1. No category

lakare, som ger sina patienter lustgas. Lustgasen kan tydligen hjalpa
patienten att lattare stå ut med behandlingsmetoder som upplevs som
otrevliga.
Vi hittade ingen tandlakare i Helsingfors som anvande lustgas. Lustgasen dok daremot upp igen, nar jag
fick hora att man på ett helsingforssjukhus ger lustgasbehandling fOr att
lindra abstinensbesvar hos personer i
avgiftningsvård.
Några av de behandlade har vittnat i kvallspressen om vårdens effektivitet. Många av dem som arbetar
med alkoholproblematiker har emellertid forhållit sig skeptiskt till den
nya avgiftningsmetoden. Den reserverade hållningen har sakert påverkats av det faktum att man vet mycket litet om behandlingsformen och
vad den grundar sig på och att dess
effektivitet inte ar undersokt.
Lustgas eller kvaveoxidul ar ett
amne som ar kant bland narkoslakare. Den har lindrigt bedovande och
sovande egenskaper. Darfor anvands
den i operationssalen i somngasblandningar, och tandlakare ger i
vissa lander sina patienter lustgas for
att lugna dem.
Alla sovande eller narkotiska amnen - vare sig de ges patienten via
lungorna eller munnen eller i form
av en injektion i blodådem - orsakar
medvetsloshet och avlagsnar smarta
genom att forlama nervcellema. Man
tror att de framst verkar på nervcellsmembramet, som ar centralt for att
vidarebefordra nervimpulsema. Nar
narkosamnesmolekylen tranger in i
det mjuka cellmembranet, forandras
cellmembranets strukturella egenskaper och kommunikationen mellan nervcellema forlamas. Detta visar sig som bedovning och forlust av
medvetandet.
Också alkoholen har de egenskaper som bedovnings- och narkosamnena har; man beskriver ju ibland berUsningen som en "totalbedovning".
Man tror att också berusningen beror
på alkoholens verkningar på nervcellsmembranet och dess delar, dvs.
att lustgasen och alkoholen har liknande verkningssatt.
Nar man slutat dricka borjar berusningen avta och bakruset eller av-
giftningssymptomen intrader. Styrkan beror på hur mycket och hur
lange man druckit. Å ven om man inte funnit någon egentlig baksmalIsmedicin, ar återstallaren en valkand
lekmannamedicin. Den ger en "mjuklandning" från rusets varld till vardagsverkligheten. Abstinenssymptomen lindras med lugnande mediciner.
Eftersom lustgasen har narkos amnets egenskaper, verkar anvandningen av gasen i avgiftningsbehandlingen vid forsta anblicken inte ogrundad. Om man låter en person, som
håller på att återhamta sig från
brannvinsångorna, inandas gasen,
kan man tanka sig att lustgasruset
ger en fortsattning på brannvinets
verkningar och liksom återstallarsupen skanker en mjukare landning an
man annars kunde forvanta sig.
Nar lustgasbehandlingen avslutats, forsvinner gasen snabbt ur
kroppen tillsammans med utandningsluften. Det rus, som gasen ger,
forsvinner samtidigt, dvs. dess effekt
stracker sig inte egentligen langre an
den tid man andas in den. Anvandningen av lustgas på tandlakarmottagningen grundar sig just på dessa
egenskaper.
Det verkar alltså mojligt att lustgasen hjalper mot baksmalla. Om
drickandet pågått en langre tid uppstår dock ett beroendetillstånd. Om
man slutar dricka kommer abstinensbesvar, som racker langre an
baksmallan, t.o.m. flera dagar, och de
ar desto svårare. For att patienten
skall ha det lattare under avgiftningsbehandlingen ger man honom
darfor lugnande mediciner, som har
en mera långvarig effekt. Den hjalp
som den korttidsverkande lustgasen
kan ge for abstinensbesvaren blir troligen mycket momentan. Darfor ar
det svårt att se, att lustgasbehandlingen skulle ha någon betydeise eller att den har några fordelar framfor
traditionella avgiftningsmetoder.
Kalervo Kiianmaa
-
113-
Harold Holder
och preventiv
amerikansk
alkoholforskning
Dr Harold Holder ar vetenskaplig ledare for Prevention Research Center
i Berkeley, Kalifornien. Centret grundades år 1983 som den forsta amerikanska forskningsenheten under National Institute on Alcohol Abuse
and Alcoholism (NIAAA) med sarskild imiktning på prevention av alkoholproblem. Pia Rosenqvist fick en
intervju med Harold Holder i januari.
