EVA LINDBLADH BERTIL S. Alkoholprevention • I Totalkonsumtionsmodellen Kirsebergsprojektet øH "community action"-projekt Alkoholrelaterade problem har i 1980-talets internationella hiilsopolitiska debatt definierats som ett av de viktigaste folkhiilsoproblemen. WHO:s manifest om ett alkoholforebyggande arbete med utgångspunkt i målet att minska alkoholkonsumtionen med 25 % fram till år 2000, har blivit vagledande for många alkoholpreventiva satsningar. Kirsebergsprojektet, som initierades av Socialmedicinska avdelningen i Malmo 1988, tillhor ett av de forsok, som gjorts att bedriva ett alkoholforebyggande arbete med denna målsattning (Hanson & Larsson 1991; Moscowitz 1989). Kirseberg ar ett geografiskt sammanhangande område i nordostra delen av Malmo med ca 10 000 invånare. Kirsebergsstaden (ca 4 000 invånare) var en typisk arbetarstadsdel under 1900-talets forsta halft, som under 60-talet delvis forslummades, med den foljd att många arbetarhushåll i stallet sokte sig till det narliggande Segevång (ca 4000 invånare), en tidstypisk forort som fardigstalldes under detta decennium. Kirseberg ar idag ett låginkomstområde. En majoritet av befolkningen har fortfarande ett arbetaryrke, men Kirsebergsstaden med sin unika småstadspragel har under 1980-talet lockat till sig ett vaxande antal medelklasshushåll. HANSON lokalsamhallet ett vardagsperspektiv Det alkoholforebyggande arbetet i Kirseberg bedrivs i huvudsak på en primarpreventiv nivå. Grunden ar totalkonsumtionsmodellen, som innebar att det finns ett samband mellan per capitakonsumtionen av alkohol i befolkningen och andelen alkoholrelaterade skador (Lederman 1956). Med utgångspunkt i en social inlarningsteori (Bandura 1977) och teorier om 'social marketing' (Manoff 1985) har målet varit att genom information och utbildning påverka invånarnas alkoholvanor. Den teoretiska motiveringen till valet av den befolkningsinriktade strategin i stallet for en hogriskstrategi ar den storre effekt på folkhalsan, som kan uppnås om befolkningen i sin helhet andrar sitt beteende något i jamforelse med om den relativt sett marginella grupp av individer i riskzonen genomfor en omfattande fOrandring av sina levnadsvanor. Men den befolkningsinriktade strategin har också motiverats med hanvisning till det faktum att alkoholvanoma ar en del av ett socialt och kulturellt monster och att alkoholkonsumtionen darfor heller inte ar majlig att påverka som ett individuellt fenomen. Manruskor forandrar sina vanor påverkade av och påverkande manniskor i sin omgivning (Skog 1980, 1988). Det befolkningsinriktade och lokalsamhallesforankrade folkhiilsoarbetet forvantades darfor också skapa de basta maj liga fOrutsattningarna for en sprid- Nordisk Alkoholtidskrift Vol. 10, 1993:5 - 256- ning av de forebyggande budskapen (Rogers 1983). Mot denna bakgrund har Kirsebergsprojektet utformats efter en så kallad community actionmodell (Bracht 1990). Befolkningsdeltagandet ar den metod varigenom det alkoholforebyggande arbetet ska vinna acceptans, spridning och forankring. Det geografiska delområdet Kirseberg definieras och hanteras som ett lokalsamhalle. Invånarna i Kirseberg representeras genom lokala organisationer som kultur-, boende-, idrottsforeningar, forhldra- och pensionårsforeningar, samt politiska stadsdelsfOreningar. En referensgrupp har bildats med ett 30-tal foretradare for områdets forvaltningar och foreningar. Referensgruppen beskrivs på samma gång som foretradaren fOr 10kalsamhallets intressen och som motorn i det 10kala folkhalsoarbetet. Gruppens medlemmar utbildas om folkhhlsoarbetets principer, om alkoholens medicinska skadeverkningar, om den totala alkoholkonsumtionens påverkan på folkhhlsan. Projektets modell kan sagas vila på ett antagande om att de forebyggande budskapen genom denna representativa karna sedan ska vinna spridning ut i stadsdelens olika sociala natverk. En tidstypisk modelI - en tidlos målsaftning Kirsebergsprojektets målsattning, att forbattra folkhalsan genom att verka for en minskning av den totala alkoholkonsumtionen i befolkningen, ar bestamd av ett systemrationellt perspektiv. En forandring i alkoholvanemonstret kan bidra till en minskning av alkoholens kostnadskravande konsekvenser for samhhllet. Dårigenom kan Kirsebergsprojektet placeras på samma nivå som varje annan samhhlleligt styrd åtgard, som genomforts for att påverka och reglera alkoholvanorna. Till form och innehåll år projektet anpassat efter sin tids forutsattningar. Men den instrumentella rationaliteten år densamma som den rationalitet som låg bakom samhalleliga åtgarder syftande till en minskning av alkoholkonsumtionen i 1800-talets samhalle. Det handlade under denna period om att fordriva alkoholen från arbetet fOr att garantera produktivitet och tillviixt i det industriella fabrikssystemet (Heggen 1988). Det handlade också om att stavja bruk på offentlig plats for att varna lugn och ordning i en tid av politisk oro (Koski- kallio 1985; Roberts 1980). Medan den tidens alkoholbudskap formedlades via arbetets uppfostrande forordningar, kyrkans och skolans sedelårande undervisning, utskankningens reglering, så