1. No category

Att kontrollera hungern gel
anorekt¡kern en känsla a,.
makt, Till slut kretsar hel¡
livet kring mat ocñ v¡kt
(Personen på bilden har inge
samband med texten
.\
#
I''
ì'
q'
!ì
I t:l
;..:
:.:'
j!..
¡Ë
1æ
ANOREXI
MONICA, SJUK VID 20, FRISK VID 30
]og kcln CInvönCo mino erfclrenheter
nár jag blev sjuk.
drog hon sig undan och blev mer
och mer asocial. Till slut landade
viken på 37 kilo och ett BMI på
13,4. (Ifuinnor med ett BMI mellan 18.6 och 23.8 räknas som
normalviktiga, reds anm).
- Mina föräldrar wingade mig
till en psykolog, men jag satt
med armarna i kors och vâgrade
samarbete. Jag mådde ju bra och
ville bara fortsâtta gå ner i vikt.
Monica kan inte komma ihåg
att hon hade hört ordet anorexi
innan hon blev sjuk. Det fanns
inte heller så många behandlingsalternativ och eftersom hon
var my-ndig kunde heller inte föräldrarna wångsinskriva henne.
- Flera år senare sa min syster
om den tiden - "du var aldrig
glad och skrattade aldrig".
Monica har alltid varit en så
kallad duktig flicka och ställer
TRÄNINGEN BLEV ETT sätt att
Monica fick anorexi när hon
var 20. Eftersom hon var
myndig hade inte hennes
föräldrar mycket att säga till
om och vägen tilltillfrisknande har varit lång.
Monica blev
sjuk i anorexi
bodde hon i
Stockholm, var
20, och trivdes
inte med tillvaron.
- Det var inte så att jag var
överviktig med mina 1óó centimeter och 56 kilo, men genom
att kontrollera mitt ätande fick
jag något att hänga upp livet på.
Det var flera faktorer som spelade
in
höga krav på sig själv och det
gjorde hon även i sin anorexi.
Hon räknade kalorier, tränade
sju dagar i veckan och hennes
tillvaro kretsade kring studierna,
träningen och maten.
- Det är inte så att man en dag
bestämmer sig för att sluta äta.
Allting går successivt och ju mindre man äter desto mer ångest
får man när man sedan vâl äter
något. Det är en snöbollseffekt.
LöGNERNA BLEV FLER och
fler: hon hade precis ätit, hon led
av gluten- och laktosintolerans,
hon hade allergi eller var vegetarian - allt för att slippa äta tillsammans med andra. Samtidigt
Anorexia nervosa
- går det över?
Maria Råstam, professor, forskare och
överläkare i barnoch ungdomspsykiatri vid Lunds universitet.
Varför få¡ man anorexi?
38
tafa
vara social utan att behöva interâgera eller sitta och äta tillsarnmâns med andra. Men medan hela Monicas liv kretsade
kring träning och mat, började
de vän¡er som fanns kvar så sakteliga skaffa pojkvänner och familj. Hon blev mer och mer ensam. Vändpunkten kom efter ett
träningspass då hon stötte På en
gammal klasskamrat som direkt
kommenterade hennes vikt.
))
- Hon
hade själv varit i samma
ställe och vi fick kontakt. Det var
startskottet till en förändring för
mig.
Vägen tillbaka skulle visa sig
bli lång och svår. \Ãsst gick hon
upp i vikt - under ständig ångest.
Men samtidigt fortsatte hon hela
tiden att räkna kalorier och planera nästa träningstillfille. Att
lära sig Få ett nytt förhållningssätt till mat tog tid.
-
Så
fort man börjar lägga på
sig så ser man ju fi:iskare ut och
folk slappnar av, men man är inte
frisk för det. Kroppen mår bra,
men huvudet hänger inte med.
Tillfrisknandet sker successivt, i
små steg. och åtföljt av mycket
ångest. Aven om jag så småningom åt normalt tog det ändå
många år för mig iman jag till exempel kunde äta bullar och k¿kor.
I DAG ÄR Monica helt füsk och
äter sunt utan ¿tr va|a en fanatiker. Hon gillar att träna, men inte
på ett ångesdaddat sätt. I samb¿nd
med att hon blev frisk träffade
hon sin blivande man. Mensen
som hade varit borta i tio år kom
slutligen tillbaka och i dag har de
två barn tillsammans. Självklart
tänker Monica på risken an någon
av dem skulle kunna
bli sjuk.
Det är inte säatt,man en dag
bestämmer sig for att sluta
ata))
De är i en känslig ålder så
det är klart âtt man är orolig.
Det vore en katastrof om de
skulle drabbas - det är ju så svårt
för en utomstående att stoppa
sjukdomen.