NAT: På vilket satt kom Prevention
Research Center till och vilka var forvantningarna?
Harold Holder: NIAAA hade ju redan tidigare finansierat forskning
kring alkohol, såsom t.ex. Alcohol
Research Group i Berkeley, men de
flesta av dessa forskningsgrupper
var imiktade på biologisk-medicinsk
forskning och ingen hade spedaliserat sig på forskning kring forebyggande åtgarder. NIAAA utlyste en
tavling for att få igång forebyggande
alkoholforskning och vi yann helt enkelt.
Vi forvantades imikta vår verksamhet på grundforskning om olika
riskfaktorer som kan ge upphov till
alkoholproblem, alltså inte nodvandigtvis alkoholism, samt att evaluera
olika typer av preventiva åtgarder eller program och sprida kunskap.
Och de facto har vi inriktat oss på
båda dessa huvudkategorier. Det
mesta vi gor kan betraktas som
grundforskning om individuella, sodala och strukturella (miljo)faktorer
som okar risken for alkoholproblem.
Men vi har också utfort tillampad
forskning.
Inom den sistnamnda kategorin
kunde jag namna två ratt viktiga insatser: vi har evaluerat betydelsen av
sankning av åldersgranserna for legalt alkoholbruk. Vi var också forst
ute med att dels utveckla, dels evaluera ett program for utbildning av
personal vid alkoholservering. Andra har sysslat med att utbilda och
upplysa serveringspersonal, medan
vi har tagit vara på majligheten att
anvanda s.k. naturliga experiment,
och också skapat kvasiexperiment,
fOr evaluering av hur en sådan utbildning lyckas.
NAT: Om du jamfor med situationen
1983, hur ar laget nu for forebyggande alkoholforskning i USA?
H.H.: Ja, det har nog aldrig varit så
bra som just nu. Det ar flera faktorer
som bidragit till att klimatet ar gynnsamt for fOrebyggande alkoholforskning. Vi har fått sankt minimiålder
for drickande och alkoholen i trafiken har varit en nyckelfråga som har
lyfts upp på den politiska dagordningen. Man har varit orolig for ungdomars alkoholbruk och dess konsekvenser i trafiken. Narkotikakriget war on drugs - som tidigare uppfattades enbart som ett krig mot illegala
droger har fått en allmannare innebord - alkoholen ar inte mera utesluten. Och alkoholen ingår numera
också i de federaia, allrnanna programmen for forebyggande åtgarder.
NAT: I ert forskningsprogram namner du att en av era huvudmålsattningar ar att bidra till kunskapsbaserade beslut på lokal, statlig och nationell nivå. Hur uppnår ni detta mål?
H.H.: På den nationella nivån ar det
narmast fråga om att vi forsoker fOlja
med och undersoka lagstiftningen
och politiken i sig, och darefter staller vi helt enkelt vår kunskap till forfogande. Vi har dessutom någongång inbjudits att både skriftligt och
muntligt horas av lagstiftande forsamlingar.
De enskilda delstaterna anvander
sig av oss kanske annu mer. Varje
stat har en expert på forebyggande
åtgarder och med dem håller vi kontakt, skickar dem våra artiklar och
oversikter.
Vad galler den lokala nivån ar vi
nyborjare. Vi har ett stort projekt som
startade 1991 - i det har vi olika typer
av interventioner och evalueringar i
en kommun, och dessutom har vi en
annan kommun som jamforelseobjekt. Vi har for avsikt att så småningom utoka antaletkommuner.
NAT: Vem ar det egentligen som ni
anskar informera, vem ar det som ar
beslutsfattare i USA idag nar det galler alkoholfrågor?
H.H.: Jag tror att vi har måste skilja
mellan preventionspolitik och behandlingspolitik. Man kan namligen
påstå att det forst på 1980-talet i USA
vuxit fram en preventionspolitik. Fore det har folk, inklusive experter på
området, varit overtygade om att alkoholproblem ar detsamma som alkoholism, men detta har andrats bl.a.
tack vare diskussionerna om trafikonykterhet.
For det andra har naturligtvis alkoholindustrin och den oppna alkoholmarknaden kampat for att bevara
sina vinster, med allt vad det innebar
av reklam, prissattning osv. Detta
har naturligtvis fordrojt framvaxten
av preventiva åtgarder.
The Surgeon General - det hogsta
medicinska ambetet i USA - ordnade
under 80-talet en konferens om trafikonykterhet och det hade stor betydelse att en sådan auktoritet framhavde alkoholens roll i folkhalsoarbetet. Snart kommer annu en konferens om forebyggande åtgarder att
ordnas.
