1. No category

ANTONI
ZIELINSKI
torr eller våt?l
Den polsko kulturen
Antoni Zielhlski: Polish culture -
Antoni Zielinski: Den polsko kulturen -
dry or wet?
The author argues against Harry Levine's "somewhat upsetting" classification of societies into temperance and
non-temperance oriented cultures. This classification, he
argues, does not apply to Poland as it is neither "dry" nor
"wet", which he illustrates by describing the development
of sobriety movements in Polish territory in the 19th and
20th centuries. An important concept was the virtue of
sobriety in Catholicism, which is not too distant from the
Protestont doctrine. The temperance movement was signjficantly influential in contributing to the brisk decline of
alcohol consumption during the second half of the
1800s. During the mid-war period consumption in Poland
was among the lawest in Europe.
Today there are two conflicting systems of convictions
as regards alcohol: the older one relates to com mon
sense (in which some situations are wet and some are
dry) and the newer one {moral option) finds support from
a scientific approach. In the dee p layers of consciousness
the old system is still resident, while on the surface, the
newethical and rational system is evident in current debate. This situation leads to a conflict of values on the family level.
torr eller våt?
Forfattaren polemiserar mot Harry Levines "något upprorande" klassificering av sam hallen i nykterhets- och ickenykterhetsorienterade samhallen. Den polska kulturen ar,
havdar han, varken "torr" eller "våt", något han illustrerar med en beskrivning av nykterhetsrorelsens utveckling
under 1800- och 1900-talet. Av betydelse ar den katolska
nykterhetsdygden, som inte skiljer sig namnvart från protestanternas motsvarande doktrin. Nykterhetsrorelsen bidrog på ett avgorande satt till att konsumtionen under senare halften av 1800-talet sjonk radikalt, och under mellankrigsperioden horde till de lagsta i Europa.
Idag kan man sarskilja två satt att forhålla sig till alkohol: ett aldre som stoder sig på sunt fornuft (enligt vilket
vissa situationer ar våta, andra torra), och ett modernare
som stoder sig på vetenskapens prestige. I folkets djupa
medvetande ar det forra annu forharskande, medan det
nya, mer rationelIt betingade sattet att resonera praglar
den officiella debatten, vilket ofta ger upphov till vardekonflikter på familjenivån.
Key words: Poland, alcohol, drinking habits, Catholicism, temperance society
(An English version of the article is available on request from the editorial office.)
Problemet
Harry G. Levine skrev år 1990: "I de icke-protestantiska kulturerna i Europa har man å andra sidan aldrig, inte ens i Hinder med en såpass hag alkoholkonsumtion som Polen och Ryssland, haft
starka, eller långlivade, nykterhetsrarelser eller
-ideologier:' (H.G. Levine 1990)
Jag skall har farsaka visa att Levine i ovanstående anmarkning har fel, åtminstone vad Polen be-
traffar.
Enligt Levine kan man anvanda benamningen
"nykterhetskulturer" om de samhallen, dar nykterhetsrarelsen vaxte sig stark under 1800- och
1900-talet. Detta villkor uppfylls enligt honom enbart av de anglosaxiska och nordiska Ianderna, i
vilka protestantismen fortfarande ar den dominerande trosriktningen, samtidigt som de ar utpraglade brannvinskuIturer.
Problemet ligger narmast i vad vi menar med en
Nordisk Alkoholtidskrift Vol. 11, 1994:5-6
- 258 -
"stark" nykterhetsrorelse: betyder det att dess ideal omfattas av 5 eller av 50 % av den vuxna befolkningen, eller att den minoritet som propagerar fOr
nykterhetsidealen ar tillrackligt hogljudd?
Det ar inte har min avsikt att fOrsoka bedoma
betydelsen av nykterhetsrorelsen inom de protestantiska landerna. Jag forsoker i stallet enbart visa
att man också inom de katolska landerna på motsvarande satt har ansett måttligheten vara en
dygd - och, såvitt jag kan fOrstå, antagligen också
i hela den ovriga kristna varlden.
