1. No category

MILSTOLPEN
Österåkers hembygdsförening
Nr 5, år 2013, årgång 32
Ett lastarlag vid Idsätravik. Foto: Harling
I detta nr.:
• Gruvorna i Österåker, del 2 • Dragonutställningen invigs
• Vad händer med Forn-Åker? • Näs gård och silverskatten
• Vad hände för 50 år sedan?
MILSTOLPEN
Österåkers hembygdsförening
Nr 5, år 2013, årgång 32
!"#$%&'()$!*+,(%
!
"#$!%&'()&'&'
-./
!"#$%&%'(()**)%+,*(-./.+"#"0%&%'./.123&4$2*(!$(-.
+)*#)-!$(-./!!"#$45(%&%'./.6,7./.2-(-544%&%'./.*.*
!
För bokning och närmare
hyresinfo:
8"#.3,+%&%'.,9:.%5#*)#$.:;#$(&%!,<
Kerstin Lindberg, tfn 070-685 2900 eller
=$4.>?>@ABB?CDE>F.%;--.$!-$#.G.1)%2)#&<.>?>A.ECH.DB.>>
070-923 6242, e-post: [email protected]
"#$%&'(%&#!!)%*+,-.#/
01)!20&3*433%#2"&%343!
!!!
Anlita er lokala expertis för
färg, mattor, tapeter och dylikt
I detta nr.:
Sida
Gruvorna i Österåker, del 2 4
Dragonutställningen invigs 10
Näs gård och silverskatten 11
Vad händer med Forn-Åker?
15
Vad hände i Österåker för 50 år sedan?
16
Vad hände i världen för 50 år sedan?
18
!"#$%&'()$!*+,(%
!
"#$!%&'()&'&'
-./
!"#$%&%'(()**)%+,*(-./.+"#"0%&%'./.123&4$2*(!$(-.
+)*#)-!$(-./!!"#$45(%&%'./.6,7./.2-(-544%&%'./.*.*
!
8"#.3,+%&%'.,9:.%5#*)#$.:;#$(&%!,<
=$4.>?>@ABB?CDE>F.%;--.$!-$#.G.1)%2)#&<.>?>A.ECH.DB.>>
"#$%&'(%&#!!)%*+,-.#/
01)!20&3*433%#2"&%343!
!!!
3
GRUVBRYTNINGEN
Fortsättning på berättelsen av Henry Olson
I det föregående numret av stora Milstolpen
(nummer 2/13) berättade vi om den nya
boken av Henry Olson, om gruvbrytningen
i Österåker. Henry har efter många års
idogt arbete sammanställt ett omfattande
och detaljrikt material i text och bild, främst
om Härsbacka och Idsättragruvorna. Han
sätter människorna i centrum. Vilka var de
som arbetade där? Var bodde man? Hur
var det att arbeta i gruvan? Vad gjorde man
på fritiden? Vi får ta del av levnadsöden,
inte minst sorgliga – gruvan var en farlig
arbetsplats. Vi får också genom historier
och skrönor en något mer lättsam bild av
det vardagliga slitet och den begränsade
fritiden.
Vi vill i Milstolpen ge en bild av Henrys
bok genom att införa utvalda avsnitt. I förra
numret fick vi följa hur Härsbackagruvan
upptäcktes. Här kommer nu en beskrivning
av förberedelserna för att komma igång
med gruvbrytningen samt hur denna kom
igång. Vi får en bild av arbetsuppgifterna
i gruvan.
Vill ni löpa boken (kr 150,-) så hör av er
till ÖHF, telefon 540 67980 (telefonsvarare),
med epost [email protected] eller med
post Box 606 18427 Åkersberga.
Jörgen Thuilstrup
Del 2
Förberedelser för att komma igång med
gruvbrytningen
Den första åtgärden var att snarast
möjligt komma i besittning av byggnader
och mark vid Härs-backa gård och torpet
Härsbacken. Arrendatorn hette Frans
Viktor Jansson född 1847 i Österåker, gift
med Anna Sofia Ersdotter född i socknen
1861. Frans hade dottern Hulda i ett tidigare
äktenskap. Tillsammans fick de fyra barn
där Gunnar född 1883 var ”döfstum” enligt
4
Kyrkoboken. Sonen Ernst ”kom till världen”
ett år senare. Tvillingarna Erik och Maria
föddes den 25 februari 1886 men blev bara
en månad gamla. ”Som råge på eländet”
kom så beskedet från Säteriet!
Inspektor Husén meddelade att arrendet
av Härsbacka gård skulle avslutas den 30
oktober 1891.
Torpet Härsbacken ”sas upp” med
omedelbar verkan.
Redan hösten-vintern 1890-91 började
förberedelserna för att kunna starta
gruvdriften till sommaren. I mantalslängden
från 1890 finns ”grufvarbetaren Johan
Edvard Klingström”, född den 19 september
1858 i Sorunda, ”skriven” vid torpet
Härsbacken. Torpstugan fick tjänstgöra
som gruvstuga, övernattningsbostad och ett
mindre ”kontorskyffe.”
Vintern kom och ett skogshuggarlag
rensade området runt torpet på träd och
buskar.
I uppdraget ingick att hugga en stor mängd
timmer på närliggande skogar. En del kördes
till torpet för att användas vid byggnation
av lavar och tappfickor, resten forslades
till ångsågen vid Härsbacka gård. Fähuset
användes för att ”ställa in” lånehästar och
dragoxar från ”herrgårn.”
Vid den tiden pågick en livlig
byggverksamhet runt Margretelunds säteri.
Skolhuset vid Ljungsboda är redan nämnt.
Ett annat projekt var den nya dammen av
betong vid utfallet från Valsjön mot ”Malms
Qvarn.” Ej att förglömma, det nya badhuset
för herrskapet och fyra hemlighus för folk
som trälade vid gården. I Rättarlaget ”sa
man sins emellan”, dass eller kanske mera
vanligt, skithus.
För att klara behovet av om- och
nybyggnation vid gruvetableringen fick
träarbetaren August Åstrand och ett par
medhjälpare från gården börja arbeta
vid Härsbacken. Foderladan inreddes till
Gruvstuga där arbetarna klädde om – ”där
de stoppa blåblusen innanför byxorna” –
enligt folkhumorn. Man hade inte så många
ombyten att välja mellan på den tiden. I
samma lokal förtärdes den medhavda
matsäcken.
