre til
indre spenninger i familiepolitikken både i
Norge og i Finland. Når politikkens formål
ikke er entydig kan det være vanskelig å
nå målet. Les mer: www.nikk.no
Föregångarna. Kvinnliga professorer
om liv, makt och vetenskap
Kirsti Niskanen och Christina Florin (red.)
Genusforskningen etablerades som en
ny, frisk och kritisk forskningsinriktning
vid svenska universitet under 1980- och
90-talen. För första gången i svensk
universitetshistoria gjorde ett stort antal
kvinnliga forskare karriär i de tidigare
manligt dominerade akademiska
strukturerna och uppnådde höga
positioner i sina discipliner. Några av
de främsta kvinnliga professorerna
inom humaniora och samhällsvetenskap
berättar om sin väg till makten och om
möjligheten att förverkliga sina drömmar.
Nei til kjøp av sex og kropp!
Trine Rogg Korsvik og Ane Stø (red.)
I denne antologien forteller feministiske
aktivister om kampen mot prostitusjon i
Norden. Forfatterne representerer ulike
deler av den feministiske bevegelsen:
grasrotaktivister, lobbyister, hjelpeapparatet og etablerte politikere.
Har klimatet ett kön?
”Ska vi minska utsläppen kan vi inte
fortsätta att låtsas att klimatfrågan är
könsneutral.” Det menar journalisten
Kajsa Lindqvist som med denna bok
ger en introduktion till miljöfrågorna
ur ett könsperspektiv.
SVERIGE
NIKKs forskningsledare
blir professor
Kirsti Niskanen har blivit utsedd till
professor i historia vid Stockholms
universitet. Hon har sedan 2008 varit
forskningsledare vid NIKK och lett
forskningsprojektet Kön och makt
i Norden. Kirsti Niskanen har en
forskarbakgrund både inom ekonomisk
historia och genusvetenskap.
NIKK magasin 1.10
5
Aktuelt
Tema: Minoritetsungdom i Norden
sagt:
”Vi snakker så lite om alt som handler om innhold i kirke og religion.
Vi snakker bare om at muslimene gjør rare ting.”
–
p r o f e s s o r o g t e o l o g , j o r u n n ø k l a n d o m a t t f a r l e i e r b r u d e n o p p k i r ke g u l v e t
er
d pow untries
er an
Gend Nordic co
e
in th
SVERIGE
Minskat intresse för
flickor i skolforskning
Den svenska forskningen om skola och
jämställdhet var tidigare oftast inriktad på
flickor. Numera är det i stället främst
pojkar och flickor eller enbart pojkar som
forskningen handlar om, i det senare fallet
oftast pojkar med skolsvårigheter av olika
slag. Det visar rapporten Kunskap som
befrielse? En metaanalys av svensk
forskning om jämställdhet och skola
1969-2009 (SOU 2010:35) som forskaren
Fredrik Bondestam skrivit på uppdrag av
Delegationen för jämställdhet i skolan,
DEJA. Rapporten omfattar en analys av
drygt 1 500 publikationer publicerade
mellan 1969 och 2009.
y
A stud
s and
litic
of po
ess
busin
Kön och makt
i Norden
Hur kan man tolka skillnaden mellan den par­
lamentariska politikens jämställdhetssuccé och
näringslivets ojämna könsstruktur? Det disku­
terar och analyserar 20 nordiska forskare i de
två delrapporterna från projektet Kön och makt i
Norden som har utförts av NIKK på uppdrag av
Nordiska ministerrådet.
Projektet kartlägger och jämför toppositio­
ner inom politik och näringsliv i de nordiska
länderna och i de självstyrande områdena Grön­
land, Färöarna och Åland. Forskarna har stude­
rat utvecklingen de senaste 15 åren och utvär­
derat jämställdhetspolitiska insatser.
Rapporterna är en infor­
mationskälla för politiska
beslutsfattare, forskare, studenter och
andra som är intresserade av jämställdhet i
politik och näringsliv.
En engelsk broschyr har också tagits fram
som sammanfattar projetektets resultat.
Sedan tidigare finns ett temanummer av
NIKK magasin om kön och makt i politik och
näringsliv.
Alla publikationerna finns att beställa och
ladda ner från www.nikk.no.
8 H-ordet
11 Kronikk: Et samfunn for alle
12 ”Invandrarflickor” som politisk symbol
18 Unga män tar ställning mot hedersförtryck
22 Minoritetssamfund er løsningen
Island indfører kønskvotering
6
Foto: Magnus Fröderberg/norden.org
Tidigare i år har Ann-Sofie Ohlander,
professor emeritus i historia, granskat
läromedel i historia och samhällskunskap,
på uppdrag av DEJA.
– Större uppmärksamhet ägnas åt män än
åt kvinnor i läromedel i samhällskunskap.
Det är heller inte självklart att begreppet
jämställdhet presenteras och diskuteras i
läroböckerna eller att böckernas innehåll
problematiseras ur jämställdhetssynpunkt
där så är befogat, säger hon.
– Läromedlen har stor betydelse för
skolans förmåga att leva upp till kraven i
lagar, förordningar och kursplaner, säger
Anna Ekström, ordförande i DEJA.
Läs mer: www.jamstalldhetiskolan.se
Det islandske parlament har besluttet at indføre
kønskvoter i virksomhedsbestyrelser.
– Jeg er overbevist om, at vedtagelsen af denne
lov vil komme det islandske samfund og er­
hvervs­liv til gode. Et øget antal kvindelige ledere
i erhvervslivet vil skabe større vækst, forbedret
drift og øget ligestilling, sier den islandske lige­
stillingsminister, Árni Páll Árnason.
Den 4. marts vedtog det islandske parlament
en lovændring, der skal fremme ligestilling i
bestyrelser i offentlige anpartsselskaber og pri­
vate aktieselskaber, der har mindst 50 ansatte. I
24 Framstår som ofre
26 Föräldraskap mellan frihet och tvång
bestyrelser, der består af f lere end tre personer,
skal begge køn være repræsenteret med mindst
40 procent inden 1. september 2013.
Desuden er virksomheder med 25 eller f lere
ansatte forpligtede til at offentliggøre, hvor
mange mænd og kvinder der er ansat, og hvor
mange af dem der er i virksomhedens daglige
ledelse.
På den nordiske konference om køn i magt i
november 2009 sagde ligestillingsministeren, at
man er nødt til at indføre en kvoteringslov hvis
det ikke lykkes, at virksomhederne efter deres
generalforsamlinger i foråret kan vise ligestillede
bestyrelser. Han mener, at alle muligheder er
udtømt når det gælder at rette op på kønsbalan­
cen i erhvervslivet, uden direkte indgriben.
– Jeg sagde ved den lejlighed, at hvis der ikke
skete væsentlige ændringer, så ville det være
uundgåeligt at gribe direkte ind ved at indføre
en lov om kønskvotering i bestyrelser af offent­
lige og private anpartsselskaber, sier ligestillings­
minister Árni Páll Árnason.
Tema:
Minoritetsungdom
28 Hijab Chique
32 Politisk bestilt forskning
Är det möjligt att tala om de jämställdhetsproblem
som finns bland unga i minoritetsmiljöer utan att
samtidigt säga att problemen är helt annorlunda
än de som finns i majoritetssamhället?
NIKK magasin 1.10
NIKK magasin 1.10
Foto: Scanpix
7
Tema: Minoritetsungdom i Norden
Tema: Minoritetsungdom i Norden
”Hore”-rykte er noe mange jenter frykter.
Det finnes interessante likheter og forskjeller
i håndtering av et seksuelt stigma mellom
norske jenter med ulik etnisk bakgrunn.
Av Hannah helseth
H-ordet
Ryktet som begrenser jenter
H
va skal til for at en jente blir kalt
hore? Jeg har intervjuet syv jen­
ter mellom 16 og 20 år med fo­
reldre fra Somalia, Irak, Pakistan,
Kurdistan og Tyrkia.
– Det handler ikke bare om seksualitet, men
handler om veldig lette klær og sånn. Mange av
guttene kan si at hun der vil jeg ikke ligge med,
sier Isabel og får fort følge av Sarah:
– Grensa for somalierne er at man har på
bukse. Går man med trang bukse så blir man
kalt ”hore”, sier hun. Isabel forklarer hand­
linger som kan gi deg et rykte:
– Hvis en går hånd i hånd med en gutt på
gata, da begynner folk å snakke. En skal helst
ikke gå sammen med gutter, eller det skal
man ikke. Og det hjelper ikke nødvendigvis
hva du sier, hvis noen har snakket om deg på
forhånd, forklarer Tara:
– Selv om en bare er venn med noen, så
sier de at de er kjærester, og at hun ikke er
jomfru.
I min masteroppgave fra 2005 stilte jeg
samme spørsmål til jenter med etnisk norsk
8
NIKK magasin 1.10
bakgrunn. Anne (15) og Kine (16) forsøker å
forklare meg hvorfor en jente på skolen deres
er en ”hore”. Kine mener en jente som ”slen­
ger med fitta”, ”lar seg lure av guttene” og
snakker om sine seksuelle erfaringer, er ”bil­
lig”. Hun ler høyt mens hun forteller, som
om hun vet at det hun sier er på kanten. Anne
mener en jente er ”billig” hvis ”hun liksom
var sammen med noen for å være sammen
med noen.” Selv om jenta ikke har hatt sex
med kjæresten, kan hun likevel ikke være
trygg for hore-stempelet:
– Men hvis hun hadde knulla med alle
sammen, da hadde hun virkelig fått hore­
rykte på seg. Men hun oppførte seg som hun
hadde det.
Det vanlige ordet
Flere skandinaviske studier om språkbruk
blant ungdom viser at ”hore” er et vanlig
skjellsord. Ordet brukes som skjellsord, rykte
og intimitetsord mellom venninner. ”Hore”ordet har f lere synonymer som ”billig”,
”hore”, ”puta”, ”ho”, ”kæbe”, ”baralla”,
”ludder” eller ”tofemtiogenbugg”. Stemplet
og ryktet rammer jenter som bryter med de
kulturelle forventningene til den normative
feminiteten som råder, og refererer til hvor­
dan en jente oppfører seg både i og utenfor
sengehalmen.
”Hora” tangerer eller overskrider uskrevne
regler om hvor mye, hvor ofte og med hvilke
personer. Det handler om for mye sminke,
for korte skjørt, for grovt snakk og for mange
seksuelle relasjoner. Det finnes interessante
likheter og forskjeller mellom norske jenter
om hva som skal til for å få et rykte og hvilke
konsekvenser det kan få.
Frykt for foreldrene
”Hore” brukes av minoritetsjentene både
som kjæleord og negativt stempel. Det vil si
som et ”helt normalt ord, som ikke betyr
noe” (Sarah) og som et rykte. Jentene for­teller
at ryktene spres i hele den etniske gruppen
og handler ikke bare om hva andre i ung­
domsgruppen syns. Det kan også føre til
strengere regler fra foreldrene, forteller noen
av jentene. En av minoritetsjentene forteller
om en jente som har giftet seg uten foreldre­
nes tillatelse:
Rim: Muslimske jenter får ikke lov til å
ha kjæreste. Nå er det skam. Men hvis
hun hadde sagt det til foreldrene at hun
likte den gutten, så kunne de kanskje
godtatt det. At det ikke kommer som et
sånn sjokk.
Hannah: Hvorfor er hun redd for å si det?
Samira: At foreldrene blir sure.
Adina: Kanskje at foreldrene også kan
nekte. At de kan si at han der passer ikke
til deg. At det er derfor hun ikke sier det.
Det er ikke rart at foreldre til en 18-åring blir
sure om hun gifter seg uten å fortelle det til
nær familie, men Adina nevner også frykten
for at foreldrene skal nekte dem.
Alle baksnakker deg
De samme jentene mener at alle baksnakker
deg hvis du får deg kjæreste. Samira sier:
– Hvis det er sånn at du får deg kjæreste,
så vet alle i det pakistanske miljøet om det.
Det er sånn typisk utlending. Det er det verste
som kan skje med deg. Adina følger på:
– Hvis en venninne av moren min hadde
sett meg med en gutt ville hun gått til moren
min og sagt: Jeg har sett henne sammen med
den og den gutten.
De gjentar at det handler om alle, og en
av jentene innrømmer at hun selv sprer ryk­
ter, men at hun forsøker å la være. Jentene
mener det varierer mellom de etniske grup­
pene hva som skal til for å få et rykte. Men
ofte handler det om å bli sett alene sammen
med en gutt, og dermed oppstår mistanken
om at hun ikke lenger er jomfru.
Men det er ikke slik at jentene ikke kaller
andre jenter ”hore”. En jente med tyrkisk og
en jente med somalisk bakgrunn mente når
en jente lo høyt og gjorde seg til for guttene,
så var hun ”horete”. En av jentene som ble
intervjuet var opptatt av at det ikke bare er
minoritetsjenter som blir utsatt for negativ
stempling. Isabel forteller om en episode fra
Ryktets makt. ”Du klarer ikke å tenke på noe annet enn
hva de sier om deg. Har de først begynt å snakke, så
fortsetter de å snakke om deg.” (Isabel)
Illustrasjonsfoto: Colourbox
TV-serien ”Paradise hotel” med bare etnisk
norske deltakere, hvor en jente blir omtalt
som ”ekkel” og ”billig”, fordi hun ifølge gut­
tene var utfordrende kledd.
Sex i kjærlighetsrelasjonen
Anne, Kine og Beate forsøkte så godt de
kunne å trekke opp grensene for ærbar kvin­
nelig seksualitet. De ser ut til å mene at jen­
ter bør ha sex innenfor en stabil kjærlighets­
relasjon. Å bryte med den regelen gjør at
jenter risikerer hore-stigmaet.
Selv om Kine og Anne forsøker å bygge
opp vanntette skott mellom den stigmati­
serte og dem selv, så kan også de risikere å få
rykte på seg. Kine forteller aldri om hva hun
har gjort med en gutt, for da ”begynner folk
å snakke”.
NIKK magasin 1.10
9
Tema: Minoritetsungdom
i Norden
kronikk
Tema: Minoritetsungdom i Norden
Afshan Rafiq
leder Høyres Forum
for mangfold og
inkludering
Hvis en går hånd i hånd med en gutt på
gata, da begynner folk å snakke. Og det
hjelper ikke nødvendigvis hva du sier,
hvis noen har snakket om deg på forhånd.
–
Ulike seksuelle roller
Tap av anseelse
Det virker som om minoritetsjentene har
langt strengere regler på hva som gjør at de
får rykte på seg enn de etnisk norske. Mino­
ritetsrådgivere ansatt ved videregående skoler
forteller at det er f lere jenter som har hem­
melig kjæreste. Ofte kan det å ha kjæreste
være nok til å få et seksuelt rykte.
De etniske norske jentene er redde for hva
jevnaldrende skal synes om dem, mens mino­
ritetsjentene jeg har intervjuet i større utstrek­
ning frykter foreldrenes reaksjoner.
10
NIKK magasin 1.10
tara
En britisk undersøkelse viser at stigma­
tiserte jenter lettere blir utsatt for seksuali­
sert vold.
I en svensk undersøkelse gjennomført av
Stina Jeffner mente ungdommene at en jentes
troverdighet som voldtektsoffer sank om hun
hadde rykte på seg. ”Hore”-stempelet påvirker
statusen til jenta. Dermed øker også mulighe­
ten for at noen kan forgripe seg på henne.
Minoritetsjenter som får et rykte på seg
kan risikere å bli utsatt for strenge sanksjo­
ner fra foreldrene. I disse tilfellene er det først
og fremst familiens anseelse som står på spill,
ikke bare den enkeltes anselse i ungdoms­
miljøet. Mye tyder på at det å bære et stigma
er å være i en utsatt posisjon, uavhen­gig av
etnisk bakgrunn.
Foto: Scanpix
Det handler med andre ord ikke bare om
seksuelle handlinger i eller utenfor en kjær­
lighetsrelasjon, men om kontroll, selvdisiplin
og framtoning. Kine mener at en jente som
”lar seg lure av guttene” fortjener ryktet. Det
vil si en jente som er uselvstendig i den sek­
suelle situasjonen.
