Tensta museum: Rapporter från nya Sverige På Tensta konsthall
Tensta museum: Rapporter från nya Sverige På Tensta konsthall och andra platser Höstavdelningen 26.10 2013–12.1 2014 översätt 1 Tensta museum: Rapporter från nya Sverige handlar om historia och minne i Tensta, både i förhållande till platsen och till de människor som bor och verkar här. Ett fyrtiotal konstnärer, arkitekter, lokala föreningar, artister, sociologer, kulturgeografer, filosofer och andra berör det förflutna i konstverk, forskningsprojekt, seminarier, vandringar mm. Samtidigt rapporterar de också om sakernas tillstånd i Tensta idag, om det som på många sätt kan beskrivas som det nya Sverige. Ett Sverige som visserligen inte är helt nytt men som det är nödvändigt att acceptera som annorlunda än för några decennier sedan. Ett land där människor har vitt skilda bakgrunder och där ekonomiska och sociala skillnader ökar påtagligt – enligt en ny rapport från OECD växer inkomstklyftorna i Sverige snabbast bland de trettiofyra medlemsländerna. Några av de inbjudna deltagarna kommer också att peka framåt och föreslå framtida scenarier. Tensta är en ovanligt mångbottnad och komplex plats. Det mest påtagliga på platsen är det stora senmodernistiska bostadsområdet byggt 1967–72, som en del av det så kallade miljonprogrammet. Nära sex tusen bostäder samsas med gravplatser från järnåldern, runstenar, en av Stockholmsområdets äldsta kyrkor, från 1100-talet med ett känt barockkapell, och ett före detta militärt övningsfält från tidigt 1900-tal som numer är naturskyddsområde. Idag bor runt 19 000 människor i Tensta, varav ca 90% har translokal bakgrund. Många av dem har rötter i mellanöstern och Nordafrika. Det innebär att det kollektiva minnet på många sätt är splittrat, men också att det uppstår spänningar och konflikter kring frågor som “vems historia?” och “vems arv?”. Därför berör Tensta museum: Rapporter från nya Sverige även kulturarvsbegreppet och problematiken kring hur det används i Sverige idag och på andra håll i Europa. På samma gång som kampen om det kollektiva minnet kan vara frigörande, så kan den också verka uteslutande för vissa människor, och till och med bidra till krig. Upptagenheten vid det förflutna är med andra ord i grunden ambivalent. Det viktigaste draget i fixeringen vid det som varit är annars de täta banden mellan en ny “respekt” för historien – både verklig och imaginär – och känslan av tillhörighet, kollektiv medvetenhet, minne och identitet. Med begreppet “kulturarv” som tematisk hållpunkt undersöker Tensta museum: Rapporter från nya Sverige vad det egentligen betyder när – så som sker idag – den offentliga debatten om minne och historia ersatts av en upptagenhet vid minne och “arv”. Frågan är också vad som händer när partier i allmänhet, och extremhögern i synnerhet, gör anspråk på tolkningsrätten till det “nationella arvet”. Symposiet Kulturarv: en skatt som söker sitt pris handlade om detta och ägde rum på Tensta konsthall 7.3 2013 i samarbete med Stockholms Stadsmuseum, som en del av Tensta museum: Rapporter från nya Sverige. Det sammanställdes av filosofen Boris Buden från Zagreb och bland föreläsarna fanns Francoise Vergès, professor vid Center for Cultural Studies, Goldsmiths College som pratade om kulturarv ur ett postkolonialt perspektiv; Owe Ronström, professor i etnologi vid Högskolan på Gotland som diskuterade kulturarvssituationen i Sverige och Eszter Babarczy, docent vid Moholy- Nagy University of Art i Budapest som berättade om extremhögerns kulturella strategier i Ungern. Tensta museum: Rapporter från nya Sverige är ett kontrastrikt lapptäcke som sträcker sig över sju månader, där många olika intressen och uttryck tillsammans formar en berättelse om ett nytt Sverige, dess historia, samtid och möjliga framtid. Konsthallen “leker museum” – för att ge tyngd åt försöket att diskutera det förflutna – men också för att peka på behovet av stabilitet och kontinutitet för Stiftelsen Tensta konsthall. Sedan konsthallen grundades 1998 har den snarast drivits som ett projekt och inte som en institution. Utställningen innehåller bland annat en modell av en brutalistisk paviljong från 1969 i Newcastle, remixad av Thomas Elovsson och Peter Geschwind till ett mellanting av rymdfarkost och ruin, förflyttad till Tensta. Satirteckningar om den politiska situationen i Somalia av exilkonstnären Amin Amir visas parallellt med material om Tenstas byggnadshistoria ur arkitekten Erik Stenbergs privata arkiv. Ett längre samarbete om lyssnandets politik av konstnären Petra Bauer och statsvetaren Sofia Wiberg, i samarbete med bland Tensta museum: Rapporter från nya Sverige På Tensta konsthall och andra platser 26.10 2013–12.1 2014 2 Tensta museum: Rapporter fran nya Sverige andra Kvinnocenter i Tensta-Hjulsta, presenteras i form av ett rum och en serie akter. Här är frågor om boende och bostadsförhållanden centrala. De utgör en röd tråd i utställningen som är inflätade i flera av projekten. Under hösten upprättas också The Silent University, initierat av konstnären Ahmet Ögüt. Det är en alternativ kunskapsplattform som drivs av och för asylsökande, papperslösa och flyktingar som har en examen från hemlandet men som inte har möjlighet att utöva sitt yrkeskunnande i Sverige. Projektet syftar till att reaktivera den tystade kunskapen och peka på ett systematiskt misslyckande med att ta till vara värdefulla kunskaper och erfarenheter. Visningen av tio akvareller av mamsell Josabeth Sjöberg (1812–1882) ur Stockholms Stadsmuseums samling blir avstampen för utställningens undertema om boendeförhållanden. Som ogift kvinna utan förmögenhet hade hon aldrig råd att sätta eget bo utan flyttade runt mellan olika hyresrum på Södermalm, som hon skildrade detaljerat i en rad anmärkningsvärda akvareller. Tillsammans med Stockholms Arkitektförening och KTH Arkitekturskolan anordnas en föreläsningsserie om boendeförhållanden och bostadsbyggande. Konstkollektivet Järvaprojektet presenterar ett akvarium och ett videoverk som med dokumentärfilmiska metoder undersöker förhållandet mellan fauna och förort, naturen och den byggda omgivningen. Verket handlar om den sällsynta och naturskyddade fisken grönlingen som lever ett anonymt liv i en igenvuxen bäck som rinner genom kulturreservatet Järvafältet intill Tensta. Grönlingen, som ligger nedgrävd i dyn större delen av året, har via forskare på Naturhistoriska riksmuseet fått en vågmästarroll inom stadsplaneringen och stoppade under 1990-talets byggboom exploateringen av Järvafältet. I samarbete med Spånga Fornminnes och Hembygdsgille presenteras ett urval Tenstafotografier ur deras samling från tiden innan miljonprogrammet. En miniutställning med konstverk som tar sig an senmodernistiska bostadsområden pekar på det stora intresse som konstnärer visat för fenomenet sedan 1990-talet. På