1. No category

FS
en tidning av studentkåren vid jmk: enheten för journalistik, media och kommunikation, stockholms universitet
nummer 01 2013 : jämställdhet
tema: jämställdhet
skulden är inte min
ledare
Med nycklarna mellan fingrarna
femte
statsmakten
Chefredaktör & Ansvarig utgivare
Sara Fröhling Lind
[email protected]
Vice chefredaktör
Madeleine Dahlström
www.femtestatsmakten.se
[email protected]
Textredaktör
Simón Bustamante
1#2013
[email protected]
Johan Frick
[email protected]
Malin Hansson
[email protected]
Bildredaktör
Linnea Gustafson
03 Ledare: Med nycklarna mellan fingrarna
Sara Fröhling Lind
04 Profil: Skulden är inte min
Johanna Lindberg, Sara Fröhling Lind
08 Tema: Det handlar om manlighet
Simón Bustamante
10 Tema: Skämtet som föll på sig själv
Matthias Mattison
11 Tema: Sporten där kvinnor dominerar
Albin Aghamn, Petter Östman
12 Tema: En ny tid för katolska kyrkan?
Eva Wikdahl
14 Tema: Ingen vill ta ansvar för näthatarna
Johan Frick
16 Tema: Välkommen på grabbfest
Siri Hill
17 Krönika: Jämställdhet - ett uttjatat ämne?
Linnea Carlén
18 Kultur: Recensioner på temat
Johan Colliander, Siri HIll
20 Tema: Musik som politisk handling
Jesper B. Hassell
21 60 sek med: Fredrik Wikingsson
Andreas Sjöström
22 Aktuellt: Shaken not störd
Madeleine Dahlström
23 Aktuellt: Hon styr JMK-puben
Eva Wikdahl
24 Resa: Palma de Mallorca
Lisa Jönsson
26 Kalendarium
Johanna Lindberg, Mico Gujic
27 Sista ordet: Kan jag få en paus, tack
Madeleine Dahlström
[email protected]
Redigeringschef
Maximiliam Gernandt
[email protected]
Webbredaktör
Simon Lundberg
[email protected]
Skribenter
Albin Aghamn, Jesper B. Hassell,
Simón Bustamante, Linnea Carlén,
Johan Colliander, Madeleine Dahlström,
Johan Frick, Sara Fröhling Lind, Mico
Gujic, Siri Hill, Lisa Jönsson, Johanna
Lindberg, Matthias Mattison, Andreas
Sjöström, Eva Wikdahl, Petter Östman
för ett år sedan befann jag mig på en plats betydligt varmare än
det fortfarande vinterkyliga Stockholm. För ett år sen var jag i ett gassande Argentina, strosandes på gatorna i en mer exotisk huvudstad.
Innan jag reste, då nervositeten för att resa ensam till en främmande
världsdel var som störst, fick jag en present av min pappa. Vad trevligt,
tänkte jag i förvåning över hans givmildhet, men blev snabbt illa till
mods då jag insåg vad jag fått – en skyddsspray.
med ens försvann nervositeten och ersattes istället av en stigande
ilska. Varför skulle jag behöva gå runt med en skyddsspray? Med
förklaringen att kriminaliteten är så hög i Sydamerika och att sprayen
kunde skydda mig, stoppade jag till slut ner den lilla, gula flaskan i min
ryggsäck. Men packade jag någon gång upp den? Nej. Jag totalvägrade.
Dumdristigt kanske, men min ilska över att vara ung kvinna och behöva bära runt på en försvarsspray, hindrade mig.
precis som det hindrar mig att vara rädd när jag går hem på
kvällarna. Jag har bara bestämt mig. Jag ska inte få mindre utrymme i
mitt eget liv på grund av att jag är tjej. Jag ska kunna leva mitt liv utan
hinder, utan att behöva ta omvägar hem på nätterna, utan att behöva
klä mig på ett visst sätt för att minska risken att bli antastad.
men så kommer den där mannen som tittar på en alldeles för länge
på tunnelbanan, går av på samma hållplats, springer i förväg och det
enda jag kan tänka är – vart gömmer han sig nu? Istället för att tänka
– han tyckte nog att jag var snygg – går jag med nycklarna mellan fingrarna hela vägen hem, med hjärtat i halsgropen och paniken i bröstet.
den mannen förminskade mig. Precis som tjejer och kvinnor
förminskas varje dag. Och det får helt enkelt bara inte vara så. Så nu
bestämmer jag mig igen, att vara tjej är något fantastiskt, inte något
som ska skapa hinder.
Redigerare
Simón Bustamante, Johan Colliander,
Madeleine Dahlström, Sara Fröhling
Lind, Maximiliam Gernandt, Simon
Lundberg
tillsammans med Femte Statsmaktens duktiga skribenter belyser
vi därför i detta nummer jämställdhet. Vi pratar om de problem som
finns och lyfter fram beundransvärda människor som kämpar för att
skapa rättvisa.
Korrektur
Madeleine Dahlström, Sara Fröhling
Lind, Klara Söderberg
med det vill jag välkomna dig som läsare till nya Femte Statsmakten. Med fräschare layout och en ny redaktion med ett brinnande
engagemang. Trevlig, och viktig, läsning!
Fotografer
Johan Colliander, Madeleine Dahlström,
Johan Frick, Sara Fröhling Lind, Linnea
Gustafson, Lisa Jönsson, Hjalmar Kyle,
Johanna Lindberg, Maria Mattison, Eva
Wikdahl
Sara Fröhling Lind
chefredaktör
Omslagsbild
Torun Carrfors & Maria Edvardsson
Foto: Sara Fröhling Lind
3
Femton unga kvinnor driver tillsammans bloggen Skulden är inte min.
Femte Statsmakten har träffat två av grundarna som berättar om sitt feministiska engagemang, relationen till Värmland och om bloggen som nu blir bok.
text och foto: sara fröhling lind och johanna lindberg
V
i möter upp Torun Carrfors och Maria Edvardsson vid Swedenborgsgatan för en kaffe bland
hungriga lördagsshoppare och högljudda barn.
Vi kopplar snabbt bort omgivningen och försvinner in
i en intressant diskussion om hur Skulden är inte min
bildades.
− Är man feministiskt aktiv i en stad som Karlstad har
man på något sätt koppling till varandra. Vi diskuterade
olika projektidéer och landade i att vi ville skriva och
skapa ett forum för att hylla feminismen. Ett forum där
man inte behöver förklara varför eller bli ifrågasatta.
Maria beskriver bloggen som en skuldfri oas, och Torun
menar att alla i gruppen får styrka av varandra:
− Man är alltid uppbackad av fjorton personer när man
skriver, vilket gör att man känner sig trygg i att skriva
personliga och självutlämnande texter.
Målet med Skulden är inte min, berättar de, är att placera
skulden där den hör hemma. Att uppmuntra unga tjejer
och kvinnor att lyfta bort den från sina egna axlar.
även om bloggen varit tjejernas huvudsakliga forum
utåt det senaste året har ursprungsidén med projektet,
som startades i januari förra året, alltid varit att skriva en
bok. På frågan om de hållit ett strikt arbetsschema redan
4
från början skrattar båda, varpå Torun konstaterar att de
knappt hållit en enda deadline.
− Men det var ändå förvånansvärt lätt och roligt att
genomföra. Fler personer borde skriva böcker!
det feministiska drivet
Även i det dagliga arbetet återspeglas Torun och Marias
vilja att hjälpa andra. Maria är utbildad gymnasielärare
och arbetar med att anpassa studier för elever med olika
handikapp, medan Torun arbetar på en kvinnojours
skyddade boende.
