Anvisningar för rehabilitering som avser funktionsförmågan
FÖRSÄKRINGSBRANSCHENS REHABILITERING FBR rf ANVISNINGAR FÖR REABILITERING SOM AVSER FUNKTIONSFÖRMÅGAN Uppdaterade i december 2011 1(50) Dessa anvisningar har godkänts av Trafikförsäkringscentralen 12/2011. 1. REHABILITERING SOM AVSER FUNKTIONSFÖRMÅGAN 1.1. 1.2. 1.3. 1.4. 1.4.1. 1.5. Allmän definition av rehabilitering som avser funktionsförmågan, rehabiliteringens andel i hälso- och sjukvården Rehabilitering i hälso- och sjukvårdslagarna Medicinsk rehabilitering och fullt kostnadsansvar Ansvaret för att ordna och ersätta rehabilitering vid skador som inträffat före 1.1.2005 Ersättning av vårdmaterial och hjälpmedel som behövs i samband med sjukvård Ansvaret för att ordna och ersätta rehabilitering vid skador som inträffat 1.1.2005 eller därefter 2. REHABILITERINGSUNDERSÖKNINGAR OCH REHABILITERINGSPERIODER 2.1. 2.2. 2.2.1. 2.2.2. 2.2.3. 2.2.4 Rehabiliteringsundersökningar Rehabilitering i öppen vård och sluten vård Rehabiliteringsplan som ligger till grund för ersättning för rehabilitering i öppen vård och sluten vård Rehabilitering i öppen vård Rehabilitering i sluten vård Konditionsfrämjande kurser 3. PERSONLIGA HJÄLPMEDEL 3.1. 3.1.1. 3.1.2. 3.2. 3.2.1. 3.2.2. 3.3. 3.4. 3.5 3.6. 3.7. 3.8. Behovsbedömning och anskaffning av hjälpmedel Processen vid anskaffning av hjälpmedel Hjälpmedelsanskaffningar under den omedelbara rehabiliteringsperioden i sluten vård Personliga hjälpmedel som stöder funktionsförmågan Personliga hjälpmedel för dagliga göromål Hjälpmedel för rörligheten Invalidmoped eller mopedbil Hjälpmedel för fastighetsskötsel Självständig träning och hjälpmedel för tillämpad idrott Hjälpmedel i bilen Körkort Understöd eller räntefritt lån för anskaffning av bil för arbetsresor 4. HJÄLPMEDEL OCH ÄNDRINGSARBETEN I BOSTADEN 4.1. Stadigvarande bostad 4.2. Vilka ändringsarbeten kan behövas? 4.3. Ändringsarbeten som gäller gård och gångvägar 4.4. Gränsdragning: Allmän bostadsrenovering eller nödvändigt ändringsarbete? FÖRSÄKRINGSBRANSCHENS REHABILITERING FBR rf ANVISNINGAR FÖR REABILITERING SOM AVSER FUNKTIONSFÖRMÅGAN Uppdaterade i december 2011 4.5. 2(50) Anskaffning av bostad efter det att personen har blivit handikappad 5. ANPASSNINGSTRÄNING 6. RESKOSTNADER FÖRANLEDDA AV REHABILITERINGSÅTGÄRDER RESEKOSTNADER 7. MERKOSTNADER FÖR SERVICEBOENDE 7.1. 7.2. 7.3 7.3.1. 7.3.2. Serviceplan Ansvaret för ordnande av serviceboendet och serviceboendets innehåll Ersättning av merkostnaderna för serviceboende Vad omfattas av ersättningen av merkostnaderna för serviceboende? Ersättning av hjälpmedel, ändringsarbeten och personlig assistent som rehabilitering som ska ersättas ur olycksfallsförsäkringen 8. TOLKTJÄNSTER 9. ÖVRIGA KOSTNADER 9.1. 9.2. 9.3. 9.4. Träningsutbildning Understött arbete Dagverksamhet Personlig assistent FÖRSÄKRINGSBRANSCHENS REHABILITERING FBR rf ANVISNINGAR FÖR REABILITERING SOM AVSER FUNKTIONSFÖRMÅGAN Uppdaterade i december 2011 1 3(50) REHABILITERING SOM AVSER FUNKTIONSFÖRMÅGAN 1.1 ALLMÄN DEFINITION AV REHABILITERING SOM AVSER FUNKTIONSFÖRMÅGAN OCH REHABILITERINGEN SOM EN DEL AV HÄLSO- OCH SJUKVÅRDEN Lagrum Lagarna om rehabilitering som ersätts enligt lagen om olycksfallsförsäkring och enligt lagen om trafikförsäkring (625 och 626/1991), 7 § 1 mom.: Såsom rehabilitering ersätts, till den del rehabiliteringen inte enligt folkhälsolagen (66/1972) ankommer på hälsovårdscentralen eller enligt lagen om specialiserad sjukvård (1062/1989) på sjukvårdsdistriktet, behövliga kostnader för åtgärder för att upprätthålla rehabiliteringsklientens arbets- eller funktionsförmåga eller sociala funktionsförmåga och förmåga att reda sig. Rehabiliteringen ska ersättas enligt denna lag också när rehabiliteringsklienten genom hälsovårdscentralens eller sjukvårdsdistriktets försorg genomgår rehabilitering någon annanstans. (Denna bestämmelse tillämpas vid skador som inträffat före 1.1.2005). Såsom rehabilitering ersätts, till den del rehabiliteringen inte såsom sjukvård enligt folkhälsolagen (66/1972) ankommer på hälsovårdscentralen eller enligt lagen om specialiserad sjukvård (1062/1989) på sjukvårdsdistriktet, kostnader som föranleds av sådana åtgärder vid en av försäkringsanstalten/-bolaget genom en betalningsförbindelse vald rehabiliteringsplats som behövs för att främja och upprätthålla rehabiliteringsklientens arbets- eller funktionsförmåga eller sociala funktionsförmåga och förmåga att reda sig. (Denna bestämmelse tillämpas vid skador som inträffat 1.1.2005 eller senare). 1.2. Rehabilitering i hälso- och sjukvårdslagarna Hälso- och sjukvård ges i Finland närmast med stöd av två olika lagar: bestämmelser om krävande vård som anordnas av sjukvårdsdistrikten och som faller under olika medicinska discipliner finns i lagen om specialiserad sjukvård (1062/1989), medan bestämmelser om den kommunala sjukvården på lokalplanet finns i folkhälsolagen (66/1972). Enligt 14 § 1 mom. punkt 2 i folkhälsolagen (66/1972) åligger det kommunen att ordna kommuninvånarnas sjukvård, till vilken hänförs av läkare utförd undersökning och av läkare given eller övervakad vård och medicinsk rehabilitering. Enligt 14 § 3 mom. i folkhälsolagen åligger det kommunen att ta hand om ordnandet av den medicinska rehabilitering som hör till den sjukvård som avses i 14 § 1 mom. punkt 2 i folkhälsolagen, till den del det inte har stadgats att rehabiliteringen ankommer på folkpensionsanstalten. Till medicinsk rehabilitering ska utöver rehabiliterande åtgärder hänföras rådgivning, undersökning för utredande av rehabiliteringsbehovet och rehabiliteringsmöjligheterna, hjälpmedelsservice samt anpassningsträning och handledning och andra därmed jämförbara funktioner enligt vad som närmare bestäms genom förordning. FÖRSÄKRINGSBRANSCHENS REHABILITERING FBR rf ANVISNINGAR FÖR REABILITERING SOM AVSER FUNKTIONSFÖRMÅGAN Uppdaterade i december 2011 4(50) Enligt 1 § 2 mom. i lagen om specialiserad sjukvård (1062/1989) avses med specialiserad sjukvård i denna lag sådana hälsovårdstjänster inom medicinska och odontologiska specialområden som hänför sig till förebyggande av sjukdomar, undersökning, vård, den medicinska räddningsverksamheten samt medicinsk rehabilitering. Enligt 1 § 3 mom. i lagen om specialiserad sjukvård hänförs till medicinsk rehabilitering utöver rehabiliterande vårdåtgärder, rådgivning, undersökning för utredande av rehabiliteringsbehovet och rehabiliteringsmöjligheterna, hjälpmedelsservice samt anpassningsträning och handledning och andra därmed jämförbara funktioner, till den del det inte har stadgats att rehabiliteringen ankommer på folkpensionsanstalten. Den medicinska rehabiliteringens innehåll är nästan identiskt definierat i folkhälsolagen och i lagen om specialiserad sjukvård. Enligt bägge lagarna ska till medicinsk rehabilitering utöver rehabiliterande åtgärder hänföras rådgivning, undersökning för utredande av rehabiliteringsbehovet och rehabiliteringsmöjligheterna, hjälpmedelsservice samt anpassningsträning och anpassningshandledning. Enligt 1 § i förordningen om medicinsk rehabilitering (1015/1991) utgör medicinsk rehabilitering en del av den sjukvård som avses i folkhälsolagen och i lagen om specialiserad sjukvård. Däremot nämns i 14 § 4 mom. i folkhälsolagen att kommunens skyldighet inte omfattar kostnader för anskaffning av hjälpmedel, handledning i användningen av dessa samt underhåll och förnyande av dem, om behovet av hjälpmedel grundar sig på skada eller yrkessjukdom som ska ersättas enligt lagen om olycksfallsförsäkring eller trafikförsäkringslagen. Enligt 2 § i förordningen om medicinsk rehabilitering ska kommunen eller kommunalförbundet se till att de medicinska rehabiliteringstjänsterna i fråga om sitt innehåll och sin omfattning ordnas så att de motsvarar rehabiliteringsbehovet. De medicinska rehabiliteringstjänsterna är närmare definierade i förordningens 3 §; till dem hör bl.a. uppskattning av arbets- och funktionsförmågan samt härtill hörande arbetsprövning, olika terapiformer samt rehabiliteringsperioder i form av sluten vård eller öppen vård. I 5 § i förordningen om medicinsk rehabilitering definieras en rehabiliteringsplan. Enligt denna plan ska för i samråd med rehabiliteringsklienten och vid behov även med hans anhöriga utarbetas en rehabiliteringsplan. I rehabiliteringsplanen fastställs de nödvändiga rehabiliteringsåtgärderna med beaktande av de tjänster som erhålls genom socialvården, arbetskrafts- och undervisningsmyndigheterna samt folkpensionsanstalten och andra som anordnar rehabilitering, och de medicinska rehabiliteringstjänsterna inom sjukvården samordnas FÖRSÄKRINGSBRANSCHENS REHABILITERING FBR rf ANVISNINGAR FÖR REABILITERING SOM AVSER FUNKTIONSFÖRMÅGAN Uppdaterade i december 2011 5(50) med den rehabilitering som dessa anordnar. Rehabiliteringsplanens genomförande ska följas upp och planen ska regelbundet ses över. Inom hälso- och sjukvården utgör hjälpmedelstjänsterna en del av den medicinska rehabiliteringen. Hjälpmedel utlånas eller ställs till förfogande både till klienter inom den specialiserade sjukvården (centralsjukhusen och regionsjukhusen) och till klienter inom primärvården (hälsovårdscentraler). Centralsjukhusen har enheter som är specialiserade på hjälpmedel, vilka ansvarar för särskilt dyra och sällsynta hjälpmedel som kräver tekniskt kunnande eller annan specialkompetens (t.ex. eldrivna rullstolar, personlyftanordningar, ståställningar, eldrivna vårdsängar, hjälpmedel för kommunikation). Om den specialiserade sjukvården ansvarar för vården av klientens eller patientens sjukdom eller skada, ansvarar denna i regel även för hjälpmedelstjänsterna. I annat fall ansvarar primärvården för de primära hjälpmedelstjänsterna. 1.3. Medicinsk rehabilitering och fullt kostnadsansvar Enligt den allmänna definitionen i 7 § 1 mom. i lagen om rehabilitering ersätts såsom rehabilitering, till den del rehabiliteringen inte enligt folkhälsolagen (66/72) ankommer på hälsovårdscentralen eller enligt lagen om specialiserad sjukvård (1062/89) på sjukvårdsdistriktet, kostnaderna för åtgärder som behövs för att främja och upprätthålla rehabiliteringsklientens arbets- eller funktionsförmåga eller sociala funktionsförmåga och förmåga att reda sig. En viktig del av rehabiliteringen avseende arbets- och funktionsförmågan är medicinsk rehabilitering, varmed avses rehabiliteringsåtgärder som räknas till annat än den direkta sjukvården. Kostnader för medicinsk rehabilitering i anslutning till direkt sjukvård kan ersättas såsom sjukvårdskostnader eller övriga kostnader till följd av skadan enligt 5:2 § i skadeståndslagen, vilken tillämpas i trafikförsäkringen, eller såsom sjukvårdskostnader nämnda i 15 § i lagen om olycksfallsförsäkring. Inom den lagstadgade olycksfallsförsäkringen och trafikförsäkringen tillämpas från ingången av år 2005 principen om s.k. fullt kostnadsansvar, enligt vilken försäkringsbolaget för skador som inträffar efter 31.12.2004 ersätter den skadades nödvändiga sjukvård med ett belopp som motsvarar vad det i enlighet med kommunfaktureringen kostat att producera vården. Försäkringsanstalten har rätt att med betalningsförbindelse välja den plats där patienten får fortsatt vård. Samtidigt ändrades även lagarna om rehabilitering som ersätts enligt lagen om olycksfallsförsäkring och trafikförsäkringslagen så att det i 7 § i rehabiliteringslagen infördes en ändring, enligt vilken försäkringsanstalten genom sin betalningsförbindelse får välja den FÖRSÄKRINGSBRANSCHENS REHABILITERING FBR rf ANVISNINGAR FÖR REABILITERING SOM AVSER FUNKTIONSFÖRMÅGAN Uppdaterade i december 2011 6(50) rehabiliteringsplats där rehabilitering som upprätthåller och främjar funktionsförmågan ersätts.1 Dessa s.k. täky-reformer inverkar dock inte på definitionen av rehabilitering som ersätts enligt 7 § i rehabiliteringslagarna eller på ansvaret för att ordna rehabilitering. Redan innan lagändringarna trädde i kraft (=1.1.2005) har merparten av kostnaderna för rehabilitering som avses i lagrummet ersatts enligt de faktiska kostnaderna efter att vårdeller rehabiliteringsinrättningen begärt en betalningsförbindelse. 1.4. Ansvaret för att ordna och ersätta rehabilitering vid skador som inträffat före 1.1.2005 Enligt hälsovårdslagarna och lagarna om rehabilitering som ersätts enligt lagen om olycksfallsförsäkring och enligt trafikförsäkringslagen är kommunen (antingen direkt eller som medlem i ett sjukvårdsdistrikt) skyldig att ordna medicinsk rehabilitering även då rehabiliteringsbehovet grundar sig på en trafikskada eller olycksfallsskada. När den medicinska rehabiliteringen utgör en del av den direkta sjukvården, ersätts rehabiliteringskostnaderna enligt vad rehabiliteringsklienten själv skulle få betala i klientavgiften enligt lagen om klientavgifter. I de fall där klienten efter en direkt sjukvårdsperiod med sjukhusets eller hälsocentralens undersöknings- eller vårdremiss har skickats till privata fysioterapeutiska tjänster eller andra terapitjänster ersätts kostnaderna för dem enligt de faktiska utgifterna. Kostnaderna för anskaffning av hjälpmedel inom rehabilitering ersätts likaså enligt de faktiska utgifterna. Om det är fråga om hjälpmedel som behövs i sjukvården är kostnaderna för dem dock inkluderade i klientavgiften. Till den direkta sjukvården för patienter med ryggmärgsskada och svår hjärnskada har ansetts höra de rehabiliteringsperioder i sluten vård som genomförs inom ett år från det att skadan inträffade. Vid en trafikskada 16.5.1997 ådrog sig ett barn en svår hjärnskada och deltog på grund av den i en rehabiliteringsperiod vid ett rehabiliteringscenter 20.4–18.5.1998. Försäkringsanstalten ersatte inte rehabiliteringsperioden, eftersom man ansåg att den hörde till behandlingen i akutskedet. Försäkringsdomstolen (FD) slog fast att rehabiliteringsperioden skulle ersättas och hänvisade i sin motivering till att även om perioden syftade till att få medicinska rekommendationer för lämplig vård hade den handikappade också fått rehabilitering som gjorde att behandlingsperioden var klart rehabiliteringsinriktad (06618/98/3291, 26.10.1999). 1 Ytterligare information om ändringarna i betalningen av och förfarandet vid sjukvårdsersättningar finns bl.a. i EFO:s cirkulär 8/2004 och Trafikförsäkringscentralens cirkulär 42/2004. FÖRSÄKRINGSBRANSCHENS REHABILITERING FBR rf ANVISNINGAR FÖR REABILITERING SOM AVSER FUNKTIONSFÖRMÅGAN Uppdaterade i december 2011 7(50) Även om kostnaderna för anskaffning och användning av hjälpmedel ersätts inom trafikförsäkrings- och olycksfallsförsäkringssystemet, är det kommunen eller sjukvårdsdistriktet som enligt hälsovårdslagarna ansvarar för ordnandet av hjälpmedelstjänsterna t.ex. genom en hjälpmedelsenhet. 