Blant ungdom finnes det en sterk fore­
stilling om at alle gutter vil ha sex hele tiden.
Gutters seksualitet beskrives som grenseløst
kåt av både guttene selv og av jentene. De
tradisjonelle forestillingene gjør at en gutt
som har vært sammen med mange jenter har
kontroll over dem. Han kan håndtere dem og
få dem dit han vil. Hun kan vise at hun har
kontroll gjennom å avvise ham, ikke ved å
ha sex med ham.
I visa ungdommen synger har ikke kvin­
ner en seksuell vilje, men blir ”tatt”, ”lurt”
eller ”brukt”. Hun må først vinne hans hjerte
og bli den eneste han begjærer for å beholde
verdigheten. Det kan være en av grunnene til
at det ikke finnes noen direkte nedsettende
ord for menns aktive seksualitet, bare for
umandighet.
Ikke alle jenter som kysser på fest får
rykte på seg, da ville de f leste ungdomsfester
blitt avlyst. Men vissheten om hore-stigmaet
spøker i bakgrunnen for jenters seksuelle
handlinger. De uklare grensene gir stigmaet
kraft. Det er vanskelig å forsikre seg mot det,
og jentene har liten beskyttelse i hverandre.
Solidariteten dem imellom er svak.
Afshan Rafiq var Norges første
faste stortingsrepresentant
med minoritetsbakgrunn.
Nå er hun vararepresentant
(suppleant) i Stortinget.
Kollektiv kraft
Ryktet henter sin kraft fra kollektivets be­
døm­melse av den enkelte, og det er vanskelig
å forsvare seg imot. Isabel forteller om hvordan
hun hadde når det ble snakket om henne:
– Du klarer ikke å tenke på noe annet enn
hva de sier om deg. Dessuten er det umulig
å bli kvitt. Har de først begynt å snakke, så
fortsetter de å snakke om deg.
Et rykte har ikke særlig kraft hvis det bare
er noen få som reagerer, men det er følel­sen
av at ”alle snakker” som gjør det problematisk.
Nedsettende betegnelser fungerer dehuma­
niserende, og det igjen gjør det enklere å utøve
vold. Empati og aggresjon henger sammen.
Hvis vedkommende er blitt redusert til en
nedsettende betegnelse vil det muligens være
lettere å forgripe seg på vedkommende.
Det finnes uutforskede likheter og forskjeller mellom minoritetsungdom og etnisk
norsk ungdom. ”Hore”-rykte er i hvert fall
noe alle de intervjuede jentene frykter.
Fotnote: Alle siterte ungdommer har fiktive navn.
Hannah Helseth er utdannet sosiolog fra Universitetet i
Oslo og kommer til høsten med boken ”Generasjon sex”
på Manifest forlag.
Referanser
Ambjörnsson, Fanny (2004): I en klass för sig. Genus,
klass och sexualitet bland gymnasietjejer.
Stockholm: Ordfront
Bäckman, Maria (2003): Kön och känsla. Sverige:
Makadam förlag
Duncan, Neil (1999): Sexual Bullying – gender conflict
and the pupil culture in secondary schools. London/
New York: Routledge
Five Aarset, Lidén, & Seland (2008): Ungdom med
innvandrerbakgrunn – verdier, normer og livsvalg
– en kunnskapsstatus. Oslo: Institutt for
samfunnsforskning
Helseth, Hannah (2005): ”Ingen jenter på skolen her
er horer” – en studie i forbyggende arbeid blant
ungdom. Oslo: Universitetet i Oslo (masteropp­
gave)
Helseth, Hannah (2007): Kunnskapsstatus om
kjønnsrelatert mobbing. Oslo: Utdanningsdirek­
toratet
Jeffner, Stina (1997): ”Liksom våldtäkt, typ”: om
betydelsen av kön och heterosexualitet för
ungdomars förståelse av våldtäkt. Uppsala:
Uppsala Universitet
Øia, T og Vestel, V (2007): Møter i det flerkulturelle.
Oslo: NOVA.
Slik kan vi skape
et samfunn for alle
D
et foregår en streng moralsk
kontroll i det offentlige rom i
bydelen Grønland i Oslo. Jeg
ser utviklingen som et resul­
tat av at minoritetsgrupper får
lov til å isolere seg uten kunnskap om nor­
ske normer og regler.
Mange med minoritetsbakgrunn føler
seg presset av majoritetsbefolkningen til å
utvikle egne fellesskap. Det bygges usynlige
murer mellom folk, som lager egne sam­
funn med egne regler. De foretrekker å
samhandle med hverandre og har liten
kontakt med andre.
Manglende dialog og forståelse mellom
storsamfunnet og enkelte minoritetsmiljøer
skaper alvorlige konf likter.
Mange av disse konf liktene har synlig­
gjort behovet for en åpen, inkluderende og
demokratisk debatt om de problemene som
enkelte minoriteter sliter med i det norske
samfunnet.
Ut fra min egen livserfaring vet jeg at
møtet mellom to kulturer kan for mange
arte seg som den reneste kollisjon, hvor en
befinner seg midt i det hele. Avstanden
mellom den kulturen vi er en del av hjemme
og den vi lever i på skolen, arbeidsplassen
og ellers i fritiden, kan til tider virke nær­
mest uoverkommelig. Vi unge som har en
annen bakgrunn enn den norske opplever
å bli trukket og presset i f lere retninger.
Ved valg av livsstil og søken etter en egen
identitet, står vi under et konstant kryss­
press. En balansegang er i mange tilfeller
svært vanskelig å få til. Som etnisk norske
foreldre ønsker også foreldre med minori­
tetsbakgrunn å videreføre sin kultur og
sine verdier til barna. Dette gjør at barn
med en annen bakgrunn enn den norske
får med seg noe av det foreldrene står for,
samtidig som de smelter inn i den kulturen
som finnes ute i samfunnet. Ungdommen
føler i mye større grad enn sine foreldre at
de lever i det norske samfunnet, og den
norske kulturen. Dette er vanskelig for
foreldrene å forstå fordi de mener at de har
gjort alt for at deres barn skal bli oppdratt
etter deres egen livsstil, kultur og tradisjo­
ner, og de forventer av sine barn at de følger
Vi unge som har en
annen bakgrunn enn
den norske opplever
å bli trukket og
presset i flere
retninger.
disse. Når disse forventningene ikke blir
oppfylt, oppstår det kulturkonf likter, og
behovet for sosial kontroll melder seg.
For å bekjempe den sosiale kontrollen
med ”moralpolitiet” enkelte steder i Oslo
er det helt nødvendig å jobbe målrettet for
å endre holdninger, samtidig trengs det mer
treffsikre politiske tiltak som utarbeides i
samarbeid med minoritetsmiljøene i Oslo.
Bare slik kan vi møysommelig fjerne oss fra
et samfunn med motsetninger, hat og dis­
kriminering. Bare slik kan vi skape et sam­
funn for alle.
NIKK magasin 1.10
11
Tema: Minoritetsungdom i Norden
Tema: Minoritetsungdom i Norden
”Invandrarflickor”
som politisk symbol
Debatten om æresrelatert vold eller hedersvold har det
siste tiåret engasjert, mobilisert og splittet svenske feminister
innen både akademia og offentlig likestillingspolitikk.
Stridens kjerne er om vold som rammer unge minoritetsjenter er uttrykk for en spesiell, kulturelt basert vold
med bakgrunn i visse geografiske regioner.
av trine lynggard illustration: Anne Aagaard
D
rapet på Fadime Sahindal i 1992
utløste en polarisert debatt om
ære, vold og innvandreres ”kul­
tur” i Sverige. Få uker etter
drapet presenterte regjeringen
sin første satsning på ”utsatta f lickor i patri­
arkala familjer”. Et nytt politisk begrep var
etablert. De unge kvinnene ble gjort til et
kulturelt symbol og grensemarkør – mellom
det svenske og det ikke-svenske.
Siden 2007 har Sverige hatt en helhetlig
handlingsplan for ”menns vold mot kvinner,
æresrelatert vold og undertrykking, samt
vold i samkjønnede relasjoner”. Her heter
det at ”Hederstänkandet kan ta sig olika ut­
tryck beroende på kulturella föreställningar
och religion, men är inte kopplat till någon
specifik kultur eller religon. Hederstänkande
kan även förekomma i icke-religiösa sam­
manhang”. Det heter videre at ”hedersrela­
terat våld och förtryck har, liksom mäns våld
mot kvinnor generellt, sin grund i kön, makt,
sexualitet och kulturella föreställningar om
dessa” (s 12-13).
12
NIKK magasin 1.10
Ifølge denne handlingsplanen skiller
æres­relatert vold seg fra andre voldsformer
gjennom sin kollektive karakter, det vil si at det
kan finnes f lere overgripere av begge kjønn,
og at ofrene kan være både kvinner og menn,
jenter og gutter. Disse formuleringene illus­
trerer en ambivalens som har preget og pre­
ger svensk debatt og forskning. Vold mot
inn­vandrerjenter: Er den et uttrykk for den
patriarkalske volden som kan ramme kvin­
ner flest eller en spesiell kulturelt basert vold
som rammer ”innvandrerjenter” – en såkalt
æresrelatert vold?
Verdikonflikt og kulturell vold?
Den kulturelle forklaringen på vold mot
”inn­vandrerjenter” kom etter hvert til å
dominere i svensk politikk. Denne spesielle
volden ble samtidig framstilt som det fremste
eksemplet på at det eksisterer en verdikonflikt
mellom ”det svenske” og ”det ikke-svenske”.
Det viser statsviteren Maria Carbin (2010) i
en fersk doktoravhandling. Hun har under­
søkt den offentlig svenske politikken på dette
området fra den første såkalte hedersmord­
debatten i 1995 og fram til 2008. Carbin
analyserer forhandlingene om hvordan denne
volden skal defineres og forklares og har et
særlig fokus på framstillingen av unge mino­
ritetskvinner.
På 1990-tallet ble en mangfoldspolitikk
lansert i Sverige med vekt på gjensidig end­
ring og toleranse. På samme tid førte mordet
på Fadime Sahindal til en polarisert debatt
om ære, vold og innvandreres ”kultur”. I
debatten spilte forskere en framtredende
rolle. Carbin nevner blant andre den norske
forskeren Unni Wikan som mente at drapet
på den unge jenta må forstås ut fra et ikkevestlig æresbegrep og en hedersideologi.
Andre som Paulina de los Reyes (2003) argu­
menterte sterkt mot å bruke kulturelle for­
klaringer på vold. Hun mente at det skapte
en oppdeling i ”svensk” og ”ikke-svensk”
vold. Innvandreres vold ble forstått som kul­
turspesifikk mens svenske menns vold ble
frikoplet fra kultur.
NIKK magasin 1.10
13
Tema: Minoritetsungdom i Norden
Tema: Minoritetsungdom i Norden
Skolebarn i 17. mai-tog i Oslo
Foto: Bosse Parbring
”Utsatta flickor”
Gjennom disse debattene ble det tydelig
hvilken sentral symbolfunksjon ”invandrar­
flic­kan” hadde i svensk integrasjonspolitikk.
”Själva integrationspolitiken betraktas som
havererad när det uppdagas att samhället
misslyckats med att hantera våldsutsatta
unga kvinnors situation”, skriver Carbin
(2010:64). Noen uker etter mordet på Fadime
presenterte regjeringen sin første satsning på
”utsatta f lickor i patriarkala familjer”.
Et nytt politisk begrep var nå etablert.
I offentlige dokumenter får kulturell til­­
hør­ighet en avgjørende betydning og lenkes
sammen med kvinneundertrykking. Ett år
etter Fadimemordet oppretter den svenske
regjeringen tiltak mot det de nå omtaler som
”hedersrelaterat våld”. Parallelt framstår
fedre med minoritetsbakgrunn som bærere
av patriarkalske verdier og dermed som
ansvarlige for volden. Likestilling formuleres
som en svensk verdi, som kan hjelpe innvand­
rere til å bli integrert.
Strukturell diskriminering
Den nye politikken framhevet verdibaserte
skiller mellom ”innvandrere” og ”svensker”,
og den ble møtt med kritikk. Kritikerne vekt­
legger strukturell diskriminering, der unge
jenter ikke primært posisjoneres som poten­
sielle voldsofre, men heller som utsatte for
etnisk diskriminering og fordomsfulle hold­
ninger, oppsummerer Carbin (2010:80). Sam­
tidig viser hun hvordan kritikerne tapte ter­
reng da den verdibaserte politikken ble styr­ket
med det borgerlige regjeringsskiftet i 2006.
Parallelt fortsetter diskusjonen om vold
mot minoritetskvinner er forskjellig fra vold
mot etnisk svenske kvinner: Er årsaken til vold
å finne i kultur og verdier eller er volden knyt­
tet til kjønn, makt og mannlig overordning?
Carbin mener at det hun omtaler som
kjønnsmaktdiskursen (ibid:90) ikke legger
vekt på rase/etnisitet, fordi det handler om
en generell maktstruktur på tvers av klasse
og etnisitet som virker ”uansett etnisitet”.
Årsaken til volden betraktes som den samme
for alle, og da behøver ikke Andre kvinners
situasjon studeres spesifikt. Det blir så og si
14
NIKK magasin 1.10
Ett år etter Fadimemordet oppretter
den svenske regjeringen tiltak mot
det de nå omtaler som ”hedersrelaterat
våld”. Likestilling formuleres som en
svensk verdi, som kan hjelpe
innvandrere til å bli integrert.
på forhand fastlagt at ”innvandrekvinner” er
utsatt for den samme undertrykking som
”svenske” kvinner.
Carbin konstaterer at offentlig politikk
under den borgerlige regjeringen har skiftet
”från likhetens politik till skillnadens politik,
från könsmaktsdiskursens relativa ointresse
inför f lickors situation till värderingsdis­
kursens stora intresse för just hedersutsatta
f lickor” (ibid:114).
Sorteringens politikk
Samtidig opphører striden om selve beteg­
nelsen på problematikken, og hedersrelatert
vold får en dominerende posisjon i offentlig
politikk. Likevel oppstår en usikkerhet rundt
hvordan den hedersrelaterte volden bør defi­
neres, kategoriseres og avgrenses. At det
handler om patriarkalske familier betraktes
som et selvsagt utgangspunkt. Et kjennetegn
på denne hedersvolden skal også være dens
kollektiv karakter, ved at flere kan være over­
gripere. Grenseoppgangen mot ”svensk” vold
går ved at hedersrelatert vold anses som kol­
lektiv, kulturell og planlagt samt at den er
legitim innen familie/slektsgruppen.
I det Carbin kaller ”sorteringens politik”
forsøker man så å sirkle inn visse grupper der
”hederstänkande”, ærestankegang eksisterer.
Motivasjonen for denne sortering er å unngå
å generalisere volden til å gjelde alle mino­
ritetsgrupper. Samtidig risikerer man, som
forskeren påpeker, å skille skyldige fra uskyl­
dige på forhånd. For eksempel pekes grupper
fra Midt-Østen ut som skyldige, inntil det
motsatte er bevist.
Carbin har i sin avhandling fokus på den
nivå. Andre utfordringer som trekkes fram
er om utsatthet for vold bør bedømmes med
objektive kriterier eller ut fra en subjektiv
opplevelse, og hvordan man skal avgrense
trussel- og voldshandlinger som har æres­
motiv fra tilsvarende handlinger som ikke
har æresmotiv.
I en viss utstrekning gjøres også sammen­
likninger mellom ungdom med ulik geogra­
fisk opprinnelse. Her skilles det mellom
ung­dommer med svensk bakgrunn i betyd­
ningen at begge foreldrene er født i Sverige/
Norden og ungdom med utenlandsk bak­
grunn i betydningen at begge foreldrene er
født i et land utenfor Sverige/Norden.
Resultatene gjengitt i rapporten er ikke
differensiert på region, bare som svensk
og utenlandsk bakgrunn. Det betyr at også
informanter med for eksempel europeisk/
vestlig bakgrunn er inkludert i kategorien
utenlandsk bakgrunn. Det er dermed ikke
mulig å se eventuelle variasjoner i svarene
mellom ungdom med opprinnelse i forskjel­
lige regioner innenfor den store kategorien
”utenlandsk bakgrunn”. Hensynet til ikke å
peke ut og stigmatisere enkelte grupper er
tillagt stor vekt, på bekostning av en mer
nøyaktig kartlegging av opprinnelsesregion.
