Sveriges fiskforskares förening 2011 års fiskforskarmöte Svensk fiskforskning av idag – Symposium Program och abstracts Sveriges Fiskforskares Förening 2011 års fiskforskarmöte Svensk fiskforskning av idag - Symposium Tid: Onsdag 25 maj 2011, kl 10-16 Plats: Lilla Hörsalen, Naturhistoriska riksmuseet, Frescativägen 40, Stockholm Deltagare: Medlemmar i Sveriges fiskforskares förening Anmälan: Medlemskap i föreningen krävs. FishBase Sverige sponsrar med fika till dem som föranmält sig senast 23 maj, till [email protected] Program 09.30 Kaffe 10.00 Inledning. Föreningens ordförande hälsar välkommen. 10.05 Sture Hansson, Systemekologen, Stockholms universitet. Kan förändringar i Östersjöns zooplankton förklara reproduktionsproblemen hos abborre och gädda? 10.30 Stefan Palm, Fiskeriverket. Gösgenetik: beståndsstruktur och effekter av utsättningar. 10.55 Philipp Hirsch, Evolutionsbiologiskt centrum, Uppsala universitet. Vandringsmusslans effekt på abborre och mört. 11.20 Bensträckare 11.30 Håkan Westerberg, Fiskeriverket Ålens vägval från Östersjön till Atlanten. 11.55 Ida Ahlbeck, Systemekologen, Stockholms universitet Utvärdering av maganalysmetoder för bestämning av fiskars diet. 12.20 Per Holliland, Systemekologen, Stockholms universitet Effekt av odlingsmiljö på utsättningsfiskars beteende – en studie av gös från tre odlingar. 12.45 Lunch 13.45 Stefan Hallgren, Södertörns högskola Östrogeners effekter på guppy och zebrafiskars stressbeteende. 14.10 Björn Tengelin, Stuctor miljöteknik. Biomanipulering med utfiskning i Vallentunasjön 14:35 Kaffepaus 15:00 Sven Kullander, Naturhistoriska riksmuseet Nya svenska fiskar - naturligtvis (och något om Nationalnyckeln manteldjur-broskfiskar) 15.25 Anders Alfjorden, Statens veterinärmedicinska anstalt Dolt under ytan - vilda fiskars hälsa. 15:50 Avslutning Årsmöte Efter symposiet hålls föreningens årsmöte. Separat kallelse skickas ut till medlemmarna 2 veckor innan. Abstracts 1. Sture Hansson, Systemekologen, Stockholms universitet. Kan förändringar i Östersjöns zooplankton förklara reproduktionsproblemen hos abborre och gädda? Fishing has reduced the cod stock and allowed their prey, sprat, to increase. This resulted in intensified zooplanktivory and decreased abundances of zooplankton in the open Baltic. Simultaneously, recruitment problems were reported for spring spawning coastal fish. Low zooplankton densities were recorded in the habitat of young fish of these species, suggesting that they starved to death. As a possible cause for this, it has been proposed that the large population of sprat have reduced zooplankton also in coastal waters. However, there have been no long-term series on coastal zooplankton available to support the explanation. At least not until now, when shelved zooplankton samples from the period 1976-2008 have been analysed. The data do not support the idea that coastal zooplankton have been negatively impacted by sprat, and that this is the explanation to the reproduction failure of coastal fish. Low zooplankton densities in the shallow water habitat inhabited by young coastal fish can thus not easily be explained by basin wide changes driven by the cod-sprat interaction, but must thus be sought in the local environments. 2. Stefan Palm, Fiskeriverket Gösgenetik: beståndsstruktur och effekter av utsättningar. En molekylärgenetisk studie av gösens beståndsstruktur i Mälardalen och det huvudsakliga utbredningsområdet längs Östersjökusten har genomförts vid Fiskeriverkets sötvattenslaboratorium. I studien ingår även utvärderingar av omfattande utsättningsprogram som pågått i Dalälven, Ljusnans vattensystem samt i två områden längs kusten. Analys av mikrosatellit-DNA visade att gösen i Hjälmaren förefaller vara genetiskt homogen, medan gösen i Mälaren kan delas upp i tre huvudsakliga bestånd. Den brackvattenlevande kustgösen består i sin tur av flera lokala bestånd som tycks ha gemensamt ursprung, då de som grupp avviker markant från gös i Mälaren och Hjälmaren trots omfattande och långvariga utsättningar av insjögös längs kusten. Detaljerade studier av gös från kustlokaler där förstärkningsutsättningar pågått under lång tid visar att graden av genetisk påverkan där har varit begränsad. Mönstret är ett annat för de studerade sötvattenslevande bestånden. Kontinuerlig utsättning av hjälmargös under 30 år i Hedesundafjärdarna (Dalälven) har resulterat i att dagens gösbestånd utgör en hybridpopulation där uppemot hälften av det genetiska materialet har sitt ursprung från Hjälmaren. Motsvarande inslag av "hjälmargener" i Orsjön (Ljusnan) har skattats till ca 10 %. Trots den påtagliga genetiska förändringen av gösbeståndet i framförallt Hedesundafjärdarna, är det tveksamt om förstärkningsutsättningarna haft den positiva effekt på fisket som varit själva huvudsyftet. Det är även oklart i vilken omfattning genspridningen har påverkat egenskaper av betydelse för graden av lokal anpassning (förmågan till överlevnad och reproduktion) hos de mottagande bestånden. 