1.4.1. Ersättning av vårdmaterial och hjälpmedel som behövs i samband med sjukvård Inom olycksfallsförsäkringen kan proteser och hjälpmedel ersättas såsom kostnader för sjukvården enligt lagen om olycksfallsförsäkring eller enligt rehabiliteringslagen. Inom olycksfallsförsäkringssystemet har gränsdragningen mellan sjukvård och rehabilitering betydelse med tanke på ersättningsgrunden, eftersom sjukvård ersätts enligt 15–15 b § i lagen om olycksfallsförsäkring och kostnaderna för rehabilitering enligt lagen om rehabilitering som ersätts enligt lagen om olycksfallsförsäkring. Det faktum huruvida kostnader för hjälpmedel ersätts enligt trafikförsäkringslagen eller lagen om olycksfallsförsäkring eller med stöd av rehabiliteringslagen är av betydelse endast när skadan har inträffat före 1.1.2005, eftersom försäkringsanstaltens ersättningsansvar för sjukvård då endast omfattar klientavgiften, medan rehabiliteringskostnader i sin helhet ersätts på basis av de faktiska kostnaderna. Såväl inom olycksfallsförsäkringens som inom trafikförsäkringens rättoch ersättningspraxis ersätts medicinsk rehabilitering som getts i samband med den direkta sjukvården såsom sjukvård med stöd av folkhälsolagen eller lagen om specialiserad sjukvård. I fråga om trafikskade-, olycksfalls- och yrkessjukdomspatienter anses den direkta sjukvården i regel omfatta de rehabiliteringsperioder på vårdinrättning som genomförs inom ett år från skadan. Hjälpmedel som ersätts enligt rehabiliteringslagen är till exempel rullstolar, rollatorer och övriga hjälpmedel som förbättrar rörligheten (exklusive motorfordon – se fordon och dess extrautrustning). Hjälpmedel som hör till sjukvården och faller utanför rehabiliteringslagens ersättningsområde är alla sådana vårdmaterial, förbandsmaterial och apparater som getts i vårdsyfte för att upprätthålla livsfunktionerna eller hälsotillståndet. Sådana hjälpmedel och apparater som hör till sjukvården är bl.a.: detaljer som opereras in i kroppen (implantat) (t.ex. konstgjorda leder, ögonlinser, hjärtklaffar, pacemaker) andra anordningar som behövs på grund av insufficiens i något organ (t.ex. hemdialysapparat, insulinpump, syreberikare) FÖRSÄKRINGSBRANSCHENS REHABILITERING FBR rf ANVISNINGAR FÖR REABILITERING SOM AVSER FUNKTIONSFÖRMÅGAN Uppdaterade i december 2011 8(50) temporära stödförband och stödkorsetter, vårdsäng eller rollstol som stöder den normala läkningsprocessen utrustning för behandling av smärta och spasticitet (t.ex. läkemedelsinfusionspump, TNS-apparat, epiduralstimulator). Den skadelidande var tetraplegiker och andningsförlamad till följd av en trafikolycka. Den skadelidande, som bodde i ett servicehus, sökte ersättning för en reservrespirator och framhöll att det var det viktigaste hjälpmedlet för att upprätthålla funktionsförmågan. Försäkringsdomstolen konstaterade i likhet med försäkringsanstalten, att en respirator för vård av en andningsförlamad patient inte är ett i lagen om rehabilitering avsett hjälpmedel som förbättrar arbets- och funktionsförmågan (4848/99/308, 31.1.2000). Till exempel i amputation av arm eller ben kan behandling av sår, förband av amputationsstump och rådgivning och förberedelse av patienten under vårdperioden på avdelningen anses höra till sjukvården, men silikontutbehandling, första protes som individuellt anpassats samt egentlig användningsprotes ersätts såsom rehabilitering. I fråga om olycksfall som inträffat före 1.1.2005 utbetalas ersättning för vårdmaterial och hjälpmedel som hör till sjukvården enligt den klientavgift som eventuellt tagits ut av patienten med stöd av lagen om klientavgifter. Tidigare ersättningspraxis och granskningen av den har i detalj redogjorts för i ersättningsnämndens cirkulär 8/2007. Av detta cirkulär framgår att ansvaret för anskaffning av vårdmaterial och hjälpmedel som behövs i samband med sjukvården i allmänhet ligger hos hälsovårdcentralen i den skadades hemkommun som tar hand om beställning och anskaffning av dem till den skadade. 1.5. Ansvaret för att ordna och ersätta rehabilitering vid skador som inträffat 1.1.2005 eller därefter Om skadan har inträffat efter ikraftträdandet av totalt kostnadsansvar (= skador som inträffat fr.o.m. 1.1.2005) utbetalas ersättning för hjälpmedel, rehabilitering i sluten vård och övriga tjänster inom den medicinska rehabiliteringen i varje fall till hemkommunen eller till den enhet som är ansvarig för vården enligt de faktiska kostnaderna. Enligt principerna om totalt kostnadsansvar förutsätter ersättningen enligt de faktiska kostnaderna att den enhet som är ansvarig för vården på förhand sänder försäkringsanstalten sin uppskattning av nödvändiga rehabiliteringsåtgärder och hjälpmedel samt en begäran om betalningsförbindelse. I fråga om dessa skador har försäkringsanstalten också rätt att välja leverantör av hjälpmedel eller producent av rehabiliteringstjänster. Även för tjänster inom den medicinska rehabiliteringen som kommunen eller den instans som är ansvarig för vården skaffar som en köpt tjänst av en privat rehabiliterings- eller vårdinrättning ska begäras en FÖRSÄKRINGSBRANSCHENS REHABILITERING FBR rf ANVISNINGAR FÖR REABILITERING SOM AVSER FUNKTIONSFÖRMÅGAN Uppdaterade i december 2011 9(50) betalningsförbindelse från försäkringsanstalten. Försäkringsanstalten betalar kommunen de faktiska utgifterna för sjukvården högst enligt kommunens fakturering. Till exempel akut sjukvård av en patient med ryggmärgsskada och svår hjärnskada efterföljs i allmänhet av en vårdperiod i form av medicinsk rehabilitering på en inrättning hos en privat tjänsteproducent. Den sändande inrättningen är då sjukvårdsdistriktet, som ber försäkringsbolaget om en betalningsförbindelse för vårdperioden. Detta sker genom att sända försäkringsbolaget en vårdplan och en kostnadsberäkning av vilken behovet av medicinsk rehabilitering antingen i en kommunal eller en privat inrättning framgår. Försäkringsanstalten kan genom att ge en betalningsförbindelse godkänna vårdplanen eller på egen bekostnad överföra olycksfallspatienten till önskad vårdinrättning. 2. REHABILITERINGSUNDERSÖKNINGAR OCH REHABILITERINGSPERIODER Ersättning för rehabiliteringsundersökningar samt för rehabilitering i öppen vård och sluten vård betalas med stöd av 7 § 2 mom. punkterna 1) och 2) i rehabiliteringslagarna. Såsom rehabiliteringskostnader ersätts undersökningar för att reda ut rehabiliteringsbehovet och rehabiliteringsmöjligheterna liksom även rehabiliteringsperioder inom öppen vård eller sluten vård. Hur dessa ersätts enligt de faktiska kostnaderna har beskrivits ovan i punkt 1. 2.1. Rehabiliteringsundersökningar Rehabiliteringsundersökningar kan utföras för att bedöma rehabiliteringsbehovet och -möjligheterna och för att utarbeta en rehabiliteringsplan. Undersökningarna kan t.ex. utföras vid ett centralsjukhus rehabiliteringsundersökningsenhet (jfr förordningen om medicinsk rehabilitering) eller för exempelvis ryggmärgsskadades del vid ryggmärgsskadepolikliniken vid Kottby Rehabiliteringscenter. Boendeprövning Syftet med boendeprövning för handikappade är att kartlägga möjligheterna till självständigt boende, hjälpbehovet och lämpliga boendealternativ. Samtidigt kartläggs vilka hjälpmedel och ändringsarbeten i bostaden som den handikappade behöver. Boendeprövningen pågår vanligen i 1–3 månader. Kostnaderna för boendeprövning (hyra, serviceavgift/mentillägg och måltider) ersätts enligt de faktiska utgifterna. Boendeprövning anordnas FÖRSÄKRINGSBRANSCHENS REHABILITERING FBR rf ANVISNINGAR FÖR REABILITERING SOM AVSER FUNKTIONSFÖRMÅGAN Uppdaterade i december 2011 10(50) bl.a. i servicehus. Boendeprövning kan också handledas och anordnas i rehabiliteringsklientens hem i samarbete med hemkommunen. Servicehusboende – se punkt 7. 2.2. Rehabilitering i öppen vård och sluten vård Rehabiliteringsperioder i öppen vård och sluten vård utgör en del av den medicinska rehabiliteringen som den offentliga hälso- och sjukvården ansvarar för att ordna. Annan verksamhet inom medicinsk rehabilitering är rådgivning och handledning, utredning/bedömning av rehabiliteringsbehovet, hjälpmedelsservice, anpassningsträning och anpassningshandledning. Rehabilitering som ersätts ska vara i linje med allmänt godkänd medicinsk kunskap och den som ger vård eller terapi ska vara yrkesutbildad inom hälso- och sjukvården. Olika slags behandlingar inom alternativmedicin ersätts sålunda i allmänhet inte med stöd av rehabiliteringslagen. 2.2.1. Rehabiliteringsplan som ligger till grund för ersättning för rehabilitering i öppen vård och sluten vård Den medicinska rehabiliteringen ska alltid basera sig på en skriftlig rehabiliteringsplan som utarbetas inom den offentliga hälso- och sjukvården och som innehåller anteckningar om målsättningarna för rehabiliteringen och alla rehabiliteringsåtgärder som behövs för att bevara och förbättra rehabiliteringsklientens arbets- och funktionsförmåga. För planering och ordnande av den medicinska rehabiliteringen ansvarar den verksamhetsenhet inom den specialiserade sjukvården eller primärvården som är ansvarig för vården (centralsjukhus eller hälsovårdscentral). Rehabiliteringsplanen ska således utarbetas av den offentliga hälso- och sjukvårdsenhet som är ansvarig för vården innan klienten skrivs ut eller efter en omedelbar rehabiliteringsperiod i sluten vård. Rehabiliteringsplanen utarbetas för en viss tidsperiod och granskas minst årligen under de närmaste åren efter handikappet. Senare när situationen och behoven har stabiliserats kan rehabiliteringsplanen göras upp för 2–3 år i taget. Försäkringsanstalten uppskattar huruvida rehabiliteringen ska ersättas på basis av rehabiliteringsplanen. Om rehabiliteringsplanen innehåller tillräckliga motiveringar för rehabiliteringsbehovet och rehabiliteringsåtgärderna, kan försäkringsanstalten ge en betalningsförbindelse för en rehabiliteringsperiod i enlighet med rehabiliteringsplanen. Om rehabiliteringsplanen granskas och betalningsförbindelsens giltighetstid justeras, ska till försäkringsanstalten inlämnas en ny, uppdaterad rehabiliteringsplan. FÖRSÄKRINGSBRANSCHENS REHABILITERING FBR rf ANVISNINGAR FÖR REABILITERING SOM AVSER FUNKTIONSFÖRMÅGAN Uppdaterade i december 2011 11(50) Ersättning för den rehabilitering som behövs omedelbart efter handikappet förutsätter inte att en rehabiliteringsplan utarbetas. I detta fall begärs betalningsförbindelsen av den hälso- och sjukvårdsenhet som ansvarar för vården och rehabiliteringen. Rehabiliteringsplanen som lämnats till försäkringsanstalten ska ha samma innehåll som FPA förutsätter. FPA:s blankett för rehabiliteringsplanen kan användas också i de fall då rehabiliteringsplanen uppgörs för försäkringsanstalternas klienter. Planen kan också vara antecknad i ett E-läkarutlåtande. 2.2.2. Rehabilitering i öppen vård Rehabilitering om behövs efter sjukvårdsperioden ordnas ofta som öppen rehabilitering på klientens hemort eller i dess närhet. Rehabilitering i öppen vård är en del av den medicinska rehabilitering som behövs för främjande och upprätthållande av arbetsförmågan och som ska basera sig på den rehabiliteringsplan som har gjorts upp inom den offentliga hälso- och sjukvården. Oftast genomförs servicen av privata yrkesutövare eller rehabiliteringsanstalter. Öppen rehabilitering innebär oftast fysioterapi, ergoterapi och talterapi samt neuropsykologisk rehabilitering och psykoterapi. Därutöver kan man vid rehabilitering av hjärn- och rörelsehandikappade använda t.ex. rid-, musik- eller konstterapi. För synskadade kan t.ex. ordnas individuell handledning som gäller rörelseförmågan i form av öppen rehabilitering. Öppen rehabilitering kan samtidigt bestå av flera olika terapiformer och genomföras antingen på en terapeuts mottagning eller i form av hembesök. Terapiperiodens längd och antalet terapibesök bestäms individuellt utgående från klientens funktionsförmåga, rehabiliteringsmålsättningar samt regionala omständigheter. Självständig träning – se punkt 3.5. 2.2.3. Rehabilitering i sluten vård Rehabilitering i sluten vård innebär individuellt planerad, yrkesövergripande och intensiv rehabilitering som genomförs vid en rehabiliteringsanstalt. I genomförandet av rehabiliteringen vid rehabiliteringsanstalten deltar flera yrkesutbildade inom hälso- och sjukvården, t.ex. läkare, fysioterapeut och ergoterapeut, psykolog/ neuropsykolog samt socialarbetare. Målsättningarna för rehabilitering i sluten vård varierar inom olika sjukdoms- och skadegrupper och är också beroende av hur lång tid det gått sedan handikappet uppkom. Rehabilitering i sluten vård ska tjäna FÖRSÄKRINGSBRANSCHENS REHABILITERING FBR rf ANVISNINGAR FÖR REABILITERING SOM AVSER FUNKTIONSFÖRMÅGAN Uppdaterade i december 2011 12(50) de ändamål för upprätthållande och främjande av arbets- och funktionsförmågan som ingår i rehabiliteringsplanen. Syftet med rehabiliteringen i sluten vård kan även vara att bedöma rehabiliteringsklientens funktionsförmåga och att precisera symptombilden. Rehabiliteringsperioderna sker i huvudsak vid privata rehabiliteringsinrättningar eller på centralsjukhusens rehabiliteringsavdelningar. Innehållet och genomförandet av individuella rehabiliteringsperioder i sluten vård varierar i någon mån vid olika rehabiliteringsanstalter. FPA:s kvalitetskrav styr producenterna av rehabilitering i sluten vård, rehabiliteringens innehåll och verksamhetssätt. Även försäkringsanstalterna kan förutsätta att rehabiliteringsanstalten fyller FPA:s kvalitetskrav för att betalningsförbindelse ska beviljas. På Försäkringsbranschens Rehabilitering r.f:s webbplats (Työhönkuntoutumisen palveluverkosto) finns en sammanställning av rehabiliteringstjänsterna och prisuppgifterna för olika rehabiliteringsinrättningar (www.vkk.fi). Dagrehabilitering Verksamhet i form av sluten vård kan också genomföras som dagrehabilitering vid en rehabiliteringsanstalt. Dagrehabilitering är regelbunden verksamhet i gruppform som leds av en yrkesutbildad och genomförs t.ex. en gång per vecka. Rehabiliteringen kan t.ex. innehålla gruppfysioterapi och -motion, fritidsgrupper och gruppdiskussioner. Vid sidan av dagrehabilitering behövs ofta också individuell öppen vård eller sluten vård. Behovet av dagrehabilitering och antalet besök uppskattas alltid individuellt. Beloppet av den rehabilitering i sluten vård som ersätts Med stöd av rehabiliteringslagarna ersätts sådana rehabiliteringsperioder