Magasinsbyggnaden blev Smedja med
ässja, städ och vattenhoar. I utbyggnaden
förvarades stångjärn för att smida olika
redskap och fästanordningar. Smeden var
ett måste! Hans Grönlund från Berga gård
hade John Vågman som ”smedshalva” och
även Klingström titulerades ibland som
smed. Som sagt, både han och Vågman
hjälpte smeden genom att slå med stora
smides-släggan. Övning som gav färdighet.
Det krävdes ett omfattande smide till
byggverksamheten.
Man
tillverkade
verktyg och handredskap, spik, bultar och
stag. Man skodde också kärr- och vagnshjul
med järnband.
Fram på vårvintern var det dags att börja
såga timmer vid ångsågen. Det var slanor,
sparrar och en massa plank som skulle
användas när gruvberget var blottat. Så
började solen tära på snön och vattnet i
Ättarökärret steg, trots Christer Svenssons
idoga arbete. Då var spänningen olidlig!
”När tjälen gått ur backen” var det hög tid
att starta markarbetet för att frilägga berget
där man beräknade att dagbrottet skulle
öppnas.
Det passade bra att låta folk ur Rättarlaget
arbeta vid gruvområdet innan vårbruket
började.
Inspektor J O Husén beordrade några
arrendebönder och torpare från trakten att
ställa upp med häst och kusk.
Brukaren på Bränntorp hette Carl
Gustaf Gustafsson, född den 6 juni 1847
i Österåker. Han var gift med den nio år
äldre Johanna Christina född 12 oktober
1838. Hon benämndes i allmänhet som
”Bränntorpsgumman.” De hade sex barn,
Carl född 72, Hilda 74, Emma 76, Gustaf
80, Otto 83 och Selma 1889. Även mor och
barn var födda i socknen Hemmansräntan
var ovanligt låg, endast 60 kronor för år
1890.
Men våren 1891 var det dags för
Gustafssons att ställa upp med häst och
kusk vid Härsbacken.
Sonen Carl som var 18 år hjälpte fadern att
sköta torpet eller arbeta som kusk.
Det skulle bli många med rötter i Bränntorp,
eller ingifta och deras barn, som åren
framöver skulle ”gå i gruvan.”
Från Ättarötorpet kom Carl Berggren
som skulle göra 130,5 Mandags – och 101
Hjondagsverken
vid herrgårn. Han skulle dessutom betala en
Hemmansränta på 127 kronor och 75 öre.
Carl Otto Carlsson och hans hustru
Wilhelmina född Sjöblom brukade Ättarö
gård. För det fick de erlägga 451 kronor i
arrende. Carl Otto var 53 år när han blev
beordrad att börja transporterna vid gruvan. Den 27 juli 1872 avled C
O Carlsson och den 1 april året därpå blev
familjen ”Bortflyttad”, enligt kyrkboken.
Efterträdaren hette Carl Otto Österman
och var son till Otto Wilhelm Österman och
hustrun Edla f. Matsdotter som arrenderade
en av gårdarna i Flaxenvik. Hemmansräntan
på 247 kronor betalades genom att
dagsverka med körslor vid gruvan.
Även Carl Otto Österman ”gick bort”, i maj
1894 endast femtio år gammal. Hustrun
tog över arrendet med hjälp av tjugoåriga
sonen Johan Algot, som även skötte
hästtransporter vid gruvan.
Det var alltså fyra jordbruk som måste ställa
upp när Inspektorn gav order.
Häst och kusk lönades med 22 öre per
arbetad timma eller 150 kronor per månad.
Friläggandet av berget blev mer
omfattande än vad som var beräknat. Den
inledande fasen var grovplanering av
området runt torpet. Därefter börjande
man schakta från Ättaröån och upp mot
Ättaröberget. Allt efter som tiden gick och
berget blottades upptäcktes inte någon
bärkraftig fältspatsåder.
Det mesta av massorna användes för att
5
Krister Svensson gjorde sina iakttagelser,
anträffades ej vidare fältspat på platsen.
Däremot en bit upp i Ättaröbergets
sluttning, där sedan gruvan upptogs.
Enligt obestyrkt uppgift skall den kände
experten på fältspatsbrytning och på
olika håll i branschen verksamme Paul
Radman ha deltagit i upptäckandet.”
Under våren byggdes en brygga vid
den nyanlagda förtöjningsplatsen vid
Idsätraviken, för att man skulle kunna
använda sig av sjövägen för transporter.
Ångbåten Maggy utförde ”fraktresor
åt Härsbacka grufva” enligt Säteriets
räkenskapsböcker.
anlägga en transportväg till den blivande
utlastnings-platsen
vid
Idsätraviken.
Vagnarna som användes vid transporterna
var samma som nyttjades när man körde ut
dyngan på åkrarna.
Marken längs med sankmarkerna förbi
Katthavet och ut mot vikens strand var
”lättflytande.”
Det krävdes åtskilliga foror med sten och
grus för att skapa ett bärkraftigt underlag.
Ett par hundra meter från vikens början
stack en liten klippa upp ur vattnet, ”ett
stenkast” från Ättaröbergets brantfot. Här är
viken bråddjup, en lämplig plats att förtöja
större fartyg.
När berget vid Härsbacken var blottat och
gruvbrytningen kommit i gång, fylldes den
lilla bukten ut mot klippan med sprängsten.
Slutligen förstärktes strandkanten med ett
6
kraftigt stenparti.
Så var marken beredd för upplag och
utlastningsplats, ett område där man
fortfarande kan se de
handsmidda järnöglorna, där fartygen
förtöjde. Återstod bara att bygga en ramp
och ett våghus!
Då ledningen vid Säteriet saknade kunskaper om gruvbrytning måste de söka samarbete med experter och företag som var verksamma i branschen. Vad man letade efter
var s.k. fältspatsförande pegmatiter:
Anm
”Pegmatiter = grovkristalina
magmatiska bergarter som uppträder
bl.a. i graniter. De består huvudsakligen
av fältspat och kvarts och innehåller ofta
mineral med sällsynta grundämnen. Vid
närmare undersökning av berget där
Så är det äntligen dags att öppna
”Härsbacka grufva”
Sommaren 1891 började gruvbrytningen
vid Härsbacken med ett mindre dagbrott.
Det första arbetslaget bestod i huvudsak
av folk från Rättarlaget. Förman och
skjutarbas blev Wiktor Teodor Jansson
Bougt från torpet Sveden vid Oppsätra.
Jansson Bougts var den tidens torparfamilj
som flyttar mellan olika torp och lever upp
till begreppet ”år och barn”.
