Våravdelningen Tensta museum: Rapporter från

Tensta museum: Rapporter från nya Sverige
På Tensta konsthall och andra platser
Våravdelningen 18.1–18.5 2014
översätt
1
Tensta museum: Rapporter från nya
Sverige handlar om historia och minne
i Tensta, både i förhållande till platsen
och till de människor som bor och
verkar här. Ett fyrtiotal konstnärer,
arkitekter, lokala föreningar, artister,
sociologer, kulturgeografer, filosofer och
andra berör det förflutna i konstverk,
forskningsprojekt, seminarier, vandringar
mm. Samtidigt rapporterar de också
om sakernas tillstånd i Tensta idag, om
det som på många sätt kan beskrivas
som det nya Sverige. Ett Sverige som
visserligen inte är helt nytt men som det är
nödvändigt att acceptera som annorlunda
än för några decennier sedan. Ett land där
människor har vitt skilda bakgrunder och
där ekonomiska och sociala skillnader
ökar påtagligt – enligt en ny rapport
från OECD växer inkomstklyftorna i
Sverige snabbast bland de trettiofyra
medlemsländerna. Några av de inbjudna
deltagarna kommer också att peka framåt
och föreslå framtida scenarier.
Tensta är en ovanligt mångbottnad
och komplex plats. Det mest påtagliga
på platsen är det stora senmodernistiska
bostadsområdet byggt 1967–72, som en
del av det så kallade miljonprogrammet.
Nära sex tusen bostäder samsas med
gravplatser från järnåldern, runstenar,
en av Stockholmsområdets äldsta kyrkor
från 1100-talet med ett känt barockkapell,
och ett före detta militärt övningsfält
från tidigt 1900-tal som numer är
naturskyddsområde. Idag bor runt
19 000 människor i Tensta, varav ca 90%
har translokal bakgrund. Många av dem
har rötter i mellanöstern och Nordafrika.
Det innebär att det kollektiva minnet på
många sätt är splittrat, men också att
det uppstår spänningar och konflikter
kring frågor som “vems historia?”
och “vems arv?”. Därför berör Tensta
museum: Rapporter från nya Sverige även
kulturarvsbegreppet och problematiken
kring hur det används i Sverige idag och
på andra håll i Europa.
På samma gång som kampen om det
kollektiva minnet kan vara frigörande,
så kan den också verka uteslutande för
vissa människor, och till och med bidra
till krig. Upptagenheten vid det förflutna
är med andra ord i grunden ambivalent.
Det viktigaste draget i fixeringen vid det
som varit är annars de täta banden mellan
en ny “respekt” för historien – både
verklig och imaginär – och känslan av
tillhörighet, kollektiv medvetenhet, minne
och identitet. Med begreppet “kulturarv”
som tematisk hållpunkt undersöker Tensta
museum: Rapporter från nya Sverige vad
det egentligen betyder när – så som sker
idag – den offentliga debatten om minne
och historia ersatts av en upptagenhet vid
minne och “arv”.
Frågan är också vad som händer när
partier i allmänhet, och extremhögern i
synnerhet, gör anspråk på tolkningsrätten
till det “nationella arvet”. Symposiet
Kulturarv: en skatt som söker sitt pris
handlade om detta och ägde rum på
Tensta konsthall 7.3 2013 i samarbete
med Stockholms Stadsmuseum, som en
del av Tensta museum: Rapporter från
nya Sverige. Det sammanställdes av
filosofen Boris Buden från Zagreb och
bland föreläsarna fanns Francoise Vergès,
professor vid Center for Cultural Studies,
Goldsmiths College som pratade om
kulturarv ur ett postkolonialt perspektiv;
Owe Ronström, professor i etnologi vid
Högskolan på Gotland som diskuterade
kulturarvssituationen i Sverige och
Eszter Babarczy, docent vid Moholy-
Nagy University of Art i Budapest som
berättade om extremhögerns kulturella
strategier i Ungern.
Tensta museum: Rapporter från nya
Sverige är ett kontrastrikt lapptäcke
som sträcker sig över åtta månader,
där många olika intressen och uttryck
tillsammans formar en berättelse om
ett nytt Sverige, dess historia, samtid
och möjliga framtid. Konsthallen “leker
museum” – för att ge tyngd åt försöket
att diskutera det förflutna – men också
för att peka på behovet av stabilitet och
kontinuitet för Stiftelsen Tensta konsthall.
Sedan konsthallen grundades 1998 har
den snarast drivits som ett projekt och
inte som en institution. Utställningen
innehåller bland annat en modell av
en brutalistisk paviljong från 1969 i
Newcastle, remixad av Thomas Elovsson
och Peter Geschwind till ett mellanting
av rymdfarkost och ruin, förflyttad
till Tensta. Ett längre samarbete om
lyssnandets politik av konstnären Petra
Bauer och statsvetaren Sofia Wiberg, i
samarbete med bland andra Kvinnocenter
i Tensta-Hjulsta, presenteras i form av ett
rum och en serie akter. Här är frågor om
boende och bostadsförhållanden centrala.
De utgör en röd tråd i utställningen som är
Tensta museum: Rapporter från nya
Sverige
På Tensta konsthall och andra platser
Våravdelningen 18.1–18.5 2014
2
Tensta museum: Rapporter fran nya Sverige
inflätade i flera av projekten.
Under hösten 2013 upprättades
också The Silent University, initierat
av konstnären Ahmet Ögüt. Det är en
alternativ kunskapsplattform som drivs
av och för asylsökande, papperslösa
och flyktingar som har en examen från
hemlandet men som inte har möjlighet
att utöva sitt yrkeskunnande i Sverige.
Projektet syftar till att reaktivera den
tystade kunskapen och peka på ett
systematiskt misslyckande med att
ta till vara värdefulla kunskaper och
erfarenheter.
Konstkollektivet Järvaprojektet
presenterar ett akvarium och ett videoverk
som med dokumentärfilmiska metoder
undersöker förhållandet mellan fauna
och förort, naturen och den byggda
omgivningen. Verket handlar om den
sällsynta och naturskyddade fisken
grönlingen som lever ett anonymt liv i
en igenvuxen bäck som rinner genom
kulturreservatet Järvafältet intill Tensta.
Grönlingen, som ligger nedgrävd i dyn
större delen av året, har via forskare
på Naturhistoriska riksmuseet fått en
vågmästarroll inom stadsplaneringen och
stoppade under 1990-talets byggboom
exploateringen av Järvafältet.
I samarbete med Spånga Fornminnesoch Hembygdsgille presenteras ett urval
Tenstafotografier ur deras samling från
tiden innan miljonprogrammet.
En miniutställning med konstverk
som tar sig an senmodernistiska
bostadsområden pekar på det stora
intresse som konstnärer visat för
fenomenet sedan 1990-talet. På onsdagar
hålls öppna visningar av Stadsmuseets
museilägenhet i Tensta, ett museum
inrymt mitt i ett vanligt bostadshus. Ett
besök där är en tidsresa tillbaka till det
sena 1960-talets Tensta: lägenheten är en
rekonstruktion av familjens Arturssons
lägenhet som den såg ut när de, som en
av de första familjerna, flyttade in i det
nybyggda området 1969.
På www.tenstakonsthall/space visas
Meron Mangashas och Senhay Berhes
Blått blod, en hyllning till tunnelbanans
blå linje i ord och rörlig bild. Andra
projekt äger rum på till exempel
biblioteket i Tensta, där man under våren
via lånekortet kan låna hem konst. I
samband med att Ross Tensta Gymnasium
under 2014 fyller trettio år visas fyra verk
ur deras historiska konstsamling som en
del av Tensta museum: Rapporter från
nya Sverige. Bland verken finns en skiss
av Carl Larsson till en väggmålning
i Norra Latin, en av gymnasiets flera
föregångare inne i stan. Tensta bibliotek
har under utställningsperioden en filial
med barnlitteratur och lokalhistoria på
konsthallen. Ett rikt program ingår i
utställningen med bland annat historiska
vandringar, vittnesseminarium om Tenstas
barndom och om den stora internationella
– men bortglömda – bostadskonferens som
ägde rum i Tensta 1989 och föreläsningar
av kulturgeografen Irene Molina om den
etniska och socioekonomiska segregation
som blir allt tydligare i Tensta och andra
miljonprogramsområden.
Filialer till Tensta museum finns på
Stockholms Stadsmuseum där konstnären
Katarina Lundgren presenterar
ett nytt verk med utgångspunkt i
Granholmstoppen på Järvafältet och på
Medeltidsmuseet där konstnärerna Bernd
Krauss och Nina Svensson visar Tensta
Travsällskap.
Tensta museum: Rapporter från nya
Sverige tar under perioden 16.12 2013–6.2
2014 med sig delar av utställningen till
Galerija Nova i Zagreb, med anledning
av att den är en del av Beginning as
Well as We Can: How Much Fascism
Can We Take, ett samarbete mellan
Tensta konsthall, WHW, Zagreb, och
Grazer Kunstverein, Graz. I Tensta
Museum on the Move deltar Petra Bauer,
Thomas Elovsson & Peter Geschwind,
Järvaprojektet, Livstycket, Meron
Mangasha & Senay Berhe och Adam Taal.
Fyra texter speciellt skrivna för Tensta
museum finns på www. tenstakonsthall.se/
bag: Historien om Tensta konsthall av Jan
Ekman, Tensta – en plats som ständigt ska
bli bättre av Emma Holmqvist, Mamsell
Josabeth Sjöberg av Lawen Mohtadi och
Kulturarv av Boris Buden.
Visning av Stockholms Stadsmuseums
museilägenhet på Kämpingebacken på
onsdagar, 14:00, samling på konsthallen.
Introduktion till Tensta museum:
Rapporter från nya Sverige på torsdagar
och lördagar, 14:00.
I samarbete med bland andra
ABF, biblioteket i Tensta, Ross Tensta
Gymnasium, Stockholms Stadsmuseum,
Medeltidsmuseet, Eggeby Gård, Helga
Henschens Vänner, KTH Arkitektur i
Tensta, Samtidshistoriska institutionen,
Södertörns högskola och Stockholms
Arkitektförening.
översätt
3
1. Lawrence Abu Hamdan
Motstridiga fonem, broschyr med
diagram, 2013–14
Motstridiga fonem är resultatet
av ett möte som ägde rum i Utrecht i
Nederländerna i september 2012 då
konstnären Lawrence Abu Hamdan
samlade en grupp bestående av
lingvister, forskare, aktivister,
flykting- och konstorganisationer, den
grafiska formgivaren Janna Ullrich
och en kärngrupp av somaliska
asylsökande. De asylsökande har alla
blivit nekade asyl av de holländska
immigrationsmyndigheterna på grund av
analysen av sitt uttal. Den kontroversiella
användningen av språkanalys för att
bestämma de asylsökandes bakgrund har
blivit allt vanligare i avslag av berättigade
krav på asyl. Testerna är relativt okända
för andra än de specialister som jobbar
inom fältet och att skapa en serie bilder
och diagram var ett sätt att sprida
medvetenheten om deras existens. Testerna
har utvecklats i Sverige, genom offentlig
och privat forskning, och det är här som
de företag som säljer sina tjänster till
exempelvis myndigheter i Nederländerna,
Storbritannien och Australien har sitt säte.
Eftersom resultatet av testerna ofta beror
på hur enstaka ord uttalas och resultaten
är svåra att bestrida är tanken att bilderna
och diagrammen i broschyren ska ge de
avvisade asylsökande ett alternativt och
icke-muntligt sätt att ifrågasätta deras
situation. Gruppen i Utrecht upplevde
att det var viktigt att visa hur komplex
situationen i Somalia verkligen är och
hur svårt det är att förenkla de röster
och livsberättelser som är kopplade till
människor som flyr från konflikter och
svält. Motstridiga fonem har visats i olika
former på bland annat Casco i Utrecht och
Tate Modern i London. Lawrence Abu
Hamdan, baserad i London och särskilt
intresserad av förhållandet mellan rösten
och juridiken, presenterar Konfliktfyllda
fonem söndag 19.1, 14:00.
På grund av regeringsskifte genomfördes
aldrig planen men den finns bevarad i
Doxiadis arkiv i Aten. Konstnären Marwa
Arsanios (Beirut) har i modellform
återskapat två av de många hustyper som
Doxiadis utvecklade. Hon frågar sig hur
ett motsvarande projekt, byggt på tanken
om social rättvisa med bostäder åt alla,
skulle kunna se ut idag. Hur förhåller sig
dagens arkitektur till de tankarna?
Doxiadis öppnade sin praktik
i Beirut 1955, på inbjudan av den
libanesiska regeringen, för att arbeta
på ett nationellt social housing-projekt
i olika städer i Libanon. Ett av dem
var den industrialiserade förstaden
till Beirut, Mkalles, där Doxiadis
föreslog arton olika typer av bostadshus
anpassade efter Medelhavsklimatet,
varierande terräng och byggda med
olika sorters byggmaterial samt
en skola och ett centrum. Allt var
ämnat för arbetarfamiljer och andra
låginkomsttagare. Projektet stoppades
1958 och sedan dess har det inte funnits
någon nationell plan för social housing
i Libanon. Doxiadis är mest känd som
arkitekten bakom Islamabad. Han
utvecklade teorier runt “ekistics”, det vill
säga var och hur människor bosätter sig
och han intresserade sig särskilt för hur
storskaliga och komplexa områden växer
fram. I slutändan kan de enligt honom
till och med omfatta en global stad,
“ecumenopolis”.
Har du någonsin dödat en björn?
Eller att bli Jamila är en föreläsningsperformance som använder den
Kairobaserade tidskriften Al-Hilals
nummer från 1950- och 1960-talen som
utgångspunkt för ett porträtt av den
algeriska frihetskämpen Jamila Bouhired.
Genom olika framställningar av Jamila
på vita duken och i tidskriften letar
Arsanios upp historien om socialistiska
projekt (Egypten), anti-koloniala krig
(Algeriet), och hur man porträtterat
och marginaliserat feministiska
projekt. Att befästa könsskillnader har
länge varit ett sätt att marginalisera
kvinnor från offentligheten men under
det algeriska självständighetskriget
förändrades den situationen. Jamila blev
självständighetskrigets ikon. Olika röster
och material används för att utforska den
här historien. Vad innebär det att spela
rollen som frihetskämpe? Vad betyder det
att bli en ikon? Hur kan kombinationen
mellan rollspel och politiska projekt tjäna
vissa politiska syften?