Jag vill inte dolja att mitt inlagg ar direkt inspirerat av den något upprorande indelningen av samhallen, nationer och kulturer iantingen "nykterhets-" eller "icke-nykterhetsorienterade". Denna
vaga kategorisering, i kombination med avsaknaden av data om de två typerna av kulturer, gor att
dikotomin blir ett instrument for ideologisk analys snarare an ett redskap for en objektiv beskrivning. Jag anser att kategoriseringen inte heller galler for Polens del, eftersom landet varken ar en
"nykterhetskultur" eller en "icke-nykterhetskultur': dvs. varken en "torr" eller en "våt" kultur.
Nykterhetsrorelsen i Polen under 1800-talet
och mellankrigstiden
Den fOrsta polska beskrivningen av alkoholkonsumtionens fysiska, psykiska och sociala skadeverkningar gjordes av dr. Jakob Szymkiewicz,
som år 1818 publicerade en traktat på 348 sidor,
kallad "Dzielo o pijanstwie': eller "Fylleriets foljder".
Det ar kanske skal aU påminna las arna om att
begreppet Polen inte ar helt entydigt, genom att
landet under 1800-talet var ockuperat av turvis
Ryssland, Preussen och Osterrike, och i samband
med detta genomgick flera delningar.
Vid den preussiska delningen av Polen, år 1837,
fanns det i arkestiftet Poznan "nykterhetsbrodraskap" (bratcwa trzezwosci) i 120 av sammanlagt
300 forsamlingar. Medlemmarna i dessa brodraskap var tvungna att avstå från all fOrtaring av alkoholhaltiga drycker. Den beromda nykterhetsaktivisten och utgivaren av tidskriften "Nykterhetsbudbararen" (Kurier trzezwosci), dr. La-Roche,
uppgav år 1845 att antalet nyktra polacker var
ungefar 300 000. Vid samma tid distribuerades
från staden Poznan ungefar 200 000 exemplar av
diverse broschyrer och cirkular innehållande nykterhetsupplysning. I regionen Ovre Schlesien steg
antalet medlemmar i de olika nykterhetsorganisationerna till 500 000.
Vid den osterrikiska delningen av Polen år 1846
var hela 75 % av den vuxna befolkningen i Galizien enligt en samtida uppskattning medlemmar av
brodraskapen. Nykterhetsloftet hade avgetts av
274 000 av samrnanlagt 689 000 medlemmar i arkestiftet Przemysl. Det ar också vart att notera aU
påven aktivt verkade for aU nykterhetsbrodraskapen skulle anslutas till kyrkan (Bielewicz 1985).
I samband med den ryska delningen av Polen
okade antalet nykterhetsbrodraskap oerhort starkt
- trots aU man under åren 1836-38 stiftade lagar
som forbjod grundandet av nykterhetsorganisationer. I arkestiftet Plock tillhorde mellan 26 och 56
% av forsamlingens medlemmar nykterhetsrorelsen. I distriktet Kowno (Kaunas) var 83 % och i
Zmudz hela 94 % av det sammanlagda antalet katoliker nykterister. I distriktet Wilno (Vilnius) minskade brannvinskonsumtionen under perioden
1859-1860 med hela 39 % (Chodzko 1937).
Under den senare halvan av 1800-talet minskade antalet nykterhetsorganisationer i Polen, framfor allt till foljd av den anti-polska politik som fOrdes i de annekterade delarna av Polen, framst i
den preussiska och den ryska delen. Jag ar fullstandigt overtygad om aU den spontana nykterhetsrorelsen (som man kunde jamfora med den
enormt starka stallning "Solidaritet" fick år 1981)
ledde till aU nykterhetsideologin blev en allmant
accepterad del av den offentliga diskursen (Zielinski 1986). Till deUa skall jag återkomma langre
fram.
Man kan inte heller utesluta den betydelse rorelsen hade for det faktum att alkoholkonsumtionen så drastiskt gick ner under de år som fOljde.
Det racker har med att konstatera aU alkoholkonsumtionen i Polen under mellankrigstiden horde
till de lagsta i Europa (Zielinski 1991). Det fanns
också under mellankrigsperioden eU nat av aktiva
nykterhetsorganisationer som tackte såval de stora och medelstora staderna som en avsevard del
av de mindre staderna och byarna.