i sluten vård som medicinskt uppskattat är motiverade för att bevara och främja funktionsförmågan. Försäkringsanstalten bedömer alltid beloppet av den rehabilitering i sluten vård som ska ersättas på individuella grunder utifrån rehabiliteringsplanen. Bedömningen grundar sig på rehabiliteringsklientens funktionsförmåga, rehabiliteringens mål, responsen på rehabiliteringens nytta och tillgången till rehabilitering i öppen vård på hemorten. Rehabiliteringsklienterna behöver ofta rehabilitering i sluten vård för att komplettera rehabiliteringen i öppen vård. Då man inleder rehabilitering i sluten vård behövs ofta flera och längre rehabiliteringsperioder än i rehabiliteringens senare skede. FÖRSÄKRINGSBRANSCHENS REHABILITERING FBR rf ANVISNINGAR FÖR REABILITERING SOM AVSER FUNKTIONSFÖRMÅGAN Uppdaterade i december 2011 13(50) För ryggmärgsskadade är det ofta ändamålsenligt att årligen ersätta en 2–4 veckors rehabiliteringsperiod i sluten vård under de tre första åren oberoende av om rehabiliteringsklienten deltar i arbetslivet eller inte. Efter det förutsätts vid bedömningen av ersättning att rehabiliteringsplanen/begäran om betalningsförbindelse innehåller individuella motiveringar för varför man anser en rehabiliteringsperiod i sluten vård motiverad och hur lång rehabiliteringsperioden borde vara. Hos klienter som har genomgått en ben- eller armamputation är behovet av rehabilitering ofta mindre än hos ryggmärgsskadade, men också dessa klienter gynnas av en behövlig uppföljning av helhetssituationen. Då tillståndet stabiliserat sig behövs ofta inte rehabilitering i sluten vård vid sidan av rehabilitering i öppen vård. Behovet av rehabilitering i anstaltvård kan emellertid återkomma, om det sker betydande förändringar i funktionsförmågan. För hjärnskadade rehabiliteringsklienter ersätts rehabiliteringsperioder i sluten vård i regel under de två första åren, varefter fortsatt ersättning förutsätter individuella motiveringar och bedömningar av rehabiliteringsperiodens nytta. Behovet av rehabilitering i sluten vård kan fortsätta längre för sådana hjärnskadade som har motoriska problem eller talsvårigheter. Rehabiliteringsintervallen och rehabiliteringsperiodernas längd bedöms på individuella grunder för dessa klienter. Efter rehabiliteringsperioder i sluten vård kan en del av de hjärnskadade rehabiliteringsklienterna delta i dagrehabilitering, genom vilket man i vissa fall kan ersätta rehabiliteringsperioder i sluten vård. Dagrehabiliteringen som kommunen ansvarar för och som ersätts med stöd av lagen om service och stöd på grund av handikapp kan ha samma mål. Rehabiliteringsperioder i sluten vård är sällan nödvändiga då målet endast är att uppskatta huruvida en person med hjärnskada är arbetsförmögen. En motsvarande utredning kan genomföras i form av en poliklinisk undersökning eller övervakad arbetsprövning. 2.2.4 Konditionsfrämjande kurser Konditionsfrämjande kurser och andra motsvarande kurser ersätts inte i form av rehabilitering. Detta oberoende av att hälsofrämjande kurser i regel ordnas vid rehabiliteringsanstalterna. FÖRSÄKRINGSBRANSCHENS REHABILITERING FBR rf ANVISNINGAR FÖR REABILITERING SOM AVSER FUNKTIONSFÖRMÅGAN Uppdaterade i december 2011 14(50) 3. PERSONLIGA HJÄLPMEDEL Lagrum 7 § 2 mom. punkt 3): Såsom rehabiliteringskostnader ersätts kostnaderna för ordination, utprovning, anskaffning och överlåtelse av, träning med samt underhåll och förnyande av hjälpmedel som behövs på grund av handikapp som förorsakats av en skada eller sjukdom. Motiveringar Med hjälpmedel avses här för det första alla sådana redskap som anges som hjälpmedel i hälso- och sjukvårdslagstiftningen samt sådana andra hjälpmedel som klienten behöver på grund av handikapp som följer av skadan. Sjukvårdshjälpmedel ska ersättas såsom sjukvård i enlighet med lagen om olycksfallsförsäkring. Hjälpmedelsbehovet ska avgöras i första hand inom ramen för den kommunala hälsooch sjukvården. Försäkringsanstalten ska betala kostnaderna för hjälpmedel som behövs till följd av en skada som berättigar till ersättning. Vid behov ska förhandlingar föras mellan hälso- och sjukvården och den ersättningsskyldiga försäkringsanstalten, innan hjälpmedlet överlämnas. Till ersättning berättigar också hjälpmedel som underlättar klientens bilkörning, t.ex. handreglage och servostyrning. (RP 259/90, s.41) Hjälpmedel som berättigar till ersättning är alltjämt, i enlighet med tidigare ersättningspraxis, sådana kommunikationsmedel som ökar en gravt handikappads funktionsförmåga, t.ex. telefon, biltelefon, texttelevision och tolkningsapparater. Hjälpmedel som berättigar till ersättning är vidare sådana hushållsmaskiner som hjälper klienten att på egen hand klara vissa vardagssysslor, t.ex. tvättmaskin, mikrovågsugn, hushållsassistent osv. En förutsättning för ersättning är att hjälpmedlet behövs på grund av en skada eller sjukdom som berättigar till ersättning. Sådana hjälpmedel kan delvis också tillhandahållas med stöd av lagen om service och stöd på grund av handikapp. I så fall har kommunen rätt att av försäkringsanstalten få tillbaka vad den lagt ut. (RP 259/90, s.41) Om en skada förutsätter ändringar på ett hjälpmedel av standardmodell, ska de extra kostnaderna ersättas i sin helhet. Om det är fråga om ett dyrbart hjälpmedel är det också möjligt att ställa det till den handikappades förfogande medan försäkringsanstalten behåller äganderätten. Till ersättning berättigar också sådana studiehjälpmedel som den handikappade behöver hemma men inte har rätt att få genom kommunens skolväsende. (RP 259/90, s.41) Som rehabilitering ersätts hjälpmedel då behovet av dem är förorsakat av en skada som berättigar till ersättning. Målet är att genom hjälpmedlen minska eller avlägsna olägenheter till följd av funktionshinder och därigenom förbättra den handikappades möjligheter att leva självständigt, att röra på sig och klara sig på egen hand i det dagliga livet. FÖRSÄKRINGSBRANSCHENS REHABILITERING FBR rf ANVISNINGAR FÖR REABILITERING SOM AVSER FUNKTIONSFÖRMÅGAN Uppdaterade i december 2011 15(50) Behovet av olika hjälpmedel varierar beroende på skadans art och den skadelidandes funktionsförmåga. Under punkterna 3.2.1– 3.2.2 finns en uppräkning av olika hjälpmedel som oftast förekommer i ersättningsfall. Förteckningen nämner några av de allmännaste hjälpmedelsgrupperna. Frågan om ett hjälpmedel ska ersättas eller inte avgörs dock separat i varje enskilt fall utgående från den handikappades behov. 3.1. Behovsbedömning och anskaffning av hjälpmedel Nedan finns en kort beskrivning av bedömningen av behovet av hjälpmedel och anskaffningen av dem samt av de olika aktörernas uppgifter i anskaffningsprocessen. Ärendet beskrivs närmare i Ersättningsnämndens för olycksfallsärenden cirkulär 6/2009. Anvisningar för grunderna för ersättning av hjälpmedel ges också i Ersättningsnämndens för olycksfallsärenden cirkulär 8/2007. Vid bedömningen av behovet av hjälpmedel utgår man ifrån att klienten får tillgång till nödvändiga, ändamålsenliga och lämpliga hjälpmedel i rätt tid. Hjälpmedel kan skaffas till den skadades förfogande eller med äganderätt för den skadade. 3.1.1. Processen vid anskaffning av hjälpmedel Behovet av hjälpmedel konstateras antingen av klienten själv eller av en person i hans eller hennes nära omgivning eller av en yrkesutbildad inom social- och hälsovården. Den som konstaterat behovet av hjälpmedel ska kontakta den offentliga hälso- och sjukvårdsenheten som ansvarar för vården och behandlingen och via den utreda hur en noggrannare behovsbedömning av nödvändiga hjälpmedel genomförs i rehabiliteringsklientens boendekommun. Det är den offentliga hälsooch sjukvårdens uppgift att inleda en process för hjälpmedelsanskaffning. Processen för hjälpmedelsanskaffning inleds med en bedömning av hjälpmedelsbehovet, vilken genomförs av den offentliga hälso- och sjukvårdsenhet som ansvarar för hjälpmedelstjänsterna. Detta kan vara en hjälpmedelscentral eller en hjälpmedelsenhet inom specialsjukvården eller primärhälsovården i enlighet med de enskilda sjukvårdsdistriktens verksamhetssätt. Behovsbedömningen görs av en expert inom hjälpmedelsbranschen, exempelvis en fysioterapeut eller ergoterapeut eller rehabiliteringshandledare. Efter bedömningen av hjälpmedelsbehovet följer ett utprovnings- och testningsskede. Bedömningen, utprovningen och testningen kan omfatta hembesök. Efter behovsbedömningen, utprovningen och prövningen utarbetar experten från den offentliga hälsovårdsenheten ett utlåtande om kundens hjälpmedelsbehov med prisuppgifter för försäkringsbolaget. Utlåtandet FÖRSÄKRINGSBRANSCHENS REHABILITERING FBR rf ANVISNINGAR FÖR REABILITERING SOM AVSER FUNKTIONSFÖRMÅGAN Uppdaterade i december 2011 16(50) ska innehålla en beskrivning av klientens funktionsförmåga, de begränsningar i funktionsförmågan som skadan medför samt motsvarande hjälpmedel som klienten redan använder. I utlåtandet ska behovet av hjälpmedlet motiveras. Av utlåtandet ska också kort framgå hur utvärderings- och utprovningsskedet har genomförts och nämnas de alternativa hjälpmedel som beaktats vid bedömningen och som har utprovats. Det lämpligaste hjälpmedlet för klienten ska beskrivas noggrannare än de andra utprovade hjälpmedlen och det ska ges en motiverad förklaring till varför man valt att rekommendera just det hjälpmedlet för klienten bland de olika alternativen. Försäkringsanstalten behandlar den offentliga hälsovårdsenhetens utlåtande som en begäran om betalningsförbindelse. Försäkringsanstalten kan ge FBR i uppdrag att utreda hjälpmedelsärendet. I och med den s.k. principen om fullt kostnadsansvar som trädde i kraft vid ingången av år 2005 kan försäkringsanstalterna i fråga om skador som inträffat efter 1.1.2005 välja producent av rehabiliteringstjänster eller hjälpmedelsleverantör/anskaffningsställe. Försäkringsanstalten kan med sin betalningsförbindelse styra hjälpmedelsanskaffningen t.ex. till ett hjälpmedelsföretag som försäkringsbolaget har ingått avtal med, dvs. ett s.k. avtalsföretag. Om försäkringsanstalten har avtalsparter inom hjälpmedelsområdet, ska avtalsföretagets produkter beaktas vid utprovningen och valet av hjälpmedel. Nödvändiga utprovningar och inträningar genomförs i samarbete med kunden, den yrkesutbildade inom rehabiliteringsbranschen som bedömt hjälpmedelsbehovet och avtalsföretagets representant. Försäkringsanstalten fattar ersättningsbeslut på basis av begäran om betalningsförbindelse och ger en betalningsförbindelse till hjälpmedelsföretaget eller till den yrkesutbildade inom den offentliga hälso- och sjukvården som bedömt hjälpmedelsbehovet. Den skadade får ett skriftligt beslut med motiveringar. Om försäkringsanstalten med en betalningsförbindelse styr anskaffningen av hjälpmedlet till en avtalspart, ska den meddela den offentliga hälso- och sjukvården om detta. Den offentliga hälso- och sjukvården kan avtala separat med enskilda försäkringsanstalter om att man först beställer hjälpmedlet inom hälsooch sjukvården och därefter kräver kostnaderna i efterskott av den ersättningsansvariga försäkringsanstalten. Även detta förfarande förutsätter att ett utlåtande om hjälpmedelsbehovet inlämnas till försäkringsanstalten. Den offentliga hälso- och sjukvården och hjälpmedelsleverantören överlåter hjälpmedlet till klienten och lär klienten att använda det. Därtill ges instruktioner för underhåll, reparation och återlämnade av hjälpmedlet. FÖRSÄKRINGSBRANSCHENS REHABILITERING FBR rf ANVISNINGAR FÖR REABILITERING SOM AVSER FUNKTIONSFÖRMÅGAN Uppdaterade i december 2011 17(50) Hjälpmedelsbehovet kan också uppstå under en rehabiliteringsperiod i sluten vård. I sådana fall bedöms hjälpmedelsbehovet i samarbete med den vårdansvariga enheten inom sjukvårdsdistriktet, den skadade och hans eller hennes närmaste. Anstalten ska lämna in sin bedömning och sitt förslag till den offentliga hälso- och sjukvårdsenhet som ansvarar för rehabiliteringsuppföljningen, vilken inleder processen för hjälpmedelanskaffning i praktiken i enlighet med de enskilda sjukvårdsdistriktens verksamhetsanvisningar och utarbetar den egentliga begäran om betalningsförbindelse till försäkringsbolaget. 3.1.2. Hjälpmedelsanskaffningar under den omedelbara rehabiliteringsperioden i sluten vård Den inledande vården av svårt handikappade efterföljs ofta av en omedelbar rehabiliteringsperiod i sluten vård före utskrivningen. Under den omedelbara rehabiliteringsperioden samarbetar rehabiliteringsanstalten med representanten för den offentliga hälso- och sjukvården som ansvarar för hjälpmedelstjänsterna. Då rehabiliteringsanstalten och den enhet inom hälso- och sjukvården som ansvarar för vården och rehabiliteringen tillsammans har beslutat vilka hjälpmedel som ska skaffas åt klienten redan under rehabiliteringsperioden, påbörjas utprovningen och inträningen av hjälpmedlen redan på rehabiliteringsanstalten. Samarbetet med de yrkesutbildade i hemkommunen ska fortsätta även under utprovningen och inträningen. Besöken för utprovning och inträning av hjälpmedlet ska skötas i samband med de sedvanliga permissionerna. Efter bedömningen av hjälpmedelsbehovet och valet av hjälpmedel utarbetar rehabiliteringsanstalten utifrån samarbetet med representanten för den offentliga hälso- och sjukvården ett utlåtande om de hjälpmedel som klienten behöver. I utlåtandet ska även samarbetet med den offentliga hälso- och sjukvården beskrivas och ges kontaktuppgifter till den kontaktperson, tillsammans med vilken valet av hjälpmedel har gjorts. I utlåtandet ska nämnas att hjälpmedelslösningen har godkänts av den offentliga hälso- och sjukvården. Den offentliga hälso- och sjukvården skickar ett utlåtande om nödvändiga hjälpmedel för genomförandet av rehabiliteringen och utskrivning av klienten med prisuppgifter till försäkringsanstalten. Eftersom det ännu inte finns någon etablerad praxis för bedömningen av hjälpmedelsbehovet och anskaffningsförfarandet inom samarbetet mellan försäkringsbranschen och hälso- och sjukvården, kan försäkringsanstalten ge FBR ett uppdrag redan före den första primära rehabiliteringsperioden. Ett uppdrag till FBR kan även lämnas då rehabiliteringsklientens hjälpmedelsbehov inte har följts upp inom hälso- och sjukvården, eller FÖRSÄKRINGSBRANSCHENS REHABILITERING FBR rf ANVISNINGAR FÖR REABILITERING SOM AVSER FUNKTIONSFÖRMÅGAN Uppdaterade i december 2011 18(50) då man inte har tillräcklig information om rehabiliteringsklientens hjälpmedelsbehov eller situation. 