utgor den medicinska fokuseringen och folkhhlsoperspektivet en tidstypisk strategi i ett samhalle, dår vetenskap och upplysning har overtagit ideologins och moralens roll. Alkoholkonsumtionens genomsnittliga forandring (minskning såvhl som okning) kan aldrig forklaras i ett ensidigt strukturellt perspektiv, som ett automatiskt svar på samhallets ekonomiska eller maktorienterade intressen. I en strukturanalys osynliggors den proces s av tolkning och anpassning till vardagslivets behov och begår, som varje uppifrån formedlat direktiv och normativt påbud underkastas oberoende av tid och rum. Vi vill till exempel havda, att framtidsdrommarna spelade en viktig roll fOr att påverka arbetarklassens dryckesvanor i riktning mot 1800-talets minskning av alkoholkonsumtionen. I den lokala arbetarrorelsens organisationer talade man om det socialistiska framtidslandet med samma sjhlvklarhet som nar man planerade nasta veckas festarrangemang. AlIas vakenhet och kritiska skarp a behovdes och det rus som låg i drommarna om den efterlangtade upprattelsen och paradisets forverkligande var starkare an det tillfhlliga lyft over vardagens vedermodor som alkoholen gav (Lindbladh 1988; Skarin-Frykman 1986). Genom att det skikt inom arbetarkollektivet som hade en viktig roll nar det gallde att formulera vad många tankte och tyckte under denna period i stor utstrackning tog avstånd från rusdryckerna, bidrog detta sannolikt till den successiva forandring som den klassbundna alkoholkulturen genomgick. Utan en forankring i sjhlvstandiga klassbundna intressen kan man fråga sig om alkoholkonsumtionen skulle ha sjunkit i den utstrackning som skedde under denna period. På samma satt kan inte heller efterkrigstidens stadigt stigande alkoholkonsumtion enkelt forklaras som ett direkt svar på en hungrig marknads påverkan (Miikela 1989; Horverak 1980; Kosonen 1980). I 50-talets nymornade konsumtionssamhhlle var det andra drommar som gallde. Den nyktra livsstilen forbands med den gamla tidens fattigdomssamhalle, och i en tid, som allt mer praglades av marknadsoffentlighetens flård och glans fick den radikala nykterhetsrorelsen ett drag av Nordisk Alkoholtidskrift Vol. 10, 1993:5 - 257- tråkighet (Lindbom 1949). Det gick trogt nar nykterhetsorganisationen Verdandi på tidigt 60-tal forsokte samla den unga generationen kring politiska och ide ella frågor, men det blev succe nar man i stallet valde att ordna ett Coca-Cola-mote med visning av filmen "Vår underbara varId". Coca-Cola blev ett svar på ungdomsdrommar om personlig och social framgång, medan nykterhetsrorelsen som inte langre forankrades i foresthllningen om framtidslandet stod kvar som en gråmulen rest av det forflutna (Lindbladh 1988). Utan forbindelser, genuina eller skapade, med vardagslivets aspirationer kan ingen folkskoleupplysning, ingen varuannons och inget alkoholforebyggande folkhalsoprojekt vinna gehor. I 1990-talets samhalle befinner vi oss tydligare an någonsin i kors draget mellan olika systemintressen. En långsiktig stravan att minska sjukvårdskostnader och produktionsbortfall bryts hårt mot kortsiktiga marknadsintressen. Vi kan på morgontidningens hogra sida lasa om hur resurser satsas på att minska alkoholkonsumtionen och på den vanstra sidan betrakta hur Spendrup i helsidesannons, med bilder av upplosta ansikten och med texter som "Det ar roligt att vara lite glad (på en bar till exempel)", saljer sitt ol på berusningseffekten (jfr Grant 1984). Narvaron av olika typer av systernintressen forstarker ytterligare nodvandigheten av en analys, som satter vardagslivets forestallningar i forgrunden. Korsdragssituationen ar givetvis en realitet också i Kirseberg och oddsen måste bedomas som låga for ett alkoholforebyggande program, vars budskap inte passar in i ett vardagligt vetande och vars upplysning inte kan anvandas till att losa vardagslivets problem. Frågestallning och metod Processutvarderingen har getts en central position i Kirsebergsprojektets forskningsprogram. Kvalitativa studier av befolkningsdeltagandets utveckling och innehåll har bedomts kunna ge en viktig kunskap om de mekanismer som framjar, begransar ocll hindrar ett uppnående av projektets forebyggande mål. En kvalitativ metodologi mojliggor ett tillvaratagande av de frågor som vacks under forskningsprocessens gång. Det har overhuvudtaget definierats som en viktig uppgift att hoja processutvarderingens vetenskapliga status, genom att arbeta med problematiserande och teorigenererande analyser (Patton 1990). I denna artikel diskuteras slutsatser från en av de utvarderingsstudier som genomforts. Den overgripande målsattningen ar har att granska Kirsebergsprojektets alkoholforebyggande budskap i relation till de forestallningar och varderingar om alkohol, som ar forankrade i ett vardagligt, materielIt och socialt samrnanhang. I forhållande till det alkoholforebyggande målet har fOljande delfrågor aktualiserats: - Folkhalsan och totalkonsumtionsmodellen hur passar dessa begrepp in i den vardagliga forestallningsvarlden? - År den medicinska fokuseringen på alkohol adekvat, sett ur ett vardagligt erfarenhetsperspektiv? - Var tar vardagens alkoholnegativa erfarenheter vagen i det alkoholforebyggande arbetet? 