4
2. Marwa Arsanios
After Doxiadis Social Housing Project
(Efter Doxiadis “Social Housing Project”)
2013–pågående
Har du någonsin dödat en björn?
Eller att bli Jamila, performance onsdag
16.4 kl 18:30. I samarbete med Kungl.
Konsthögskolan.
Det här projektet utgår från arkitekten
Constantinos Doxiadis (1914–75) plan
från 1958 för social housing i Libanon.
Tensta museum: Rapporter fran nya Sverige
3. Tarek Atoui
Visiting Tarab (Besöka tarab),
spellistor i Tensta konsthalls café,
möten, gemensamma lyssningsstunder,
improvisationskonserter och samtal om
musik, 2013–2014
Konstnären och musikern Tarek
Atouis (Libanon/Paris) bidrag till Tensta
museum tar avstamp i hans pågående
arbete med musikgenren tarab och annan
klassisk arabisk musik. Det är en historia
som är sparsamt dokumenterad men som
Atoui, utbildad inom elektroakustisk
musik och ljudkonst, fångat upp under
de senaste åren. I Tensta bygger han
under sex månader ett sorts levande
arkiv tillsammans med musiker och
musikintresserade i lokalområdet. Det
blir en upplevelsebank vars ständiga
förändring och förädling sker via
möten, gemensamma lyssningsstunder,
improvisationskonserter och samtal om
musik. Allt utmynnar i olika spellistor
som man kan ta del av i konsthallens café.
En gemensam spelning med ny musik som
tar in publikens input och feedback i den
kollektiva kreativa processen planeras i
maj 2014 på Taxingeplan.
4–5. Petra Bauer & Sofia Wiberg i
samarbete med Kvinnocenter i TenstaHjulsta (KITH) och Filippa Ståhlhane
Försök – åtta akter om lyssnandets politik,
rum med möblemang, som efter Tensta
museum tas över av KITH, 2013
Försök handlar om att lära sig lyssna
och inte förstå som politisk handling. I
västvärlden betonas ofta rösten, det vill
säga vikten av att ha en röst och vikten
av att höras. Det sägs ofta att med en röst
skapas politiska subjekt. Försök vill vända
på det: den radikala handlingen ligger
snarare i att lyssna, inte nödvändigtvis i att
höras. Är det möjligt att genom att lyssna
till och med skapa en ny form för det
gemensamma?
I åtta akter undersöks lyssnande som
politisk metod. Det övergripande temat
för akterna är bostaden, ett ämne som
berör många, men på olika sätt. Genom
att lyssna delas erfarenheter med andra
gällande boende, hem och levnadsvillkor.
Tillsammans med KITH, en multietnisk
förening med ca 250 medlemmar och
lokaler på Glömmingegränd, och
arkitekten Filippa Ståhlhane (Stockhom),
har konstnären och filmaren Petra
Bauer (Stockholm) och statsvetaren och
forskaren Sofia Wiberg (Stockholm)
skapat ett mellanrum för lyssnande i
konsthallen. Det kommer att fungera
som scen för de åtta akterna. Rummets
utformning utgår från workshops
kring kvinnornas behov av ett flexibelt
rum som kan användas till de olika
verksamheter de bedriver, till exempel
språkundervisning, sykurser och olika
former av vardagsgemenskaper.
Försök inleddes med en dansfest och
den första akten, Vad vi hör?, ägde rum
i samarbete med ljudkollektivet Ultra
Red. I den andra akten, Makt, kropp
och rum, deltog bland andra Carina
Listerborn, professor i stadsbyggnad
vid Malmö Högskola. Den speglade
hennes senaste forskning med fokus
på bostäder och bostadsplanering,
bland annat hur genusmedvetenhet kan
skapa en mer lyhörd och självmedveten
planeringspraktik. För att delta i akterna
maila: [email protected],
begränsat antal platser.
Akt 3, 30.1 Rörelsernas språk, Stina
Nyberg
Akt 4, 18.2 Känslornas politik, Petra
Bauer och Sofia Wiberg
Akt 5, 18.3 Vardagsgemenskaper, KITH
Akt 6, 29.4 Jordiska utforskningar, HongKai Wang
Akt 7, maj Info kommer snart
5. Sisters!, Petra Bauer, film 72 min,
2011
Petra Bauers film Sisters! utgör en del
av konstnärens pågående undersökning
kring film som politisk handling. Den
är producerad i samarbete med den
feministiska organisationen Southall Black
Sisters i London och handlar om deras
arbete mot förtryck av svarta kvinnor. Vi
möter det politiska motståndet i dess mest
vardagliga form där det är det dagliga
arbetet och den politiska uthålligheten
som står i centrum. Filmen är en del
av ett större projekt som inkluderar
efterforskningar om brittisk feministisk
filmproduktion och teoribildning från
1970-talet. Sisters! utgår från den rörliga
bildens möjlighet som plats för sociala
och politiska förhandlingar. Petra
Bauer är konstnär och filmare, baserad
i Stockholm. Hon är intresserad av film
som en politisk och kollektiv praktik;
samt hur historier skapas, presenteras och
representeras i rörlig bild.
översätt
6. Sabine Bitter & Helmut Weber
From Our House to Bauhaus – Occupy
Modernity (Från vårt hem till Bauhaus –
ockupera moderniteten), tapet, 2012
5
Living Megastructures, video, 25 min,
spanska/engelska, 2003–2004
Tapeten From Our House to Bauhaus
– Occupy Modernity är en bildserie
som använder layouten och titeln till
Tom Wolfes omdebatterade bok From
Our House to Bauhaus (1981). Tapeten
organiserar bokens sidnummer till ett
rutnät och presenterar originalbilderna
som vita ytor. Sedan omvandlas texten
till bild, för att visuellt lyfta fram
modernitetens bortglömda möjligheter
att förbättra människors vardag. Det
kan ses som ett motdrag till bokens
klichéartade syn på den arkitektoniska
funktionalismens avskalade former och
enkla material som fula och enahanda.
Wolfes bok är en i många stycken
förenklad kritik av modernismen som fick
stor effekt på den allmänna förståelsen
av modernistisk arkitektur. I Bitter &
Webers tapet är det dock inte textens
innebörd som producerar mening utan
bilderna av tjugotre byggnader, närmare
bestämt det senmodernistiska New
York University Silver Towers Housing
Complex. Bitter & Weber, konstnärer
baserade i Vancouver och Wien, har sedan
1993 arbetat med projekt som handlar
om specifika ögonblick och logiker där
global urban förändring har skett i olika
arkitektoniska områden och situationer.
De använder främst fotografi och video i
sin praktik. Sedan 2004 är de medlemmar
i forskargruppen Urban Subjects
tillsammans med Jeff Derksen.
I Venezuelas huvudstad Caracas finns
23 de Enero, ett enormt modernistiskt
byggnadskomplex bestående av åttio
byggnader. 23 de Enero ritades av
Carlos Raul Villanueva under diktator
Perez Jimenez styre. I samband med ett
uppror mot diktatorn 1958 ockuperades
4000 av de 9000 ofärdiga lägenheterna
av fattiga och lantbrukare. I Bitters &
Webers film intervjuas boende om sin
syn på komplexet. Arkitekter, aktivister,
statliga experter och konstnärer
diskuterar förhållandet mellan de
krafter som format Caracas. En av
dem är den nya konstitution som den
nu avlidne presidenten Hugo Chavez
genomdrev. Konstitutionen har haft en
betydande påverkan på venezulanernas
liv då den har ett stort demokratiskt
fokus på deltagande. Den är inte längre
androcentrisk och är numera skriven på
ett lättförståeligt språk. I efterhand kan
man se på massockupationen av 23 Enero
som en typ av social praktik som liknar
det man i Europa kallat ”deltagande
arkitektur”, en metod som tillåter och
uppmuntrar medborgarnas engagemang i
projekten.
intresserade finns även möjlighet att
vara med i studiecirkeln ”Konsten och
folkhemmet”, som äger rum på Tensta
bibliotek under Artoteks-perioden.
Artoteket vill följa upp den uppsökande
konstens koncept, och problematisera
bibliotekets och folkhemmets biopolitiska
ambitioner. Projektet undersöker också
vilka samtal och möten som kan uppstå i
gränslandet mellan olika kultursfärer, och
i skärningspunkten mellan konstverk och
förmedling.
Hans Carlsson
Artoteket, utlåning av nyskapade
konstverk på Tensta bibliotek, öppning
21.2, 16:30
Studiecirkel
1970 tog organisationen
Konstfrämjandet sitt första steg mot
förmedling av konst via bibliotek, och
så småningom utvecklades Artotek
73-modellen. Fyrtio grafiska blad fanns
då till utlån på ett femtiotal bibliotek runt
om i Sverige, bland annat i Tensta. För
Tensta museum presenteras Artoteket,
en samtida plattform för konstutlån och
offentliga möten. Under februari–maj
2014 är det möjligt att låna konst på
Tensta bibliotek för alla med lånekort på
Stockholms stadsbibliotek. Tio konstnärer
(Sarah Degerhammar, Ingrid Furre,
Torsten Jurell, Lise Haurum, Malin
Holmberg, Anna-Lena Jaktlund, Sofia
Kråka, Sanna Marander, Carl-Johan
Rosén, och Claes Tellvid) har bidragit
med verk som på olika sätt relaterar till
bibliotekets idé och koncept. För alla
6
8. Thomas Elovsson & Peter Geschwind
Time – Space Shuttle (Apollo Pavilion)
(Tid – rymdfarkost (Apollopaviljongen)),
modell i cellplast och video-projektion,
2013
Den sci-fi-inspirerade modellen Time–
Space Shuttle (Apollo Pavilion) är en
omarbetad version av målaren Victor
Pasmores abstrakta skulptur Apollo
Pavilion från 1969, ursprungligen placerad
mitt i ett bostadsområde i Peterlee.
Peterlee är en liten ort söder om Newcastle
i Storbritannien och en del av den brittiska
bostadssatsningen New town-projektet
som startade på 1950-talet. New townprojektet liknar på många sätt det svenska
miljonprogrammet (1965–74), och var
Tensta museum: Rapporter fran nya Sverige
en stor satsning på bostadsbyggande.
Ursprungspaviljongen är en blandning
av en paviljong, en bro och en skulptur
som har vandaliserats och avskytts men
som för några år sedan med en hårsmån
räddades undan rivning genom en
gräsrotskampanj. Idag är den nyrenoverad
och uppskattas av många boende i
Peterlee.
I de Stockholmsbaserade konstnärerna
Elovsson och Geschwinds version är
paviljongen förflyttad, omgjord och satt
i ett annat sammanhang. Den rymmer
sin historia men har också fått en ny,
mer spekulerande form som talar om
vad paviljongen skulle kunna vara i en
annan tid och på en annan plats. Hela
projektet speglar Elovssons intresse
för den färska konsthistorien. Science
fictionfilm och dataspel gör sig som så ofta
hos Geschwind påminda i hur paviljongen
presenteras med videoprojektioner på
utsidan. Är paviljongen ett UFO, en
rymdraket eller kanske en ruin från
framtiden? Den vittnar om parallella
historier och oupptäckta möjligheter för
byggen som uppfattats som hopplösa.
Peter Geschwind presenterar projektet
lördag 1.2, 15:00.
9. Fernando Garcia Dory & Erik Sjödin
Shifting Land, Part 2 of A Model
Farm. (Landskifte, del 2 av En
bondgårdsmodell).
Utkast till publikation, ritningar /
kollagekarta, videoporträtt, 2013 -2014.
En arbetsplats och installation i
gallerirummet som förändras utifrån
händelser under arbetet med A Model
Farm, ett projekt påbörjat våren 2013,
som syftar till att skapa förutsättningar
för möten och dialog kring de offentliga,
sociala och ekonomiska verksamheterna
på Hästa gård på Järvafältet. A Model Farm är ett engagemang
över tid med ett specifikt landområde;
en storstadsperiferi, mellan stad
och landsbygd, där dramat kring
nedmontering av välfärdsstaten, växande
ekonomisk ojämlikhet och social splittring
utspelar sig. Projektet utforskar de
potentiella regenerativa krafter som konst
kan ha i mötet med jordbruk. I slutändan kolliderar konstnärernas
försök att åstadkomma kreativa
och försonande lösningar med en
realpolitik som strävar för att bevara ett
rekreationsområde och kulturreservat
fritt från konflikter och som kan verka
översätt
Håkan Forsell
Från stadsliv till livsstil – bostad och
urbanitet under ett sekel
Föreläsning onsdag 5.2, 18:30
Valet av bostadspolitik förändrar
livet i städer. Det är egentligen inget
uppseendeväckande påstående, ändå
ställs sällan frågan vad stadshemmets
upplåtelseform, pris och gestaltning har
för inverkan på stadsmiljöns ekonomi,
kultur och sociala förhållanden. Svenska
städer har under 1900-talet präglats av
omväxlande starka utvecklingsblock
som alla har haft bostadssektorn som
en central scen där samhällsutveckling
och politiska reformer har ägt rum. Hur
har hemmet, när det har förändrats
från den ”nödvändiga” via den ”goda”
till den ”attraktiva” bostaden, format
stadsmiljön och dess arbets- och gatuliv,
mobilitet, demografi och värderingar?
Forsell är urbanhistoriker, docent i
historia vid Stockholms universitet och
forskare vid IRS/Center for Metropolitan
Studies, TU-Berlin. Han har nyligen
givit ut essäsamlingen: ”Bebodda platser.
Studier av vår urbana samtidshistoria”
(Arkitektur Förlag 2013).
oförmögen att införliva medborgarnas
egna initiativ till odling och sociala
projekt. Gränserna och möjligheterna
för konst, politik, tjänstemannastyre,
affärsverksamhet och gräsrotsinitiativ
träder fram inom ett landområde i
förändring vars framtid är oklar.
Barakat Ghebrehawariat med
Revolution Poetry: Nachla Libre,
Yodit Girmay-Abraha och Mustafa
Kibar Välkommen till skamhället – tre
tolkningar
Tre tal som tolkas av tre poeter på
Tensta museums invigningar 26.10
och 18.1 samt på avslutningen 18.5
Demokratiagenten Ghebrehawariats
(Stockholm) talserie är som han själv
beskriver det ”En dystopi skriven i dyslexi,
det är vad som händer när bokstäver
byter händer, i den uppochnedvända
världen där m blir s och sd stavas svt.”.
