VEM VET MEST OM ÖSTERÅKER 1 ÅKERSBERGA Satellitbilden visar Åkersbergas centrala delar. Väg 276 syns och går igenom Åkersberga. ÖSTERÅKER? ÅKERSBERGA? Vi använder, när vi talar om platsen där vi bor, ibland Österåker och ibland Åkersberga. Är det samma sak? Österåker omfattar både land och vatten; en mängd öar ligger öster om den skiljelinje som bildas av Furusundsleden. Österåker är vår kommun som är belägen nordost om Stockholm. Åkersberga är den största tätorten i kommunen. Där bor större delen av kommunens 40 000 invånare och där ligger kommunhuset och många större affärer. Vad är en kommun? En kommun är ett område i Sverige som har en mängd gemensamma uppgifter att sköta. I många avseenden bestämmer kommunens ledning, kommunfullmäktige, vad som skall gälla för kommunen; skatter, hur skolor och dagis skall skötas, hur idrottsplatserna skall se ut, miljövård, kultur, ungdomsgårdar mm. I Sverige finns idag 290 kommuner. Hur har Åkersberga fått sitt namn? ”Åker” är ett ortnamn, som finns på många platser i vårt land och som talar om att på den här platsen bedrivs åkerbruk, mar arbetar med jorden och djuren. När järnvägen drogs till Österåker byggdes 2 stationen på Berga gårds ägor och platsen döptes till Åkers-Berga, dvs. Åkers station på Bergas mark. Varför bosatte sig människor just här? Det som krävs för att kunna leva på en plats är: 1. Först och främst någonstans att bo eller en plats att bygga sig en bostad. 2. För det andra något att arbeta med så att man kan försörja sig. 3. För det tredje sätt att komma i kontakt med andra människor, att förflytta sig så man möter andra människor. 4. Något sätt att skaffa sig mat och allt annat som man behöver för att leva. Kan man inte tillverka det själv måste det finnas platser där man kan köpa det som behövs. 5. Så småningom kommer det ju barn till världen och de behöver undervisning. 6. Speciellt i våra dagar behövs det möjligheter för människor att hitta en meningsfull fritid. Förr i tiden var inte detta alls viktigt- man hade ingen fritid. Om vi går 10 000 år bakåt i tiden såg Österåker ut så här- bara vatten och några enstaka klippor och skär som sticker upp ur vattnet. När detta smälte blev det mycket vatten. Jordytan var då nedtryckt av ismassans tyngd och började sakta höja sig. Höjningen pågår fortfarande med cirka 5 mm/år. 3 delser vet vi att de slog sig ner vid Lappdal, och vi kan av de fynd som gjorts, sluta oss till vad de livnärde sig av. Stenåldersby För cirka 1000 år sedan, alltså år 1100 e.Kr, hade större delar av dagens Åkersberga stuckit upp över havsytan. De högre delarna längs Norrgårdsvägen och Hacksta, delar av dagens centrum, de högsta delarna av Österskärshalvön och Runö känner vi igen, men stora delar ligger fortfarande under vatten. Av fynd från samma tid på andra platser kan vi gissa oss till hur de levde. Vi vet att de bodde vid en havsvik-så högt gick vattnet på den tiden. Några fynd av kläder, redskap och bostäder har inte gjorts vid Lappdal. Vid den här tiden hade redan människor kommit till våra trakter. Varifrån är oklart, på vilket sätt de tog sig hit vet vi inte heller. I alla hän4 Bronsåldersboplats Bronsåldern varade från 1800 f.Kr till 500 f. Kr, och från denna tid har vi många fynd. Vi vet att bronsåldersfolket bodde på flera platser i Österåker. Vattenytan låg då 20-25 meter högre än idag och vi hittar rester av deras boplatser i Kvisslingby, Sjökarby och Skärgårdsstad. Av deras hus finns ingenting kvar, mer än de hål i marken där stolpar varit nedgrävda. Vi vet inte exakt hur de tog sig till våra trakter eller vart de var på