− Det vi möter i vårt arbete påverkar det vi skriver om i
bloggen. Händelser vi dras in i eller människor vi möter
kan ge uppslag till texter, säger Maria.
Torun arbetar med det hon menar är praktiskt feministiskt arbete.
− Ett feministiskt driv påverkar hela ens liv och det tar
man med sig överallt oavsett om det är i arbetslivet, i ett
projekt eller när man går på toaletten. Vi skriver utifrån
oss själva, även om det inte alltid är självupplevda händelser. Man påverkas även själv när ens vän blir våldtagen.
Maria menar att det inte betyder att de utelämnar någon,
utan snarare att de för
3
profil
personliga samtal i ett slutet, men samtidigt väldigt öppet
rum.
− Att vi är personliga i våra texter är ett sätt att visa för
andra i samma situation att de inte är ensamma. Att vara
personlig är också att vara politisk och något som kan
skapa styrka hos andra tjejer.
när man pratar om respons
− Vi har fått förvånansvärt mycket positiv respons, både
från människor i vår närhet men också från bloggläsare,
berättar Maria och får medhåll från Torun:
− Vi bestämde oss direkt för att vi är helt ointresserade
av människor som vill klaga på oss. Syftet med denna
blogg är att förstå och hylla feminism och gör man inte
det behöver man inte ta del av den.
Torun fortsätter vidare berätta att folk tycker detta är
ett viktigt projekt och spridningen i sociala medier har
därför varit stor. I samma stund slås hon av en idé:
− Vi måste skaffa ett Instagram-konto också - så vi kan
fota boken och visa!
ta över regeringen
När vi glider in på framtidsplanerna och nästa steg för
Skulden är inte min, är deras spontana svar att ta över
regeringen.
− Eller så börjar vi med Karlstads kommunfullmäktige,
säger Maria och vi brister alla ut i skratt.
− Vi kommer absolut att fortsätta blogga. Sen får man
gärna göra en film om oss om man vill det, fortsätter
Torun och man märker att bakom skämten finns ändå ett
uns av allvar. Även om det inte blir film så är det viktigt
för tjejerna att mer uppmärksamhet riktas mot feminism.
− Skulle vi få ett överskott från bokförsäljningen vore det
fantastiskt att göra någonting för unga tjejer, säger Maria
men förklarar att de fortfarande spanar efter nya idéer.
När vi avslutar med att fråga om de numer titulerar sig
som författare svarar de snabbt nej.
− Bloggare möjligtvis, men framför allt - feminister.
7
tema
DET HANDLAR
OM MANLIGHET
Jens Malmström, foto Roger Gustafsson
Kvinnorörelsen har uppnått mycket i kampen för ett jämställt samhälle,
men varit sämre på att inkludera männen i förändringsarbetet.
Det menar Machofabriken, en normkritisk verksamhet som vill att de unga
själva ska kunna ifrågasätta och förändra sociala normer för manlighet.
text: simón bustamente illustrationer: machofabriken
i machofabrikens undersökning om ungas attityder till manlighet och jämställdhet menar man att
kvinnorörelsen uppnått mycket i kampen för ett jämställt samhälle, men att den varit sämre på att inkludera
männen i förändringsarbetet. I ett samhälle där 90 %
av våldet utövas av män är det av stor vikt att det även
hos unga killar och vuxna män börjar byggas upp ett
kritiskt förhållningssätt till de normer som rör deras
8
egen bild av maskulinitet. Machofabriken vill att ungdomar ska börja ifrågasätta och förändra dessa normer.
machofabriken drivs gemensamt av Sveriges
Kvinno- och Tjejjourers Riksförbund (SKR), Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige
(Roks) och Män för Jämställdhet. Den sistnämnda
driver även sajten Killfrågor, en stödverksamhet på
nätet som vill uppmuntra killar till samtal med vuxna
utifrån deras egna erfarenheter. Jens Malmström, verksamhetsansvarig för sajten, menar att synen på manligt
bland killar sakta förändras, men att rätt mycket ändå
är som det alltid har varit. ”Det handlar mycket om vad
man tror att andra tror som begränsar en”, säger han.
”Vissa saker om manlighet kanske inte andra tycker är
så viktigt mer än du själv tror att de gör det.”
På frågan om hur man kan bedriva normkritik svarar
Malmström att Machofabrikens verksamhet ska ses som
ett komplement till jämställdhetsrörelsen i övrigt. Det
handlar om att få alla killar och män att bli självmedvetna och börja ta ställning.
machofabriken jobbar även med ”positiva” frågor,
erbjuder stöd och fokuserar mindre på problemen i
sig. Det kan vara ett sätt att luckra upp i strukturerna
genom att bjuda in och skapa en relation, tror Malmström. Män för Jämställdhet har fokuserat mycket av sitt
arbete på våld, eftersom killar och män enligt honom lever i en våldsam verklighet där normen är att vara våldsamma mot varandra och kunna tåla det. Även detta tas
upp i Jenny Engerdahls examensarbete “Kvinnors våld
mot män”. Många av de intervjuade männen vittnar
om att ha uppfostrats till att kunna “ta lite skit”, att män
ska vara starka och kunna ta ett slag utan att det är hela
världen. Därför anmäler många män inte misshandel
och trakasserier från till exempel en kvinnlig partner av
rädsla för att bli socialt stigmatiserade, både av bekanta
och av myndigheter. ”Det är en normaliseringsprocess”,
menar Jens Malmström, ”och det är viktigt att fler vågar
prata om till exempel övergrepp. Det är viktigt att män
vågar stå för det, det hjälper ju andra och blir ett sätt att
synliggöra sådant.”
i sverige finns ett hundratal kvinno- och tjejjourer dit man kan vända sig om man blivit utsatt för
våld och trakasserier. Antalet sådana för bara män
är knappt tio. De för unga killar går att räkna på ena
handen. Malmström tror att en anledning till fåtalet är
okunskap, för få har hört talas om killjourer och det är
inte många som tycker att det är bekvämt att söka sig
dit. Enligt honom saknas det ett rättviseskäl för killar.
Inte för att det skulle vara orättvist att det finns många
tjejjourer, utan att det även borde finnas för killar också.
Malmström menar avslutningsvis att även här spelar de
rådande könsnormerna stor roll. Man måste förklara
vad killjourer är för något och att det är vanligt. Då
kommer det förhoppningsvis att kännas mer självklart.
Men det är på normerna det hänger.
9
tema
SPORTEN DÄR KVINNOR
DOMINERAR
text: petter östman, albin aghamn foto: hjalmar kyle
SKÄMTET
som föll
på sig själv
Just när debatten om näthatet var som hetast lade man ner Vita Kränkta Män. Femte Statsmakten kollar in den feministiska och antirasistiska
Facebook-gruppen som föll på sitt eget skämt.
text: matthias mattison illustration: maria mattison
egentligen slutade man, för att använda en sliten term,
med flaggan i topp. Sidan hade runt 40 000 följare, fler än
traditionella tidningar som NWT och Östgöta Correspondenten som har kring fem tusen. Men en privat driven sida
har inte resurserna att kontrollera dess kommentarsfält,
därav den plötsliga sortin. Eller mer melodramatiskt: det
hat man gjorde sig lustig över blev själva akilleshällen.
feminister och antirasister får ofta höra att de är lättkränkta, att de upprörs över småsaker som vilka barnböcker som ska vara tillgängliga, hur figurerna i dem avbildas
och vilka ord man bör använda. Kawa Zolfagary, komikern
och debattören bakom Vita Kränkta Män, frågade sig: vilka
var
de lättkränkta? Han fann att det oftast var personer med
hög
maktposition som förmodligen kände att denna hotades.
gruppen startades under pseudonym med en karaktär
som var just en vit kränkt man. Zolfagary lade ut bilder och
inlägg med skruvade åsikter och teorier om detta ämne:
bland annat att vi enligt debattören Per Ström lever i ett
androgynt och manshatande samhälle. Att dess feminism
enligt skådespelaren Ulf Brunnberg orsakade mordet på
en kvinnlig häktesvakt och att det enligt SD:s Björn Söder
är synd om skattebetalarna som finansierar ”osvenska”
Loreens vinst i Melodifestivalen.