Her har forskerne ikke anvendt ”sorteringe­
nes politikk” med å skille ut enkelte innvand­
rergrupper som spesielt utsatt og foretar
dermed en generalisering.
offisielle politikken rundt hedersvold. Samti­
dig er det interessant å se hvordan disse poli­
tiske forhandlingene og dilemmaene kommer
fram i forskning, særlig den som er gjennom­
ført på oppdrag fra stat og myndigheter.
De siste årene har den svenske regjering
satset på å kartlegge hederskultur og vold,
eksempelvis gjennom spørreundersøkelser
blant ungdom. Her har forskerne stått over­
for problemet med å undersøke omfang av
en eventuell hederskultur når det ikke er
klart definert hva det er. Samtidig har man
ikke ønsket å peke ut enkelte ”nasjonale”
grupper for å unngå stigmatising. Under­
søkelsene har derfor rettet seg til alle ung­
dommer: Men den har utviklet særegne
krite­rier og spørsmål som har som mål ”å
sirkle inn” de unge som skal være rammet av
hedersrelaterte betingelser i sitt miljø.
Det gir grunn til å se på forskningsper­
spektiver og premisser i nettopp disse under­
søkelsene for å se i hvilken grad de politiske
føringene gjenspeiles i forskningen.
”Oskuld och heder”
”Frihet och ansvar”
I den første større forskningsrapporten på
statlig oppdrag, Frihet och ansvar (Socialstyrel­
sen 2007), påpekes det at det ikke finnes
noen enhetlig definisjon av begrepet æresre­
latert vold, men at begrepet anvendes i Sverige
og internasjonalt for å ”särskilja det specifika
i hot och våld som utövas med hedersmotiv”
(s 16). Det henvises her til FN-resolusjoner fra
2002 og senere om behovet for å behandle all
vold mot kvinner og jenter, inklusiv vold i
ærens/hederns navn, som brudd på menneske­
rettighetene.
Som grunnlag for spørreundersøkelsen
brukes en definisjon i ti punkter fra Social­
styrelsen og länsstyrelserna i 2005. Her er
den overordnede karakteristikken at ”våldet
ses och uttalas av kollektivet som en legitim,
oundviklig handling för att straffa kvinnors
olydnad, bevara familjens heder och värna
om släktens sociala överlevnad”.
Et premiss var at undersøkelsen skulle
kartlegge ungdom med både majoritets- og
minoritetsbakgrunn. Det går fram av rappor­
ten at det har vært en utfordring å utforme
spørreskjemaet generelt nok til at det angår
alle ungdommer, men samtidig spesifikt nok
til å kunne brukes for å kartlegge omfanget
av æresrelaterte trusler og vold på nasjonalt
Oskuld och heder (Schlytter et al. 2009) er en
studie på oppdrag fra Stockholms stad. Det
overordnede formålet med spørreundersøkel­
sen var ӌ skilja ut den grupp f lickor men
også pojkar som lever med hedersrelaterade
normer och begränsningar”.
Her har forskerne utviklet en egen teore­
tisk modell som grunnlag for kriterier som
skulle avgrense ungdommer som lever under
slike betingelser. De tar videre utgangspunkt
i at det er konf likt mellom det de mener
karakteriserer ”den hederskulturelle institu­
tionen” i forhold til hva som karakteriserer
det som omtales som ”det moderne samfun­
net”. Et sentralt konfliktområde blir da ifølge
NIKK magasin 1.10
15
Tema: Minoritetsungdom i Norden
Tema: Minoritetsungdom i Norden
16
NIKK magasin 1.10
Problemet med hedersrelatert vold synes
å være hvordan man kan synliggjøre denne
typen voldsproblematikk uten å konstruere
den som atskilt fra øvrig vold og dermed
stigmatisere hele befolkningsgrupper.
studien baserer seg på, beskrives heder eller
ære som ”en manlig egenskap som är av­hän­gig
av kvinnans sexuella beteende och som kan
vinnas och förloras” (s 8). Sett ut fra den
ugifte mannens perspektiv har da de kjønns­
spesifikke kravene som stilles til ham sitt
grunnlag i hans avhengighet av kvinners
oppførsel. På dette grunnlaget stiller fors­
kerne følgende overordnede spørsmål:
”På vilka sätt regleras pojkens villkor i det
svenska samhället av att han behöver kon­
trollera närstående kvinnors beteende och
av att han för egen del behöver gifta sig med
en oskuld, ofta i ett arrangerat äktenskap?”
Siden dette innebærer begrensninger ikke
bare i den nærstående kvinnens liv, men også
i guttens, har han en dobbelt rolle, som poten­
siell gjerningsmann og som offer, mener fors­
kerne. Når bakgrunnsforhold trekkes inn,
viser studien at jenter og gutter som ifølge
denne studiens kriterier anses å leve med
æresrelaterte normer og begrensninger gene­
relt sett:
• Oftere går i kommunale skoler i
sosioøkonomisk segregerte forstads­
områder enn i andre skoler.
• Oftere har lavt utdannede enn høyt
utdannede foreldre.
• Oftere har utenlandsk bakgrunn enn
etnisk svensk bakgrunn.
• Oftere har religiøse enn ikke religiøse
foreldre.
Det er først og fremst ungdom med ”uten­
landsk bakgrunn” og religiøse foreldre som
oppgir at de lever med æresrelaterte normer
og begrensninger. Samtidig understrekes det
i rapporten at majoriteten i de segregerte
områdene med lavt utdannede foreldre,
utenlandsk bakgrunn og/eller religiøse for­
eldre ikke har svart på en slik måte at det blir
bedømt som at de lever med æresrelaterte
tradisjoner. I tillegg viser undersøkelsen at
hedersrelaterte normer ikke er koblet til en
spesifikk religion.
Ved bare å referere til ”utenlandsk bak­
grunn” unngår rapporten å peke ut visse
grupper, selv om de unge i spørreskjemaene
har svart på hvilken geografisk region de eller
foreldrene kommer fra.
”Gift mot sin vilja”
Forskningsrapporten Gift mot sin vilja er laget
av Ungdomsstyrelsen på oppdrag fra regjerin­
gen og kom også ut i 2009. I begrunnelsen for
oppdraget heter det:
”Inte alla ungdomar bestämmer själva om,
när eller med vem de ska gifta sig. Arrangera­
de äktenskap mot en parts vilja kan ha såväl
kulturella som sociala och ekonomiska orsa­
ker. Kvinnans sexualitet, familjebildning,
äktenskap och skilsmässa kan i sådana sam­
manhang vara en kollektiv angelägenhet där
litet eller inget utrymme ges för individens
egna val. Både f lickor och pojkar, kvinnor
Illustrasjonsfoto: Colourbox
forskerne synet på kvinners frihet og seksua­
litet og særlig synet på oskuld” eller jomfru­
dom/kyskhet:
”Bevarandet av den tonåriga dotterns
oskuld fram till äktenskapet är ett överord­
nat interesse i hedersrelaterade sammanhang.
Detta värde kolliderar med den dominerande
normen i det svenska samhället om att för­
äktenskapliga sexuella relationer är accepte­
rade. Vidare är det allmänt accepterat i det
svenska samhället att tonåringar får ha pojk­
vän respektive f lickvän” (s 7).
Dette beskrives som et møte ”mellan kol­
liderande värderingar och normer” (s 25).
Forskningsperspektivet i denne rapporten
samsvarer med den verdibaserte politikken
til regjeringen, der det skilles mellom svenske
verdier og ikke-svenske verdier. Med utgangs­
punkt i en definisjon av ”den hederskul­
turelle familjeinstitutionens vurderinger og
normer” stiller studien opp følgende overgri­
pende spørsmål:
”Behöver f lickor följa traditioner som att
vara oskuld vid äktenskapets ingående, inte
ha pojkvän, inte umgås socialt med jämn­
åriga pojkar och förväntas hon följa andras
vilja vad gäller val av äktenskapspartner?”
Forskerne påpeker likevel at det ikke
finnes noen ”självklara sätt att definiera vad
hedersrelaterade normer och begränsningar
är och därmed inte för att avgränsa den grupp
som lever under sådana förhållanden” (s 94).
Siden kategoriseringen er basert på teori­
forankrede kriterier, gjør forskerne det klart
at det er de selv som avgjør om et individ
tilhører en kategori eller ikke, og altså ikke
individet selv. Kategoriseringen er ikke det
samme som at jenter som oppfyller forsker­
nes kriterier, faktisk lever med hedersrelaterte
normer og begrensninger, blir det påpekt.
Et annet av spørsmålene i undersøkelsen
henviser til jomfrudom som et verdigrunnlag:
”På vilket sätt regleras f lickans villkor i
det svenska samhället av värdegrunden om
att hon ska vara oskuld inom de tre arenorna
skolan, fritiden och hemmet?”
Samtidig slår studien fast at gutters vilkår
skiller seg fra jenters situasjon innen ram­
men for ”hederskulturen”. I den teorien som
och män berörs, men f lickor och kvinnor
drabbas särskilt hårt. Konsekvenserna av att
gå emot fami­ljens tradition och önskemål
från föräldrar och andra släktingar kan för
den enskilda kvinnan, eller mannen, vara så
kännbara att det i praktiken inte är ett möj­
ligt alternativ.”
Undersøkelsen kartlegger det som omtales
som ”arrangerte ekteskap mot en parts vilje”.
I likhet med de øvrige svenske undersøk­
elsene gikk den til alle ungdommer uansett
sosial eller etnisk bakgrunn. Samtidig gjorde
Ungdomsstyrelsen en utvalgsundersøkelse i
det som omtales som ”de sosialt utsatte bolig­
områdene” Hjällbo, Araby, Rosengård og
Husby. Ungdommene her oppgir i høyere
grad at de har begrensninger eller at det er
satt betingelser i forhold til ekteskap og valg
av partner.
På landsbasis oppgir 95 prosent av de unge
at de selv får velge hvem de skal gifte seg med,
mens det i de fire områdene er en tilsvarende
andel på totalt 73 prosent. Dermed konklu­
deres det med at det er en sammenheng mel­
lom ”arrangerte ekteskap mot ens vilje” og
lav sosial status.
Det som imidlertid ikke sies i denne rap­
porten er at de fire utvalgte områdene er
blant dem med høyest innvandrertetthet i
Sverige. Her illustreres igjen vanskelighetene
med å sirkle inn en gruppe man ikke vil si
hvem er.
Innvandrergutter – en dobbeltrolle
Mens unge kvinner står i sentrum for svensk
politikk og kartleggingen av hedersrelatert
vold, har ”innvandrergutter” fått en dobbel­
trolle som både overgriper og offer for he­
derskulturen. Her rettes regjeringens innsats
mot en holdningsendring, gutter med mino­
ritetsbakgrunn må lære seg likestilling og en
riktig måte å oppføre seg på overfor søstere
og kvinner generelt.
Forskeren Nils Hammarén har fulgt gut­
ter i såkalte ”mångkulturelle” bydeler i Gøte­
borg. I avhandlingen Förorten i huvudet. Unga
män om kön og sexualitet i det nya Sverige (2008)
viser han hvordan de unge mennene er på­
virket av de bildene blant annet mediene gir
av ”förorten” og de unge mennene som bor
der. Problematiseringen av gutter i disse for­
stedene tiltok med det politiske fokuset på
hederskultur, der disse gutter ble framstilt
som å leve i skyggen av familiens og særlig
farens patriarkalsk kultur.
De vanligste forstillingene om en gutt
med minoritetsbakgrunn som bor i førorten
blir synonymt med en person som er ”farlig”
og ”kriminell” og den maskuline Andre. De
unge kjente godt til disse problembildene og
ble på forskjellig måter tvunget til å forholde
seg til dem, samtidig som de utnyttet og
spilte på disse bildene i en konstruksjon av
ekspressiv og utagerende maskulinitet.
”Broderen” – avskrekkende symbol
Forskeren tolker denne ”förortsmaskulinitet”
som en kompensatorisk revansj for det stig­
ma de oppfatter at man får tildelt. Omvendt
kunne de også underkommunisere sin ”uten­
landske” bakgrunn eller solidarisere seg med
hva de oppfattet som majoritetskulturens
syn på ”invandrarkillen”. Oppførsel, uttrykks­
former og stil som knyttes til forestillingen
om ”invandrarkillen” så ut til å forsterke flere
av de unge mennenes følelse av å befinne seg
i en mindre privilegert posisjon i det svenske
samfunnet sier Hammarén.
Spørsmålet om hedersrelatert vold ble i
intervjuene aktualisert av de unge mennene
selv, særlig i forbindelse med brødrenes rolle
overfor sine søstre. ”Broderen” framsto da i
første rekke som et avskrekkende symbol som
plasseres hos den potensielle partners bror.
Flere av de unge mennene opponerte mot å
bli plassert i en forhåndskonstruert kategori
av ”hedersvåldsamma problemkillar”.
Hammarén peker her på at problemet
med hedersrelatert vold synes å være hvor­
dan man kan synliggjøre denne typen volds­
problematikk uten å konstruere den som
atskilt fra øvrig vold og dermed stigmatisere
hele befolkningsgrupper. Han mener at debat­
ten om hedersrelatert vold risikerer å bidra til
at patriarkatet legges utenfor Sveriges gren­
ser. ”Svenskers” vold mot andre ”svenske”
usynliggjøres, samtidig som ”innvandrerens”
kontroll og vold kulturaliseres.
Trine Lynggard er skribent og journalist med mastergrad i
journalistikk. Hun er også NIKK magasins første redaktør.
Referanser
Carbin, Maria (2010): Mellan tystnad och tal –
flickor och hedersvåld i svensk offentlig politik.
Stockholms universitet.
los Reyes, Paulina (2003): Patriarkala enklaver eller
ingenmansland? Våld, hot och kontroll mot unga
kvinnor i Sverige. Integrationsverkets skriftserie
IV: Norrköping.
Hammarén, Nils (2008): Förorten i huvudet.
Unga män om kön och sexualitet i det nya Sverige.
Stockholm: Atlas
Socialstyrelsen (2007): Frihet och ansvar.
En undersökning om gymnasieungdomars
upplevda frihet att själva bestämma över sina liv.
Schlytter, Astrid et al. (2009): Oskuld och heder.
En undersökning av flickor och pojkar som lever
under hedersrelaterad kontroll i Stockholm stad
– omfattning och karaktär. Stockholms
universitet: Institutionen för socialt arbete.
Ungdomsstyrelsen (2009): Gift mot sin vilja.
Handlingsplan för att bekämpa mäns våld mot kvinnor,
hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i
samkönade relationer. Regeringens skrivelse
2007/08:39. Stockholm: Regeringen, 2007.
NIKK magasin 1.10
17
Tema: Minoritetsungdom i Norden
Tema: Minoritetsungdom i Norden
Han höll på att få sin syster bortgift.
Nu är Farman Sediq engagerad i Sharaf
hjältar och arbetar mot hederskultur.
– Jag är stolt över att vara kurd från Irak,
men jag är också stolt över att jag står
för mänskliga rättigheter.
Av Bosse Parbring
Sharaf hjältar
Unga män
F
tar ställning mot hedersförtryck
arman Sediq kom till Sverige när
han var 14 år. Han säger att han
tidigt märkte att det var skillnad
i hur han och hans systrar behand­
lades i familjen. Systrarna skulle
inte göra några fysiska aktiviteter och Farman
Sediq skulle bevaka att det inte hände något
som var dåligt för dem eller deras familj.
– När vi f lyttade till Sverige blev skillna­
derna tydligare, säger Farman Sediq. Vi bodde
i ett område med kurder. Men det fanns
något där ute som var annorlunda. Det skulle
inte vara så. Vi skulle fortsätta leva som vi
gjort. Det konstiga var föräldrar som lät tjejer
festa. De var dåliga föräldrar.
Det omgivande samhället upplevdes som
skrämmande. Infödda svenskar hade ingen
skam. Det hotfulla i det omgivande sam­
hället förstärkte den egna identiteten och
kulturen.
