Jag kan inte säga att jag inte tycker något i samhällsfrågor, det gör
FS en tidning av studentkåren vid jmk: inst. för journalistik, medier och kommunikation, stockholms universitet nummer 04 2011 : politik ”Jag kan inte säga att jag inte tycker något i samhällsfrågor, det gör alla” - Mats Svegfors aktuellt tema: politik jmk-pub ”Skrivbordsjournalistikens tid är nu” 04 ”Journalist och politiker en lyckad kombination?” 11 ”Slaka fingrar och bakfickefuktiga tjugolappar” 29 02 innehåll femte statsmakten nummer 04 2011 17 27 28 04 skrivbordsjournalistikens tid är nu av felicia frithiof 05 inga mentorer för nya journalistmasterstudenter av henrik johansson 06 same, same but different av clara guibourg 07 nya JV och MKV av sofia bodén 08 gästspelande studenter av sofia braafnäs 09 tema: politik 10 journalister + politiker = sant av caroline kernen 11 journalist och politiker - en lyckad kombination? av maria lapenkova 12 den amerikanska val- rörelsen av elis burrau 14 schlingmann - statssekreteraren som sysslar med pr av johan gerle 15 60 sekunder med anton abele av sam moazzami 16 politiker och sociala medier, en balansakt av linnea carlén 18 medietränade politiker - myt eller demokratihot? av sofie björck 20 profilen: den munkavlade vd:n av leonel marjavaara 26 studenter som vill göra skillnad av malin nilsson 28 säsongspremiär blev brakförlust av lisa thambert 29 slaka fingrar och bakfickefuktiga tjugolappar lisa thambert 30 krönikan - JMK är en orgiastisk lycka sofie björck innehåll femte statsmakten nummer 04 2011 03 ”Det är proppfullt på JMK” Det har nog aldrig gått så många elever på institutionen som nu. JV och MKV får inte plats i JMK-salen och får istället ha sina föreläsningar på Filmhuset. Samtidigt är lokalerna dyra och det pågår samtal om att bjuda in andra institutioner till Garnisonen. Filmvetenskapen och Modevetenskapen är ett par kandidater. Det är roligt med många studenter men det gör också att det stundtals är väldigt trångt. Ofta är det svårt att få tag på ett grupprum eller ens någonstans att äta sin lunch. JMK har de senaste åren växt kraftigt och nu borde kanske ledningen ställa sig frågan om man fortfarande kan vara kvar. När når vi smärtgränsen? I höstterminens första nummer av Femte Statsmakten skriver vi som vanligt om vad som händer på skolan just nu. Därför tar vi tempen på skolans fotbollslag, JMK United. Men vi tar också ett grepp om politiken i media. Vi intervjuar VD:n för Sveriges Radio och frågar varför han inte längre kallar sig moderat. Vi blandar högt och lågt. Allt för att JMK:s studenter ska tycka att Femte Statsmakten är just deras tidning. God läsning! Mika Wallgren Chefredaktör och ansvarig utgivare [email protected] femte statsmakten är ett webbaserat magasin som utkommer tre gånger per termin och erbjuder ett blandat innehåll av nyhetstexter, reportage och intervjuer. Tidningen produceras av studenterna vid institutionen för journalistik, medier och kommunikation och tillhör JMK:s studentkår. Den är politiskt oberoende och fungerar som en fristående enhet som granskar kårens och institutionens verksamhet. Femte Statsmakten fungerar sendan 2005 som en plattform för blivande journalister, fotografer, illustratörer och redigerare som vill skaffa sig journalistisk erfarenhet inför arbetslivet. chefredaktör & ansvarig utgivare Mika Wallgren redaktionschef Leonel Marjavaara redigeringschef Emelie Åkerman grafisk formgivning Nina Kuoso webbredaktör (tf) Mika Wallgren redaktörer Caroline Kernen Tova Kurkiala Medbo engelsk redaktör Daniel Lundh skribenter Felicia Frithiof, Henrik Johansson, Clara Guibourg, Sofia Bodén, Sofia Braafnäs, Maria Lapenkova, Elis Burrau, Johan Gerle, Sam Moazzami, Linnea Carlén, Sofie Björck, Malin Nilsson, Lisa Thambert, Leonel Marjavaara, Caroline Kernen foto Clara Guibourg, Sofia Braafnäs, Siavash Golzadeh, Sofie Björck, Sam Moazzami, Leonel Marjavaara, Malin Nilsson, Lisa Thambert, Tova Kurkkiala Medbo illustration Henrik Johansson, Tova Kurkkiala Medbo, redigering Sofia Bodén, Helen Nordlund, Emilia Saberski, Felix Bergenholtz, Martin Hassel, Daniel Lund, Johanna Persson, Hanna Moritz, Emelie Åkerman, Sofia Johansson, Sofia Braafnäs, Anja Forsberg nå oss på fornamn.efternamn@ femtestatsmakten.se 4 aktuellt femte statsmakten nummer 04 2011 Skrivbordsjournalistikens tid är nu ”Vår utbildning på JMK lärde oss inte hur man klarar sig som journalist i fängelse”, skriver Martin Schibbye – som sedan i juli sitter fängslad i Etiopien tillsammans med kollegan Johan Persson – i ett brev till sina gamla klasskamrater. Brevet publicerades strax efter nyheten om att de båda nu är åtalade för terrorbrott. Den allvarliga situationen ställer utrikesjournalistikens förändrade villkor på sin spets. text felicia frithiof Det bör nu stå klart för de som följt historien att dessa två frilansjournalister med erfarenhet av uppdrag för de flesta stora svenska medier inte är några äventyrare som gav sig iväg på vinst och förlust. - Då kan man åka och klättra i berg, poängterar Anna Roxvall, frilansjournalist som ofta samarbetar med Johan Persson. Ändå har det dröjt innan några av de tidningar som de återkommande levererat stora utrikesreportage till velat förknippas med de fängslade frilansarna. Sedan det framkom att resan till Ogaden var ett reportage åt magasinet Filter har anklagelser riktats mot chefredaktören Mattias Göransson för att ha försökt nedtona kopplingen. Anna Roxvall menar att övriga medias sätt att peka ut Filter är hyckleri. - Filter är absolut inte värst. Alla redaktioner vill dumpa priserna, ingen vill ta ansvar. Det är vansinnigt att inte ens den här situationen leder till självrannsakan. Anna Roxvall ger en verklighetsbild för frilansande utrikesreportrar som rimmar illa med såväl den mediala självbilden som journalistutbildningens arbetssätt. Redaktionerna tar gärna åt sig hela äran, utan att ta riskerna. Därmed upprätthålls illusionen av att det är den stora redaktionen med många korrespondenter som är normen, medan de i realiteten är beroende av frilansare för de djuplodande reportagen. - Johan och Martin visste att det var riskfyllt. Problemet är att om du sat- sat 100.000 kronor ur egen ficka är du benägen att fortsätta, säger Anna Roxvall och berättar att det gick snett från början, att det tog för lång tid. Johan Persson och Martin Schibbye valde att fortsätta, där en redaktion antagligen skulle blåst av projektet av säkerhetsskäl. - Drivkraften var att rapportera om övergreppen, och det faktum att man inte fick komma in i Ogaden. Johan och Martin börjar alltid med att utgå från människoödet, för att beskriva större skeenden. Önskan om att gå på djupet, utanför UD:s reserekommendationer, innebär idag att de riskerar långa fängelsestraff för att ha talat med fel personer – rebellgruppen ONLF, journalisternas enda väg in i ett område stängt för omvärlden. aktuellt femte statsmakten nummer 04 2011 5 Inga mentorer för nya journalistmasterstudenter Årets nya studenter på masterprogrammet i journalistik informerades vid introduktionen att de under utbildningen skulle få kontakt med en personlig mentor. Två veckor in på terminen meddelade dock skolan att mentorsprogrammet inte blir av – trots att informationen redan gått ut. Resursbrist, menar JMK, och hänvisar till pensionsavgångar. text och illustration henrik johansson När det nya masterprogrammet i journalistik och media startades 2009 infördes ett mentorsprogram med syfte att ge studenterna kontakter med mediebranschen. Men årets masterstudenter på det tvååriga programmet kommer inte att få denna chans, vilket