väg. Man färdades på denna led för att handla och byta varor med andra människor, men kanske också för att kriga mot dem och erövra and5 ra folks egendomar. Alltså måste denna fartled bevakas; man byggde befästningar utmed leden- bland annat Gottsundaborgen. Vi vet att denna byggdes omkring Kristi födelse och att den brändes och övergavs. Det var en stor befästning. Muren, som nu är ruin, var mer än 300 meter lång och hade ett par befästa ingångar. Tunaborgen Man tror, av det man har funnit, att den kan ha sett ut ungefär så här: ett kraftigt torn, beläget alldeles vid farleden. Vi vet att den ägdes av ärkebiskoparna i Uppsala som väl ville vara säkra på att inga fientliga styrkor kunde ta sig upp till deras trakter efter Långhundraleden. Vi vet att senare gick en livligt trafikerad vattenled från Trälhavet upp till Uppsala. Vi kallar idag denna farled för Långhundraleden och den kom att bli mycket viktig för folket i våra trakter. 6 Var fanns det första husen? Hur såg de ut? Vi har inga direkta svar hur och var de vanliga människorna bodde. Däremot vet vi hur de riktigt rika bodde, deras hus står kvar. På 1500-och 1600-talen flyttade många rika adelsmän till Österåker. De fick markområden och gårdar som lön av kungen och byggde ståtliga boningshus. Så här skildrades Tuna gård. Och även om tecknaren har överdrivit en hel del av Tuna en mycket ståtlig bostad. Margretelund Också Margretelund slott var en ståtlig byggnad, och inte blev den mindre ståtlig när ägaren i slutet av 1800-talet lät bygga två stora torn på huset. Så här ser slottet ut idag. Ägaren idag är Catharina von Essen och Elise Aminoff, döttrar till den siste manliga medlemmen av ätten, Gustaf Åkerheim. 7 Från slutet av 1800-talet har vi kvar det ”vanliga” folkets bostäder. Till exempel Malms fiskarstuga, som låg alldeles intill Margretelunds slott, med fiskare Andersson och hans familj. Sofia Rydmans stuga är nu borta- den finns kvar på fotografi. Den låg nära väg 276, vid häradsvägen genom Österåker 8 Var arbetade man med här i Österåker förr i tiden? Vår kommun var förr i tiden en ren jordbrukarkommun. De flesta människor odlade jorden. Några sysslade med fiske medan andra arbetade som besättningsmän på segelfartyg. Men ännu fanns inga industrier i Österåker Det här är Hjälmsättra gård, norr om Åkersberga, en typisk större bondgård. Idag har jordbruket upphört och istället arbetar man nu med hästar i en ridskola. Varje sensommar var det dags för skörd. Då krävdes många människor i arbetet- några traktorer eller skördetröskor fanns inte; det var ett rent hantverk. Utmed kusterna kombinerades jordbruket med fiske. Båtarna var små och fångsterna blev vanligtvis inte så stora. Det mesta av fångsten fick åt till det egna hushållet, och blev det så mycket att man kunde sälja måste man ro in till Vaxholm eller ända till Stockholm eller ända till Stockholm där köparna fanns. 9 Kommunikationer Vad är kommunikationer? Hur har man genom tiderna tagit kontakt med varandra? Till fots- till häst- med olika typer av båtar- med häst och vagn- med cykel- med bil- med motorcykel- med olika typer av ljud-och ljussignalering- med telefon- med flygplan- med internet. Åkers kanal var väldigt viktig för Österåker. På den färdades man och fraktade varor- det var det enklaste sättet att ta sig fram. Vi måste hela tiden tänka på att det för hundra år sedan inte fanns bilar, bussar eller motrcyklar- vanliga människor hade inte ens cyklar. Hade man inte egen häst och vagn måste man gå. Idag är trafiken på kanalen ren nöjestrafik; att paddla kanot på kanalen är en populär