Tillsammans med slampoesinätverket
Revolution Poetry, initierat av Nachla
Libre (Stockholm), kopplar han ihop
politik, patos och poesi. Han skriver:
“2000-talets Sverige är i kris. Rasismen
har en renässans och segregationen har
seglat upp som en av vår tids ödesfrågor.
Idag är våra livsvillkor starkt knutna
7
till de tre P:na: pigment-, plånbok- och
penisprivilegier. Det enda som kan sätta
P för förfallet är ett annat stort ”P”:
Politiken. Men den postpolitiska kulturen
och nomenklaturen saknar de nivåer av
fantasi, energi och djärvhet som krävs för
att tala utanför samma ramar som den har
instiftat och upprätthåller. Sjukt kan ej
med sjukt fördrivas. Homeopatin, har det
visat sig, är en återvändsgränd.”
10. Dominique Gonzalez-Foerster
Parc Central, 11 kortfilmer, 50 min, 1998–
2003
Kyoto badar i blått ljus medan kameran
gör en åkning längs med floden. Den
långsamma gitarrmusiken frambringar
en filmisk känsla och kombineras med en
osäkerhet om vilken tid det är på dagen.
Parc Central (2006) är en sammanställning
av elva kortfilmer som gjordes mellan
1998 och 2003. Den tar åskådaren med
till parker, stränder, öknar och urbana
landskap, från Kyoto till Rio, genom
Buenos Aires, Hong Kong, Brasilien och
Paris. Verket porträtterar stads-, förortsoch landsortsmiljöer fulla av modernistisk
arkitektur i olika filmsekvenser som var
och en följer sin egen logik. Tonsatt av
musiken och gatans ljud, erbjuder varje
dessutom ett antal feministiska science
fiction-romaner. Urvalet från biblioteket
visas i en installation skapad av den
Göteborgsbaserade duon Åsa Norberg
och Jennie Sundén, som knyter an till
“allkonstverket” som idé. Norberg
och Sundén har bl a intresserat sig
för Bloomsbury-gruppen och deras
alternativa livsstil i det tidiga 1900-talets
London.
The Grand Domestic Revolution
(GDR) är ett pågående forskningsprojekt
initierat av Casco – Office for Art, Design
and Theory i Utrecht. Projektet fokuserar
på hemmets sfär och hushållningsfrågor
och syftar till att stimulera andra sätt
att leva och arbeta än de vi är vana vid.*
GDR har tidigare visats i en lägenhet i
Utrecht från 2009–2011 via ett residency,
i en större utställning på Casco 2011–2012
och fortsätter nu att ställas ut genom den
internationella turnén GDR Goes On.
GDR är inspirerat av de materialistiska
feministiska rörelserna i USA som under
sent 1800-tal experimenterade med
kollektiva lösningar på det isolerade
hemlivet och hushållsarbetet. De här
experimenten involverade bland annat
konstnärer, formgivare, hembiträden,
arkitekter, trädgårdsmästare och aktivister
8
sekvens sitt eget lilla drama, från ett
papper som flyger runt i luften i Buenos
Aires till en hund som fångats i ett skyfall i
Taipei. Gonzalez-Foersters (Paris) miljöer
erbjuder mystik och abstraktion, känslan
av att platsen lika mycket härrör från
betraktarens projicerade tolkning som
från dess eget inneboende väsen. Hennes
verk präglas av ett stillsamt, intimt förhör
med det samtida urbana livet, inklusive
senmodernistiska bostäder, de utforskar
filmiska konventioner, temporalitet och
den subjektiva upplevelsen.
11. Grand Domestic Revolution
Library med utställningsdesign The
Usual Things av Åsa Norberg & Jennie
Sundén
The Grand Domestic Revolution
medverkar i Tensta museum: Rapporter
från nya Sverige med ett bibliotek.
Biblioteket är en samling under
uppbyggnad med över tvåhundra böcker,
dokument och filmer som “revolutionära”
verktyg. Böckerna handlar om
hushållsarbete, organiseringsmetoder,
deltagande och samarbete inom
konst och arkitektur, feminism,
alternativa ekonomier och frågor om
“det gemensamma”. I biblioteket finns
som utforskade och utvecklade hemmets
status från en privat angelägenhet
till något som kunde rymma intresse
för ny formgivning, annorlunda
boendekonstellationer och formandet av
en kollektiv identitet av och i hemmets
sfär.
Casco – Office for Art, Design and
Theory är en Utrecht-baserad institution
för forskning inom konst och formgivning
med fokus på interdisciplinära,
samarbetsbaserade och processuella
metoder. Cascos aktiviteter består
av utställningar, workshops, möten,
bokutgivning, filmvisningar, performance
och utbildning. The Grand Domestic
Revolution har curerats av Binna Choi och
Maiko Tanaka med stöd av Yolande van
der Heide. Binna Choi presenterar GDR
söndag 19.1, 14:00.
* Dolores Hayden, The Grand
Domestic Revolution, 1982
20. Heidrun Holzfeind
Corviale, il serpentone (Ormen), video,
dvd, 34 min, stereo, 2001
Za Zelazna Brama (Bakom järnporten),
video, hdv, 55 min, 2009
Colonnade Park, video, hdv, 54 min, 2011
Corviale är ett kilometerlångt
Tensta museum: Rapporter fran nya Sverige
bostadskomplex i utkanten av Rom.
Byggnaden beställdes 1972 av IACP
(Institutionen för socialt boende) och
en grupp arkitekter, i regi av Mario
Fiorentino, fick i uppdrag att lösa den
akuta bostadsbrist för arbetarklassfamiljer
som då fanns. Men bostadskomplexet
byggdes också som en mur som skulle
förhindra staden från att spridas ut
i naturen. När Corviale stod färdigt
1983 blev det ett hem för 9500 personer.
Komplexet byggde på idén om sociala
bostäder enligt Le Corbusier, den om att
all nödvändig infrastruktur i en stad ska
finnas inom komplexet, bland annat för
att uppmuntra sociala kontakter mellan
de boende. Av politiska skäl blev många
av de ursprungliga strukturerna aldrig
realiserade eller, nästan thugo år efter det
att de första hyresgästerna flyttade in, inte
slutförda. I filmen diskuterar invånarna
avsaknaden av infrastruktur och fördomar
där man kännetecknar Corviale som ett
getto med hög arbetslöshet, kriminalitet
och drogmissbruk. Filmen behandlar
den misslyckade utopiska modernistiska
arkitekturen i det sociala vardagslivet.
Intervjuer med invånarna mixas med
musikvideor till romsk hiphop som
behandlar sociala frågor.
Za Zelazna Brama (Bakom järnporten)
skildrar vardagslivet i ett bostadsområde
i Warszawas centrum som byggdes under
den kommunistiska eran 1965–1972, på
ruinerna av det så kallade “lilla judiska
gettot”. Området består av nitton
byggnader, alla sexton våningar höga,
och byggda enligt rationella moderna
principer.
På 1970-talet var bostadsområdet
en symbol för tekniska framsteg och
det polska socialistiska välståndet. Idag
betraktas bostadsområdet av många som
undermåligt, med sina små lägenheter,
och är en ovälkommen påminnelse om
den kommunistiska tiden. De flesta
av de tjugofem tusen invånarna är
studenter, pensionärer eller barnlösa
par men det finns även en växande
vietnamesisk och judisk befolkning
som nyligen bosatt sig där. Sedan 1989
har man byggt många postmoderna
lägenhetshus, kontorsbyggnader och
hotell mellan byggnaderna, vilket har
lett till att grönområden förstörts och att
den ursprungliga tanken med området
raserats. Filmen innehåller både samtal
med invånarna och bilder av korridorer,
lägenheter, foajéer, butiker, lekplatser och
skolor runt om i området.
Mellan 1954 och 1960 byggdes
arkitekten Mies van der Rohes bostadshus
Colonnade och Pavilions i Newark, New
Jersey. Tillsammans bildar de tre stora
komplex i glas och stål och mittemellan
dem placerades Christopher Columbus
Homes, ett projekt med sociala bostäder
(social housing). Tillsammans utgjorde de
en början på en urban förnyelse i Newark.
Genom samtal med hyresgästerna
porträtteras livet i området. De får berätta
om sina erfarenheter av att leva i de
klassiska modernistiska husen samtidigt
som bilder från lägenheterna och den
fantastiska utsikten från fönstren visas.
www.heidrunholzfeind.com
som gestaltar vardagligheten, till exempel
det hon ser utanför förnstret, med och i
färg. Född i Helsingfors 1914 och bosatt
i Stockholm sedan 1940-talet var Ivanow
stadens första invandrarkonsulent,
stationerad i Tensta i början av 1970-talet.
Till Rinkeby flyttade hon 1969 och
sedan ett år bor hon i Kista. Se även
ett videoporträtt om Mila Ivanow av
Järvaprojektet, nr 15.
12. Mila Ivanow
Sex titlar, olja på duk
Under höstavdelningen ingick
målningarna i Salong Tensta.
För Ivanow har måleriet stått i centrum
sedan 1940-talet. Hon fick som ung
privatlektioner av den finländske målaren
Birger Carlstedt. Efter pensionen kunde
hon ge konsten allt mer tid. Kostnaderna
för sitt måleri betalade hon genom att
arbeta som jourkurator om nätterna.
Dagarna spenderade hon i ateljén på
Södermalm. Ivanow är en trogen kolorist
översätt
13–15. Järvaprojektet
13. Hembygdsakvarium, akvarium med
grönlingar, 2013
14. Grönlingen (Barbatula Barbatula) i
Igelbäcken, video, 15 min, 2013
15. Videoportätt av Mila Ivanow, video 25
min, 2013
Järvaprojektet, ett kollektivt
konstnärligt initiativ med bas i Stockholm
bestående av konstnärerna Fredrik Ehlin,
Patrick Kretschek och Erik Rosshagen,
visar ett akvarium och ett videoverk
som med dokumentärfilmiska metoder
undersöker förhållandet mellan fauna
och förort, naturen och den byggda
omgivningen. Verket handlar om den
sällsynta och naturskyddade fisken
grönlingen som lever ett anonymt liv i
en igenvuxen bäck som rinner genom
9
kulturreservatet Järvafältet. Järvafältet är
ett före detta militärt övningsfält som nu
är rekreationsområde för de omgivande
förorterna Rinkeby, Tensta, Hjulsta,
Kista, Husby och Akalla. Grönlingen,
som ligger nedgrävd i dyn större delen av
året, har via forskare på Naturhistoriska
riksmuseet fått en vågmästarroll
inom stadsplaneringen och stoppade
oväntat under 1990-talets byggboom
exploateringen av Järvafältet.
Arbetet är ett försök till samtidshistoriebeskrivning och använder sig på ett
gogolskt vis av både Järvafältet och den
för området unika fisken grönlingen
för att berätta om hur våra städer växer
fram ur lapptäcken av politiska visioner.
Järvaprojektet är intresserade av ett
berättande som förhåller sig kritiskt
och analytiskt till de bilder av platsen
som reproduceras i olika medier, men
också av olika former för berättande.
Projektet började som en platsspecifik
produktionsplats på Tensta konsthall
och har sedan 2009 resulterat i bland
annat en separatutställning på Tensta
konsthall 2010 och en publikation.
Det samlade research-materialet som
arbetet har genererat finns samlat på
www.jarvaprojektet.se. Järvaprojektet
har fått stöd från Konstnärsnämnden,
Längmanska kulturfonden och Helge
Ax:son Johnssons stiftelse.
Den andra filmen är ett porträtt av
99-åriga Mila Ivanow som flyttade till
Rinkeby 1969 och som sedan ett år bor i
Kista. Hon föddes 1914 i Finland och kom
till Sverige efter andra världskriget. Som
Stockholms första invandrarkonsulent
arbetade hon under 1970-talet i Tensta för
att barn med annat modersmål än svenska
skulle få behålla det. I filmen berättar
hon också om sitt måleri. Fem av hennes
målningar ingick i höstavdelningens
Salong Tensta. Järvaprojektet
presenterar sitt arbete och leder en
vandring till Eggeby gård till Järvafältet
fredag 25.4, 15:00.
under sommaren 2012 med ungdomar
engagerade i Megafonen, en organisation
som arbetar för social rättvissa och för
upprustningen av utsatta förorter.
Megafonen har i flera år arbetat med
att hjälpa och organisera ungdomar
från området, genom läxhjälp,
lägerverksamhet, anordnande av
seminarier, demonstrationer med
mera. Under upploppen som följde
efter polisens dödskjutning av en 68årig man vid ett ingripande sommaren
2013, var Megafonen en av de röster
som satte oroligheterna i samband med
områdets socioekonomiska utsatthet
och lyfte fram felaktigheter kring den
första informationen som polisens
gav om mannens död. I samband med
upploppen brändes många bilar upp,
och just bilder av brinnande bilar kom
att bli det som många utanför Husby
kom att associera med området. I filmen
utgår konstnären Khosravi Noori från de
vittnesmål som Megafonens medlemmar
lämnade under intervjun för att skapa ett
verk om de erfarenheter av utanförskap
och diskriminering som måste ses som
en bakgrund till både ungdomarnas
engagemang och till oroligheterna i Husby
under sommaren 2013. Söndag 2.3, 14:00
berättar Behzad Khosravi Noori om
arbetet med filmen.
17. Konsthallsklubben
Vårt Tensta, video 40 min, 2013
Det här videocollaget med intervjuer är
gjort av högstadieleverna och Tenstaborna
Anisa Omar och Bilan Rage tillsammans
med Tensta konsthalls förmedlare Safiya
Guleed och konstnären Nina Svensson.