studenterna meddelades per mejl när terminen redan startat. Trots att mentorsprogrammet har varit ett uppskattat inslag i utbildningen har skolan bestämt sig för att slopa det inför i år. Anja Hirdman, docent och ställföreträdande prefekt på JMK, menar att mentorsprogrammet skall ses som en bonus Institutionen inte längre har möjlighet att erbjuda. – Det här är någonting som vi erbjudit våra studenter utöver den handledda praktiken. Det är klart att det alltid skulle vara bra att mentorer, frågan skulle kunna vara varför vi inte har mentorer för Journalistisk produktion till exempel, men vi lägger redan mycket resurser på den handledda praktiken och mentorsprogrammet var en extragrej som vi tyvärr inte har möj- lighet att erbjuda längre. Att man nu inte har möjlighet att fortsätta med mentorsprogrammet beror bland annat på pensionärsavgångar, säger Anja Hirdman. Istället tycker hon att studenter ska utnyttja det redan etablerade praktiktillfället för att behålla kontakt med sina handledare och på så sätt knyta band till arbetslivet. Det faktum att informationen om mentorsprogrammet hann nå studenterna innan den drogs in per mejl förklarar Anja Hirdman med en miss i kommunikationen inom skolan. Lina Malers läser just nu sitt andra år på masterprogrammet i journalistik. Hon tycker att det är synd att årets studenter inte kommer att få tillgång till mentorer under sin utbildning. – Det var en bra chans att få diskutera problem och möjligheter med en erfaren journalist, och det kändes som en konkret bro mellan arbetsliv och utbildning, menar hon. – Lina Malers har träffat sin mentor, Lasse Granstrand, fyra eller fem gånger sedan starten. Det har fungerat bra, tycker hon, och de flesta i henne klass har varit nöjda även om Lina Malers hört talas om mentorskontakter som fungerat mindre bra. – Jag tror att de flesta som haft tillgång till mentorer har tyckt att det har varit en väldigt positiv upplevelse, säger hon. När Femte Statsmakten talar med Anja Hirdman framhåller hon att mentorsprogrammet aldrig annonserats som en del av utbildningens kursplan. Men på utbildningens informationsavsnitt på JMK:s hemsida står det tydligt att utbildningen ska innehålla ”individuell coaching i form av ett personligt mentorsprogram som omfattar två terminer av utbildningen.” Sedan JMK startade sin master i journalistik har tidigare bland annat en radioutbildning och de speciella gästföreläsningar som anordnades försvunnit från schemat. Nu är alltså även mentorsprogrammet bortplockat från utbildningen. Frågan är vad som följer härnäst. 6 aktuellt femte statsmakten nummer 04 2011 ”Same, same but different” Michael Westerlund är ny studierektor för JMK:s teoretiska utbildningar. Han har tillträtt under en hektisk period full av förändring. Detta ser han som en spännande utmaning. text och foto clara guibourg Han har varit forskare, student och lärare. Under sina många år på JMK har Michael Westerlund hunnit axla många roller. Sedan augusti kan han även titulera sig studierektor. Han basar numera över grundutbildningarna i MKV och JV, samt över mastersutbildningarna. – Vad är det där löjliga uttrycket? ‘Same, same but different’, säger han själv om sin nya roll på institutionen. Som studierektor blir han pedagogiskt ansvarig för dew teoretiska utbildningarna. Michael Westerlunds arbetsuppgifter är inte det enda som ändrats i och med terminsstarten. Organisationen uppe på plan 5 har stuvats om en hel del. Tidigare har journalistikvetare och medie- och kommunikationsvetare haft varsin studierektor. Som ny studierektor för bägge utbildningar tar sig Westerlund an ett stort ansvar. Han ser positivt på hopslagningen, och menar att det ger en bättre överblick. – Min uppgift blir ju att försöka ha någon slags övergripande idé och tankar om hur det här ska fungera, förklarar han. Samtidigt poängterar han att mycket av arbetet är ett samar- - Det är viktigt att journalistik och kommunikation är två skilda universitetsämnen, anser Michael Westerlund. Som ny studierektor jobbar han med att profilera JMKs teoretiska utbildningar. bete, dels med administrativa studierektorn Elin Olsson, men också mycket med prefekt Tytti Soila och studievägledare Peter Erell. mycket av förändringsarbetet fortlöper även på plan 4. MKV- och JVkurserna, tidigare nästintill omöjliga att skiljas åt, har nu fått tydligare profiler. Detta innebär att MKV-studenter inte längre kommer kunna söka vidare till journalistiska produktionskursen, och inte heller vice versa. – Så kan man ju se på det, men man kan också säga att vi nu erbjuder mer tydligt definierade alternativ, säger Michael Westerlund. – Journalistik, medier och kommunikation spelar en så enormt stor roll i den typen av samhälle vi lever i idag, så det är viktigt att de får vara olika ämnen, säger han. michael westerlund sticker inte under stol med att det stundtals kan vara virrigt och jobbigt med alla förändringar som skett. Samtidigt tycker han det är roligt att få vara med och påverka. Det var framförallt möjligheten att ta del av förändringsarbetet på JMK som lockade honom till studierektorsposten. – Det som var avgörande för mig var att jag tyckte att det var väldigt intressant att kliva in och vara mer ansvarig i processen att utveckla de utbildningar vi har. Det kändes spännande att göra det med så stora förändringar på gång, förklarar han. aktuellt femte statsmakten nummer 04 2011 7 Nya JV och MKV En ny reform på skolan har ägt rum. För de som börjat läsa JV eller MKV i höst ser schemat annorlunda ut än för de som börjat innan. En uppdatering har skett och frågetecken är många. Vad var skälen och vad innebär det? ”hands on”, självständigt arbete som analyser och skrivarbeten. De som tidigare gått MKV har sedan kunnat läsa journalistisk produktion. Detta är inte längre möjligt. Hirdman fortsätter att förklara ändringens innebörd. – Det går inte längre att hoppa hit och dit mellan ämnena. Detta är en större markering ämnesmässigt. Om man går JV blir man nu bättre förberedd för journalistisk produktion. Det har blivit mer ämnesinriktat och renodlat. På frågan om det kan finnas några nackdelar är svaret nej. – Man vill lära sig allt, men att ge lite tid till alla ämnen är inte den väg vi går längre. Man ska känna att man kan någonting när man gått ut det här året. text sofia bodén foto jmk Studierektorn för båda ämnena när beslutet om ändringen togs, Anja Hirdman, nu stf prefekt, suddar ut frågetecknen. – Nya JV och MKV innebär att det nu är större åtskillnad mellan ämnena. Innan läste man mer gemensamt. Nu läser man endast två kurser ihop och det är därmed mer ämnesspecifikt. hon menar att det första året ska vara brett så att man får en bred bild över ämnet. Därför är fortfarande första kursen gemensam. Sedan läser man var för sig med mer fördjupning. Denna ändring var dels ett resultat av den interna utvärdering som görs av eleverna. – vi tog till de synpunkter elever- Den nya förändringen kommer att gynna eleverna som nu får möjlighet att fördjupa sig mer inom sitt område, menar Anja Hirdman. na kom med för ett år sedan. Det är en fin tanke att man vill göra allt, men det kommer nu bli lättare för eleverna med djupare moment. Vi har lagt in mer arbete där varje delmoment är mer Vad tycker studenterna? Linnea Carlén, MKV – Inte innan jag började på MKV. – Det har inte påverkat mitt val i någon större utsträckning, även om det till en början kändes lite snopet. skälet till uppdateringen var naturlig. Den utbildning som sattes 2003 var utformad för en annan typ av studenter. Nu är dessa oftast yngre och mindre