En inventering av folket i gruvans omnejd
visar att det var få som hade åldern inne för
att kunna ”gå i grufvan”. Endera var de för
gamla, eller som flertalet, för unga att arbeta
med ”grufvbrytning”. Blickar man längre ut
i bygderna mot Smedby utgårdar och torp
liksom mot Åsätra blir resultatet ett annat.
Wiktor Jansson Bougt och de andra
”Bougtarna” kom från båtsmanstorpet
Buckten vid Åsätra, eller torpet Sveden.
I början på 1890-talet finner vi Albert
som är född 1873 inhyst hos Båtsmannen
Carl August Nyman Åkerström och hans
fru Carin vid Kylan. Där bodde även
”grufvarbetarna” Anders Westerberg och
Carl Johan Berglund. Oskar J-son Bougt
och Viktor Karlsson kom liksom John
Vågman från Ättarö gård. Även Frans och
Fredrik J-son Bougt arbetade vid ”grufvan”.
Den senare bodde tillsammans med Karl
August Eriksson i torpet vid Idsätravik.
”Grufvarbetaren” Viktor Emanuel Engvall
var inflyttad från Norberg till Tråsätra.
Carl Rydman var från torpet Härberget
under Singö och Smedby ägor. Några av
hans syskon hade emigrerat till Amerika.
Själv ”tjenade han dreng” hos Enok Larsson
vid torpet Wiken. Han föddes den 21 maj
1872 och var 19 år när gruvan öppnades.
En sak är säker, antalet ”grufvpickare”
som inte kom via Rättarlaget, ökade från år
till år.
Grufvdriften pågick 6 dagar i veckan under perioden mars till sena hösten. Resten
av året fick karlarna i huvudsak ”gå på skogen och hugga.” Ett ”mandagsverke” värderades till 1.25 per dag- och timpenningen
för direktanställda var 15-20 öre beroende
på ålder och arbetsuppgift. Lagstadgad
arbetstid var 58 och 1/2 timma per vecka.
Månadslönen rörde sig kring ”45 riksdaler”,
som man sa på den tiden.
Gårdarna och torpen som var ålagda s.k.
hjondagsverken fick order att utföra dessa
vid gruvan.
Det var kvinnor och minderåriga pojkar som
man sade, ”gick och plocka”. Dom sorterade Sam-stenen, det ”finaste” stenmaterialet.
Hjondagsverket lönades med 60 öre per dag
och timpenningen var 12 öre per arbetad
timma. I hjonens lönekuvert låg futtiga 20
kronor. Det var en ansenlig skara som kom
traskande till gruvstugan vid Härsbacken
före klockan 6 på morgonen.
Körvägar och gångstigar, som ledde
mellan hemmet och gruvan, kallades för
Gruvpickarvägar.
De som hade längsta vägen tillryggalade
nära milen i vardera riktningen. Det var nog
inte med några raska steg de knallade hemåt
när det blev ”kväller.” För många fanns
det en hel del att göra hemma på gården
eller torpet sedan man ätit kvällsmat. Att
gå i kyrkan på söndagarna var otänkbart!
Då måste man sitta hemma och halvsula
kängorna.
Åter igen var det dags för grufvbyggarna
och smederna ”att visa sig på styva linan.”
7
Mor Rydman vid torpet Härberget efter allmänna landsvägen mot Norrtälje. Foto: Harling
Det var tufft att klättra stegarna både ner
I början av brytningen var det åtskilliga
meter landgångar som skulle läggas ut för och upp! En typ av skyddsräcken fanns på
kärrtransporter. Självklart tillverkade man vissa avsnitt. Ska sanningen fram, så åkte
dock de flesta med tomtunnan ner och stod
även ett stort antal kärror och tråg.
på tunnkanten upp.
Maskinhuset byggdes ca 50 meter från
Gruvområdet vid Härsbacken blev efter
gruvöppningen mitt emot torpstugan. Där
installerades ett mindre gruvspel som var hand ”sprängfylld” med gråberg och andra
sekunda arter. För att skapa en permanent
fotogendrivet.
”Grufvtunnorna” var tillverkade av plats för finsorteringen flyttade man verkgrovplåt med 3 tums plank i botten. Fylld
samheten till Ättarösi-dan. Laven som
vägde tunna och last c:a 1 ton. I arbetslaget
restes slutade med en harpa där samstenen
ovan jord ingick spelaren som skötte
tippades. Byggnadsverket ser lite ruffigt ut
maskineriet och två man som tog emot och vilket framgår av den bild som visar hästtippade tunnan vid olika upplagsplatser.
foran vid sorteringsplatsen. Även järnbanan
De första åren, när ”grufvan” var grund, förlängdes så att hästfororna kunde lasspelade man upp tunnorna på en traversbana. tas.
När dagbrottet blev djupare anlades ett
Gruvbrytningen bedrevs på samma
system med lavar och tappfickor samt
sätt under de första femton åren. Med
uppfordringsverk.
bröderna Harlings bilder från början av
Tunnan hängde fritt utan säkerhets- 1900-talet är det lättare att åskådliggöra
anordningar. I ”grufvans” botten styrdes
olika arbetsmoment och vilka redskap
tunnan av en slas.
som användes. Bilden nedan visar
För att grufvpickarna skulle kunna ta sig ”grufvarbetarna” och deras redskap
ner och upp måste grufvbyggarna montera
nere i dagbrottet. Man har borrat och
stegar lodrätt efter bergväggen. De kraftiga ”grufvförman” Wiktor Jansson Bougt har
fästjärnen var djupt inborrade i fast berg. skjutit förmiddagens salvor. Lastning
8
Dagbrottet vid Härsbacka gruva 1903. Foto: Harling
och sortering pågår för fullt. En tunna är
färdiglastad! Spelskötaren har på signal
från mannen i vegamössa börjat släpa
tunnan i sakta mak fram till slasen som styr
ekipaget till den punkt, varifrån uppfärden
sker lodrät till laven.
Arbetarnas olika arbetsuppgifter går lätt att
identifiera när man ser deras handredskap.
Borrare kallades för ”gruvpickare.” Två
karlar som är borrare står uppe på den stora
stenen, ”skutet”, de har just anlagt ett borrhål. En av ”pickarna har slängt borrsläggan
över axeln”. Hans kompis håller borren med
höger hand och släggan i den vänstra. Nu
väntar de på att tunnstyraren skall komma
och vrida borren medan de andra två, slår
växelvis med sina släggor. När man kommit
tillräckligt djupt, laddar man och spränger
skutet. Mannen med hatten längst till höger
om skutet är en riktig ”gruvpickare.” Han
slår med ”handpickan” i höger hand och vrider borren med den vänstra. Av den synliga
delen av borren framgår att det är dags att
byta till en längre!