15 halvstrukturerade intervjuer har genomforts på temat halsa och levnadsvanor, dar alkoholen har utgjort ett delavsnitt. Mot bakgrund av det faktum att Kirsebergsprojektet haft en tydlig medelklasskaraktar, trots att 60 % av Kirsebergs befolkning kan klassificeras som arbetare (Lindbladh & Hanson 1993a), har arbetarhushållen sthllts i forgrunden. 11 av de intervjuade har arbetaryrke, medan fyra tjansteman i karriaren har intervjuats i forsta han d for att ge relief åt det arbetarperspektiv vi vill synliggora med denna artikel. Folkhalsan ar ett systemrationelIt begrepp ivardagslivet handlar det om halsan Det alkoholbudskap som har formedlats till invånarna i Kirseberg informerar om - att alkohol ar ett folkhalsoproblem, - att folkhalsan kan forbattras genom att många minskar sin alkoholkonsumtion, - att alkohol darigenom kan betraktas som ett gemensamt ansvar, en fråga om solidaritet. I popular form har den så kalla de totalkonsumtionsmodellen formedlats till befolkningen i Kirseberg via hushållsutskick, utstallningar, foredrag. Den har oversatts till budskap som "Det ar battre att många andrar sig lite an att få andrar sig mycket". Nordisk Alkoholtidskrift Vol. 10, 1993:5 - 258 - Nar alkoholen placeras och problematiseras i denna referensram aktualiseras en konflikt, som kan harledas till begreppet folkhiilsa. Folkhalsa ar det begrepp, som manifesterar projektets systemrationella intresse. De studier, som genolllforts inom ramen for Kirsebergsprojektet har visat att hiilsan från ett vardagligt perspektiv primart upplevs som en individuell angelagenhet och livsstilen som en familjefråga snarare an en fråga som har med grannskapet och långt mindre med befolkningen att gora. Uppifrån - i ett systemperspektiv - handlar det om att forbattra befolkningens (''humankapitalets'') halsa. Nerifrån - i vardagslivet - handlar det om att må bra for egen del. FramIingskapet infor det abstrakta folkhiilsobegreppet har formulerats i olika sammanhang och ar ett upplevande som ar oberoende av generation, kon och klas s (Lindbladh & Hanson 1993b). Ett av flera konkreta uttryck fOr motsattningen mellan det systemrelaterade folkhiilsoperspektivet och vardagens personliga halsobegrepp ar det faktum att invånarna i Kirseberg, efter tre års verksamhet, i forsta hand forbinder projektet med de hiilsokontroller, som genomfors på vårdcentralen. Halsoundersokningen ror den personliga hals an och framstår darfor som fornuftig ur ett vardagsperspektiv, vilket inte på samma satt kan sagas om de aktiviteter (utstiillningar, foredrag, tidning, hostfester etc.), som genomfors under parolIen "Tillsammans for en battre folkhalsa". Motsattningen mellan folkhiilsa och hiilsa galler generelIt, oberoende av vilka levnadsvanor som gors till forernål for forebyggande initiativ men i forhållande till den totalkonsumtionsinriktade alkoholpreventionen laggs ytterligare en dimension till konflikten mellan system- och vardagsperspektiv, mellan den instrumentella rationaliteten och vardagslivets kommunikativa rationalitet (Habermas 1984). I enlighet med totalkonsumtionsmodellens perspektiv upplyses invånarna om att det handlar om den breda massans alkoholkonsumtion och att målgruppen utgors av måttlighetskonsumenterna och inte enbart av hogkonsumenter, vilka som individer loper den storsta risken att få alkoholproblem. "Drick mindre"-budskapet framstalls som en solidaritetshandling man drar sitt strå till stacken for en forbattrad folkhiilsa genom att minska sin veckokonsumtion av alkohol med en flaska ol eller ett glas vin. Detta blir en marklig konstruktion betraktad ur ett vardagligt perspektiv. Solidaritet innebar har att man mojligen kan tanka sig att gora en insats for Johansson i trappan intill, som ar på vag att supa ihjiil sig, eller att stotta familjen Larsson, vars ungar far illa av faderns omåttliga drickande. Eller att inte plåga Karlsson, som haft alkoholproblem, genom att bjuda alkohol. Men den abstrakta folkhals an, som ett statistiskt genomsnitt, kan knappast fungera som ett incitament till en solidaritetshandiing. Om denna modelI kan vi saga att den inte bara saknar den personliga forankring som kravs fOr en vardagssolidaritet, utan att den des sutom går tvars emot en vardaglig fOrestallningsvarid, genom att informera om att ett forebyggande arbete som riktas mot individer som loper storst risk ar foga lonsam ur ett folkhalsoperspektiv. Med detta exempel åskådliggors den grundlaggande konflikten mellan system- och vardagsperspektivet, som ingen upplysning någonsin formår utplåna. Alkoholbrukets medikalisering vardagens social-moraliska begrepp? Det alkoholbudskap, som har formedlats till invånarna i Kirseberg, informerar om - att alkohol ar en av flera medicinska riskfaktorer, - att grans en mellan bruk och missbruk ar flytande, - att alla kan dricka sig till ohalsa. Framstiillningen av alkoholen som ett folkhalsoproblem har ytterligare en problematisk dimension och det ar frågan om alkoholen ivardagslivet (från ett personligt perspektiv) primart definieras som ett