3.2. Personliga hjälpmedel som stöder funktionsförmågan 3.2.1. Personliga hjälpmedel för dagliga göromål Under denna rubrik behandlas de hjälpmedel som en handikappad kan behöva i sitt hem för att så självständigt som möjligt kunna klara av sina dagliga göromål. Försäkringsanstalten avgör huruvida hjälpmedlen ersätts från fall till fall. Den allmännaste gruppen består av: stödanordningar och proteser (ofta individuellt framställda, kan även ersättas som sjukvård av olycksfallsförsäkringen) utrustning för den personliga hygienen, såsom wchjälpmedel och duschstol. Sådana behöver t.ex. ryggmärgsskadade och amputerade. Andra behövliga hjälpmedel för bl.a. ryggmärgsskadades funktionsförmåga kan vara: lyftanordning (om personen inte själv kan förflytta sig), elstyrd säng (t.ex. för tetraplegiker och paraplegiker som har problem med att ta sig upp i sängen), specialmadrass för förebyggande av liggsår, ståställning (också vid svårt rörelsehandikapp till följd av en hjärnskada) stödhjälpmedel (t.ex. stödhandtag) dessutom olika mindre hjälpredskap, t.ex. griptång, strumppådragare. Hjälpmedel för kommunikation och varseblivning, t.ex.: hjälpmedel som stöder och ersätter tal, t.ex. talsyntetisator för hörselskadade t.ex. hörapparat, hjälpmedel för telefon, hjälpmedel för att kunna lyssna på tv och radio, hjälpmedel för varseblivning av larm- och varningssignaler (såsom vibrationsanordning på väckarklocka och brandvarnare) Dator (ändamålsenlig basutrustning: centralenhet, nödvändigt operativsystem, bildskärm, tangentbord, skrivare): som hjälpmedel för kommunikation, som hjälpmedel för rehabilitering, t.ex. som medel vid aktivitetsterapi, neuropsykologisk rehabilitering och talterapi, varvid även för rehabiliteringen behövliga specialprogram (t.ex. CD-rom med träningsprogram till stöd för den språkliga rehabiliteringen i samband med talterapi) kan ersättas, FÖRSÄKRINGSBRANSCHENS REHABILITERING FBR rf ANVISNINGAR FÖR REABILITERING SOM AVSER FUNKTIONSFÖRMÅGAN Uppdaterade i december 2011 19(50) som hjälpmedel som stöder funktionsförmågan då inskränkningar i händernas funktion gör det svårt att skriva för hand, t.ex. för tetraplegiker, och extra datortillbehör, såsom bollmus eller specialtangentbord, då sådana behövs på grund av funktionsnedsättningar efter en skada. För att klienten ska kunna lära sig att utnyttja datorn och dess möjligheter är det ändamålsenligt att vid behov även ersätta datorutbildning i skälig utsträckning. För en ändamålsenlig utredning av grundutrustningen, extra tillbehör och tilläggsprogram kan det vara behövligt att utnyttja tjänster som Tikoteekki (Centret för datateknik och kommunikation), De Synskadades Centralförbund eller Invalidförbundets Rehabiliteringscenter i Kottby tillhandahåller. Kostnader för användning av dator ersätts inte med stöd av lagen om rehabilitering. Synskadade kan behöva t.ex. vit käpp, blindhund, skrivmaskin för punktskrift, läs-tv och dator med extra utrustning och tilläggsprogram. Den extra utrustningen kan bestå av bl.a. förstoringsprogram, skärmläsarprogram, talsyntetisator eller punktdisplay. Närmare information om hjälpmedel för synskadade finns på De Synskadades Centralförbunds webbplats www.nkl.fi. Närmare information om hjälpmedel för hörselskadade finns på Hörselvårdsförbundets webbplats www.kuulonhuoltoliitto.fi. Mobiltelefonen kan numera betraktas som ett så vanligt bruksföremål, att den inte ersätts som personligt hjälpmedel, även om man motiverar anskaffningen med trygghetsaspekter då den handikappade rör sig utanför hemmet. Avsikten med hjälpmedel för att behärska omgivningen är att förbättra en gravt rörelsehindrad persons möjligheter att klara sig själv i sin egen bostad. Dylika hjälpmedel som t.ex. tetraplegiker behöver är: dörröppningssystem, dörrtelefon styrning av hemelektronik (tv-apparat, videoapparat m.m.) högtalartelefon/trygghetstelefonsystem (telefonapparat och avgift för användning av trygghetstelefon ersätts) mobiltelefon som styrs med ett hjälpmedel för behärskande av omgivningen I sådana fall kan prisskillnaden mellan en dyrare telefon och en telefon till normalpris ersättas. fönsteröppningssystem FÖRSÄKRINGSBRANSCHENS REHABILITERING FBR rf ANVISNINGAR FÖR REABILITERING SOM AVSER FUNKTIONSFÖRMÅGAN Uppdaterade i december 2011 20(50) system för inställning av säng. Hjälpmedel för behärskande av omgivningen har vanligen anknytning till ändringsarbeten i bostaden, se punkt 4.2. Frågan om ersättning av hjälpmedel i hemmet tas upp under punkten om ändringsarbeten i bostaden, se punkt 4.2. 3.2.2. Hjälpmedel för rörligheten Hjälpmedel för rörligheten är bl.a.: hjälpmedel för gående (även ortoser och specialskodon) rullstol med behövliga tillbehör (även sittdyna) servomotor för manövrering eller handtrampanordning för rullstol (för att underlätta manövrering av manualrullstol) stårullstol (möjliggör ståträning och ger klienten möjlighet att fungera i upprätt ställning) eldriven rullstol hjälpmedel som underlättar förflyttning till rullstol och bil, såsom flyttbräde eller svängskiva eller svängsäte. En vanlig rullstol ersätts åt personer som på grund av sitt handikapp behöver en sådan som hjälpmedel för att kunna röra sig. Eldriven rullstol ersätts då funktionen i de övre extremiteterna är så pass nedsatt till följd av en skada som berättigar till ersättning eller av något annat skäl att den handikappade inte kan manövrera stolen för hand. En person som använder eldriven rullstol behöver i allmänhet också en vanlig rullstol. Modeller som har olika användningsegenskaper finns på marknaden. En del av dessa är bättre lämpliga för att röra sig ute i ojämn terräng. Vid val ska uppmärksamhet fästas vid rehabiliteringsklientens individuella behov och boendemiljö. Oftast behöver en handikappad två rullstolar som är lämpade för olika användningsmiljöer med beaktande av ovan nämnda principer. En rullstol kan normalt användas i tre till fem år, men dess livslängd påverkas av individuella faktorer, såsom den handikappades ålder och aktivitet, alltså av hur mycket rullstolen används osv. 3.3. Invalidmoped eller mopedbil Utgångspunkten i lagarna om rehabilitering är att stöd inte utgår för anskaffningen av en bil enbart som hjälpmedel för att främja funktionsförmågan, utan förutsättningen för att en bil ska ersättas är att personen förvärvsarbetar. En invamoped eller dess dyrare alternativ, en FÖRSÄKRINGSBRANSCHENS REHABILITERING FBR rf ANVISNINGAR FÖR REABILITERING SOM AVSER FUNKTIONSFÖRMÅGAN Uppdaterade i december 2011 21(50) mopedbil, som skaffas i stället för en bil ersätts därför i regel inte heller som ett hjälpmedel för att främja funktionsförmågan. I vissa fall kan en invalidmoped eller mopedbil ersättas, om den handikappade inte på något annat sätt självständigt kan klara av nödvändiga dagliga göromål. Det är fallet, då en handikappad på grund av sina skador inte kan röra sig på egen hand annat än korta sträckor och inte kan använda allmänna trafikmedel utan oskäligt stora svårigheter. Ytterligare en förutsättning är att den handikappade inte utan detta hjälpmedel får nödvändiga tjänster uträttade (t.ex. uppköp av dagligvaror) och att det inte finns någon annan person i hushållet som normalt sköter dessa tjänster. Försäkringsbolaget hade meddelat att en klient som blivit invalidiserad till följd av en trafikolycka skulle få ersättning för en invalidmoped. I bidrag för anskaffning av bil sökte den skadelidande, som inte förvärvsarbetade, ett belopp motsvarande anskaffningspriset för en invalidmoped med hytt. FD konstaterade att bidrag för anskaffning av bil inte kunde beviljas, eftersom den skadelidande inte förvärvsarbetade. (04845/92/2560, 14.9.1992) Ersättning av bil – se punkt 3.8. Ersättning av resekostnader – se punkt 6. 3.4. Personliga hjälpmedel som stöder funktionsförmågan Snöskoter, terränghjuling osv. I ersättningspraxis har denna typ av fordon inte ansetts berättiga till ersättning, speciellt om den handikappade använder terränghjulingen eller snöskotern enbart för hobbyändamål. Då praxis även vid ersättning av andra motordrivna fordon har varit återhållsam, anses inte heller dessa fordon berättiga till ersättning som hjälpmedel för att främja funktionsförmågan. I vissa fall kan de ersättas som hjälpmedel vid yrkesinriktad rehabilitering. Den skadelidande var förlamad i benen till följd av en trafikolycka. Personen bodde i ett egnahemshus, vars avstånd till vägen var 100 m och till närmaste serviceställen 10 km. På grund av handikappet kunde den skadelidande inte använda familjens personbil; med stöd av lagen om handikappservice hade fyra enkelresor i månaden beviljats. Den skadelidande sökte ersättning i syfte att skaffa ett terrängmotorfordon. Avsikten var att fordonet skulle användas för skötsel av dagliga ärenden samt för fiske- och bärplockningsturer. FD ansåg att ett terrängmotorfordon inte var att betrakta som ett behövligt hjälpmedel med avseende av de skador som personen orsakats vid trafikolyckan. (12708/95/3263, 10.10.1996) Som hjälpmedel för skötsel av bostadsfastighet kan ett körbart gräsklippningsfordon eller snöslunga ersättas åt en gravt rörelsehandikappad för att personen själv ska kunna sköta sin fastighet. I stället för ett körbart gräsklippningsfordon kan man även ersätta de extra tillbehör för FÖRSÄKRINGSBRANSCHENS REHABILITERING FBR rf ANVISNINGAR FÖR REABILITERING SOM AVSER FUNKTIONSFÖRMÅGAN Uppdaterade i december 2011 22(50) fastighetsskötsel som en terränghjuling behöver, fastän själva terränghjulingen inte ersätts. Besvärsnämnden för olycksfallsärenden har i sitt beslut 4824/2004 av 26.4.2005 ansett att en körbar gräsklippningsmaskin jämte snöplattor, snökedjor och hjultyngder var ett nödvändigt hjälpmedel för en person som är benamputerad. Enligt beslutet måste ersättning betalas för hjälpmedlet som används i skötseln av bostadsfastigheten enligt moderata kostnader på 4 000 euro. 3.5. Självständig träning och hjälpmedel för tillämpad idrott Motionsredskap som skaffas till hemmet (motionscykel, roddmaskin, gymredskap) betraktas inte i sig som i lagen om rehabilitering avsedda hjälpmedel. Däremot kan t.ex. ett motordrivet behandlingsredskap (Motomed) för att upprätthålla funktionsförmågan i armar och ben och för att upprätthålla uthållighetskonditionen ersättas som ett rehabiliteringshjälpmedel för en person i rullstol. Aktiv rehabilitering främjar funktionsförmågan och kan t.ex. minska behovet av fysioterapi i öppen vård. Frågan om ersättning för kostnader för självständig träning ska därför avgöras från fall till fall. För bedömningen av ersättningsfrågan ska i dessa fall ett utlåtande om aktivitetens syfte och mål samt om rehabiliteringsklientens aktivitet och självständighet inhämtas från den behandlande läkaren eller fysioterapeuten. En person som drabbats av en hjärnskada och ensidig förlamning sökte ersättning för en motionsbänk med stöd av lagen om rehabilitering. Personen hade en konditionscykel som försäkringsanstalten bekostat och dessutom ersattes rehabiliteringsperioder på anstalt med regelbundna mellanrum. FD ansåg att anskaffning av en motionsbänk under dessa omständigheter inte var att betrakta som av skadorna motiverad rehabilitering avseende arbets- eller funktionsförmågan. (FD 07625/95/767, 12.3.96) Vanliga hobbyredskap ersätts inte som hjälpmedel för rehabilitering. I vissa situationer kan ett hjälpmedel för tillämpad idrott ersättas som ett nödvändigt hjälpmedel på grund av begränsningar i funktionsförmågan med stöd av 7 § punkt 9) i rehabiliteringslagen. Utövandet av idrott ger en person som drabbats av ett handikapp möjlighet att få stöd av andra handikappade och främjar utöver den fysiska funktionsförmågan även den psykiska och sociala funktionsförmågan. Handikappade kan behöva speciella redskap för tillämpad idrott som är avsedda för personer med begränsningar i rörelseförmågan, bl.a. handdriven cykel, rullstol för spel och dans samt kälke/pulka och stöd för skidning, backåkning och åkning på is. Dessa specialredskap skiljer sig från normala hobby- och motionsredskap så till vida att behovet av dem enbart orsakas av funktionsnedsättningar till följd av en skada. FÖRSÄKRINGSBRANSCHENS REHABILITERING FBR rf ANVISNINGAR FÖR REABILITERING SOM AVSER FUNKTIONSFÖRMÅGAN Uppdaterade i december 2011 23(50) I begynnelseskedet av en hobby rekommenderas det att rehabiliteringsklienten först styrs att hyra ett redskap från Suomen Vammaisurheilu ja -liikunta VAU ry:s SOLIA-uthyrningsställen (www.vammaisurheilu.fi/fin/harrasteliikunta/solia) eller från Malikes uthyrning av funktionsredskap (www.malike.fi). Om erfarenheterna av redskapet är goda, kan överlåtandet av det i eget bruk ersättas åt rehabiliteringsklienten. I sådana fall ersätts kostnaderna för anskaffningen och eventuellt förnyande av redskapet, medan klienten själv betalar redskapets användnings- och underhållskostnader. För att möjliggöra utövande av idrott året runt har man på individuella grunder kunnat ersätta ett vinteridrottsredskap och ett sommaridrottsredskap. En slalompulka ansågs inte vara ett ersättningsbart hjälpmedel enligt lagen om rehabilitering som ersätts enligt trafikförsäkringslagen eller som annan ersättningsbar rehabilitering till en person med partiell ryggmärgsskada och förlamning i nedre extremiteterna. Försäkringsdomstolen konstaterade att slalompulkan i sig kunde anses ha nyttiga mål. Enbart hjälpmedlets nytta räcker emellertid inte till för att fylla kravet på nödvändighet i lagen och hobbyredskapet kan inte betraktas som nödvändigt för att främja och upprätthålla A:s funktionsförmåga eller sociala funktionsförmåga eller som annan ersättningsbar rehabilitering. (FD 3334:2009, 24.9.2009) 3.6. Hjälpmedel i bilen I motiveringen till rehabiliteringslagarna (RP 259/90, s. 41) står det att också hjälpmedel som underlättar klientens möjligheter att röra på sig, t.ex. manöverutrustning i bilen, berättigar till ersättning. Närmare information om marknadens rikliga utbud av hjälpmedel finns även på de olika tillverkarnas och importörernas webbplatser. Därför ges här ingen detaljerad presentation av de olika hjälpmedlen.Närmare information om bl.a. bilskatten fås genom att läsa publikationen Särskilda krav vid bilkörning. (www.ake.fi/autoilunerityis) Då man ersätter hjälpmedel för bil såväl som andra hjälpmedel utgår man ifrån att rehabiliteringsklienten enligt principen om ansvaret att förebygga och begränsa en skada ska välja en så totalekonomiskt förmånlig lösning som möjligt. Av denna anledning ska man redan vid val av bil ta reda på hjälpmedlens tillämplighet och behovet av ändringsarbeten i bilen (t.ex. att