– Jag kom till Bergsjön i Göteborg. De enda
svenskarna jag träffade var poliser, socialarbetare och utslagna svenskar som alkoho­
lister och narkomaner. Vi läste om mord och
våldtäkter och såg fulla svenska ungdomar på
helgerna. Så ville vi inte bli.
18
NIKK magasin 1.10
– Man tänker att så är det i Sverige och
glömmer att det finns svenska familjer som är
oroliga för sina barn och vill ta hand om dem.
Omanlig och hallick
Att bevaka sina systrar var därmed en själv­
klarhet för Farman Sediq och förstärktes i
umgänget med vännerna. De informerade
varandra om hur systrarna betedde sig och
tyckte att det var konstigt om de inte reage­
rade. Farman Sediq berättar om en episod då
någon hade sett en väns syster umgås med
några killar som rökte. När vännen fick veta
det reagerade han inte på rätt sätt. Han sa
bara att han litade på sin syster. Det ledde till
att han mobbades i f lera månader av 25-30
killar, däribland Farman Sediq. Efter att kil­
len blev inlåst på toaletten och slagen bytte
han skola.
– Han hade sålt ut sin heder och blev kal­
lad för omanlig och hallick, säger Farman
Sediq. Systern blev samtidigt stämplad som
lösaktig.
Rädslan för vad kompisarna ska säga
gjorde att Farman Sediq nästan höll på att få
sin ena syster gift mot sin vilja. Han skulle
låna hennes mobiltelefon och upptäckte att
hon hade fått ett meddelande från en kille.
Han konfronterade henne med det och hon
sa att det bara var en vän.
– Vi hade pratat i familjen om att det var
OK att ha manliga vänner i skolan och på
arbetet, men inte privat. Vi trodde inte på att
det bara var en kompis. Något sådant fanns
inte i vårt hemland.
Föräldrarna blev upprörda och var nära
att arrangera ett äktenskap för systern i syfte
att stoppa den påstådda romansen. Men till
slut bestämde de sig för att ge dottern en
chans till. Senare var Farman Sediq själv
förälskad i en tjej men var tvungen att bryta
relationen eftersom hennes familj ansåg att
han var fel kille för henne. I samband med
dessa händelser träffade han Arhe Hamed­
naca som hade startat upp Sharaf hjältar och
som talade om demokrati i hemmet, heder
och sexualitet.
– Jag hade då inga tankar om att detta var
fel, berättar Farman Sediq. Jag var helt tyst
första gången jag träffade Arhe. Det var en
massa tankar som snurrade runt i mitt huvud.
Vem blir jag? Vad säger folk? Men efter ett
tag insåg jag att det är tjejer som bestämmer
om de vill dricka eller ha sex. Det är deras liv.
Mordet på Fadime
Farman Sediq drogs in i Sharaf hjältar och
arbetar nu som projektledare. Sharaf är ara­
biska och betyder heder. Tanken är att vända
på begreppet heder som ofta uppfattas nega­
tivt och ge det ett nytt innehåll. Men det
började egentligen med en verksamhet riktad
mot tjejer som utsätts för hedersförtryck.
Uppsala stadsteater satte för tio år sedan
upp pjäsen Elektra som diskuterade heders­
kultur. Utifrån den satte några tjejer upp en
ny pjäs kallad Elektras systrar. I pjäsen fanns
bland annat Fadime Sahindal med. De reste
runt bland skolor och spelade pjäsen. Många
tjejer kände igen sig och efterfrågade stödet.
Ungdomshuset Fryshuset i Stockholm star­
tade då Elektra som en stödverksamhet.
2002 mördades Fadime Sahindal av sin
pappa som inte ville att hon skulle leva med
en svensk man. Arhe Hamednaca kände
henne genom att de var engagerade i samma
politiska parti. Han kände att han måste
agera. Även om stödverksamhet är viktigt för
tjejer, så räcker det inte. Man måste också
börja arbeta med männens attityder.
– Vi män är också offer, säger Arhe Hamed­
naca. Vi föds inte med patriarkaliskt tän­
kande, vi formas till det. Vi tvingas kontrol­
lera och förtrycka – ja, till slut bli mördare.
Om killar formas på det sättet kan de också
befrias. Om vi formar unga killar som är
framtidens män, om de anammar mänskliga
rättigheter och kvinnors rättigheter, då är
framtiden räddad.
– Killarna fungerar som ombud för de
äldre männen genom att de bevakar sina syst­
rar, säger Arhe Hamednaca. Killarna är själva
offer och förtryckta av de äldre männen.
Arhe Hamednaca gjorde en del trevande
försök att få tag på killar som ville diskutera
med honom. Efter att han fått deras förtro­
ende skapade han en grupp som blev grun­
den för Sharaf hjältar. Nu finns Sharaf hjältar
i Stockholm, Göteborg och Malmö och också
i andra länder. 2008 startades också Sharaf
hjältinnor där tjejer utbildas på liknande
sätt. Ofta besöker de utbildade tjejerna och
killarna skolor tillsammans och når därmed
f ler ungdomar.
Inte assimilation. Ungdomarna möts med förståelse,
utvecklas och ges makt att själva forma sina liv och sina
relationer. Genom att de ges ett värde och ett
erkännande av samhället blir de integrerade.
Illustrationsfoto: Colourbox
En grupp startas efter ett besök på en
skola. När ungdomarna har kommit genom
första fasen kvarstår en grupp som vill ut­
bilda sig vidare. Hela processen tar ungefär
ett halvår.
Skapar förebilder
– Vi pratar inte om hederskultur först, säger
Arhe Hamednaca. Många ungdomar mår inte
bra. Därför pratar vi om hur det går i skolan,
hur de ser på framtiden och hur de ser på
frihet. Vi kan då komma in på deras eget liv
och hur de ser på sina systrar. Vi kommer in
på kulturella frågor. Vad säger religionen?
Vad är demokrati? Ofta när man pratar om
demokrati handlar det bara om elitnivå, inte
om vardagsdemokrati. Vi kommer in på hur
killarna behandlar tjejer.
Denna första fas håller på ett par måna­
der. De som sedan vill höra till Sharaf hjältar
NIKK magasin 1.10
19
Tema: Minoritetsungdom i Norden
Tema: Minoritetsungdom i Norden
Sediq. Man blir tvungen att omvärdera
mycket som varit självklart tidigare. När
man pratar om demokrati i hemmet, heder
och sexualitet kommer det mycket nära ens
eget liv.
– Vi satsar på att ha kvalitet i arbetet,
säger Farman Sediq. Vi vill inte utbilda för
många utan vill ta tag i de djupa värdering­
arna. Det handlar om att erkänna för sig själv
att jag har problem i hur jag tänker och hur
jag ska praktisera det.
Det blir en energi
kring att man räddar
hela tiden. Det blir
en tro på att förändring är möjlig.
–
farman sediq
går en utbildning på ytterligare ett par
månader med målet att de ska förstå vad
patriarkalism och hederskultur är. De utbil­
das i demokrati, mänskliga rättigheter, köns­
roller, HBT och mödomshinna. De utbildas
också i retorik eftersom de sedan ska kunna
gå ut och argumentera och kommunicera
med andra ungdomar.
– Vi skapar goda förebilder, säger Arhe
Hamednaca. Jag kan inte stå framför ung­
domar. Men ungdomarna har ett eget språk
som går fram.
Utbildningen avslutas med att integra­
tions- och jämställdhetsministern delar ut
diplom till ungdomarna. På så sätt får de ett
erkännande från den regering och det sam­
hälle som många av ungdomarna tidigare
tagit avstånd från. Drygt 100 killar och tjejer
har hittills blivit diplomerade.
– Vilken känsla och vilket lyft det är, säger
Arhe Hamednaca. De har aldrig träffat en
lokal politiker och så säger ministern till dem
att det är viktiga.
Att gå genom utbildningen är en om­
välvande process för många, berättar Farman
20
NIKK magasin 1.10
Omvärderar kvinnosyn
Han berättar själv hur han och hans vänner
såg på tjejer innan han kom med i Sharaf
hjältar. De var tillsammans med svenska
tjejer, festade och hade sex. Men tjejerna sågs
bara som tillfälliga förhållanden.
– Även om vi gillade tjejerna var de otänk­
bara att gifta sig med. Tjejer vi gifter oss med
ska vara fina tjejer, oskulder och skötsamma.
– Jag upptäckte tidigt att killarna hade en
kvinnosyn som sa att svenska tjejer var horor,
säger Arhe Hamednaca. Man kan göra vad
som helst med dem. De har ingen skam. Jag
ville arbeta med den synen.
– Det första när man kommer i kontakt
med Sharaf hjältar handlar om att se hur jag
som kille skulle uppleva att bli behandlad på
En del säger att de
inte vill bli svenskar.
Men de mänskliga
rättigheterna
kommer från FN.
De är allas.
det sättet, säger Farman Sediq. Att sätta sig in
tjejens perspektiv. Därifrån börjar vi arbeta
med värderingar och den kunskap som finns.
Vi utbildar oss i demokrati och mänskliga
rättigheter. Från början var det nästan kine­
siska för mig. Jag kommer från en kultur där
det saknas något på grund av krig och andra
saker. Men jag blir inte svensk för det.
Vill inte bli svensk
Just att bli svensk är något som en del ung­
domar med minoritetsbakgrund är rädda för.
De som är engagerade i Elektra och Sharaf
hjältar kritiseras också ibland för att ta ifrån
ungdomarnas deras kultur.
– De universella mänskliga rättigheterna
är inte svenska, säger Arhe Hamednaca. De är
mänskliga rättigheter. Man talar om kultur­
krockar, men det är fel. Vi upptäcker att det
inte är din eller min kultur. En del säger att
de inte vill bli svenskar. Men de mänskliga
rättigheterna kommer från FN. De är allas.
– Jag brukar säga till ungdomar som är
rädda för att bli svenska att det behöver de
inte bli, säger Farman Sediq. Man kan finslipa
sin kultur. Att vi inte hade mänskliga rättig­
heter i våra ursprungsländer är inte våra
föräldrars fel. Jag har en möjlighet att inte
uppfostra mina barn på samma sätt, men ändå
–
lära dem de traditioner som jag är en del av.
Man kan på så sätt bli stolt över sin kultur.
– Jag är uppväxt med att kulturen inte
ändras, kultur är något man ärver. Men jag
har lärt mig att kultur är något man gör och
skapar. Man tar lite av varje och skapar en
iden­titet. Jag är stolt över att jag är kurd
från Irak, men jag är också stolt över att jag
står för mänskliga rättigheter. Det har blivit
en del av min identitet. Många av killarna
som har gått genom Sharaf hjältar säger
att de nu vet vilka de är. De känner sig inte
längre som offer.
– När ungdomarna har fått diplom av
ministern bedriver de dialog varje dag med
vänner och släktingar, säger Arhe Hamed­
naca. De sprider sina tankar och de blir kri­
tiserade. De behöver egentligen inte samla
ungdomar för att bedriva sitt arbete.
Integrering – inte assimilering
Diplom av ministern. Sharaf hjältar får diplom av integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni.
Ungdomarna fortbildas också i ledarskap och
hur samhället fungerar. Sharaf hjältar fun­
gerar därmed som en ledarskapsutbildning
men också integrerande genom att ungdo­
marna känner sig bekräftade, behövda och
erkända av samhället och ytterst regeringen.
– Det blir en energi kring att man räddar
hela tiden, säger Farman Sediq. Det blir en
tro på att förändring är möjlig.
Att Sharaf hjältars metoder kan fungera
integrerande skriver Therese Biller om i en
uppsats i pedagogik vid Växjö universitet. Hon
menar att styrkan i Sharaf hjältar ligger i att
det inte finns en önskan och en press om
att assimileras, utan att samtalsgrupperna
arhe hamednaca
istället fungerar frigörande för ungdomarna.
Ungdomarna möts med förståelse, utvecklas
och ges makt att själva forma sina liv och sina
relationer. Genom att de ges ett värde och ett
erkännande av samhället blir de integrerade.
– Ungdomarna hatade tidigare det svenska
samhället, säger Arhe Hamednaca. När de
utbildas i demokrati och mänskliga rättigheter
kommer de in i samhällets värderingar och
blir delaktiga. De bygger ett samhälle. De job­
bar för demokrati och mänskliga rättigheter.
Dödshot
Samtidigt möter både ungdomar och anstäl­
lda motstånd från de sammanhang de kom­
mer från. Många möter hot. Arhe Hamed­
naca fick sitt första dödshot 2004.
– Jag har funderat på hur länge jag får
leva. De som hotar tänker att jag förstör
deras barn och att barnen ska överge sin
kultur. Men det har blivit svårare för dem
som hotar eftersom vi har blivit många nu.
Hela samhället är mer vaket nu jämfört med
för några år sedan.
När Arhe Hamednaca och andra lyfte fram
hedersproblematiken möttes de av kri­tik
från många om att problemet överdrevs. Men
nu tycker han att debatten har förändrats.
– Det har funnits en politisk korrekthet
som sagt att vi inte ska prata om detta. Felet
var att man pekade ut kurder och muslimer.
Alla religioner har denna problematik.
Arhe Hamednaca och Farman Sediq beto­
nar också att även etniskt svenska tjejer och
killar behandlas olika när det gäller kön och
sexualitet. Under våren 2010 avslöjades i
svensk TV att ryktesspridningen i ett litet
samhälle pekade ut två våldtagna tjejer som
lösaktiga och lögnare medan killen som
dömts i domstol för våldtäkten hyllades och
sågs som den som talade sanning.
– Kvinnan blir alltid den som får ta den
dubbla smällen, säger Farman Sediq.
Läs mer: www.fryshuset.se/elektra
Danmark inspireras av Sharaf hjältar
Danska integrationsministeriet har tagit initiativ till att utbilda unga män till att
resa runt i landet och starta en dialog om hedersrelaterade konf likter, tvångsäkten­
skap och jämställdhet. Männen har alla annan etnisk bakgrund än dansk och är
mellan 19 och 31 år.
– Vi har hittills rekryterat tio förebilder som nu genomgår en utbildning, säger
konsulent Lion Rokx vid integrationsministeriet.
Sedan ska de besöka skolor, klubbar och föreningar. Genom en dialogmetod ska de
föra ett samtal med andra ungdomar utifrån olika exempel på hedersrelaterade kon­
f likter.
– Målet är att skapa debatt om heder, kön och jämställdhet bland unga nydanska
män och därigenom påminna om attityder hos dem som gör att de håller fast vid
bestämda traditioner och könsstrukturer, säger Lion Rokx.
Läs mer: www.nyidanmark.dk
NIKK magasin 1.10
21
Tema: Minoritetsungdom i Norden
Tema: Minoritetsungdom i Norden
Æresrelaterede konf likter bør ikke kun betragtes som ”indvandrer­
problemer”. De kan løses, men det kræver en holdningsændring på f lere
planer. Det mener Rebwar Karimi fra projektet Kitke! (Udryd!) i Finland.
af minna seikkula
trollerer dem. Karimi pointerer, at selvom
æresrelaterede konf likter altid er exceptio­
nelle situationer snarere end reglen, bevares
æresbegrebet kollektivt, hvilket gør det
langt mere omfattende end enkeltstående
voldshandlinger. Derfor er det simpelthen
ikke tilstrækkeligt at arbejde med enkelt­
personer.
– Hvis vi vil gøre en reel forskel og udføre
forebyggende arbejde, må vi begynde at på­
virke de holdninger til ære, som eksisterer
kollektivt.
Øge bevidstheden
Minoritetssamfund er ikke
problemet, men løsningen
K
22
NIKK magasin 1.10
lertid er han kritisk over de måder, som fæno­
menet er blevet opfattet og håndteret på:
– Hvorfor taler vi ofte om vold og konf lik­
ter i stedet for at tale om, hvordan vi forhin­
drer disse fænomener i at opstå? Vi mangler
at høre succeshistorierne.
– Hvis vi udelukkende koncentrerer os
om at hjælpe de individuelle ofre, når vi aldrig
til det forebyggende arbejde, og der vil altid
være nye ofre, fortsætter han. Selvom han ser
det som ekstremt vigtigt at hjælpe ofrene,
længes han også efter tiltag med en mere
langsigtet effekt. Ifølge Karimi gør det nu­
værende fokus på at ”slukke ildebrande” os
blinde for de strukturer, der giver anledning
til konf likterne.