Lagen om en "reglering av forsaljningen av alkoholhaltiga drycker" från 1920 gav kommunerna
raU aU "helt forbjuda alkoholfortaring på allrnanna platser". År 1930 fanns det 265 sådana "torra"
kommuner i Polen. Under de narmast darpåfOl-
Nordisk Alkoholtidskrift Vol. 11, 1994:5-6
-
259 -
jande åren minskade antalet "torra" kommuner,
som en foljd av forandrmgar i lagstiftningen.
Dessa innebar bl.a. att det inte !angre var mojligt
att i staden Warszawa anordna en folkomrostnmg
om forbudslagen.
Det ar också skal att namna den starka nykterhetslobby som fanns både i senaten och parlamentet, och som lockade till sig en betydande del
av de fortroendevalda. Den månatliga tidskriften
"Trzezwosc" ("Nykterhet") (som jag har anvander
som huvudsaklig kalla nar det galler nykterhetsrorelsen) fungerade som ett forum for den allmanna opmionen, och var med om att årligen arrangera kurser i alkoholkunskap, under vilka man
skolade tusentals nykterhetsaktivister.
Nykterhetsdygden inom katolicismen
Enligt den katolska laran anses måttlighet vara en
av de fyra kardinaldygderna, forutom rattvisa, arbarhet och mod (Sieg 1981). Den som ar måttlig i
allt ar också herre over sma frestelser. Nykterheten ar en del av dygden att vara måttlig.
Av de två huvudtyperna av nykterhet, dvs. absolutism respektive måttlighet, ar den senare formen obligatorisk for varje medlem av den katolska kyrkan. Enligt den helige Thomas ar en medveten, kraftig berusning en kardinalsynd, medan
det måttliga drickandet betraktas som en vardagssynd.
Den utomordentliga representanten fOr den
polsk a katolicismen, kardinal Stefan Wyszynski,
har betonat att "den latta berusningen gor att man
satter sig upp mot Gud och leder till forolampningar och orattvisor".
Kyrkan accepterar endast två skal till fortaring
av alkohol, det sociala och det liturgiska, men tar
avstånd från de "opassande': eftersom dessa enligt kyrkan ar "rebelliska" och "ansvarslosa" (Lisowski 1989; Keller 1989).
Under den senaste tiden har representanter for
kyrkan fOreslagit att en alkoholmangd på 0.5 promille i blodet skulle betraktas som en ovre grans
for måttligheten. Den totaia avhållsamheten ar inom den katolska kyrkan obligatorisk for barn och
ungdomar upp till 18 års ålder, for gravida och
ammande kvinnor, och for medlemmarna i vissa
sammanslutningar. Och sedan mer an tjugo år
tillbaka avger ungdomar upp till 18 års ål der ett
nykterhetslofte till kyrkan i samband med sin
forsta nattvard - något som ungdomarna vanligtvis inte lever upp till, och som bland vuxna betraktas som en kontroversiell fråga (Zielmski 1986;
Bielewicz et al. 1986).
Vi kan alltså redan på basen av denna kursoriska oversikt notera att den katolska kyrkans satt
att propagera for måttlighetens dygd inte namnvart skiljer sig från den protestantiska doktrinen.
Det alkoholrelaterade beteendet
- torrt eller våH?
Det fmns inget entydigt svar på den frågan. I de
olika delarna av Polen stiger konsumtionen av ren
alkohol med flera liter under mitten av 1800-talet
- i somliga kommuner till rentav 35 liter per person (Rozenowa 1961). Kring sekelskiftet, dvs. mellan 1881 och 1927, sjonk (enligt K.o. Salonen)
konsumtionen av brannvin och ol med 50 % i Europa (Trzezwosc No 1-3, 1930; se Chodzko 1937).
Efter andra varldskriget steg alkoholkonsumtionen, forst till 8 liter i slutet av 70-talet, sedan kretsade den krmg 7 liter under 80-talet, och steg slutligen till 10 liter efter 1989, efter det att de marknadsekonomiska princip erna hade inforts i landet
(Sieroslawski 1992).