Lastare använde flera olika redskap. De
fyra karlarna som står på gruvbotten grovsorterar och lastar. Deras utrustning är
spett, rakor samt fyllhammare och fyllfat.
Arbetet går till så att man fyller tunnorna
med olika ”sorter” t.ex. prima fältspat eller
kvarts. Rakorna används för att ”kara ner”
stenar och grus som ligger längs bergsidorna. Med släggorna, som ligger framför dem,
spräcker de stenar som innehåller olika
sorter, eller som är för tunga att lyftas av
två man. De använde även skottkärror och
tråg för att transportera stenmassorna till
uppfordringsplatsen. Slutligen lastades det
finare materialet, s.k. samsten, för transport
till finsorteringen ovan jord.
HENRY OLSON
9
Dragonutställning i Hembygdsmuseet
Näs gård och silverskatten
för 100 år sedan.
Sören Norrby i samspråk
med Britt Wrang f. Thun,
sondotter till Robert Thun
(1834-1915)
Dragon Bergstedt
Fredagen den 4 okt invigdes den nya
temautställningen i Hembygdsmuseet –
Dragoner i Österåker.
Hembygdsmuseet förändras successivt.
Syftet är att locka fler besökare. Ett led häri
är tillfälliga utställningar på något relevant
tema om Österåkers historia och utveckling. Tidigare utställningar har behandlat
jordbruket och övrig näringslivsutveckling
i Österåker och, nu senast, den viktiga historiska kommunikationsleden ”Långhundraleden”- från dagens Österåker upp till Uppsalabygden.
Det var alltså nu dags för en ny temautställning Dragonen var en beriden krigare
som vanligen stred till fots. Han var, kan
man säga, en ”lätt kavallerist”. Dragoner
har funnits i den svenska armén sedan
1600-talet fram till 1901, då värnplikten
genomfördes. I Österåker, fanns det genom
åren 10 dragoner samtidigt. De bodde på
dragontorp.
Den nu aktuella utställningen försöker
sätta in våra österåkersdragoner i sitt historiska sammanhang.
Vid invigningen var det stor uppslutning
av inbjudna och andra berörda. Bl.a. hade
10
Tage Olson iförd dragonmössa
Sonson och son till dragon
Bergstedt
flera ättlingar till de gamla österåkersdragonerna mött upp. Jörgen Thulstrup, som
varit huvudansvarig för utställningen, hälsade välkommen med några ord, liksom
kommunalrådet Elisabeth Gunnars. Även
en representant för styrelsen i Stockholms
läns Hembygdsförbund, hembygdskonsulent Ann Pettersson hade kommit. En
långväga gäst hade också kommit bara för
invigningen, nämligen ett barnbarns barn
till dragon Bergstedt. På bilden ser man Bo
och Karl Lennart Bergstedt, son och sonson till dragonen Gustaf Leonard Bergstedt
(1871-1941), siste dragonen på nr 10 Berga.
Torpet låg bakom nuvarande pizzerian vid
början av Söralidsvägen men brändes ner
på 80-talet. Bilden med Sören Norrby visar
honom i samspråk med Britt Wrang f. Thun,
sondotter till Robert Thun (1834-1915),
näst siste dragon på nr 6 Tuna. Torpet finns
kvar och ligger på Strandvägen i Österskär.
De som jobbat med utställningen är förutom
Jörgen Thulstrup även bl.a. Carl-Göran
Backgård, Hans Rockberg och Gunnar
Winberg.
Nedanstående artikel är klippt ur det pågående arbetet med nyutgåvan av Häfte 2 i
Hembygdsföreningens serie KULTURSTIGAR. Första utgåvan trycktes 1991 och är
utgången. Den nya upplagan är under omarbetning och kompletterad med 40 års nyare
forskning av fil mag Gudrun Vällfors och fil dr Gunilla Larsson. Grundmateralet utgörs
av pionjärundersökningar av lokalhistorikerna Henning Loggert och Alfred Westerberg.
Materialet finns bevarat i bandinspelningar och på kartor i ÖHF:s arkiv.
Artikeln har sin speciella aktualitet nu när Näs gård är centrum för den planerade
exploateringen av jordbruksmarken där med omfattande nybyggnation av bostäder.
Näs gård
På den skogklädda bergssluttningen norr
om gården byggdes troligen på 800-talet
den första byn Näs som en avgärdaby
till Husby. Gravfälten intill innehåller
både vikingatida och kristna gravar från
tiden 850 - 1150. Första gången Näs
nämns i bevarade handlingar är 1298, då
ärkebiskopen på Biskopstuna köpte jord
"in Naess".
Byn växte ut och vid medeltidens början
bestod den av tre, möjligen fyra gårdar. I
Uppsala domkyrkas jordregister finns Näs i
Österåker med. Under 1390-talet utökades
kyrkans jordinnehav i Näs genom tre inköp.
Vid medeltidens slut ägde kyrkan Nedergården och ännu en gård här, båda lydande
under Biskopstuna. Fogderäkenskaperna
för 1538-1572 visar att byn omfattade
fem gårdar. På storskifteskartan över Näs
1756 syns många hus, mangårdsbyggnader,
stall, ladugårdar, bodar, torkhus m.m,,
alla belägna på sluttningen mot skogen.
Wästergården med den äldsta åkermarken
låg längst åt väster. Därefter låg i följd
Mellangården, Skattegården och längst i
öster Nedergården. De utspridda åkrarna
och ängarna omfördelades mera praktiskt
mellan ägarna, men gårds- husen fick
ligga orubbade på sina tomtplatser längs
bygatan. När LO köpte Näs gård 1940
och anlade Runö folkhögskola på området,
11
byggdes arrendatorshuset på den gamla
Nedergårdens plats. 1500-talskällaren med
köttkrokar i takvalven finns kvar ännu
under huset.
Tre generationer Olsson har vårdat de
traditionsrika markerna, men nu planeras
villabebyggelse på åkrarna. På 1750-talet
byggdes en herrgård med två flyglar av
Jonas Ahlbom vid slutet av den långa allén.
Herrgården hade blivit mycket förfallen
framåt 1820-talet och revs och 1834
byggdes en ny. Efter LO:s förvärv av Näs
1946 revs också denna mangårdsbyggnad
inklusive flyglarna, men finns avbildad på
omslaget.