3. Philipp Hirsch, Evolutionsbiologiskt centrum, Uppsala universitet. Vandringsmusslans effekt på abborre och mört. Vandringsmusslan (Dreissena polymorpha) är en främmade musselart som påverkar sjöarnas ekosystem på många sätt. I första hand förändras planktonsamhället genom musslans filteringsaktivitet men även bottenfaunan påverkas då musslans skal bildar en ny bottenstruktur. Dessa effekter har studerats tidigare, men vandringsmusslans effekter på fisk inte är lika bra undersökt. Vi har ett forskningsprojekt som handlar om hur vandringsmusslans effekter på sjöarnas ekosystem i sin tur påverkar abborre och mört. Vi är särskilt intresserade av fiskens morfologi,som anpassas efter fiskens födoresurser. Eftersom fiskens födoresurser förändras av vandringsmusslan så antar vi att även fiskens morfologi förändras i sjöar där vandringsmusslan har introducerats. 4. Håkan Westerberg, Fiskeriverket Ålens vägval från Östersjön till Atlanten. Satellitsändare och annan högteknologisk märkningsteknik används i ökande omfattning för att studera fiskars vandringsbeteende. I många fatt är märket stort i förhållande till fisken, vilket gör att det kan finnas tvivel om i vilken utsträckning det observerade beteendet är representativt eller en artefakt av metoden. I EU-projektet EELIAD har vi följt ålar (Anguilla anguilla) över lång tid och stora sträckor med hjälp av satellitsändare och datasamlingsmärken. Flera oväntade beteenden har då konstaterats. Ålarna vandrar på stort djup med en tydlig dygnsvariation. Dagtid är simdjupet 500 till 1000 meter men under natten rör de sig betydligt grundare; från ytan till 200 meter. Det har också visat sig att tre ålar från Östersjön och västkusten istället för att ta den förväntade sydvästliga riktningen över Nordsjön vandrar nära 1000 kilometer norrut och rundar Shetland eller Färöarna innan de tar riktning mot Sargassohavet. En analys av tre vetenskapliga, fleråriga bottentrålundersökningar bekräftar detta vandringsmönster. Ål registreras under hösten i trålfångsterna i ett band från södra Östersjön upp till Skagerrak och vidare längs Norska rännan åtminstone till 60o N. Fångster görs ner till över 500 meter och dygnsvariationen visar också att ålarna bara finns nära botten under dagtid. Det observerade beteendet hos märkt ål tycks alltså vara representativt. Man kan också konstatera att beteendet är detsamma hos den av de tre ålarna för vilken vi vet att den har satts ut som glasål. 5. Ida Ahlbeck, Systemekologen, Stockholms universitet: Utvärdering av maganalysmetoder för bestämning av fiskars diet. Kunskap om dietsammansättningar är viktiga för att förstå näringsvävsinteraktioner och det finns många sätt att analysera dieter på. Vi har använt modellering för att undersöka hur väl olika dietanalysmetoder beskriver den "sanna" dieten hos fiskar, fokuserat på dietsammansättningen uttryckt i massproportioner. Metoderna som undersöktes var baserade på förekomst av olika bytesdjur och deras antal och massa (nedbruten eller utgångsmassa). Vi analyserade också sammansatta index som kombinerar resultat från flera metoder (Index of Relative Importance, Comparative Feeding Index). Analyserna baserades på maginnehållet hos både individuella fiskar och sammanslaget maginnehåll från flera fiskar. Bytespreferenser, bytesstorlek och hur fisken åt påverkade hur väl dietanalysmetoderna beskrev dieten. “Enklare” metoder som numerisk, mass- och poängmetoden (poäng tilldelas massproportionen av bytet), frequency of occurrence, dominans (bytesdominans i massa) presterade bättre resultat än de sammansatta indexen, och metoder som beskriver dietsammansättningen i bytesmassa i individuella magar gav resultat med högst överensstämmelse med den sanna dieten hos fisken och var mest stabila. 