10
nu började framgången på allvar, Zolfagary trädde fram
och Galago förlag släppte en antologi. Det är lite tvehågset
man bläddrar igenom den. Dels garvar man åt en man som
rekommenderar smisk på rumpan åt alla kvinnor, men
skrattet fastnar lite i halsen när inlägget har föregåtts av en
avskyvärd kvinnosyn: ”Ett kok stryk skulle ni ha”.
men gruppen fick också en del kritik och inte bara av de
vita kränkta männen, bland annat för man även gjorde sig
lustig över frustrerade män i mammas källare. Ofta gick
man alltså ifrån huvudperspektivet: män med makt.
men det går inte att bortse från det problematiska i själva
kritiken, att man överhuvudtaget definierade häcklarna
som
lågutbildade eller från lägre socioekonomisk bakgrund.
Härledde man detta ur kommentarernas dysfunktionella
stavning? (Prova själv att skriva propert i vredesmod!)
Eller finns det en allmän uppfattning att dessa grupper
generellt är rasistiska och misogyna?
kritiken till trots. Vi som ställer oss emot rasism och
kvinnohat kommer sakna gruppen. Den har varit en fristad, eller som Maria Sveland, författare till nyutkomna
Hatet: En bok om antifeminism, säger: “en livsnödvändig
påminnelse om att se humorn i det svartaste svarta.”
efter att ha startat som en showsport i USA under
första halvan av 1900-talet låg Roller Derby i dvala under
den andra delen av århundradet. På senare år har sporten
återuppstått och fått ett uppsving runt om i världen.
För fem år sedan kom den kvinnodominerade sporten
Roller Derby till Sverige. Ligan Stockholm Roller Derby
rankas som den tredje bästa i Europa. Femte Statsmakten
träffade en av ligans medlemmar, Linn Cleve, inför en träning i Farstahallen.
- Det är framförallt en sport men det är också en do it
yourself-rörelse. Alla gör allt och det finns en vänskap mellan lagen. Det finns ingen rivalitet, jag skulle kunna resa till
Frankrike och träffa massa nya vänner där via sporten.
Att utövarna ser alla som sysslar med Roller Derby som ett
lag snarare än rivaler tror Linn är en grundläggande del av
sporten.
- Jag skulle säga att det är en del av kulturen. Det är en
kvinnosport som lockar många, och då vi gör allt själva
bygger det på gemenskap. Reglerna är skrivna av utövarna
och sporten är demokratiskt uppbyggd. Alla kvinnor är
välkomna och just eftersom sporten är så pass ny blir det
extra inkluderande och alla har möjlighet att påverka
reglerna, säger hon.
sporten har växt snabbt sedan den kom till Sverige
och Linn menar att det kommer innebära problem om
Roller Derby ska fortsätta att växa i samma takt. Hon påpekar att ligan inte har någon egen hall att träna och spela
matcher i. Samtidigt är det svårt att få tider i kommunala
hallar. Trots detta har hemmamatcherna varit välbesökta
och nu har även etablissemanget fått upp ögonen för
sporten. Socialdemokraterna och Miljöpartiet har lagt ett
förslag om att bygga en hall avsedd för Roller Derby.
- Politikerna har gått på våra matcher och börjar förstå att
det här är en riktig sport. Idrottsförvaltningen vill hjälpa
oss. Vi har tryckt på jämställdhetsfrågan då de flesta halltider går till innebandy och handboll som är mansdominerande sporter medan vi får en tid i veckan, säger Linn.
linn tror att Roller Derby kan hjälpa utövarna även
utanför banan.
- Det som är speciellt med sporten idag är att det är en
värld där kvinnor tillåts vara starka, ta plats, höras och synas. De nämnda komponenterna är nödvändiga för sporten
då den är fysisk och snabb, du kan inte gå ut på banan och
be om ursäkt för dig själv. Jag tror att det kan hjälpa många
att ta hjälp av det i sin vardag också.
11
tema
En ny tid för
katolska kyrkan?
Katolska kyrkan hamnade i strålkastarljuset när
Benedictus XVI meddelade att han som första
påve att abdikera sedan 1400-talet lämnar sitt
ämbete. Valet av ny påve skapar stort intresse och
väcker samtidigt frågan om bristen på modernisering inom den katolska kyrkan.
text och foto: eva wikdahl
jag kontaktar Christer Hedin,
universitetslektor i religionshistoria vid Stockholms Universitet,
och Erik Helmersson, skribent på
Dagens Nyheter som konverterat
till katolicismen, för att ta del av
deras syn på påvens avgång och de
diskussioner som följt därav.
- Katolska kyrkan fick förfrågan
om påven inte borde få abdikera
flera gånger och det återkommande
svaret var att en påve inte kan
abdikera för han är Guds röst på
jorden, säger Christer.
Inom den katolska tron representerar påven Jesus. Vilket också enligt
Christer förklarar varför en kvinna
inte kan vara präst inom katolska
kyrkan och absolut inte bli påve.
- Gud valde att bli man genom Jesus
därför måste prästen vara man.
jämställdhetsfrågan inom
katolska kyrkan diskuteras ofta och
frågan om det är teologiskt försvarbart att förbjuda kvinnliga präster
finns det de som tvivlar på. Inom
flera religiösa samfund är tanken på
mannen som kyrkans eller religionens företrädare starkt rotad i
tradition.
- Inom den katolska kyrkan har
prästen en så kallad nyckelmakt
till att förlåta människornas synd,
en makt som kvinnor inte får. På
det sättet är det en patriarkal kyrka
12
även om man vill att kvinnor ska
känna sig hemmastadda, menar
Christer.
Samtidigt är det enbart män i
beslutsfattande positioner som
under kyrkans livstid utformat kyrkans tro och regler om abort, homosexualitet, preventivmedel och
celibat. Bakåtsträvande menar vissa,
samtidigt tror han att den katolska
kyrkans konservativa ställning inte
ses som negativ av alla.
- Det är många som tycker att de
har civilkurage som vågar säga nej
till kvinnliga präster.
hur går det för katolska
kyrkan i ett sekulariserat
land som Sverige?
- Katolska kyrkan i Sverige idag
har mycket gott anseende och flera
kända journalister och kulturpersonligheter konverterar till den
katolska tron. Känsloupplevelser
inom religionen är väldigt lockande
och det kan den katolska kyrkan
erbjuda, vilket kan vara en av anledningarna till att man konverterar,
tror Christer.
En av de personer som han nämner
som en av de kända svenskar som
konverterat till katolicismen är
Erik Helmerson, ledarskribent på
Dagens Nyheter.
Erik Helmerson ger sitt perspektiv
på saken.
- När jag kommer till en katolsk
mässa får jag en stark emotionell
känsla. Inte som Svenska Kyrkan
där det ofta är glest och folk nästan
skäms för att de är där. Katolska
kyrkan hade något jag alltid saknat
i den svenska kyrkan, förklarar Erik.