bilen har en tillräckligt rymlig kupé för användning av en rullstol). Då det är fråga om anskaffningen av ett enskilt hjälpmedel ersätts det hjälpmedel som är det förmånligaste för ändamålet. Som hjälpmedel i bilen ersätts inte anordningar som vanligen hör till standardutrustningen i nya bilar eller som lagen förpliktar föraren att använda. Exempel på vanliga anordningar som hör till standardutrustningen är t.ex. centrallås, servostyrning, elektriska fönsterhissar och inifrån reglerbara speglar. FÖRSÄKRINGSBRANSCHENS REHABILITERING FBR rf ANVISNINGAR FÖR REABILITERING SOM AVSER FUNKTIONSFÖRMÅGAN Uppdaterade i december 2011 24(50) Om bilen har skaffats begagnad och sådana hjälpmedel och sådan hjälputrustning som ersätts har varit installerad i bilen redan vid köptillfället, kan tilläggskostnaden för dessa hjälpmedel ersättas, förutsatt att bilen är högst fem år gammal. Enligt vägtrafiklagen förutsätter användningen av mobiltelefon i bilen alltid handsfree-utrustning. Således orsakar en skada inte ersättningsbara merkostnader för installering av handsfree-utrustning i bilen. Även bilnavigator är för tillfället ett så vanligt redskap att det inte ersätts som ett nödvändigt redskap på grund av skada. Backradar som inte ingår i bilens standardutrustning kan ersättas i de fall där huvudets och kroppens rotationsrörelser är avsevärt begränsade till följd av den skada som ersätts och klienten på grund av detta inte kan uppskatta avståndet bakåt. Ändringar i styranordningar ersätts då de är nödvändiga på grund av de begränsningar som skadan medfört. Förnyande av utrustningen och överföring till en annan bil ersätts i samma takt som bilskatten återbärs, dvs. vart tredje år. På marknaden finns mekaniska handreglage som fungerar med vev- eller hävstångssystem, elektriskt manövrerbara anordningar (joystick) samt reglage som installeras i ratten (s.k. rattknopp). Flyttning och ändring av manöveranordningarna för blinkrar, strålkastare och vindrutetorkare har ersatts då funktionsbegränsningar i ena armen gör det omöjligt att använda de normala manöveranordningarna. Automatväxel Merkostnaden för automatväxel på en ny bil ersätts för personer med brister i extremiteternas funktioner, t.ex. tetraplegiker och paraplegiker, samt även för dem som inte kan använda sin högra/vänstra arm. Som i lagen avsedda skäliga kostnader har för automatväxelns del betraktats högst 2 530 euro. Med automatväxel jämställs även andra växellösningar med motsvarande funktion (t.ex. så kallade robotväxlar). Enligt bilskattelagen kan den bilskatt som ingår i priset för en ny eller begagnad bil antingen helt eller delvis återbetalas till en handikappad person eller till en familj med ett handikappat barn. Återbäring kan också beviljas för en begagnad bil om det är fråga om ett fordon som har importerats begagnat och som registreras i Finland för första gången. Återbäringens belopp varierar enligt skadans art och svårighetsgrad. Om rehabiliteringsklienten har rätt att få bilskatteåterbäring, ska denna beaktas i ersättningen av automatväxel på nedan nämnda sätt. FÖRSÄKRINGSBRANSCHENS REHABILITERING FBR rf ANVISNINGAR FÖR REABILITERING SOM AVSER FUNKTIONSFÖRMÅGAN Uppdaterade i december 2011 25(50) Då rehabiliteringsklientens skada har orsakat en invaliditetsgrad på minst 80 procent eller minst 60 procent och en bil är nödvändig för att han eller hon ska kunna sköta sitt arbete eller sina studier, kan tullen återbetala bilskatten helt och hållet, dock högst 3 770 euro. Om det är nödvändigt för rehabiliteringsklienten att använda automatväxel, är den summa som återbetalas 4 980 euro. På grund av detta minskas ersättningsbeloppet för automatväxel med det belopp som hänför sig till automatväxeln av tullens bilskatteåterbäring, dvs. 1 210 euro (år 2012, www.tulli.fi). Exempel A: Rehabiliteringsklienten hade köpt en bil i fråga om vilken prisskillnaden för en bilmodell med automatväxel och manuell växel, dvs. tilläggskostnaden för automatväxel hade varit sammanlagt 3 500 euro. Rehabiliteringsklienten har fått bilskatteåterbäring enligt en invaliditetsgrad på 80 procent och för användningen av automatväxel, dvs. 4 980 euro. Som skäliga kostnader för automatväxel har man ansett vara högst 2 530 euro och tullen har höjt bilskatteåterbäringen för automatväxel som betalas på basis av invaliditet från 3 770 euro till 4 980 euro. Denna höjning minskas från den ersättning som betalas för automatväxel. För automatväxel ersätts således 2 530 e – 1 210 e = 1 320 e. Skillnaden mellan automatväxelns faktiska kostnad och den högsta kostnaden som kan anses skälig (3 500 e – 2 530 e= 970 e) ska klienten själv betala. Exempel B: Tilläggskostnaden för automatväxeln har varit 1 900 e. Den kostnad som ska ersättas räknas enligt följande: 1 900 e – 1 210 e = 690 e Om rehabiliteringsklienten har fått 40 procent i bilskatteåterbäring enligt invaliditetsgraden från tullen, innehåller bilskatteåterbäringen inte skilt en andel som hänför sig till automatväxeln. I sådana fall dras inte den andel av bilskatteåterbäringen som hänför sig till automatväxeln av från de kostnader som ersätts, dvs. det är motiverat att ersätta den tilläggskostnad som automatväxeln orsakat i sin helhet. För att tilläggskostnaderna för automatväxel ska ersättas förutsätts att man har utrett de extra kostnader som automatväxeln medför. Om den anskaffade bilmodellen endast finns med automatväxel eller om automatväxel är en standardutrustning, uppstår inte ersättningsbara tilläggskostnader. Om bilen har köpts begagnad ska det ytterligare utredas om automatväxeln har höjt bilens inköpspris. På priset inverkar bl.a. årsmodellen och det antal kilometer som bilen körts. I regel höjer FÖRSÄKRINGSBRANSCHENS REHABILITERING FBR rf ANVISNINGAR FÖR REABILITERING SOM AVSER FUNKTIONSFÖRMÅGAN Uppdaterade i december 2011 26(50) automatväxel bilpriset bara i fråga om bilar som är mindre än fem år gamla. Servostyrning Numera hör servostyrning oftast till standardutrustningen i bilar, och någon merkostnad som berättigar till ersättning uppstår därför inte. Däremot ersätts servostyrning om den bedömts vara nödvändig på grund av funktionsbegränsningar till följd av en skada. I praktiken kommer ersättning för servostyrning i fråga för personer med funktionsbegränsningar i de övre extremiteterna. Varvtalsregulator Ersättning för varvtalsregulator betalas t.ex. till tetraplegiker och paraplegiker, eftersom anordningen underlättar bilkörning med handreglare särskilt vid långa resor. Även tillståndet efter andra skador i de nedre extremiteterna som betydligt försvårar användning av gaspedalen kan berättiga till ersättning av varvtalsregulator, om personen behöver göra långa bilfärder. Bilvärmare, dvs. bensinvärmare eller kupévärmare (värmer upp utrymmet inne i bilen och håller fönstren och vindrutan rena från snö och is), kan ersättas bl.a. för personer som sitter i rullstol och har svårt att använda en fönsterskrapa. Luftkonditionering har ersatts endast när den på medicinska grunder har konstaterats vara nödvändig och den inte ingår som standard i bilen. Ryggmärgsskadade som har problem med regleringen av kroppstemperaturen (ryggmärgsskada på nivå T 6 eller högre) kan behöva luftkonditionering i bilen. Speglar som kan regleras inifrån hör ofta till standardutrustningen. Uppvärmbara sidospeglar kan ersättas under samma förutsättningar som kupévärmare, om de inte ingår i den aktuella bilmodellens standardutrustning. Specialsäten ersätts om begränsningarna till följd av handikappet gör att personen behöver det extra stödet som sätet ger för att kunna sitta tillräckligt stadigt, till exempel i fråga om ryggmärgsskadade. Övrig tilläggsutrustning i bilen kan ersättas om den är nödvändig med tanke på skadan och den inte hör till bilens standardutrustning. Ändringsarbeten för att göra bilen lämplig för rullstolsanvändare Här ingår bland annat att förse bilen med rullstolshiss, skjutdörrar, lyftanordning och ramp. Ersättning till rullstolsanvändare för dessa FÖRSÄKRINGSBRANSCHENS REHABILITERING FBR rf ANVISNINGAR FÖR REABILITERING SOM AVSER FUNKTIONSFÖRMÅGAN Uppdaterade i december 2011 27(50) anordningar avser närmast paketbilar ändrade för att passa gravt handikappade, som med hjälp av anordningarna själva kan ta sig in i och ut ur bilen och röra sig självständigt. Dessutom ersätts avlägsnande av förarstol och i dess ställe eventuellt en specialstol eller en låsanordning för rullstolen. Utöver hjälpmedlen ersätts även kostnaderna för ändringsarbetena. Även i dessa ändringsarbeten ska det redan vid planeringsskedet säkerställas att lösningen kommer att vara så ändamålsenlig, fungerande och så totalekonomiskt förmånlig som möjligt (se punkt ”hjälpmedel för bilen”). I de flesta fallen är det motiverat att begära flera specificerade anbud på genomförandet. En person som var tetraplegiker efter en trafikolycka sökte ersättning för ändringsarbeten i en paketbil av märket VW Caravelle. I arbetena ingick att sänka golvet vid förarplatsen för att få rätt sitthöjd för en person i rullstol. Dessutom gjordes den ursprungliga förarstolen till en lös stol som passade rullstolens låsanordning, för att också andra än den handikappade skulle kunna köra bilen. Nödvändiga tilläggsanordningar för bilen ersattes av försäkringsbolaget med ca 83 000 mk med undantag av de ovannämnda. FD ålade försäkringsanstalten att ytterligare ersätta kostnaderna för sänkning av bilgolvet, vilka var att betrakta som i 7 § 2 mom. 3 punkten avsedda behövliga rehabiliteringskostnader . Däremot kunde bytet av förarstol inte betraktas som en kostnad för behövlig rehabilitering på grund av handikapp, eftersom avsikten med detta ändringsarbete var att också andra personer skulle kunna köra bilen. (07569/95 /1517, 15.5.1996) Fyrpunktsbälten: Har ersatts då det ansetts nödvändigt på medicinska grunder, t.ex. vid funktionsnedsättning i kroppskontrollen. Fjärrstyrning av garagedörr: Gravt rörelsehandikappade (tetraplegiker, paraplegiker, amputerade) som behöver använda egen bil och annars har svårt att öppna och stänga garagedörren har fått ersättning för fjärrstyrd garagedörrmanövrering. Rullstolsrobot: En rullstolsrobot används för att lyfta in rullstolen i bilens bagageutrymme eller upp på taket, beroende på modellen. Roboten är behövlig för personer som inte själva kan lyfta in sin rullstol i bilen (såsom tetraplegiker eller personer med funktionsnedsättning i de övre extremiteterna eller kroppskontrollen). Vid anskaffning ska det beaktas att det finns tillräckligt rum för roboten i täckt bilparkering eller garage och att rullstolen är lämplig för användning av roboten. FÖRSÄKRINGSBRANSCHENS REHABILITERING FBR rf ANVISNINGAR FÖR REABILITERING SOM AVSER FUNKTIONSFÖRMÅGAN Uppdaterade i december 2011 28(50) 3.7. Körkort En gravt rörelsehandikappad som behöver använda bil får ersättning för de kostnader det innebär att skaffa körkort eller, om personen redan har körkort, för vad det kostar att vid behov avlägga nytt prov i körning och förnya körkortet. 3.8. Understöd eller räntefritt lån för anskaffning av bil för arbetsresor Enligt 6 § 1 mom. 8 punkten i lagen om rehabilitering kan den som är gravt handikappad få understöd eller räntefritt lån för anskaffning av bil för resor mellan bostaden och arbetsplatsen, när fortskaffningsmedlet behövs på grund av att handikappet väsentligen begränsar möjligheterna att använda kollektiva trafikmedel för arbetsresorna. Kostnader för anskaffning av bil ersätts inte med stöd av 7 §, vilket innebär att bara förvärvsarbetande kan erhålla stöd för att skaffa bil. I understöd eller räntefritt lån beviljas ett skäligt anskaffningspris i dess helhet med avdrag av bilskatteåterbäringens belopp, när rehabiliteringsklienten första gången skaffar bil efter skadan. Som ett skäligt nyanskaffningspris betraktas 25 000 euro (år 2012). En arbetande person som använder elektrisk rullstol behöver i allmänhet skaffa en paketbil för att det ska vara möjligt att transportera rullstolen till arbetsplatsen. Vid uppskattningen av det skäliga anskaffningspriset för en paketbil kan man utgå ifrån att anskaffningspriset för en paketbil i samtliga fall är något större än för en personbil. I enskilda fall ska det skäliga anskaffningspriset avgöras med beaktande av de krav som den elektriska rullstolen, rullstolshissen och andra nödvändiga hjälpmedel ställer på paketbilen. FBR:s praxis är att hälften av anskaffningskostnaden för en ny bil har beviljats som understöd, hälften som lån. Om stöd inte tidigare har beviljats för anskaffning av bil, dras den gamla bilens bytesvärde inte av från ersättningen. Stöd beviljas också för byte av en tidigare ersatt bil. I ersättningspraxisen har man utgått ifrån att bilbyte sker med tre års mellanrum i fråga om normala personbilar. Vid byte av en bil som klienten har fått stöd för dras den gamla bilens bytesvärde av från priset på den nya bilen. Mellanskillnaden som behövs vid bytet beviljas vanligen som lån. I fråga om paketbilar är det skäliga bytesintervallet längre än i fråga om personbilar. Vid uppskattningen av en paketbils ändamålsenliga bruksålder beaktas även den tekniska bruksåldern för de hjälpmedel som installerats i bilen på grund av handikappet. Det skäliga bytesintervallet för en paketbil är 6–8 år, men i varje enskilt fall ska den återstående brukstiden för de hjälpmedel som installerats i bilen beaktas samt det antal kilometer som körts med bilen. FÖRSÄKRINGSBRANSCHENS REHABILITERING FBR rf ANVISNINGAR FÖR REABILITERING SOM AVSER FUNKTIONSFÖRMÅGAN Uppdaterade i december 2011 29(50) För andel som beviljas i form av lån kräver försäkringsanstalten att betryggande säkerhet ställs. Kostnaderna för ställande av säkerhet ersätts åt rehabiliteringsklienten. Närmare information om bl.a. bilskatten fås genom att läsa publikationen Särskilda krav vid bilkörning. (www.ake.fi/autoilunerityis) FD 2.11.1992 (04257/92/3182): En studerande hade inte rätt att få understöd eller lån för anskaffning av en personbil att använda för resor som hänförde sig till studierna. Om bilen används i företagsverksamhet som förvärvsarbetsredskap – se punkten ”företagarstöd” i anvisningarna om rehabilitering som avser arbets- och förvärvsförmågan. FÖRSÄKRINGSBRANSCHENS REHABILITERING FBR rf ANVISNINGAR FÖR REABILITERING SOM AVSER FUNKTIONSFÖRMÅGAN Uppdaterade i december 2011 4. 