Jonas Ahlbom, som genom arvet 1744
fått merparten av hemmanen i Näs, köpte
därefter upp alla andra gårdar i byn,
gjorde nyodlingar, anlade nybyggen och
skaffade sig gårdar i Runö, Norrö och
Svinninge. Dessutom köpte han Runö
och Påta kvarnar samt Lillbro krog
vid Åkerströmmen. Ahlboms hustru
tillhörde den finska lärdomssläkten
Forsskål. Deras dotter gifte sig i
20-årsåldern med major Gyllenadler.
Hon dog i barnsäng år 1788 efter att ha
fött en pojke och en flicka. Flickan dog
vid förlossningen och morföräldrarna
fick ta hand om pojken Claes
Gyllenadler samtidigt som fadern blev
landshövding i Söder- manland.
Näs blev säteri i samband med att
12
Claes
Gyllenadler
ensam ärvde hela byn
efter morföräldrarna
eftersom han var
adlig. Nästa ägare till
Näs efter Gyllenadler
hette Tomas Bennet.
År
1887
köptes
gården
av
J.G.
Andersson som kom
från Säby gård i Östra
Ryd. Hans släkt, med
namnet Wirén, var
ägare ända till 1940.
Då såldes hela Näs
till LO och jorden har
sedan dess varit utarrenderad.
Näs-skatten
År 1704 hittade inspektorn på Tuna, Lars
Robergh, en silverskatt av ansenliga mått
på Näs gårds ägor. I marken dolde sig ett
söndervittrat kopparkärl med närmare 3000
silvermynt. Skatten vägde 4,3 kg. Den
är därmed en av de största myntskatter,
som återfunnits på svenska fastlandet.
Den bestod mest av tyska, engelska men
också orientaliska och skandinaviska
silvermynt från flera århundraden. Av den
ursprungliga skatten finns enbart cirka 40%
bevarade i Kungl. Myntkabinettet. Tidigare
ansåg man att skatten lagts i sin gömma
omkring år 1025, men senare forskning av
professor Kenneth Jonsson har ändrat detta
årtal till 1008.
Skatten kom i dagen
när
befallningsman
Lars
Robergh
skulle
plantera
några
träd.
Fyndplatsen har genom
Hembygdsföreningens
försorg märkts ut med en
skylt och är belägen vid
dåtidens Västergård (se
kartan). Enligt berättelsen
påträffades mynten i en "af jorden aldeles
förskiembd och opätin kittel”. Robergh
fick vetskap om skyldigheten att anmäla
skattfyndet, men en del hade då redan
skingrats. Det var första gången man
konstaterade förekomsten av Sigtunamynt,
d.v.s. mynt slagna i Sigtuna omkring år
1000 med Olof Skötkonungs bild och de
första egentliga mynten i vårt land.
I skattfynd från vikingtiden brukar ofta,
förutom mynt, ingå omyntat silver i form av
pjäser eller stänger. Dåtidens mynt saknade
valör. Vid affärsuppgörelser var vikten
avgörande. Många mynt kan därför vara
stympade genom klippning. Ett litet stycke
silver har lagts i vågen för att erhålla full
vikt. Men i Nässkatten fanns, åtminstone vid
inlevereringen, endast myntat silver, vilket
förefaller egendomligt. Värdet på skatten
motsvarar 7 miljoner kronor (1990) och
det är troligen en kunglig inkomst genom
internationell järnhandel. Det antas att Olof
Skötkonung samlat in skatten genom järnexport, eller att tyska missionärer gömt
skatten i hamnen innan de flytt eller blivit
mördade.
Väster om, och i omedelbar anslutning till
fyndplatsen, ligger Näs bygravfält. Här har
gravsättningar skett såväl under heden som
kristen tid till dess att sockenbildningen
fortskridit så långt att Österåker fått sin
första kyrka med kyrkogård. Under denna
över- gångsperiod var begravningar i
träkistor bäddade med halm eller hö vanliga.
När kistan fömultnade sjönk ovanliggande
jordyta en aning. I kristna gravfält kan
man se sådana försänkningar i öst-västlig
riktning.
13
Walter Dan Axelsson, författaren till bl.a. sonettsamlingen ”Åkersenap” har skrivit
denna dikt som han lagt ut på sin bloggsida (poesispecial.blogspot.se), och som vi
fått tillstånd att återge i Milstolpen. Walter är också engagerad till programmet på
Hembygdsföreningnens ”Hembygdskväll” torsdagen den 16 jan. kl 19.
Vad händer med Forn-åker?
Epistel nr 34
Varuti Fredman, arg och gnällig, skriver till Movitz om tillståndet i landet
Ack, vad för en usel koja
det har blivit av vårt land!
Makten själv, den dästa, loja
har förvandlat guld till sand.
Vem där? Vem där? Det är draken,
som går fram med eld och brand.
I ledband
går sankte kraken
Göran och gnyr till ibland.
Hör du, säkert i komposten
ligger allt jag till dig skrev.
Ja, du vet förstås att Posten
numer avskyr våra brev.
Vid det sista postbesöket
såg jag vem som ”post” bedrev.
En elev
i gatuköket
stod och sig bak örat rev.
Se, ungdomar gå och tigga!
Hände det när du var ung?
Då fanns jobb och rätt så pigga
fyllde vi vår penningpung.
Hur har allting sedan blivit?
En är lus och en är kung.
Movitz sjung
den sång jag skrivit
gör det glatt fast den är tung!
Gör en omväg omkring banken
där man ”vårdar” kapital.
Parfymera dig så stanken
inte känns från dess moral.
Akta dig om du har lånat
någon gång till en pinal!
En fiskal
ska snart ha rånat
dig på flöjt, fiol, cymbal.
In till städerna ska alla
för att leta efter knog,
sedan jorden fått förfalla
eller packats full med skog.
Övergiven ligger gården,
dödförklarad och utmätt.
Gråt en skvätt!
”Omsorgen”, ”vården”
ska dig trösta, bonde, lätt!
Movitz, ner i underjorden
låt oss nu i vinter dra.
Du ska spela, jag har orden.
Vilken tunnel ska vi ta?
Kanske är den sanna lyckan
vara fri och inget ha?
Du är bra!
Ta med dig kryckan!
Halvvägs till vår grav vi ska.
Brysselkål få vi förtära
även här i högan nord.
Snart i örat ska vi bära
lappar som en fårahjord.
Med ett måttband vill de mäta
allt som ställes på vårt bord.
Lilla jordgubben vi äta
duger inte på vårt bord.
