1. No category

Steve och Albin
Det handlar om två gamla polare. Ett stycke MC-historia från andra världskriget
som vårdas av en jämnårig man som själv är ett stycke svensk MC-historia.
Möt Steve Tell, född 1942, och hans Monark-Albin m/42.
Text:
BILD:
Birger Tommos, [email protected]
Tommos samt Tells samlingar
S
teve har fortfarande glimten i ögat.
Han är inte någon ungdom och det
är länge sedan storhetsåren på
1970-talet. Ändå är han full av en slags
stillsam och medryckande entusiasm.
Han berättar gärna om grusåkande och
det gäng han kör med. Sekunda Gubbar
kallar de sig. Riktiga långturer på slingrade grusvägar är deras favoritsysselsättning. Innan vi kommer igång med kaffe
och prat kring karriären är det något i garaget han vill visa. Steve rullar stolt ut en
Monark-Albin m/42. I mångas ögon är hojen nog inte mer än ett stycke nostalgisk
lumparhistoria. Det är gott om grånade
män som ler igenkännande när Steve tar
en sväng. För MC-historiskt intresserade
är hojen mycket mer än så. Man kan rent
av säga att Monark-Albin m/42 är det nav
som den svenska MC-historien vrider sig
runt, från mitten av 1930-talet tills långt
inpå 1960-talet. Det är väl bäst att börja
från början?
Andra världskriget hade precis brutit ut och Sverige behövde rusta upp sitt
försvar. Dåvarande statsministern Per Albin Hansson gjorde vad han kunde för att
skrämma bort potentiella fiender genom
att troskyldigt hävda att ”vår beredskap
är god”. I själva verket ljög han men det
hörde liksom till spelets regler. Han kunde inget annat göra. Nya motorcyklar var
bara en av posterna på den långa listan
över allt som försvaret behövde. Man hoppades att Husqvarna skulle kunna göra
en insats. Husqvarna hade producerat
tunga motorcyklar ända fram till mitten av 1930-talet och hade tveklöst stor
kompetens på området. Tyvärr var Husqvarna dessutom vapentillverkare och
den tillverkningen bedömdes som viktigare än eventuell motorcykelproduktion.
Försvaret letade vidare. Man hittade cykeltillverkaren Monark och båtmotortillverkaren Albin. Tillsammans utvecklade
dessa två firmor Monark-Albin m/42. Beprövat kraftpaket som har haft många olika
skepnader under historiens gång.
Husqvarna ställde ritningar på sin 1930tals 500-stånka kallad för 112 TV till
Albins förfogande. Folke Mannerstedt,
legendarisk chefsingenjör under Husqvarnas GP-storhetstid, kopplades också
in som konsult. 112 TV var hans verk och
den byggde till stor del på en brittisk
motor som hette Sturmey Archer. Denna
112 TV motor kom att ligga till grund för
Albinmotorn.
Union
I själva verket ljög han men det
hörde liksom till spelets regler
62 Utvecklingskedjan från 112 TV motorn
via Albinmotorn slingrade sig sedan
vidare. Den utgjorde några år efter
krigsslutet basen i ett seriöst försök att
Nummer 3 / 2009
Steve luftar gärna sin pie
starta en inhemsk, huvudsakligen civil,
tillverkning av större motorcyklar. Projektet kallades för Union. Tanken med
namnet var att påminna om den union
Informationstavlan under framlyktan gör att Steve
behöver besvara i alla fall en fråga mindre när han
träffar folk.
Nummer 3 / 2009
mellan Sverige och Norge som kom till
efter napoleonkrigen, som en slags kompensation för att Sverige förlorat Finland
till Tsaren. Danskarna, som under lång
tid hade dominerat Norge men dessvärre
stött Napoleon och därmed hamnat på
förlorarsidan, hade - liksom norrmännen
själva - ingen talan när unionen inrättades. 1905 sa Norge upp det hela. Men i slutet av 1940-talet ansåg Union-projektets
eldsjäl Birger Berggren att allt gammalt
groll var glömt. Han menade att hela den
norsk-svenska motorcykelmarknaden
var redo för ett nytt motorcykelmärke.
Han satte dessutom stora förhoppningar
till såväl den norska som den svenska
militären. Birger hade redan 1947, med
Försvarets goda minne, kommit över en
Monark-Albin m/42. Med den som grund
byggdes en Union-prototyp. Projektet
väckte uppmärksamhet och Birger fick
hjälp med finansieringen av bruksägaren
Erik Berglund. 1949 grundades en fabrik
i Charlottenberg. Orten valdes noga ut
för att den låg nära den norska gränsen.
En Union-racer, med en 350 SRM-motor,
vann 1950 i Hedemora. Projektet hade ordentlig med vind i seglen. 300 motorcyk-
tetsfullt renoverade Monar
k-Albin m/42.