yrkesvana. Hirdman beskriver vidare hur beslutet om ändringen gynnar studenterna. – Studenterna får nu en fördjupning av vissa teman inom det breda fältet. Jag tror det kommer bli jättebra! - Visste du om ändringarna? - Har de påverkat ditt val? Sara Sharifpour, JV – Det gjorde jag inte. – Nu i efterhand när jag vet hur det fungerade tidigare hade det varit kul om det var så nu med. Fredrik Björkman, MKV – Nej. – Det har inte heller påverkat mitt val. Tråkigt för de som önskar läsa likt tidigare system. Det ligger dock i ens eget ansvar att ha koll. 8 aktuellt femte statsmakten nummer 04 2011 Gästspelande studenter Studenterna som läser kandidatprogrammet i digitala medier läser tredje terminen på JMK. De kallas DSV-studenter då de tillhör institutionen för data- och systemvetenskap. Trots att de läser på JMK får de inte ta sin examen där. Studenterna som läser kandidatprogrammet i digitala medier vid Stockholms Universitet är nu på sin tredje termin på JMK. Skälet till att DSV valt att ha ett samarbete JMK är att ämnet medier är så pass brett. Om eleverna får JMK:s perspektiv skulle det vara värdefullt för helheten och den tvärvetenskapliga synen. Detta säger programkoordinatorn, Kjell Näckros. –Det kan bara vara berikande att ha några experter på ämnet som belyser det ur sitt perspektiv, säger han. Redan under den första terminen började studenter ifrågasätta varför examen inte kan tas på JMK. Studenten Mikael Östh tog tag i frågan. DSVstudenterna läser exakt samma kurser som de som läser Journalistikvetenskap I, men de är antagna med olika behörighetskrav. Anledningen till nekandet av en examen från JMK är helt enkelt att det juridiskt sätt inte går. Programmet är inte utformat på så vis att en examen på JMK skulle fungera. Rötterna från ett äldre program finns kvar och inom ramen för det Mikael Östh, DSV-student på JMK. kommer det varken nu eller i framtiden gå att ta en examen på JMK, då måste ett helt nytt program konstrueras, och i dagsläget finns det inga sådana planer från DSV:s sida. –Man får söka till JMK från början om man vill ta en examen där, säger Kjell Näckros. Han menar att det är nyttigt och viktigt att komma i kontakt med studenter som har andra synsätt och att det är bra att interagera i olika miljöer. Näckros tillägger dock att det finns en nackdel med att läsa på olika institutioner. Utbildningen kan upplevas som spretigt om man har svårt att hålla fokus och veta vart man hör hemma. Mikael Östh är införstådd i att han inte kommer kunna ta en examen på JMK just nu och kan tycka det är synd. Trots det kan han se fördelar med kandidatprogrammet i digitala medier, som skiljer sig mycket från andra utbildningar. – Det unika med att få läsa en termin på Kandidatprogram i digitala medier Särskild behörighet: Samhällskunskap A (Områdesbehörighet 6 med undantag för Engelska B). Urval: Betyg 67 %, högskoleprov 33 %. text och foto sofia braafnäs wwwwJMK är bara positivt, säger han. Studierektor på JMK, Michael Westerlund, tycker att samarbetet med DSV är spännande och han välkomnar de nya studenterna med öppna armar. Han säger att det kan finnas en möjlighet att kunna tillgodoräkna sig den första terminen som DSV-studenterna nu läser om det skulle komma en förfrågan i framtiden om att ta en examen där, men då i mån av plats. Michael Westerlund säger att- JMK är öppna för förslag i framtiden. FAKTARUTA Antagningspoäng för höstterminen 2011 för kandidatprogrammet i digitala medier och för journalistikvetenskap I som läser samma kurser under hösten Journalistikvetenskap I Särskild behörighet: Historia A och Samhällskunskap A (Områdesbehörighet 1). Urval: Betyg 40 %, högskoleprov 40 %, högskolepoäng 20 %. femte statsmakten nummer 04 2011 tema 9 TEMA POLITIK Emmy Rasper i P3:s Brunchrapporten brukar ställa sig frågan ”Politik, vad är det bra för?”. Vi på Femte Statsmakten är inte helt säkra på svaret, men vi vet två saker: att politiker är lika med makt och att makt är något som ska granskas. Av oss som skriver och läser den här tidningen. I alla fall när vi är färdigutbildade. Så varför inte tjuvstarta redan nu med ett nummer tillägnat det där kluriga området politik? Men bli inte bortskrämda nu, det blir inte så torrt som det låter. Men tungt kommer det att bli. Vi har nämligen samlat tre experter på sitt område: Paul Ronge (PR+journalistik), Per Schlingmann (politik+PR) och Mats Svegfors (journalistik+politik). Dessutom: Den osannolika kärlekshistorien mellan ett kommunalråd och en kommunjournalist. Efter det här numret kommer du aldrig att behöva lyssna på P3 igen... 10 tema femte statsmakten nummer 04 2011 Journalist + politiker = sant Helene tror att relationer mellan politiker och journalister är väldigt vanliga. I sitt arbete undviker hon att göra jobb som rör hennes sambo. Men hon vänder sig mot att relationen per automatik skulle innebära ett problem. Hon tror att man fortfarande kan vara kritisk. – Man kan ändå rapportera politiskt och ställa kritiska frågor. Alla bär vi olika glasögon beroende på vår bakgrund. Det gäller att vara neutral om man är en duktig journalist. Vare sig man är sambo med en politiker eller inte, säger hon. KÄRLEK mellan reporter och politiker är inte helt okomplicerat. Men kärleken måste segra, anser Journalistförbundets etikombudsman. text caroline kernen illustration tova kurkiala medbo Makten och granskaren. En omstridd relation. Sedan sju år tillbaka lever lokalreportern Hele Skoglund med ett kommunalråd i samma stad. Hon vet vad det handlar om. De träffades på ett barnkalas. Helene Skoglund hade arbetat som journalist på Nynäshamns Posten i närmre tre år när hon tog sin son till ett födelsedagskalas hos en vän. Här mötte hon en annan förälder som tagit sitt barn till kalaset. Daniel som skulle komma att bli hennes sambo. När Daniel några år senare bestämde sig för att ge sig in i politiken var det ingenting som oroade Helene. – Jag tänkte väl inte att han skulle gå så långt. Mer ett engagemang på föreningsnivå, säger hon. Svenska Journalistförbundet har inga särskilda rekommendationer gällande situationen, men etiken känns viktigt för Helene. Någonting hon bär med sig varje dag. När Daniel började bli nominerad till högre poster kände Helene därför att detta var någonting att ta upp på redaktionen. För en tid sedan skrev Helene en artikel där hon intervjuade sin sambos kollega, ytterligare ett kommunalråd i staden. Bilden som placerades intill texten vid publicering föreställde kommunalrådet och sambon tillsammans vilket fick människor på orten att reagera. – Jag hade inte intervjuat Daniel. Det skulle jag aldrig göra, men det såg ut så. Då kände jag faktiskt att någon annan borde ha tagit det jobbet, säger hon. Men på en liten lokaltidning är det svårt att lägga ut arbetet på kollegor. Därför har Helene tagit beslutet att redigera tidningen på halvtid. Detta trots att hon själv inte ser några större problem i situationen. – Jag vet att jag gör ett bra jobb. Det handlar mer om att slippa diskussioner med andra om hur jag utför mitt arbete, säger hon. Att man på Svenska Journalistförbundet inte har några generella rekommendationer stoppar inte förbundets etikombudsman Justus Bennet från att ha en klar åsikt i frågan. Han menar att man alltid ska hålla sig borta från jobb som rör någon man har en personlig relation till. Men är övertygad om vad som måste gå först. – Vi är inte bara vårt yrke, vi är människor också. Kärleken måste segra, säger han. tema femte statsmakten nummer 04 2011 11 Journalist och politiker – en lyckad kombination? Justus Bennet menar att det i sådana