– Det er de strukturer, der muliggør æres­
tra­ditionerne, der skal forandres, fastholder
han.
Skønt æresrelaterede konf likter ofte eta­
bleres med henblik på kontrol over piger og
kvinders seksualitet, ligger drenge og mænd
på mange måder også under for fænomenet.
Karimi hævder, at en bror, der kontrollerer
sin søster, også kan ses som offer for en tradi­
tion. Og mænd, som ikke følger æreskod­ek­
set, kan også straffes, ligesom kvinder kan
kontrollere andre kvinder. I hans øjne er det
mest problematiske aspekt – og det, der er
sværest at skride ind over for – at pigerne
sommetider begynder at kontrollere sig
selv i den tro, at det er nogle andre, der kon­
Illustrationsfoto: Colourbox
itke! (Udryd!), udsprang for nylig
af den finske liga for menneske­
rettigheder Finnish League for
Human Rights. Det treårige pro­
jekt stiler mod at forebygge æres­
relaterede konflikter på en måde, som Rebwar
Karimi beskriver som ny inden for området,
i det mindste i Finland. Projektet inddrager
nemlig ikke bare enkeltpersoner, men mere
overordnet de minoritetsgrupper, som er be­
rørt af æresrelaterede traditioner, og ansporer
dem til at deltage aktivt i bekæmpelsen af de
af ledte konf likter.
Ifølge Karimi er æresrelaterede konflikter
og vold reelle og alvorlige problemer i såvel
Finland som i de øvrige nordiske lande. Imid­
Projekt Kitke! tilstræber netop dette ved at
inddrage forskellige organisationer, der er
indf lydelsesrige i de enkelte minoritetssam­
fund, i en dialog om skadelige praksisser ved
at tilbyde information, konsulentbistand og
uddannelse samt arrangere seminarer og
diskussioner.
Første skridt er at øge bevidstheden om de
fælles mål blandt de forskellige grupper i den
kurmanjitalende del af den finske befolkning,
som udgør projektets første målgruppe.
– I løbet af den første fase fører vi forskel­
lige kvindeorganisationer sammen, hvad enten
de er kommunistiske, muslimske, demokra­
tiske eller noget helt fjerde, siger Karimi og
påpeger, at majoriteten ofte overser de enk­elte
minoritetsgruppers interne mangfoldighed.
Forskellige grupper kan have divergerende
holdninger, idet de kulturelle mino­ritets­
organisationer er blevet dannet på baggrund
af mange forskellige dagsordener.
Der til trods tror Karimi, at det er muligt
at finde ind til den fælles interesse i at slippe
af med de omstændigheder, som muliggør
æresrelaterede konf likter. Når kvindeorgani­
sationerne er blevet inddraget, vil projektet
forsøge at nærme sig ungdomsorganisatio­
nerne – organisationer, der er domineret af
mænd samt religiøse organer.
Da æresrelaterede konf likter forbindes
med kulturelle minoritetssamfund, ønsker
Karimi endvidere at fokusere på spørgsmålet
om, hvis problemer disse skadelige praksisser
rent faktisk er.
– Ja, der er også indvandrere involveret,
men det er vigtigere at betragte disse grupper
som en blivende del af den finske befolkning.
Det er på tide, at vi begynder at opfatte dem
som sådan, mener Karimi.
Han understreger betydningen af at
bekæmpe opdelingen i ”os og dem”, særligt
fordi han ser samfundsudelukkelsen af visse
mennesker som en del af problemet.
– Nogle gange handler det om forældre,
som skubbes ud i periferien, hvorfor de hel­
ler ikke bliver så fortrolige med finsk skik og
brug og det finske samfund som sådan, på­
peger han. På den anden side bliver struktu­
rerne i det finske samfund også nødt til at
forandre sig.
Den der indstilling,
hvor ”vi som de
kloge” oplærer ”jer,
som ikke er nået lige
så langt”, kommer
ikke til at fungere.
–
rebwar karimi, projektleder
Det forebyggende arbejde, der stiler mod
at ændre strukturerne, bør udføres i en posi­
tiv ånd og med respekt:
– Den der indstilling, hvor ”vi som de
kloge” oplærer ”jer, som ikke er nået lige så
langt, kommer ikke til at fungere. Karimi ser
dette forebyggende arbejde som et ansvar,
der i sidste ende påhviler de enkelte minori­
tetsgrupper, inden for hvilke man kan støde
på æresrelaterede traditioner.
Han minder os desuden om, at de kultu­
rer, der er kendetegnet ved æresrelaterede
traditioner, også har mange positive egenskaber, der kan bruges til at imødegå æresrelaterede konf likter, og at dette endog kan
komme majoriteten til gode.
– Hvis først disse grupper bliver accepte­
ret som en del af samfundet, har de også en
masse at tilbyde.
I samarbejdet med disse grupper er det
imidlertid også vigtigt at være opmærksom
på magtstrukturerne internt i minoritets­
samfundene. De organisationer, der er mest
åbne og i tættest forbindelse med majoritets­
samfundet, er ikke nødvendigvis dem, der
lyttes mest til internt. Karimi ser dette som
en tilbagevendende og problematisk brist,
der hjemsøger arbejdet med minoriteter:
– Det føles næsten, som om myndighe­
derne er lykkelige for at finde en hvilken
som helst indvandrer- eller minoritetsorga­
nisation og gladelig lader den tale på vegne
af ”alle indvandrere” uden at spørge til, hvem
disse folk faktisk repræsenterer.
Derfor er det vigtigt at anerkende de even­
tuelle skjulte minoritetssamfund, steder og
positioner, der virkelig er i stand til at forstå
disse samfunds mangfoldighed og nuance­
forskelle. Han ser potentielt løsningen i mino­
ritetssamfundenes egne egenskaber og styr­
ker, skønt disse ofte glemmes.
Diskussionsgrupper for mænd
Æresrelaterede praksisser gavner ingen, fast­
holder Karimi. For at demonstrere dette er det
dog nødvendigt med nye perspektiver på
diskussionen. Som Karimi eksemplificerer:
– Man kunne også anskue det sådan, at det
er uretfærdigt, at en mands ære afhænger af
en anden persons adfærd. For at brede diskus­
sionen om æresrelaterede praksisser ud må vi
dog skabe en atmosfære, der er præget af til­
lid. Karimi ser diskussionsgrupper for mænd
som en effektiv metode til at sætte spørgsmål­
stegn ved de skadelige traditioner.
Han beskriver desuden de udfordringer,
der er forbundet med at bekæmpe æresrela­
terede konf likter, og pointerer, at ”vi, der
udfører arbejdet, må forblive selvkritiske”.
Han har ved f lere lejligheder bemærket en
problematisk tendens blandt de involverede
til at ”udlicitere” problemer og fiaskoer.
– Hvis vores metoder ikke fungerer, bliver
vi nødt til at vende blikket mod os selv og
spørge, hvad der er galt med dem, i stedet for
at tørre skylden for vores fiaskoer af på men­
nesker, som ”ikke ønsker at forandre sig”.
Men Karimi er stadig optimistisk.
– Mennesker kan virkelig godt forandre
sig, hvis blot de får muligheden.
Minna Seikkula er projektmedarbejder på NIKK.
NIKK magasin 1.10
23
8
Tema: Minoritetsungdom i Norden
Flere b
mot tv er om hjelp
angsek
teskap
RIL 20
Minoritetsjenter i mediedebatten
Framstår
som ofre
F
Ferdige, dramatiserte historier
Det er når en enkeltskjebne presenteres at de
største politiske debattene utløses, ofte med
24
NIKK magasin 1.10
NYHE
TER
Tema: Minoritetsungdom i Norden
O (FOT
O)
I går
«Yasmi skrev Dags
av
n»
fra fam som klarte isen om
ilie
pet henn n som hadd å rømme
Men ve e for å gifte e kidnaphe
d
den fik den norsk nne bort.
e
myndighk hun besk ambassajed om
pe henn etene ikke
at
ku
sikkerh e med billet nne hjelten hje
et.
m til
Det en
nen SE dte med at or
IF måtte
ga
nis
as
I fjor fik
jobetale
delser. k SEIF 79 kr billetten.
I
isehenv
takt om alt tok 500
en
unge ko - Dagsavise
teskap. kring temae
n i går.
t tvang nsekJulie-si
KREV
tuas
ER
– Det jon.
– Det er HJELPEOR
siste er
all
DN
ve
er
ldi
ING
ka
va
g sjelde
blir bo
n
rtf
Der er nskeligste og nskje det
land kla ørt til fam at de som
de
ilie
etter ba t to familier farligste.
norsk rer å komm ns hjemrn
e
ut
Fleisch a for å tukt som leter
varslet enriksstasjon seg til en
er.
e dem,
sier
Romeo
100.000 noen her. En eller får
og
of te
Julie-p
sa
og an kroner er no pott på
ar
dre hj
samm m m e ba kg ene har
e relig
elpeinsta k til at vi
ru nn
io
ik
nser ka
n. De
og
ke
n se dem foreld
«Vi se
er ba
g.
re
re
ne har
r et un
sett for
dim
gdo
her, SE
hjelpe
IF.
de få
ungdom
klarer
mene
Fleische å rømme,
so
sier Ge m
ri
H
rd do vert år er
Nå for SEIF.
de
mmer
mer på venter hun
som ik t to-tre un
at
bøyer
ke or
gav for
råkrati plass en smidi det komfamilien ker mer og
sk
nene de ordning sli g og ubys ønsk
k
I ALLE
er.
raskt. t gjelder ka at persoRELIGI
Hittil
n få hje
i år ha ONER
Uten en
lp se
r
SE
sa
slik or
IF ha
ker.
komm
dning
e
flere un De opplever tt 30 krisom «Y til å oppleve kan flere
ge ber
ko m m
de
as
om hjelp at stadig
er he
mellom min»: Å bli t samme
blant an
nven de . I tillegg
kaste
ulik
ingen
vil ta e instanser ball petans dre Røde Ko lse ne til
eteamet
rs
der
De 79 ansvar.
i UDI. og kom– Fler
ungdom krisesake
ne gje
førsteg e og flere av
press og som er utsa
lder
en
komm erasjons in barna til Unge so
tt
er i gif
teskap vold, og hvor for mye
nvandr
m
tek
un
er effek
ere eller pass. «Yasmin», so
tvangsek
ge har
lar ald
skal gje
I
nnomførtuert eller sn - muligh bedre infor er og de seg unna, måtillegg er dem blir tatt me
mas
gjern
ete
d til
få rask
art Fl
es.
og eff e bevokte familiens
eischer. n for å få hj jon om
TRUET
hje
ektiv
elp, sie
hjelp, t og langt un mland for
De som
r
kreve
– Man PÅ LIVET
r Selvh na en norsk å tvangsg
ber
fra As
ge bli
jelp for
utenriks iftes, ha
ia, Afrikom hjelp kom
r truet
hvis de
r
innva
er men
m
a
ndrere stasjon. De ofte verken
sier. Gr ikke gjør so med drap
pe
nesker og Europa, er
og fly
ktning få som klare nger
m fam
ner. Og
unnen
det No
fra all
er (SEIF
r å ko
ilien
har ha
til
så
rs
e
ke
at
re
de
mme
).
lig
n norsk
tt
ikke No
ke.
m
FOTO:
i Sveri lignende ær
e statsk io- sagt de yndigheter
ARNE
esdrap rge
OVE BE
ge og
vi
ir- ut
ha
– Vi se
RGO
organis
so
Danm
satt fo l hjelpe unge r
ark, er m dimen r et ungdom
asjoner
Ha
n peke
sjoner.
og god
sopprø
Men nå r tvangsek
at de
r på at
mi
r
hjelp, her har gitt
Nå
av
te
r
llio
r
for
skap.
de
må
ne
de
sier Fle
rask
Hun for
sine gr dem som ba vi være er de helt trenger de
er neds r på utrednin t er brukt
teller at ischer.
de har
effektiv
unnleg
m,
ge
att
re krev
Akhena alene, m
ing
rettigh
hjelp bla . Forventn r. Utvalg
ge
og lett
ener
ton de
eter, sie nde menne er
funnet. hjulpet i sk en av dem
ing
tilgjeng
Nå kr
jul er
tilsvar nt unge kvinn ene om
skeLeon.
r Fleis
elig.
Derfo
en
De Le
blitt
ch
av peng ever han at
Mer en
de
on
norsk r mener SE er.
tvilet be de. Men nå er har økt
barnev
r noen
IF at
sakene n 20 prosen
ved Or , som er da
svaren er til å hjelpe t blir satt
r
om
3.500
de situa
er
og
ga
kontak
flybillet
t
kroner forprosen gjelder mind av de 79
ter inter n bør skaffe så lig diskr nisasjonen glig leder
sjoner. unge i tilt
er
de
til
t
mot off
reårige.
de ka
ansvar
t ingen
en
n unde nasjonalt sli seg ler de iminering (O
.
delser av sakene
en
so
m
t «Yasmi
MOD), ter henv 65 unge
rsøke
k at
fra en
tar
– De
lev
om no
n» opple
prosen
stor ut
ka
mi
matte
t fra pa keltpersoner, en- forhold er under
rsk
vde for l- ikke hje ster familie
aksept e
.
r i en
lp
en he
– De so lseskrig.
n og
erte
Romeo 35
får
lt alene av staten.
m er i
er
og
Da er
krisesit
. Det ka
ut
ønsk
de
uasjone
guro.sol
n
Myndig mattet
lien.er
r Le e å ta livet få unge til
fra
iksrud
hetene
on
å
.
@dagsav
sit
hje
fø
t,
har sa
r.
lpe,
sier de
isen.n
For fem
o
spør en men hvor er gt de vil
år sid
om
skuffet
hje
de Leon lpen?, ste at det må da en ba OM
OD
.
d som
nnes
instanser kan koordinet sentralt
ere uli
for at
ke
hjelpen
skal bli
Ak
– Svikt
er løft
ene om
hjelp
”Unge på flukt”
Det typiske ”caset” i mitt materiale handler
om en ung jente, men enkelte ganger også
om et ungt par eller en homofil ung gutt
som har f lyktet fra sin minoritetsfamilie
med hjelp fra en norsk, statsstøttet hjelpeor­
ganisasjon. Nyhetstekstene i mitt materiale
har gjennom fire år så klare fellestrekk i
ordbruk og oppbygning at det gir grunnlag
for å si at det har etablert seg en fast journa­
listisk mal eller tekstnorm som jeg har kalt
”Unge på f lukt”. Casets hovedfunksjon er å
personifisere en pågående og økende krise
og dermed legitimere behovet for mer ressur­
ser til hjelpeorganisasjonen. Offer og hjelper
bekrefter hverandre og er på den måten gjen­
sidig avhengig av hverandre.
Mens hjelperen bidrar med forklaringene
og journalisten ofte refererer hendelsesforlø­
pet, blir offeret tillagt oppgaven å uttrykke
følelsene, frykten og takknemligheten for å
få hjelp. Denne offergjøringen representerer
en endring fra tidligere, da noen unge minori­
tetskvinner ”sto fram” i mediene og fikk en
slags heltinnestatus. Med krisehjelp-innram­
mingen er de unge i mediefortellin­gene ikke
lenger heltinner, men objekter for redning.
Framstillingen av minoritetskvinner som
undertrykte og hjelpetrengende er velkjent
henaton
de Leon
, OMOD
.
Hjelpeorganisasjonen leverer ferdige,
dramatiserte historier med skurker,
helter og ofre.
også fra dansk medieforskning. Medieforske­
ren Rikke Andreassen (2007) som har studert
både TV- og avisdekning over en lengre pe­
riode, finner at innslagene i TV-nyhetene om
minoritetskvinner primært fokuserer på
hustruvold, ekteskaps-praksiser og æresdrap,
og at kvinnene overveiende framstilles som
ofre for vold, for dansk lovgivning og for
deres kultur og islam. De framstilles som en
homogen gruppe som lever i en patriarkalsk
og statisk kultur som er fundamentalt an­
nerledes enn dansk kultur.