6. Per Holliland, Systemekologen, Stockholms universitet Effekt av odlingsmiljö på utsättningsfiskars beteende – en studie av gös från tre odlingar. The effect of rearing environment on the behaviour of young-of-the-year pikeperch (Sander lucioperca) bred at three different production facilities was investigated. Two groups were reared in semi natural ponds and one group in indoor tanks. As these pikeperch are predominantly reared for stocking, the experiment design was to emulate the first experiences of the newly stocked fish into wild waters. Explorative, foraging andanti-predator behaviours were studied, in aquarium experiments. Pond reared fish were more active and flexible in their responses than tank reared fish in all tests. Pond reared fish were significantly faster to start foraging on a live prey (Neomysis integer) that they had not encountered before and also significantly more active in their anti-predator response than tank reared fish. However there were no significant differences between pond and tank reared fish in reluctance to explore new environments, but pond reared fish spent significantly more time in macrovegetation. Rearing environment obviously influences the development of important life skills. These differences may impact the success rate when stocking young-of-the-year pikeperch to natural waters. 7. Stefan Hallgren, Södertörns högskola Östrogeners effekter på guppy och zebrafiskars stressbeteende. Bland hormonstörare hittas en mängd kemikalier som härrör från bl.a. läkemedelskonsumtion, produktionsindustrier och jordbruk. Kemikalierna når den akvatiska miljön via avlopp och dränering och kan utgöra hälsofaror för utsatta organismer. En välstuderad del av hormonstörningsproblematiken är de negativa effekterna som dessa kemikalier har på fiskars och andra ryggradsdjurs reproduktion. Under senare år har även störningar på psykiska funktioner orsakade av hormonstörningar börjat uppmärksammas. Framförallt finns det flera misstänkta kopplingar mellan östrogenliknande kemikalier och ökad depression, inlärningsproblem samt minneshantering hos människor. Hos råttor har studier visat upp att fetal exponering till ppillerhormonet 17α-etinylöstradiol orsakar stressliknande beteenden. Fisk utsätts för 17αetinylöstradiol och andra östrogenanaloger från ffa avloppsrening, och även om koncentrationerna i miljön är relativt låga kan de orsaka fysiologiska förändringar som i slutändan kan påverka utsatta fiskars hälsa. Våra studier på guppy och zebrafisk visar att låga miljörelevanta akvatiska koncentrationer av 17αetinylöstradiol påverkar fiskars stressbeteenden. Vid 1 – 10 ng/L ökar stressresponsen vid förflyttning till ett för fisken okänt oinrett akvarium men responsen minskar vid 25 ng/L. Även tidig embryonal exponering inducerar liknande stressrespons vid samma beteendetest hos både adulta honor och hanar hos guppy och enbart honor hos zebrafisk. Resultaten föreslår att fiskars stress-system kan vara känsligare för hormonstörningar än deras reproduktion och motiverar studier på förändringar av fysiologiska stressrespons orsakade av hormonstörande kemikalier. 8. Olle Calles, Karlstads universitet. Åtgärder för fisk i reglerade vattendrag. Inställt pga sjukdom. 9. Björn Tengelin, Stuctor miljöteknik. Biomanipulering med utfiskning i Vallentunasjön Detta är ett kommunalt uppdrag att öka siktdjupet och därmed också trivseln i en tätortsnära sjö i Täby och Vallentuna kommuner, norr om Stockholm. Vallentunasjön är 600 ha, med maxdjup på 6 meter och medeldjup på 2,4 m. Omsättningstiden är drygt ett år. Efter utvärdering av metoder, studiebesök och expertutredningar valde man att tråla bort vitfisk. Sjön är näringsrik, men har inte problem med miljögifter. Syftet är att försöka skapa ett systemskifte genom att tråla ut merparten av vitfisken. Av totalt hittills 13 arter, dominerar mört och braxen i nätprovfisket. Minskat betestryck från dessa skapar utrymme för djurplankton, som i sin tur konsumerar växtplankton, allt enligt upphovsmannen Stephen R Carpenter, mottagare av Stockholm Water Prize 2011. Fisket inleddes 2010, och ska åtminstone löpa även 2011. Första året med trålning fångades 50 ton vitfisk. Mot hösten började djurplanktonsamhället att svara. Fisken rötas till biogas. Projektet omfattas av ett omfattande kontrollprogram. Projektet leds av Björn Tengelin, Structor. 10. Sven Kullander, Naturhistoriska riksmuseet Nya svenska fiskar - naturligtvis (och något om Nationalnyckeln manteldjurbroskfiskar) Sven berättade om nya fiskarter som fångats i svenska farvatten och om arbetet med Nationalnyckeln. Stor vikt har lagts vid illustrationerna. Ett band med broskfiskar har i dagarna kommit från tryckeriet. Ett andra band med benfiskar kommer om drygt ett år. 11. Anders Alfjorden, Statens veterinärmedicinska anstalt Dolt under ytan - vilda fiskars hälsa. Anders berättade om olika sjukdomar som kan drabba odlade och vilda fiskar. Liksom övriga djur och växter drabbas även fiskar av infektioner av virus, bakterier, svampar och parasiter. Vilda fiskbestånd kan fungera som reservoar för patogener och återbesmitta odlingar efter sanering. Plötslig fiskdöd i en sjö kan orsakas inte bara av miljöförändringar utan också av sjukdomsutbrott.