14
WALTER DAN AXELSSON
Anläggningen Forn-Åker som skulle återskapa stenålder och medeltid låg vid Runö
kursgård utmed nuvarande Tunaviken. Man
fick ursprungligen överta en rekonstruktion
av en stenåldersbyggnad från Vuollerim
i Norrbotten. Byggnaden hade varit uppställd på Historiska museets gård i Stockholm. Sedan kompletterades FornÅker med
olika byggnader. Det senaste tillskottet var
ett medeltida gilleshus som kunde hyras ut.
Verksamheten drevs sedan 1995 av en stiftelse bildad av Österåkers kommun, Österåkers Hembygds- och Fornminnesförening
samt markägaren Runö Folkhögskola/Runö
kursgård. Här har bedrivits lägerskola i
stenåldersmiljö sedan 1997 och i medeltidsmiljö sedan 2008. På lägerskolan kunde
både barn och vuxna uppleva annorlunda
och spännande dagar genom att förena kunskap med nöje i tidsenlig miljö. Utan hjälp
av moderna hjälpmedel fick de på ett roligt
och praktiskt sätt lära sig hur man levde på
stenåldern eller under medeltiden. Verksamheten las ner för att kursgården behövde
marken till parkering.
På webben kan man ta del av Forn-Åkers
hemsida som finns kvar där, men har
uppdaterats med några rader den 20 augusti
2013. Där säger man bl.a. följande:
-”Vi kommer att slå ned våra bopålar på
en ny plats och verksamheten kommer inte
längre att drivas i stiftelseform. Flytten
planeras till Domarudden och kommer (om
allt går som det ska) att verkställas under
hösten 2013 samt våren 2014. Det är
fortfarande för tidigt att säga om vi kommer
att kunna ta emot klasser under våren, men
hör gärna av er så kan vi ge en aktuell
tidsplan. Hemsidan kommer att uppdateras
med mer information under hösten och
vintern. Vi ser fram emot att få landa på
en ny plats och att kunna fortsätta att ha
vårt beprövade program för skolklasser
samtidigt som verksamheten får helt nya
utvecklingsmöjligheter”
15
Vad hände i Österåker
för 50 år sedan...?
16
Bakgrund
Årets lokala händelser
Nyhetsrapporteringen 1963 präglades i hög
grad av kommunens intensiva utveckling i
form av bostads- och fritidshusbyggande.
Nästan varje nummer av lokaltidningen
Vaxholms Tidning, som vid halvårsskiftet
fortsatte som en av Norrorts editioner,
hade notiser om förslag till eller beslut om
byggplaner. Denna utveckling hade pågått
i några år.
Något som också tydligt märks är
följderna av den kommunala skandal som
inträffat åren före. Bostadsbyggandet på
Trevebovägen och Oxenstiernas väg i
Åkerstorp pågick i byggföre¬taget Öberg &
Co:s regi. Kommunen hade i vanlig ordning
gått i borgen för företagets statliga lån. Det
bar sig inte bättre än att företaget gick i
konkurs. Det visade sig då att kommunen
hade glömt att begära in inteckningar i
de nybyggda husen allteftersom de blev
färdiga, för att säkra sin pant, och blev
skyldig att lösa lånen.
Det hela ledde efter en medborgarutredning
till att kommunalfullmäktige på sitt
sammanträde den 30 juli 1962 vägrade
ge
kommunalnänden
ansvarsfrihet
för 1961, varefter alla dess ordinarie
ledamöter avgick, inklusive ordföranden,
socialdemokraten Fritiof Thun, och vice
ordföranden, folkpartisten Torsten Jansson.
Nya ledamöter utsågs den 13 augusti, då
höger¬mannen Lennart Neckman blev
ordförande och därmed påbörjade sin tid
som kommunledare.
1962 var också valår och det är förståeligt
om skandalen inte var välkommen
i valrörelsen. Dock blev det endast
en förändring i mandatfördelningen i
fullmäktige, genom att bonde¬förbundet
förlorade ett av sina två mandat till
kommunisterna, som inte haft något.
• Folkmängden i Österåkers kommun är vid
årsskiftet 6 856 personer.
• Det fullmäktige som börjar sin tjänst 1
januari 1963 består till hälften av debutanter.
Bland de nyvalda märks några mer kända
som Åke Sundberg för högern, Sören
Norrby för folkpartiet och Gösta Wiberg för
socialdemokraterna.
• Kommunalkontoret nyordnas i början av
året. Eric Englund väljs som ny kommunaldirektör och nio nya tjänster inrättas.
• I mars, samtidigt som landshövding Erik
Westerlind besöker kommunen, kommer
Södra Roslags häradsrätt med sitt utslag
som förpliktar kommunen att i två potter
under året betala 2,8 miljoner kronor till
Svenska hypotekskredit AB till följd av
borgensåtagandet.
• Nya Vaxholmsvägen är under byggnad.
Platschef är Evert Lööf. I april rapporteras
att vägen ligger före sin tidsplan, beroende
på den hårda vintern. Det har gått lättare att
schakta eftersom det varit så djup tjäle.
• Den 4 maj annonseras att Leif Asp ska
spela på orgeln i Östra Ryds kyrka, bland
annat verk av Buxtehude, och att Susanna
Ramel, gift med Povel, ska sjunga sånger av
Händel och Roman.
• I början av maj går orienteringstävlingen
10-mila vid Nyköping. På fjärde sträckan
springer Henry Olson så bra att IFK
Österåker tar ledningen. Hans Carlsson på
femte behåller ledningen, men när de sista
fem sprungit har laget halkat ner på plats 61.
• I slutet av maj hålls en scouttävling med
tusen deltagare i Åkersberga. De välkomnas
här av kårordföranden, Agne Lennmyr.
• Den 5 juli intervjuas Petrus Johansson i
Norrort efter att ha varit slussvakt i 30 år.
Han hade ryckt in som sjukvikarie för
dragon Haglund som varit vakt i många år, • Ragnar Pilström får Kungliga Patriotiska
men hade blivit kvar.
sällskapets guldmedalj, första storleken,
• LO begär i augusti i en skrivelse för trogen tjänst och gagnerik verksamhet i
undertecknad av ordförande Arne Geijer församling och kommun.
hos länsstyrelsen att strandlagen inte ska • IFK Österåker är i medvind. Intervju i
tillämpas för LO:s fastigheter i Tuna och december med K G Johansson, sekreterare
Näs.
och ishockeybas i föreningen.
• Kommunalfullmäktige godkänner den 19
augusti planen för 400 tomter fritidsbebyggelse i Isättra och Marsättra. Förslag
kommer upp att också inköpa Marsättra
gård.