onsdagar hålls öppna visningar av Stadsmuseets museilägenhet i Tensta, ett museum inrymt mitt i ett vanligt bostadshus. Ett besök där är en tidsresa tillbaka till det sena 1960-talets Tensta: lägenheten är en rekonstruktion av familjens Arturssons lägenhet som den såg ut när de, som en av de första familjerna, flyttade in i det nybyggda området 1969. En annan miniutställning, Salong Tensta, bygger på en öppen inbjudan till en salong om Tensta i ord, ljud och bild, i urval av bland andra hiphopartisten Adam Tensta och Maria Lantz, fotograf och rektor på Konstfack. På www. tenstakonsthall/space visas Meron Mangashas och Senhay Berhes Blått blod, en hyllning till tunnelbanans blå linje i ord och rörlig bild. Andra projekt kommer att äga rum på till exempel biblioteket i Rinkeby, där man under våren via lånekortet kan låna hem konst, och på Ross Tensta Gymnasium. När Tensta bibliotek under vintern 2013 och våren 2014 renoveras kommer en del av deras böcker, särskilt barnlitteratur och lokalhistoria, att finnas på konsthallen. Ett rikt program ingår i Tensta museum med bland annat historiska vandringar, vittnesseminarium om Tenstas barndom och en föreläsning av kulturgeografen Irene Molina om den etniska och socioekonomiska segregation som blir allt tydligare i Tensta och andra miljonprogramsområden. Filialer till Tensta museum invigs 14.11 på Stockholms Stadsmuseum där konstnären Katarina Lundgren presenterar ett nytt verk med utgångspunkt i Granholmstoppen på Järvafältet och 2.12 på Medeltidsmuseet där konstnärerna Bernd Krauss och Nina Svensson visar Tensta Travsällskap. Fyra texter speciellt skrivna för Tensta museum publiceras på www. tenstakonsthall.se/bag: Historien om Tensta konsthall av Jan Ekman, Tensta – en plats som alltid kan bli bättre av Emma Holmqvist, Mamsell Josabeth Sjöberg av Lawen Mohtadi och Kulturarv av Boris Buden. översätt 3 Tensta museum höstavdelningen 26.10 2013–12.1 2014 Amin Amir Tarek Atoui Petra Bauer & Sofia Wiberg i samarbete med Kvinnocenter i Tensta-Hjulsta & Filippa Ståhlhane Sabine Bitter & Helmut Weber Boris Buden Hans Carlsson Thomas Elovsson & Peter Geschwind Håkan Forsell Barakat Ghebrehawariat med Revolution Poetry: Nachla Libre Dominique Gonzalez-Foerster Terence Gower Heidrun Holzfeind Järvaprojektet Kurdiska föreningen Spånga Bernd Krauss & Nina Svensson Katarina Lundgren Meron Mangasha & Senhay Berhe Irene Molina Ricardo-Osvaldo Alvarado Viktor Rosdahl Pia Rönicke Salong Tensta med Mats Adelman, Cecilia Arredondo, B.C, Mohamed Cadimi, Agnes Mercedes Ek, Visning av Stockholms Stadsmuseums museilägenhet på Kämpingebacken på onsdagar, 14:00, samling på konsthallen. Markku Huovila, Mila Ivanow, Wilson Kalanzi, Silvana Lagos, Marcello Lentini, Victor Licana, Livstycket, Max Miliciano, Roland Persson, Lotta Rantil, Lennart Svensson, Tanja Tuurala, Ensi Ukkola, Taina Varpa, Ylva Westerlund, Rut Karin Zettergren, Felicia von Zweigbergk Solmaz Shahbazi & Tirdad Zolghadr Josabeth Sjöberg (1812–1882) Somaliska föräldra- och modersmålsföreningen Spånga Fornminnes- och Hembygdsgille Erik Stenberg Adam Tensta Sonja Vidén Florian Zeyfang & Lisa Schmidt-Colinet & Alexander Schmoeger Ahmet Ögüt 1. Amin Amir och Bilder av Somalia Anslagstavla och seminarieserie seminarieserie. Projektet lyfter frågor kring hur kollektiva minnesbilder av ett land, som länge präglats av krig, produceras och re-produceras i allmänhet och i Tensta i synnerhet. Vems arv och vilka minnen klassas som ”kulturarv” på en plats som Tensta, där många människor har en historia i ett annat land? Under två söndagar, 3.11 och 15.12, blir det familjedagar om bilder av Somalia med Ahmed Abdirahaman, Spånga-Tensta stadsdelsförvaltning, och Hedvig Wiezell, Tensta konsthall. I samarbete med Somaliska föräldra- och modersmålsföreningen. Programpunkterna genomförs som en del av Fred – bilder av Somalia, ett projekt som Abdirahman driver. www.aminarts.com Utgångspunkt är den somaliske satirikern Amin Amirs politiska serieteckningar som kommenterar dagsaktuella händelser i Somalia. Amir, som sedan 2004 är bosatt i Edmonton i Kanada, publicerar näst intill dagligen en ny serie på sin hemsida och följs av läsare över hela världen. Bilder av Somalia tar form genom en anslagstavla på Tensta konsthall där serierna regelbundet sätts upp och en Tarek Atoui Visiting Tarab (Besöka tarab), spellistor i Tensta konsthalls café, möten, gemensamma lyssningsstunder, improvisationskonserter och samtal om musik, 2013–2014 Konstnären och musikern Tarek Atouis (Libanon/Paris) bidrag till Tensta museum tar avstamp i hans pågående arbete med musikgenren tarab och annan Introduktion till Tensta museum: Rapporter från nya Sverige på torsdagar och lördagar, 14:00 I samarbete med bland andra ABF, biblioteket i Tensta, Ross Tensta Gymnasium, Stockholms Stadsmuseum, Medeltidsmuseet, Eggeby Gård, Helga Henschens Vänner, KTH Arkitektur i Tensta, Samtidshistoriska institutionen, Södertörns högskola och Stockholms Arkitektförening. 4 Tensta museum: Rapporter fran nya Sverige klassisk arabisk musik. Det är en historia som är sparsamt dokumenterad men som Atoui, utbildad inom elektroakustisk musik och ljudkonst, fångat upp under de senaste åren. I Tensta bygger han under sex månader ett sorts levande arkiv tillsammans med musiker och musikintresserade i lokalområdet. Det blir en upplevelsebank vars ständiga förändring och förädling sker via möten, gemensamma lyssningsstunder, improvisationskonserter och samtal om musik. Allt utmynnar i olika spellistor som man kan ta del av i konsthallens café. En gemensam spelning med ny musik som tar in publikens input och feedback i den kollektiva kreativa processen planeras i maj 2014 på Taxingeplan. 2. Petra Bauer & Sofia Wiberg i samarbete med Kvinnocenter i TenstaHjulsta (KITH) och Filippa Ståhlhane Försök – åtta akter om lyssnandets politik, rum med möblemang, som efter Tensta museum tas över av KITH, 2013 Försök handlar om att lära sig lyssna och inte förstå som politisk handling. I västvärlden betonas ofta rösten, det vill säga vikten av att ha en röst och vikten av att höras. Det sägs ofta att med en röst Invigning: Dansfest, 31.10, 13:30– 16:30 Dansfesten, som endast är för kvinnor, organiseras tillsammans med den feministiska performancekonstnären Sarah Degerhammar, dansarbetaren Tanja Tuurala och KITH. Mat och dryck serveras. Akt 1: Vad hör vi? 18.11, 10:00– 13:30 Den första akten sker i samarbete med det internationella ljudkollektivet Ultra Red som arbetar i gränslandet mellan ljudkonst och politisk aktivism runt frågor om bostad, hälsa, anti-rasism och migration. Genom lyssnande undersöker de sociala förhållanden, kamper och andra kollektiva processer. I sitt arbete betonar de att gemensamt lyssnande, dialog och reflektion är politiska aktiviteter som både kan bidra till och utmana kollektiva