Brudd og krisehjelp
Samtidig som nyhetsmalen ”Unge på f lukt”
følger journalistikkens konvensjon om å fo­
kusere på konf likt, er det bare den ene par­
ten i konf likten som får komme med sin
versjon. Familien og foreldrene kommer så
Faksimile fra Dagsavisen
30. april 2006
Hun lever i frykt for sin egen far, bror
og onkel. Han lever i frykt for både
hennes og egen slekt. Nå bor de sam­
men på beskyttet adresse, og frykter at
norske myndigheter skal sende ham ut
av landet.
(Dagsavisen 4.4.2005)
Stadig flere?
ensj
mso
der fo oner. Nå m pprør av
r
å
sine g dem som b vi være
ru
a
rettig nnleggend re krever
heter.
e men
»
neske
Gerd Fle
isc
av trine lynggard
krav om umiddelbare krisetiltak. Sosiologen
Anja Bredal (2006) fant i sin studie om arran­
gerte ekteskap at det var et mønster i medie­
dekningen av tvangsekteskap allerede på
1990-tallet at enkeltsaken om en ung minori­
tetsjente – et ”case” – ble satt inn i en gene­
raliserende ramme.
Jeg finner at det har utviklet seg en fast
eta­blert journalistisk nyhetsmal, der hjelpe­
organisasjoner i stor grad styrer innholdet og
vinklingene av sakene ved at de er eneste kilde.
Hjelpeorganisasjonen leverer ferdige, drama­
tiserte historier med skurker, helter og ofre.
Denne typen faste mønstre i ”innvandrersaker” i mediene er også funnet i annen
medieforskning i Norden. I mediedekningen
av saker som handler om utvisning av unge
asylsøkere i Sverige observerte medieforske­
ren Ylva Brune (2004) at når man leser f lere
artikler etter hverandre, ser man at bare
noen få elementer er byttet ut i tekstene
mens de grunnleggende påstandene gjentas
ordrett. Brune peker på at artikler om samme
tema og med samme begrensede rolleoppset­
ning skaper et bilde av ”innvandreren”. Man
generaliserer gruppa ved at beskrivelser og
analyser av bestemte hendelser og begren­
sede gruppers livssituasjon framstilles som å
ha generell relevans.
06
Organ
is
og flyk asjonen Se
lv
tninge
fra un
r (SEI hjelp for in
ge
F) fikk
nv
som bl i krise i fj
79 he andrere
or
nv
ir bort
å røm
ført fo . Men svært endelser
me.
r å tvan
få av
GURO
gs
gi
ftes kl dem
ARNE SOLLIEN ER
arer
OVE BE
IKSRUD
RG
Når journalister skriver om hjelpetiltak overfor
unge som f lykter fra tvangsekteskap, følger de
en fast nyhetsmal der hjelpeorganisasjoner som
har spesialisert seg på ”minoritetsvold” styrer
mye av innholdet og vinklingen.
ra midten av 1990-tallet har tvangs­
ekteskap og arrangerte ekteskap
blitt velkjente begreper i norsk
offentlighet. Problemet med at
noen unge giftes bort under press
og tvang har vært et av de høyest prioriterte
politikkområdene til de to siste regjeringene.
Mediene har i stor grad vært en pådriver og
hovedarena for debatten og politikkutvik­
lingen rundt dette spørsmålet.
Mediene og den enkelte journalist har
alltid et ekstra ansvar når de skal formidle
forhold som er ”skjult” for de f leste. Det gir
mediene en stor definisjonsmakt som eneste
informasjonskanal, fordi nyhetsfortellingen
blir den eneste ”virkeligheten” som ofte dan­
ner grunnlaget for opinionsdannelse og poli­
tiske tiltak.
I studien Tvangsekteskap på norsk: mediedekningen i tre aviser i 2005-2008 har jeg kartlagt
og analysert alle artikler om tvangsekteskap
som ble publisert i dagsavisene Aftenposten,
Dagsavisen og Klassekampen gjennom fire
år – alt i alt 313 nyhetsoppslag og 189 kom­
mentarer og debattinnlegg.
DAGS
AVISE
SØNDAG
N
30. AP
godt som aldri til ordet, og de er ofte heller
ikke nevnt i teksten. Det er underforstått og
dermed selvfølgelig at det er minoritetsfo­
reldrene som utgjør trusselen.
Når andre versjoner av historien er ute­
latt, kan det også være fordi de ikke passer
inn i fortellingen om de unge på f lukt. Hele
nyhets­poenget er ”bruddet” med familien
og dermed behov for krisehjelp til det nye
livet i frihet utenfor minoritetsfamilien. En
annen versjon ville undergrave nyhets­
poenget og ”ødelegge hele saken”, ut fra en
journalistisk logikk.
Tekstene innenfor denne ”Unge på f lukt”
-malen domineres av kriseretorikk og en
fryktdiskurs. Ordet frykt forekommer påfal­
lende mange ganger særlig i innledning og
titler. I denne ingress opptrer ordet frykt i
hver setning:
En typisk overskrift er ”Nå starter sesongen
for tvangsgifting – stadig f lere unge søker
hjelp”. Gjentakelsen av ubestemte mengde­
ord som ”stadig f lere” og ”rekordmange”,
kombinert med ”f lykter fra tvangsekteskap”
eller ”ber om hjelp mot tvangsekteskap”
skaper et inntrykk av en rituell økning, at
tvangsekteskap bare øker og øker.
Samtidig er dokumentasjonen av at det
er ”stadig f lere” som utsettes for tvangsekteskap utelukkende basert på hjelpeorganis­
asjonenes rapporter om antall henvendelser
de har fått i forhold til året før eller halvåret
før. Det representerer i seg selv et kildekri­
tisk problem.
Organisasjonene som mottar offentlig
støtte, har behov for å framstille sin virksom­
het som viktig og nødvendig, og da legges det
vekt på å få fram at ”stadig f lere” oppsøker
akkurat dette hjelpetilbudet. Kilden til opp­
lysningene er altså samtidig en interessent.
Dette har sammenheng med at norske
myndigheter i stor grad har overlatt ansvaret
for å bekjempe tvangsekteskap til ikkestatlige aktører og de sitter derfor på en stor
del av kunnskapen og kildematerialet som
mediedekningen er basert på.
Trine Lynggard er skribent og journalist med mastergrad i
journalistikk. Hun er også NIKK magasins første redaktør.
REFERANSER
Andreassen, Rikke (2007): Der er et yndig land.
Medier, minoriteter og danskhed. Tiderne Skifter,
København
Bredal, Anja (2006): ”Vi er jo en familie” Arrangerte
ekteskap, autonomi og felleskap blant unge
norsk-asiater. Institutt for samfunnsforskning.
Oslo
Brune, Ylva (2004): Nyheter från gränsen: tre studier i
journalistik om ”invandrare”, flyktingar och rasism.
JMG, Göteborgs universitet
Lynggard, Trine (2009): Tvangsekteskap på norsk.
Mediedekningen i tre aviser 2005-2008.
Masteroppgave i journalistikk. Universitet i
Oslo.
NIKK magasin 1.10
25
Tema: Minoritetsungdom i Norden
Tema: Minoritetsungdom i Norden
Föräldraskap mellan
frihet och tvång
– Våra barn säger att norrmän kan göra vad som helst och det är inte sant.
Problemet är att vi inte möts. Vi diskuterar aldrig med norska föräldrar. Det
existerar många myter åt båda håll. Vi vet ingenting om varandra. Det säger
en pakistansk mamma i en norsk studie om föräldrar med minoritetsbakgrund.
Av bosse parbring illustration: Anne Aagaard
D
e flesta föräldrar oroar sig ibland
för vad deras barn gör och för
hur det ska gå för dem i fram­
tiden. De vill gärna att det ska
gå bra för barnen i skolan, att
det ska få ett jobb de trivs med och hitta
någon att dela sin vardag med. Så tänker
många föräldrar oavsett kulturell och reli­
giös bakgrund.
Men när minoritetsungdom diskuteras
behandlas deras föräldrar ofta som en annan
sorts föräldrar. De anses kontrollera, styra
och begränsa sina barn. Trots det är kunska­
pen om föräldrar med minoritetsbakgrund
dålig. Den norska socialantropologen Monica
Five Aarset på Institutt for samfunnsforsk­
ning konstaterade att föräldrarnas röster
saknades efter att hon hade gjort en kun­
skapsöversikt om minoritetsungdom. Därför
har hon genomfört en intervjustudie av för­
äldrar tillsammans med forskaren Miriam
Latif Sandbæk.
Forskarna har intervjuat 28 föräldrar från
Oslo och Stavanger i mindre grupper. Föräld­
rarna har barn som är mellan 13 och 19 år.
Forskarna fick tag på föräldrarna genom
skolornas minoritetsrådgivare och genom
frivilligorganisationer. Bara tre män var med
i intervjuerna. Det var svårt att få med f ler.
– Det skulle kanske gjort skillnad med en
grupp med bara pappor, men de grupper som
var könsblandade skilde sig inte tematiskt
från de grupper med bara kvinnor, säger Mo­
nica Five Aarset. Jag trodde att en del teman
skulle vara svårare att diskutera i de blandade
grupperna, men det stämde inte.
En återkommande fråga bland de inter­
vjuade föräldrarna var synen på barns själv­
26
NIKK magasin 1.10
bestämmande och föräldrars auktoritet.
Många föräldrar upplever att balansen är
sned i Norge:
– Föräldrarna säger att barnen blir inprän­
tade att de kan bestämma själva, säger Monica
Five Aarset. Barnen kommer hem från skolan
och säger att de lärt sig att föräldrarna inte kan
skälla på dem – då ringer barnen polisen.
Föräldrarna upplever att skolan är en
stark förmedlare av att barn har självbestäm­
mande och att föräldrarna inte kan gå emot
barnen. Samtidigt upplever de att de möts
med misstänksamhet som invandrarföräld­
rar. Föräldrarna beskriver att skolan håller
tillbaka information om barnen därför att de
är rädda för vad föräldrarna ska göra med
barnen. Föräldrarna får inte veta något för­
rän det har gått väldigt långt.
– Men en del föräldrar talar också om ett
gott samarbete med skolan, påpekar Monica
Five Aarset.
Skolans roll gentemot barn och föräld­
rarna är ett dilemma som inte alltid kan lösas,
menar hon. Föräldrarna fruktar att skolan är
barnens beskyddare. Samtidigt ska skolan
vara det.
– Många ungdomar med minoritetsbak­
grund upplever att skolan är en frizon. De
vill inte att föräldrarna ska involveras i sko­
lan. Samtidigt är ett samarbete med föräld­
rarna viktigt. Men barn och föräldrar har
inte nödvändigtvis överlappande intressen.
Inga gränser
Alla säger att
barnen bestämmer
själva vem de ska
gifta sig med, men
att de vill vägleda.
– mo n i c a
f ive aarset, forskare
Föräldrarna menar inte att barns rättigheter
i sig är negativa, men att det blir ensidigt
om inte föräldrars auktoritet också betonas.
Monica Five Aarset menar att det i Norge
finns en självbild som säger att Ola og Kari
Nordmann står för frihet medan invandrare
står för tvång.
– Det kan leda till att minoriteter upplever att det inte finns några gränser alls. Det
finns inga beroendeförhållande. Det upplevs
som skrämmande och att man inte bryr sig
om barnen.
Eller som en turkisk kvinna uttrycker det:
– Till exempel min son, när han är 15-1617 år, så gillar jag inte att han går och dricker,
eller min dotter. Men för en norsk familj så
gör det ingenting.
Monica Five Aarset tycker att intervjustudien visar hur viktigt det är att föräldrar
får möjlighet att träffas för att dela tankar
och upplevelser kring att vara förälder. Hon
skulle också önska att föräldrar med minori­
tets- och majoritetsbakgrund möts i större
grad för att utbyta erfarenheter.
– Det finns en önskan och ett behov av att
få veta mer av andra föräldrar. Det var också
nytt för en del att få veta att också jag som
majoritetsförälder har gränser och bekymmer.
Oj, har du det, sa några, det visste vi inte.
oron varierar bland föräldrarna. Många av
föräldrarna är emot idén att f lickor och poj­
kar ska behandlas olika, men menar att de
är fångna i vad andra utanför familjen tycker.
Om vissa saker händer kommer folk att
prata och det drabbar dottern.
Ryktesspridningen leder till olika strate­
gier. En del lever i en miljö där de måste ta
hänsyn till vad andra säger, medan en familj
valt att inte bo bland människor med lik­
nande bakgrund för att den miljön uppfattas
som hämmande.
– Informationsspridning uppfattas som
negativ om det handlar om det egna barnet,
men den är intressant om informationen hand­
lar om andras barn som deras egna barn ska
gifta sig med, påpekar Monica Five Aarset.
Ryktesspridning
Vill vägleda
Den oro de intervjuade föräldarna känner för
sina barn är i stor grad könad, menar Monica
Five Aarset.
– Föräldrarna är oroade för att pojkarna
ska hamna på glid. Att de blir nerslagna, får
dåliga vänner, använder narkotika eller kla­
rar sig dåligt i skolan.
– Oron kring f lickorna handlar mer om
att det ska få ett dåligt rykte, även om den
Det leder in på den fråga som föräldrar med
minoritetsbakgrund ibland blir beskyllda för
att förorda tvångsäktenskap.
– Ingen använder tvångsäktenskap som
begrepp, säger Monica Five Aarset. De tänker
inte att det är vad de praktiserar. Idén om
psykisk press och lojalitetskonf likter och att
det kan upplevas som ett tvång ligger långt
från deras förståelse.
Vill mötas. – Det finns en önskan och ett behov av att
få veta mer av andra föräldrar. Det var också nytt för en
del att få veta att också jag som majoritetsförälder har
gränser och bekymmer, säger Monica Five Aarset.
– Alla säger att barnen bestämmer själva,
men att de vill vägleda. Men vad det innebär
är oklart. Någon säger att om barnen kommer
med någon som inte passar accepteras inte
det. Om det betyder att föräldrarna bara säger
att de inte gillar det eller om de gör något mer
är oklart. Någon sa att om barnen inte tar
emot råd är de inte en del av familjen längre.
– Men de f lesta säger att det handlar om
råd och att den de ska gifta sig med ska ha
en liknande bakgrund. Det är saker som
majoritetsföräldrar också kan känna igen sig
i, säger Monica Five Aarset.
– Det finns en stor variation bland föräld­
rarna. Det handlar om allt från förhopp­
ningar och önskan till konkreta krav.
Fotnot: Citaten från föräldrarna är hämtade från
studien Foreldreskap og ungdoms livsvalg i en migrasjons­
kontekst av Monica Five Aarset og Miriam Latif
Sandbæk, och är översatta till svenska.
NIKK magasin 1.10
27
Tema: Minoritetsungdom i Norden
Tema: Minoritetsungdom i Norden
Arrangerade äktenskap, könsstympning, hedersmord – och
hijab. I debatten diskuteras de gärna som en del av samma
paket. Varför diskuterar man inte turban, kåpa, keps – och
hijab? Eller bantning, rakade ben, brudslöja – och hijab?
av jennie westlund Foto: maria Bergren
Hijab
chique
I
den norska debatten har hijaben fram­
ställts som en symbol för kvinnoför­
tryck, något som vi inte tolererar eller
uppfattar är förenligt med norska vär­
deringar. Därför har det inte heller
varit samma uppståndelse kring till exempel
männens turban, säger Kristin Engh Førde
som skrivit sin masteruppsats om hijaben
och intervjuat muslimska f lickor på en gym­
nasieskola i Oslo.
Debatten om den muslimska slöjan har
under det senaste knappa decenniet med
jämna mellanrum blossat upp i flera av de
nordiska länderna. Många strömningar i sam­
hället destilleras ner till debatten om detta
tygstycke, som får agera slagmark för kampen
om vad det skall betyda att vara civiliserad,
västerländsk, jämställd och självständig.
28
NIKK magasin 1.10
I debatten blir det lätt en fråga om huru­
vida man skall förbjuda eller tillåta huvud­
plagg, om för eller emot. De feminister som
engagerat sig i hijabdebatterna har placerat
sig i båda lägren.
– Hijaben blir en plattform på vilken den
feministiska kampen utspelar sig internt.