fall kan vara fördelaktigt om man som tidigare politiker känner till spelet i den nuvarande rollen som journalist. Att ifrågasätta sin egen roll som journalist i olika situationer och att inte skapa för nära kontakter med de man ska granska är viktiga faktorer för den trovärdiga journalistiken. Sigurd Allern, professor i journalistik vid JMK, berättar att när han började sin karriär i Norge på 70-talet var han både journalist och politiker. All större press bestod av partitidningar och det var inte ovanligt att en lokaltidning ägdes av självaste borgmästaren. SIGURD ALLEN, professor i journalistik vid JMK, ser fördelar med a journalister blir politiker och vice versa. text maria lapenkova illustration tova kurkiala medbo Journalister blir politiker och politiker sadlar om till journalister. Det är viktigt att skilja på rollerna och vara professionell. Kunskaperna som politiker kan dock vara användbara även som reporter. Många journalister blir handplockade av politikerna för exklusiva intervjuer utan att ifrågasätta varför just de blev valda. Det menar Justus Bennet, etikombudsman på Journalistförbundet. Han tycker att det är viktigt att hela tiden ha ett etiskt filter som journalist. Politiker känner till hur och vad en journalist skriver och vilka kontakter den har och väljer på så sätt ut journalister som kan gynna de själva. – Det är viktigt att man är en individ och inte en nyttig idiot åt någon annan. Man ska vara vaksam som journalist för man är en måltavla för politiker, säger han. – Det var inte bara ensidig information i de olika partitidningarna men det var i stort sätt sympati för ens egen sak i de politiska artiklarna och läsare visste på förhand vad de skulle få, säger Sigurd Allern. Med tiden försvann partipressen och idag ser alla större tidningar till att deras politiska skribenter inte har någon viktig position i ett parti. Att vissa politiker idag sadlar om till journalister ser Sigurd Allern som något positivt. – Journalist är ett yrke som kräver kompetens och de som känner till politiken inifrån kan dra fördelar av det och bidra med bättre journalistik. Enligt Sigurd Allern speglas bra journalistik i att alla parter får komma till tals. Om journalisten tycker som en av källorna i en artikel ska det inte framkomma i texten och därmed inte spela någon roll. Att tidigare journalister blir politiker tycker inte Sigurd Allern är ett problem heller. Idag går alla politiker en mediekurs och har därför oavsett bakgrund en stor mediekompetens. – Journalistik handlar om en slags dragkamp om vem som har makten. Att en journalist möter en annan före detta kollega som kan sina rättigheter och känner till spelets regler skapar bara en likvärdig dragkamp. 12 tema femte statsmakten nummer 04 2011 ”Amerikanska folket är cyniska mot Washington och mot media, men de är inte apatiska” Med ett år kvar till presidentvalet i USA är valrörelsen i full gång. Vilken roll spelar medierna i denna politiska PR-cirkus? Femte Statsmakten frågade journalisten Martin Gelin. text elis burrau foto privat martin gelins bevakning av Barack Obamas presidentkampanj inför valet 2008 resulterade i Det amerikanska löftet, en hyllad bok om mannen som enligt Gelin representerade ett nytt fenomen i amerikansk politik. tre år senare går obamas första regeringsperiod mot sitt slut. I USA pågår nu en valrörelse vars mediebevakning, enligt Gelin, fått en tydligare ideologisk karaktär. – Fox News framgångar har delvis imiterats av MSNBC, som är mer åt vänster. En viktig skillnad är att de är ideologiska, medan Fox News är partiska. MSNBC kritiserar Obama när han inte är tillräckligt progressiv, medan Fox alltid tycker att det som republikanerna gör är bra. amerikansk medias närhet till politiken kan te sig märklig för en svensk publik, men enligt Gelin är det inte konstigt: media i USA har helt enkelt en annan tradition av subjektivitet. – Fox News hade fram till nyligen samarbeten med flera republikanska kandidater, Sarah Palin har ett kontrakt som medarbetare, men intervjuer med henne presenteras som ”exklusiva”. Det finns liknande tendenser hos demokraterna, de skickar ut talepunkter till bloggare och kolumnister i massmedia som de ofta upprepar på ett okritiskt sätt. medieforskaren robert w. mcchesney har skrivit att allt färre tar multimiljonärsponsrad politisk reklam på allvar, något som Gelin inte riktigt håller med om: – Det stämmer inte att det är ”mindre antal människor som tar (kampanjerna) på allvar”. , som McChesney påstår. De två senaste presidentvalen hade det högsta valdeltagandet sedan 60-talet. USA är en brokig och bråkig demokrati, men man tror stenhårt på yttrandefriheten. Enligt Gelin har det skett en paradoxal utveckling sedan 1999, då McChesney skrev detta: samtidigt som företag och lobbyister har fått mer inflytande över politiken så har valdeltagandet ökat. – Hur får man ihop det? Amerikanska folket tema femte statsmakten nummer 04 2011 MARTIN GELIN som står i mitten på den här bilden, ger i artikeln sin syn kring politik och medier i USA. är cyniska mot Washington och mot media, men de är inte apatiska. Det finns en journalistisk kult av att uttrycka sig så alarmistiskt som möjligt om den politiska situationen. att en del republikaner enbart medverkar i konservativa medier kan, enligt Gelin, vara en orsak till att politiker som Sarah Palin inte lyckats vinna väljare på en nationell nivå. Men, det har också förändrat bevakningen i stort. – När jag var i Iowa nyligen var det 500 journalister som höll på att brotta ner varandra för att få en skymt av Palin när hon åt en friterad korv. Jag brukar hålla mig borta från den typen av fårskocksjournalistik. Men i slutänden tror jag inte att Palins strategi varit särskilt lyckad. Uppträder man inte i massmedia får man inget bredare förtroende. varnande röster bland medieforskare menar att kommersialiseringen av medierna kan leda till att journalister i framtiden undviker de kritiska frågorna, av rädsla för minskad tillgång till politiker. Även Gelin uttrycker viss oro och tar den forne vicepresidenten som exempel: – Dick Cheney har precis åkt på bokturné där han bara fått svara på mjukisfrågor. Ingen frågar honom, ”Du, det har dött 137 000 civilpersoner i Irak. Du ljög om motiven för kriget. Varför det?” Det ökande antalet välfinansierade ”think tanks” är också något som befaras skada journalistiken. Att många inte är medvetna om intressena bakom dessa lobbygrupper ser Gelin som problematiskt. – Utmaningen är att informera medborgarna. Deras reklam går direkt till tittaren/läsaren, och påverkar extremt mycket. De oberoende organisationerna kan ljuga hur mycket som helst. 