Steve Tell kan se tillbaka på en lång karriär som
elitcyklist, Tillförlitlighetsstjärna och samlare av
veteranmotorcyklar.
lar var förhandsbeställda. Det mesta såg
ljust ut men plötsligt förändras allt. Norrmännen, nyblivna NATO-medlemmar,
var tvungna att köpa sina militärmotorcyklar från NATO-landet Storbritannien.
63
Från vänster: Guldmedalj Six Days Märkeslag från Italien 1981. Bronsmedalj SM 1965
i landsvägscykel över 18 mil. Trampcykel! SM-guld i Tillförlitlighet 125-klassen, en
av tre medaljer från respektive 1973, 1976 och 1979.
Steve kör Yamaha 500 under EM i Österrike 1981.
Birgers finansiär dog i samma veva och
arvtagarna visade tyvärr inget intresse
för Union-projektet. Några andra finansiärer gick inte att uppbringa. Vid konkursen sommaren 1951 var blott 42 av
de 300 motorcyklarna i den första serien
färdigställda.
Dämpad framgaffel
Unionmotorn var tveklöst en nära släkting
till Albinmotorn. Andra familjemedlemmar var den Litomotor som Sten ”Storken”
Lundin 1961 vann motocross-VM med
samt de Husqvarnamotorer som Bill Nilsson och Rolf Tibblin tog motocross-VM-titlar med 1960 respektive 1962 och 1963.
Att en klumpig armémotor kunde ligga
till grund för vinnarmaskiner i motocross
berodde såklart på att den byggdes om rejält. Gjutjärncylindern byttes omgående ut
Steve kör Husqvarna 125, SM-deltävling. Gissningsvis i Västerås.
och i slutändan var det i praktiken bara
vevhuset och i någon mån toppen, förvisso
modifierade, som stammade direkt från
Albinmotorn. Kända motorbyggare som
Folke Mannerstedt och Nisse Hedlund
var inblandade i att få fart på det gamla
arméjärnet. Att man överhuvudtaget gav
sig i kast med att modifiera en äldre konstruktion berodde på att Försvaret under
1950-talet sålde ut både hela hojar och
reservdelar till överkomliga priser. Men
innan dess när Monark-Albin m/42, i slutet av andra världskriget, började levereras till svenska förband var den självklart
exklusivt militär. Utvecklingsarbetet hade
tagit lång tid. Albin hade inledningsvis
producerat en sidventilsversion med 15
hästkrafter. Men efter 300 tillverkade exemplar tvingades man öka effekten. Därför tillverkades de resterande exemplaren,
Att planera sina lopp, att
läsa terrängen noggrant,
och alltid hålla jämn fart
var Steves melodi.
64 hela 3000, av denna armémotorcykel som
toppventilare. Den slutgiltiga versionen
gav 20 hästkrafter och det är en sådan
som Steve stolt visar upp. Han startar lätt
upp hojen. Den ser inte så tung ut men
väger faktiskt hela 214 kg. Några finesser
är värda att notera. Webbgaffeln är visserligen tidstypisk men den har ett sinnrikt dämpningsystem som faktiskt är både
ställbart och hydrauliskt. Fotväxeln, på
höger sida enligt äldre standard, är sammanlänkad med kopplingen. Man behöver
alltså inte nödvändigtvis dra in kopplingen när man växlar. Fram- och bakhjulet
är av samma typ och kan bytas inbördes.
Övriga specifikationer är alldagligt tidstypiska. Bakfjädringen är av plungertyp,
vilket innebär kort fjädringsväg och ingen
dämpning. Rejäla fjädrar i sadlarna gör att
det trots allt spelar mindre roll. Steve har
lagt ner mycket möda på att hojen ska
vara tidstrogen men i vissa avseenden har
han valt att vara mer praktisk än historisk. Transkedjan är av O-ringstyp, kamaxeln är vässad och primärutväxlingen är
betydligt högre än original. Uppväxlingen
av hojen ger bekvämt varvtal och en bensinförbrukning under en halvliter per mil
vid normal landsvägskörning. Steve har
kört 2500 mil på sin Monark-Albin m/42.
Nummer 3 / 2009
Han köpte hojen för 2000 kr 1983. Redan
året därpå var den färdigrenoverad och besiktigad. Ett överskottslager i Floby hade
i praktiken alla delar som behövdes men
några småsaker som till exempel läderväskor och sadlar var Steve tvungen att låta
nytillverka. Han visar förnöjt upp den militära reservdelskatalog vars artikelnummer lagret i Floby genast kände igen. En
annan underbar skrift är arméhandboken
för förare som är full av smörjinstruktioner
och allmänna uppmaningar. Stilen är gammalmodigt byråkratisk: ”Motorcykeln får
icke användas vid körning i mörker, med
mindre än att batteriet först kontrollerats
och befunnits fulladdat” och ”Vid körning
på väg eller gator, där tillfredställande belysning finnes, användes, om farten är låg,
endast parkeringsljuset”.