Fram till våra dagar har det dominerande dryckesmonstret i Polen utgjorts av det vi kan uppleva
på en traditionell bondgård, med socialt umgange, dignande matbord och klart defmierade rituella symboler. Den absoluta majoriteten av alkoholkonsumenterna dricker i samband med helger
och festligheter (helg-och-fest-rytmen). Detta
hander inte så ofta, men i stallet dricker man mycket på en gång (Swi~cicki 1974; Jasinski 1985; Zielinski 1987). Drickandet ar utpraglat socialt: man
dricker i sallskap, och under det sociala tryck som
kamratskap och tradition medfor, och i syfte att
underlatta harmoniska och smidiga relationer i
ens sociala narmiljo (Jasinski 1985).
Daremot ar det mycket ovanligt att man dricker
ensam (endast 2 % av de intervjuade i en undersokning), och detta ar något som i allmanhet inte
accepteras (Zielinski 1988).
De amerikanska dryckesvanorna (med sådant
som "partyn': det att man droppar in av och an på
en drink, och att man dricker utan egentlig orsak)
har blivit populara i de storre stad erna, och då
Nordisk Alkoholtidskrift Vol. 1/, 1994:5-6
- 260 -
vanligen bland manniskor med universitetsutbildning (Zielmski 1991). I takt med att den urbaniserade delen av befolkningen 6kar kan man f6rvanta sig att denna trend kommer att fortsatta; urbaniseringsprocessen kommer med andra ord att
medf6ra att alltfler polacker anammar de vasterlandska dryckesvanorna (Czerwmski 1974).
Uppmaningen att vara fOrsildig med alkoholen
rildas i allmanhet till kvinnor, ungdomar, aldre,
och till personer som representerar yrkeskategorier, vilka forvantas leva upp till h6ga ideal. Måtta
ar darmed något man i forsta hand forvantar sig
av praster, poliser, lakare, larare, domare, politiker
och officerare, men daremot inte i lika hog grad av
journalister och tjansteman, och ratt sallan av arbetare och jordbrukare. Det bor understrykas att
ungefar 66-75 % av alkoholkonsumenterna under
de senaste 50 åren druckit mindre an 5 liter ren alkohol per år (Zielinski 1988).
I den polska kulturen gor man en klar distinktion mellan "våta" och "torra" situationer. Ett kraftigt drickande ar accepterat i samband med brollap och fodelsedagar, och på fester for vuxna. En
undersokning visar att nastan 60 % av all alkohol
konsumeras i situationer som dessa. Enligt den
allrnanna uppfattningen accepteras inte storkonsumtion i samband med konfirmationer, allrnanna danser eller tonårsfester. Utpraglat "torra" ar i
sin tur bl.a. begravningsmåltiderna och ceremonier i samband med den forsta nattvarden (Zielinski
1987).
Under de senaste 40 åren har andelen absolutister av den vuxna befolkningen varierat mellan 16
och 30 % (Zielinski 1993). Absolutistens sociala
status forknippas emelIertid ofta med mindre efterstravansvarda egenskaper (Zielinski 1993; Jasmski 1989; Moskalewicz & Sieroslawski 1985).
Total avhållsamhet forknippas (och korrelerar) ofta med sjukdomar, ålderdom, fattigdom, låg yrkesstatus och for1orade sociala kontakter.
Man kan också tillagga - vilket ger en god uppfattning om det sociala klimat som omger absolutismen - att också om inernot 50 % av de vuxna
i Polen uppger sig kunna omfaUa kravet på avhållsamhet (och fOljande 23 % faktiskt ansåg sig vara
absolutister) endast var fjarde av dessa (och, vilket ytterligare tål understrykas, endast varannan
av dem som uppger sig vara absolutister) onskar
att hans/hennes svarson skall vara en absolutist,
medan var tredje onskar få en svarson som "kan
dricka på det allmant vedertagna sattet", vilket
alltså inbegriper att man, om situationen kraver,
dricker rejalt (Zielinski 1987).