Under 2013 har de mött olika Tenstabor
för att intervjua dem om deras Tensta. De
har fått frågor som: Skulle du någonsin
kunna tänka dig att flytta från Tensta?,
Ifall du var borgmästare för en dag
i Tensta, vad skulle du ändra på då?
och Vad tycker du om Tensta?. Några
får besök i sina hem. De berättar om
personliga minnen och platser i Tensta
och vad som är Tensta för dem och hur
de tror att stadsdelen kommer att se ut i
framtiden. Intervjuerna har utgått från
möten där de medverkande själva valt
platsen, hemma hos sig, hos en släkting
eller en mer neutral plats utomhus. Frågor
och svar är direkta där Anisa Omar och
Bilan Rage både filmar och intervjuar
själva. De har fått fria händer i hur de
filmar och vilka frågor de vill ställa. Deras
arbetsmetod blev till en lek med rollerna
som reporter och kamerakvinnan.
10
16. Behzad Khosravi Noori & René
Léon Rosales
Glöd, video, 51 min, 2014
Glöd är en betraktelse över de
erfarenheter som ungdomar från Husby
har av massmediers bevakning av
området, skolan och diskriminerande
situationer i vardagen. Filmen bygger
på en intervju som konstnären Behzad
Khosravi Noori (Teheran/Stockholm) och
etnologen René León Rosales genomförde
Tensta museum: Rapporter fran nya Sverige
Anisa Omar och Bilan Rage var med
om att skapa Konsthallsklubben på
Tensta konsthall. Våren 2011 startades
Konsthallsklubben på initiativ av en grupp
elvaåriga tjejer från en närliggande skola.
Klubbens medlemmar var 10-13 år gamla
och träffades varje onsdag eftermiddag för
att tillsammans med inbjudna konstnärer
och konsthallens personal, diskutera och
arbeta konstnärligt. Arbetet utgick från
konsthallen men skedde även på andra
platser runt om i Tensta. Genom utflykter
till andra delar av Stockholm rörde sig
Konsthallsklubben också ut i staden för
olika aktiviteter och projekt. Innehållet
utformades i dialog med deltagarna och
kunde bestå av t ex utställningsbesök,
filmprojekt, vulkanbygge, dans och
karaoke. Idag, när konsthallsklubbens
medlemmar är spridda på olika
högstadieskolor, är klubben vilande
Bernd Krauss & Nina
Svensson Tensta museums filial på
Medeltidsmuseet: Tensta Travsällskap
På Medeltidsmuseet presenterar Tensta
Travsällskap sig och sin verksamhet
genom spårläggning av trav runt om i
Tensta, resten av Sverige och i världen.
Hittills har Tensta Travsällskap
Fotografier ur Trafikkontorets arkiv och
studentpresentationer onsdag 22.1, 18:30
och söndag 26.1, 14:00
KTH i Tensta är en förberedande skola
i arkitektur och samhällsbyggnad för dem
som är nyfikna på området. Skolan, som
funnits sedan 2008 och är förlagd till Ross
Tensta Gymnasium, är tänkt att vara en
naturlig länk till högre studier genom sin
närvaro och verksamhet i Tensta. Under
hösten har KTH i Tensta, under ledning
av arkitekterna Stefan Peterson och Per
Elde, arbetat med en serie undersökningar
kring minnen och föreställningar om
det offentliga rummet. Arbetet har
handlat om individuella och subjektiva
tolkningar av de rummen. Det handlar
om rum som är i ständig förändring och
i grunden en fysisk, vardaglig mötesplats
med historiskt kopplingar men som i dag
också blivit en tydligt medial politisk
arena. Studenterna diskuterar detta
genom en serie individuella förslag som
utgår ifrån Tenstas historia och bilder
från Trafikkontorets arkiv. Redovisningen
av studenternas arbeten sker på Tensta
konsthall vid två presentationstillfällen.
19. Kurdiska Föreningen Spånga
Arkivmaterial från Kurdiska Föreningen
översätt
genomfört vandringar och besök på
tävlingsbanan Solvalla, (vars hästar innan
miljonprogrammet sommarbetade på
Tenstas gårdar) kurser med hästkontakt,
tävlingsdag på Taxingeplan framför
Tensta konsthall, utflykter till Bergsåker
med elever från vänorten Sundsvall
och Skvadern gymnasium, resa till
Jakobstad i Finland med lokal travrunda
samt stallbesök hos hästägare Kjell
Svarvar. Sällskapet är öppet för alla och
välkomnar olika sorters samarbete som
stödjer Tensta Travsällskaps intressen och
mål. Installationen består bland annat
av vadslagningsbyråkvitton gjutna i
aluminium, skumrullar från konstkollot
på Tensta konsthall sommaren 2013 som
användes när saker skulle flyttas, damm
från Solvalla travbana i Stockholm,
och porträtt (medlemsskyltar) av barn
med de stora solglasögon som vanligtvis
används av travkuskar. Konstnärerna
samarbetar med en mellanstadieklass
från Askebyskolan, Rinkeby. I samarbete
med Medeltidsmuseet. Lördag 12.4, 14:00
presenterar konstnärerna Bernd Krauss
& Nina Svensson Tensta Travsällskap. På
Medeltidsmuseet.
18. KTH i Tensta
Spånga, Kurdiska riksförbundet och
Rohat Alakom, ca 1970 till idag
Föreläsning söndag 23.2, 14:00
Rohat Alakom När Sverige blev
kurdernas land.
En av Tenstas mest aktiva föreningar är
Kurdiska föreningen. Ca 2000 kurder lever
i Tensta och föreningen är en mötesplats
för många av dem men även för andra.
Föreningen, som grundades 1986,
är politiskt och religiöst obunden och
arrangerar bl a varje år en stor newrozbrasa vid Eggeby gård på Järvafältet,
med upp till tio tusen deltagare. Kurdiska
Föreningen Spångas historia handlar inte
bara om föreningens egna aktiviteter utan
också om kurders migrationshistoria i
Sverige. Den historien speglar i sin tur
både Sveriges migrationspolitik under
efterkrigstiden och världspolitiska
skeenden.
På en landyta lika stor som Frankrike
bor kurder i ett område som gränsar
till Turkiet, Iran, Irak och Syrien. Trots
en befolkningsgrupp på över fyrtio
miljoner är de ett statslöst folk med
begränsade medborgerliga rättigheter. En
situation som föranlett oroligheter och
decennielånga uppror med ofta ödesdigra
konsekvenser. Av den anledningen
11
befinner sig många kurder i transit.
Kurdernas anspråk på ett eget land har
provocerat ockupationsmakterna till att
införa strikta kulturella begräsningar.
Att det länge varit förbjudet i Turkiet
att tala samt undervisa på kurdiska är
ett av många exempel. Den kurdiska
kulturen är rik och mångskiftande och
en stor tyngd läggs på den muntliga
traditionen med musik och poesi. En
logisk konsekvens efter många år av
kulturellt förtryck i hemlandet, är ett
aktivt förenings- och kulturliv. Söndag
23.2 ordnas en eftermiddag om
Kurdiska Föreningen Spångas historia.
Söndag 23.3, 14:00 firas newroz - nyår
- på konsthallen. Söndag 27 april
arrangeras Kurdisk kulturdag med
Kurdiska Riksförbundet och Kurdiska
Föreningen Spånga. I samarbete med
Kurdiska Föreningen Spånga.
Söndag 23.2 anordnas en föreläsning
När Sverige blev kurdernas land
med Rohat Alakom. Kurder har
flyttat till Sverige under snart 50 år,
men den gemensamma historien är
mycket längre än så. Författaren Rohat
Alakom har i ett antal böcker och texter
beskrivit kurders historia i Sverige – en
mångskiftande, överraskande och hittills
inte särskilt bekant berättelse. Redan
under vikingatiden korsades svenskars
och kurders vägar då de troligen möttes
år 943 i samband med erövringen av
staden Berda’a, i nuvarande Azerbadzjan.
Alakom kom till Sverige i början av
1980-talet och kombinerade arbetet som
hemspråkslärare sitt författarskap med
böcker som bland annat Kurder i den
moderna turkiska litteraturen (1989),
En kvinnomakt i den kurdiska folkloren
(1994), Svensk-kurdiska kontakter under
tusen år (2000) och Kurder – 40 år i
Sverige (2007).
förenar dem är ungdomen och ambitionen
att skaffa sig en svensk utbildning,
men utbytet blir större än så när olika
perspektiv bryts mot varandra. I filmens
myller framträder några elever med sina
röster, bland andra Therese från Borlänge,
Alejandro från Montevideo, Aycan från
Homs, Esperanza från Beirut och Suad
från Tigrinja. Hon skulle senare bli
Sveriges första kvinnliga imam.
Det var en annan tid, före 1990-talets
krisår, men det var ingen idyll då heller.
Titelns ”BSB” stod för ”Bevara Sverige
Blandat” som i sin tur var en reaktion
mot det rasistiska ”BSS” (Bevara Sverige
Svenskt). Det var också några år präglade
av viss optimism inför kalla krigets slut,
en kort period innan nya konflikter drev
fram nya flyktingströmmar. Filmen
försökte fånga energin som fanns. Det
är en rapsodisk skildring, en strävan att
uppsnappa enskilda öden och perspektiv i
det myller, det schemalagda kaos, som en
skola utgör. Idag är den ett tidsdokument.
Brita Landoff har en lång erfarenhet
som oberoende filmare och av olika
uppdrag och befattningar inom
filmområdet. Sedan våren 2013 förbereder
hon en ny film på gymnasiet i Tensta.
Onsdag 19.2, 18:30 Samtal mellan
dokumentärfilmaren Brita Landoff och
rektor Sofie Nyström om Ross Tensta
gymnasium under 30 år. I samarbete med
Ross Tensta gymnasium.
12
21. Brita Landoff
BSB – Bland svartskallar och blekfisar, en
dokumentärfilm i regi och produktion av
Brita Landoff, foto Erik Strömdahl. En
samproduktion med Sveriges Television,
58 min, 1988
I Filmen BSB– Bland svartskallar
och blekfisar befinner vi oss på Tensta
gymnasium våren 1988. Hälften av
eleverna har familjebakgrund i Sverige och
hälften i ett trettiotal andra länder. Filmen
skildrar den levande organism en skola
kan vara, en ständig rörelse av människor
och tankar. Här samlas individer med
olika referenser och erfarenheter. Det som
20. Minouk Lim
New Town Ghost (Den nya stadens
spöken), video, 11 min, 2005
“Jag har ingenstans att ta vägen,
jag är den nya stadens spöke”, skriker
en ung kvinna in i mikrofonen som är
kopplad till en portabel högtalare. Det
är öppningssekvensen i videoverket New
Town Ghost (2005). Lim (Seoul) skrev
en text och bad en ung slampoet från
Korea att uppföra den på Seouls gator,
scenen ackompanjeras av en trumma
och fotgängarnas perplexa miner. Poeten
läser i takt med trumslagen medan de
åker runt på ett biltak genom stadsdelen
Yeongdeungpo. Under 2005 befann sig
området mitt i en ombyggnadsprocess
som en direkt följd av hänsynslösa
privatiseringar och en bostadspolitik
som ständigt ändrar strukturen på
området. Det är ett exempel på ett nytt
storskaligt bostadskomplex, belastat
med andra typer av problem än Sveriges
miljonprogramområden. Lims verk
använder sig ofta av ett poetiskt språk
Tensta museum: Rapporter fran nya Sverige
och politisk kritik, med fokus på det
koreanska samhället och de stora steg
som Korea har tagit för att moderniseras.
Under mer än ett århundrade har den här
delen av Seoul, Yeongdeungpo, varit ett
viktigt industriområde som nu omvandlas
till symbolen för ett nytt område och en ny
typ av stad, för Lim och koreaner i hennes
generation.
22. Katarina Lundgren
Artificiella höjder, video 15 min, 2013
Filial till Tensta museum: Stockholms
tippar och toppar på Stockholms
Stadsmuseum
I Stockholmsområdet finns ett
antal konstgjorda höjder, toppar
som blev en följd av de moderna
stadsplaneringsprogrammen i stadens
centrum och förorter under åren 1950–80.
Söder om staden ligger Högdalstopparna
som ryktesvis består av rivningsmassor
från Stockholms city och Klarakvarteren.
På Järvafältet finns Granholmstoppen
som konstruerades av överblivet material
från byggandet av Tensta och Rinkeby.
Vid Ullnasjön i Arninge ligger stadens
största aktiva tippområde, en före detta
skidbacke på god väg att bli Stockholms
läns högsta punkt. Tillsammans utgör
en sammanställning av tio tippar och
toppar kategoriserade efter höjdangivelser.
Verket refererar till en annan affisch
som fanns i konstnärens barndomshem
föreställande Stockholms tinnar och torn,
producerad av Dagens Nyheter 1979.
Katarina Lundgren presenterar
en modell av Granholmstoppen på
Järvafältet, fotografier av flera andra
toppar samt affischen Stockholms
tippar och toppar. Torsdag 20.2, 18:00
berättar Katarina Lundgren om arbetet
med Stockholms tippar och toppar. På
Stockholms Stadsmuseum.
23. Meron Mangasha & Senay Berhe
Blått blod, video på www.tenstakonsthall.
se/space, 6 min, 2013
Blått blod är en vardagsskildring av
blåa linjen på Stockholms tunnelbana
berättad i visuell form med ord som
drivmedel. Den är ett försök att spegla och
föreviga den tid och miljö som vi lever i
nu. Blått blod är inspelad längs med den
blåa linjen under två inspelningstillfällen.
Det är platser och miljöer som tillhör alla
och för att inte sätta ett ansikte på eller
anknyta en specifik grupp av människor
till de platserna är filmen inspelad på
natten och i tomma miljöer. Till vardags
översätt
tipparna och topparna en alternativ
och parallell berättelse om stadens
utveckling och vad som blivit av det
som funnits tidigare. Förkastat material
återanvändes, fick ny form och funktion
som storskaliga parklandskap. Idag
är topparna ett gränsland mellan
natur och kultur, igenväxta parker,
välansade frisbeegolfbanor och blivande
skidanläggningar. Eftersatta ytor som
tycks få sitt värde genom en inneboende
potential att transformeras med nya
projekteringar.
Konstnären Katarina Lundgrens
film Artificiella höjder visar miljöer från
Högdalstopparna, Granholmstoppen
och Ullnatippen samt intervjuer med
personer som på olika sätt relaterar
till platserna. Karin Melinder, doktor i
socialmedicin, beskriver Högdalstopparna
som bortglömda landskapsskulpturer
och ett tyst kulturarv. Anders Sandberg,
pensionerad stadsträdgårdsmästare,
ger en inblick i arbetet med topparna
och ideologin bakom. Roland Kahlson,
utvecklingsansvarig för Ullnatippen,
berättar om hur man arbetar med tippen/
deponin i dag och hur den potentiellt sett
kan utvecklas framöver.