13 14 tema femte statsmakten nummer 04 2011 Tanken med tillsättandet av Per Schlingmann kan antas handla om en befordran. Schlingmann -Statssekreteraren som sysslar med PR Per Schlingmann är Sveriges första statssekreterare med ansvar för kommunikation. Som statssekreterare jobbar han i regeringskansliet och är statsministerns närmsta man. text johan gerle foto siavash golzadeh Tillsättandet av Schlingmann som statssekreterare med ansvar för kommunikation i oktober 2010 gjordes inte utan protester. Detta eftersom det inte funnits någon med en liknande roll tidigare i Sverige och man talade om en PRisering av statsmakten. Regeringen skapade en ny tjänst som inte funnits förr. I konstitutionsutskottet bad man om en beskrivning av vad hans roll skulle innebära. Denna fråga behandlades dock aldrig utan lades ned. Statsvetaren Marie Demker menar liksom flera andra statsvetare att det är ett problem för demokratin när den PRiseras. –När det politiska maskineriet själv bygger in en sådan tolkning i den egna förvaltningen kommer man också att frånta en del av debatten sin stuns. Syftet är ju förstås att ta kontroll över främst den nya medieagendan idag, säger hon. Kanske är det då inte så konstigt att Per Schlingmann fått stå ut med att kallas propagandaminister av diverse politiska motståndare. En tjänst som innan Schlingmann tillträdde inte fanns skapades för honom och som betalas av skattebetalarna, säger Hans Dahlström (s), kommunpolitiker i Nybro som pekat på problemet i sin lokaltidning. Han menar likt Demker att makten för demokratins skull inte ska bygga in en sådan roll i regeringskansliet. På frågan om socialdemokraterna kommer fortsätta på den inslagna vägen i händelse av maktskifte blir svaret nej. Det är dock inte bara Per Schlingmanns politiska motståndare som visat sig vara oroliga för vad som nu kan tänkas hända med demokratin. I Svenska Dagbladet i samband med tillsättandet av Schlingmann frågar sig journalisten Sanna Rayman vad som händer om han blir en allt för dominant person med ansvar för kommunikationen. Schlingmann finns nu i bakgrunden. Han har siktet inställt långt fram i tiden. Han vill inte bli statsminister har han sagt och till Gotlands tidningar sade han i somras att han antagligen har det bästa jobb man kan få. 60 sekunder femte statsmakten nummer 04 2011 Anton Abele, 19, är sveriges yngste riksdagsledamot ED ] DER M N U K E S 0 6 [ Anton Abele har nu spenderat ett år i riksdagen. Internet och Kommunikation är ämnen som Anton håller varmt om hjärtat. Om han inte vore politiker, kanske han hade hamnat på JMK. text och foto sam moazzami Vad är din uppgift som politiker, vad vill du åstadkomma? -Jag har tre huvudfrågor: Arbete, trygghet och utbildning. Exempelvis, trygghet på internet. Människor hotas via internet och med dagens lagstiftning kan vi inte motverka det. Vad ska vi göra för att stoppa detta? -Genom att kräva ut IP-nummer för brott på bötesnivå så kan vi minska hoten. Det är inte okej att hota folk i verkligheten, varför skulle det vara det på internet då? Hur många tittare har ditt program Kostymfritt? Anton Abele - Kostymfritt har fått tio till femtontusen tittare. Det är Fantastiskt. I riksdagskammaren är det inte mer än 50 personer, därför är det otroligt att ha femtontusen tittare på internet. I programmet tar du upp internet, men vad är det ni diskuterar? -Man talar ofta om det negativa med internet, men internet medför fantastiska egenskaper. Att ha kommunikation världen över och ha världen som informationskälla. Du Twittrar, vad skriver du om? -Jag skriver om mitt uppdrag som riksdagsledamot, jag kommer skriva att jag blivit intervjuad av Femte Statsmakten. På kvällen jobbar jag inte, därför delar jag inte med mig det. Vad skulle du göra om du inte jobbade som politiker? -Något med kommunikation, att träffa människor och förstå hur man för ut ett budskap. Som en kommunikatör, det låter jätteroligt. 15 16 tema femte statsmakten nummer 04 2011 Politiker och sociala medier, en balansakt Allt fler politiker ger sig i kast med sociala medier i försök att nå ut till väljarna, med blandade resultat. För samtidigt som man kan bygga en politisk karriär genom ett aktivt bloggande, twittrande eller Facebook-användande kan man via samma forum även grusa ambitionerna. text linnea carlén foto jmk Kristina Widestedt, lektor, fil dr i journalistik vid JMK, anser generellt att det är viktigt att när man som politiker är aktiv – twittrar eller bloggar – bör vara ganska ordentligt aktiv och att sociala medier då kan vara någonting väldigt bra. – Man får en större uppmärksamhet så att säga, man får en slags plats i informationsflödet. Man blir en röst som kommer ut. Någon som många, däribland Widestedt, menar är ett bra exempel på en skicklig användare av medier är Fredrik Federley. “I politikermängden så står han ut och det utnyttjar han på ett positivt sätt”. Genom att blogga och inte minst twittra väldigt mycket – personligt men samtidigt professionellt – når han ut till människor och skapar därmed en positivt laddad medial image. Ett exempel på när det aktiva användandet dock fått negativa konsekvenser är vänsterpartiets kommun- och landstingsfullmäktige i Pajala, Simon Fors. I somras twittrade han bland annat “alla tänkande människor förespråkar väl Per Gudmundsons [SvD:s ledarskribent] avrättning” och ”inga moderater förtjänar något annat än bly”. Detta ledde till försök att få honom utesluten ur partiet samt en polisanmälan för olaga hot mot Gudmundson. Fors själv, som inte blev utesluten, utan snarare skapat sig ett namn på grund av det som hänt, sa i juli om anmälan: ”Jag är helt lugn, har tillit till rättsväsendet och till yttrandefriheten”. När jag frågar Widestedt vad hon anser om politikers ansvar inför vad de skriver och publicerar på sociala medier svarar hon: “Om man twittrar, till exempel som politiker, och har ett öppet twitterkonto som vem som helst kan följa då tycker jag att man har ett ansvar när man representerar sitt parti. Likaså, förstås, om man har en blogg”. Var gränsen går mellan skyldigheter som offentlig person och personligt ställningstagande och yttrandefrihet är däremot en annan fråga. – Om man vill vara med på sociala medier som privatperson så måste man som politiker så klart kunna vara det. Då får man aktivt skapa en begränsning och inte vara helt offentlig. I ett samhälle där, enligt Widestedt, “webben och sociala medier har blivit väldigt centralt” är det tydligt inte längre bara viktigt att man som politiker syns och når ut, utan även gör det på rätt sätt. tema femte statsmakten nummer 04 2011 Kristina Widestedt Andra politiker som fått medial uppmärksamhet Positiv: Negativ: Carl Bildt (M) driver bloggen “Alla dessa dagar” och twittrar. Uppdaterar frekvent om vad som står på hans politiska agenda. Troligtvis den mest aktiva av de högt uppsatta politikerna på sociala medier. Stefan Hanna (C) föreslog via sin blogg i januari att överviktiga människor bör betala en “tjockisskatt” då de belastar samhället. Styrelsen i Uppsala tog gemensamt avstånd från uttalandet, hans fortsatta förtroende diskuterades och Hanna bad om ursäkt i ett senare inlägg. Gudrun Schyman (F!) både bloggar och twittrar regelbundet. Mycket aktiv på Twitter där hon även tenderar att vara ganska personlig. För diskussioner och svarar ofta på tweets. Marika Lindgren Åsbrink (S) känd som fritidspolitiker i Sundbyberg och för att driva den socialdemokratiska bloggen ”Storstad”. Skulle troligtvis inte vara så känd som hon är utan den. Kent Ekeroth (SD) twitterade några timmar efter terrordåden i Norge: “Någon som vågar sig på en gissning vem som ligger bakom bomberna i Norge? – Nej, jag kommer inte kalla er islamofober.” Resulterade i kritik från partikamrater, media och allmänheten. Erik Hellsborn (SD) skrev på sin blogg i samband med massakern i Olso att det var massinvandringen och islamiseringen som låg bakom det som hänt. Inlägget väckte starka reaktioner, även inom partiet. Hellsborn valde senare att radera det och sluta blogga. 