Alkoholen som moralfråga for polackerna
Vilken roll spelar då alkoholen i den polska moraluppfattningen? Detta ar ingen enkel fråga. Den
framsta svårigheten ar att man inom forskningen
visat ett så litet intresse fOr vilket varde man tillmater alkoholen, och vilka positiva funktioner
den kan ha i det sociala livet. Hela frågan har under minst ett sekel varit forenad med starka moraliska tabuforestallningar. Forbudslinjen har legitimerats med de erfarenheter som gjordes under
foregående sekel, då man på de polska territorierna efter intensiva anstrangningar slutligen lyckades få det fylleri som grasserat redan i sekler under kontroll.
Det forefaller som om man inom forskningen,
nar man betraktade alkoholen och dess sociala
aspekter, sedan des s skulle ha anammat denna
moraliska utgångspunkt. Man har i dag en uttalat
negativ uppfattning om den roll alkoholen spelar.
Det har redan under flera år ansetts i hogsta grad
opassande aU i allrnanna debatter se något som
helst positivt i det aU folk dricker vin eller ol, for
att inte taIa om brannvin. I sjalva verket kan man
saga att hela alkoholfrågan overhuvudtaget inte ar
ett tema i diskussic:mer om det polska samhallet.
Man ar varken intresserad av den då man studerar moralfrågor (Ossowska 1969) eller då man
studerar manniskors levnadsvanor (Czerwinski
1974). Den saknas också i beskrivningar av folkliga
nojen (Bystron 1933; 1936).
Under mellankrigstiden anvande den framstående alkoholforskaren dr A. Skiba sig av fOljande
retorik, som sedan anvants också av andra:
"vem ar det som konsumerar detta oandliga antal
flaskor fyllda med gift?", eller "vad ar det som driver vårt otamjda folk att diicka detta gift?" (Skiba
1932). Alkoholens skadlighet ar det officiella temat i all officiell upplysning, riktad till både ungdomar och vuxna. Den har typen av ideologisk
censur omojliggor varje forsok aU utveckla en
konstruktiv moralisk hållning i alkoholfrågor.
Låt mig som exempel narnna om en egen erfarenhet jag gjorde vid den pedagogiska hogskolan,
som i Polen annu for några år sedan var i hogsta
Nordisk AlkoholtidskriFt Vol. 11, 1994:5-6
-
261 -
grad fri att sjalv besluta om både mål och metoder
inom utbildningen. I medIet av 70-talet inforde
man traditionen med "måttliga" fodelsedagsfester, till vilka det horde att dricka ett glas vin. Deltagarna på festerna utgjordes av fullvuxna studenter, som vanligtvis - i smyg - drack en hel
del vid tillfallen som dessa, oftast bakom idrottshallen. Efter flera lyckade forsok avbrots experimenten av Undervisningsministeriet, med motiveringen att dessa ansågs riskabla, och enligt ministeriet inte var forenliga med de pedagogiska
målen. Utover de direkta reprimanderna uppmanade utbildningsmyndigheterna lararkåren att
återinfora principe n om nykterhet vid hagskolan.
Faktum ar emellertid att man, ifall man på detta
satt betraktar alkoholen enbart som ett gift, helt
avhander sig majligheten att utveckla en sund installning till den. Man kan på sådana grunder enbart etablera ett system av fOrbud.
Samtidigt ar den allmanna opinionens uppfattning om alkoholen delvis en annan, både på basen av "sunt fornuft" och den tradition som redan
ar flera generationer gammal. For ungefar hundra
år sedan var man allmant overtygad om att alkoholen var "den sanna drycken" i livet, och ett botemedel for en mangd olika sjukdomar (Bystron
1976). Ånnu i dag erbjuder den traditionella medicinen flera olika botemedel ur det egna husapoteket. I den traditionella uppfattningen tilidelas alkoholen ett symbolvarde som på ett utmarkt satt,
och nastan utan undantag, illustrerar det man
vardes atter under individens hela livsforlopp,
från fodeise over initiationsriter till aktenskap, ålderdom och dodo
Allt som har att gora med livets nojen (i motsats
till arbetet) ar genomsyrat av ritualer dar alkoholen har funktioner som inte kan ersattas av något
annat. Man kan darfor tala om att det existerar två
helt motsatta typer av overtygeiser: en som stader
sig på det sunda fornuftet, och en annan - det
moraliska alternativet - som stader sig på den
prestige vetenskapen har.