I utställningen visas också en affisch,
är de fyllda med människor med olika
bakgrunder och kulturer men blir nu
avskalade och identitetslösa. Inspirerad
av ett citat av poeten Arthur Lundqvist
på Näckrosens t-banestation skrev
Mangasha, verksam inom poesi och
spoken word, dikten som sedan tolkats
visuellt av Berhe som arbetar med film,
både konstnärligt och kommersiellt. Blått
blod är en hyllning till blå linjen men den
rymmer också blandade känslor inför
platserna längs med den.
24. Helena Mattsson, Meike Schalk och
Sara Brolund de Carvalho
Aktion Arkiv i Tensta, arkivmaterial,
mobil presentationsstruktur och
evenemang, 2014
1989 organiserade Stockholms
fastighetsnämnd en stor internationell
bostadskonferens i Tensta som samlade
experter från viktiga förnyelseprojekt i
bland annat Frankrike, Turkiet, England
och USA. Konferensen blev startskottet
för en ny era av medborgarinflytande och
flera bostadsförnyelseprojekt startades
i Tensta som utfördes tillsammans med
de boende. Det mesta av materialet från
konferensen har gått förlorat. En orsak
kan vara de omorganisationer som skett
13
inom de lokala myndigheterna en annan
kan helt enkelt vara ett bristande intresse.
Men Mattsson, Schalk och Brolund de
Carvalho menar att både konferensen
och de påföljande förnyelseprojekten
är centrala för den svenska
historieskrivningen, en viktig pusselbit för
att förstå både arkitekturens utveckling
och Tenstas urbana historia.
Under våren kommer Aktion Arkiv i
Tensta att bygga upp ett interaktivt arkiv
för att samla in försvunnet material och
odokumenterad kunskap. Arkivet kommer
att förändras under utställningstiden,
dels genom det insamlade materialet
och dels genom att fokusera på tre
olika teman. Till att börja med kommer
bostadsförnyelsekonferensen 1989 att stå
i centrum, därefter Samverkansprojektet
Tensta 1989–1995 på Glömmingegränd av
Loggia arkitekter AB och arkitekt Ylva
Larsson och slutligen medborgarinitiativ
från 1960- och 1970-talen fram till idag.
Dessa tre teman kommer att fördjupas
genom tre aktioner: ett vittnesseminarium
om bostadsförnyelsekonferensen
1989 med deltagare från konferensen,
som till exempel arkitekten Rod
Hackney och planeraren Erol Sayin; ett
middagsseminarium på Glömmingegränd
med bland andra arkitekten Ylva Larsson
samt debatten “Kampen om rummet”
med inbjudna aktivister från 1960-talet
fram till idag.
Aktion Arkiv är en förening som drivs
av arkitekterna och forskarna Helena
Mattsson, Meike Schalk och Sara Brolund
Carvalho. Aktion Arkiv utvecklar en
deltagande historieskrivning genom
aktioner, vilka för samman olika aktörer
och publiker kring urbana kulturella,
historiska och politiska frågeställningar.
Arkivet samlar material och fungerar som
en generator för samtal – som det ”runda
bordet” – vilket bidrar till insamlingen
och dokumentationen av berättelser och
material.
Lördag 22.2, 15:00 presenterar
Helena Mattsson, Meike Schalk och
Sara Brolund de Carvalho Aktion Arkiv
i Tensta. Onsdag 5.3, 18:30 anordnas
ett Vittnessseminarium i samarbete
med Samtidshistoriska institutet,
Södertörns högskola. Söndag 13.4 hålls ett
middagsseminarium på Glömmingegränd
med bl a arkitekten Ylva Larsson. Torsdag
8.5, 18:00 ordnar Aktion Arkiv debatten
Kampen om rummet på ABF-huset.
Irene Molina
Föreläsning onsdag 2.4 kl 18:30,
Hur blir det när man byter ut välfärd
mot förtryck? – Politikens roll i
segregationsprocesser i Sverige, del 2
Under mer än tjugo år har
bostadsområdena från miljonprogrammet
(1965–74) i Sverige bestraffats med en
stigmatiserande och diskriminerande
politik. Trots all officiell retorik om att
satsa statliga och kommunala medel för
att motverka segregation har den etniska
och den socioekonomiska segregationen
ständigt ökat i Sverige.
De svenska städerna räknas bland de
mest segregerade idag i internationella
jämförelser. Det finns en rad faktorer som
förklarar varför segregation uppstår och
accentueras. I de stigmatiserade områdena
har arbetstillfällen, samhällsservice
och samlingsplatser försvunnit. Istället
har man sett närvaron av poliser och
vakter öka i volym och i hårdhänthet.
Irene Molina går igenom aktörer och
mekanismer som har skapat segregationen
i Sverige, med reflektioner kring våldet i
staden och vad segregation har med de
senaste upploppen att göra.
Irene Molina är professor i
kulturgeografi, verksam vid IBF, Uppsala
universitet. Hennes forskning har berört
olika aspekter relaterade till segregation
i svenska städer och i andra länder.
Centralt i hennes forskning är frågan om
makt över rummet. Hur skapas olika
rumsliga hierarkier – i bättre respektive
sämre beryktade områden? Hur hänger
rasism, sexism och klassförtryck ihop i
stadens utformning? Vilken roll spelar
politiken och vilken roll spelar marknaden
i skapandet av segregationen? För att
tala om de aktuella processerna av
stadssegregering i Sverige har Molina
använt sig av begreppen rasifiering,
militarisering och rumslig stigmatisering.
14
25. Marion von Osten
In the Desert of Modernity – Colonial
Planning and After (I modernitetens öken:
Koloniala planeringsprocesser och deras
effekter), installation, 2010
Projektorduk 1: Tvåkanalig
bildprojektion av foton och dokument från
Avery Library/Department of Drawings
and Archives/Columbia University;
Centre d’Archives Diplomatiques
de Nantes; Cité de l’Architecture et
du Patrimoine/Centre des Archives
d’Architecture du XXème siècle Paris;
École Nationale d’Architecture de Rabat;
Tensta museum: Rapporter fran nya Sverige
ETH Zürich/GTA Institut für Geschichte
und Theorie der Architektur; Farbman
Archives; Hervo Archives; Kessel
Archives; Mcavoy Archives; Nederlands
Architectuurinstituut; Ministère de
l’Écologie du Développement et de
l’Aménagement durable France och från
privata samlingar.
Projektion 2: Reproduktioner av ett
fotografi av Cité Verticale, Casablanca,
från år 1952 av arkitekterna Vladimir
Bodiansky, Georges Candilis, Henri Piot
och Shadrach Woods. Tack till: Avery
Architectural Library, Department
of Drawings and Archives, Columbia
University, New York.
Projektion 3: Reproduktion av
“Marrakech in Pictures 1953 In the
interests of full independence: struggle,
perseverance and sacrifice.” Publicerad
av Delegation of the Independence and
Consultation Party in the East: Committee
for the Independence of Morocco.
Tack till: Protectorat Maroc, Direction
de l’Intérieur. Centre des Archives
diplomatiques de Nantes (CADN),
Nantes.
In the Desert of Modernity – Colonial
Planning and After är en utställning
och ett forskningsprojekt om arkitektur
och urbana projekt utvecklade i norra
Afrika och västra Europa under 1950och 1960-talen, i samband med koloniala
styren, anti-koloniala kamper och
transnationell migration. Installationen
i Tensta museum: Rapporter från nya
Sverige är en kondenserad version av
utställningen som ursprungligen ägde
rum 2010 på Haus der Kulturen der
Welt i Berlin. Utställningen berättar
en historia om invånare i storskaliga
senmodernistiska bostadsområden i de
franska kolonierna, arkitekter, koloniala
administratörer och trossatser som
alla var del av den tidens debatter om
modernitet och modernisering. Projektet
undersöker motsägelserna i den koloniala
moderniteten och hur motståndet mot
den utvecklades, det vill säga en process
där avståndstagande och bekräftelse
blandas och fortsätter att verka än idag.
Genom att undersöka ett antal exempel
på arkitektoniska och urbana projekt blir
det tydligt hur efterkrigstidens modernism
användes under koloniala styren. Det
större urbana planeringssystemet som
utvecklades i norra Afrika av arkitekter
som jobbade för kontor som ATBAT
Afrique spelade en nyckelroll i den
koloniala moderniseringen.
De här projekten designades för
nordafrikanska städer men flyttade
snart till de europeiska huvudstädernas
utkanter. Resultatet var förorter som
blev hem åt hundratusentals migranter
från kolonierna. Den koloniala
bostadspolitiken förändrade på så vis
radikalt såväl städer som levnadssätt
på många olika platser. Även samtalet
om arkitektur i Nordafrika och Europa
förändrades. Samtidigt ledde projekten
till en postmodern kritik i Västeuropa och
USA, där argumentet var att teknokratisk
planering driven av modernistiska
europeiska arkitekter var ensidigt negativ.
In the Desert of Modernity – Colonial
Planning and After är ett av många
exempel på konstnären och curatorn
Marion von Ostens ”projektutställningar”,
forskningsbaserade och tvärvetenskapliga
utställningar baserade på olika former av
samarbete. Lördag 29.3, 15:00 presenterar
Marion von Osten In the Desert of
Modernity – Colonial Planning and After.
28. Sång till den storm som komma skall,
olja på utspillt lim, 2012
Många av Rosdahls (Malmö) detaljrika
målningar bottnar i erfarenheten
av att växa upp i en våldsam del av
miljonprogrammet i en mindre stad
i Sverige. Urban stadsplanering,
miljonprogrammet och ”orten” har länge
varit ett tema i Rosdahls praktik. Hans
nya verk fortsätter att behandla det, inte
som en krossad dröm som tagit fysisk
form, utan som platser där saker händer.
Andra referenser är musik men också
boken The Coming Insurrection av The
Invisible Comittee som talar om en ny
känsla av gemenskap. Den springer ur just
den här typen av bostadsområden efter
och i samband med de sociala uppror som
är återkommande och bara ibland når
nyheterna.
Olika stilistiska grepp och fragment
från diverse bilder möts i målningarna
som ofta är gjorda på upphittade föremål.
Sång till den storm som komma skall är
en målning med olja på en utspilld bit
lim, där flaskan har torkat ihop med sitt
innehåll. Den föreställer ett designhotell
i Tyskland som brinner, med kopplingar
både till en bok av Peter Fröberg Idling
och musik av Refused. Elineberg 2020 är
26–28 Viktor Rosdahl
26. Elineberg 2020, olja på gjuten gips och
spackel, 2009
27. A deeper kind of slumber (En djupare
slummer), olja på ”funnen” plast, 2013
översätt
15
målad på en bit gjutet spackel och visar
det område i Helsingborg där Rosdahl
växte upp, ritat av arkitekten Jörn Utzon.
Byggnaderna har fått tillägg, sådant
som skulle kunna göras, om man ser
miljonprogrammet som en skiss och en
stomme att utveckla fysiskt och socialt.
Det ser också ut som om en katastrof ägt
rum och naturen börjat växa vilt. Titeln
på den tredje målningen, A deeper kind
of slumber, är lånad från gruppen Tiamat.
Den föreställer höghus på en åker. I
gräset framför husen ligger två sovande
”vildar” från Maurice Sendaks barnbok I
vildingarnas land. De är främmande och
vilda, liksom vulgärbilden av invånarna
i miljonprogramsområden. Verket leker
även med tanken på hur arbetarklassen
i de imperialistiska väststaterna kan ses
som mutad av överflödet som kommer
från utsugandet av andra länders resurser
och arbetskraft och därför inte kan
uppfylla en potentiell roll som vilda
revolutionärer.
självreflekterande och självkritisk och å
andra sidan kan fungera som populärteve.
I filmen jämförs ett storskaligt
modernistiskt bostadskomplex i Teheran
med nyare exempel på bostadsbyggande,
från 1990-talet. I det här samarbetet
mellan arkitekten och konstnären
Shahbazi och curatorn och författaren
Zolghadr berörs också senmodernistiska
bostadsprojekt som globalt fenomen.
20. Solmaz Shahbazi & Tirdad
Zolghadr
Tehran 1380, video, 45 min, 2002
Tehran 1380 är ett försök att göra en
dokumentärfilm som å ena sidan är
29–32. Ross Tensta Gymnasium
Inlånade konstverk
28. Torsten Renqvist, Hunden, fågeln,
båten, etsning, 1954
29. Veronica Nygren, Haren om hösten,
väv, 1984
30. Carl Larsson, Rektor Lundberg och
två lektorer, skiss till väggmålning i Norra
Latin, akvarell, 1890
31. Axel Fahlcrantz, Riddarholmen och
Söder i månskensstämning, olja på duk, ca
1900
Ross Tensta Gymnasium, som
invigdes 1984, fyller trettio år i år men
dess anor går via Norra Latin tillbaka till
medeltidens Stockholm. I själva verket
hade skolan kunnat fira 699 år eftersom
berättelsen om byskolan i Gamla stan är
dokumenterad från 1315. Byskolan sägs
ha legat strax norr om Storkyrkan, där
Kungliga slottet nu ligger. Undervisningen
vid Byskolan sköttes av Storkyrkans
präster. Den förste kände rektorn eller
“scolemästaren” hette Arvidius och det
var på 1310-talet. Från 1500-talet känner
man i princip till alla rektorer i obruten
följd. Att utses till rektor för den här
skolan innebar en säker karriär: många av
skolans rektorer blev sedermera biskopar,
ärkebiskopar, professorer eller intog stolar
i Svenska Akademien. Den mest berömda
personen är Olaus Petri, som var den
som, under kung Gustav Vasas beskydd,
gjorde Sverige till ett protestantiskt land.
Med reformationen lades klostren ner
och därmed även franciskanerklostret
på Riddarholmen dit skolan flyttade.
Byskolan, som bytte namn till Stockholms
trivialskola, blev kvar på den adressen till
1666. Då skedde en återflyttning till det
inre av Gamla stan. 1814 flyttade skolan
ännu en gång till Riddarholmen, till Birger
Jarls torg 7 och 1890 kunde skolan flytta
in i en ny ståtlig palatsbyggnad vid Norra
Bantorget. Nu inleddes ett verkligt lysande
skede i skolans historia. Norra Latin
betraktades som den främsta och mest
prestigefyllda skolan i hela landet. Men
det var bara för pojkar – flickor fick börja
först i slutet av 1950-talet.