hiilsoproblem. Nar Nils (stensattare) tillfrågas om han har andrat sina alkoholvanor från 30-talet och framåt svarar han nekande och tilllagger: "Jag har VID anvant det som en normal manniska. Jag kan ta en sup och låta bli. Det kan jag aven idag". (ej medlem i referensgruppen) Sture, pensionerad typograf: "Talar vi om sprit får vi tala om a-Iagare och b-Iagare, vi kan inte tala om mig och dig. Jag vet att jag kan beharska spriten. Det dar med måttligt ar individuelIt. En del tål 50 cl till frukost - en del tål bara 10. Det finns dom som blir 90 som tagit en kaffegok varje morgon . .. Den som skoter sitt jobb och sin farnilj och tar en snaps till maten varje dag ar inte alkoholist". (medlem i referensgruppen) Nordisk Alkoholtidskrift Vol. 10, 1993:5 - 259- Sven, snickare, berattar att han umgicks specielIt med tre arbetska=ater som brukade traffas hemma hos varandra eller åka over till Kopenharnn. Det ar bara Sven kvar av dem. En hangde sig och två dog av sjukdom. For mycket sprit, tror Sven och betonar att det som skilde honom från ka=aterna ar "sjaIvdisciplinen" - "Jag vet nar det ar dags att sluta ... Spriten ar farlig om man rnissbrukar den, men det ar allt man rnissbrukar. Man kan ata ihjal sig". (medlem i referensgruppen) "Missbruk ar inte fråga om mangden", sager Bengt (golvlaggare), "... vad som dricks per dag. Det ar nar det går ut over allt annat. Att dorn kanske inte har råd att ge sitt barn god barnmat utan i stallet handlar bier. Det ar missbruk. Jag måste ju inte ha det, men har man haft en dag, man har stressat, man har hållit på och tranat och stått i (långtidssjukskriven efter en bilolycka) och sen på kvallen ar fri och man tar en liten kaffehojt då ar det ratt gott ..." (ej medlem i referensgruppen) Gransen mellan bruk och missbruk framstår som oproblematisk i en var daglig forestallningsvarld. Forklaringen till den tveklosa grans dragningen ar just att alkoholen i forsta hand inte definieras som ett medidnskt problem. Nar alkoholbruket i stallet bedoms i skarningspunkten mellan sodala konsekvenser och moraliska krav uppstår inte någon tvekan om vem som befinner sig på respektive sida om gransen. Antingen har man kontroll over tillvaron och ar brukare eller också saknas sjalvkontroll/disciplinering och man ar missbrukare. Det avgorande kriteriet på ett missbruk ar att begaret ar styrande och att det sodala ansvaret darigenom satts ur spel. Harifrån blir missbruksbenamningen rationell ur ett vardagligt perspektiv, eftersom sonderfall och undergång hotar. Det ar ett manligt arbetarperspektiv, som återges i ovanstående citat. Ingen av de intervjuade kvinnorna har formulerat sitt forhållande till alkohol i dessa termer. Men kopplingen mellan alkohol och moral/socialt ansvar, har sin kvinnliga motsvarighet. koppling mellan alkohol och skotsamhet hade en materiell grund i ett samhalle, dar livsstilsmonstret mer eller mindre gjorde kvinnans nykterhet till en nodvandighet for overlevnad. Men ett monster med kvinnlig lågkonsumtion och en tydlig narvaro av sodala och moraliska stallningstaganden slår aven igenom i den yngre arbetargenerationens forhållande till alkohol. Lena, (sjukvårdsbitrade, 26 år) ar gift med Lars, som ar målare till yrket. Foraldraskapet har radikalt andrat Lenas fOrhållande till alkohol. "Jag kan dricka ett glas glogg, det kan jag gora men inte mer, inte sen jag fick barn, jag tycker inte alkohol och barn passar ihop .. , Lars sa, du har andrat dig helt, OK han har också andrat sig men han kan garna ta en grogg. Men inte på samma satt som innan, for han tycker också att till exempelligga bakfull i sangen så kommer hon kanske in - hej pappa ska vi leka och då nej jag kan inte. Han tycker liksom inte att det passar ihop ... Forandringen blev nar man fick barn. Nu har jag ett ansvar fOr en annan manniska och sag att det hander något och jag skulle va full, låt oss saga att hon blev sj uk, man måste åka till sjukhuset och kommer in dar bra på orat. Det passar sig inte alls va. Det ar val mycket sånt som spelar rollo Nu får det vara stopp. Och man klarar sig bra utan'. Jag frågar om hon anser att hon bidrar till att hålla Lars' konsumtion nere: "Nar jag var yngre kunde jag val saga att nu tycker jag att det racker, men han dricker så pass lite nu så det reagerar jag inte for. Jag rnissunnar inte om han vill ta en grogg på fredan eller så, men hade det varit var fredag, då hade jag reagerat, då hade jag blitt irriterad for jag tycker, kan man inte fira fredag utan sprit .. :' Lena ser sin alkoholsyn som typisk i hennes och Lars' sociala natverk. Inga, hustru till Frans, nyligen pensionerad verkstadsarbetare, berattar om umgangesformerna på 50-talet. Man traffades hemma och spelade canasta och "då kunde Frans och Lennart, om dorn ville, ta sig kanske en grogg och så drack hon och jag lite sockerdricka". "Kvinnorna tog aldrig sprit forr", tillagger Edith, som arbetat som sommerska, "det skulle aldrig mannen gilla. Då var man ett dåligt fruntimmer". Inga sager, att om hon och Frans gick ut nånstans så var sonen alltid med. "Har Frans velat tatt en snaps så har han gjort det, men han har aldrig vatt full. Frans