17 18 tema femte statsmakten nummer 04 2011 Medietränade politiker myt eller demokratihot? Tjänar den berömde PR-gurun och tidigare journalisten Paul Ronge just nu miljoner på att försvåra din framtida arbetssituwation, och är det i så fall ett demokratiproblem? Vad gör han egentligen med politikerna? Femte statsmakten fick chansen att träffa mannen och se bakom myterna. text och foto sofie björck Medieträning för politiker är enligt ett synsätt på JMK ett ”demokratiproblem”. Men när Paul Ronge inför intervjun får veta att den givna vinkeln är politiker och medieträning säger han nästan direkt att det är en myt att politikerna är så medietränade. På plats under intervjun utvecklar han: –Politiker är oftast mycket mindre förberedda än man tror. De har som vana att alltid ställa upp i TV så fort de blir tillfrågade utan någon som helst seriösa förberedelser. De skulle snarare behöva mer träning. Men det har de för det mesta ingen budget för, utom i valrörelsen. Ungefär tio procent av mina kunder och omsättning är politiker. Däremot har politikerna en del öppet politiskt färgade PRmakare i sina egna kontaktnät. De är ja-sägare som stryker politikerna medhårs. Men så jobbar inte jag. Jag talar inte om vem jag är politiskt. Jag letar fram de svaga punkterna och attackerar utifrån med de verkligt tuffa frågorna. Sedan går vi igenom hur de klarade det. Tillsammans med mig får politikerna en generalrepetition i värsta tänkbara scenario. Som journalist var jag någon som det var riktigt jobbig att träffa på. Det fanns de som verkligen var rädda för mig. Det är tidig fredagseftermiddag. Vi sitter i en röd soffgrupp på Paul Ronges Rotaryavdelning. Av omtanke om att artikeln skall ha en chans att bli klar i tid har han ställt upp med kort varsel. Orden studsar med samma kraftiga eftertryck som från hans bloggsidor. –Ett av politikers största problem tycker jag är att de så ofta hellre vill prata om sitt eget buskap än det som journalisten vill ha svar på. De inser inte att de är gäster i journalistens story utan agerar som om de fortfarande stod i talarstolen. De politiska PR-makarna lär dem att de skall slingra sig och byta samtalsämne när det kommer något som de helst skulle vilja dölja. De av mina konkurrenter som arbetar så har jag så låg respekt för att de räknar jag inte ens som konkurrenter, säger han. Han menar däremot att det inte är fel att leda över samtalet mot sitt budskap efter man har svarat så bra som möjligt på journalistens fråga. Men då det gäller att ha en bra brygga. Försvårar Paul Ronge din framtida arbetssituation? Tveklöst ja. Han erkänner själv att han skulle ha haft det svårare som reporter om hans källor då hade haft tillgång hans medieträning. Men han menar samtidigt att det leder till att journalisterna får jobba hårdare, att det blir bättre underbyggda journalistiska jobb än förut. Kvaliteten höjs. Något han lär sina kunder är att man aldrig kan trolla bort ett misstag eller dålig kvalitet genom PR. Skulle de ha problem i verksamheten får man lösa dem först. Han kallar det att ”tvätta ansiktet innan man lägger på sminket” och säger att det är det som är skillnaden mellan reklam och PR. Riktig PR går inte ut på att dölja, utan på att lösa imageproblem. Att journalister klagar på medieträning tycker han är som när ett lag klagar på att andra laget spelar bättre. Då gäller det att öka tema femte statsmakten nummer 04 2011 19 FAKTA Centrala begrepp i en intervjusituation enligt Paul Ronge: Vinkel: Det är det finaste ordet för en journalist, det viktigaste för demokratin, säger han. Du måste ha en vinkel, annars går det inte att läsa. Då blir det bara pankaka eller en avhandling. Budskapsbrygga: När källan svarat på journalistens frågor har källan möjlighet att komma med en idé eller tanke som återknyter till det journalisten frågat och som leder intervjun in på källans eget budskap. För att spara journalistens tid bör källan göra det så tidigt som möjligt i intervjun. Paul Ronge säger sig älska journalistik och ha ”trycksvärta i venerna”. Men han menar att han vet för mycket och aldrig skulle kunna svika de förtroenden han fått som PR-konsult. Därför skulle det bli svårt att återvända till journalistiken, tror han. journalisternas utbildning. Då ökar kvaliteten. Skulle du i framtiden någon gång ha turen att stöta på en politiker som underkastats Paul Ronges medieträning kommer du uppenbarligen både ha glädjen att få svar på dina tuffaste frågor, och få användbara vinklar erbjudna till dig genom eleganta budskapsbryggor. Rättvisa, jämbördighet: Paul Ronge menar att det är rättvist att alla som någon gång kan tänkas hamna i en intervjusituation ges möjlighet att förbereda sig inför det. Han säger att han ser sig själv som en försvarsadvokat, och att det är viktigt att upplysa källorna om att även de har möjlighet att erbjuda journalisten sin egen vinkel. För att också de som inte har råd att anlita honom skall få ta del av hans kunskaper har han även gett ut boken När Janne Josefsson ringer- så klarar du pressen. Syfte: En källa som ställer upp på en intervju bör tänka igenom vad den har för syfte med detta, vilket som är dess budskap, den egna vinkeln. Man bör inte bara ställa upp för att ställa upp. – Anledningen till att jag ställde upp på den här intervjun är att JMK är en skola, och jag tycker det är viktigt med utbildning, att blivande journalister får lära sig säger han. 24 20 Krönika femte statsmakten nummer 04 06 2011 2010 Den munkavlade VD:n Han är chef över ett statligt bolag, indirekt tillsatt av regeringen och före detta ungdomsordförande för Moderaterna. Men det var inte hans blå bakgrund som landade honom toppjobbet. – Det är snarare en komplikation, säger Mats Svegfors, VD för Sveriges Radio. text och foto leonel marjavaara femte statsmakten nummer 04 06 2011 2010 Krönika 25 21 22 profilen femte statsmakten nummer 04 2011 ”Min erfarenhet är att politiska preferenser inte spelar någon roll hos duktiga journalister” D et märks tydligt redan efter några minuter på sjunde våningen i radiohuset att Mats Svegfors har mycket åsikter och gillar att diskutera politik. Men det märks lika tydligt att han är bunden av det faktum att han är chef på ett företag med höga krav på opartiskhet och neutralitet. Mats har tagit emot mig i ett rum med utsikt över Gärdet och systerföretaget Sveriges Television. Vi mjukstartar med att prata om hans bakgrund. Han radar upp en diger meritlista med många politiska inslag. Juridikstudier i Lund, ordförande i Moderata Ungdomsförbundet, sakkunnig i Fälldins borgerliga regering, chefredaktör på Svenska Dagbladet och landshövding i Västmanland. Jag poppar Frågan Är du moderat? – Nej, jag är chef för Sveriges Radio, säger Mats med självklar ton. Men röstar du på Moderaterna? – Där måste jag hänvisa till valhemligheten. Mats jobbade som politisk redaktör och chefredaktör på Svenska Dagbladet 19832000. En tidning som inte är speciellt valhemlig. Men Mats menar att tidningen hade en egen, självständig agenda. – När jag kom till SvD 1983 definierade vi oss som obunden moderat men vi uttryckte vad tidningen stod för och inte Moderaterna. Det var viktigt för vår självuppfattning. Och nu sitter han alltså högst upp på Sveriges Radio. Både bildligt och bokstavligt talat. Men hur mycket politik snackas det i fikarummet på ett företag vars högsta ideal är opartiskhet? Nästan ingenting, är svaret. Och Mats menar att hans politiska bakgrund inte varit en fördel på radiohuset. – Det är snarare en komplikation. Jag kan inte säga att jag inte tycker något i samhällsfrågor, det gör alla. Men jag har ingen aning om vad mina kolleger som jag träffar varje dag har för politiska beteckningar. Ändå är Mats anställda viktiga för svenska politiker och makthavare. När jag frågar hur stor maktfaktor Sveriges Radio är stannar Mats upp och tänker efter. Han har pratat sakta och eftertänksamt under hela intervjun men nu ser han ut att tänka till lite extra. Han håller med mig att Ekotreportrarna jobbar på Sveriges mest inflytelserika nyhetsprogram. – Dagens viktigaste sammanträde för regeringen är Ekotredaktionens morgonmöte. Det är en väldigt stor bit i den svenska maktmosaiken. Tar ni hänsyn till arbetssökande reportrars politiska värderingar? – Nej. Min erfarenhet är att politiska preferenser inte spelar någon roll hos duktiga journalister. Men om någon kommer och säger ”jag är aktiv moderat och det kommer att färga det jag gör” så funkar det ju så klart inte. Om någon säger att den är aktiv moderat men att det inte kommer färga det man gör då? – Är man moderat gruppledare i Danderyds kommun funkar det ju inte. Våra anställda måste kunna vara politiskt aktiva som alla andra medborgare, men det begränsar vad de kan göra femte statsmakten nummer 06042010 nummer 2011 Profilen 25 23 24 femte statsmakten nummer 04 2011 profilen femte statsmakten nummer 04 2011 25 ”Den nya sociala medievärlden skapar utrymme för journalistik utanför de stora medieinstutitionerna” på Sveriges Radio, säger Mats. Men överlag låter han sina anställda vara ifred. Till och med när hans dotter säger ”Pappa, hur kan ni sända det här?”