relationer och organisering. Akt 2: Makt, kropp och rum, 12.12, 13:00–16:00 Den här akten sker i samarbete med Carina Listerborn, professor i stadsbyggnad vid Malmö Högskola. Listerborns forskning handlar om makt, rum och kropp i förhållande till frågor om socialt hållbar stadsutveckling. I sin senaste forskning har hon riktat fokus översätt skapas politiska subjekt. Försök vill vända på det: den radikala handlingen ligger snarare i att lyssna, inte nödvändigtvis i att höras. Är det möjligt att genom att lyssna till och med skapa en ny form för det gemensamma? I åtta akter undersöks lyssnande som politisk metod. Det övergripande temat för akterna är bostaden, ett ämne som berör många, men på olika sätt. Genom att lyssna delas erfarenheter med andra gällande boende, hem och levnadsvillkor. Tillsammans med KITH, en multietnisk förening med ca 250 medlemmar och lokaler på Glömmingegränd, och arkitekten Filippa Stålhane (Stockhom) har konstnären och filmaren Petra Bauer (Stockholm) och statsvetaren och forskaren Sofia Wiberg (Stockholm) skapat ett mellan-rum för lyssnande i konsthallen. Det kommer att fungera som scen för de åtta akterna. Rummets utformning utgår från workshops kring kvinnornas behov av ett flexibelt rum som kan användas till de olika verksamheter de bedriver, till exempel språkundervisning, sykurser och olika former av vardagsgemenskaper. Bauer och Wiberg presenterar sitt projekt lördag 7.12, 15:00. på bostäder och bostadsplanering, bland annat hur fokus på genus kan skapa en mer lyhörd och självmedveten planeringspraktik. Akt 3–8 äger rum under våren 2014. För att delta i akterna maila: [email protected], begränsat antal platser. 3. Sisters!, Petra Bauer Film 72 min, 2011 Petra Bauers film Sisters! utgör en del av konstnärens pågående undersökning kring film som politisk handling. Den är producerad i samarbete med den feministiska organisationen Southall Black Sisters i London och handlar om deras arbete mot förtryck av svarta kvinnor. Vi möter det politiska motståndet i dess mest vardagliga form där det är det dagliga arbetet och den politiska uthålligheten som står i centrum. Filmen är en del av ett större projekt som inkluderar efterforskningar om brittisk feministisk filmproduktion och teoribildning från 1970-talet. Sisters! utgår från den rörliga bildens möjlighet som plats för sociala och politiska förhandlingar. Petra Bauer är konstnär och filmare, baserad i Stockholm. Hon är intresserad av film 5 som en politisk och kollektiv praktik; samt hur historier skapas, presenteras och representeras i rörlig bild. 4. Sabine Bitter & Helmut Weber From Our House to Bauhaus – Occupy Modernity (Från vårt hem till Bauhaus – ockupera moderniteten), tapet, 2012 Tapeten From Our House to Bauhaus – Occupy Modernity är en bildserie som använder layouten och titeln till Tom Wolfes omdebatterade bok From Our House to Bauhaus (1981). Tapeten organiserar bokens sidnummer till ett rutnät och presenterar originalbilderna som vita ytor. Sedan omvandlas texten till bild, för att visuellt lyfta fram modernitetens bortglömda möjligheter att förbättra människors vardag. Det kan ses som ett motdrag till bokens klichéartade syn på den arkitektoniska funktionalismens avskalade former och enkla material som fula och enahanda. Wolfes bok är en i många stycken förenklad kritik av modernismen som fick stor effekt på den allmänna förståelsen av modernistisk arkitektur. I Bitter & Webers tapet är det dock inte textens innebörd som producerar mening utan bilderna av tjugotre byggnader, närmare diskuterar förhållandet mellan de krafter som format Caracas. En av dem är den nya konstitution som den nu avlidne presidenten Hugo Chavez genomdrev. Konstitutionen har haft en betydande påverkan på venezulanernas liv då den har ett stort demokratiskt fokus på deltagande. Den är inte längre androcentrisk och är numera skriven på ett lättförståeligt språk. I efterhand kan man se på massockupationen av 23 Enero som en typ av social praktik som liknar det man i Europa kallat ”deltagande arkitektur”, en metod som tillåter och uppmuntrar medborgarnas engagemang i projekten. 5. Thomas Elovsson & Peter Geschwind Time – Space Shuttle (Apollo Pavilion) (Tid – rymdfarkost (Apollopaviljongen)), modell i cellplast och video-projektion, 2013 Den sci-fi-inspirerade modellen Time – Space Shuttle (Apollo Pavilion) är en omarbetad version av målaren Victor Pasmores abstrakta skulptur Apollo Pavilion från 1969, ursprungligen placerad mitt i ett bostadsområde i Peterlee. Peterlee är en liten ort söder om Newcastle i Storbritannien och en del av den brittiska 6 bestämt det senmodernistiska New York University Silver Towers Housing Complex. Bitter & Weber, konstnärer baserade i Vancouver och Wien, har sedan 1993 arbetat med projekt som handlar om specifika ögonblick och logiker där global urban förändring har skett i olika arkitektoniska områden och situationer. De använder främst fotografi och video i sin praktik. Sedan 2004 är de medlemmar i forskargruppen Urban Subjects tillsammans med Jeff Derksen. Bitter och Weber presenterar sina projekt söndag 27.10, 14:00. 20. Living Megastructures Video, 25 min, spanska/engelska, 2003– 2004 I Venezuelas huvudstad Caracas finns 23 de Enero, ett enormt modernistiskt byggnadskomplex bestående av åttio byggnader. 23 de Enero ritades av Carlos Raul Villanueva under diktator Perez Jimenez styre. I samband med ett uppror mot diktatorn 1958 ockuperades 4000 av de 9000 ofärdiga lägenheterna av fattiga och lantbrukare. I Bitters & Webers film intervjuas boende om sin syn på komplexet. Arkitekter, aktivister, statliga experter och konstnärer bostadssatsningen New town-projektet som startade på 1950-talet. New townprojektet liknar på många sätt det svenska miljonprogrammet (1965–74), och var en stor satsning på bostadsbyggande. Ursprungspaviljongen är en blandning av en paviljong, en bro och en skulptur som har vandaliserats och avskytts men som för några år sedan med en hårsmån räddades undan rivning genom en gräsrotskampanj. Idag är den nyrenoverad och uppskattas av många boende i Peterlee. I de Stockholmsbaserade konstnärerna Elovsson och Geschwinds version är paviljongen förflyttad, omgjord och satt i ett annat sammanhang. Den rymmer sin historia men har också fått en ny, mer spekulerande form som talar om vad paviljongen skulle kunna vara i en annan tid och på en annan plats. Hela projektet speglar Elovssons intresse för den färska konsthistorien. Science fictionfilm och dataspel gör sig som så ofta hos Geschwind påminda i hur paviljongen presenteras med videoprojektioner på utsidan. Är paviljongen ett UFO, en rymdraket eller kanske en ruin från framtiden? Den vittnar om parallella historier och oupptäckta möjligheter för Tensta museum: Rapporter fran nya Sverige byggen som uppfattats som hopplösa. Elovsson