har alltid burit sig åt så att han kunde se en utan att man behovde skammas". Goran, (lagerarbetare, 36 år), gift och far till tre forskolebarn, har i grunden forandrat sitt alkoholkonsumtionsmonster. Från hogkonsument till lågkonsument. Vandpunkten sammanfaller med forsta barnets fodeIse. Tidigare drack han mycket, 'fOr mycket' tillagger han. Det var varje helg. Med kompisar och senare tillsammans med hustrun. Man gick ut på krogen fOr det mesta. Dar gick mycket pengar, sager Goran, aven om "det blev val i regel att man fick ta in lite innan'. Goran menar att han aldrig tankte så mycket på forandringen i levnadsvanorna: "Det var inget jag gick och tankte på att nu ska jag sluta dricka, oh vad hemskt, det bara liksom, ja nu ar det detta". Goran har inte Lenas verbala formåga. Hans kommentarer ar knapphandiga. Men det går inte att ta miste på den underliggande uppfattningen. "Det bara blev så", att man drack mindre. Alkoholen har inte en naturlig plats i familjelivet. Punkt slut. Inte så mycket att resonera om. Eventuell oro for att den hoga alkoholkonsumtionen skulle orsaka ohalsa fanns aldrig med i bilden. På den direkta frågan om omsorgen om halsan bidragit tilllivsstilsforandringen svarade Goran: "Nej. Jag menar, man mådde ju inte dåligt ... dan efter och så jo, men det fick man ta". I den aldre arbetargenerationen var alkoholvanemonstret konssegregerat och Ediths och Ingas Per och Helen ar ett par i 25-årsåldern utan barn. Han jobbar på bensinstation och hon på kontor. "Flippar ut riktigt det gor Nordisk Alkoholtidskrift Vol. IO, 1993:5 - 260 - jag inte infor Helens ogon. Det har hiint en gång vi triiffades ute och det hade varit herrmiddag och hon bara tittade, nar du kommer hem, jag blir inte nådig att tas med så bara gick hon. Jag forstod jag hade dabbat bort mig. Jag drack inte mer den kviillen. Bara kaffe for att skarpa till mig till jag kom hem ... Det har hiint ibland nar vi har varit ute, jag har triiffat kompisar på Prive, ah det ar klart du ska ha en grogg, och jag har kant en armbåge i ryggen - du ska inte dricka nu va och då har man att riitta sig efter det". Den sociala situationens krav och moraliska overvaganden om vad som ar raU eller vad man bor, verkar ha en overordnad betydelse som motiv till en forandring av alkoholvanemonstret. Per har varit hogkonsument och var val medveten om aU stora miingder alkohol kan orsaka skador på levern. Men deUa riskmedvetande var inte tillrackligt fOr aU andra hans beteende, vilket daremot hans stravan efter aU gora eU sansat intryck på Helen faktiskt verkar kunna gora. Det empiriska materialet ar litet, men den tendens som slår igenom ar aU benagenheten aU ge de social-moraliska motiven en overordnad betydels e ar klassbunden. I tjanstemannaintervjuerna antyds ingenstans eU motsvarande fOrhållningssatt. I den mån sociala motiv namns till eU fOriindrat alkoholkonsumtionsmonster, ar det arbetets krav som styr, som nar John medger aU han minskat sitt drickande då hans nya position kravde ett maximum av skiirpa. I denna kategori framstår inte halsomotivet som helt friimmande. Har man planerat en joggingrunda sondag morgon dricker man återhållsamt på lordagens fest. Har marks en medveten kalkylering mellan risktagande och livsnjutning bakom livsstilsmonstret (Lindbladh 1993). Det ar troligen också en omvand bekriiftelse på hiilsomotivets klassmonster som organiseras i marknadsforingen av olika mineralvaUen, dar de franska varunamnen - Vichy Nouveau och Perrier lanceras med forbindelser till overklass och exklusiva vanor (Lindbladh 1990). De intervjuade foretradarna for Kirsebergs medelklass tanker overhuvudtaget inte i termer av skotsamhet. Det forefalier frammande aU man skulle bekymra sig for vad som skulle handa om man kom till sjukhuset en morgon med ett påtagligt bakrus. Det finns enstaka exempel på studier som visar på narvaron av ett klassmonster i kopplingen moral/alkohol (Dollard 1945). En klassbunden moralisering av alkoholen kan ses som en fOljd av ett historiskt arv av reella erfarenheter. Ju langre ner i samhiillets hierarki, desto storre risk for att en hog alkoholkonsumtion ska leda till sociala problem (Ojesjo 1983). Men den klassbundna moralen kan samtidigt fOrklaras som eU uttryck for maktens mekanismer. Det har historien igenom varit arbetarklassen och dess bruk, som stått i forgrunden for åtgarder och kritik, som tranats aU bedoma sina handlingar i moraliska termer (Gersham 1984). Den som befinner sig i underordnad position måste alltid vara på sin vakt genom att påvisa sin skotsamhet, medan den som befinner sig hogre upp i samhiillshierarkin inte har samma anledning aU forsvara och rattfardiga sin livsstil (Lindbladh 1991). Alkoholpreventionens råmaterial vardagens alkoholnegativa erfarenheter? I Kirsebergsprojektet har det bedomts som viktigt att undvika att de alkoholforebyggande budskapen sammanblandas med nykterism och i skriftlig såviil som muntlig information balanseras genomgående upplysningen om alkoholens medicinska konsekvenser med ett erkannande av alkoholens positiva funktioner, som till exempel: - att alkoholen ar en naturlig del av den