fritidssysselsättning. Utmed Österåkers kuster fraktades varorna med större och mindre segelfartyg. Det kunde vara jordbruksprodukter som säd, möjlk, kött, fläsk, ved och timmer men också sand, grus och jord var viktiga varor. Ända fram till 1927 gick det daglig trafik med ångfartyg på Åkers kanal. Ångbåtarna hette också så, och de gick på morgonen från Stockholm upp till Brottby vid Garnsvikens norra del. På eftermiddagen fick de tillbaka samma väg. Varje resa tog fyra timmar- enkel väg. 10 Järnvägen Affärer Järnvägen drogs från Stockholms östra station ut till Åkers-Berga 1901. Stationen byggdes mitt ut på Berga gårds åkrar, långt från all bebyggelse. I Sverige var det före 1846 så man fick inte sälja varor i affärer utanför städerna. Det fanns då alltså inga affärer i Österåker utom i Åsättra, där det fanns en liten affär- med specialtillstånd i en källarlokal. Men 1846 blev det tillåtet och det dröjde tio år innan den första affären öppnades. När järnvägen kom, konkurrerade den snabbt ut den mesta landsvägstrafiken. Fortfarande var vattnen de enklaste färdvägarna, men ännu hade inte bilarna gjort sitt intåg! När den första bilen kom till Österåker var doktor Wik en av de första bilägarna här. Veterinären var också en viktig person i Österåker - här fanns ju många jordbruk med hästar och kor. Också K G Hamlin, som han hette, måste ut på sjukbesök. Han hade en stor motorcykel med sidovagn, där han kunde placera sin familj. Den låg i Stenhagen, som på den tiden var Åkersbergas centrum. Affären hade under åren olika ägare, och den upphörde inte förrän 1969, alltså i bruk i 113 år. 11 När järnvägen kom till Åkersberga startades en affär bredvid stationen. Den startades av Pålhammar och drevs under många år, fram till 1968 av familjen Jansson, den andra stora affärsfamiljen här. Dessutom har det funnits affärer på väldigt många platser i Österåker. Den här bilden är tagen något av de sista åren och visar hur det såg ut inne i butiken. I affären såldes allting! Matvaror, kött, fläsk, järnvaror, tyger, kläder- och dynamit. 12 ÅKERS KANAL Inlandsisens skapande krafter, landhöjningens betydelse för vår kommuns utveckling.Vattnet möjliggjorde kommunikation. På de öppna vattnen fanns de enklaste kommunikationslederna, såväl sommar som vinter. Omkring år 500 f.Kr. dvs. för 2500 år sedan, täckte vatten stora delar av det som idag är Åkersberga. Från Östersjön/Trälhavet gick den segelled, som vi idag kallar Långhundraleden, upp till det inre av Uppland. Där bildades en centralort runt kultplatsen i Gamla Uppsala. 13 Denna segelled har haft tre infartsvägar. 1. i bruk vid Kristi födelse. 2. tänkbar led under första delen av 1000-talet 3. den sista infarten, som ledde fram till dagens kanal. På Näs gård hittade man 1704 en mycket stor silverskatt. Det färskaste myntet är daterat till 1000-talet. 14 År 1860 startade ångbåtstrafik på Åkers kanal. Varje dag under segelbar tid avgick båten från Nybroviken i Stockholm till Brottby. Från Trälhavet kunde de resande se Margretelunds slott som byggdes under första delen av Järrös mark; tornen tillkom 1897. Efter Margretelund girade båten in i Tunaviken, vars smalaste del kallas Gulddraget. Här lär enligt sägnen ett fartyg, lastat med guld och rikedomar, ha förlist på 1500-talet. Biskop Magnus skall ha försökt fly till Danmark med alla rikedomarna. Vi ser Sara, systerfartyg till Alcea i Gulddraget. På väg till målet passerades, som här, Trälhavet. S/S Åkers Kanal var namnet på tre fartyg. Detta är nr III. Längd 27 m, bredd 5 m, 140 hkr ångmaskin, byggd 1884. Igenkänningstecken: den höga smala skorstenen på fördäck. 