Som ett resultat av dessa två motsatta overtygeIser har alkoholen i Polen under många år varit en
ambivalent fråga. I det allmanna medvetandets
djupa lager ar den traditionella overtygeisen annu
rådande, medan den nya, mer etiskt och rationellt
motiverade overtygeisen kan återfinnas i de mer
trendigt betonade ytskikten. I den privata kommunikationen vuxna emellan tilldelar man annu
alkoholen enbart positiva varden. I offentligheten
betraktas alkoholen daremot enbart som ett "gift",
och som roten till allt ont.
Allt detta gor att fostran på familjenivån ar
stålld infor motstridiga budskap. For att inte råka
helt på kollisionskurs med skolan, och med andra
institutioner som utovar kontroll, undviker foraldrarna att infor sina barn uttrycka sina egna
åsikter. Det ar darfor inte overraskande att alkoholfrågan inte ar ett tema som diskuteras i de polska familjerna (Bielewicz 1986).
Några avslutande kommentarer
Jag kan inte bedoma huruvida den polska kulturen ar "torr" eller "våt", eller om den på "nykterhetsskalan" befinner sig narmare den nyktra eller
den icke-nyktra andan. Det ar inte heller klart i
vilken mån handels erna under åren 1830-63 var
en yttre kraft som i fOrsta hand bottnar i ockupanternas vilja att dela upp landet (men också i polsk
undergivenhet) och varade endast under en kort
tid, men som andå på ett avgorande satt brat ner
den allmanna uppfattningen om alkoholens valgorande verkan, och ersatte den med en ny typ av
diskurs, och i sjålva verket introducerade en ny
typ av idelogi, enligt vilken alkoholen betraktades
som ett "gift". I Polen kan man saga att overgången symboliseras av publicerandet av dr. Jakob
Szymkiewicz avhandling år 1818.
Också om den polska nykterhetsrorelsen under
1800-talet inte levde speciellt lange återupplivades
den i det sjalvstandiga Polen efter 1919, och antog
darefter avsevarda proportioner. Hur omfattande
den i verkligheten var saknar vi emellertid exakta
uppgifter om.
Under mellankrigsperioden var forbudsmentaliteten relativt stark. Alkohollagen från år 1920
oppnade vagen for en forbudslag i Polen. Samtidigt motverkades forsoken att "torrlagga" kommunerna av de lagreformer som infordes tio år senare. Trots detta horde Polen till de lander i Europa som hade den lagsta alkoholkonsumtionen per
capita.
Detta kunde forvisso, som Skiba (1932) konstaterar, bero på att Polen också hor till de fattigaste
landerna i Europa. Den låga konsumtionsnivån
påverkades emellertid sakerligen också av den
återvunna sjalvstandigheten och, vilket jag ar
Nordisk Alkoholtidskrift Vol. 11, 1994:5·6
- 262 -
overtygad om, av inflytandet från nykterhetsrorelserna från fOregående sekel.
Analysen av utvecklingen under perioden efter
andra varldskriget vill jag begransa till ett enda fenomen: AA-rorelsens utveckling, eftersom den
ovriga nykterhetsrorelsen blev institutionaliserad
och understalld den icke-demokratiska statsapparaten. AA har i Polen vuxit på ett synnerligen dynamiskt och spontant satt; från att forst ha varit
enbart sex grupper i borjan av 80-talet var man
uppe i hela 370 grupper i slutet av decenniet. Det
nationella AA uppger att antalet grupper i maj
1993 var 720. Många tecken tyder på att den kraftiga expansionen annu fortsatter, också om man i
Polen annu har en god bit kvar till den spridning
12-stegskulturen fått i USA (Room 1992).
Det kan visserligen handa att AA-rorelsen i Polen overlever endast en kort tid, men dess kolossalt dynamiska tillvaxt och vitalitet forefaller att
motsaga H.G. Levines påstående om att AA fungerar val enbart i "nykterhetskulturer".