sociala gemenskapen, - att alkoholen ar eU njutningsmedel. Spektret av de positiva funktioner som alkoholen har tillskrivits i olika sammanhang rymmer åtskilliga dimensioner av upplevda kvaliteter. I Kirsebergsintervjuerna beskrivs alkoholen som ett medel att losa spanning, forgylla vardagen, losa tungornas band, skapa stamning, narhet, skratt, gemenskap, som en mOjlighet aU dromma, koppla av hjarnan. De kvaliteter, som forbinds med alkohol definierades i flera intervjuer som viktiga for den psykiska och sociala hiilsan och på denna grundval bedomdes det alkoholforebyggande arbetet i enstaka fall också som en indirekt hiilsorisk. Man menade au manniskor skulle må baUre om det fanns fler kvarterspubar och billigare alkohol på restauranger. De behov som alkoholen tillfredsstaller fOr olika manniskor under olika tidsperioder utgor marknadsoffentlighetens råmaterial. Lyhort foljer marknadsforaren forandringar i mentalitet, girigt nosande efter nya begar och frustrationer att spin- Nordisk Alkoholtidskrift Vol. 10, 1993:5 - 261 - na vidare på. På denna punkt konkretiseras det som berordes i avsnittet om strukturella drivkrafter och anpassningen till vardagslivets realiteter. Det ar mycket tveksamt om omnamnandet av alkoholen som ett naturligt inslag i det sociala umganget i ett foredrag om alkoholprevention, eller en mening om alkoholens positiva funktioner i en broschyr om alkoholens skadeverkningar, har någon mobiliserande effekt eller skyddar for kritik från eventuella motståndare. Den alkoholprevention, som forespråkar måttlighet (inte nykterhet), framstår oundvikligen som en blek och blodfattig medtavlare till den offentlighet som skickligt organiserar manniskors forvantningar, begar och drommar genom att ta till vara och forstarka alkoholens upplevda majligheter. . Mot en stravan att smeka de alkoholpositiva erfarenheterna medhårs vill vi stalla frågan om de alkoholnegativa erfarenheternas plats i det alkoholforebyggande arbetet. Intervjuerna visar namligen att nastan lika vanlig som upplevelsen och beskrivningen av alkoholen som ett njutningsmedel utrustat med diverse mer eller mindre magiska egenskaper, ar en likgiltig, alternativt negativ, installning till alkohol. Ta till exempel Britt och Lasse, som foretrader den lågkonsumerande livsstilen: Britt och Lasse tillhor mellangenerationen inom arbetarklassen. De har sett alkoholens socialt nedbrytande effekter på nara håll, vilket blir omstandigheter som bidrar till att legitimera den alkoholrelaterade livsstilen:'Bolaget kan di slå igen fOr min del fOr vi drieker inte en droppe, varken min man eller jag. Man har sett så mycket eliinde for spritens sku1l. Mojligtvis till ju1 eller till påsk, ja midsommar hade vi inte en droppe i huset, men till nyår hade vi faktiskt kopt en flaska vin som vi oppna då klockan 12". Britt berattar om en god van och granne i kolonin som hangde sig nar han var fu1l. Familjerna hade fOIT brukat triiffas och ata tillsarnmans. Lasse kunde ta en eller två snapsar, sa Britt. "Nu ar det bra, sa han d vande upp och ner på glaset. Han tyckte liksom han mådde inte bra av det". Den avhållsarnma livsstilen medfor idag ett familjecentrerat socialt liv. Nyligen fyllde Lasse 50 men man avstod från fest och åkte med de vuxna barnen till Kopenhamn. "Han går inte och koper sprit for 1 OOO-tals kronor fOr att halla i andras strupar': som Britt uttryckte saken. Data som samlats in ianslutning ti1l hiilsoundersokningen på Kirsebergs vårdcentral, ti1l vilken samtliga invånare mellan 20 och 45 år kallas under en fem-årsperiod, ger en bild av den lågkonsumerande livsstilens utbredning och sociala fordelning. I nuvarande lage har drygt 1 000 personer undersakts. Svaren på frågan om alkoholvanorna visar att 34 % av arbetarkvinnorna kan beteeknas som "siillan/aldrig-konsumenter'~ det vill saga de har angett att de inte har druekit alkohol under det senaste året, alternativt inte under den senaste månaden. Det finns med andra ord en relativt stor grupp i Kirseberg, for vilken alkohol inte utgor ett sjiilvklart inslag i vardagslivet som en del av den återkommande veckoritualen. Intervjuerna med arbetarfamiljer i Kirseberg, citerade i fOregående avsnitt, ger en majlig forklaring till alkoholens perifera roll i denna grupp. De lågkonsumerande kvinnliga arbetarna skulle kunna vara en viktig målgrupp i en alkoholforebyggande verksamhet, dar olika typer av forbindelser mellan vardagslivssituationen och alkoholfrågan skulle kunna utvecklas. Hiilsoundersokningens data visar också att det ar i arbetargruppen som vi kan se den storsta diskrepansen mellan manlig och kvinnlig alkoholkonsumtion. Detta aktualiserar frågan om alkoholens bruk och funktion inom familjen och det monster av kvinnlig kontroll over alkoholvanorna, som antyddes i några av de tidigare citerade intervjuerna (jfr Holmila 1987). I det alkoholforebyggande arbete, som bedrivits i Kirseberg, har denna typ av erfarenheter synliggjorts i marginella situationer, men aldrig organiserats. Ett exempel var nar en av projektets medarbetare demonstrerade alkoholsnurran (test av den personliga alkoholkonsumtionen) fOr