Huruvida den nya påven kommer
vara liberal eller konservativ och
hur det skulle kunna komma att
påverka katolska kyrkans patriarkala struktur diskuteras i media
och inom kyrkan. Erik Helmerson
tycker att det är överdrivet att
spekulera i vad den nya påven kommer att innebära.
- Den katolska kyrkan är oerhört
gammal och förändras långsamt,
säger han.
hur ser du på jämställdheten
i en kyrka som förändras så
långsamt?
- Det kommer till exempel inte
finnas kvinnliga präster under min
livstid i alla fall, resonerar Erik.
Katolska kyrkans konservativa inställning till bland annat preventivmedel och celibattvång för präster
är den största utmaningen. I ett
modernt samhälle är det flera som
menar att man inte kan leva efter
skrifter som är tvåtusen år gamla.
- Samtidigt kan de inte förändras
för snabbt så att deras värdegrunder
förändras, avslutar Erik.
13
tema
Ingen vill ta ansvar
för
näthatarna
En månad efter att flera kvinnor gått ut i SVT:s Uppdrag Granskning och berättat
om de hot och kränkningar som de utsätts för på nätet, går debatten om näthat
fortfarande på högvarv. Medierapporteringen har än så länge varit heltäckande –
utom möjligen på en punkt. Hur utkräver vi ansvar när det gäller det näthat som
riktas till personer via kommentarsfälten på tidningarnas webbsidor?
text och foto: johan frick
ser man till de inlägg som hittills gjorts i debatten om
näthat, kan man konstatera att det med få undantag verkar
råda konsensus kring vilka som blir måltavlor för näthat
och varför. Mestadels är det kvinnor som utsätts, och detta
på grund av deras kön. Även rasistiska kommentarer är
vanliga. Man kan även säga att det främst är offentliga
personer som drabbas: alltifrån mindre kända krönikörer
på kvällspressen till politiker på riksnivå. En annan vanlig
uppfattning är också att näthatarna dras med en egen
paranoid föreställningsvärld. Det går inte att generalisera
och säga att alla näthatare är si eller så, men en gemensam
nämnare är ofta tankarna om en feministisk konspiration.
då och då hörs helt andra röster i debatten. I februari
gick till exempel Svenskt Näringsliv ut i pressen med ett
utspel om förbud mot förtal av företag på nätet. Utspelet
i sig fick kanske inte så mycket gehör, men de satte fingret
på något viktigt: Vilka tar ansvar för de kommentarer om
enskilda som publiceras på tidningarnas webbsidor?
I Sverige har alla de stora tidningarna – Aftonbladet,
Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Expressen, Dagens
Industri, GP – valt att delegera arbetet med moderering av
artikelkommentarer på företaget Interaktiv Säkerhet.
företaget bildades 2006 och är ett helägt dotterbolag
till Körberg Schottenius Partners AB. Verksamheten
bedrivs från Varberg, där de är ca 50 anställda. På sin
hemsida skriver de att arbetet görs med utgångspunkt i
2
pressjuridik och pressetik. Men i Sara Tryggs uppsats ”Is
comment free?” – om modereringen av artikelkommentarer på tidningarnas webbsidor, framkommer att Interaktiv Säkerhet bara utbildar sin personal i de pressetiska
frågorna under två dagar. Utbildningen sker i samarbete
med Fojo, Institutet för fortbildning av journalister.
att tidningarna lägger ut ansvaret för moderingen av
artikelkommentarerna på entreprenad kan möjligtvis ses
som en praktisk lösning för dem själva. Men i stället
hamnar vi i en situation där ingen tar ansvar alls. I en
intervju med Interaktiv Säkerhets VD Klas Karlsson,
publicerad i tidningen Feministiskt Perspektiv, skjuter
företaget ifråga ifrån sig allt ansvar för olämpliga kommentarer. Karlsson hävdar att det är upp till företagets
uppdragsgivare att dra gränserna för vad som är tillåtet
respektive inte tillåtet, och att de bara följer de riktlinjer
som deras arbetsgivare ger dem. Om man frågar ”uppdragsgivarna” låter det däremot likadant.
vad konsekvenserna blir av ett sådant här handlande
är inte svårt att förutse. Kanske inte direkt laglöshet, men
däremot ansvarslöshet. I och med den bekväma delegeringen av ansvar – från tidningarna till Interaktiv Säkerhet,
från Interaktiv Säkerhet och tillbaka till tidningarna
– finns det ingen som städar upp i kommentarsfälten.
Tidningarnas webbsidor kryllar i dag av små och stora
utrymmen där näthatarna trivs alldeles utmärkt.
15
krönika
Jämställdhet – ett uttjatat ämne?
”jämställdhet, är inte det lite uttjatat?” hörde jag någon säga för
inte allt för länge sedan. Kommentarer som ”Vi behöver inte jämställdhet längre, Sverige är redan det mest jämställda landet i världen” eller
”Hitta något vettigare att kämpa för istället, typ kvinnorna i Afghanistan!” fyller kommentarsfält och diskussionsforum och slängs ut i
luften på fikaraster, i kollektivtrafiken, ja, lite varstans faktiskt.
Välkommen på grabbfest
Oscarsgalan 2013 – natten då Hollywoods klarast lysande stjärnor risas eller rosas. Högtflygande
ambitioner till trots är ljusglimtarna få och överskuggas av det skrämmande låga antalet kvinnliga
pristagare och plumpa skämt. Melodifestivalen 2013 – den sista deltävlingen är avgjord och endast en
av åtta klara finalister är kvinna. ”Bara män, män, män.”, skriver Harry Amster i SvD Kultur.
text: siri hill foto: olle kirchmeier, svt
för 85e året i rad går Oscarsgalan av stapeln.
Denna anrika tradition till trots är galan alltigenom
som den alltid har varit; den kvinnliga representationen i form av pristagare undermålig och dessa
värderas i egenskap av sitt utseende medan deras
manliga kollegor hyllas för sina bedrifter. De vinnande filmerna klarade inte det så kallade Bechdeltestet vilket mäter hur kvinnor framställs i film.
Filmen ska ha; 1. minst två namngivna kvinnliga
rollfigurer, 2..som pratar med varandra, 3..om något
annat än män.
utöver detta regnar de sexistiska skämten över
champagneglasen. När Seth MacFarlane inviger
galan med sångnumret ”We saw your boobs” går
han igenom hur och i vilka filmer olika kvinnliga
skådespelerskors bröst har varit synliga. Bland
annat refererar MacFarlane till skådespelerskan
Hillary Swank i ”Boys Don’t Cry” och Charlize
Theron i ”Monster”. Filmer som kan anses vara två
av de tyngsta filmiska skildringarna av patriarkatets
baksidor som gjorts där huvudkaraktärerna utsätts
för både mordförsök och våldtäkt. Allt eftersom
16
bröstchockerna fortgår får vi se skådespelerskorna i
närbild. De ser minst sagt missnöjda ut.
i melodifestivalen 2013 är sju av åtta finalister
män. På SVT:s hemsida föreslår en av artisterna,
Sylvia Vrethammar, kvotering som ett sätt att jämna
ut representationen men schlagergurun Christer Björkman menar att ”man skulle kunna göra
startfältet jämnare men det blir inte lika rolig tv då”.
Oklart är vad han baserar det antagandet på, men
klart är i alla fall att både Oscarsgalan och Melodifestivalen 2013 synliggör en trend. En trend där
kvinnor underrepresenteras och nedvärderas medan
deras manliga kollegor kammar hem guldet, något
som sänder skeva signaler till de miljoner tittare som
följer dessa galor med stort intresse.