15 I leran vid Tuna säteri fann man detta- rester av en esping, ett krigsfartyg från 1600-talet. Österåker var en utpräglad jordbruksbygd, alltså krävdes det kvarnar för malning av säden. Den på bilden startades 1917 och var i bruk fram till 1958. Därefter fram till rivningen 1992, var den militärt förråd. Bland fynden en änglafigur, snidad i trä-en så kallad putto... och en snidad rosenkrans. 16 Tegelbruket var 1913 en stor leverantör av byggnadstegel till de stora byggen, som vid den tiden pågick inne i Stockholm (t.ex Engelbrektskyrkan). Bruket var ett av Mälardalens största. Teglet fraktades på kanalen eller på ett stickspår med anknytning till Roslagsbanan. Tiderna förändrass, lergravarna sinade och byggena i Stockholm närmade sig sin fullbordan. Bruket gick i konkurs 1915. Två år senare sprängdes skorstenen. En epok i Österåkers industrihistoria var slut. Om vi fortsätter norrut på kanalen kommer vi fram till bostadsområdet Runö. Där ser vi också en sluss. Slussen byggdes i samband med kanalbygget 1822-25 för att utjämna vattennivåerna. På berget bortom ångbåten Runö kvarn, som brann 1981. Vid sidan om slussen rinner vattnet idag fritt i den fors som en gång gav anledning att bygga slussen. Här finns idag en gångbro över forsen och en laxtrappa för att laxen ostört skall kunna vandra upp till sina lekplatser. På styrbordsidan ser vi efter slusspasseringen Ekbacken, kommunens hembygdspark, där vi hittar ÖHF:s hembygdsgård och kansli. Här finns också ett gravfält från järnålder, ett hundratal ståtliga gamla ekar, ett båtsmansmuseum, två soldattorp och en dansbana. Vita 17 Huset var prästgårdens annex från 1745 fram till 1985. Flyttad stock för stock till Ekbacken och återinvigt 1987. bro, en enda bron över kanalen fram till 1917. Vi ser bron på bilden innan men också ångbåtsbryggan med sin väntkur. Den vedlastade skutan Alcea är här på väg in i kanalen. Bron är borta- vi ser bara rester av den. Den gamla landsvägen, häradsvägen, kom från Norrö och löpte längs kanalen fram till Åkersbro, där det sedan gammalt fanns en 18 Rester av Gottsundaborgen BORGAR, SLOTT OCH STORA GÅRDAR Var och varför bygger man borgar? Borgar byggdes förr på platser, lätta att försvara och bevaka. Man byggde dem för att förhindra fienden och för att skydda rikedomar. Gottsundaborgen byggdes vid den viktiga Långhundraledens västra infart. Tunaborgen låd vad strandlinjen av Tunaviken. Utgrävningar i början av 1900-talet blottade resterna av en kraftig borg. Den byggdes av ärkebiskoparna i Uppsala som ett lås för Långhundraleden. Muren var 317 meter lång och inrymde inom sig ett antal byggnader. Nu är muren en ruin, men vid tiden för Kristi födelse var det sannolikt en mäktig borg. Vid Täljöviken som var en annan viktig vattenväg byggdes på ett högt berg Knaborg som var en fornborg. Vad som idag finns kvar av borgen är raserade mäktiga murrester. 19 Idag bor artisten Bosse Parnevik på Tuna. När ryssarna anföll Stockholm 1917 hade de svenska generalerna sitt högkvarter här. På Kyrkogårdsön, belägen nordost om Ljusterö färjeläge, byggdes i början av 1900-talet det så kallade Siaröfortet som kraftiga kanoner skulle hindra fienden att ta sig in till Stockholm. Siaröfortet kom dessbättre aldrig till användning. 20 Också på Ljusterö, alldeles söder om Klintsundet, byggdes ett kraftigt kanonbatteri som skulle hjälpa Siaröfortets soldater att stoppa fienden. 