och Geschwind presenterar sitt projekt lördag 23.11, 15:00. Håkan Forsell Från stadsliv till livsstil – bostad och urbanitet under ett sekel Föreläsning onsdag 4.12, 18:30 Valet av bostadspolitik förändrar livet i städer. Det är egentligen inget uppseendeväckande påstående, ändå ställs sällan frågan vad stadshemmets upplåtelseform, pris och gestaltning har för inverkan på stadsmiljöns ekonomi, kultur och sociala förhållanden. Svenska städer har under 1900-talet präglats av omväxlande starka utvecklingsblock som alla har haft bostadssektorn som en central scen där samhällsutveckling och politiska reformer har ägt rum. Hur har hemmet, när det har förändrats från den ”nödvändiga” via den ”goda” till den ”attraktiva” bostaden, format stadsmiljön och dess arbets- och gatuliv, mobilitet, demografi och värderingar? Forsell är urbanhistoriker, docent i historia vid Stockholms universitet och forskare vid IRS/Center for Metropolitan Studies, TU-Berlin. Han har nyligen givit ut och nomenklaturen saknar de nivåer av fantasi, energi och djärvhet som krävs för att tala utanför samma ramar som den har instiftat och upprätthåller. Sjukt kan ej med sjukt fördrivas. Homeopatin, har det visat sig, är en återvändsgränd.” 6. Dominique Gonzalez-Foerster Parc Central, 11 kortfilmer, 50 min, 1998– 2003 Kyoto badar i blått ljus medan kameran gör en åkning längs med floden. Den långsamma gitarrmusiken frambringar en filmisk känsla och kombineras med en osäkerhet om vilken tid det är på dagen. Parc Central (2006) är en sammanställning av elva kortfilmer som gjordes mellan 1998 och 2003. Den tar åskådaren med till parker, stränder, öknar och urbana landskap, från Kyoto till Rio, genom Buenos Aires, Hong Kong, Brasilien och Paris. Verket porträtterar stads-, förortsoch landsortsmiljöer fulla av modernistisk arkitektur i olika filmsekvenser som var och en följer sin egen logik. Tonsatt av musiken och gatans ljud, erbjuder varje sekvens sitt eget lilla drama, från ett papper som flyger runt i luften i Buenos Aires till en hund som fångats i ett skyfall i Taipei. Gonzalez-Foersters (Paris) miljöer översätt essäsamlingen: ”Bebodda platser. Studier av vår urbana samtidshistoria” (Arkitektur Förlag 2013). Barakat Ghebrehawariat med Revolution Poetry: Nachla Libre, Yodit Girmay-Abraha och Mustafa Kibar Välkommen till skamhället – tre tolkningar Tre tal som tolkas av tre poeter på Tensta museums invigningar 26.10 och 18.1 samt på avslutningen 18.5 Demokratiagenten Ghebrehawariats (Stockholm) talserie är som han själv beskriver det ”En dystopi skriven i dyslexi, det är vad som händer när bokstäver byter händer, i den uppochnedvända världen där m blir s och sd stavas svt.”. Tillsammans med slampoesinätverket Revolution Poetry, initierat av Nachla Libre (Stockholm), kopplar han ihop politik, patos och poesi. Han skriver: “2000-talets Sverige är i kris. Rasismen har en renässans och segregationen har seglat upp som en av vår tids ödesfrågor. Idag är våra livsvillkor starkt knutna till de tre P:na: pigment-, plånbok- och penisprivilegier. Det enda som kan sätta P för förfallet är ett annat stort ”P”: Politiken. Men den postpolitiska kulturen erbjuder mystik och abstraktion, känslan av att platsen lika mycket härrör från betraktarens projicerade tolkning som från dess eget inneboende väsen. Hennes verk präglas av ett stillsamt, intimt förhör med det samtida urbana livet, inklusive senmodernistiska bostäder, de utforskar filmiska konventioner, temporalitet och den subjektiva upplevelsen. 7. Terence Gower Tlatelolcona, modeller i kartong, inramat fotografi, 2008 Många av Gowers verk handlar om senmodernistiska bostadsprojekt, i bland annat Mexico, USA och Sverige. Verket Tlatelolcona utgörs av en prototyp i kartong till kvarteret Tlatelolco, ett område i Mexiko City. Så som Tlatelolco var tänkt i sin ursprungliga utformning är det grafiskt tilltalande. En skönhet som senare förlorades på grund av dels ett tillägg med strävpelare 1985 och dels på grund av den överväldigande skalan. Tlatelolcona (på svenska Stora Tlatelolco) uttrycker förtjusningen över arkitekten Mario Panis första vision om en bostadslösning för Mexico City, den moderna arkitektens dröm om att skapa ordning ur kaos. Tlatelolco 7 belyser den sammansatta arkitekten Panis ursprungliga vision, innan den kom att bli symbolen för den tragiska studentmassakern 1968 då ett stort antal obeväpnade studenter och andra civila dödades av den mexikanska armén. Jordbävningen 1985 medförde över 10 000 döda och stora skador på Tlatelolcona. Gower presenterar sitt projekt onsdag 11.12, 18:30. 20. Heidrun Holzfeind Corviale, il serpentone (Ormen), video, dvd, 34 min, stereo, 2001 Corviale är ett kilometerlångt bostadskomplex i utkanten av Rom. Byggnaden beställdes 1972 av IACP (Institutionen för socialt boende) och en grupp arkitekter, i regi av Mario Fiorentino, fick i uppdrag att lösa den akuta bostadsbrist för arbetarklassfamiljer som då fanns. Men det byggdes också som en mur som skulle förhindra staden från att spridas ut i naturen. När Corviale stod färdigt 1983 blev det hem för 9500 personer. Komplexet byggde på idén om sociala bostäder enligt Le Corbusier, den om att all nödvändig infrastruktur i en stad ska finnas inom komplexet, bland annat för att uppmuntra sociala som undermåligt, med sina små lägenheter, och är en ovälkommen påminnelse om den kommunistiska tiden. De flesta av de 25000 invånarna är studenter, pensionärer eller barnlösa par men det finns även en växande vietnamesisk och judisk befolkning som nyligen bosatt sig där. Sedan 1989 har man byggt många postmoderna lägenhetshus, kontorsbyggnader och hotell mellan byggnaderna, vilket har lett till att grönområden förstörts och att den ursprungliga tanken med området raserats. Filmen innehåller både samtal med invånarna och bilder av korridorer, lägenheter, foajéer, butiker, lekplatser och skolor runt om i området. Colonnade Park, video, hdv, 54 min, 2011 Mellan 1954 och 1960 byggdes arkitekten Mies van der Rohes bostadshus Colonnade och Pavilions i Newark, New Jersey. Tillsammans bildar de tre stora komplex i glas och stål och mittemellan dem placerades Christopher Columbus Homes, ett projekt med sociala bostäder (public housing). Tillsammans utgjorde de en början på en urban förnyelse i Newark. Genom samtal med hyresgästerna porträtteras livet i området. De får berätta 8 kontakter mellan de boende. Av politiska skäl blev många av de ursprungliga strukturerna aldrig realiserade eller, nästan 20 år efter det att de första hyresgästerna flyttade in, inte slutförda. I filmen diskuterar invånarna avsaknaden av infrastruktur och fördomar där man kännetecknar Corviale som ett getto med hög arbetslöshet, kriminalitet och drogmissbruk. Filmen behandlar den misslyckade utopiska modernistiska arkitekturen i det sociala