. Vad svarar du då? – Du vet ju hur journalister är. Och jag kan ju inte gå ner till en redaktion och lägga mig i. Jag är inte ansvarig utgivare. Något ministerstyre är det alltså inte tal om i radiohuset. Men vilken ministerpost hade passat Mats bäst egentligen? Han svarar först ödmjukt att han skulle passa illa i regeringen men när jag upprepar frågan kan han inte hålla tillbaka politikkritiken – Invandrarminister Varför? – Därför att invandrarfrågorna är extremt svåra. Och just nu har politiken lyckats förpassa bort ansvaret till en tjänstemannastruktur. Eftervärlden kommer att ifrågasätta hur i hela världen vi kunde driva invandringspolitiken så, efter helt andra rättsprinciper, säger Mats agiterat. En stund senare avbryter Mats sig själv mitt i en utläggning om LAS och vikariat för att kolla på klockan. För tredje gången under vår timslånga intervju. Jag säger förlåt för att jag kanske drar ut på tiden, men jag hade missuppfattat situationen. – Nej nej tvärtom, det är jag som inte vill ta din tid. Inte vad man som besökande student förväntar sig att höra av en chef som sitter på en månadslön på 170 000 kronor i månaden (ja, jag frågade). Men Mats ger ett sympatiskt intryck och är vid gott humör så jag passar på att lämna politikspåret och ställa den något egoistiska frågan om han har några tips att ge oss journaliststudenter som snart ska ut till en tuff arbetsmarknad. – Sök vikariat! Och ta det oavsett var det finns, det är jag övertygad om är det viktigaste. Så att man får ett grepp. Sen tycker jag också att den nya sociala medievärlden även skapar utrymme för journalistik utanför de stora medieinstitutionerna, säger Mats Svegfors. Sedan fastnar vi i en politisk diskussion om tvlicensen. Mats säger att det sägs mycket dumt i offentligheten. Jag håller med. Det känns säkrast så. Mats Svegfors ålder: 63 aktuell: VD för Sveriges Radio. karriärtips: Sök vikariat! Och ta det oavsett var det finns. 26 studentliv femte statsmakten nummer 04 2011 Studenter som vill göra skillnad – Alla som har den tidsmässiga- och ekonomiska möjligheten borde testa att jobba ideellt, säger Åsa Thelander. text och foto malin nilsson Volontärarbete är en uppåtgående trend bland studenter idag. Femte Statsmakten träffade två volontärer och tog reda på om de jobbar ideellt för att hjälpa mindre lyckligt lottade, eller för att få bra meriter på sitt CV. Det jag lärt mig under tiden som – volontär kommer jag absolut ha nytta av i framtiden! Både på ett personligt och arbetsmässigt plan. Det säger Sarah Kvist som läser antropologi vid Stockholms Universitet och samtidigt arbetar som volontär för Röda Korset. Volontärarbetet består av att hon en gång i veckan besöker ett boende för ensamkommande barn i övre tonåren, och fungerar som en kompis och ett vuxet stöd. Den ordinarie personalen på boendet är inte sena med att påpeka hur uppskattat det är när volontärerna kommer dit. Men Sarah Kvist säger att hon ibland tvivlat på om hon verkligen är volontär för att hjälpa andra eller för att hon mår bra av det själv. – Men jag tycker inte att man ska skämmas över att det är någonting man själv har nytta av. Om du inte tycker om att vara volontär kommer det att märkas i det du gör, ändå inte fungera i längden, säger hon. Hur vet man då om man passar som volontär? Något som hindrar många från att ta första steget mot ideellt arbete är rädslan att åta sig någonting och sedan hoppa av. Sarah Kvist menar att det finns någonting för alla, oavsett om man vill jobba med flyktingar, hemlösa eller utsatta barn. Välj det som ligger dig närmast om hjärtat och testa. – Det är ingen som dömer om man provar och sedan inte känner att det är ens grej. Om man däremot trivs så kan det löna sig. Nästa vecka till exempel ska jag på arbetsintervju för en tjänst som kontaktperson, de tyckte att mitt ideella arbete var en stor merit, säger hon. ”Jag pluggar bara deltid så jag kände att jag ville göra någonting meningsfullt med tiden jag hade över” Sarah Kvist hamnade på Röda Korset genom en bekant, men man behöver inte ha några kontakter eller tidigare erfarenheter för att komma igång. Enklast är att gå in på www.volontarbyran.se och leta uppdrag. Eller göra som studenten Åsa Thelander och använda en av 2000-talets vanligaste metod ”googla”. – Jag pluggar bara deltid så jag kände att jag ville göra någonting meningsfullt med tiden jag hade över, säger hon. Åsa Thelander blev nyligen volontär för Plan Sverige. En fadderverksamhet som stödjer studentliv femte statsmakten nummer 04 2011 GÖR SKILLNAD Åsa Thelander är student och volontär på Plan Sverige. Här står hon framför en av de många tavlorna på fadderbarn världen över som pryder Plans kontor på Södermalm i Stockholm. utsatta barn världen över. Som volontär får man främst hjälpa till med administrativa sysslor, som är en omfattande del av arbetet på Stockholmskontoret. Det kan vara allt från enklare sysslor som kuvertering till kontrolläsning av de brev som världsfaddrarna skickar till sina fadderbarn. Volontärerna får även möjlighet att hjälpa till vid större arrangemang, nu i höstas var det insamlingskampanjen Världens Barn, som visades i form av en gala på SVT. Sarah tycker att alla som har den tidsmässiga- och ekonomiska möjligheten ska testa att jobba ideellt i någon form. – Jag ångrar aldrig att jag blev volontär. Även om jag inte förändrat någons liv så blir samhället bättre om alla känner ett socialt engagemang och en vilja att ta hand om sina medmänniskor. 