• Den 13 september rapporterar tidningen att
utredningen om Thun är klar. Landsfogde
Lennart Lindelöw ska nu ta saken under
prövning.
• Hembygdsföreningen inviger den 15
september sin nya hembygdsgård i
CARL-GÖRAN BACKGÅRD
Ekbacken (nuvarande båtsmansmuseet).
MILSTOLPEN
Redaktion:
Sven Hugosson (ansvarig utgivare)
telefon 08-540 22930
E-post: [email protected]
Carl-Göran Backgård
Hans von Matérn
Leif Svensson
Gunnar Winberg
Upplaga: 1.100 exemplar
Bilder: ÖHF:s bildarkiv där ej annat anges
Österåkers hembygdsoch fornminnesförening:
Postadress: Box 606
184 27 Åkersberga
Produktion: Big Box AB, Minna Karlsson, Telefon 08-544 107 30
17
Vad hände ute i världen och i
vårt land 1963?
”Ring, klocka ring” - dessa tre ord kopplas i maj månad 1500 personer i Birmingham,
för många svenskar direkt samman med Alabama, mot rasåtskillnadspolitiken. I
nyårsnattens TV-sändning från Skansen. denna stat hade i februari George C.
Dikten, ur vilken orden är hämtade, är Wallace blivit guvernör. Kanske var det
skriven av lord Alfred Tennyson, och vad föraningarna om den politik som den nye
vi hör är en fri översättning av originalet. guvernören förväntades föra som ledde
Texten har ändrats flera gånger sedan den fram till den stora demonstration, som
första gången lästes från Skansen år 1895.
under ledning av pastor Martin Luther
King ägde rum i Washington den 28
Många av diktens strofer innehåller augusti. 200 000 människor fanns på plats
önskningar som känns ytterst angelägna:
vid Lincoln Memorial och kunde då höra
”Ring lögnens makt från världens gränser Kings retoriska mästerverk, talet I have a
ut...”
dream.
”Ring försoning in till jordens släkten...”
Men mer skulle hända i USA. Den 22
”Ring ut, ring ut de tusen krigens år,
november var USA:s president John F
ring in den tusenåra fredens rike!”
Kennedy på ett besök i Dallas i Texas.
Under en kortege genom staden träffas
Året 1963 då Jarl Kulle läste dikten på han av kulor, avlossade av Lee Harvey
Skansen, utgör inget undantag från den långa Oswald. Presidenten avlider omedelbart
följd av år då önskningarna kommit på skam. och vicepresidenten Lyndon Johnson svär
Ute i världen
eden som hans efterträdare. Oswald häktas
var oron också detta nyår stor. Kalla kriget omgående och två dagar senare skjuts han
pågick och konflikterna var många. Kongo- ihjäl inför ögonen på miljoner tv-tittare av
krisen och motsättningarna mellan Kongo Jack Ruby. Denne döms till döden men
och utbrytarstaten Katanga levde vidare. I avlider året därpå. Många tvivlar på att
början av januari återvände Katangas förre Oswald var ensam om mordet. En teori
regeringschef Moise Tshombe från sin hävdar att CIA, som ogillade Kennedys
landsflykt i Rhodesia. Sedan han satts i avspänningspolitik mot Sovjet, låg bakom.
husarrest gav han upp kampen för ett självständigt Katanga. Landet införlivades med I vår världsdel
Kongo-Leopoldville med stöd av FN:s miÄven i Europa var dramatiken stor.
litära insats .
Brittiska popgruppen The Beatles släppte
Också i Vietnam var oron stor. Visserli- i mars sitt första album Please, please me.
gen hade det fullskaliga kriget där ännu inte Fram till idag har de sålt mer än 2 miljarder
startat, men omvärlden kunde ändå se att album! I november medverkade gruppen i
något höll på att hända. I Saigon brände sig Drop-In i Sveriges Radio-TV utan att väcka
den vietnamesiske buddhistmunken Thich större uppmärksamhet.
Quáng Dúc till döds som en protest mot
Betydligt större uppmärksamhet väckte då
förtrycket av den buddhistiska religionen i avslöjandet att den brittiska försvarslandet.
ministern John Profumo ljugit inför
I USA, ”the land of the free”, demonstrerade underhuset beträffande sitt förhållande
18
till den lyxprostituerade Christine Keeler.
Han tvingades avgå sedan det visat sig att
Keeler samtidigt haft ett förhållande med
en sovjetisk attaché i London.
Ännu en spektakulär händelse inträffade i
Storbritannien under sommaren. Maskerade
rånare stoppade posttåget från Glasgow till
London och kom vid den välplanerade
kuppen över 2,5 miljoner pund. Rånarna
fängslades och dömdes till långa
fängelsestraff men bytet har inte återfunnits.
Sovjetmedborgaren Valentina Teresjkova
blev den första kvinnan i rymden, då hon
med start den 19 juni färdades 48 varv runt
jorden.
I juli drabbades staden Skopje av en kraftig
jordbävning. 80% av staden förstördes och
över 2000 människor dödades.
Den seismiska aktiviteten var stor även i
andra delar av Europa. Den 14 november
inträffade
ett vulkanutbrott i havet
utanför Island och en ny ö, Surtsey, steg ut
havsdjupen.
En medialt mycket uppmärksammad
olyckshändelse drabbade sent på året den
tyska gruvindustrin. På kvällen den 24
oktober inträffade ett ras i den västtyska
gruvan Lengede-Broistedt, varvid 475
000 m³ vatten och slam fyllde stora
delar av gruvan. 19 gruvarbetare omkom
ögonblickligen, några kunde rädda sig via
andra gruvgångar, men 21 man stängdes
in i totalt mörker i en övergiven del av
gruvan. Av dessa avled senare tio man – de
överlevande hade endast vatten att livnära
sig av. Tidigt på morgonen den 4 november
startade man borrning av ett hål med 522
mm diameter och tre dagar senare kunde
den första överlevande hissas upp i en
specialbyggd räddningskapsel inför TVkameror och journalister från hela världen.
Hemma i Sverige upplevde vi kanske
inte händelser av samma dignitet, även om
strejken på Vin- och Spritcentralen skakade
vårt land. Först innebar strejken ransonering
och sedan stängning av Systembutiker över
hela Sverige.
I maj konstaterades smittkoppor i
Stockholm. Innan risken för epidemi va
över hade fyra personer avlidit. Jag var
i maj månad på skolresa på Gotland. En
av våra elever drabbades av någon banal
barnsjukdom. Läkare tillkallades, eleven
och jag som lärare remitterades till lasarettet
och isolerades som pestsmittade. Det hela
kändes en aning dramatiskt, men eleven och
jag befriades efter någon dag ur isoleringen
och kunde ansluta till klassen.