hemvårdsassistenterna. Detta skedde ianslutning till den alkoholkampanj, som projektet genomforde i Malmo maj 1992. Det noterades att motets deltagare var ointresserade. Men också skeptiska - ska man inte få bestiimma over någonting langre? Nar informatoren visade hur en viss miingd ol kunde raknas om ti1l en viss miingd starksprit vaknade emellertid intresset till liv och många ville ha en alkoholsnurra med sig hem. For att visa den kanske flitigt olkonsumerande maken, blev informatorens tolkning av stamningen. Har gavs oviintat en forbindeiselank mellan upplysning och vardagsbehov. Det spelade ingen roll om alkoholen av projektledningen definierades primart som ett medicinskt problem och en folkhiilsofråga - de som gav alkoholen en social bestiimning kunde oavsett den begreppsliga skillnaden ta kunskapen i bruk for sina intressen. I Kirsebergsprojektet har det bedamts som en Nordisk Alkoholtidskrift Vol. /0, /993:5 - 262- sjalvklar strategi att undvika nykteriststampeln. Totalkonsumtionsmodellen framhavdes i projektets bakgrundsanalys som ett skydd for att alkoholbudskapen skulle uppfattas som moraliserande. Men anstrangningen att inte hamna i moralismens falla har också backats av en systematisk betoning av alkoholens positiva funktioner. Ar kanske den strategi, som innebar att man konsekvent undviker att tala i termer av moral och nykterhet, ett uttryck for ett typiskt akademikerperspektiv? Vore det inte en fornuftigare strategi i ett alkoholforebyggande arbete att organisera de alkoholnegativa erfarenheter som lever en undanskymd existens, som privatiserad erfarenhet i den samhiilleliga offentlighetens utkant? Slutsatser Fokuseringen av alkohol som ett folkhalsoproblem ar en tveksam strategi av foljande skal: - Den systemrationella drivkraften och det alkoholforebyggande arbetets vetenskapliga legitimationsunderlag får inte sammanblandas med de mekanismer som ar styrande ivardagens praxis. Folkhalsoperspektivet kan forklaras och respekteras men inte omvandlas till drivkrafter for vardaglig handling. Alkoholen definierad som en medicinsk angelagenhet upplevs som en fråga som ror den egna hals an och inte som en fråga dar det uppfattas som rationellt att resonera i termer av befolkningsansvar och kollektivt handlande. Avsaknaden av kollektiva dimensioner i relation till alkohol definierat som ett folkhalsoproblem framstår i sig som ett argument mot att fokusera den medicinska halsan i en befolkningsinriktad forebyggande strategi, dar tonvikten ar lagd på deltagande och gemensam handling (jfr Hauge 1991). - Det alkoholforebyggande arbetet måste ta sin utgångspunkt i de' forestallningar om bruk och missbruk av alkohol, som har sin rot i ett vardagligt vetande. Vi kan inte kringgå det faktum att alkoholen fOr många miinniskor inte heller på det individuella planet har en sjalvskriven status som ett medicinskt problem. De sociala aspekterna har en overordnad betydelse nar alkoholen problematiseras. Detta forefaller vara sarskilt markant i arbetarklassen, dar det fortfarande marks ett inflytande från moraliska overvaganden i relation till alkoholkonsumtionen och dess forandring. Den medikaliserade alkoholpreventionen kan med andra ord leda till ett gensvar med sociala distinktioner. - En utmaning av de intressen som skickligt organiserar de alkoholpositiva forbindelserna kraver alternativa passioner. Det ar dock svårt att forestiilla sig kollektiva utopier i 1990-talets samhalle, som skulle kunna fungera som ett alternativt rus. Forutsattningarna for det alkoholforebyggande arbetet uppskattas darfor i stallet vara gynnsammast om de alkoholnegativa erfarenheterna accepteras som utgångspunkt for handling. Sammanfattningsvis: ett ignorerande av vardagsperspektivet som en foljd av en oreflekterad vetenskaplig position kan tillsamrnans med ett omedvetet akademiskt klassp~rspektiv leda utvecklingen av ett alkoholforebyggande program på villospår. Denna studie har finansierats med medel från Socialvetenskapliga Forskningsrådet. LITTERATUR Bandura, A.: A social learning theory. Prentice Hall, New Jersey 1977 Bracht, N.: Health promotion at the comrnunity level. Sage Production Publications Ine. Newsbury Park CA 1990 Dollard, J.: Drinking mores of the social cIasses. A1cohol, Science and Society. Quarterly Journal of Studies on A1cohol 1945 Gersham, S.: The temperance movement in the public primary schools of France 1885-1914. In: Barrows, S. & Room, R. & Verney, J.(ed.): The Social History of Alcohol. Berkeley, California 1984 Grant, M.: Health cIaims in early Brittish alcohol beverages advertising. I: Barrows mfl. ibid. Hanson, B. S. & Larsson, S.: Early experiences from the Kirseberg Public Health Project in Malmo, Sweden. An alcohol prevention campaign. Health Promotion International 6:11-119. 