Nar man tidigare talade om trafikonykterhet var det polisiara åtgarder
man ropade på i forsta hand. Nu
finns det tendenser att anlagga ett
folkhalsoperspektiv på frågan.
Men det ar klart, detta ar inte endast forskningens fortjanst, utan det
har dessutom funnits någon som drivit frågan, MADD (Mothers Against
Drunk Driving) .t.ex. Åndå ar jag fullstandigt overtygad om att detta allmanna intresse inte hade kunnat artikuleras utan forskning. Också
MADD har utnyttjat forskningsresultat - och det ser for ovrigt också ut
att ha haft effekt. MADD ar inte
enogt inriktat på att slå till mot den
onyktra trafikanten utan efterlyser
-114-
andra åtgarder.
Sjalva gor vi ingen forskning for
speciella grupper, men det ar klart
att var och en kan vanda sig till oss
for att bli informerad. Också påtryckningsgrupper har vant sig till oss.
NAT: Hur bestammer ni vilka forskningsbehov det finns, dvs. hur kan ni
forutse behoven?
H.H.: Det ar sjalvklart att vi inte kan
forutse behoven i detalj. Vi kan bara
specificera områden som vi tror
kommer att uppmarksammas aven i
framtiden. Dessutom måste vi också
tanka på att begransa oss till alkoholen. Vi kan vara sakra på att det behovs kunskaper om alkoholens roll i
ungdomens liv, på arbetsplatser, i familjen och i den lokaia miljon i ovrigt.
NAT: Vilka argument "saljer" i dagens USA nar det galler alkohol?
H.H.: Frågan om alkoholens tillganglighet ar det klart viktigaste argumentet på lokal och statlig nivå. Foraldrar och foraldraorganisationer uttrycker sin oro over att alkoholen
finns overallt, att ungdomar serveras
alkohol trots att de ofta ar minderåriga, att man lockar med s.k. happy
hours, då alkoholen ar billigare.
Och aven om staten kontrollerat
alkoholforsaljningslicenserna
har
kommunerna blivit mycket aktivare
på den alkoholpolitiska arenan och
sett att något dock kan goras. Man
har inrattat utbildningsprogram i
skolorna, man har forsakt engagera
foraldrar i verksamhet som beror
ungdomar - sportevenemang, fester
mm. De lokala halsomyndigheterna
ser alkoholen som en folkhalsofråga
och har borjat ta upp frågan om sakra
granser for alkoholbruket.
Också reklamfrågan kommer upp.
Industrin har frivilligt gått med på
reklamforbud for tobak och sprit i
massmedia, .men ol och vinreklam
forekommer. Det diskuteras nu.
Dessutom kan kommunerna påverka
reklam vad galler barer och restauranger och affischer utomhus.
I diskussonen om tillgangligheten
har också prisfrågan tagits upp. Se-
nast i november 1990 ordnades en
folkomrostning i Kalifornien om hOjning av alkoholskatten - varje drink
skulle få 5 cent till på priset. 60% var
emot detta, 40% for. Men i alIa handelser kom frågan upp i offentligheten.
NAT: Hur forhåller sig industrin till
alla roreiser som vuxit fram i USA
och som går ut på individuell utveckling eller framhaver halsoidealet?
H.H.: Jag tror inte industrin ar speciellt oroad. De har sin trogna skara
bland de 5% som dricker hålften av
all sprit i USA.
Men det ar klart att industrin vander sig till allmanheten med trendiga
annonser - det ar halsosamt och
t.o.m. intelligent att dricka ol, speciellt om du ar ung.
Tendenserna ar klara aven om de
inte syns i survey-undersokningarna
utan bara i forsaljningsstatistiken: alkoholkonsumtionen har gått ner under 1980-talet med ungefar 10 % och
vi står nu på samma nivå som i borjan av 1970-talet. Vad detta beror på
vet vi inte. Om man ser på pris- och
lOneutvecklingen så borde vi ha en
mycket storre konsumtion. Forklaringen skall kanske sokas i andrade
normer och forhållningssatt.
Om detta i sin tur kommer att påverka laget for vårt slag av forskning
ar svårt att saga, men det ar mojligt
på lång sikt. Vi tycker oss nu kunna
se, att oron over alkoholens skadliga
verkningar starks med okad alkoholkonsumtion och fortsatter att oka en
tid efter att alkoholkonsumtionen redan gått ner.