är det så att männen levererar bättre? Eller är
det ett uttryck för samhällsstrukturer där kvinnor
undervärderas? Tydligt är att problematiken är djupt
rotad och något vi måste gå till botten med. För det
kan väl inte vara så simpelt som Amster menar; att
svenska folket avgudar män?
personligen börjar jag känna att denna ständiga fråga kring
huruvida jämställdhet vore uttjatat eller ej i sig är oerhört uttjatad. Jag
är rent av less på den. Vill ta ett stadigt tag om den, vrida om och vrida
ur den likt en sur gammal disktrasa som legat och grott allt för länge.
för nej, det är den i allra högsta grad inte. Så länge den genomsnittliga heltidslönen för kvinnor och män skiljer sig med en halv miljon
per decennium, så länge kvinnor saknar samma rättigheter och möjligheter som män att uttrycka sig och komma till tals, så länge vi har
fler män vid namn Johan på VD-poster än vad vi har kvinnor (vilket
en ny rapport från stiftelsen Allbright visar), så länge flickor är på dagis
2,5 timmar mindre i veckan än pojkar på grund av att de inte anses
klara sig själva lika länge, så är vi i stort behov av att sträva efter det där
luddiga, till synes odefinierbara som kallas ”jämlikhet mellan könen”.
det finns ingen självklar lösning, hade vi haft det hade inte Uppdrag Granskning behövt göra ett reportage om ”Män som näthatar
kvinnor” år 2013. Jag är dock fullt medveten om att orättvisorna drabbar båda könen, från olika håll och på olika vis. Det är inte bara kvinnorna som sitter med nitlotten. Men det är ett faktum att vi, trots att de
snart gått hundra år sedan kvinnor fick rösträtt i Sverige, fortfarande
behöver arbeta för ett mer jämställt samhälle.
att vår nyligen tillträdda jämställdhetsminister, Maria Arnholm, i kontrast till hennes föregångare, Nyamko Sabuni, gått ut med
att hon är feminist hoppas jag vara ett steg i rätt riktning. Att hon på
frågan om hon ville bli ny jämställdhetsminister, utan eftertanke svarade, ”Jag ska gå hem och fråga min man.” är dock en annan sak.
text: linnea carlén
17
kultur
gripande klassiker om
Scout Finch, hennes bror Jem
och pappa Atticus nere i amerikanska södern på 30-talet.
Här står orättvisorna på rad
och Scout försöker förstå den
värld hon lever i och varför
den ser ut som den gör. Vi får
följa Scout när hon skildrar
världen genom sitt fantastiska barnasinne där moral,
etik och värderingar präglar
vardagen.
Det sista matriarkatet
- en stor fisk slukar en liten
18
text och foto: johan colliander
text: siri hill foto: brent e. huffman
dokumentärfilmen Det sista matriarkatet från 2012 av Xiaodan He berättar historien om mosuofolket, det sista
matriarkatet. Vid foten av Himalaya i
Kina, i lä från omvärldens granskande
blick, blomstrade detta kvinnorike under
tusentals år. När He återvänder till den by
hon en gång lämnat för att utforska sina
rötter upptäcker hon hur kulturen har fallit offer för den moderna tidens tand.
med blicken utöver Elba
och drömmen om ett bättre
liv får vi följa de två bästa
vännerna Anna och Francesca. De bor i den toskanska kuststaden Piombino där
livet kretsar runt det slitna
bostadskomplexet och det
nedgågna stålverket. Boken
skildrar Italiens baksida där
tiden har stått stilla i ett land
som är utseendefixerat och
splittrat mellan rikedom och
fattigdom.
DEN STÖRSTA
tusentals turister vallfärdar till mosuofolket varje år för att leva ut sina sexuella fantasier och åtnjuta de så kallade
”vandrande äktenskapen”, kulturens
heligaste förbund. Vi möter Bima, en ung
mosuokvinna, som lever i ett vandrande
äktenskap med sin man. Enligt Bima är
relationen idealisk då inga band, annat än
emotionella, upprättas och de är fria att
vara med vem och hur många de vill.
om relationen tar slut uteblir problematiken som en brytning av ett traditionellt
äktenskap innebär, likt skilsmässa och
vårdnadstvister. Att leva utan sin familj
och med en person är för Bima orealis-
tiskt, men i skuggan av den fria kärleken
gror de sexuella övergreppen och objektifieringen av mosuokvinnor.
i krocken med omvärlden likställs
vandrande äktenskap med prostitution
och i Wenquans bordellkvarter sover
ingen. Utfattiga unga mosuokvinnor
säljer sina kroppar och drömmer sig bort
från den tillvaro som inte erbjuder annat
än solkiga sedlar och fri bar i skenet av
blinkande röda neonskyltar ”Casual sex is
the magic”.
det finns ingenting kvar för de unga
som i allt större grad söker sig bort i jakten på en bättre tillvaro i väst. I takt med
att den yngre generationens mosuos överger kulturen utarmas även chanserna för
dess överlevnad. Filmskaparen ser med
sorg sitt kvinnorike rämna och frågar sig
om de vandrande äktenskapen kommer
finnas kvar om femtio år. När hon efter
ett år återvänder och finner Bima, sin
mest hängivna försvarare av vandrande
äktenskap, i famnen på sin framtida make
känns denna fråga mer än berättigad.
en mäktig man dansar fram på scenen,
hoppar och skuttar, vrider på höfterna
och klänger på väggarna. Han tar plats
för att berätta en historia, den viktigaste
historien av alla. Den om honom själv.
det här är utgångspunkten i pjäsen
Den största av dom största som just nu
är inne på de sista extraföreställningarna på Dramalabbet i Stockholm. Den
dansande mannen har inget namn men
alla i publiken vet att han heter Mikael
Persbrandt, precis som alla vet att den
kritiskt granskande mannen i regissörsstolen heter Thommy Berggren. Berggren
och Persbrandt skulle enligt utsago sätta
upp en pjäs med det talande namnet Persbrandt för två år sedan, som aldrig blev
av. Ewa Johansson och Louise Löwenberg
plockade upp idén som resulterade i en
omformad skådeplats för en helt annan
historia.
att båda männen spelas av kvinnor är
en detalj som snabbt glöms bort i sammanhanget. Det här är nämligen en skarp
uppgörelse för scenkonstens stora män
och de myter som byggts upp runtomkring dem. Pjäsen innehåller enbart de
här två karaktärerna, något som aldrig
blir ett problem eftersom man känner att
allt scenutrymme slukas upp av de båda.
Den stora konflikt som uppstår dem
emellan är en kamp om vem som ska ta
mest plats.
en av vår tids mest utelämnande författare skriver en
hänsynslös självbiografisk roman om att resa Sverige runt
och föreläsa om mäns våld
mot kvinnor, samtidigt som
man själv lever i ett misshandelförhållande. Hon berättar om hur hans svartsjuka
styrde allt och att hon tillslut
släppte taget om allt viktigt i
livet; barnen, vännerna och
skrivandet. Skakande och
oerhört viktig.
i en pjäs av män, skapad av kvinnor, är
det intressant att kvinnorna nästan helt är
frånvarande. Den värld som Persbrandt
och Berggren rör sig i lämnar ingen plats
för kvinnor annat än som statister. För
när de inte jämför sig med varandra så
jämför de sig endast med ”stora män” som
Strindberg, Beckett och Eddie Murphy.
det hela skulle lätt kunna urarta i en
fars där de två männen enbart görs till
åtlöje, vilket inte hade skadat. Bitvis är
pjäsen hysteriskt rolig. Vi kan se aspekter
av riktiga människor i de skruvade porträtten. Fruktansvärt ensamma människor som enbart kan relatera till varandra
och sin omvärld genom det hävdelsebehov de lärt sig är deras rätt. Den största
av dom största är både välskriven och
välspelad men även ett debattinlägg i en
tid då de manligt narcissistiska pjäsernas
tidevarv nog bara har börjat.
författaren till den omtalade Bitterfittan är nu tillbaka med en bok som rör den
mycket aktuella debatten om
mäns hat mot kvinnor. Maria
skriver om antifeminism, hur
det blivit allt mer legitimt att
uttrycka hat mot feminister
och kvinnor och visar på hur
allvarligt läget är. Detta är en
larmklocka och ett steg på vägen mot en hotfri tillvaro.