1983/1984 lades verksamheten vid
Norra Latin ner och utlokaliserades till
Tensta. Gymnasiet skulle, precis som
dess “förfäder”, gå i bräschen och utgöra
förebild för morgondagens utbildning.
Byggnaden ritades av Gösta Uddén och
är modern med generösa ljusinsläpp
och fasad i oljad träpanel. Särskilt
vinterträdgården väckte uppmärksamhet
när gymnasiet invigdes. Här talas idag
mer än sextio olika språk och eleverna
följer en rad gymnasieprogram, men
gemensamt fokus ligger på integrerad
kunskap som knyts ihop av ämnet
historia. Det som också gör Ross Tensta
gymnasium speciellt och unikt i Sverige
är att av omkring 740 elever är 120
nyanlända till landet och går program för
språkintroduktion. Läraromsättningen
har hittills varit mycket låg. Men nu
pensioneras många av de lärare som
följde med från Norra Latin och en ny
generation lärare kommer att ta vid.
Något som bokstavligen materialiserar
gymnasiets historia är dess konstsamling
som överlevt omorganiseringarna och följt
med från tidigare skolbyggnader. Därför
ingår fyra verk ur den samlingen i Tensta
museums våravdelning. Onsdag 19.2,
16
Tensta museum: Rapporter fran nya Sverige
18:30 samtalar dokumentärfilmaren Brita
Landoff och rektor Sofie Nyström om
Ross Tensta gymnasium under trettio år. I
samarbete med Ross Tensta gymnasium.
Tisdag 29.4, 10:00-20:00 är det öppet hus
på Ross Tensta Gymnasium. Visning
av Brita Landoffs film BSB – Bland
Svartskallar och Blekfisar (1988) i aulan.
Konstverk inlånade från Ross Tensta
Gymnasium
eller metall, återfinns på många offentliga
platser, inte minst skolor, och de föreställer
nästan alltid djur. Det här verket utförde
Renqvist 1954, det vill säga fyra år
efter att han gått ut Konsthögskolan i
Stockholm. 1964 fick Torsten Renqvist ta
emot Venedigbiennalens stora pris för den
grafik han visade där. 2003 gav han ut en
bok tillsammans med Asta Bolin, med
titeln Djur kan inte ljuga.
Torsten Renqvist
29. Hunden, fågeln, båten, etsning, 1954
Det här grafiska bladet omfattar
konstnärens hela andliga och estetiska
tematik: alla levande varelsers utsatthet,
ofullkomlighet som motkraft mot det
auktoritära, uttryckt med en ömsint form
av humor. Med till synes enkla, nästan
tafatta, streck, har konstnären skissat
upp en scen med fyra element: en hund,
en fågel, en segelbåt och en horisont.
Hunden har de starkaste mänskliga
dragen, fågeln är mer abstrakt och resten
förblir antydningar och fragment. Det
är ett förtätat ögonblick i en obestämd
tid. Torsten Renqvist (1924 – 2007) hör
till en av de mest spridda, omtyckta och
välbekanta konstnärerna i Sverige under
efterkrigstiden. Hans skulpturer, ofta i trä
Veronica Nygren
30. Haren om hösten, väv, 1984
Haren om hösten är en väggbonad i
ryateknik i sin vildaste form. Den är allt
annat än jämnklippt och garnändarna
bildar istället ett vertikalt kuperat
höstligt landskap, där yllet tycks ha vuxit
ut efter eget skön. Men var är haren?
Marken doftar av fukt och växtlighet.
Veronica Nygren (1940–2006) var en
textilkonstnär med just vävning som
specialitet. 1989–1994 var hon professor
i textil på Konstfack. Det var fram för
allt under det sena sextiotalet, under
den första feministiska vågen inom
konsten, som vävning lyftes fram som
konstnärlig teknik jämbördig med måleri
eller skulptur. Samtidigt började det
hända saker på modefronten. 1967 var
Veronica Nygren en av grundarna av det
svenska klädföretaget Mah-jong, detta
efter att hon stött på Kristina Torsson
och Helena Henschen, alla deltagare på
en modehappening på Moderna Museet
1965. Deras gemensamma mål var att
formge vackra, färgstarka och lättskötta
basplagg tillverkade i Sverige. De klädde
en vänsterpolitiskt medveten generation
och den framväxande kvinnorörelsen.
med sin karaktäristiska romantiska
berättarglädje, skildrat historiskt viktiga
kvinnor: ”Vikingakvinnan”, den Heliga
Birgitta och Fredrika Bremer samt i
slutet några botaniserande skolflickor.
Den här akvarellen är en skiss till en
större väggmålning, vars komposition
återanvändes på Nationalmuseum. Folk
har samlats för en högtidlig stund i det
fria, för att åse skolgossarnas korum (som
är det färdiga verkets titel), det vill säga
en gudstjänst som militären förrättade
ute i fält och som skolpojkarna skulle öva
på. Skissen visar den högt respekterade
rektor Lundberg omgiven av några
lärare. I ett nummer av tidskriften Idun
(“Illustrerad tidning för kvinnan och
hemmet”), från 1903 kan man läsa en
hyllningsartikel till rektor Lundberg inför
hans sextioårsdag: ”Redan den yttre
gestalten verkar imponerande genom sin
kraftfullhet, och man märker snart, att
den fysiska kraften motsvaras af en andlig.
Därför har det heller aldrig försports,
att rektor Lundberg såsom läroverkets
styresman haft någon som helst svårighet
vare sig att vinna respekt hos sina lärare
eller att upprätthålla tukt och ordning
bland lärjungarne”. Med på den färdiga
målningen finns även andra dignitärer
Carl Larsson
31. Rektor Lundberg och två lektorer, skiss
till väggmålning i Norra Latin, akvarell,
1890
När Norra Latin invigdes 1890
ansågs en skola vara en av de viktigaste
byggnaderna i ett lokalsamhälle.
Kungen själv, som då hette Oscar II,
samt hans son Prins Eugen, invigde
byggnaden. Carl Larsson (1853–1919)
hade vid den här tiden ännu inte fått sitt
monumentala genombrott, som kom
1896 i samband med uppdraget med
de pampiga freskomålningarna inne i
Nationalmuseum, Midvinterblot. Men
han var på gång som monumentalmålare
och strax före uppdraget för Norra
Latin hade han utfört väggmåleri för
en flickskola i Göteborg. Där hade han,
översätt
17
samt faktiskt också Carl Larsson själv,
med en dotter på axlarna. Målningen, som
inte hade några religiösa anspelningar,
ansågs mycket modern för sin tid.
Axel Fahlcrantz
32.. Riddarholmen och Söder i
månskensstämning, olja på duk, ca 1900
Axel Fahlcrantz (1851–1925) studerade
vid Konstakademin och tyckte om att
undersöka färgernas valörer i nattliga
ljusförhållanden, gärna landskap vid
vatten. Det nattliga går som en röd tråd
genom hans måleri och är ett exempel på
det speciella svårmod som löpte genom
kulturen internationellt vid den här
tiden. På ett dramatiskt och romantiskt
sätt skildrar han i den här målningen
Stockholm då månen strax ska glida
in bakom Söders höjder till höger och
det sista dagsljuset ger intressanta
färgskiftningar på himlen och Mälaren.
Till höger på målningen skimrar
gatlyktorna på Riddarholmen, platsen
för Tensta gymnasiums föregångare,
Stockholms trivialskola. När målningen
kom till bodde ca 300 000 människor i
Stockholm. Befolkningsökningen var
kraftig och bostadssituationen akut.
Klasskillnaderna var skriande och
av få äldre byggnader som bevarats.
Sedan 1986 disponerar gillet Nälsta
gård i Spånga som byggdes i början av
1800-talet. Här ordnas regelbundet bland
annat öppet hus och Kulturskolans
pianokurser. Spånga Fornminnes- och
Hembygdsgille, som grundades 1932,
ger också ut böcker. 1972 publicerades
“Spånga före Tensta” och på senare år har
sockenstämmoprotokoll från 1600–1862
givits ut. Livet i Spånga under första
halvan av 1900-talet har dokumenterats
och man har tagit fram kopior av gamla
kartor över Spånga. Onsdag 26.3 kl
18:30 presenteras och diskuteras ”Tensta
innan miljonprogrammet” utifrån gillets
fotoarkiv.
34. STEALTH.unlimited & Peter Lang
Haunted by the Shadows of the
Future: ARTEFACTS (Jagad av
framtidens skuggor: artefakter), föremål
utställda i Stadsmuseets museilägenhet på
Kämpingebacken i Tensta, allmän visning
onsdagar kl 14:00, samling på Tensta
konsthall
Haunted by the Shadows of the
Future: HORIZONS (Jagad av framtidens
skuggor: horisonter), visionsseminarium
söndag 30.3, 13:00.
18
sjukdomar härjade.
33. Spånga Fornminnes- och
Hembygdsgille
Affischställ med fotografier och kartor
från Tensta innan miljonprogrammet
Spånga Fornminnes- och
Hembygdsgille dokumenterar Spånga
sockens historia. I socknen ingår också
Tensta, vars första kända omnämnande
är 1292. Området är rikt på både booch gravplatser från järnåldern och
vikingatiden men har sannolikt bebotts
sedan istidens slut. Namnet Tensta har
sitt urpsrung i ordet ”tena”, en sorts
fiskeredskap och ”sta”, ett inhägnat
område. Spånga refererar till vatten, och
passage över vatten. Spånga kyrka, som
ligger mitt i Tensta, är en av de äldsta
i Stockholmsområdet med delar från
1100-talet. Två runstenar på kyrkogården
vittnar om att man långt innan E18 och
Förbifart Stockholm färdats genom Tensta
– runstenar restes främst vid vägskäl och
brofästen. Där bostadsområdet idag ligger
fanns tidigare tre gårdar: Hjulsta, Lilla
Tensta och Stora Tensta som revs för att
ge plats åt de nya husen. Erikslund, där
Kurdiska föreningen Spånga har sina
lokaler, är en gammal skomakarbostad, en
Haunted by the Shadows of the
Future: ARTEFACTS samlar föremål
från sent 1960-tal till sent 1970-tal som
har en personlig koppling till den tidens
människor och samhällen. Föremålen
förkroppsligar en särskild känsla av
tillhörighet, en längtan efter att tillhöra
det moderna svenska samhället som
byggdes upp under den här perioden.
Exempel på föremål som ingår i projektet
är en försäkringsförsäljares portfölj, en
rullbandspelare med ljudupptagning
från tv-programmet Hylands hörna,
en ljudinspelning av en somalisk
författare i exil, en tidig lansering av
de första plastleksakerna, diabilder
från en semester, vykortsamlingar och
super 8-filmer, poptextil-tryck och
klädmönster, lokala trädgårdsodlingar,
Konsums satsning på “blåvitt” och den
omvälvande du-reformen. Föremålen visas
i Stadsmuseets museiägenhet i Tensta
belägen på Kämpingebacken 13. Den
fungerar här som en tidskapsel och öppnar
upp ett helt universum i de här tingen,
oavsett om de är ytterst vardagliga är
högst ovanliga.
Haunted by the Shadows of the
Future: ARTEFACTS är ett samarbete
skapat inom ramen för Tensta museum:
Tensta museum: Rapporter fran nya Sverige
Rapporter från nya Sverige på Tensta
konsthall och kursen Urban ReMix på Kungl. Konsthögskolan (KKH)
i Stockholm. Kursen handlar om
massproduktion av bostäder, planerade
städer och andra modernistiska utopiska
projekt som planerades i efterkrigstidens
Sverige och har skapats av STEALTH.
unlimited (Ana Dzokic och Marc
Neelen) och Peter Lang (professor i
arkitekturteori och -historia på Mejan
Arc KKH). Deltagare i kursen Urban
Re-Mix är James Barrett, Ing-Gerd
Robertson, Barbro Gunmar, Antonie
Maria Grahamsdaughter, Martin
Hedenstrom Ljung, Margarita
Henriksson, Heather Jones, Adam
Lundberg, Emelie Saltas, Helene
Schmitz, Adela Zyto, Gary Zhang
och Mohammad Hossein Abbasi.
Haunted by Shadows of the Future:
HORIZONS är ett försök att tänka fritt
kring Tenstas framtid.
Fyra personer som befinner sig på olika
platser i livet och som har olika relationer
till området bjuds in för att bidra med
fyra olika möjliga framtider för Tensta år
2030 – en milstolpe enligt myndigheterna i
Stockholms “Vision 2030 – ett Stockholm
i världsklass”. För runt femtio år sedan
drevs ett extremt ambitiöst svenskt
samhällsbygge i Tensta. Idag är många
av målen fortfarande ouppfyllda och
Tensta befinner sig i ett osäkert tillstånd av
ofullbordan. Medan somliga har avskrivit
möjligheterna att i områdets forma ett
modernt Sverige så är det nu dags att
skriva om dess framtid, möjligen mot
en horisont som radikalt skiljer sig från
dagens uppfattningar om Tensta och den
verklighet som råder där idag.
Kommer Tensta år 2030 vara en
autonom zon, när boende i den här
bortglömda delen av staden tagit över?
Eller kommer ett mångsidigt Tenstalikt
samhälle bli så dominant att det här
“nya Sveriges” vitalitet år 2030 har tagit
över hela landet? Är det kanske dags att
återskapa Tenstas ursprungliga men inte
uppnådda mål, att skapa en miljö som
ger plats åt en befriad och demokratisk
idealmedborgare? Och vad skulle
medborgarnas befrielse och jämlikhet
innebära idag? Söndag 30.3, 13:00 kommer
tankar om dessa “andra” framtider att
behandlas under en eftermiddag med
presentationer och diskussion.
3–18.5 samt seminarier
Konst- och arkitekturprojektet
Köket är ett ‘proaktivt
stadsplaneringsexperiment’. Köket
undersöker köket som publik plats. I
samarbete med en grupp kvinnor från
Tensta och Järvaområdet iscensätts
ett fullt fungerande utomhuskök som
tillägg till den offentliga miljön i det
senmodernistiska bostadsområdet.