1991 Habermas, J.: Den rationella overtygelsen. Akademilitteratur Stockholm 1984 Hauge, R.: Alkohol og folkehelse. Nordisk Alkoholtidskrift 8(1991): 1, 40-41 Heggen, A.: Alkohol und biirgerliche GeselIsehaft im 19. Jahrhundert. Eine Studie zur deutschen Sozialgeschichte. Historische Kommission. Berlin 1988 Holmila, M.: The guardian angel or a drinking companion. The spouses influence on drinking in young families in Helsinki, Tallin and Moscow. Cultural studies on drinking and drinking problems. Report no 176, 1987 Horverak, ø.: Hvordan påvirker økonomiske faktorer kon- Nordisk Alkoholtidskrift Vol. 10, 1993:5 - 263- trollpolitiken. I: Alkohol och ekonomi i Norden. Nordiska ministerrådets sekretariat. Oslo 1980 Koskika11io, L: Restaurangpolitiken. I: Bruun, K. & Frånberg, P. (red.): Den svenska supen - en historia om briinnvin, Bratt och byråkratin. Prisma, Stockholm 1985 Kosonen, P.: Alkoholekonomi i Norden - jiimforelse av data. I Alkohol och ekonomi i Norden. Nordiska ministerrådets sekretariat, Oslo 1980 Ledermann, S.: Alcool, alcoolisme, alcoolisation. Donnes scientifiques de caractere physiologique, economique et social. Presses Universitaires de France. Paris 1956 Lindbladh, E.: Vardag och politik. Symposion, Lund 1988 Lindbladh, E.: Livsform och hiilsa. Rapport 40. Institutionen for klinisk samhiillsmedicin. Malmo 1990 Lindbladh, E.: Oron for den svulIna testikeln. Prevention i primiirvård. Om deltagande och icke-deltagande i hiilsoundersokningen vid Kirsebergs vårdcentral. Rapport 26. Institutionen for klinisk samhiillsmedicin. Malmo 1993 Lindbladh, E.: Alkoholprevention - historiska, kulturella och moraliska overviiganden. Rapport 48: Institutionen for klinisk samhiillsmedicin. Malmo 1991 Lindbladh, E.: Hanson, B.S.(a): Community-based prevention and the health equity aim - a problematical match? - An evaluation of the Kirseberg community action project. (submitted) Lindbladh, E. & Hanson, B.S.(b): A critical anlysis of different leadership approaches to community health work, in Kir- seberg Sweden. (Health promotion International - accepted for publication) Lindbom, T.: Den nya fronten. Kooperativa forlaget, Stockholm 1949 Manoff, RH.: Social marketing. Praeger, New York 1985 Moscowitz, J.: The primary prevention of alcohol problems. A critical review of the research literature. J.Stud.Alc. 47 (1986): 1-10 Miikelii, K.: Om alkoholens ekonomi och alkoholpolitik. I: Alkohol och ekonomi i Norden.Nordiska ministerrådets sekretariat. Oslo 1980 Patton, Q.: Qualitative Evaluation and Research Methods. Sage Publications. London 1990 Roberts, J.: Drink and industrial work discipline in 19th century Germany. Journal of social history 15 (1981): 25-38 Skarin-Frykman, B.: Dryckenskap och disciplin. Lonearbete och livsmonster. Foredrag presenterade vid andra nordiska seminariet om arbetarkultur 1986 Skog, O.-J.: Social interaction and the distribution of alcohol. Journal of Drug Issues 10 (1980): 1, 71-92 Skog, O.-J.: Empiriske og teoretiske studier av alkoholkonsumets fordeling i befolkningen og de fordelingsgenererende mekanismer. SIFA-stensilserie ru 30, Oslo 1980 Ojesjo, L.: An epidemiological investigation of alcoholism in a total population. The Lundby study. University of Lund. Lund 1983. Thesis ENGLISH SUMMARY Eva Lindbladh & Bertil Hanson: Alcohol prevention in the local community. The total consumption model in an everyday life perspective (Alkoholprevention i lokalsamhCillet. Totalkonsumtionsmodellen i ett vardagsperspektiv) A community-based public health project with a special focus on alcohol, was initiated in the local community of Kirseberg Malmo, Sweden, in 1988. The project is based on the total consumption model. On the levelof primary prevention the goal is to decrease the incidence of alcohol problems and alcohol dependency through a population-orientated strategy that aims to reduce the alcoholconsumption in the population by 25 % by the year 2000. In this article the content in the project's alcohol messages will be discussed in relation to the perceptions and attitudes rooted in an everyday life context. The folIowing conclusions are drawn from the analysis which is based on data from 15 qualitative interviews. From an everyday life perspective, health is not perceived as an issue of com mon interest and shared responsibility which means that if alcohol is medically focused it will consequently be defined as an individually- related matter and not as an issue with relevance for the local community or with reference to collective action. Thus, an alcohol-preventive programme, emphasizing 10cal participation and community involvement, does not correspond with a formul~f the alcohol issue as a public health problem. Yclass distinction in the interpretation of the alcohol messages has further been observed. In the working-class interviews the pattern of alcohol consumption was discussed primarily in social and moral terms and the health-related arguments had a subordinate postition as a motive behind a change in drinking habits. This implies that an alcohol-preventive programme focusing on the link between alcohol and illness ean be judged as being adapted to the middle-class residents, who to a greater extent seem to reflect over the lifestyle in relation to their implications for the individual health status. Key words: alcohol prevention, community organization, everyday perception s, social elass Nordisk Alkoholtidskrift Vol. 70, 1993:5 - 264-