19
60 sek med...
du fyller fyrtio till sommaren. har du
dödsångest?
- Ja, gud ja. Det har jag haft sedan jag var nio, men
man får passa på att bejaka det man har medan man
är här. Ju roligare man har det, desto jobbigare blir
det att dö såklart, men det är ju vad det är.
du har hållit på med tv i över tio år nu.
funderar du någon gång på att helt byta
bana och göra något stort helt själv?
- Jag gör småsaker hela tiden. Man skriver någon
artikel här och någon artikel där. Sen får man ju se i
framtiden. Man vet aldrig, men nu när Filip ska sommarprata får väl jag hitta på något jag också (skratt).
är det något du och filip velat göra på tv
som ni inte har fått göra än?
- Det är vissa personer som vi inte har fått intervjua
som man väldigt gärna skulle vilja ha som gäst. Kungen och Silvia till exempel. Det skulle vara roligt att
få mänskliggöra dem på något sätt och försöka tänka
bort att de är kungligheter.
musik som politisk handling
GENOM TIDERNA
ni har relativt nyligen startat produktionsbolaget Mexiko. Vad är målet med
det?
- Att spåna på idéer som inte har med oss att göra.
Att få göra saker man vill men som inte riktigt passar
oss, som man vet passar någon annan. Det är något
vi borde ha lärt oss på tio år kan man tycka.
Förr var musik och politik tätt sammanflätade och många artisters skivsläpp att jämföra med
politiska handlingar. Vad har hänt med det samtida kommenterandet i dagens populärmusik?
Vilka frågor lyfts fram idag - och av vilka artister?
text: jesper b. hassell illustration: sara fröhling lind
sam cooke sjöng om sammankättrade fångar längs vägkanten på 60-talet och på 70-talet dök Patti Smith upp med
politiska budskap kring miljö och fred. Hon blev snabbt en
stark röst i frågor kring samtiden, precis som Bob Dylan
som var en prominent ikon för jämställdhet och rättvisa.
Detta var också en tid då John Lennon stod sida vid sida
med sin maka Yoko Ono och förespråkade fred, kärlek och
förståelse.
nästa decennium påträffas U2:s förälskelse för frihet. En
frihet från krig och en frihet från religiösa konflikter. Då
80-talet tillsammans sjöng om en blodröd söndag. En låt
ifrån en skiva vars namn - “War” - ämnade spegla världsförhållandet. Och sensualitet, kvinnlig styrka och romantik
porlade ur 90-talets dansgolvsikon Madonna, en förebild för
kvinnor världen över.
vart är vi då idag när sökljuset febrilt letar efter motsvarande ikoner i jämbördig storlek? Många av de tidigare
nämnda namnen figurerar fortfarande i dagens medier.
Madonna dansar än, men till betydligt snabbare rytmer.
Samtidigt ses Dylan på scen i en rökig och dovt belyst lokal,
mumlandes gamla rader från sin storhetstid med blicken
dold i skuggan av hattens breda kant.
ovan nämnda ikoner har gått hand i hand med specifika musikaliska genrer, som skapats parallellt med reak-
20
filip ska som sagt sommarprata i år. borde
du fått det erbjudandet istället?
- Verkligen inte! Det är klart att jag är lite avundsjuk
men Filip har fler komponenter som är sommarpratskompatibla än vad jag har. Han har ett mer exotiskt
liv där borta i Los Angeles. Jag får helt enkelt nöja
mig med att jag troligtvis är lyckligare än vad han är.
tioner mot samhällets utveckling och orättvisor. Det är inte
ikonerna som har dött, utan snarare deras genrer. Dalande
försäljningssiffror har lett till att artister hoppat i livbåtarna
och lämnat skeppet för att bege sig mot lugnare vatten där
inte texterna bör väcka anstöt och tillgängliggörs för en
bredare marknad.
världen efterfrågar ikoner som ifrågasätter normer
och bryter trender och ett av de senaste tillskotten för
sexuell och kvinnlig jämställdhet sitter idag bakom galler
i förtryckarens förebild till land, Ryssland. Pussy Riot kom
och försvann i samma glödande hastighet, men lämnar efter
sig en påtaglig känsla av saknad efter just denna form av
kämpar.
vi landar slutligen i Lady Gagas storhet och strävan
efter könlöshet, som snarare berör individualistisk frihet i
större mån än jämställdhet. En kvinna som verkar våga skita
fullständigt i vad gemene man tycker och säger om hennes
utseende och göranden. En kvinna som går på maskerad
utklädd till sig själv, osmyckad och osminkad, för att konstatera hur vi genom att gå klädda som oss själva visar upp
den mest radikala sidan av oss. Den sida som alltid annars
är dold bakom de lager vi klär på oss för att dölja våra sanna
jag inför omvärlden. Kanske borde vi alla gå iförda denna
kostym när vi går på maskerad, utstyrseln som vi är så måna
om att dölja för andra. Och kanske även för oss själva.
FREDRIK
WIKINGSSON
Den ständigt aktuelle Fredrik Wikingsson om
två av sina drömgäster, hur länge han haft
dödsångest och varför kollegan och vännen
Filip Hammar är en bättre sommarpratare.
text: andreas sjöström foto: erik segerstolpe
finns det någon rivalitet mellan dig och
filip?
- Nej, absolut inte. Det är väldigt roligt att jobba med
Filips hjärna. Varje gång han gör något som jag inte
vet om blir det som godis för mig.
är du avundsjuk på hans liv?
- Det är jag inte. Hade han haft en lägenhet i New
York, hade det varit jobbigare, men jag skulle inte
vilja byta med honom i dagsläget.
till sist, förutom att sitta naken när man
gör telefonare, har du några handfasta
tips till oss blivande journalister?
- (Skratt) Om vi tar intervjuer som exempel är det
viktiga, tror jag, att man ställer frågor som man
är genuint intresserad av att få svar på. Att man
försöker ändra uppfattningen hos folk och visa en
annan bild av en människa. Vissa vill bara ha det
som redan finns där, men jag tror att det är viktigt att
man försöker få fram något annat.
21
aktuellt
SHAKEN - NOT STÖRD
För den sprudlande bossen över jmk tv och jmk radio, Thobias Thorild, finns det inget roligare än dessa etermedier. Tillsammans med en stark grupp studenter arbetar
han fram intressanta podcast, spännande tv-sändningar och en hel massa glädje.
text och foto: madeleine dahlström
thobias thorild är ansvarig utgivare för jmk tv och numera även ansvarig utgivare för jmk radio. Vid terminens
första kårmöte kandiderade Thobias för både tv och radio
med anledning att han hade svårt att välja mellan de två
etermedierna. Att få erfarenhet bidrog också.
- Jag gillar båda medieformerna och tycker att båda är
fantastiska att jobba med.
med ny ansvarig utgivare kommer nya idéer och
Thobias har ändrat om formatet för radion. Det gamla med
specifika redaktioner, som nyhetsredaktion eller sportredaktion, har bytts ut till en friare radio. Numera får man
tänka fritt och de olika redaktionerna bestämmer själva
vilka ämnen de berör i sina sändningar.