vardagslivet. Intervjuer med invånarna mixas med musikvideor till romsk hiphop som behandlar sociala frågor. Za Zelazna Brama (Bakom järnporten), video, hdv, 55 min, 2009 Den här filmen skildrar vardagslivet i ett bostadsområde i Warszawas centrum som byggdes under den kommunistiska eran 1965–1972, på ruinerna av det så kallade “lilla judiska gettot”. Området består av nitton byggnader, alla 16 våningar höga, och byggda enligt rationella moderna principer. På 1970-talet var bostadsområdet en symbol för tekniska framsteg och det polska socialistiska välståndet. Idag betraktas bostadsområdet av många om sina erfarenheter av att leva i de klassiska modernistiska husen samtidigt som bilder från lägenheterna och den fantastiska utsikten från fönstren visas. www.heidrunholzfeind.com 8–10. Järvaprojektet Hembygdsakvarium, akvarium med grönlingar, 2013 Grönlingen (Barbatula Barbatula) i Igelbäcken, video, 15 min, 2013 Videoportätt av Mila Ivanow, video 25 min, 2013 Järvaprojektet, ett kollektivt konstnärligt initiativ med bas i Stockholm bestående av konstnärerna Fredrik Ehlin, Patrick Kretschek och Erik Rosshagen, visar ett akvarium och ett videoverk som med dokumentärfilmiska metoder undersöker förhållandet mellan fauna och förort, naturen och den byggda omgivningen. Verket handlar om den sällsynta och naturskyddade fisken grönlingen som lever ett anonymt liv i en igenvuxen bäck som rinner genom kulturreservatet Järvafältet. Järvafältet är ett före detta militärt övningsfält som nu är rekreationsområde för de omgivande förorterna Rinkeby, Tensta, Hjulsta, Kista, Husby och Akalla. Grönlingen, Tensta museum: Rapporter fran nya Sverige som ligger nedgrävd i dyn större delen av året, har via forskare på Naturhistoriska riksmuseet fått en vågmästarroll inom stadsplaneringen och stoppade oväntat under 1990-talets byggboom exploateringen av Järvafältet. Arbetet är ett försök till samtidshistoriebeskrivning och använder sig på ett gogolskt vis av både Järvafältet och den för området unika fisken grönlingen för att berätta om hur våra städer växer fram ur lapptäcken av politiska visioner. Järvaprojektet är intresserade av ett berättande som förhåller sig kritiskt och analytiskt till de bilder av platsen som reproduceras i olika medier, men också av olika former för berättande. Projektet började som en platsspecifik produktionsplats på Tensta konsthall och har sedan 2009 resulterat i bland annat en separatutställning på Tensta konsthall 2010 och en publikation. Det samlade research-materialet som arbetet har genererat finns samlat på www.jarvaprojektet.se. Järvaprojektet har fått stöd från Konstnärsnämnden, Längmanska kulturfonden och Helge Ax:son Johnssons stiftelse. Den andra filmen är ett porträtt av 99-åriga Mila Ivanow som flyttade till Rinkeby 1969 och som sedan ett år bor i Kista. Hon föddes 1914 i Finland och kom till Sverige efter andra världskriget. Som Stockholms första invandrarkonsulent arbetade hon under 1970-talet i Tensta för att barn med annat modersmål än svenska skulle få behålla det. I filmen berättar hon också om sitt måleri. Fem av hennes målningar ingår i Salong Tensta. Järvaprojektet presenterar sitt arbete lördag 14.12, 15:00. Stockholm/Rotterdam) & Svensson (Timrå/Stockholm) konstnärligt, pedagogiskt och kuratorisk arbetat med trav, bland annat med gymnasieelever i Sundsvall, konststudenter i Jakobstad och travkollodeltagare sommaren 2013 på Tensta konstall. Där ingick besök på Solvalla travbana, vars hästar betade i Tenstas lantliga miljö innan miljonprogrammet byggdes. Installationens grundstruktur är en sorts rasthage för olika medier och material som visar hur travvärlden fungerar som verksamhet och industri inom den aktiva sidan men senare också den mer passiva, spelande sidan. Hästsporten berättar om en levande kultur i Sverige, och den äger rum i ett kulturlandskap mellan storstad och landsbygd. Amatören och samtidskonstnären, traditionella hantverkstekniker och konceptuella grepp samsas här liksom så ofta i Krauss konstnärskap. Den metoden speglar både potentialen och begränsningarna i maktrelationer, till exempel mellan konstnär och konstinstitution. På sätt som är typiska för Svenssons arbete får sammanhanget, rummet, området och institutionen i Det enda ni/vi är världsbäst på vara med och formulera frågeställningar kring vardagliga men marginaliserade fenomen. Krauss och Svensson inviger Tensta museums filial på Medeltidsmuseet med sitt projekt Tensta Trav Sällskap måndag 2.12. Där samarbetar de med en mellanstadieklass från Askebyskolan, Rinkeby. översätt 11. Bernd Krauss & Nina Svensson Det enda vi/ni är världsbäst på, installation med mobil rasthage och dokumentation, 2006–2013 Filial på Medeltidsmuseet Det enda vi/ni är världsbäst på redovisar åtta års erfarenhet av trav, den del av svensk kultur som faktiskt når upp till utopin ”världsbäst”. Att vara världsbäst är en parameter som används flitigt i svensk politik. Som mest användes det under välfärdens tid då man ville skapa goda omständigheter för mänskligheten. Numera används klassifikationen världsbäst främst inom reklam – för vad som helst. I verket ingår delar från olika projekt, pågående och äldre, där Krauss (Nürnberg/ Kurdiska föreningen Spånga En av Tenstas mest aktiva föreningar är Kurdiska föreningen. Ca 1500 kurder lever i Tensta och föreningen är en mötesplats för många av dem men även för andra. I samarbete med Tensta konsthall presenterar och diskuterar föreningen sin historia. Material som film, fotografi och publikationer från olika projekt och aktiviteter kommer att visas som en del av Tensta museums våravdelning (18.1–18.5). Kurdiska föreningen Spångas historia handlar inte bara om föreningens egna aktiviteter utan också om kurders migrationshistoria i Sverige. Den historien speglar i sin tur både Sveriges migrationspolitik under efterkrigstiden och världspolitiska skeenden. Söndag 17.11 arrangeras en eftermiddag om kurdernas historia i Sverige och Tensta. 