På många sätt är det en generationskamp
om vem som skall ha rätt att definiera vad
feminismen skall vara idag, säger danska
Rikke Andreassen som jobbar som lektor
vid Malmö högskola. Hon var också en av
forskarna i EU-projektet VEIL som kartlagt
och analyserat debatter om muslimska slöjor
i Europa.
I samband med Frankrikes förbud mot
hijab 2003-2004 blev det en stor norsk medi­
adebatt om slöjan.
Hijabförbud stoppar yrkesliv
Forskaren Berit Gulliksstad analyserade debat­
ten och förvånade sig över att få av dem som
kallade sig feminister tog upp frågan om
vilka konsekvenser ett hijabförbud kunde få
för muslimska kvinnors ekonomiska situa­
tion. Tvingas muslimska kvinnor välja mel­
lan sin hijab och sitt jobb är det många som
lämnar jobbet. Kampen för kvinnors ekono­
miska frihet har traditionellt stått starkt i
kvinnorörelsen, men det har den inte gjort
i kampen om hijaben. Är ekonomisk själv­
ständighet inte längre en central fråga för
etniskt norska feminister? I en intervju på
den norska webbplatsen Kilden presenterar
Berit Gullikstad ett möjligt svar: att jäm­
ställdhetskampen idag i första hand handlar
om sexualitet.
Mode, förtryck eller ett av många sätt att uttrycka kvinnlighet? Hijaben är många saker, för en del är den ett användbart redskap för att bygga broar mellan ursprungskulturer och nya hemländer.
NIKK magasin 1.10
29
Tema: Minoritetsungdom i Norden
Tema: Minoritetsungdom i Norden
I kvinnofrihetens namn skall kvinnor visa sitt hår. Det är
en märklig tanke att du kan vara en fullvärdig medborgare
i våra länder bara om du är tillgänglig kroppsligt. Det är
inte särskilt feministiskt.
– r i k ke a n d r e a s s e n , f o r s k a r e
Och det erbjuder många fallgropar.
– I kvinnofrihetens namn skall kvinnor
visa sitt hår. Det är en märklig tanke att du
kan vara en fullvärdig medborgare i våra
länder bara om du är tillgänglig kroppsligt.
Det är inte särskilt feministiskt, säger Rikke
Andreassen.
Det finns flera aktuella exempel där kropp,
sexualitet och lagom tillgänglighet varit fo­
kus för jämställdhetskampen. Prostitutions­
frågan är ett sådant. Den splittrar också femi­
nisterna. Likheterna i debatterna är inte
svåra att hitta.
– Också prostitutionsdebatten är en sådan
där vi talar om dem det berör, men inte med
dem. Muslimska kvinnor och prostituerade
kvinnor är båda arketyper av ”de andra”.
Debatterna är ett kroppsliggörande av ”de
andra” och samtidigt ett uttryck för uppfatt­
ningen om att ”vi skall rädda dem”, säger
Rikke Andreassen.
När slöjan hänger där som ett absolut
skynke mellan ”vi” och ”dom” skapas det
inte mycket plats för förståelse. Att se på
hijaben i relation till andra klädesplagg och
andra könade praktiker är kanske ett sätt att
Vad är hijab?
• I dagligt tal används hijab
(Norge), tørklæde (Danmark)
eller slöja (Sverige) som
beteckning på muslimska
kvinnors huvudplagg som täcker
hår och hals.
• Hijab introducerades bland
araber länge före profeten
Muhammed och införingen
av islam.
• Hijab var ett tecken på social
status i många samhällen och
användes av greker, romare,
judar och assyrier.
• De verser i Koranen som gäller
kvinnors huvudbeklädnad är få
och kan tolkas på flera sätt.
30
NIKK magasin 1.10
lossa på ståndpunkterna och hitta saker som
förenar. Kristin Engh Førde efterlyser någon
som talar om relativisering av hijaben.
– Det sägs det otroligt lite om i debatten.
Jag tror det är nödvändigt att relativisera
hijaben för att överhuvudtaget kunna förstå
komplexiteten och kunna visa solidaritet,
säger hon.
Ett sätt att relativisera och avmystifiera
hijaben är att inte bara diskutera vad kvinnor
med hijab är, utan också vad de gör med sin
slöja. Med ett sådant perspektiv avtäcks
många likheter kvinnoliv emellan, oavsett
religiösa eller kulturella kontexter.
Bantning och hijab
Kristin Engh Førde menar att man kan se på
hijabbruket som en signal om viljan till ”riktig”
femininitet hos de muslimska kvinnorna.
– De vill presentera en godtagen kvin­n­
lig­het, på samma sätt som kvinnor i väster­
ländska kulturer vill se snygga ut. Att inte
vilja ”vårda” sitt feminina yttre i väster­
ländsk kultur, som till exempel att inte raka
benen, ses ju också som väldigt suspekt, på­
pekar hon.
Oavsett vilken slags femininitet man vill
tillskriva sig och visa fram, så kräver det arbete.
– Hijabbruket kräver en stor dos självdis­
ciplin. Flera av mina informanter berättar om
hur de tar på hijaben, hur de tar den av, det
blir helt fel, de försöker igen, de tappar moti­
vationen. Man misslyckas och får inte till det.
Det påminner mig mycket om till exempel
bantning, säger Kristin Engh Førde.
Likheterna finns där. Mellan olika slags
reglerande normer. Västerländska kvinnor
bantar och rakar benen, muslimska kvinnor
täcker hår och hals med hijab. Men håller
parallellerna? ”Tvånget” att bära hijab bott­
nar i religion medan ”tvånget” att raka benen
inte gör det. Kristin Engh Førde menar att
parallellen fungerar.
– Det är en skillnad, ja, men jag uppfattar
inte att det är relevant om det är religion eller
kultur som är den drivande kraften bakom.
Det handlar i båda fallen om att kvinnor
internaliserar normer for femininitet och det
handlar om kön och makt.
Ta kvinnorna på allvar
Några av hennes informanter ”lyckas” med
sitt hijabbruk, andra inte. För dem som inte
får till det är det självdisciplinen och motiva­
tionen som sviker. Som med misslyckade
bantningskurer. En del upplevde att det var
lättare att låta bli att använda hijab.
– En av f lickorna berättade om hur hon
skulle åka på sommarferie, vilket inklude­
rade strandliv. Det blev för komplicerat att
ha både hijab och baddräkt, så hon slutade
med hijaben för sommaren och började på
nytt sedan efter ferien. För andra av mina
informanter är det viktigare att använda
hijab. De ger uttryck för förakt och irritation
och fördömer de andra f lickorna som inte är
konsekventa och korrekta i sitt hijabbruk.
– Det råder ofta en stor bekymring för de
unga muslimska f lickorna, men de är som
alla andra unga f lickor, ombytliga och sök­
ande, säger Kristin Engh Førde.
Flickorna har olika ståndpunkt och posi­
tionerar sig i förhållande till varandra. Att
bära hijab är en mångfacetterad praxis, och
den är olika från kvinna till kvinna.
– Myten om hijaben är att det är föräldrar
eller män i familjen som tvingar kvinnorna
att bära hijab. Även om det finns fall där
hijabbruk handlar om tvång, är det också en
homosocial praktik bland tonårsf lickor. Att
bära hijab är något man gör tillsammans
med och i förhållande till vänner och andra
kvinnor, säger Rikke Andreassen.
– Vi hade nyligen en debatt om intimbar­
bering, unga kvinnor som rakar sitt könshår.
Myten gör gällande att det är männen kvin­
norna har sex med som vill att de rakar sig.
Men det är inte så enkelt. Det är också en
homosocial praktik, något som kvinnorna
gör tillsammans i omklädningsrummet, säger
Rikke Andreassen.
Kristin Engh Førde tror inte att hijab­
praxisen kan ändras med lagar och förbud.
– Tvärtom. Om det viktigaste är att mus­
limska kvinnor kan delta i det offentliga livet,
då är det att fokusera på hijaben att skjuta
sig i foten, säger hon.
Det är uppenbarligen inte fokus på symbol­
erna som är lösningen, men på strukturerna
bakom. Jämställdhetsproblemen kommer
man inte tillrätta med genom att förbjuda
vare sig bantningskurer eller hijab-bruk. Att
förbjuda hijaben kunde de facto stänga in
muslimska kvinnor, snarare än frigöra dem.
– För en del av informanterna uppfattar
jag att hijaben handlar om att bygga en bro
mellan det moderna och det traditionella,
mellan kvinnors roll i det samhälle de lever
i och den mer traditionella femininiteten
knuten till ursprungskulturen. Att använda
hijab gör konf likten mellan dessa två min­
dre. Om man bär hijab är det inte så farligt
att röra sig ute i ett ”omoraliskt” samhälle.
Hijaben blir ett nyttigt och användbart red­
skap för några, säger Kristin Engh Førde.
– För någon är tvång involverat, för andra
inte. Oavsett så menar jag att vi måste ta kvin­
norna på allvar. Vi kan inte sitta och säga att
det där är förtryckande och jag tror inte på vad
du säger, understryker Rikke Andreassen.
Skäl att bli misstänksam
Det finns också många exempel på hur tra­
dition plockas i ett modernt västerländskt
kvinnoliv. Majoriteten kvinnor tar männens
efternamn när de gifter sig, vilket är en sym­
bol som indikerar att kvinnan underkastar
sig mannen. Men få av kvinnorna uppfattar
att det handlar om underkastelse utan menar
det är ett fritt val.
De kvinnor som önskar brudöverlämning
vid altaret väljer också (frivilligt) att ingå i en
(amerikansk) tradition som handlar om att
kvinnans myndighet lämnas över från fadern
till mannen.
Enligt forskaren Randi Gressgård är det
exempel som visar på en ambivalens i den
moderna, västliga kvinnokonstruktionen
mellan frigörelse, frihet, likvärdighet och
självkontroll å ena sidan, och underordning,
underkastelse och bundenhet å andra sidan.
Samma ambivalens kommer till uttryck bland
muslimska kvinnor.
Hon skriver i Tidsskrift for kjønnsforsk­
ning 1/2005: ”Flere studier viser at døtre av
innvandrere ønsker å balansere mellom fri­
gjøring og underkastelse, gjerne uttrykt som
å ivareta «det beste fra to kulturer».”
Hijab som brudslöja. De enda kvinnorna som bar slöja under profeten Muhammeds tid var hans hustrur. Under den tiden
användes uttrycket ”hon tog på sig hijab” för en kvinna som blev hans hustru. I västerländsk kultur fick också unga flickor
slöja på sig när de gifte sig och bar därefter ”koneskaut”, som det kallades i Norge. I dag har slöjan erotiserats och blivit
vanlig vid giftemål. Foto: Istockphoto
Men det är hijaben som får utstå den
hårda kritiken. Det slås inte lika engagerade
slag för att befria vita, västerländska kvinnor
från ett liv med bantning, hårvaxning, för­
lamande höga klackar och mannens efter­
namn, som att befria de muslimska kvin­
norna från hijaben.
Och kanske motståndarna till och med
gör sig själva en björntjänst genom att ge
hijaben så mycket plats i debatten.
– Jag brukar säga att vill man ha mindre
hijab, så måste man tala mindre om den,
säger Kristin Engh Førde.
Rikke Andreassen poängerar å sin sida att
det är skäl att bli misstänksam när de som
aldrig tidigare visat intresse för jämställd­
hetsfrågor plötsligt börjar intressera sig för
hijaben och förtryck av muslimska kvinnor.
– Hijaben blir en plattform för att kriti­
sera islam och jämställdhet görs till gisslan i
debatten, säger hon.
Jennie Westlund är rådgivare på NIKK.
Hijabförbud
• Danskt folkeparti lade 2004 fram ett förslag i Folketinget om att förbjuda
hijab för alla offentligt anställda. Förslaget röstades ner.
• I Norge presenterade Fremskrittspartiet ett liknade förslag samma år.
• Danmark införde 2009 ett förbud mot att bära religiösa symboler för domare.
Det är det enda exemplet på nationell lagstiftning på området.
• I Sverige gick Rikspolisstyrelsen 2006 in för att låta poliser använda
huvudbonader i tjänsten.
• 2009 gick det norska justitiedepartementet inför en liknande justering men efter
stort motstånd, också internt i regeringen, drog justitieministern tillbaka förslaget
om att tillåta hijab inom polisen.
• I Finland finns det inga offentliga regleringar kring de muslimska kvinnornas
huvudbeklädnad och hijaben har dykt upp i diskussionen då och då, främst som en fråga
om diskriminering på arbetsmarknaden.
NIKK magasin 1.10
31
Tema: Minoritetsungdom i Norden
Tema: Minoritetsungdom i Norden
legaer. Hun mener, at der er politiske interes­
ser for at fremme bestemte resultater, når
det gælder visse emner indenfor minoritets­
forskning.
Nogle forskere favoriseres
Politisk bestilt forskning
Politisk bestilt forskning om ligestilling og unge med minoritetsbaggrund
kredser ofte om de samme få temaer. Hvad betyder båndene mellem politik
og vidensproduktion for forskningens kvalitet og resultater?
Af Ulrikke Moustgaard
N
32
NIKK magasin 1.10
Især når det gælder pigernes og kvindernes
forhold til familien.
– Det bekymrede blik er stærkt domine­
rende i forskningen om unge med minori­
tetsbaggrund. Blikket er ikke nødvendigvis et
problem i sig selv. Men det betyder, at andre
perspektiver mangler, og at der er områder,
der ikke bliver forsket i. Fx unges indbyrdes
relationer eller forældrenes situation, siger
Monica Five Aarset.
Den tendens bekymrer f lere nordiske
forskere. De mener, at feltet er præget af en
ensidig vidensproduktion, der svækker kva­
liteten i forskningen.
Fantasiløs forskning
I Norge advarede antropolog Thomas Hyl­
land-Eriksen for nyligt imod de tætte bånd
mellem forskning og politik, da norsk presse
under overskriften ”Moralpolitiet” satte fokus
på social kontrol af unge kvinder i visse mus­
limske indvandrermiljøer i Oslo, hvilket fik
en forsker til at foreslå ­– og det norske lige­
stillingsministerium til at love – forskning i
fænomenet.
”Pengene sidder løst for dem, som nu vil
forske i Moralpolitiet,” lød kommentaren fra
Hylland-Eriksen. Han mener, at båndene mel­
lem forskning og politik indsnævrer hand­
lingsrummet for forskerne:
– De modtager en bestilling, og politikerne
ønsker resultater. Følgelig findes der en bety­
delig industri i hele Skandinavien, som stude­
rer indvandreres integration, mens få forsker
i deres transnationale forbindelser. Mange
studerer tvangsægteskab, mens få fx studerer
forståelser af slægtskab blandt pakistanere.
Dermed bliver meget af denne forskning også
intellektuelt fantasiløs og bidrager i ringe
grad til teoriudvikling, siger han.
Netop penge-spørgsmålet er også det, der
optager en af Hylland-Eriksens svenske kol­
Illustrastionsfoto: Istockphoto
år der bliver produceret viden i
Norden om unge med minori­
tetsbaggrund, er forskningen
ofte bundet tæt sammen med
det politiske system i de respek­
tive nordiske lande.
– En stor del af forskningen bliver lavet
med udgangspunkt i en bestilling fra reger­
ingen, siger Monica Five Aarset, samfunds­
forsker ved Institutt for samfunnsforskning
(ISF) i Norge.
Hun har gennemgået nordisk forskning
om unge med indvandrerbaggrund gennem
de seneste 10-12 år for det norske Integre­
rings og mangfoldsdirektoratet (IMDi). IMDirapporten, der blev publiceret i 2008, viste,
at det ’bekymringsbudskab’, som regering­
erne i de nordiske lande kommunikerer ud,
når det gælder kontrol, restriktioner, begræns­
ninger og vold i forhold til unge minoritets­
kvinder, også præger forskningen på feltet.
Da Sverige i begyndelsen af 2000-tallet var
vidne til nogle opsigtsvækkende mord på
indvandrerpiger, som modsatte sig arrangerede
ægteskaber – bl.a. svensk-kurdiske Fadime
Sahindal, som blev dræbt af sin far – fik sam­
fundet for alvor interesse for æresrelateret
vold og undertrykkelse blandt minoriteter.