- Det gamla formatet gjorde att vissa redaktioner blev väldigt stora medan andra blev mindre. Jag är väldigt mycket
för ett varierat innehåll, jag gillar den fria radion. Den gör
att man lättare kan ta upp aktuella händelser och ämnen.
mer nytt för radion i år är att den sänds i ett podcastliknande format, alla får säga vad de vill när de vill. Trots
friare tyglar och mer självgående redaktioner har Thobias
dock ett krav på sina medarbetare. Har man en viss typ av
program ska man hålla sig till det, spelar man musik ska
det spelas regelbundet, i ett pratprogram ska man prata.
Något som Thobias också blivit hårdare med är att alla
redaktioner ska sända på sin utsatta tid. Detta för att det
tidigare skett att redaktioner ställt in sändningar med kort
varsel. Vid oacceptabelt beteende blir det därför en varning
och om misstag upprepas leder det till avstängning från
verksamheten.
- Det må vara en skolverksamhet men det ska fortfarande
tas på allvar. Så länge en person är på plats vid sändning
och sköter sig får man fria tyglar och förtroende.
HON STYR
JMK-PUBEN
thobias ambition är att sätta jmk tv på kartan igen
efter dess passivitet de senaste åren. Det har dock inte
varit lätt. I och med brist på utrustning och motstånd från
den styrande makten på plan 5 har det varit svårt för jmk
tv att producera material. Thobias ger dock inte upp och
tillsammans med en liten skara elever har han stora planer
på att få igång tv-verksamheten. Planen är att starta en
studiobaserad och direktsänd webb-tv.
- Det är motigt men jag skulle vilja få till minst ett par
webbsändningar, och när vi väl får till det så kommer vi ha
visning i jmk-salen. Det ska gärna vara ett finklätt event
- en nylansering av jmk tv. Jag skulle bli så stolt om jag
kunde bli känd här för den som återupplivade jmk tv.
jmk-puben ger dig som student chansen att
hänga i den pimpade skolcafeterian efter
skoltid, dricka billigt, chansen att vinna ära i
musikquizet och spontandansa under disokulan. Johanna Lindberg är den nya pubmästarinna som gör det möjligt.
text och foto: eva wikdahl
jmk-puben anordnas av pubmästeriet som utgörs av
frivilliga studenter under ledning av Johanna Lindberg,
som i januari valdes till pubmästarinna. Alla som vill kan
vara med i den här gruppen, vars uppgift är att fixa och
trixa med spellistor och ordna kvällens största begivenhet
– quizet!
Timmarna innan puben öppnar gör mästeriet också sitt
bästa för att förvandla den klassiskt stiffa skolcafeterian till
ett sprakande och mysigt häng där alla med studentlegitimation är välkomna att komma och umgås.
johanna lindberg som nu läser andra terminen
journalistikvetenskap värvades att engagera sig i puben
redan under sin första termin på jmk. När den dåvarande
pubmästarinnan skulle sluta fick hon frågan om hon ville
styra puben.
– Först var jag tveksam och funderade på om jag skulle ha
tid tillsammans med studierna men bestämde mig ändå för
att köra, säger hon.
puben på jmk anordnas en gång i månaden. Det som tar
mest tid är att få till datum som passar allas scheman. Puben bör helst inte krocka med tentaplugg och inlämningar.
När datum bestämts ansöker pubmästeriet alkoholtillstånd
22
för terminens samtliga pubar. Samtidigt arbetar pubmästarinnan och övriga i gruppen med att marknadsföra puben
så att många som möjligt kommer. I början av terminen
gick hon och de andra tillsammans ut och informerade nya
studenter om puben i klassrummen. Bättre marknadsföring
av puben är något hon vill jobba mer med för att få fler att
känna att jmk-puben är något man verkligen vill gå på.
– I Stockholm finns det många stora skolor och det gäller
att vi på jmk skapar våra egna traditioner, tycker Johanna.
Stockholm är inte en så studentikos stad och det är lite
synd. Det skulle vara roligt om jag skulle kunna bidra till
att det blev lite mer av det.
all kårverksamhet skapar en gemenskap, men att
gå till puben kräver väldigt lite av en. Det är i praktiken
bara att gå dit. Ett lätt sätt att träffa folk och bonda utanför
skoltiden, menar Johanna Lindberg.
Den här terminen är det även tänkt att det ska hållas en
avslutningssittning i maj som pubmästarinnan vill slå ett
slag för.
– Den är än så länge i planeringsstadiet men vi ska göra
allt i vår makt för att den ska bli av. Om någon vill hålla tal
eller uppträda så ska det vara ett forum för det. Alla dolda
talanger är välkomna, tillägger hon.
23
BORTOM SVENSKT KAFFE
Tänker du på blaskig sangria och runtramlande partysvenskar när någon
nämner Mallorca? En destination för barnfamiljen som vill ha svenskt kaffe
och schlagershow på hotellet? Du har rätt, men det finns en annan sida av
Medelhavets mest mångsidiga ö. Följ med till Palma de Mallorca – en härlig
tapastallrik med både spansk flamenco och internationell storstadspuls.
text: lisa jönsson foto: lisa jönsson & sara fröhling lind
OCH SCHLAGERHITS
E
n del kallar staden för ett barcelona i miniatyr
och visst ligger det en viss sanning i det, även om mallorquinerna själva inte riktigt vill medge det. Historiskt sett är de båda städerna knutna till varandra och precis
som i Barcelona har den berömde arkitekten Antoni Gaudí
fått utsmycka Palmas många byggnader, inte minst den
enorma katedralen La Seu som stolt sträcker sig mot skyn vid
stadens östra infart. Denna pampiga byggnad tog nästan 400
år att färdigställa och är väl värd ett besök. Trots att utsidan
är mest iögonfallande bör du inte missa de utsmyckningar,
eller rättare sagt prototyper, som är gjorda av Gaudí. De hann
aldrig färdigställas eftersom han, enligt sägnen, åkte hem till
Barcelona efter ett bråk med biskopen och blev överkörd.
från katedralen och plaza de la reina och hela
vägen till Avinguida Jaime III finns det möjlighet att, för dig
med en tjock plånbok, shoppa loss i de klassiska lyxbutikerna. Innan färden går vidare mot Plaza Mayor och Carrer
de Sant Miquel för shopping med lite mer humana priser,
passar det bra med en café con leche och det mallorquinska
bakverket ensaimada på Café Forn de Teatro.
För den som föredrar att njuta av ett glas sangria i solen
ligger stranden Platja de Illetes tjugo minuter bort med
lokalbuss. Under högsäsong kan det vara svårt att få plats och
det kan vara en god idé att hyra en bil under en dag för att
på enklast möjliga vis kunna ta del av alla vackra små calas,
badvikar, som finns runt ön.
när solen har gått ner i det ljumna Medelhavet vaknar
Palma till liv. Sök dig till gränderna i La Lonja och njut av
tapas på restaurangerna La Paloma och La Cueva. Missa inte
24
pimientos de padrón eller den mallorquinska läckerheten
sobrasada: en bredbar korv gjord på kryddat fläskkött. När
du ändå är i området, passa på att smita in på Wineing på
gågatan Apuntadores och testa mallorquinska viner ifrån
vingårdarna i Binissalem och Santa Maria. På Paseo Maritimo, vägen längs med hamnen, startar festen vid tio-tiden på
kvällen och pågår fram till gryningen. Baren Made in Brazil
erbjuder dig flera olika varianter på drinken caipirinha innan
du dansar dig varm till house och techno på nattklubben
Tito´s eller svänger på höfterna i en salsa på La Bodeguita del
Medio.