9 20. Minouk Lim New Town Ghost (Den nya stadens spöken), video, 11 min, 2005 “Jag har ingenstans att ta vägen, jag är den nya stadens spöke”, skriker en ung kvinna in i mikrofonen som är kopplad till en portabel högtalare. Det är öppningssekvensen i videoverket New Town Ghost (2005). Lim (Seoul) skrev en text och bad en ung slampoet från Korea att uppföra den på Seouls gator, scenen ackompanjeras av en trumma och fotgängarnas perplexa miner. Poeten läser i takt med trumslagen medan de åker runt på ett biltak genom stadsdelen Yeongdeungpo. Under 2005 befann sig området mitt i en ombyggnadsprocess som en direkt följd av hänsynslösa privatiseringar och en bostadspolitik som ständigt ändrar strukturen på området. Det är ett exempel på ett nytt storskaligt bostadskomplex, belastat med andra typer av problem än Sveriges miljonprogramområden. Lims verk använder sig ofta av ett poetiskt språk och politisk kritik, med fokus på det koreanska samhället och de stora steg som Korea har tagit för att moderniseras. Under mer än ett århundrade har den här delen av Seoul, Yeongdeungpo, varit ett skidanläggningar. Meron Mangasha & Senay Berhe Blått blod, video på www.tenstakonsthall.se/space, 6 min, 2013 Blått blod är en vardagsskildring av blåa linjen på Stockholms tunnelbana berättad i visuell form med ord som drivmedel. Den är ett försök att spegla och föreviga den tid och miljö som vi lever i nu. Blått blod är inspelad längs med den blåa linjen under två inspelningstillfällen. Det är platser och miljöer som tillhör alla och för att inte sätta ett ansikte på eller anknyta en specifik grupp av människor till de platserna är filmen inspelad på natten och i tomma miljöer. Till vardags är de fyllda med människor med olika bakgrunder och kulturer men blir nu avskalade och identitetslösa. Inspirerad av ett citat av poeten Arthur Lundqvist på Näckrosens t-banestation skrev Mangasha, verksam inom poesi och spoken word, dikten som sedan tolkats visuellt av Berhe som arbetar med film, både konstnärligt och kommersiellt. Blått blod är en hylling till blå linjen men den rymmer också blandade känslor inför platserna längs med den. 10 viktigt industriområde som nu omvandlas till symbolen för ett nytt område och en ny typ av stad, för Lim och koreaner i hennes generation. Katarina Lundgren Stockholms tippar och toppar, installation med modell, fotografi mm, 2013 Filial på Stockholms Stadsmuseum, invigning 17:00 torsdag 14.11 Lundgrens arbete kretsar kring alternativa berättelser, i det här fallet Stockholms tippar/toppar som blev en följd av de moderna stadsplaneringsprogrammen i stadens centrum och förorter under åren 1950 –80. Hökarängstoppen är en av de tre Högdalstopparna som består av rivningsmassor från omdaningen av Stockholm city och Klarakvarteren. På Järvafältet finns Granholmstoppen som konstruerats av överblivet material från byggandet av Tensta och t-banan. Tillsammans med andra konstgjorda toppar utgör höjderna en alternativ och parallell berättelse om stadens framväxt och vad som blivit av det som funnits tidigare. Idag är områdena ett gränsland mellan natur och kultur, igenväxta parker, välansade frisbeegolfbanor och blivande Irene Molina Hur blir det när man byter ut välfärd mot förtryck? – Politikens roll i segregationsprocesser i Sverige Föreläsning onsdag 6.11, 18:30 Under mer än tjugo år har bostadsområdena från miljonprogrammet (1965–74) i Sverige bestraffats med en stigmatiserande och diskriminerande politik. Trots all officiell retorik om att satsa statliga och kommunala medel för att motverka segregation har den etniska och den socioekonomiska segregationen ständigt ökat i Sverige. De svenska städerna räknas bland de mest segregerade idag i internationella jämförelser. Det finns en rad faktorer som förklarar varför segregation uppstår och accentueras. I de stigmatiserade områdena har arbetstillfällen, samhällsservice och samlingsplatser försvunnit. Istället har man sett närvaron av poliser och vakter öka i volym och i hårdhänthet. Irene Molina går igenom aktörer och mekanismer som har skapat segregationen i Sverige, med reflektetioner kring våldet i staden och vad segregation har med de senaste upploppen att göra. Irene Molina är professor i Tensta museum: Rapporter fran nya Sverige kulturgeografi, verksam vid IBF, Uppsala universitet. Hennes forskning har berört olika aspekter relaterade till segregation i svenska städer och i andra länder. Centralt i hennes forskning är frågan om makt över rummet. Hur skapas olika rumsliga hierarkier – i bättre respektive sämre beryktade områden? Hur hänger rasism, sexism och klassförtryck ihop i stadens utformning? Vilken roll spelar politiken och vilken roll spelar marknaden i skapandet av segregationen? För att tala om de aktuella processerna av stadssegregering i Sverige har Molina använt sig av begreppen rasifiering, militarisering och rumslig stigmatisering. Viktor Rosdahl 12. Elineberg 2020, olja på gjuten gips och spackel, 2009 13. Sång till den storm som komma skall, olja på utspillt lim, 2012 14. A deeper kind of slumber (En djupare slummer), olja på ”funnen” plast, 2013 15. I ett nätverk av linjer som korsar varandra, oil on artificial leather, 140x180cm, 2013 det område i Helsingborg där Rosdahl växte upp, ritat av arkitekten Jörn Utzon. Byggnaderna har fått tillägg, sådant som skulle kunna göras, om man ser miljonprogrammet som en skiss och en stomme att utveckla fysiskt och socialt. Det ser också ut som om en katastrof ägt rum och naturen börjat växa vilt. Titeln på den tredje målningen, A deeper kind of slumber, är lånad från gruppen Tiamat. Den föreställer höghus på en åker. I gräset framför husen ligger två sovande ”vildar” från Maurice Sendaks barnbok I vildingarnas land. De är främmande och vilda, liksom vulgärbilden av invånarna i miljonprogramsområden. Verket leker även med tanken på hur arbetarklassen i de imperialistiska väststaterna kan ses som mutad av överflödet som kommer från utsugandet av andra länders resurser och arbetskraft och därför inte kan uppfylla en potentiell roll som vilda revolutionärer. 16. Pia Rönicke A Place Like Any Other (En plats olik alla andra), tvåkanalig video, dvd, 21 min och 16 min, 2001 A Place Like Any Other är en skildring av förorten Bredäng som översätt Många av Rosdahls (Malmö) detaljrika målningar bottnar i erfarenheten av att växa upp i en våldsam del av miljonprogrammet i en mindre stad i Sverige. Urban stadsplanering, miljonprogrammet och ”orten” har länge varit ett tema i Rosdahls praktik. Hans nya verk fortsätter att behandla det, inte som en krossad dröm som tagit fysisk form, utan som platser där saker händer. Andra referenser är musik men också boken The Coming Insurrection av The Invisible Comittee som talar om en ny känsla av gemenskap. Den springer ur just den här typen av bostadsområden efter och i samband med de sociala uppror som är återkommande och bara ibland når nyheterna. Olika stilistiska grepp och fragment från diverse bilder möts i målningarna som ofta är gjorda på upphittade föremål. Sång till den storm som komma skall är en målning med olja på en utspilld bit lim, där flaskan har torkat ihop med sitt innehåll. Den föreställer ett designhotell i Tyskland som brinner, med kopplingar både till en bok av Peter Fröberg Idling och musik av Refused. Elineberg 2020 är målad på en bit gjutet spackel och visar byggdes i början av 1960-talet, strax innan miljonprogrammet realiserades. Människor som bor i Bredäng berättar i den första videon om hur de upplever miljön och möjligheterna att påverka områdets utveckling. Vi får lyssna på uppfattningar och tankar om förorten, vilken är en annan än den, ofta negativa, bild som förmedlas utifrån. Däremot finns där uttryck för en viss maktlöshet och passivitet när det gäller den lokala demokratin. Den andra videon är en dokumentation av en guidad stadsvandring som en arkitekturhistoriker håller i som varvas med bilder av miljön i området. Guiden ger en detaljerad beskrivning av Bredäng och berättar om de estetiska och strukturella kvaliteterna, vilka planeringsprinciper som tillämpats och vilka byggnadsmaterial som använts. Båda filmerna innehåller arkivmaterial som visar områdets framväxt. Verket gjordes som en del av Moderna Museet Projekt och visades 2001 på biblioteket i Bredäng samt på Kulturhusets bibliotek. 