Ambitionen är att ympa in en privat
‘kökskultur’ som tänjer på gränserna
kring etablerade föreställningar om
intimitet och social interaktion i den
publika miljön. Det privata och offentliga
vänds ut och in, kökens välkända
inredning och atmosfär förflyttas ut på
gatan. Projektet undersöker potentialen
i miljonprogrammets generösa bilfria
offentlighet.
Projektet är indelat i två faser: under
fas ett undersöker vi Tenstas offentliga
miljö med mini-köksseminarier utomhus
som verktyg: i undergången; på bron; vid
trappan; under balkongen. Soppa lagas
och Aristofanes text The Power of Women
om hur den grekiska härförarinnan
Praxagora ifrågasätter rumsliga
maktstrukturer genom att flytta ut köken
på stadens torg läses och diskuteras.
Seminarierna är ett led i att etablera den
grupp som kommer att driva köket under
fas två. Under fas två, 3-18.5, etableras ett fullt
fungerande kök centralt vid Tensta Torg. I
samarbete med arkitektkontoret Spridd och
recyclingföretaget 4CYCLE samt Fereshte
Ghorayshi och Shiva Anoushirvani. Projektet
genomförs med stöd av Innovativ Kultur
genom Vivaldi. Lördag 3.5, 15:00 hålls ett
seminarium om köket som offentlig plats.
Lördag 17.5, 15:00 presenterar konstnären
och arkitekten Elin Strand Ruin projektet.
översätt
Elin Strand Ruin
Köket, fungerande kök utomhus i Tensta
35. Adam Tensta
Utan titel
Soundtrack till Tensta museum:
Rapporter från nya Sverige, 2013
En driven trumbaserad rytm pågår
under en halvtimme i konsthallens stora
sal, för att sedan tystna och börja om igen
efter en halvtimme. Det är ett soundtrack
specialskrivet av Adam Taal, mer känd
som Adam Tensta, för Tensta museum.
Hiphopartisten Taals musikintresse
stimulerades bland annat av Vår teaters
break dance på Blå huset under uppväxten
i Tensta. Taal har bott i samma lägenhet
på Tensta allé sedan barnsben men har
idag nya intressen och utmaningar. Att
våga trotsa rådande normer och skapa en
19
egen verklighet utifrån dem är ett centralt
tema för honom.
Tensta konsthalls textpris
Tensta konsthall instiftar 2014 ett
textpris för unga personer i Tensta.
Priset syftar till att uppmuntra kreativt
skrivande och bidra med nya berättelser
från området. Priset kommer att delas ut
en gång per år med ett första (3000 kr),
andra (2000 kr) och tredje pris (1000 kr).
En jury bestående av Augustpristagaren
Lena Andersson, poeten Meron
Mangasha, förläggaren Björn Linnell,
journalisten Rouzbeh Djalaie, Tal
Lewinsky från Tensta bibliotek och
Emily Fahlén från Tensta konsthall
kommer tillsammans att utse de vinnande
bidragen. Texten kan vara en skönlitterär
text, en essä, en dikt, en raptext, ett
reportage eller en intervju.
Bidragen till Tensta konsthalls textpris
skickas per mail senast måndag 3.2 till
[email protected]
20. Florian Zeyfang & Lisa SchmidtColinet & Alexander Schmoeger
Microbrigades – Variations of a Story
(Mikrobrigader – variationer av en
berättelse), video, HD, 30 min, 2013
35. Ahmet Ögüt
The Silent University, bibliotek, hemsida,
publikation, föreläsningar och workshops,
2012–pågående
The Silent University (TSU) är en
alternativ kunskapsplattform initierad
av konstnären Ahmet Ögüt (Istanbul/
Berlin). Den riktar sig till asylsökande,
flyktingar och migranter som trots en
professionell bakgrund inte kan utöva
sitt yrkeskunnande i sin nuvarande
livssituation. TSU lånar formen av
ett akademiskt program genom att
arrangera kurser, föreläsningar och
seminarier för och av dess medlemmar,
men också för den breda allmänheten.
En grupp föreläsare om fem personer är
i dagsläget kopplade till universitet, de
utformar föreläsningar som knyter an
till deras specifika utbildningsbakgrund.
Föreläsningarna kommer äga rum på
ABF-huset i Stockholm och görs på
arabiska, kurdiska (sorani) och uiguriska.
Även en publik som inte talar de här
språken bjuds in för att delta – kunskapen
görs med andra ord inte tillgänglig för
alla. Tillvägagångssättet syftar till att
belysa den förlust av kunskap som orsakas
av den samhällsstruktur som tystar den.
I det nätverk som TSU har byggt upp i
20
Microbrigades porträtterar de två
största bostadsområdena i Havanna,
San Agustin och Alamar. Bortsett
från sjukvård och utbildning var
boendesituationen ett av de viktigaste
fundamenten i den kubanska revolutionen
på 1950-talet. Med anledning av den
stora bostadsbristen inrättades 1971 så
kallade mikrobrigader, stora bostadshus
med lägenheter som fram till idag
byggs med frivilliga krafter över hela
landet. I den essäistiska filmen, gjord av
konstnären Florian Zeyfang (Berlin) och
arkitekterna Lisa Schmidt-Colinet och
Alexander Schmoger (Wien), presenteras
arkitekturen och genom utdrag från arkiv
och kubanska filmer illustreras läget för
moderniteten på revolutionens Kuba. En
av Kubas viktigaste arkitekturhistoriker,
Mario Coyula, berättar också om den
post-revolutionära byggnaden Havana
del Este. Filmen ger en subjektiv
inblick i uppkomsten och utvecklingen
av byggnaderna. På samma gång
berättar filmen om den oberäkneliga
och motsägande inverkan som
mikrobrigaderna har haft i stort och smått
under det senaste decenniet. Zeyfang
presenterar projektet söndag 12.1, 14:00.
Stockholm ingår även sex mentorer. Det
är personer som på olika sätt verkar inom
områden som är centrala för universitetets
arbete: asylaktivism, lokal organisering,
migration och antirasism.
På Tensta konsthall finns
universitetets bibliotek och den samlade
kunskapsbanken finns också att tillgå
på universitets hemsida. För att bli
medlem ombeds man att donera tid och
kunnande – prata med konsthallens
värd för mer information. Genom att
uppfinna alternativa valutor, i form
av kunskapsutbyte istället för pengar
eller gratis volontärarbete, vill TSU
skapa alternativa former för utbyte.
Föreläsningar inom ramen för TSU äger
rum följande tisdagar på ABF-huset på
Sveavägen: 18.2, 11.3, 8.4, 29.4 och 18.5.
TSU finns idag i Berlin, Paris och London.
www.thesilentuniversity.org
Tensta museum: Rapporter fran nya Sverige
Tensta museum på andra platser
Kvinnocenter i Tensta-Hjulsta
Kvinnocenter i Tensta-Hjulsta startades
1997 och är en ideell kvinnoförening.
Föreningen är mångkulturell med
medlemmar från ett tjugotal länder och
bidrar till att öka kvinnors möjligheter till
påverkan och engagemang i samhället.
De verkar bland annat för att bryta
kvinnors isolering och segregering,
stärka kvinnors självförtroende och
identitet, förbättra språkkunskapen hos
kvinnor och främja kvinnors hälsa. Det
sker till exempel genom språkkurser
och andra utbildningar. Föreningen har
idag ca 235 medlemmar. Kvinnocenter
har tidigare haft nära samarbeten med
Tensta konsthall, bland annat Te- och
kaffesalonger som startade våren
2012 och som är ett pågående projekt.
Genom salongens olika programpunkter
presenterar föreningen sina medlemmar
och sin verksamhet på Tensta konsthall.
Lördag 10.5, 12:00–17:00 håller KITH
vårmarknad på Tensta konsthall.
Besöksadress: Glömmingegränd 31.
Torsdag 20.3 kommer Kvinncenter i
Tensta-Hjulsta ha Te- och kaffesaling på
Stockholm Stadsmuseum.
skulptören Burchard Precht den berömda
altaruppsättningen bestående av ett
krucifix samt två figurer föreställande
jungfru Maria och aposteln Johannes.
I kyrkan återfinns även en stor samling
vapensköldar. En vandring upp i
kyrktornet, som förmodligen även
fungerat som försvarsanläggning, ger en
fin utsikt över landskapet.
Stockholms Stadsmuseums
museilägenhet
Kämpingebacken 13 i Tensta, visning
varje onsdag, 14:00, samling på Tensta
konsthall. Söndag 19.1 och 26.1, 12:00
visning av Stadsmuseets guider, samling
på Kämpingebacken 13, biljett 100 kr.
Tenstas museilägenhet är inhyst i
en av Svenska bostäders fastigheter på
Kämpingebacken 13, direkt norr om
Tensta centrum. Lägenheten, som består
av tre rum och kök, är ett tidsdokument
från det sena 1960-talet och berättar
om hur det såg ut när trebarnsfamiljen
Artursson bodde där. Med hjälp av
mamman i familjen, Irene Artursson, har
lägenheten återskapats till sitt forna skick
med den gamla tidens köksluckor, tapeter
och inredningsdetaljer. Även trapphuset
är rekonstruerad i sin ursprungliga
översätt
Livstycket
Föreningen Livstycket är ett kunskapsoch designcenter vars mål är att stärka
kvinnors plats i samhället och bryta
isolering. Livstyckets pedagogiska
metod bygger sedan tjugo år på idén
om att kombinera svenskinlärning
med kreativt skapande, med fokus på
sömnad, broderi och tygtryck. Deras
lokaler återfinns mittemot Tensta
centrums tunnelbaneuppgång, bakom
fruktmarknaden. Livstyckets butik har
öppet måndag–torsdag 09:00–16:30 och på
fredagar, 11:00–14:00. Lördag 30.11 är det
julmarknad.
Spånga kyrka
Guidad visning torsdag 23.1, 15:00 och
torsdag 10.4, 15:00, samling på Tensta
konsthall.
Spånga kyrka tillhör en av de
äldsta i Stockholmsområdet med
originaldelar från 1100-talet. De
praktfulla kalkmålningarna är också från
medeltiden. Kyrkan har byggts om och
byggts ut under historiens gång, bland
annat adderades ett begravningskor
av den mäktiga familjen Bonde under
senare delen av 1600-talet. Under samma
period avslutade den välrenommerade
form med tidstypiskt stänkmåleri.
Lägenheten i Tensta tillhör en serie av
museilägenheter i Stockholm som berättar
om hur Stockholmare har levt under olika
tidsperioder. I samband med bomässan
2006 öppnades museilägenheten i Tensta.
Den är typisk för miljonprogrammets
bostäder, välplanerad och anpassad efter
moderna levnadsvanor. Lägenheten
fungerar både som museum och mötesplats.
Tensta bibliotek
Tensta bibliotek öppnade 1971, i lokaler
mitt emot Tensta Centrum. När Tensta
Träff invigdes 1984 flyttade biblioteket in
där. I samband med renoveringsplaner
för biblioteket under vintern 2013 och
våren 2014 öppnades i oktober 2013 en
filial i konsthallens entré. Här finns böcker
med fokus på lokalhistoriska texter och
barnlitteratur. Även en del av bibliotekets
program flyttar till konsthallen i form av t
ex Bokprat.
Tensta tunnelbanestation & Helga
Henschen
Program och visning lördag 15.2, 15:00,
samling på konsthallen. I samarbete
med Helga Henschens Vänner. Tensta
tunnelbanestation invigdes 1975 av
kungen. Vid samma tillfälle avtäcktes
21
även den tidstypiska konstnärliga
utsmyckningen som utfördes av Helga
Henschen. Hon ville att konsten i
tunnelbanestationen skulle hylla de
boende i Tensta. Därför är temat ”En ros
till invandrarna. Solidaritet, syskonskap”.
Väggarna är fyllda med bilder i naivistisk
stil och citat. Arton tavlor med ordet
”Syskonskap” skrivet på lika många språk
finns placerade längs spåren. Henschen
ville att det alltid skulle finnas bilder
gjorda av barn på stationen. Från och
med 2013 och tre år framåt visas därför
fotografier av elever på Ross Tensta
gymnasium på stationen.
Helga Henschen-rummet
Besök Café Grönlingen och Helga
Henschen-rummet med målningar och
andra verk av konstnären på Järva Folkets
Park, Eggeby Gård. Öppet måndag–
fredag 11:00–16:00.
Helga Henschen föddes 1917 i Stockholm.
Hon var dotterdotter till bankiren
Ernest Thiel, grundare av Thielska
galleriet, Stockholm. Hon studerade vid
Konstakademien i Stockholm 1940–1945
under lärare som Isaac Grunewald
och Akke Kumlien och var under en
period gift med författaren Peter Weiss.
Henschen var aktiv i Kulturarbetarnas
Socialdemokratiska förening,
Fredsrörelsen och Broderskapsrörelsen.
Idag återfinns hennes verk på flera svenska
orter och i bland annat Moderna museets
och Nationalmuseums samlingar.
Specialskrivna texter
www.tenstakonsthall.se/bag
22
Fyra texter har skrivits särskilt för Tensta
museum:
Historien om Tensta konsthall av Jan
Ekman; Tensta – en plats som ständigt ska
bli bättre av Emma Holmqvist; Josabeth
Sjöberg av Lawen Mohtadi och Kulturarv
av Boris Buden.
Tensta museum: Rapporter fran nya Sverige
Program
Torsdagar och lördagar 14:00 introduktion
till utställningen.
Onsdagar 14:00 visning av Stockholms
Stadsmuseums museilägenhet
på Kämpingebacken 13 i ett av
miljonprogramshusen i Tensta. Samling på
Tensta konsthall.
Lördag 18.1
14:00 Invigning
– Maria Lind, konsthallschef, hälsar
välkommen
– Tal av demokratiagenten Barakat
Ghebrehawariat med Poetry Slam av:
Yodit Girmay-Abraha
– Konstnären Katarina Lundgren
introducerar sitt projekt Artificiella höjder
– Högstadieleverna och
konsthallsklubbsmedlemmarna Anisa
Omar och Bilan Rage berättar om videon
Vårt Tensta
– Zozan Bozarslan berättar om uppväxten
i Tensta och om vad det kurdiska
sammanhanget i Tensta betytt
– Binna Choi, chef på Casco i Utrecht,
ger en bakgrund till Grand Domestic
Revolution-biblioteket
– Filmaren Brita Landoff minns Tensta
Utrecht, och Åsa Norberg presenterar The
Grand Domestic Revolution Library.