21 Margretelunds slott Vid Trälhavets strand låg en gång en mäktig gård, Järrö. På dess plats byggdes på 1620-talet Margretelunds slott. Vid slottet byggdes också de s.k. Västra Flyglarna, lokaler för olika arbeten som t.ex. bak och tvätt. Slottet byggdes av adelsmannen Gabriel Gabrielsson av ätten Oxenstierna, en av de allra mäktigaste adelsätterna i Sverige på den tiden. 22 År 1718 såldes slottet till en annan inflytelserik adelsman, Samuel Åkerhielm. I slutet av 1800-talet var en medlem av ätten Åkerhielm, Gustaf Åkerhielm statsminister i Sverige. I dag ägs slottet fortfarande av ättlingar till Samuel Åkerhielm. En gång hade slottet många anställda. Inne i slottet fanns det gott om betjänter som hade till uppgift att passa upp på de adliga personerna. Och ute på åkrar och i stall och ladugårdar fanns också många anställda. 23 Ett annat stort gods med anrik historia är Smedby. Det fanns redan på 1300-talet, men brändes av danska trupper 1502. Det byggdes upp efter branden. Även här hade man många människor i arbete. Det enda gods med direkt säkerhet kan sägas ha direkt kunglig anknytning ligger i kommunens sydligaste del, Rydboholms slott. Här växte i början av 1500-talet den blivande kungen, Gustaf Eriksson Vasa upp. Ännu en vacker gård är Stora Säby som ligger i nära anslutning till väg 276 vid infarten i Åkersberga. 24 Också i kommunens norra delar finns det ståtliga byggnader, t.ex Östanå slott, som ligger vid Ljusteröfärjans tilläggsplats. År 1719 anföll ryska soldater den svenska ostkusten och passade på på att bränna ner Östanå slott. Ute på Ljusterö hittar vi Marums herrgård, också det en mycket vacker byggnad. 25 Österåkers kyrka ÖSTERÅKERS KYRKA Omkring 1000 e.kr hände saker! Vårt område blev kristet. Handelsplatser brändes, en kyrka byggdes, sannolikt på den gamla kultplatsen. Från början var den nog byggd av trä. Den nuvarande kyrkans äldsta delar är från 1164. Estländska krigsmän härjade i trakten, och efter deras anfall mot Sigtuna 1187 byggdes ett försvarstorn av sten. Stenkyrkan byggdes i början av 1200-talet. Omfattande ombyggnad 1430 och senare 1647-50, då kyrkan fick sitt nuvarande utseende. Tornet revs på 1700-talet och ersattes av en klockstapel. Här ser vi kyrkan med koret. 26 Kyrkans ingång med vapenhuset. 1996 gjordes interiören om. Altartavlan och altaret togs bort. Kyrkans äldsta klenod är en dopfunt från 1100-talet. Bilden nedan är tagen före 1996, med en stor altartavla vid altaret. Tidigare fanns här ett altarskåp som nu finns på Historiska museet. 27 Vita huset och prästgården. Vita huset byggdes 1745 och flyttades 1985 till Ekbacken. Östra Ryds kyrka Låg i Östra Ryds socken och tillhörde då inte Österåker. Den nuvarande kyrkan byggdes på 1400-talet av en av ägarna till Rydboholms slott. Den mest kända kyrkoherden i Österåker blev Sveriges första kvinnliga biskop i Lund. Hon heter Christina Odenberg. 28 Interiören är mycket vacker med många dyrbara inventarier, bl.a altarskåpet till höger. Kyrkan är också ett konstmuseum med rika samlingar av äldre konst. Roslags-Kulla kyrka Roslags kulla kyrka tillhörde förr inte Österåker utan Riala församling. Kyrkan skiljer sig från nästan alla övriga kyrkor i Österåker på flera sätt: den är byggd av trä, den är rödmålad och den är korsformad. Den är byggd 1706. Den första kyrkan som byggdes på 1200-talet kan ha sett ut så här. Ljusterö kyrka Tillhörde också Riala församling och är en träkyrka som var röd. Byggd 1751-55, ombyggd i slutet av 1800-talet. 29 Säbykyrkan Ännu en rödmålad träkyrka, dock inte korsformad. En frikyrka, ett missionshus. Byggd 1878. Frikyrkorna var tidigt ute med söndagsskolor, 1876. Åkersberga kyrka Österåkers modernaste kyrka, byggd 1971. Kyrkoförvaltningens expedition, samlingslokaler med rik verksamhet och ett vackert kapell. 