30(50) HJÄLPMEDEL OCH ÄNDRINGSARBETEN I BOSTADEN Lagrum 7 § 2 mom. punkt 4): Såsom rehabiliteringskostnader ersätts en gravt handikappads kostnader för behövliga och skäliga hjälpmedel och anordningar i sin stadigvarande bostad samt skäliga kostnader för ändringsarbeten i bostaden; ersättning för ändringsarbeten i bostaden betalas högst en gång under en tidsperiod på fem år, om det inte finns synnerligen vägande skäl för att utföra ändringsarbeten oftare. Motiveringar Den som är gravt handikappad ska ersättas för skäliga kostnader som förorsakas av hjälpmedel och anordningar samt ändringsarbeten i sin stadigvarande bostad. Hjälpmedel och anordningar i bostaden har hittills ersatts genom olycksfallsförsäkringen i det fall att de varit sådana för den handikappades rörlighet och dagliga funktioner behövliga, löstagbara hjälpmedel som trappräcken eller -ramper och andra anordningar som underlättar framkomligheten samt tvättrumsstöd. Till ersättning på basis av olycksfallsförsäkringen berättigar med stöd av detta stadgande också sådana fasta ändringsarbeten som förbättrar möjligheterna att röra sig inomhus, byggande av hiss, breddning av dörrar m.fl. med dessa jämförbara ändringsarbeten Såsom ändringsarbeten i bostaden ersätts inte normala grundförbättringsåtgärder som har samband med boendestandarden, utan ändringsbehovet ska vara en följd av ett skadefall som berättigar till ersättning och handikapp som förorsakas av en skada. Ändringsarbeten i bostaden ersätts högst vart femte år, om det inte finns särskilda skäl att ersätta sådana arbeten oftare. Ett särskilt skäl kan vara t.ex. ändrade familjeförhållanden i och med att den skadade flyttar bort från sina föräldrar eller att familjen växer. Genom trafikförsäkringen har också hittills nödvändiga ändringsarbeten i bostaden ersatts på skadeståndsbasis. (RP 259/90, s.41–42) 4.1. Stadigvarande bostad För att ändringsarbeten i bostaden ska ersättas ska ändringsarbetena gälla en stadigvarande bostad. Stadigvarande är den bostad där den handikappade vistas största delen av tiden (där personen är ”skriven”). Den stadigvarande bostaden kan vara antingen en ägarbostad eller en hyresbostad. Då ändringsarbeten i bostaden ersätts ska ändringsbehovet ha uppkommit till följd av ett skadefall och därav förorsakade begränsningar i funktionsförmågan. Målet med ändringsarbeten i bostaden är att personen ska kunna klara sig själv i så stor utsträckning som möjligt i sitt eget hem och dess näromgivning. Ett utlåtande från FÖRSÄKRINGSBRANSCHENS REHABILITERING FBR rf ANVISNINGAR FÖR REABILITERING SOM AVSER FUNKTIONSFÖRMÅGAN Uppdaterade i december 2011 31(50) t.ex. rehabiliteringshandledare, funktionsterapeut eller fysioterapeut om vilka ändringsarbeten som kan betraktas som behövliga är bra att ha. För ändringsarbeten i en ny bostad som maken till en person i permanent sluten vård anskaffat söktes ersättning på den grund att ändringsarbetena möjliggjorde långvarigare vistelse och övernattning när patienten var hemma på permission. FBR: Ska inte ersättas, eftersom lägenheten inte är stadigvarande bostad för den person som permanent vårdas på anstalt. FD: såsom FBR (05002/92/3182, 2.11.1992). Ändringsarbeten i sommarbostad var inte ersättningsgilla som ändringsarbeten i stadigvarande bostad eller på någon annan grund. (FD 07994/96/1965, 9.6.1997). FD: Breddning av dörr på husvagn var inte ersättningsgill som ändringsarbete i bostad och inte heller i övrigt behövlig rehabilitering. (08320 och 02317/95/2945, 24.9.1996). Ansökan om ändringsarbeten i bostaden kan vara fritt utformad eller göras på en särskild ansökningsblankett. Blanketten för ansökan om ändringsarbeten i bostad samt ifyllnadsanvisningar finns på FBR:s webbplats www.vkk.fi. 4.2. Vilka ändringsarbeten kan behövas? De som oftast behöver ändringsarbeten i bostaden som stöd för funktionsförmågan är personer som använder rullstol och personer med hjärnskada, dvs. personer som har problem med rörligheten eller minnet. Ändringsarbeten i köket, t.ex. installering av kökskåp på rätt höjd, för att underlätta självständig skötsel av hemsysslor en del av väggskåpen kan vara elektriskt höj- eller sänkbara. om samtliga köksskåp förnyas i samband med ändringsarbetena, ersätts den del av skåpen som minskar funktionsbegränsningarna och möjliggör självständigt arbete i köket Arbetsyta med fritt utrymme undertill gör det lättare att utföra sysslor sittande i rullstol Utdragbara korgvagnar i nedre skåpen Reling vid arbetsytan eller handtag av relingstyp på skåpen Keramisk spishäll ”Spisvakt” (för personer som har problem med minnet) Separat ugn som installerats på högre höjd än normalt samt Kylskåp, om det befintliga fungerande kylskåpet måste bytas ut därför att personen inte når att använda det. FÖRSÄKRINGSBRANSCHENS REHABILITERING FBR rf ANVISNINGAR FÖR REABILITERING SOM AVSER FUNKTIONSFÖRMÅGAN Uppdaterade i december 2011 32(50) Diskmaskin, mikrovågsugn och tvättmaskin betraktas numera som så vanliga bruksföremål i hushållet, att anskaffningskostnader för dem inte ersätts med stöd av lagen om rehabilitering. Kostnader för anskaffning av torktumlare ersätts däremot för personer som använder rullstol. Badrum/wc Placering av wc-stolen så att det finns tillräckligt med utrymme för stödhandtag eller andra hjälparrangemang Vid behov tvättställ av specialmodell, avställningsyta bredvid tvätthon För att ordna duschutrymme kan det bli nödvändigt att avlägsna badkaret Spegel och annan interiör placeras tillräckligt lågt nere för en person som använder rullstoll Vid behov skåp för vårdtillbehör Ytterligare ett nödvändigt ändringsarbete kan vara att byta till halkfritt golvmaterial Ändringsarbeten i fuktiga utrymmen blir ofta dyrare till följd av kostnaderna för ombyggnad av fuktspärrar, t.ex. i samband med att man tar bort badkaret och bygger ett duschutrymme Bastu Bastulave vars höjd kan regleras eller Bastuugn av specialtyp som gör att värmen sprider sig tillräckligt lågt Placering av bastulaven med hänsyn till handikappet. Övrigt att beakta: Hyllornas utformning i klädrum eller klädskåp Tillräckligt breda dörrar eller dörröppningar t.ex. för att en rullstol ska rymmas igenom. Installering av skjutdörrar i stället för vanliga dörrar i små utrymmen Hindrande trösklar kan avlägsnas eller förses med ramper Om bostadens nivåskillnader – utifrån in eller inne i bostaden – är för stora för ramper eller om boendeutrymmena är belägna i två plan, kan en trapphiss el. dyl. vara ett nödvändigt hjälpmedel för att den handikappade ska kunna röra sig utan hjälp Ett tappställe för rengöring av hjulen på rullstolen kan behövas Ändringsarbeten framför bostadens ytterdörrar: plan, ramper, utskjutande tak osv. FÖRSÄKRINGSBRANSCHENS REHABILITERING FBR rf ANVISNINGAR FÖR REABILITERING SOM AVSER FUNKTIONSFÖRMÅGAN Uppdaterade i december 2011 33(50) För att få extra utrymme runt bilen för inlastning/urlastning av rullstol kan det vara nödvändigt att göra garaget bredare Elmanövrerad garagedörr Byggande av täckt bilplats Anordningar för behärskande av omgivningen har ofta anknytning till ändringsarbeten i bostaden. I samband med ändringsarbeten i bostaden ersätts även skäliga kostnader för planering av ändringarna, rör- och elarbeten som ändringarna påkallar samt därav föranledda kostnader för reparation av golv-, vägg- och takytor. 4.3. Ändringsarbeten som gäller gård och gångvägar För personer som använder rullstol ersätts kostnader för att belägga en skälig yta av gångvägar med antingen plattor eller asfalt. Likaså ersätts schaktningsarbete o.a. arbeten som beläggningen förutsätter. Dränering och brunnar räknas däremot som grundläggande förbättringsarbeten och kostnaderna för dem ersätts inte. Gångvägar på gården till en tetraplegikers egnahemshus hade belagts med betongplattor, vilket förordats av FBR, och personen sökte ersättning för kostnaderna. FD ansåg att 12 000 mk för beläggning av gångvägarna skulle ersättas. (FD 10816/96/3641, 4.11.1997). 4.4. Gränsdragning: Allmän bostadsrenovering eller nödvändigt ändringsarbete? Enligt motiveringarna till lagen om rehabilitering ska normala grundläggande förbättringsåtgärder som gäller boendestandarden inte ersättas med stöd av lagen, utan ändringsbehovet ska ha sitt upphov i ett skadefall som berättigar till ersättning och i de begränsningar som skadan orsakat. Gränsdragningen mellan grundläggande förbättringsarbete och till ersättning berättigande ändringsarbete är inte alltid entydig. Grundläggande förbättringsarbete kan man tala om då byggentreprenaden höjer bostadens värde eller då sanering hade behövts även utan handikappet. Till den del inredningen måste förnyas till följd av skadan ska värdet på de gamla fasta inventarierna inte beaktas vid uppskattningen av ersättningsbeloppet, om det inte är uppenbart att de oberoende av skadan även annars hade behövt förnyas samtidigt. En handikappad hade gjort ändringsarbeten i bastun och köket i sin radhuslägenhet. FD ansåg att ersättningen för kökets del skulle omfatta kostnaderna för lyftanordningar till skåpen jämte montering av FÖRSÄKRINGSBRANSCHENS REHABILITERING FBR rf ANVISNINGAR FÖR REABILITERING SOM AVSER FUNKTIONSFÖRMÅGAN Uppdaterade i december 2011 34(50) anordningarna, borttagning av nedre skåp och ersättning av diskbordet med ett nytt, anskaffning av skåpugn och spishäll till skäligt pris samt för bastuns del breddande av dörröppning och byte av dörr och golvmaterial. Det ansågs inte behövligt att byta ut alla skåp i köket, utan konstaterades att om detta gjordes skulle ¼ av kostnaderna för skåp till skäligt pris samt monteringsarbetena ersättas. För bastulavens del var det fråga om sanering. FD: såsom FBR (05105/92/3182, 2.11.1992). Till lösningar som innebär utökning av byggandens nyttoareal och byggande av nya konstruktioner har inställningen varit negativ, med undantag av tak över vägar som en person i rullstol använder utomhus och andra konstruktioner som behövs för att bekämpa halka på dessa vägar. Avgörande när ersättningsfrågan bedöms är emellertid huruvida byggandet av tilläggsareal har varit det ändamålsenligaste och förmånligaste sättet att genomföra de nödvändiga ändringsarbetena jämfört med ändringsarbeten i de redan existerande utrymmena. Vid en trafikolycka 10/70 hade den skadelidande ådragit sig sådana kroppsskador att vänstra benet måste amputeras vid låret. Rörligheten försvårades ytterligare av artros i höger knä. Personen rörde sig med hjälp av kryckor och ibland med rullstol. Såsom ändringsarbeten i bostaden ersatte försäkringsanstalten byggande av yttertrappa med ramp, byte av garagedörr, ny bastulave samt nya trappsteg och ny ledstång på innertrappan. Kostnaderna för dessa uppgick till cirka 28 000 mark (år 1996). Därutöver sökte den skadelidande ersättning för ett utskjutande tak att placeras ovanför yttertrappan. Motiveringen var att snö från taket föll ned på trappan och rampen och frös till is, vilket gjorde det farligt att röra sig där. Rehabiliteringsnämnden vid FBR ansåg att ett tak ovanför yttertrappan inte berättigade till ersättning. Ingången fanns vid husets gavel, och där föll ingen snö från taket. Ett extra tak skulle inte heller ge skydd mot snö som fördes dit av vinden. Dessutom kunde den skadelidandes bror, som bodde i samma hus, sköta om halkbekämpningen vid trappan. Den skadelidande överklagade försäkringsanstaltens avslag hos FD. För FD företedde den skadelidande ett utlåtande från stadens byggnadsinspektör, enligt vilket ett tak ovanför trappan var att betrakta som behövligt, eftersom det skulle bli lättare att vintertid komma in genom ytterdörren då mindre snö följer med in i trappuppgången och vindens effekt är dämpad. FD ålade försäkringsanstalten att med sammanlagt 20 000 mk ersätta kostnaderna för att bygga ett tak ovanför yttertrappan. I motiveringarna nämndes att ett tak av detta slag var behövligt med tanke på personens handikapp. Högst 20 000 mk i kostnader ansågs utgöra ett skäligt belopp. (04364/97/497, 3.2.1998). FD: skyddstak i halkbekämpningssyfte ovanför en ramp och glas längs rampens sida var inte en grundläggande förbättring, utan till ersättning berättigande ändringsarbete i bostad (02426/93/1777, 16.6.1993) (FBR var av samma åsikt). FÖRSÄKRINGSBRANSCHENS REHABILITERING FBR rf ANVISNINGAR FÖR REABILITERING SOM AVSER FUNKTIONSFÖRMÅGAN Uppdaterade i december 2011 35(50) 4.5. Anskaffning av bostad efter det att personen har blivit handikappad När en bostad hyrs, köps eller byggs först efter det att personen drabbats av ett handikapp är utgångspunkten den, att man redan då bostaden skaffas ska sträva efter att funktionsbegränsningarna blir beaktade vid valet av bostad eller vid planeringen och uppförandet av ett nybygge. Härvidlag är det fråga om den i rättspraxis allmänt tillämpade principen om förebyggande och begränsning av skada: den skadelidande ska för egen del bidra till att extrakostnaderna blir så små som möjligt. Vid nybyggnadsobjekt ersätts som ändringsarbetskostnader den skäliga prisskillnaden mellan en normal lösning och en speciallösning. Kostnader för exempelvis byggandet av en täckt bilparkering eller ett garage ersätts inte i samband med nybygge, eftersom byggandet av dem även i övrigt är vanligt i samband med byggande och nybyggande. Då man bygger ett nytt kök och väljer ny köksinredning är valet av höjden på arbetsbord samt valet av skåp med utdragbara lådor allmänna grundlösningar, som inte orsakar ersättningsbara tilläggskostnader. Ändringsarbeten i bostaden ersätts högst vart femte år, om det inte finns särskilda skäl att ersätta sådana arbeten oftare (se lagmotiveringarna ovan). En handikappad hade flyttat till en större bostad på grund av förändrad familjesituation. Den bostad man köpt var ett gammalt egnahemshus i två våningar, byggt på en sluttningstomt. Ingången och bostadsrummen var belägna i övre våningen, medan bottenvåningen innehöll garage och bastu, till vilka det inte fanns förbindelse inomhus. För att bygga en förbindelse krävdes en rullstolshiss, som kostade 170 000 mk. Försäkringsanstalten ansåg att rullstolshissen inte ska ersättas, eftersom den handikappade skaffat en bostad där förbindelse saknades mellan bostadsvåningen och bottenvåningen, trots att det på orten hade funnits möjlighet att skaffa en annan bostad inom skälig tid. En sådan annan bostad hade till skälig kostnad kunnat ändras så att den blivit lämplig med tanke på funktionsbegränsningarna. Försäkringsanstalten ersatte gårdsarbeten och dörrändringar. FD: Med beaktande av att den handikappade hade skaffat bostaden först efter handikappet, då hänsyn till rörlighetsbegränsningarna hade kunnat tas redan vid anskaffningen av huset, kunde kostnaderna för att bygga en rullstolshiss inte betraktas som i lagen avsedda skäliga kostnader (FD 02306/94/355, 31.1.1995). – Samma ställningstagande i fallet FD 03478/98/429, 10.2.1999, där det visserligen konstaterades att försäkringsbolagets ersättning på 95 000 mk (som motsvarade skäliga ändringsarbeten i ett egnahemshus i ett plan) var tillräckligt stor för att täcka de skäliga kostnader som lagen avser. FD: Utvidgning av bostadsrum, byggande av farstu och garage samt förnyande och målning av byggnadens yttre väggbeklädnad utgjorde tillbyggnad och grundläggande förbättring och skulle inte ersättas som rehabiliteringskostnad. Breddande av husvagnsdörr skulle inte ersättas som ändringsarbete i bostad och var inte heller i övrigt behövlig rehabilitering på grund av skador. (FD 08320 och 02317/95/2945, 24.9.1996). FÖRSÄKRINGSBRANSCHENS REHABILITERING FBR rf ANVISNINGAR FÖR REABILITERING SOM AVSER FUNKTIONSFÖRMÅGAN Uppdaterade i december 2011 36(50) En person som blivit handikappad hade låtit bygga ett egnahemshus och sökte ersättning bl.a. för ändring av terrassen till ett vindfång, köksskåp som kunde justeras i höjdled, löstagbara rullstolsramper och det extra antal kvadratmeter som användningen av rullstol krävde. Försäkringsanstalten ersatte ramperna, men däremot inte andelen på 12 000 mark för justerbara skåp och ändringar av terrassen (inglasning). FD: Ändringsarbetena var inte i sin helhet behövliga och skäliga, eftersom personen låtit bygga sitt egnahemshus först efter det att handikappet uppkommit och funktionsbegränsningarna således hade kunnat beaktas redan då huset planerades och byggdes. 