även trakterna kring palma bjuder på godsaker. En
taxiresa till Genova kan vara dina bäst spenderade euro
någonsin, där hittar du nämligen den argentinska restaurangen La Rueda som serverar saftigt och mört kött till rimliga
priser. Åt andra hållet, öster om Palma, ligger Es Molinar och
Harlem Café. Att hitta flamenco-uppvisningar av hög kvalitet
utanför Sevilla kan ibland vara svårt men Harlem Café lever
verkligen upp till sitt goda rykte och bjuder på en dramatisk
och sensuell afton i dansens tecken.
det finns mycket att se och göra i denna spanska, lilla
metropol men glöm inte bort att i sann spansk anda ta en
siesta ibland. Strosa runt i Santa Catalina där spanska tanter
skvallrar högt till varandra från sina franska balkonger, ta en
långpromenad längs med Paseo Maritimo och se på lyxbåtarna som guppar i hamnen. Eller köp en glass och gå vilse i
området bakom katedralen där bougainvillean klättar på de
gamla husväggarna. Det är här du hittar Spanien – utan vare
sig svenskt kaffe eller partybåtar med schlagerhits.
25
sista ordet
Kan jag få en paus, tack
KÅRKALENDARIUM
text: johanna lindberg och mico gujic
MARS
15/3 - femte statsmakten - nytt nummer
16/3 - jmk radio sänder kl. 16-17 - 95,3 mhz
19/3 - jmk radio sänder kl. 20-21 - 95,3 mhz
20/3 – föreläsning: Tomas Ramberg kl. 13:00
jmk-salen
Efter ett decennium av arbete med Ekots
lördagsintervju delar Tomas Ramberg med sig
av sina erfarenheter av att intervjua politiker
toch makthavare.
23/3 - jmk radio sänder kl. 20-21 - 95,3 mhz
26/3 - jmk radio sänder kl. 16-17 - 95,3 mhz
30/3 - jmk radio sänder kl. 20-21 - 95,3 mhz
APRIL
2/4 - jmk radio sänder kl. 16-17 - 95,3 mhz
4/4 – jmk pub - kl. 19-01
jmk-cafeterian
Pubmästeriet anordnar pubkväll. Popquiz
med fina priser i potten, musik, dans och
härligt umgänge.
6/4 -jmk radio sänder kl. 20-21 - 95,3 mhz
9/4 - jmk radio sänder kl. 16-17 - 95,3 mhz
16/4 - jmk radio sänder kl. 20-21 - 95,3 mhz
19/4 - femte statsmakten - nytt nummer
20/4 - jmk radio sänder kl. 16-17 - 95,3 mhz
23/4 - jmk radio sänder kl. 20-21 - 95,3 mhz
27/4 - jmk radio sänder kl. 16-17 - 95,3 mhz
30/4 - jmk radio sänder kl. 20-21 - 95,3 mhz
26
ljuset. Äntligen är ljuset tillbaka till morgonens tidiga timma där
solens första strålar försöker hjälpa en trött kropp att vakna upp. Men
den vill inte, kroppen vägrar och skriker desperat efter att få bli lämnad i fred. Att bara få vara finns det inte tid till, säger min hjärna, och
hur mycket jag än önskar att få göra absolut ingenting går det inte Jag
har alldeles för mycket saker att göra. I mitt fullspäckade schema har
det inte lämnats något utrymme för pauser eller återhämtning. Detta
börjar bli påtagligt för både kropp och sinne, för den senaste tiden har
vartenda steg jag tagit tyngts med en kraft jag inte orkat bära upp.
MAJ
2/5 – jmk pub - kl. 19-01 – JMK-cafeterian
Pubmästeriet anordnar pubkväll. Popquiz med fina
priser i potten, musik, dans och härligt umgänge.
4/5 - jmk radio sänder kl. 16-17 - 95,3 mhz
7/5 - jmk radio sänder kl. 20-21 - 95,3 mhz
11/5 - jmk radio sänder kl. 16-17 - 95,3 mhz
14/5 - jmk radio sänder kl. 20-21 - 95,3 mhz
helt plötsligt, från ingenstans, men som ett svar på mina önskningar, får jag en dag en ombokning av en intervju jag ska göra. Först
tänker jag att tiden som var planerad för intervjun nu kan tas till vara
på genom att göra uppgifter som jag haft släpandes efter mig. Men
tanken på dessa uppgifter gör att en vemodig känsla börjar växa inom
mig. Den vemodiga känslan får mig att tänka om. Får mig att tänka att
jag i stället borde ta eftermiddagen ledigt.
18/5 - femte statsmakten - nytt nummer
18/5 - jmk radio sänder kl. 16-17 - 95,3 mhz
21/5 - jmk radio sänder kl. 20-21 - 95,3 mhz
25/5 - jmk radio sänder kl. 16-17 - 95,3 mhz
28/5 - jmk radio sänder kl. 20-21 - 95,3 mhz
jag slår in portkoden, trycker upp den blytunga portdörren och
börjar min, som det känns då, omöjliga färd upp för de tre trappor
som leder till lägenheten. I min utmattning tror jag att jag är framme,
men som så många gånger förr skymtar jag ”Bengtsson” på lägenhetsdörren i stället för ”Dahlström”. Jag svär tyst för mig själv. Det är bara
att fortsätta en trappa till. Med en duns ligger väskan på golvet, skorna
är avslängda mitt på golvet och med jackan slarvigt kastad över stolen
går jag in till vardagsrummet och stänger dörren till hallen, stänger ute
allt och sätter på Lana Del Reys skiva.
Datum ej satt - sittning för jmk-studenter
Pubmästeriet avslutar terminen med en
sittning för alla JMK-studenter. Närmare
information om plats, tid och datum kommer
tlängre fram.
JUNI
4/6 - jmk radio sänder kl. 16-17 - 95,3 mhz
8/8 - jmk radio sänder kl. 20-21 - 95,3 mhz
11/6 - jmk radio sänder kl. 16-17 - 95,3 mhz
femte statsmakten är ett webbaserat
magasin som utkommer tre gånger per
termin och erbjuder ett blandat innehåll
av nyhetstexter, reportage och intervjuer.
Tidningen produceras av studenterna
vid institutionen för journalistik, medier
och kommunikation och tillhör JMK:s
studentkår. Den är politiskt oberoende
och fungerar som en fristående enhet
som granskar kårens och institutionens
verksamhet. Femte Statsmakten fungerar
sendan 2005 som en plattform för
blivande journalister, fotografer, illustratörer och redigerare som vill skaffa sig
journalistisk erfarenhet inför arbetslivet.
jag låter skivan gå på repeat, låt efter låt spelas om och om igen.
Jag sjunger med i texten you make me crazy, you make me wild... be
young, be dope, be proud like an American. En blandning av en rebellisk och tragisk känsla väcker en rastlöshet inom mig. Ride spelas för
femtioelfte gången och jag önskar att jag satt i en bil, körandes i det
fria, på en väg som aldrig tar slut. På en väg som aldrig tar en någonstans. Men samtidigt tar den en till de mest fantastiska ställena. Det är
en väg som låter en köra utan mål och som låter en leva på den mörka
sidan av den amerikanska drömmen.
min dröm, min eftermiddag av absolut ingenting, börjar sakta men
säkert befinna sig i nuets verklighet. Det var värt det, varenda minut
där min utmattade kropp fick en tillflykt från vardagen. För nästa dag,
känns det inte lika tungt längre.
Madeleine Dahlström
vice chefredaktör
27
femtestatsmakten
1#2013
www.femtestatsmakten.se