27 28 studentliv femte statsmakten nummer 04 2011 Säsongspremiär blev brakförlust JMK Junited föll trots storspel mot Penn Island Rovers. – Domarskandal, kommenterar lagledare Martin Hassel. text och foto lisa thambert Jag hittar JMK:s atletiska elit värma upp sina ”tempel” på ett soldränkt Gärdet. Det är lördag och snart avspark i mötet mot Penn Island Rovers. En homogen skara manliga utbytesstudenter med guldblonda lockar och stora muskler. Jag frågar Aku, en av flera finska spelare i laget, vad de hört om JMK Junited. Formulerar frågan ”are you scared right now” och får det något självgoda svaret ”they’re fucking communication technology students, right?” Tystnad. Snart avspark. Malin Johansson som både lagleder och spelar ser till att köpa Junited lite extra tid till uppvärmning. Många spelare är fortfarande stela efter höghöjdsträningen i Sierra Nevada förra helgen. Dessutom saknar vi målvakt., menar hon. Ryggskadade Leonel Marjavaara befinner sig ombytt på Gärdet den här morgonen endast för att gå in och ta en eventuell straff. Plötsligt är han målvakt. Jag frågar om urvalsprocessen. – Uteslutningsmetoden, svarar Leonel. Jag är mest skadad. Han är ödmjuk likt resten av spelarna i JMK Junited. Överst från vänster: Sebastian Gonzalez Wibling, Malin Johansson, Oskar Wiktorsson, Lennart Sandahl, Leonel Marjavaara, Martin Hassel, X. Nederst från vänster: Sam Moazzi, Malin Eirefelt, Samuel Hulander, David Hjorter. denna dödsmaskin till fotbollslag. Domaren blåser. JMK i svarta tröjor. Penn Island Rovers i vita åtsmitande med hemmamålade emblem och flaggor som vittnar om den enskilde spelarens nationalitet. De är ett lag uppenbarligen dominerat av finnar. Det blir en fysisk och tuff första halvlek. JMK, efter att ha tappat markeringar, ser redan i fjärde matchminuten en argentinsk högerforward snubbla in bollen med en styrka inte värd namnet i mål längs högerstolpen. Malin Johansson menar att motståndarlaget är oberäkneliga. – Man vet inte om de är bra eller dåliga, säger hon. Men JMK håller i. Sebastian Gonzalez Wibling visar styrka på vänsterkanten, och Juniteds passningsspel tightas till. Tillfälligt skadade Martin Hassel agerar coach och beslutar sig för att övergå från klassisk ”julgran” till 2-2-2-uppställning, Malin Eirefeldt gör en backinsats god för fyra och Lennart Sandahl visar sig i toppform på mittfältet. I mitten av första halvlek gör Oskar Wiktorsson ett strålande inhopp trots nervositet inför eftermiddagens Arsenalmatch. Men de riktigt vassa målchanserna skapas inte. Plötsligt ligger JMK Junited oförtjänt under med 3-0. I andra halvlek finns tänket, men inte fysiken. Matchen slutar 0-6. Penn Island Rovers, med sitt något vulgära träningsupplägg av tre fyspass i veckan, menar att JMK borde haft fler avbytare. Martin Hassel känner ingen brist på talang, dock på organisation. De kanske behöver pengar? Jag tar saken i egna händer och går över till finnarna för att sälja lite spelare. De vill ha Lennart. – Några tusen, säger jag. – The mustasch, svarar de. Jag deklarerar att jag struntar i vad hos Lennart de betalar för. Det här handlar om pengar. Inga pappwer är ännu skrivna. Fotnot: Under slutredigeringen av detta nummer har laget spelat ytterligare två matcher, mot IF Eget Kapital och SC Salernitana. Den nyfikne hittar resultaten på Facebookgruppen JMK-Fotboll. femte statsmakten nummer 04 2011 29 Slaka fingrar och bakfickefuktiga tjugolappar HATTPUB. Elina Haimi var en av många JMK:are på terminens första pub. Och den med snyggast hatt. Schizofrent musik-quiz. Slutsåld bar. Hatt-tema. Peppen var enorm hos både gamla och nya JMK:are när kåren bjöd in till terminens första pub onsdagen den 7 september. text lisa thambert foto tova kurkiala medbo 134 stycken ”attending” på Facebook, och första ölen såldes en halvtimme innan öppning till två kvinnor i fez. En bra början. Jag skulle rapportera och hade således tagit med mig mitt block. Två anteckningar blev det: ”20.58. mysigt” är den ena värdelösa punkten. En rad under står det skrivet ”schizoquiz”. Måste menat Stephanie Zakrisson och Elin Åhléns fantastiska popquiz. Det inleddes med Stephanie som klargjorde att i brist på stoj hade man sett sig tvungna att utlysa ett pris till de mest högljudda tävlanden. Jag tror att fler än jag uppskattade popquizet extra mycket tack vare detta temaenliga ”hattande”. Vid niotiden såg den annars sansade kafeterian på Karlavägen 104 ut ungefär såhär: Tomma stolar? Slut. Tomma ytor? Icke existerande. Stämning? Hög. Ljudnivå? Högre. Plötsligt hade gästerna tömt både vin- och ciderförråd. Bakom baren skrev personalen ”KÖP ÖL” på en lapp, men glömde samtidigt bort den. Kvällen präglades av ”va?! är allt slut?!”. Det gick käpprätt mot fest. Datorn och låtvalen blev snart allas. Skor började åka av, hattar bytte huvud, första Håkan-dängan spelades och administrationen av baren togs över av alla. Pubgeneral Martin Hassel fick ”the million dollar-smile” och började högljutt betrakta puben som en ”fet förfest”. I baren beställdes ”vad som helst” med slaka fingrar och bakfickefuktiga tjugolappar. När det vinnande laget ”Louis De Geer” grattades till seger i quizet låg alla dukar till hälften på golvet. Sprutgrädden var utransonerad och kladdkakemuffinsarna lade sig obemärkt under gästers armbågar. Det dansades, växelkassan svämmade över och första pirogen var såld. Pubgruppens höfter gick som propellrar till ”Intergalactic” och vi älskade vad vi såg. De som gick innan stängning missade både dansen av ”mannen som inte dansar” och gruppkramandet till ”Dreaming of You”. Men nu vet ni: nästa gång stannar alla till 01 och Martin så länge på Systemet att all form av dryck räcker hela kvällen. Pubgruppen låter hälsa att nästa gång vi får tillfälle att värma varandra i sönderstressade höstfamnar blir runt Halloween. Och just det, kvällens bästa hatt? Elina Haimis tårthatt i velour. Såklart. 30 krönikan femte statsmakten nummer 04 2011 Sofie Björck [email protected] JMK är en orgiastisk lycka JAG HAR GÅTT på många skolor. Under grundskole- och gymnasietiden sex olika skolor. Sedan, efter gymnasiet: Lunnevads folkhögskola, Sorbonne i Paris, Kulturama, Stockholms universitet, Göteborgs universitet, Musicians Institute i Hollywood och Brooklyn Queens Conservatory of Music i New York. Men ingenstans tidigare har jag känt av en sådan kvalitetskänsla som här på JMK. NÄR DET ELAKA Ladoksystemet krånglade och menade att jag saknade behörighet mot slutet av sommaren innan antagningsbeskedet så var det en känsla av att inte släppas in i paradiset. Då ringde jag och störde min kursansvarige på hennes semester. Hon sade att hon inte visste vad det berodde på att det stod jag var obehörig, men att jag inte behövde oroa mig. -INTE OROA MIG? Jag var mycket upprörd över hennes svar, och försökte pressa på om besked. Rädd att min ansökan inte ens skulle ”Jag ringde min kursansvarige och störde henne på hennes semester.” beaktas på grund av ett fel i systemet. Ett par dagar efter telefonsamtalet gick det upp för mig: Jag kanske..jag kanske...hade kommit in? En ovan känsla som jag inte riktigt vågade tro på spred sig från magen och ända ut till de yttersta atomerna i mina livsbetingelser. Livet var inte längre det samma. NÄR JAG VÄL kom till kursen verkade allt så smart, och passa perfekt med mitt liv. Delar av mina tidigare studier skulle tillgodoräknas, jag skulle få en högre examen för en gångs skull. En examen som till och med var en yrkesutbildning inom något där folk kan få jobb. MED JMKS FINA kvalitetsstämpel och allt vertikalt nätverksbyggande vi skall göra här så borde det gå eller hur? Om inte annat kan väl femte statsmakten nummer 04 2011 studier här också vara meriterande för tjänster inom politik, PR, information, forskning, fotoreportage, egen frilansverksamhet med mera. MIN FÖRSTA DAG, ja. Kurskamraterna verkade riktigt trevliga, såg smarta ut, verkade ha något inombords och verkade vilja mötas som människor. Den kursansvarige var vältalig. Hon skrattade konspiratoriskt, vilt och glättigt. Hon påminde tyckte jag, till sin karaktär om en blandning av en snällare version av damen med dalmatinerhundarna och Anna Winthour. Och hon sade att utbildningen var ROLIG! Seriösa människor som vågar erkänna att det de sysslar med är roligt, det har jag saknat. KÄNNER DU LIKADANT? Hoppas de flesta av oss i alla fall inser teoretiskt och någonstans i sin ”gutfeeling” att det här är världens chans som ligger framför oss. Så hoppas Du liksom jag vill göra som jag planerar: våga, var närvarande - och sug musten ur det! 31 femte statsmakten nummer 04 2011 32 www.femtestatsmakten.se
© Copyright 2024