20. Solmaz Shahbazi & Tirdad Zolghadr Tehran 1380, video, 45 min, 2002 Tehran 1380 är ett försök att göra 11 en dokumentärfilm som å ena sidan är självreflekterande och självkritisk och å andra sidan kan fungera som populärteve. I filmen jämförs ett storskaligt modernistiskt bostadskomplex i Teheran med nyare exempel på bostadsbyggande, från 1990-talet. I det här samarbetet mellan arkitekten och konstnären Shahbazi och curatorn och författaren Zolghadr berörs också senmodernistiska bostadsprojekt som globalt fenomen. 17. Mamsell Josabeth Sjöberg Min tredje bostad. Tollin hälsar på under landssorgen, akvarell på papper, 1842–46 Mitt rum vid Maria Högbergsgata. Fjärde bostaden. Josabeth sjuk, akvarell på papper, 1846–75 Högbergsgatan. Barnen från Prins Carls inrättning, akvarell på papper Utsigt från mitt fönster n 60 vid Högbergsgatan. Fjärde bostaden. En vinterdag, akvarell på papper, 1847–55 Min sängkammare hos fru Bergquist, Sjätte, Renstiernas gränd 17. Nysta garn, akvarell på papper, 1873 inlevelse och noggrannhet av en helt självlärd hand. Rummen i Josabeth Sjöbergs akvareller vittnar om en enkel tillvaro med gamla möbler som kompletteras med nya när hon ärver lite pengar. Musikinstrumenten intar en central plats och ett fåtal tavlor, bland annat ett självporträtt och ett kopparstick av Uppsala domkyrka, känns igen från bostad till bostad. De tidigaste akvarellernas enfärgade tapeter ersätts med tiden av mer moderna blommönster som skildras lika detaljerat som alla mönster i bilderna. Själv figurerar hon tillsammans med privatelever, sin hyresvärdinna men också med vännen Ferdinand Tollin, som var författare och rabulist. I en akvarell möter vi henne hos fattigläkaren Fabian Levin som opererar henne i bröstet, i en annan sopar hon golvet. På andra bilder maler hon kaffe och hänger upp gardiner. Flera av akvarellerna skildrar välgörenhetsinrättningar för äldre damer, Drottninghemmet och Borgerskapets Enkehus, där man bodde kollektivt i salar med sovbås. När Josabeth Sjöberg föddes 1812 i en borgerlig familj där pappan var kanslist på Krigskollegium hade Sveriges huvudstad 12 Köket hos fru Bergquist, Renstiernas gränd 17. Elfte bostaden. Sysslor i ett kök, akvarell på papper, 1874 Tionde bostaden, Renstiernas gränd 17. Nysta garn, akvarell på papper, 1873 Mitt rum hos fru Jagare. Andra bostaden Josabeth, akvarell på papper, 1839–41 Mitt rum uti huset n-ro 25 vid Catharina Högbersgata. Åttonde bostaden. Musiklektionen, akvarell på papper, 1863–68 Drottninghuset. Salen N-3 nedre botten. Höstsysslor, akvarell på papper, 1812–1882 När Josabeth Sjöberg dog 1882 lämnade hon efter sig en bildskatt som ger en unik inblick i en ensamstående kvinnas liv på Södermalm i Stockholm för 150 år sedan. Sjöberg försörjde sig som musiklärare men la ner sin själ i mer än sextio detaljrika akvareller som idag ingår i Stockholms Stadsmuseums samling. De flesta av akvarellerna föreställer tolv av hennes hyresrum och utomhusmiljöer runtomkring dem, utförda med stor 63 000 invånare. Befolkningen minskade medan brott, fylleri, könssjukdomar och dödlighet ökade. I mitten av seklet var bostadsbristen akut, mycket på grund av att bostadsproduktionen drevs affärsmässigt. Eftersom Mamsell förblev ensamstående utan förmögenhet kunde hon aldrig sätta eget bo utan var liksom så många andra i Stockholm vid den här tiden utlämnad till ett ständigt flyttande mellan olika hyresbostäder. Lördag 26.10, 15:30 föreläser Hans Öjmyr om Sjöberg och hennes bilder. Söndag 1.12, 14:00 föreläser Piamaria Hallberg om hemmet utifrån Sjöbergs bilder, därefter blir det besök i Stadsmuseets museilägenhet i Tensta. 18. Spånga Fornminnes- och Hembygdsgille Affischställ med fotografier och kartor från Tensta innan miljonprogrammet Spånga Fornminnes- och Hembygdsgille dokumenterar Spånga sockens historia. I socknen ingår också Tensta, vars första kända omnämnande är 1292. Området är rikt på både booch gravplatser från järnåldern och vikingatiden men har sannolikt bebotts sedan istidens slut. Namnet Tensta har Tensta museum: Rapporter fran nya Sverige sitt urpsrung i ordet ”tena”, en sorts fiskeredskap och ”sta”, ett inhägnat område. Spånga refererar till vatten, och passage över vatten. Spånga kyrka, som ligger mitt i Tensta, är en av de äldsta i Stockholmsområdet med delar från 1100-talet. Två runstenar på kyrkogården vittnar om att man långt innan E18 och Förbifart Stockholm färdats genom Tensta – runstenar restes främst vid vägskäl och brofästen. Där bostadsområdet idag ligger fanns tidigare tre gårdar: Hjulsta, Lilla Tensta och Stora Tensta som revs för att ge plats åt de nya husen. Erikslund, där Kurdiska föreningen Spånga har sina lokaler, är en gammal skomakarbostad, en av få äldre byggnader som bevarats. Sedan 1986 disponerar gillet Nälsta gård i Spånga som byggdes i början av 1800-talet. Här ordnas regelbundet bland annat öppet hus och Kulturskolans pianokurser. Spånga Fornminnes- och Hembygdsgille, som grundades 1932, ger också ut böcker. 1972 publicerades “Spånga före Tensta” och på senare år har sockenstämmoprotokoll från 1600–1862 givits ut. Livet i Spånga under första halvan av 1900-talet har dokumenterats och man har tagit fram kopior av gamla kartor över Spånga. Söndag 24.11 15:00 presenteras och diskuteras ”Tensta innan miljonprogrammet” utifrån gillets fotoarkiv. lägenheterna ritade han om tillsammans med Thomas Sandell och 1999 flyttade Stenberg själv in där. Då upptäcktes att från början var lägenheterna tänkta att byggas om och anpassas efter framtidens samhälle. Planlösningarna i S66 är flexibla på så sätt att till exempel den bärande stommen utgörs av en pelare och lägenhetsavskiljande väggar, rörsystemen är grupperade mot trapphusen och innerväggarna är flyttbara. Under de femton år som gått har Stenberg samlat ritningar, texter och annat material från Tenstas korta historia som bostadsområde, i ett försök att förstå de ursprungliga tankarna som grumlats av en generaliserande diskussion som ser miljonprogrammet som en helhet. Han letar efter en specifik kunskap och ser den byggda miljön som konstruerad snarare än planerad och har funnit kvaliteter och styrkor att bygga vidare på. Ett urval ur