Oversattrung från engelska: Thomas Rosenberg
1. Foredrag hållet vid Kettil Bruun Society:s 19:de årliga alkoholepidemiologi-symposium i Krakow, Polen, den 4-11 juni
1993.
REFERENSER
Bielewicz, A.: Bratcwa trzezwosci. Przeglad Katolicki 127
(1985): 26
Bielewicz, A. & Moskalewicz, J. & Sieroslawzki, J. & Swiatkiewicz, G. & Zielinski, A.: Charakterstyka spolecznych i kulturowych czynnikow okreslajacych wzory picia. Maszynopis,
IPiN 1986
Bystron, J.S.: Kultura Ludowa. Warszawa 1936
Bystron, J.S.: Przyslowia polskie. Krakow 1933
Bystron, J.5.: Dzieje obyczaju w dawnej Polsce, wiek XVIXVIII,1976
Chodzko, W.: Stulecie zorganizowanej walki z alkoholizmern w Polsce. Miesiecznik Trzezwosc nr 11-12. Warszawa
1937
Czerwinski, M.: Zycie po miejsku. Panstwowe Wydawnictwo Naukowe. Warszawa 1974
Jasinski, J.: Spozycie alkoholu w opinii publicznej. OBOp,
SP. Warszawa 1985
Jasinski, J.: Spozycie napojow alkoholowych w Polsce w
1985 r. w. Archiwum Kryminologii Vol. XVI
Keller, J.: Katolicka doktryna spoleczna. Ksiazka i Wiedza,
Warszawa 1989
Levine, H. G.: Temperance Cultures: Alcohol as a Symbol
of Danger in Anglo and Nordic Societes. Presented at the Society of the Study of Addiction Seminar on "Substance misuse
- what makes problems". April 25-2Z 1990 Great Park, Windsor, England
Lisowski, M.P.: Nalog pijanstwa. Studium moraine "Pallotlinurn': Poznan 1989
Moskalewicz, J. & Sieroslawski, J.: Abstynenci w Polsce niewidoczny tlum. Maszynopis, IPiN 1985
Ossowska, M.: Socjologia moralnosci. Warszawa 1969
Room, R.: Healing Ourselves and Our Planet: The emergence and nature of a generalized twelwe step consciousness. Prepared for presentation at the 18th Annual A1cohol Epidemiology Symposium. Toronto, June 1-5.1992
Rozenowa, H.: Produkcja wodki i sprawa pijanstwa w Krolestwie Polskim 1857-1863. PWN, Warszawa 1961
Sieg, J.: Powsciagliwosc, umiarkowanie i praca a rozwoj ludow Krakow. Zgromadzenie sw. Michala Archaniola "Michalineurn" Struga Warszawska 1981
Sieroslawski, J.: Spozycie alkoholu i polityk wobec alkoholu
w ocenie spolecznej. Raport z badan ankietowych. Warszawa
1992
Skiba, A.: Alkoholizm jako zagadnienie gospodarcze w Polsce. Lwow 1932
Swit;'cicki, A.: Alkohol. Zagadnienia polityki spolcznej. 1974
Szymkiewicz, J.: Dzielo o pijanstwie Lwow. 1818
Zielinski, A.: Normy spoleczne zwiazane z alkoholem. Referat wygloszony na 32 Konferencji Zapobiegania i leczenia AIkoholizmu 1-6 czerwiec, Budapeszt 1986
Zielinski, A.: Social Attitudes Towards Abstinence in the
Light of 1978 Survey in: Alcoholism Symposium Proceedings,
22-25 November, Warsaw 1987
Zielinski, A.: Wzory picia alkoholu w Polsce. Alkoholizm i
Narkomania, Jesien 1988
Zielmski, A.: Normy obyczajowe regulujace stosunek do alkoholu, w: Alkoholizm i Narkomania, Wiosna 1991
Zielinski, A.: Abstynencja, umiar i samokontrola w piciu alkoholu. Konferencja Popowo, 22-24 Marzec 1993.
Nordisk Alkoholtidskrift Vol. 11, 1994:5-6
- 263 -