NAT: På vilket satt definierar du forebyggande åtgarder och vilka områden eller insatser tycker du verkar
speciellt lovande?
H.H.: For vår del inkluderar vi alla
områden och åtgarder som ar agnade
att minska skadliga foljder av alkoholbruk. Vad betråffar alkohol på arbetsplatserna, som ar ett viktigt insatsom:i:åde, så ar det klart att tidig
identifiering av alkoholproblem och
alkoholism har utgjort huvudsakligt
intresseområde. Men alkohol dricks
på arbetsplatserna av många som inte ar alkoholister, också i detta fall
uppstår alkoholproblem. Jag tror att
det ar viktigt att rikta blicken på alla
de situationer i vilka alkohol dricks,
både fore, under och efter arbetet.
Också på arbetsplatserna galler att
det ar alkoholen som ar den mest utbredda drogen, aven om man agnat
mycket energi åt t.ex. tester for illegala droger.
NAT: Vilka åtgarder tror du ar de effektivaste?
H.H.: Jag ar helt overtygad om att det
ar de som riktar sig mot allmånna
strukturella drag, t.ex. forandringar i
tillgangligheten. De ar definitivt battre an t.ex. upplysning, aven om det
ideala kanske ar att sådana strukturena åtgarder backas upp av t.ex. me.dia.
Jag tror på prispolitik, på beskattning av alkohol, men det ar klart att
det sallan anvands. Vi har fått hOgre
alkoholskatt från 1.1. 1991, men det
hade nog endast ekonomiska orsaker. Den mest populara åtgarden ar
utbildning av serveringspersonal,
den gillas av alla. Och den mest utbredda ar upplysning i skolorna.
Jag tror det ar viktigt att också
forskningen tar upp frågor som ror
effekter av samverkande åtgarder,
och hm man overhuvudtaget kan
samordna olika slag av preventiva
åtgarder.
NAT: År centret autonomt?
H.H.: Ja, definitivt. Vi utvarderas
vart 5:te år av andra forskare och vi
forutsatts publicera våra resultat i
vedertagna vetenskapliga tidskrifter.
Det ar allt.
NAT: Vilka projekt vid centret skulle
du vilja nåmna som speciellt intressanta?
H.H.: Jag tycker forstås att de alla ar
intressanta, men ar jag tvungen att
nåmna några så kan jag val ta två av
de nyare - arbetslivet och ungdomar.
I det forsta betraktades arbetsplatsen
som ett system, och som jag nåmnde
forsoker vi se alkoholen totalt sett. I
-115-
den andra studien foljer vi under fyra års tid med ungdomar for att utrona betydeisen av massmedia, familjen och vånner for ungdomars forhållande till alkohol.
NAT: Vad ar ditt eget huvudintresse
for narvarande?
H.H.: Jag har redan lange varit intresserad av studier om reglering av
alkoholbruk och kontroll, och costbenefit studier av alkoholbehandling. Dessutom sysslar jag med att utveckla datoriserade modeller for planering av preventiva program och
evaluering. Meningen ar att de skall
kunna anvandas av andra an forskare.
NAT: Vad tror du om den framtida
forskningen om forebyggande åtgarder?
H.H.: Den typ av forskning som vi
håller på med kan sagas vara i en
slags forpubertet, och det betyder
också att kraven bor hojas. Med risk
for att verka lite overlagsen skulle jag
håvda att vi forsoker gora det har på
centret; har jobbar hogt kvalificerade
och duktiga forskare som vågar ge
sig i kast med svåra frågestållningar
och nya metoder. Nastan alIa våra
nya undersokningar ar exempelvis
longitudinella. De ar nodvandiga for
att man skall kunna ta sig an frågan
om hur olika riskfaktorer samverkar
over tid. Att studera interaktiva effekter reser många metodologiska
problem som vi forsoker losa. I det
har sammanhanget måste jag namna
att vi uppenbart har haft problem
med att få våra als ter publicerade,
p.g.a. att de data vi ar tvungna att anvanda ofta ar av dålig kvalitet och
våra metodlOsningar ar ratt okanda.
I fråga om problemområden tror
jag vi måste ta oss an interaktionen
mellan individ och miljo, som t.ex. i
våra lokalmiljostudier. Vi får inte
heller bli alltfor enogda - s.k. "ensaksforskning" har ingen framtid.
Sjalva har vi t.ex. kontakt med hjartforskningsprogrammen vid Stanford
och ror oss inom ramen for mera generell halsoforskning.
Intervjuare: Pia Rosenqvist