Men den viden, der produceres om pro­
blematikken i det svenske samfund, er ikke
bare ensidig, den er farlig, mener sociolog
Diana Mulinari.
– Æresdrab er en af de mest illustrative
felter, når det handler om myndighedens
bias i ressourcetildelingen, siger hun.
Problemet er, mener Diana Mulinari, at
det kun er en bestemt type forskere, der får
tildelt forskningsmidler: Dem, der er på linje
med myndighedernes opfattelse af begreber
som ’vold’ eller ’kultur’. Mens de, der lige­
som Mulinari, tilhører en alternativ, magt­
kritisk og post-kolonialistisk forskningstra­
dition, ikke får penge til at forske for, selvom
mange søger.
– Og fordi de her spørgsmål handler om
liv og død, er det farligt at lade det i hænderne
på akademikere, der allerede ved ”hvordan
den slags mennesker er”, siger hun.
Derfor ønsker Mulinari at få fokus på, hvor­
dan politik og forskning hænger sammen.
– Jeg tror ikke på, man kan forlange ”neu­
tralitet” i den måde, ressourcerne bliver for­
delt på, men man bør åbne op for en kritisk
refleksion af, hvem, der får hvad og hvorfor i
forskningen. Og så bør man – mere specifikt
– analysere forbindelsen mellem statslige po­
litikker og vidensproduktionen, siger hun.
Et politisk ubekvemt område
Astrid Schlytter har i 14 år beskæftiget sig
med æreslateret vold. Hun kan ikke genkende
billedet af, at forskningen på området er
politisk bestilt. Det første medieomtalte æres­
De modtager en bestilling, og politikerne
ønsker resultater. Følgelig findes der en
betydelig industri i hele Skandinavien,
som studerer indvandreres integration.
–
drab i Sverige fandt sted i 1996. Men først i
2002 kom æresproblematikken på den poli­
tiske dagsorden. Siden 2003 har det fortrins­
vis været institutioner, der indenfor ram­
merne af det civile samfund har fået statslige
midler til projekt- og metodeudvikling på
feltet, siger hun.
– Problemet er snarere, at det har været
svært at få tildelt forskningsmidler på områ­
det. Det er politisk ubekvemt, siger Astrid
Schlytter.
Hun har selv ansøgt om forskningsmidler
uden held. Først da Sverige i 2006 fik en ny
regering, som specifikt nævnte bekæmpelse
af æresrelateret vold i sit regeringsgrundlag,
fik området politisk prioritet. To år senere
fik Astrid Schlytter sin første politisk bestilte
forskningsopgave – den kom fra myndighed­
erne i Stockholm, der ville have kortlagt om­
fanget og karakteren af æresrelateret vold.
Hun fik frie hænder til sin forskning,
der bl.a. viste et gab mellem de unges virke­
lighed og myndighedernes beredskab til at
håndtere de unges situation. Et resultat, der
blev opfattet som for kritisk af myndigheds­
repræsentanter.
Politisk kritik af forskningsresultater ken­
der man også til i Danmark.
Væsentlige emner må gerne dyrkes
Også i Danmark har debatten bølget om bå­
dene mellem forskning og politik, og der har
været f lere eksempler på, at politikere er
blevet vrede over forskningsresultater. Fx
truede partiet Dansk Folkeparti for nyligt
en forskergruppe med at anmelde dem for
videnskabelig uredelighed. Baggrunden var
en regeringsbestilt forskningsrapport om
thomas hylland-eriksen
brug af burkaer og niqabs blandt muslimske
kvinder i Danmark, der konkluderede, at de
muslimske beklædningsstykker ikke var
særligt udbredt.
Men debatten skyldes også lovændringer,
der har placeret politisk bestilt forskning hos
universiteterne, som skal konkurrere om
opgaven. Fx i forbindelse med rapporter,
politikerne bestiller, når der skal laves nye
politiske tiltag.
Det har mødt kritik fra landets mest
fremtrædende forskere, nemlig Det Kongeli­
ge Danske Videnskabernes Selskab, som
mener, at universiteterne dermed medvirker
til at blåstemple en bestemt politik.
Noget forskning om ligestilling og mino­
ritetsungdom er netop blevet bestilt af det
politiske system i forbindelse med nye poli­
tiske tiltag. Men det er ikke nødvendigvis
problematisk, siger den danske økonomipro­
fessor Nina Smith, der sidder i det forsk­
ningspolitiske udvalg i Det Kongelige Danske
Videnskabernes Selskab.
– Der er ikke noget i vejen med, at politi­
kere ønsker større viden om bestemte emner,
der er væsentlige for samfundet – og det må
man alt andet lige sige, at æresdrab og tvangs­
ægteskaber er. Der har klart manglet forsk­
ning i disse områder.
– Problemet opstår, hvis politikerne vil
blande sig i forskningen eller vil presse be­
stemte resultater frem. Eller hvis der ikke
samtidig er nok midler til den frie forsk­
ning, som ikke er bestilt af politikerne, siger
Nina Smith.
Ulrikke Moustgaard er freelancejournalist
og skriver om køn og ligestilling.
NIKK magasin 1.10
33
ledare
Forskningsnyheter
Solveig Bergman
pol.dr. och direktör för NIKK
tips sendes til [email protected]
SVERIGE
nordEN
Jämställdhetsmiljoner till
universitet och högskolor
Hon ser möjligheter
Stockholms universitets satsning Genusmedvetna
chefer ett villkor för ett genusmedvetet universitet
beviljades 2,4 miljoner kronor i Delegationen för
jämställdhet i högskolans andra ansökningsomgång.
– Ledningarna på lärosätena har en nyckelroll för
att resultaten av den projektverksamhet som nu
initieras tar tillvara långsiktigt, säger delegationens ordförande Pia Sandvik Wiklund.
Förutom Stockholms universitet delar tolv andra
lärosäten samt Sveriges universitetslärarförbund
och Sveriges förenade studentkårer på
23 miljoner kronor i projektbidrag.
Läs mer: www.jamstalldhetihogskolan.se
FINLAND
Ny databas för avhandlingar
Det finska centret för jämställdhetsinformation
har lanserat en databas för doktorsavhandlingar
inom genusforskning.
– En databas för doktorsavhandlingar är ett
naturligt sätt att presentera forskning om genus
och jämställdhet i Finland, säger Sari Pikkala, chef
för Minna – Centret för jämställdhetsinformation
i Finland.
Liknande databaser finns redan i flera av de
andra nordiska länderna, men den är den första
i sitt slag i Finland.
Databasen är tillgänglig på tre språk: finska,
svenska och engelska. Av avhandlingarna är
ungefär en tredjedel på svenska eller engelska.
– Förhoppningsvis bidrar databasen till att göra
finsk forskning om genus och jämställdhet mer
känd också utomlands, säger Sari Pikkala.
Läs mer på www.minna.fi.
34
NIKK magasin 1.10
– Nordisk könsforskning är framgångsrik och borde vara ett område där
det ger nordiskt mervärde att samarbeta. Det säger Gunnel Gustafsson
som är ny chef för NordForsk.
Gunnel Gustafsson betonar att NordForsks
roll mer handlar om att skapa nordiska sy­
nergieffekter för nationella satsningar, än att
gå in med forskningsmedel i stora program.
Någon riktad satsning på könsforskning kan
man därför inte vänta sig.
De nordiska statsministrarna samlade sig
för två år sedan kring en forskningssatsning
på globalisering, det så kallade Toppforsk­
ningsinitiativet. Den första delen stöder till
stor del forskning om klimat och
energi. Den andra delen var inled­
ningsvis tänkt att ha fokus på
välfärd och hälsa.
– Det är nu mer öppet ifall den
andra delen av Toppforsknings­
initiativet ska komma till stånd
och vad den i så fall ska handla
om, säger Gunnel Gustafsson.
NIKKs styrelse har varit kritisk
mot att det hittills inte funnits
med några resonemang om jämställdhet, kön
eller genus i satsningen.
– Det gäller att tolka dokumenten positivt
och se möjligheter för könsforskningen,
säger Gunnel Gustafsson. I satsningen på
klimatforskning ska det också ingå sociala
aspekter.
– Personligen tror jag att om man ska
ändra synen kring klimat och energi är det
oerhört angeläget att man också tar med
andra aspekter än de tekniska
och naturvetenskapliga. Det gäl­
ler att integrera kunskap inom
teknik och naturvetenskap med
kunskap inom samhällsvetenskap
och humaniora. Det ena perspek­
tivet räcker inte till för att lösa
problem och skapa utvecklings­
möjligheter.
Läs mer: www.nikk.no
NORGE
Vil ha mindre kjønnsblind forskning
− Innenfor våre forskningsprogram skal
kjønnsperspektivet være sentralt. Det står i
vår strategi. Men i praksis er det kanskje ikke
på plass ennå, sier direktør i Norges forsk­
ningsråd, Arvid Hallén, til Kilden Informa­
sjonssenter for kjønnsforskning.
Hallén framhever at Forskningsrådet har
vært gode på den såkalte 40 prosentsregelen:
At alle komiteer og utvalg som oppnevnes
skal ha minst 40 prosent av hvert kjønn. Her
gjør de veldig få unntak.
− Det er mer krevende å bli observant og
god på å inkludere kjønnsperspektivet i forsk­
ningens innhold. En ting er hva vi kan bygge
inn som forventninger i programplanene, en
annen ting er hva forskerne og de ulike forsk­
ningsmiljøene fremmer av søknader.
Hallen vil ha økt fokus på arbeidet med
likestilling og kjønnsperspektivet i forskning.
Han har nå bedt om at dette skal opp på sen­
trale ledermøter minst to ganger i året. Da
skal ledelsen ta for seg spørsmål rundt kjønns­
delt statistikk i forhold til deltakelse i forsk­
ning, men også hvordan det jobbes med
kjønns­perspektiver i forskningen.
− Jeg er helt sikker på at dette har betyd­
ning for det å utnytte talentene for forsk­
ning og sikre at forskningens innhold får
høy nok kvalitet.
Les mer: www.kilden.forskningsradet.no
Makten i
akademin
V
i har ett könssegregerat univer­
sitet, både ämnesmässigt och
hierarkiskt. Toppositionerna
inom akademin befolkas fort­
farande ytterst sällan av kvin­
nor. Bilden förändras mycket långsamt.
EU-statistik (She Figures 2007) visar på
intressanta skillnader inom Europa. Av de
nordiska länderna skiljer Finland sig ut.
Med 23 procent kvinnor i landets profes­
sorskår är Finland det enda nordiska land
som överträffar genomsnittet för EU:s med­
lemsländer, dvs. 19 procent. Island, Norge
och Sverige når i stort sett upp till denna
genomsnittsnivå, medan Danmark är på
efterkälken. År 2007 var 88 procent av
danska professorer män. Idag är läget något
bättre och andelen kvinnliga professorer i
Danmark har stigit till 14 procent.
De nordiska länderna, som i andra jäm­
ställdhetspolitiska sammanhang anses som
förebilder för resten av världen, är alltså
inte nödvändigtvis det då det gäller forskar­
samhället och universiteten. Frågan har
fått ökad politisk uppmärkamhet på senare
tid. I Norge har utbildnings- och forsknings­
departementet upprättat en kommitté för
integrering av jämställdhet i universitetsoch högskolsektorn. Dess uppgift är att
föreslå åtgärder för att öka jämställdheten
och utvärdera effekten av åtgärderna. I
Sverige har regeringen inrättat en delega­
tion för jämställdhet i högskolan, som bl.a.
beviljar medel till projekt och insatser för
jämställdhet i högskolan samt kartlägger
och lyfter fram framgångsrika insatser.
I Danmark vill jämställdhetsministern till­
sammans med vetenskapsminis­
tern initiera samarbete med
universitets- och forskarvärl­
den för att verka för en bättre
könsbalans i forskarkarriä­
ren och för att förbättra ut­
nyttjandet av landets fors­
karpotential.
I alla nordiska länder
finns exempel på lokala ini­
tiativ som syftar till att öka
jämställdheten i forskningsvärl­
den. Också på sam­nordiskt plan
behövs init­iativ som lyfter denna
fråga högre upp på dagordningen.
Här kunde t.ex. Nordiska ministerrådets
jämställdhets- och utbildningssektorer,
NordForsk och NIKK samarbeta.
Akademin står mitt uppe i ett genera­
tionsskifte. Chanserna att stärka jämställd­
het och mångfald är exceptionellt stora.
Vågar universiteten gripa denna möjlighet?
Samtidigt är det nordiska forskarsamfundet
i stark förändring också i andra avseenden.
”New public management”-ideologin är på
frammarsch vid universiteten, satsningar
på excellens, spjutspetsforskning och elit­
universitet ökar. Att framhäva behovet
av ”eliter” var länge tabu i stora delar av
Europa, inte minst i Norden. Idag ges be­
greppet en mer positiv klang hos forsk­
ningspolitiker – också sådana som annars
brukar lyfta fram värden som jämlikhet,
lika möjligheter för alla och demokrati.
Men vetenskapliga prestationer, forskning­
ens kvalitet och ”excellens” växer fram
inom sociala processer och kan inte fri­
kopplas från maktförhållanden i samhället,
vare sig gällande klass, etnicitet eller kön.
Kriterier för kvalitet och excellens måste
därför också granskas kritiskt.
Frågan om jämställdhet i akademin får
inte reduceras enbart till kvinnors under­
representation och åtgärder för att få flera
av dem in i systemet. Forsknings- och uni­
versitetssamfundets könade maktstrukturer
måste också sättas under lupp. Det är viktigt
att insatser för bättre könsbalans i akade­
min utgår från forskningsbaserad kunskap.
Vi behöver en samlad, komparativ nordisk
forskningsinsats över disciplins- och lands­
gränser som fokuserar både på könsbarriärer
i akademin och forskningspolitiska föränd­
ringar ur ett kritiskt könsperspektiv.
NIKK magasin 1.10
35
Ønsker du også
ditt eget blad?
Bestill gratis på
www.nikk.no!
magasin 2.2008
Nordisk prostitutionslovgivning mere ensartet
Nordbor har blivit mer kritiska
till prostitution som fenomen
Margot Wallström
– EU:s mäktigaste kvinna
sig for organisationen
Krav på bedre vern for
offer for menneskehandel
Norden vs Europa – varför är
prostitutionspolitiken så olika?
Knirkefritt å finne
kvinner til styrene
Jämställt bara på positioner
med offentligt tryck
eY_Ykaf)&*((0
NORDISK INSTITUTT FOR KUNNSKAP OM KJØNN
w
magasin 1.2009
Margot Wallström on
leadership and politics
Closeness and
control for sale
European Parliament
shows little interest
Foreign prostitutes changes
the focus of social measures
Mangfoldighed betaler
FGJ<AKCAFKLALMLL>GJCMFFKC9HGECB¦FF
NORDIC GENDER INSTITUTE
Tema:
PROSTITUSJON
Versjon 2.0
Endrede former utfordrer lovgivning og sosial praksis
Tema:
LEDARSKAP
Focus:
Prostitution
Glastak?
Human trafficking
changes Nordic
:jaklhƒcnaffda_Yd]\Yj]af_]ldqphjgZd]e
prostitution policies
Focus: Leadership
She still rules
Berit Ås (80) on master suppression techniques
Kalender
2010
05.07
Svensk skola och högskola –
jämställdhet i världsklass?
Seminarium i Almedalen, Visby, Sverige
www.genus.se
30.09
Genus och medicin
Nationell konferensi Linköping, Sverige
www.liu.se
06.10-08.10 Gender and Ageing
A combined international researchers’
symposium and a 5 credits PhD course.
Tromsø, Norge
www.uit.no
25.11-26.11
Equality, Growth and Sustainability –
Do They Mix?
European conference in Linköping, Sweden
www.liu.se/genusforum/Konferens
02.12-04-12
Love in Our Time – A Question for Feminism
GEXcel Conference of Workshops in
Örebro, Sweden.
www.genderexcel.org
Fler arrangemang finns på
www.nikk.NO
PB 1156 Blindern,
NO-0318, Oslo, Norway
Telephone +47 22 85 89 21
Telefax: +47 22 85 89 50
[email protected]
www.nikk.no