30 Lilla Smedjan i Wira bruk. WIRA BRUK Efter cirka två mils körning från Åkersberga på väg 276 norrut kommer du till avfarten ner mot Ljusteröfärjan. Där ligger också RoslagsKulla kyrka, en mycket vacker och speciell kyrka. Till vänster vid kyrkan går vägen mot Riala-kör den! Efter några kilometer kommer du fram till Wira bruk, som ligger vid Wira-ån, mellan sjöarna Viren och Losjön. Ån bildar här ganska kraftiga fall, vilka var en förutsättning för brukets uppkomst. 31 Området ägdes av Claes Larsson Fleming, en av de mest inflytelserika männen i vårt land på 1600-talet. Han var riksamiral (en av de fem höga riksämbetsmännen), överståthållare i Stockholm, president i Kommerskollegium och ägare till Mälby gård. Som riksamiral ledde han den svenska flottan i flera sjöslag, bland annat slaget vid Kolberger Heide. Några veckor efter detta slag sårades han dödligt vid en drabbning utanför Kiel. Gustav II Adolf var vid denna tid (1611-1632) kung i Sverige. Han hade av sin fader ärvt ett antal krig, bland annat Polen och Danmark. Han var själv inte främmande för tanken att starta krig, t.ex. valde han att bland sig i det trettioåriga kriget, som då rasade nere i Tyskland. Under detta krig utkämpade han flera fältslag, bland annat de stora, omtalade vid Breitenfeld 1931 och Lutzen 1632. Behovet var stort av såväl män som vapen. Fleming fick order av kungen att introducera tillverkning av vapen i vårt land. Han smugglade/köpte då in skickliga klingsmeder från Solingen i Tyskland och anlade en smedja vid Wiraåns fall någon gång omkring 1630. Claes Larsson Fleming. 32 Den ursprungliga smedjan låg fram till 1800-talets första år högre upp efter ån, i närheten av den övre bron. Nedanför dammen ligger idag Lilla smedjan, också kallad Dahlgrenssmedjan. Den byggdes omkring 1850 av smedsmästaren Carl Adolf Dahlgren. Det var i denna smedja som den siste Wirasmeden John Dahlgren ensam arbetade i 20 år. John Wahlgren var den som återupptog tillverkningen av värjor och under åren 1916-47 gjorde sammanlagt 76 kopior av 1685 års manskapsvärja. När John Dahlgren dog 1948 upphörde alltså en drygt 300-årig smidestradition Bilden nedan är tagen ungefär från platsen för denna första smedjan. Vi ser till vänster dagens kaffestuga. Den var tidigare tvättstuga och brygghus. Bortanför den ser vi tingshuset, sannolikt den äldsta byggnaden i Wira. Här fanns värdshuset och i den östra halvan fanns tingssalen. Till höger på bilden ser vi inspektorsbostaden. Eftersom brukets ägare aldrig själv bodde i Wira behövdes en platschef. Idag inrymmer huset en butik, där man säljer smide från bruket. här vid Wira. 33 På bilden nedan ser vi en wiravärja av m/85, Wiras berömda storsäljare. Wira hade under lång tid monopol på tillverkning av stickvapen till krigsmakten. Totalt har tillverkats cirka 350 000 värjor m/85! När produktionen var som störst- under Sveriges krigiska storhetstidsmiddes på Wira 12000 klingor på ett år. Vid sidan av detta smide tillverkades redan tidigt liar och andra redskap(som smederna sålde för egen förtjänst). När Wira förlorade sitt privilegium och tiderna blev fredligare övergick man efter hand till tillverkning av fredligare tillhyggen- yxor, slaktbilor, isbillar, biffbultare och givetvis liar. Under Wiras storhetsti var cirka 40 personer i arbete i storsmedjan. Där fanns de 12 ässjor i bruk och vid var och en arbetade en mästare med gesäller och lärpojkar. 