Det har varit viktigt för henne
att hela familjen ska sitta och äta
tillsammans och någon pulverdiet
vill hon i¡te se hemma.I ðag arbetar Monica på Friskis & Svettis
och en av hennes arbesuppgifter
är att ta kontakt med tjejer som
tränar på ett osunt sätt.
-Jaghar pratat med tjejer mellan 17 och 50 år om deras träning
och vik och det kan ta olika vändningar beroende på var personen
befinner sig i sjukdomsprocessen.
Det är vårt ansvâr som friskvårds-
-
'
anläggning att uppmärksamma
dem på att det kan vara direkt farligt att träna så hårt och i vissa allvarliga fall har vi även stängt av
personer från träning.
MONICA TYCKER ATT man aldska vara rädd för att fråga om
någon inte mår bra, men man får
vara beredd pâ att fä svaret "drâ
åt helvete". Innerst i-nne visar
man att man bryr sig och aft man
frâ,gar av omtanke. När hon själv
ser tillbaka på sina drygt tio år av
ätstörningar kan hon ibland tänka
att det var många bortkastade år.
- Samtidigt, det som är gjort
är gjort. Jag anvânder mina egna
erfarenheter nu i mötet med andra med anorexi och det är ett
bra sâtt att använda mina sjuk-
rig
domsår. -F
Genetiska faktorer och omgivningsfaktorer har visat sig ha lika
stor betydelse. Man har sett att en
perfektionistisk personlighet som
-
har
och
per
domen. Flickor, sPeciellt de som
kommit tidigt i puberteten, är särskilt
i riskzonen för att bli perfektionister'
Kan man bli helt frisk?
-
Forskning visar att sjukdomsperioden för anorexi i snitt är 3,4 år.
Det flesta som insjuknar i typisk
anorexia nervosa i tonåren blir helt
återställda. För en av fyra går det
sämre. De har mer psykisk sjuklighet i vuxna år och klarar inte studier eller arbete. Det är ofta flickor
och pojkar som redan som barn
haft problem med tvång och svårigheter att samspela med andra
människor. Vår forskning går ut på
att lära oss mer om den gruppen
och deras särskilda problem så att
de kan få bättre behandling.
Vad kan man tänka på som
förälder?
-
Sök hjälp så tidigt som möjligt.
Sök stöd och information i vården
och hos Frisk och Fri, Riksföreningen mot Atstörningar. Håll ut, de
flesta blir bra. àq
FAKTA
Monica Tjörnhagen
Ålder: s¿.
Familj: Make, två
14och 15.
barn,
Bor: Höllviken.
Gör: lnstruktör och företagsförsäljare, Friskis
& Svettis, Malmö.
Sjukdomsperiod:
lnsjuknade vid 20, 3-4
år akut sjuk, helt frisk
vid 30.
\'
:
Johanna har läst in
gymnasiet och utbildat s¡g till siuksköterska ¡ vuxen alde¡.
A]\]OREXI
JOHANNA BIEV SMATARE
och smalare och mådde allt sämre. Kontrollbehovet var enormt
och hennes tre syskon var rädda
fdr henne. Hon betedde sig illa
mot sin familj - styrde och ställ-
FAKTA
Johanna Orup
Ålder:30.
Familj: Sambon An'
dleas, dottern lsabell,
(och en på väg).
Bor: Kristianstad.
Gör: Sjuksköterska.
Sjukdomsperiod:
lnsjuknade vid 13. Frisk
vid 26.
JOHANNA, SJUK VID 13, FRISK VID 26:
I dog ör jog StOIt
över mig sjö lv
Johanna har förlorat många
år till anorexin. Men hon har
tagit igen dem och kan i dag
se dem som vunna år. Lyckligast av allt är hon över att
vara mamma - mot alla odds.
an kan inte se
påJohanna att
hon svultit sig i
över lJ år och
gånger
varit nära döden. Hon utstrålar
energi och sundhet och under den
blå skjortan váxer magen där sys-
konet till dottern fsabell ligger.
- Inte en enda sekund när jag
var gravid med Isabell, kände jag
mig tjock, bara jättevacker. Det
känns helt ofattbart efter min
långa kamp om vikten.
När Johanna var 13 fick hennes pâppa jobb i en ârìnan stad
och familjen var tvungen att flytta. Det blev en Lris förJohanna.
I den nya skolan blev hon mobbad, hamnade i dåligt umgänge
och började så småningom med
en sjâlvskadebeteende som övergick till att hon slutade äta.
- En dag i skolan var det ingen
40
tafa
god mat så jag tog nästan ingenting. Då sa flera klasskamrater att
oj -vad du är duktig som klarar
dig hela dagen på så lite mat. Jag
fick den uppmärksamhet som jag
längtade så mycket efter.