12 000 mark kunde betraktas som skälig ersättning. Justerbara skåp kunde inte anses behövliga, eftersom den handikappade förutom med rullstol var i stånd att röra sig utan rullstol med hjälp av protes. Kostnaden för tilläggsareal i bostaden räknades inte som kostnad för ändringsarbeten som ska ersättas. (FD 05014/96/1804, 28.5.1997). FÖRSÄKRINGSBRANSCHENS REHABILITERING FBR rf ANVISNINGAR FÖR REABILITERING SOM AVSER FUNKTIONSFÖRMÅGAN Uppdaterade i december 2011 5. 37(50) ANPASSNINGSTRÄNING Lagrum 7 § 2 mom. punkt 5): … såsom rehabilitering ersätts kostnaderna för en rehabiliteringsklients anpassningsträning, inklusive nödvändiga rese- och boendekostnader i samband med en anhörigs eller faktisk vårdares deltagande i anpassningsträningen samt ersättning för en sådan persons inkomstbortfall. Motiveringar Klientens kostnader för anpassningsträning har ersatts såsom rehabilitering i enlighet med gällande lagar för handikappade. För anpassningsträning betalas ersättning bl.a. till astmatiker, rullstolsbundna och hörselskadade. (RP 259/90, s.42) Enligt stadgandet ska också en nära anhörigs deltagande i anpassningsträningen ersättas i enlighet med tidigare praxis. Då en anhörigs deltagande behövs ska till klienten betalas härav förorsakade rese- och boendekostnader samt skälig ersättning för inkomstbortfall, i det fall att den anhöriga måste ta ledigt från sitt arbete. Med en anhörig jämställs också andra som de facto vårdar klienten och vars deltagande i anpassningsträningen är nödvändigt. Med en anhörig eller annan avses i regel en person som är bosatt i samma hushåll. En ledsagare under anpassningsträningen kan behövas också annars, t.ex. om klienten bor i ett servicehus. (RP 259/90, s.42) Syftet med anpassningsträning är att göra rehabiliteringsklienter och deras anhöriga bättre rustade för den nya situation i livet som ett handikapp innebär. Träningen går ut på att stärka klienten i kontrollen över sitt liv, förmågan att klara av dagliga sysslor och tilliten till egna lösningsmodeller. En viktig del av anpassningsträningen är också det stöd som klienten under träningsperioderna får genom att bli bekant med människor som befinner sig i samma livssituation. Andra rehabiliteringsperioder vid anstalt skiljer sig från anpassningsträningen genom att rehabiliteringens mål i dem har sin tyngdpunkt på fysisk rehabilitering och hjälpmedelskartläggning. Anpassningsträning i kursform ordnas bl.a. för gravt handikappade, för syn- och hörselskadade samt för personer som insjuknat i arbetsrelaterad astma. Kurser ordnas av handikapporganisationerna samt rehabiliteringsinrättningarna. Anpassningsträningskurser kan ersättas från fall till fall (t.ex. svår astma). Att begränsa ersättningen för anpassningsträning till en enda period efter handikappets uppkomst är ofta inte motiverat, utan behovet följer förändringarna i den handikappades livssituation. Tänker man särskilt på barnen kan kurserna handla om stöd att vara förälder, tonåringens FÖRSÄKRINGSBRANSCHENS REHABILITERING FBR rf ANVISNINGAR FÖR REABILITERING SOM AVSER FUNKTIONSFÖRMÅGAN Uppdaterade i december 2011 38(50) självständighetsprocess, övergången till vuxenlivet osv. Även inträdet i arbetslivet kan underlättas med kurser. Frågan om hur många anhöriga som kursdeltagare kan betraktas som ett skäligt antal måste avgöras från fall till fall. En förutsättning för att en anhörig som deltar i en kurs ska få ersättning för sina kostnader är dock att den handikappade själv deltar i kursen. FÖRSÄKRINGSBRANSCHENS REHABILITERING FBR rf ANVISNINGAR FÖR REABILITERING SOM AVSER FUNKTIONSFÖRMÅGAN Uppdaterade i december 2011 39(50) 6. RESKOSTNADER FÖRANLEDDA AV REHABILITERINGSÅTGÄRDER RESEKOSTNADER Lagrum 7 § 2 mom. punkt 6): ... såsom rehabilitering ersätts rehabiliteringsklientens resekostnader i samband med deltagandet i rehabiliteringen. Motiveringar Såsom rehabilitering ersätts också av rehabiliteringsåtgärder som avses ovan i punkterna 1–4 föranledda behövliga och skäliga reskostnader. Med resor avses klientens resor mellan sitt hem och rehabiliteringsanstalten, läroinrättningen eller motsvarande. Med att reskostnaderna ska vara skäliga avses att klienten ska använda det förmånligaste fortskaffningsmedel som hans skada tillåter (punkt 5). För den som är intagen på en anstalt anses också regelbundna besök till hemmet vara behövliga resor (punkt 6). Kostnader som berättigar till ersättning är endast reskostnaderna i punkterna 5 och 9. Av fritidsresor förorsakade extra kostnader till följd av skadan ska ersättas särskilt, bl.a. med menersättning som avses i lagen om olycksfallsförsäkring eller med ersättning för bestående lyte och men som avses i trafikförsäkringslagen. (RP 259/90, s.42) Bland reskostnader som ska ersättas behandlas i detta sammanhang bara kostnader föranledda av rehabiliteringsåtgärder som är nämnda vid 7 § i rehabiliteringslagen. Till övriga delar tas ersättningen av resekostnader upp i anvisningarna beträffande rehabilitering som avser arbets- och förvärvsförmågan. Vid användningen av kollektiva trafikmedel ersätts resekostnaderna enligt taxan för kollektiva trafikmedel eller vid användningen av egen bil med 0,25 €/km. Då handikappet gör det omöjligt för en rehabiliteringsklient att utnyttja kollektiva trafikmedel eller egen bil kan kostnaderna för användning av taxi ersättas i enlighet med kvitton. Bidrag eller lån för anskaffning av bil beviljas inte till andra än personer som arbetar även om anskaffningen av en bil är nödvändigt på grund av grava funktionsbegränsningar. Hjälputurstning som behövs i bilen på grund av funktionsbegränsningar ersätts däremot (se punkt 3.3 och 3.4). FÖRSÄKRINGSBRANSCHENS REHABILITERING FBR rf ANVISNINGAR FÖR REABILITERING SOM AVSER FUNKTIONSFÖRMÅGAN Uppdaterade i december 2011 40(50) Försäkringsbolaget hade meddelat att en klient som blivit invalidiserad till följd av en trafikolycka skulle få ersättning för en invalidmoped. I bidrag för anskaffning av bil sökte den skadelidande, som inte förvärvsarbetade, ett belopp motsvarande anskaffningspriset för en invalidmoped med hytt. FD konstaterade att bidrag för anskaffning av bil inte kunde beviljas, eftersom den skadelidande inte förvärvsarbetade (04845/92/2560, 14.9.1992). FD 19.12.1996 (08743/95/4495): En kommun som med stöd av lagen om service och stöd för handikappade hade ordnat färdtjänst åt en boende i ett servicehus krävde att få kostnaderna ersatta av trafikförsäkringen. Syftet med resorna var enligt socialsekreterarens utredning att upprätthålla och främja personens sociala och psykiska funktionsförmåga. Resorna företogs dels för rekreation, dels för skötsel av ärenden samt för besök hos släktingar och bekanta. FD ansåg det inte påvisat att resorna föranletts av deltagande i rehabilitering och konstaterade att de inte heller i övrigt kunde betraktas som rehabilitering avseende arbets- eller funktionsförmågan hos en trafikskadad person. FÖRSÄKRINGSBRANSCHENS REHABILITERING FBR rf ANVISNINGAR FÖR REABILITERING SOM AVSER FUNKTIONSFÖRMÅGAN Uppdaterade i december 2011 7. 41(50) MERKOSTNADER FÖR SERVICEBOENDE Lagrum Lagen om rehabilitering som ersätts enligt lagen om olycksfallsförsäkring; 7 § 2 mom. punkt 7) (från 1.1.2005): såsom rehabiliteringskostnader ersätts de merkostnader som en gravt handikappad har för serviceboende per dag högst till det dubbla beloppet av det högsta mentillägg som avses i 20 § 2 mom. i lagen om olycksfallsförsäkring. Lagen om rehabilitering som ersätts enligt lagen om trafikförsäkring; 7 § 2 mom. punkt 7): de merkosnader som en gravt handikappad person har för serviceboende. Motiveringar Det föreslås att paragrafens 2 mom. punkt 7 ändras så att det även föreskrivs om beloppet av ersättning för merkostnader för serviceboende. Genom ändringens stärks praxis inom försäkringsrätten. (RP 158/2004, s. 25: gäller lagen om rehabilitering som ersätts enligt lagen olycksfallsförsäkring från 1.1.2005). I samband med serviceboende ersätts de extra kostnaderna som orsakas av serviceavgiften. Däremot ersätts inte de allmänna boendekostnaderna och inte heller kostnaderna för mat och annat som hör till normalt uppehälle. Att ersättning betalas för serviceavgiften är en utvidgning jämfört med de nuvarande lagarna. (RP 259/90, s.42) 7.1. Serviceplan Enligt lagen om service och stöd på grund av handikapp (380/1987) ska kommunen sörja för att tjänster och stöd för handikappade ordnas. Syftet med service och stöd för handikappade är att främja de handikappades förutsättningar att leva och vara verksamma som jämbördiga medlemmar av samhället. Målet är också att förebygga och undanröja olägenheter och hinder som handikappet medför (1 §). Enligt 8 § 2 mom. i lagen om service och stöd på grund av handikapp ska kommunen ordna skälig färdtjänst jämte följeslagarservice, dagverksamhet, personlig assistans och serviceboende för en gravt handikappad som på grund av sitt handikapp eller sin sjukdom nödvändigt behöver sådan service för att klara de funktioner som hör till normal livsföring. Kommunen har dock inte särskild skyldighet att ordna serviceboende eller personlig assistans, ifall tillräcklig omsorg om den gravt handikappade inte kan tryggas genom åtgärder inom den öppna vården. Enligt 9 § 1 mom. i lagen om ändring av lagen om service och stöd på grund av handikapp (981/2008) ersätts en handikappad, enligt det behov som följer av hans eller hennes handikapp eller sjukdom, helt eller delvis för sina kostnader för stöd som behövs för att syftet med denna lag ska nås samt för sina extra kostnader för sådana kläder och FÖRSÄKRINGSBRANSCHENS REHABILITERING FBR rf ANVISNINGAR FÖR REABILITERING SOM AVSER FUNKTIONSFÖRMÅGAN Uppdaterade i december 2011 42(50) sådan specialkost som behövs på grund av handikappet eller sjukdomen. Av kostnaderna för anskaffning av redskap, maskiner och anordningar som den handikappade behöver för att klara de dagliga funktionerna ersätts hälften. Kostnaderna för sådana nödvändiga ändringsarbeten som till följd av handikappet måste utföras på redskap, maskiner eller anordningar av standardmodell ersätts dock i sin helhet. Enligt 9 § 2 mom. i lagen om ändring av lagen om service och stöd på grund av handikapp ska kommunen ersätta en gravt handikappad för skäliga kostnader för ändringsarbeten i bostaden samt för anskaffning av redskap och anordningar i bostaden, om dessa åtgärder med hänsyn till handikappet eller sjukdomen är nödvändiga för att den handikappade ska klara de funktioner som hör till normal livsföring. Kommunen har dock inte särskild skyldighet att ersätta kostnaderna, ifall tillräcklig omsorg om den gravt handikappade inte kan tryggas genom åtgärder inom den öppna vården. Kommunen ska inleda utredningen av behovet av service och stöd senast den sjunde vardagen efter det att den handikappade eller hans eller hennes företrädare har tagit kontakt (3 a § i lagen om service och stöd på grund av handikapp). För utredande av behovet av service förutsättas att kommunens myndigheter personligen träffar klienten och i regel gör ett hembesök. För utredandet av en handikappads behov av service och stöd ska en serviceplan göras upp. Serviceplanen är en plan som utarbetats i samarbete mellan de sociala myndigheterna och klienten och i vilken man antecknar de service-, stöd-, tjänste- och rehabiliteringsformer som klienten eller hans eller hennes familj behöver för att klara vardagen. Serviceplanen justeras enligt behov, minst med 2–3 års intervall. Serviceplanen uppgörs skriftligen och den ska innehålla alla tjänster som personen behöver. Serviceplanen är inte ett beslut om ordnande av en tjänst eller en stödåtgärd, men den utnyttjas emellertid när man beslutar om vad stödet ska innehålla, hur det ska ordnas och i hur stor omfattning stöd behövs. Serviceplanen inlämnas till försäkringsanstalten. För att försäkringsanstalten ska kunna fatta beslut om huruvida tilläggskostnaderna för serviceboende ska ersättas, behövs förutom en serviceplan även ett beslut om serviceboende. 