34 Båtsmanstorp nr 100. BÅTSMÄN, DRAGONER OCH ANDRA KRIGARE Vad är en båtsman? Vad är en dragon? En båtsman var en soldat, tillhörig flottan. Hans uppgifter var att utgöra den stridande delen av fartygets besättning och han hade inga direkta uppgifter för fartygets navigering och handhavande. Dragonen var en beriden infanterist; han förflyttade sig till häst men stred till fots. Båtsman nr 107 Jan Peter Lindroth 35 Hur skaffade sig ett land soldater? Det fanns olika sätt: - att tvinga männen att ställa upp. - att köpa soldater- legoknektar - att locka med olika typer av förmåner. Begreppet ”man ur huse” innebar att alla vapenföra män skulle lämna sin gård eller hus och samlas till försvar av hembygden på ett förut bestämd plats, vanligen sockenkyrkan. 36 HÄRSBACKA GRUVA OCH ANDRA GRUVOR Idag är bara det gamla gruvområdet en skräpig uppslagsplats för diverse varor: båtar, husvagnar osv. Men en gång fanns här en viktig och stor industri som sysselsatta många människor, både från trakten och utsocknes. 1907 såg området ut så här: stora slagghögar, telefonstation i stugan. Många av de anställda kom från trakten, men många var också från Dalarna-dalkullor. För att få arbete var dessa tvungna att vandra ner till Stockholmsområdet, där arbeten fanns. 37 Fältspat-kvarts Fältspat och kvarts är två bergarter som förekommer naturligt i berggrunden och som kom till användning i industrin. Fältspat användes vid glas- och porslingstillverkning. Kvarts användes vid järn- och glasframställning. Nere i gruvan- från början ett dagbrott- användes hästar för att dra kärrorna på spår. I bakgrunden sorterare och gruvbasen. Efter hand tvingades man att spränga sig ner i berget och kom slutligen ner till 130 metersnivå. Det fanns två sätt att ta sig upp och ner från gruvan. 1. Att åka med den stora skopan som firades upp och ner från balkongen. 2. Att klättra på stegarna. 3. 4. 38 Mellan gruvan/plockverket och lastkajen gick en smalspårig järnväg. Till en början drogs vagnarna av hästar, senare av ett litet diesellok. Järnvägen sträckning kan än idag ses i skogen. Nere vid Idsättraviken låg ångfartyg som skulle skeppa ut lasten. Hur togs de brutna massorna ombord på fartyget? 39 En klass från 1913. ÖSTERÅKERS SKOLOR Undervisning av barn och ungdomar har i vårt land sannolikt bedrivits så länge människor har vistats här. I formaliserad form startade undervisning av barn redan på medeltiden, men då var det i kyrkor och kloster och bland adelns barn enbart. Vanliga människor gick inte i skolan. 1992: Riksdagen beslöt att man fick starta friskolor med ekonomiskt stöd av centrala medel (skolpeng). Skolor i Österåkers kommun byggdes i slutet av 1800-talet. Viktiga årtal: 1842: Riksdagen bestämde att alla kommuner i landet skulle ha en skola och att alla barn skulle gå i skolan. 1950: Riksdagen beslöt att införa enhetsskola. 40 Erik Johansson var en av de första lärarna som anställdes i kommunen. Han var skolmästare från 1833, så då borde det ha funnits åtminstone en skola här. Vi vet att han undervisade i Resarö skola, som då tillhörde kommunen. Eftersom det fanns en Östra skola borde det ju finnas en Västra också. Den låg i Stenhagen alldeles nära kyrkan och kallades därför också Kyrkskolan. 1950 stängdes skolan och såldes till ett företag som hette Allgon Antenn och som tillverkade radioantenner. Åsättra skola kallades också Östra skolan och fanns redan på 1830talet. På 1880-talet byggdes en ny skola, som då var kommunens största skola. 41 En läsebok från den tiden: Roslags-Kulla skola är nog den äldsta skolan i kommunen. Redan 1792 berättade man om att gammalt skolhus i Wira, och troligt är att detta skolhus 1863 flyttades till skolans nuvarande plats. 42 43