JOHANNA VAR ELITGYMNAST
och hästtjej och absolut inte mullig. Men genom an gå ner i vikt
fick hon en enorn adrenalinkick
och kinde sig duktig och stark.
- I dag jobbar jag med missbruksproblematik och kan se
många likheter. Att gå ner i vikt
är som ett rus, ett missbruk som
man inte kan bryta.
Johanna sa till sina föräldrar
att hon åt hos kompisar på kvällarna medan hon egendigen var
och tränade. Så småningom började föräldrarna förstå att något
var väldigt fel, men de hade inte
hört talas om anorexi och visste
inte heller hur de skulle hjälPa
sin dotter. Till slut kontaktade
Johannas mâmmâ vårdcentralen'
nöjd.
de, skrek och slogs.
Barn- och ungdomspsykiatriska
kliniken @up) kopplades slutligen
i¡ och det blev början på flera år
av akutinläggningar, sondmatning, självmordshot och q.m-
ningsförsök. Johanna lyckades ga
ut nian men gymnasiet påbörjade
hon aldrig - då var hon för sjuk.
- Mina föräldrar provade allt.
Till slut fick vi plats på ett behandlingshem i Stockholm och
eftersom jagvar minderårig flyttade mamma med mig dit.
NÄR IOHANNA SKRE\IS ut ett
halvt år senare, rekommenderades
hon att inte flyna hem igen eftersom sjukdomen "satt i väggarna".
I stillet bodde hon hos sin morfar
och hade endast telefonkontak
med kliniken. Snanvar hon tillbaka i samma mönster och fick
sludigen återvända till beha¡dlingskliniken i Stockholm. Hon
slussades mellan behandlingshemmet och akuçsyk uan att någon
ku¡de ff kontroll över hennes
självdestrukiva beteende. Men så,
vid en vanligt rutinmöte på behandlingshemmeq skedde en
vändning:
- Läkaren slog plötsligt näven
i bordet så att pennorna flög i
golvet. "Titta på dig själv" sa
han. "Du har tre val - antingen
följer du vår behandling, eller så
skriver vi in dig vid Lunds ätstörningsklinik eller så g'år du ut härifrån och jag kan lova dig att du
inte lever mer än två veckor."
JOHANNA BESTÄMDE SIG föT
att prova klirriken i Lund och redan nästa dag åke hon ner till
Skane. Dåir räfÊade hon en annan
anorexipatient och för försa gång-
funna vân hem på permissron
men kom aldrig tillbaka. I{ennes
hjärta orkade inte mer av all
svält, utan stannade i sömnen.
Det ûckJohanna att bestämma
sig för att välja livet.
-Jag sa till mig själv att nu räcker det! Jag hade ingenting. Ingen
utbildning, ing"a vänner, ingen
pojkvän eller bam. Angesten var
så stark - men jag var tvungen att
vara i ångesten. Klarar man inte
det så üan man inte bli frisk.
SEDAN FYRA ÅR tillbaka ärJohanna helt frisk. Som en följd av
sjukdomen har hon fått diabetes
och fel på sköldkörteln. När hon
var 2 6 ha¡ðe hon fortfarande inte
fått mens och fickveta aft hon inte
skulle ku¡na bli gravid efter att ha
misshandlat sin kropp så länge.
- Det var en stor sorg, för efter
att jag träffat Andreas ville jag
inget hellre än att bli mamma.
Tiots dålig prognos lyckades
dockJohanna med lite medicinsk
hjälp bli gravid och är i dag lycklig
mammâ till Isabell och väntar nu
även sitt andra barn. Hon har också läst in gyrnnasiet och utbildat
sig till sjuksköterska och kinner att
hon har agit igen det hon förlorade under sin sjukdomsperiod.
o
N
o
o
t'
N
l
J
I
Johanna poängterar att hon
har haft en trygg barndom och
alltid känt sig älskad.
- Det var flera tillfälligheter
som gjorde att sjukdomen utlöstes. Jag har en fantastisk relation
med mina föräldrar i dag och har
egendigen alltid haft det - även
när sjukdomen var som värst.
Johanna och hennes mamma
använder sina erfarenheter om
anorexi genom att vara ute och
föreläsa för sjuksköterske- och
SOK
läkarstudenter. I höst kommer
även boken "Det är för att du är
så tjoclC'ut, somJohanna skrivit
med hjälp av journalistenJakob
en börjadeJohanna prata om vad
Stenberg.
- Det går att bli frisk även òm
det gör ont. Det vâr en smärtsam
honville göra ndr hon kom ut.
Strax därefter åkte hennes ny-
väg men i dag àr iag en mycket
starkare person.
*
Fa r'
va lr
SI.ìI
\i
Jl
Lál<arenslog plötsli$ näven i
bordet så aff pennorna flög i golvetft
¡r
(1,'
rlilr
l1