7.2. Ansvaret för ordnande av serviceboendet och serviceboendets innehåll Enligt 8 § i lagen om service och stöd på grund av handikapp (380/1987) ska kommunen ordna skälig färdtjänst jämte ledsagarservice, tolktjänst samt serviceboende för en gravt handikappad som på grund av sitt handikapp eller sin sjukdom nödvändigt behöver sådan service för att klara de funktioner som hör till normal livsföring. FÖRSÄKRINGSBRANSCHENS REHABILITERING FBR rf ANVISNINGAR FÖR REABILITERING SOM AVSER FUNKTIONSFÖRMÅGAN Uppdaterade i december 2011 43(50) Om den handikappade är i behov av fortgående anstaltsvård, har kommunen ingen särskild skyldighet att ordna serviceboende. Kommunen ska ordna serviceboende för en person som antingen fortlöpande eller annars i särskilt stor utsträckning behöver en annan persons hjälp för att klara sina dagliga sysslor. I 11 § i förordningen om service och stöd på grund av handikapp (759/1987) när det gäller att ordna serviceboende anses som gravt handikappad den som på grund av sitt handikapp eller sin sjukdom fortlöpande, under olika tider av dygnet eller annars i särskilt stor utsträckning behöver en annan persons hjälp för att klara av sina dagliga sysslor och som inte är i behov av kontinuerlig anstaltsvård. Serviceboende kan ordnas antingen i servicehus, grupphem eller det kan ordas i klientens eget hem med stöd av hemtjänst, hemsjukvård samt personlig assistent. Till serviceboende hör bostad samt sådana tjänster i anslutning till boendet som är nödvändiga för invånaren i det dagliga livet. Sådana tjänster kan enligt 10 § i lagen om service och stöd på grund av handikapp (759/1987) bestå av hjälp med funktioner som hänför sig till boendet, såsom möjligheter att förflytta sig, påklädning, personlig hygien, mathushållning och städning av bostaden samt de tjänster som behövs för främjande av invånarens hälsa, rehabilitering och trivsel. Kommunen har rätt att ordna tjänster t.ex. i form av tjänster eller stödåtgärder enligt socialvårdslagen. För en gravt handikappad är serviceboendet en subjektiv rätt i det mån som förutsatts av hans behov av serviceboendet. Serviceboendet utgör en del av vårdtjänsten. Serviceboendet innebär dock inte hemsjukvård (inte ens i ett servicehus), inte heller färdtjänster som inte hänför sig till sjukvård eller rehabilitering och övriga sysslor utanför bostaden. Specialtjänster som ansluter sig till serviceboendet är avgiftsfria för klienten. För dessa tjänster kan uppbäras högst en avgift som motsvarar de faktiska kostnaderna i det fall där personen utbetalas ersättning för dessa kostnader med stöd av en annan lag än lagen om service och stöd på grund av handikapp. Försäkringsanstaltens ersättningsansvar enligt lagen om rehabilitering för merkostnader för serviceboende redogörs för i punkt 7.3. Om man inte ens med specialservice kan trygga den handikappades förmåga att klara av sina dagliga göromål, kan serviceboende inte komma i fråga. I sådana fall blir det fråga om vård på anstalt. Beslut om vården av en patient fattas med stöd av 17 § i folkhälsolagen av den ansvariga läkaren vid hälsovårdscentralen och med stöd av 33 § i lagen om specialiserad sjukvård av överläkaren enligt allmänna anvisningar FÖRSÄKRINGSBRANSCHENS REHABILITERING FBR rf ANVISNINGAR FÖR REABILITERING SOM AVSER FUNKTIONSFÖRMÅGAN Uppdaterade i december 2011 44(50) av chefläkaren, eller någon annan läkare vid sjukvårdsdistriktets kommunalförbund enligt överläkarens anvisningar. Av kostnaderna för hemsjukvårdare ersätter försäkringsanstalten vid skador som inträffat före 1.1.2005 klientavgiften enligt lagen om klientavgifter och vid skador som inträffat senare utöver klientavgiften även den så kallade fullkostnadsavgiften. Vid ersättningshandläggningen ska den skadade i ett så tidigt skede som möjligt styras att söka ett beslut om serviceboende från kommunen, för att dröjsmål med beslutet inte ska utgöra ett hinder för utskrivning eller andra boendearrangemang. Kommunen ska ge ett beslut om serviceboende. Av beslutet ska det framgå huruvida kommunen anser den skadade vara en i lagen om service och stöd på grund av handikapp avsedd gravt handikappad. Detta är av betydelse, eftersom kommunen har regressrätt gentemot försäkringsanstalten endast i de fall när den har ordnat serviceboende med stöd av lagen om service och stöd på grund av handikapp, och den skadade har rätt till ersättning för de tilläggskostnader som föranleds av i lagen om service och stöd på grund av handikapp avsett serviceboende. 7.3. Ersättning av merkostnaderna för serviceboende 7.3.1. Vad omfattas av ersättningen av merkostnaderna för serviceboende? Merkostnader för serviceboende ersätts som kostnader för rehabilitering som avser arbets- eller funktionsförmågan. Beträffande skador som inträffar från 1.1.2005 har lagen om rehabilitering som ersätts enligt lagen om olycksfallsförsäkring ändrats så att lagens 7 § mom. 2 punkt 7 även föreskriver om beloppet av ersättning för merkostnader för serviceboende. De merkostnader som en gravt handikappad har för serviceboende ersätts högst till det dubbla beloppet av det högsta mentillägg per dag som avses i 20 § 2 mom. i lagen om olycksfallsförsäkring. I lagen om rehabilitering som ersätts enligt trafikförsäkringslagen gjordes inte motsvarande ändring, eftersom vårdbidraget inom trafikförsäkringen bestäms utgående från trafikskadenämndens normer och anvisningar. Samma ersättningspraxis, grundad på praxis inom försäkringsrätten, tillämpas dock i både olycksfallsförsäkring och trafikförsäkring i fråga om merkostnaderna. I lagen inskrevs den praxis som försäkringsdomstolen fastslagit i sina avgöranden, nämligen att merkostnaderna ska ersättas högst till det dubbla beloppet i högsta klass av vårdbidraget inom trafikförsäkringen eller mentillägget inom olycksfallsförsäkringen. Denna andel betalas till den kommun som ordnat serviceboendet. FÖRSÄKRINGSBRANSCHENS REHABILITERING FBR rf ANVISNINGAR FÖR REABILITERING SOM AVSER FUNKTIONSFÖRMÅGAN Uppdaterade i december 2011 45(50) Dessutom ska i enlighet med trafikskadenämndens utlåtande (12.9.1996/LV 94/1231) till en skadelidande för vilken ordnats serviceboende betalas vårdbidrag från trafikförsäkringen enligt klass II när de år 2003 införda vårdbidragsklasserna tillämpas på fallet. Från olycksfallsförsäkringen ska till den skadelidande själv betalas ett mentillägg som fastställs utgående från skadans omfattning och som utgör ersättning för de kostnader som behovet av utomstående hjälp förorsakar. 7.3.2. Ersättning av hjälpmedel, ändringsarbeten och personlig assistent som rehabilitering som ska ersättas ur olycksfalls- och trafikförsäkringen Merkostnader för serviceboende inkluderar inte de kostnader som föranleds av den skadades personliga hjälpmedel. Dessa ersätts separat enligt de faktiska kostnaderna, om villkoren för ersättning uppfylls. Däremot ersätts till exempel hjälpmedel och apparater som ska användas gemensamt av invånarna på ett servicehem inte som personliga hjälpmedel. Om serviceboendet genomförs på ett servicehem eller annan specialenhet för flera serviceboenden, ska kommunen eller annan servicearrangör sträva efter att ordna lokaler där den skadade kan röra sig utan hinder. Av den anledningen ersätts ändringsarbeten i bostaden i huvudsak inte, medan avvikande lösningar som beror på individuella behov ersätts. (Noggrannare anvisningar om ändringsarbeten i bostaden har tidigare givits i ersättningsnämndens för olycksfallsärenden cirkulär 5/2005). Kostnader för behovet av en personlig assistent ingår i den normerade ersättningen för merkostnaderna för serviceboende, varför de inte ersätts separat (kostnader för personlig assistent ersätts inte med stöd av lagen om rehabilitering i övrigt heller, se punkt 9). Resekostnader föranledda av sjukvård och rehabilitering ersätts separat på normalt sätt även när det är fråga om serviceboende. Övergången till serviceboende föregås ofta av boendeprövning som i praktiken ersätts enligt de faktiska kostnaderna i 1-3 månader – se punkt 2. FÖRSÄKRINGSBRANSCHENS REHABILITERING FBR rf ANVISNINGAR FÖR REABILITERING SOM AVSER FUNKTIONSFÖRMÅGAN Uppdaterade i december 2011 8. 46(50) TOLKTJÄNSTER Lagrum 7 § 2 mom. punkt 8): såsom rehabilitering ersätts skäliga tolktjänstkostnader för den som har en svår syn-, hörsel- eller talskada. Motiveringar Tolktjänster berättigar till ersättning om den skadade behöver dem för sitt arbete eller sina studier samt även för andra funktioner, t.ex. under fritiden. Tolktjänster ersätts individuellt, så mycket som behövs och är skäligt i det enskilda fallet. Med tolktjänster avses här i regel motsvarande tjänster som de vilka stadgas i lagen om service och stöd på grund av handikapp. Tolkning som ersätts är t.ex. teckenspråk, punktskrift och skrifttolkning för döva och taltolktjänst för talhandikappade. Tolktjänster ersätts också åt andra handikappade med kommunikationssvårigheter. Såsom kommunikationshjälpmedel kan dessutom ersättas s.k. tolkningsapparater med stöd av paragrafens punkt 3. (RP 259/90, s.42) Personer med en svår syn-, hörsel- eller talskada behöver hjälp av en tolk. Lagen om tolkningstjänst för handikappade personer (133/2010) trädde i kraft 1.9.2010. Genom denna lag överfördes ansvaret för att ordna och finansiera tolkningstjänster för handikappade personer, om vilket tidigare reglerades i lagen om service och stöd på grund av handikapp, från kommunerna till staten. Från 1.9.2010 ansvarar Folkpensionsanstalten för ordnandet av tolkningstjänster för handikappade personer och för ersättningen av kostnaderna i anslutning till detta till de förmedlingscentraler och tjänsteproducenter som förmedlar tolkningstjänsterna. I lagen om tolkningstjänster för handikappade personer föreskrivs om rätten till tolkningstjänster enligt nämnda lag. Tolkningstjänster för personer som blivit svårt handikappade på grund av ett olycksfall eller en yrkessjukdom ersätts enligt rehabiliteringslagen. Med stöd av rehabiliteringslagen ersätts kostnader för anlitande av tolk upp till skäligt belopp. Vad som kan betraktas som behövligt och skäligt utnyttjande av tolktjänster måste avgöras från fall till fall. I 31 § i lagen om tolkningstjänster för handikappade personer konstateras, att om det i någon annan lag eller i bestämmelser som utfärdats med stöd av den hänvisas till tolktjänster enligt lagen om FÖRSÄKRINGSBRANSCHENS REHABILITERING FBR rf ANVISNINGAR FÖR REABILITERING SOM AVSER FUNKTIONSFÖRMÅGAN Uppdaterade i december 2011 47(50) service och stöd på grund av handikapp, anses hänvisningen avse motsvarande bestämmelser i denna lag, om inte något annat följer av denna lag. FÖRSÄKRINGSBRANSCHENS REHABILITERING FBR rf ANVISNINGAR FÖR REABILITERING SOM AVSER FUNKTIONSFÖRMÅGAN Uppdaterade i december 2011 9. 48(50) ÖVRIGA KOSTNADER Lagrum 7 § 2 mom. punkt 9): såsom rehabilitering ersätts andra därmed jämförbara rehabiliteringskostnader. Motiveringar Med stöd av lagrummet är det möjligt att ersätta också andra nödvändiga och skäliga kostnader än sådana som nämns ovan i punkterna 1–8. Det kan således bli fråga om att flexibelt ersätta kostnaderna för sådana nya rehabiliteringsformer som inte ingår i dem som räknats upp ovan. Också i så fall ersätts endast sådana nödvändiga och skäliga extra kostnader som härrör från ett olycksfall i arbetet, en yrkessjukdom eller en trafikskada. Som exempel på sådan rehabilitering kan nämnas ersättning för vissa yrkesinriktade rehabiliteringsformer som syftar till att bevara och förbättra gravt handikappade personers allmänna funktionsförmåga. Terapeutisk rehabilitering kan vara exempelvis bekostande av konst- och liknande utbildning. Sådan rehabilitering har ersatts också hittills, även om den inte på det sätt som förutsätts i 5 § leder till en förbättring av förvärvsmöjligheterna eller till att klienten kan placera sig i arbete. (RP 259/90, s.42–43) 9.1. Träningsutbildning Då multihandikappade unga eller unga som fått en betydande hjärnskada avslutar grundskolan behöver de vanligen en utbildning som tränar dem i praktiska livsfärdigheter, stöder deras förmåga att handla självständigt och förbereder dem för arbetsaktivitet. Sådana kurser ordnas t.ex. vid folkhögskolor, specialfolkhögskolor och specialyrkesläroanstalter samt i specialundervisningsgrupper vid yrkesläroanstalter. Träningsutbildningen har i detalj redogjorts för i punkt 2.5.1.8. i anvisningarna för yrkesinriktad rehabilitering. 9.2. Understött arbete Med stött arbete avses verksamhet i syfte att sysselsätta klienten i en normal arbetsgemenskap med hjälp av en särskild stödperson, arbetstränare. Rehabiliteringsklienten står då i ett normalt anställningsförhållande till arbetsgivaren och får lön som svarar mot arbetsinsatsen. Klienter i arbete med stöd kan vara t.ex. personer som arbetar deltid i bistående uppgifter. Som rehabilitering avsedd att upprätthålla eller främja funktionsförmågan ersätts t.ex. en hjärnskadad persons deltagande i understött arbete, om det främjar t.ex. personens sociala FÖRSÄKRINGSBRANSCHENS REHABILITERING FBR rf ANVISNINGAR FÖR REABILITERING SOM AVSER FUNKTIONSFÖRMÅGAN Uppdaterade i december 2011 49(50) funktionsförmåga. Ersättas kan t.ex. skäliga kostnader för arbetstränare under korta perioder. Anställningar i understött arbete är vanligen tillfälliga och de inkomster de ger är små. Ansvaret för att ordna och finansiera arbetsverksamhet och annan social sysselsättning har inom tillämpningspraxis enligt lagarna om rehabilitering ansetts ligga hos kommunerna. I ett inledande skede vid igångsättandet av verksamheten kan försäkringssystemet dock stödja deltagandet i verksamheten i form av arbetsprövning eller arbetsträning för en tidsperiod av högst ett år. 9.3. Dagverksamhet Med dagverksamhet avses sådan rekreationsverksamhet och träning av de dagliga färdigheterna för svårt handikappade som grundar sig på individuella serviceplaner enligt lagen om service och stöd på grund av handikapp. Genom verksamheten strävar man efter att främja den handikappades sociala funktionsförmåga genom att skapa en regelbunden dagsrytm och genom att stöda den handikappade i de dagliga sysslorna. Dagverksamhet ordnas i regel i en arbets- eller dagverksamhetsenhet. Syftet är att stöda och upprätthålla rehabiliteringsklientens befintliga sociala förmåga. Inledningsskedet av dagverksamheten har kunnat stödas under högst ett år enligt lagen om rehabilitering som ersätts enligt trafikförsäkringslagen. 9.4. Personlig assistent Personliga assistenter ersätts inte med stöd av rehabiliteringslagen: Ett barn hade ådragit sig en hjärnskada vid en trafikolycka. Mamman sökte ersättning för avlöning av ett personligt skolgångsbiträde, vilket försäkringsanstalten avslog. FD konstaterade att det i rehabiliteringslagarna inte föreskrivs att kostnader för avlöning av personligt skolgångsbiträde är rehabiliteringskostnader som ska ersättas. (02173/99/2461, 1.9.1999). Kostnaderna för avlöning av personligt biträde för ett svårt hjärnskadat barn och för avlöning av de skötare som behövdes för barnets vård hemma var inte ersättningsgilla enligt lagen om rehabilitering. (FD 06618/98/3291, 26.10.1999) Se även punkt 7.2.2 Idrottsredskap – se punkt 3.2. FÖRSÄKRINGSBRANSCHENS REHABILITERING FBR rf ANVISNINGAR FÖR REABILITERING SOM AVSER FUNKTIONSFÖRMÅGAN Uppdaterade i december 2011 Datum 4.1.2011 2.12.2012 20.12.2012 Ändring Kapitel 9.3 Dagverksamhet har lagts till Ändringar som gäller olycksfallsförsäkringen har gjorts (EFO:s cirkulär 5/2011) Årsuppdateringar har gjorts 50(50)
© Copyright 2024