Trampcykelstjärna
Förutom Monark-Albin m/42 har Steve en
hel del andra veteranmotorcyklar i sitt
garage. Han pysslar dessutom med att renovera trampcyklar. Steve är full av energi men samtidigt mycket lugn och bitvis
rätt blygsam när han berättar om sin motorcykelkarriär. För många är han kanske
mest känd som Kåsavinnare 1979 men
hans tävlingshistoria på två hjul sträcker
sig betydligt längre tillbaka. Redan under tonåren sneglade Steve på motorcyklar men det var tvåhjulingar av betydligt
enklare slag som blev hans första kärlek.
Steve deltog redan 1955 som trettonåring
ett DN-sponsrat cykeljippo som kallades
för Pojk-Sexdagars. Han utmärkte sig i
sammanhanget och hamnade i Hammarbys Cykelklubb. I mitten av 1960-talet
var han elitcyklist och tillhörde de bästa
i Sverige. Mest stolt är Steve över en tredjeplats i ett SM-linjelopp över 18 mil 1965.
Bakom sig i resultatlistan hade han ingen
mindre än Gösta ”Fåglum” Pettersson.
1967 var Steve nybliven far. Han ansåg
sig inte längre ha tid med en elitsatsning
på cykel och tackade nej till att delta i
det svenska VM-cykellandslaget. När
trampcykelkarriären var under avvecklande hade Steve köpt en Maico 250 för
att motionsköra lite i skogen mest på skoj.
Motionskörande utvecklades snabbt till
tävlingsåkande. Steve hade tvåhjulingsvana men inledningsvis betydligt mindre
motorcykelvana än sina konkurrenter.
Kondition hade han däremot i överskott.
Tillförlitlighet, föregångaren till dagens
Enduro, var en sport där uthållighet och
seg råstyrka kunde betyda mer än brutal
åkskicklighet. Steve berättar gärna om
de många motocrossförare som åkt förbi
honom i skogen för att lite senare vurpa
och tappa tid. Att planera sina lopp, att
Nummer 3 / 2009
Novemberkåsan 1969. Steve på en OSSA 250.
läsa terrängen noggrant, och alltid hålla
jämn fart var Steves melodi.
Tre SM-tecken
Som junior tog Steve sina första SM-poäng redan 1967. Två år senare åkte han
OSSA 250 och med den plockade han sina
första SM-poäng som senior. Han prövade
att köra Husqvarna 250 under 1970-talets
inledande år men från 1972 till 1976 körde Steve Monark 125. Med den cykeln tog
han två SM-guld, ett 1973 och ytterligare
ett 1976. Angående det senare SM-tecknet skänker Steve generöst ett tack till
Torleif Hansén som i ett avgörande skede
det året guidade Steve till en placering
som garanterade hans totalseger. Under
senare delen av 1970-talet körde Steve
Husqvarna igen. Det gav honom ännu ett
SM-tecken i 125-klassen 1979. Samma
år vann han Novemberkåsan. Totalt fullföljde Steve elva Kåsor under sin aktiva
tid. Lägg därtill nitton GGN! I början av
1980-talet prövade Steve fyrtakts-500-Yamaha. Det gav en smula nytändning men
långsamt började adrenalinet ta slut. 1982
åkte han sin sista riktiga tävlingssäsong.
Försiktigt växlade Steve ner från toppåkare till motionsåkare. Tävlandet satt liksom i blodet. Att sänka ambitionsnivån
var en sak. Att sluta tävla var däremot
något otänkbart. Först många år senare,
efter en rejäl vurpa 2003, tyckte Steve att
det kunde vara nog även med motionstävlandet. Med åren hade han dessutom
blivit alltmer skeptisk till hur den Tillförlitlighet-sport som han började tävla i
hade utvecklats till dagens Enduro-sport.
”Långcross”, muttrar Steve och visar att
han helt enkelt tycker det var bättre förr.
Parallellt med sin svenska tillförlitlighetskarriär var Steve en av stöttepelarna i det
svenska Six Days Landslaget. Han körde
nästan alla Six Days mellan 1970 och
1983. Bästa året var 1981, då Steve var
med och vann Märkeslags-Guld åt Yamaha i Italien. Några år tidigare, 1977 i dåvarande Tjeckoslovakien, var det inte lika
kul när Steve och hela det svenska Six
Days Landslaget tvingades bryta. En lång
tävlingskarriär omfattar både med- och
motgångar. Det krävs en speciell drive för
att orka med alltsammans. Det handlar
om lugn, självförtroende och motivation.
Lite eldighet och tur är nog också bra att
ha. Steve utstrålar alltsammans. 42 :
.htm
in m /
b
l
A
/fakta
k
r
2
a
4
n
m
o
_
om M
albin
fakta
nark_
o
a
r
m
b
/
d
nu
da me 09.zednet.
Nätsi
65
2
0
0
. ze d
w
w
w