Onsdag 22.1
18:30: Studenter på KTH i Tensta
presenterar ett projekt som utgår från
Trafikkontorets fotografier från Tensta
1966-77.
Torsdag 23.1
15:00 Visning av Spånga kyrka,
en av Stockholmsområdets äldsta
stenbyggnader. I samarbete med Spånga
församling.
Söndag 26.1
12:00 Visning av Stadsmuseets
museilägenhet av museets guider, samling
på Kämpingebacken 13, biljett 100 kr.
12:00–17:00 Veganbrunch i cafeet.
14:00 Studenter på KTH i Tensta
presenterar ett projekt som utgår från
Trafikkontorets fotografier från Tensta
1966-77.
Torsdag 30.1
10:00-14:00 Akt 3 i Försök, ett projekt av
Petra Bauer & Sofia Wiberg i samarbete
med Kvinnocenter i Tensta-Hjulsta:
Rörelsernas språk med koreografen
översätt
gymnasium under 1980-talet, då hennes
film Bland svartskallar och blekfisar
gjordes
– Arkitekterna och forskarna Helena
Mattsson, Meike Schalk och Sara
Brolund Carvalho introducerar Aktion
Arkiv, ett dokumentationsinitiativ
som förnyelseprojekten i bl a
Samverkansprojektet Tensta 1989–1995
av Loggia arkiteter AB / arkitekt Ylva
Larsson
–Arkitekterna STEALTH.Unlimited
& Peter Lang samt deltagare i Kungl.
Konsthögskolans kurs Urban Remix berättar om Haunted by the
Shadows of the Future: ARTEFACTS
och presentationen i Stadsmuseets
museilägenhet i Tensta
– Besök i museilägenheten
– Öppet café med varm mat, smörgåsar
och bakverk
Söndag 19.1
12:00 Visning av Stadsmuseets
museilägenhet av museets guider, samling
på Kämpingebacken 13, biljett 100 kr.
13:00 Konstnärerna Lawrence Abu
Hamdan, Fernando Garcia Dory och Erik
Sjödin presenterar sina projekt i Tensta
museum. Binna Choi, chef för Casco i
StinaNyberg.
Lördag 1.2
15:00 Konstnären Peter Geschwind
berättar om installationen Time Space
Shuttle (Apollo Pavilion) som ingår i
Tensta museum.
Söndag 2.2
14:00 Arkitekt Ylva Larsson föreläser
under rubriken “Tensta samverkan – en
samverkan som blev folkbildning som
blev en folkrörelse – till dess att det blev
tvärstopp och arbetet lades på hyllan - i
”malpåse” visar det sig – kanske”.
Onsdag 5.2
18:30 Urbanhistorikern Håkan Forsell
föreläser under rubriken “Från stadsliv
till livsstil – bostad och urbanitet under ett
sekel”.
Lördag 8.2
12:30 Arkitekt Erik Stenberg visar
lägenheter i Tensta som byggts om enligt
hans planer. I samarbete med KTH
arkitektur.
Söndag 9.2
14:00 Peter Lang, professor
23
i arkitekturteori på Kungl.
Konsthögskolan, och deltagare i kursen
Urban Re-Mix organiserar en ”lyssningsoch tittsession” utifrån ljudspår från tiden
runt tillkomsten av bostadsområdet Tensta.
Ljudspåren spelas upp på rullbandspelare
och diabilder visas på en gammal projektor.
Följt av diskussion. I samarbete med Kungl
Konsthögskolan.
Onsdag 12.2
18:30 Tom Avermaete, professor vid
Faculty of Architecture of Delft University
of Technology, föreläser under rubriken
Norms and Forms of the Public Spaces
in Late Modern Housing Estates.
Föreläsningen behandlar normer och former
i de senmodernistsika bostadsprojektens
offentliga rum, med exempel från Frankrike
och andra länder. Är det möjligt att skapa
radikalt nya offentliga och gemensamma
sfärer? I samarbete med Stockholms
Arkitektförening.
Lördag 15.2
15:00 Helga/Rebella – ett program om
Helga Henschen, konstnären bakom Tenstas
tunnelbanestation, i ord, bild och ton.
Därefter följer en rundvandring på Tensta
T-banestation med Kent Malte Malmström
Lördag 22.2
15:00 Helena Mattsson, Meike Schalk och
Sara Brolund de Carvalho presenterar
Aktion Arkiv i Tensta.
Söndag 23.2
12:00–17:00 Veganbrunch i cafeet.
14:00 Föreläsning När Sverige blev kurdernas
land med Rohat Alakom. En eftermiddag
om Kurdiska Föreningen Spångas historia. I
samarbete med Kurdiska föreningen Spånga.
Torsdag 27.2
18:00–19:00 Studiecirkel med konstnären
Hans Carlsson: Konsten och folkhemmet
på Tensta bibliotek. En del av Artoteket,
utlåning av nyskapade konstverk.
som ciceron. Visningen tar ca 45 minuter. I
samarbete med Helga Henschens Vänner.
Tisdag 18.2
10:00–14:00 Akt 4 i Försök, ett projekt av
konstnären Petra Bauer & stadsvetaren Sofia
Wiberg i samarbete med Kvinnocenter i
Tensta-Hjulsta: Känslornas politik, Petra
Bauer och Sofia Wiberg.
18:00 Förläsning The Silent University på
ABF-huset. Mer info kommer.
Onsdag 19.2
18:30 Samtal mellan dokumentärfilmaren
Brita Landoff och rektor Sofie Nyström
om Ross Tensta gymnasium under 30 år. I
samarbete med Ross Tensta Gymnasium.
Torsdag 20.2
18:00 Konstnären Katarina Lundgren
berättar om projektet Stockholms tippar
och toppar som i november 2013 invigde
Tensta museums filial på Stockholms
Stadsmuseum. På Stadsmuseet.
Fredag 21.2
16:30 Öppning av Artoteket, utlåning av
nyskapade konstverk, på Tensta bibliotek.
Ett projekt av Hans Carlsson.
i Tensta 1989. Moderatorer är Helena
Mattsson och Meike Schalk. I samarbete
med Samtidshistoriska institutet, Södertörns
högskola, Stockholms Arkitekter och KTH
Arkitektur.
Söndag 9.3
14:00 Konst och asylrättsaktivism, ett
seminarium i anslutning till The Silent
University, en autonom kunskapsplattform
för papperslösa, flyktingar och asylsökande
initierat av konstnären Ahmet Ögüt.
Tisdag 11.3
18:00 Förläsning The Silent University på
ABF-huset. Mer info kommer.
Söndag 2.3,
14:00 Konstnären Behzad Khosravi Noori
presenterar videon Glöd, ett porträtt av
Megafonen.
Torsdag 13.3
18:00–19:00 Studiecirkel med Hans Carlsson:
Konsten och folkhemmet på Tensta bibliotek.
En del av Artoteket, utlåning av nyskapade
konstverk.
Onsdag 5.3
18:30 Aktion Arkiv håller ett
vittnessemiarium om en internationell
bostadskonferens som hölls i Tensta 1989.
Deltagare kommer bland andra att vara
arkitekten Rod Hackney och planeraren
Erol Sayin som båda deltog i workshops
Söndag 16.3
14:00 Under rubriken Staden då och
nu: Planering och ideologi i Stockholm
och Leningrad/S:t Petersburg föreläser
sociologerna Lisa Kings och Zhanna
Kravchenko om likheter mellan två städer i
olika samhällssystem.
24
Tensta museum: Rapporter fran nya Sverige
Tisdag 18.3
10:00–14: Akt 5 i Försök, ett projekt av
Petra Bauer & Sofia Wiberg i samarbete
med Kvinnocenter i Tensta-Hjulsta:
Vardagsgemenskaper, KITH
Onsdag 19.3
18:30 Filmvisning John Akomfrah, The
Stuart Hall Project i samarbete med
Cinemafrica.
Torsdag 20.3
13:00–17:00 Te- och kaffesalong på
Stockholm Stadsmuseum.
18:00–19:00 Studiecirkel med Hans
Carlsson: Konsten och folkhemmet på
Tensta bibliotek. En del av Artoteket,
utlåning av nyskapade konstverk.
Söndag 23.3
14:00 Firande av newroz – nyår – med
Kurdiska Föreningen Spånga på Tensta
konsthall.
Onsdag 26.3
18:30 Spånga Fornminnes- och
Hembygdsgille presenterar och diskuterar
Tensta innan miljonprogrammet utifrån
sitt fotoarkiv.
Tisdag 8.4
18:00 Förläsning The Silent University på
ABF-huset.
Onsdag 9.4
18:30 Kulturgeografen Irene Molina.
Hur blir det när man byter ut välfärd
mot förtryck? – Politikens roll i
segregationsprocesser i Sverige, del 2.
Torsdag 10.4
15:00 Visning av Spånga kyrka,
en av Stockholmsområdets äldsta
stenbyggnader. I samarbete med Spånga
församling.
Lördag 12.4
14:00 Konstnärerna Bernd Krauss & Nina
Svensson presenterar sitt projekt Tensta
Travsällskap som i december 2013 invigde
Tensta museums filial på Medeltidsmuseet.
På Medeltidsmuseet.
Söndag 13.4
14:00–16:00 Aktion Arkiv bjuder till en
rundtur och måltidsbuffet med berättelser
kring planering, byggande och boende
på Glömmingegränd då och idag med
arkitekten Ylva Larsson.
16:00–19:00 Samtal om förnyelsen
översätt
Lördag 29.3
15:00 Konstnären Marion von Osten
presenterar In the Desert of Modernity –
Colonial Planning and After.
Söndag 30.3
12:00-17:00 Veganbrunch i caféet
14:00 Arkitekterna STEALTH.Unlimited
& professorn i arkitekturteori Peter
Lang leder ett seminarium om framtida
scenarier för Tensta.
Torsdag 3.4
18:00–19:00 Studiecirkel med Hans
Carlsson: Konsten och folkhemmet på
Tensta bibliotek. En del av Artoteket,
utlåning av nyskapade konstverk.
Fredag 4.4
15:00 Konst- och litteraturvandring
i Tensta. Samling på konsthallen. I
samarbete med Tensta bibliotek.
Söndag 6.4
18:30 Författaren Johanna Langhorst samtalar
med konsthallens förmedlare Emily Fahlén
om sin bok Förortshat (2013). I samarbete med
Tensta bibliotek.
av Glömmingegränd med buffet på
Glömmingegränds samlingslokal
”Familjeboet” med Ylva Larsson på
Loggia arkitekter AB och Helena
Mattsson, Meike Schalk & Sara Brolund
Carvalho från Aktion Arkiv och gäster.
Onsdag 16.4
18:30 Konstnären Marwa Arsanios gör en
föreläsningsperformance under rubriken
Har du någonsin dödat en björn? Eller
att bli Jamila. I samarbete med Kungl.
Konsthögskolan.
Söndag 27.4
12:00–17:00 Veganbrunch i cafeet.
Tisdag 29.4
10:00–20:00 Öppet hus på Ross Tensta
gymnasium. Visning av Brita Landoffs
film BSB – Bland svartskallar och
blekfisar i aulan.
10:00–14:00 Akt 6 i Försök, ett projekt av
Petra Bauer & Sofia Wiberg i samarbete
med Kvinnocenter i Tensta-Hjulsta:
Jordiska utforskningar, Hong-Kai Wang
18:00 Förläsning The Silent University på
ABF-huset.
25
Lördag 3.5
Seminarium om Köket, med Elin Strand
Ruin.
Söndag 4.5
14:00 Vandring i Tensta, med fokus på
miljonprogrammets utomhusmiljöer. Med
arkitekten Erik Stenberg. I samarbete med
KTH Arkitektur.
Torsdag 8.5
18:00 Aktion Arkiv ordnar debatten
Kampen om rummet på ABF-huset. Från
1990-talet, genom ytterstadssatsningen
skapades en rad viktiga nya sociala
projekt. Men samtidig försvann
eller kommersialiserades också
flera fria mötesplatser. Debatten
bjuder representanter från olika
medborgarinitiativ som var aktiva då,
idag samt föregångaren från 1960- och
1970-talet för att diskutera kampen om
rummet.
Fredag 9.5
15:00 Vandring i Tensta, med fokus på den
äldre historien. Med arkeologen Barbro
Århem. I samarbete med Stockholms
Strand Ruin presenterar Köket.
I samarbete med ABF.
Stadsmuseum.
Lördag 10.5
13:00–18:00 Te- och kaffesalong
med vårmarknad. I samarbete med
Kvinnocenter i Tensta-Hjulsta.
Söndag 11.5
13:00 Seminarium om strukturell rasism,
del 2. I samarbete med Institute for
Research on Migration, Ethnicity and
Society, REMESO, Linköpings universitet.
Tisdag 13.5
18:00 Förläsning The Silent University på
ABF-huset. Mer info kommer.
Onsdag 14.5
18:30 Under rubriken Stadens
omvandlingar föreläser sociologerna
Lisa Kings och Zhanna Kravchenko om
stadsutveckling.
Fredag 16.5
15:00 Konst- och litteraturvandring
i Tensta. Samling på konsthallen. I
samarbete med Tensta bibliotek.
Lördag 17.5
15:00 Konstnären och arkitekten Elin
Programme of the European Union.
Tensta museum: Rapporter från nya
Sverige genomförs med stöd av Svenska
Postkodlotteriet och the Culture
26
Tensta museum: Rapporter fran nya Sverige
översätt
27
vimeo.com
Personal på Tensta konsthall
Fahyma Alnablsi, värd
Emily Fahlén, förmedlare
Ulrika Flink, assisterande curator
Asrin Haidari, kommunikation och press
Maria Lind, konsthallschef
Paulina Sokolow, kommunikation och press
Hedvig Wiezell, producent
Praktikanter
Maja Andreasson
Karin Hauptmann
Mirja Majevski
Värdar
Nora Chaker
Lars Hedelin
Evelina Hedin
Bruno Hibombo
Carl-Oskar Linné
Masha Taavoniku
Produktion
Linda Persson
Johan Wahlgren
28
Tensta museum: Rapporter fran nya Sverige