En annan person som isolerades, men
av annat skäl var flygvapenöversten Stig
Wennerström, och med hans häktning
avslöjades den största spionaffären i
Sveriges historia. Wennerström var från
1948 flygattaché i Moskva och började
då lämna ut uppgifter om västmakternas
militära
utveckling
till
Sovjets
underrättelsetjänst. Han fortsatte sedan
med detta som attaché i Washington.
Hemkommen 1957 fick han en central post
inom försvaret och bedrev under sexton år
det allvarligaste spioneri som riktats mot
Sverige. Wennerström dömdes 1964 till
livstids straffarbete men frigavs 1974.
På den inrikespolitiska fronten hände också
under året en del remarkabla saker. En författningsutredning, som arbetat sedan 1954,
föreslog att Sverige skulle få en enkammarriksdag, och samma år beslöt Riksdagen
med stor majoritet att från och med 1967
införa högertrafik i landet. Dessutom beslutade man att införa fyra veckors semester!
Och i oktober utnämndes byråchefen Olof
Palme till konsultativt statsråd – en rikspolitisk karriär hade inletts.
Sport och kultur
I januari nådde två svenska rallyförare
stora internationella framgångar: Erik
Carlsson ”På taket” och Ewy Rosqvist vann
herr- resp damklassen i Monte Carlo-rallyt
och i september vann speedwayföraren
Ove Fundin världsmästerskapen för fjärde
gången. Efter denna bragd fann han för
gott att avsluta sin framgångsrika karriär,
19
och att senare några åkare överträffat hans
prestation förringar på intet sätt hans insats.
Johnny Nilsson blev också detta år
allroundvärldsmästare i hastighetsåkning
på skridskor efter att ha slagit världsrekord
på både 5 000 och 10 000 meter.
En ny stjärna på filmhimlen tändes också
detta år – och ett par gamla skördade stora
framgångar.
Bo Widerberg debuterade
som filmregissör med ”Barnvagnen”. Redan den 26 december kom hans nästa film
”Kvarteret Korpen”. Den anses fortfarande
av kritiker enastående i svensk filmkonst.
I övrigt hade Ingmar Bergmans film Tystnaden premiär i september medan Statens
biografbyrå i årets sista skälvande minut totalförbjöd Vilgot Sjömans film 491. Filmen
ansågs strida mot strafflagen om ”tukt- och
sedlighetssårande handling” - det var då,
det...
På musiklivets område tändes det året också en stjärna i offentlighetens ljus: musikgruppen Hep Stars bildades, vilket kanske
inte kan ses som någon mer remar-kabel
kulturell händelse, men i denna grupp fanns
en pianist vid namn Benny Andersson. Han
skulle med tiden stiga till positionen som
en av de stora nyskaparna i svensk populärmusik.
GUNNAR WINBERG
Efterlysning
”Bygg-gänget” behöver fler medarbetare!
Vi som arbetar med att underhålla och reparera våra hus idag är inte många nog för allt
det arbete som måste göras. Vi behöver fler
praktiskt arbetande händer i gruppen. Vi träffas
två gånger i veckan (tisdagar och torsdagar) och
jobbar under trevliga former.
Hör av dig, du som gillar att hantera verktyg, snickra, laga och dona.
Kontakta någon i styrelsen eller ring Lennart Johansson på tel: 0762-091915
eller 35 17 44.
LENNART JOHANSSON
20
Nya konferensstolar till
Vita huset
20 st karmstolar har skänkts till
Hembygdsföreningen av Nykvarns Bygdegård. Stolarna i
mahognybetsad bok är stoppade och
klädda i färgrikt mönstrat tyg (se
bild) och formgivaren är välkände
Olle Anderson, tillverkare är AB
Klaessons möbelfabrik. Så det
är inga dåliga grejor. Vi ber att få
framföra vårt varma tack!
De konferensstolar vi hade förut
är till salu om någon är intresserad.
(20 st av märket NKR (Capella) i
ljust trä, bok, stoppade) – se bild till
höger.
Till Salu!
21
Citat
ur Mark Levengoods och Uni Lindells bok
”Gud som haver barnen kär har du någon ull”
Benedicte 5 år:
Det har blivit mycket lättare att vara kvinna. Förr i tiden blev de brända på
bål.
Vanessa 8 år:
Förr i tiden slogs männen om tanternas brunst.
Jan 6 år:
Människan är en egen ras, särskilt mammor. De kan bli väldigt rasande.
Margaretha 7 år:
Det viktigaste är att man kommer från ett tryggt och labilt hem.
Solveig 6 år:
Jag är enda barnet och det är svårt och ensamt. Alla vill bara klä ut mig hela
tiden.
Susanne 7 år:
När jag slåss med min lillebror får jag inte slå tillbaka. Det gör jag inte
heller. Jag biter istället.
Marianne 6 år:
Det är väldigt jobbigt när de vuxna ska uppfostra dig. De säger att de vill
får ordning på dig, men de klarar inte det.
Ellen 7 år:
Om man gifter sig måste det vara för att man älskar någon mer än sig själv.
Det tror jag inte blir så lätt.
Gabriel 8 år:
Det svåraste med äktenskapet är kanske att man har så mycket med
varandra att göra.
Eivind 8 år:
De mammor som inte har några pappor till sina barn har antagligen blivit
befruktade lite utanför det vanliga.
22
19
Måla om ?
Vi erbjuder kostnadsfritt hembesök med
professionell rådgivning - hemma hos er!
Boka tid för för ett besök och få tekniska råd och
offert på material.
SÖNDAGSÖPPET!
Öppettider:
Månd-fred 8 - 18 • lörd 9 - 14 • sönd 10 - 14
Adress: Rallarvägen 7 • Tel: 08 540 207 39
www.painthouse.se
!"#$%&'()$!*+,(%
!
"#$!%&'()&'&'
-./
!"#$%&%'(()**)%+,*(-./.+"#"0%&%'./.123&4$2*(!$(-.
+)*#)-!$(-./!!"#$45(%&%'./.6,7./.2-(-544%&%'./.*.*
!
8"#.3,+%&%'.,9:.%5#*)#$.:;#$(&%!,<
=$4.>?>@ABB?CDE>F.%;--.$!-$#.G.1)%2)#&<.>?>A.ECH.DB.>>
"#$%&'(%&#!!)%*+,-.#/
01)!20&3*433%#2"&%343!
!!!