arkivet med fokus på Tensta som område, Ohlsson och Skarnes byggsystem och framtida möjligheter i lägenheterna visas nu för första gången på Tensta museum. Lördag 9.11, 13:00 leder Stenberg en arkitekturvandring i Tensta. Adam Tensta Utan titel Soundtrack till Tensta museum: Rapporter från nya Sverige, 2013 En driven trumbaserad rytm pågår under en halvtimme i konsthallens stora sal, för att sedan tystna och börja om igen efter en halvtimme. Det är ett soundtrack specialskrivet av Adam Taal, mer känd som Adam Tensta, för Tensta museum. Hiphopartisten Taals musikintresse stimulerades bland annat av Vår teaters break dance på Blå huset under uppväxten i Tensta. Taal har bott i samma lägenhet på Tensta allé sedan barnsben men har idag nya intressen och utmaningar. Att våga trotsa rådande normer och skapa en egen verklighet utifrån dem är ett centralt tema för honom. Onsdag 30.10, 18:30 föreläser Stenberg om miljonprogrammet och Tenstas byggnadshistoria. översätt Erik Stenberg Bygga Tensta: ett konstruerat arkiv, kartor, planritningar, fotografier, böcker, modell mm Järvafältet del 1-4, fyra dokumentärer från 1965–81 utgivna av Stockholms Stadsmuseum, 150 min Videointervju med Erik Stenberg i juni 2013, 30 min Tensta planerades och byggdes under en tioårsperiod, under samma år som miljonprogrammen växte fram. Generalplanen antogs 1965 och tunnelbanan invigdes 1975, däremellan hade ca 5600 lägenheter, med tillhörande samhällsservice färdigställts. Det var fler än tjugo byggare som var med och byggde Tensta. På Uppingegränd uppförde Ohlsson och Skarne 1969 ett antal lägenheter med sitt prefabricerade byggsystem S66. Det var samma år som arkitekten, läraren och prefekten på KTH Arkitekturskolan Erik Stenberg (Stockholm) föddes. En av de Sonja Vidén Miljonprogrammet – 1960-talets bostadsdröm Föreläsning söndag 10.11, 14:00 Miljonprogrammet (1965–1974) kom till i en tid med betydligt svårare bostadsproblem än idag. För många som flyttade in, inte minst för kvinnorna, var 13 det ”som en dröm” att få centralvärme, badrum, välfungerande kök och tvättstugor, bilfria gårdar och kanske till och med eget rum för barnen. De kom till bostäder och områden där inte bara lägenheternas utformning, utan också tillgången till skolor och förskolor, fritidsutrymmen och service ofta byggde på gedigen forskning och utredningar om vad som behövdes för en god bostadsmiljö. Under åren har många stereotypa bilder av miljonprogrammet fått fäste, inte minst genom media. Nu är det hög tid att ersätta de negativa schablonbilderna. De renoveringar som måste till i alla hus med fyrtio år eller mer på nacken pågår redan för fullt. För att ta vara på alla kvaliteter som finns måste verklighetens alla variationer få ligga till grund för vad som ska göras. Och den erfarenhet som finns hos dem som bor och verkar i miljonprogramsområdena måste tas i bruk inför besluten om åtgärder för renovering och utveckling. Vidén, som har ett särskilt intresse för kollektivt boende, är arkitekt MSA och docent (emeritus) i arkitektur. Vittnesseminarium Tenstas barndom belysa olika viktiga historiska skeenden. Vittnesseminarierna går till så att ett antal aktörer bjuds in för att diskutera ett specifikt utvalt tema under ledning av några av institutets forskare. Seminariet spelas in och publiceras efter varsam redigering i skriftserien Samtidshistoriska frågor. Metoden kommer ursprungligen från Storbritannien och ingår i traditionen ”oral history” där tanken är att muntliga källor skall komplettera skriftligt källmaterial. Utgångspunkten har generellt varit att belysa olika politiska och historiska skeenden där källmaterialet saknas eller är bristfälligt. I andra lägen har det handlat om att lyfta fram olika specifika händelser som varit synnerligen viktiga. Detta har varit ett sätt att försöka generera ny forskning. Vid institutet har sedan början anordnats ett tjugotal vittnesseminarium på flera olika teman. Vittnesseminarierna är öppna för allmänheten och publiken tillåts även att ställa frågor i slutet av seminariet. Huvuddelen av diskussion sker dock mellan paneldeltagarna (4–5 personer). I samarbete med Samtidshistoriska institutet, Södertörns högskola. 14 Onsdag 13.11, 18:00–21:00 Seminariet fokuserar på Tenstas barndom, dvs den planering som ledde fram till bostadsområdets byggande och de första åren när de boende flyttat in. Några av de frågor som diskuteras är: Hur fungerade bostäder och infrastruktur under den första perioden? Hur upplevde folk på plats Tensta under den här tiden? Hur ser den officiella historieskrivningen om Tensta ut? Hur var medias rapportering av Tenstas barndom? Deltagare är Bo Werner, boende i Tensta sedan 1969; Ricardo-Osvaldo Alvarado, flyttade till Tensta 1975 och har i olika omgångar bott och/eller arbetat här; Lilian Larsell, startade barn- och ungdomsverksamhet i föreningslivet från slutet av 1960-talet och bosatt i Tensta sedan 1975; Mats Hulth, tidigare ledamot i kommunfullmäktige, arbetade på HSB i Järva under 70-talet samt Monica Andersson, tidigare kommunborgarråd och forskare i statsvetenskap. Vid Samtidshistoriska institutet vid Södertörns högskola har man sedan det tidiga 2000-talet haft en vetenskaplig strategi att anordna vittnesseminarier på viktiga teman. Syftet är att skapa nytt källmaterial för framtiden, men även att 20. Florian Zeyfang & Lisa SchmidtColinet & Alexander Schmoeger Microbrigades – Variations of a Story (Mikrobrigader – variationer av en berättelse), video, hd, 30 min, 2013 Microbrigades porträtterar de två största bostadsområdena i Havanna, San Agustin och Alamar. Bortsett från sjukvård och utbildning var boendesituationen en av de viktigaste fundamenten i den kubanska revolutionen på 1950-talet. Med anledning av den stora bostadsbristen inrättades 1971 så kallade mikrobrigader, stora bostadshus med lägenheter som fram till idag byggs med frivilliga krafter över hela landet. I den essäistiska filmen, gjord av konstnären Florian Zeyfang (Berlin) och arkitekterna Lisa Schmidt-Colinet och Alexander Schmoger (Wien), presenteras arkitekturen och genom utdrag från arkiv och kubanska filmer illustreras läget för moderniteten på revolutionens Kuba. En av Kubas viktigaste arkitekturhistoriker, Mario Coyula, berättar också om den post-revolutionära byggnaden Havana del Este. Filmen ger en subjektiv inblick i uppkomsten och utvecklingen av byggnaderna. På samma gång berättar filmen om den Tensta museum: Rapporter fran nya Sverige oberäkneliga och motsägande inverkan som mikrobrigaderna har haft i stort och smått under det senaste decenniet. Zeyfang presenterar projektet söndag 12.1, 14:00. 19. Ahmet Ögüt The Silent University Bibliotek, hemsida, publikation, föreläsningar och workshops, 2012– pågående The Silent University (TSU) är en alternativ kunskapsplattform initierad av konstnären Ahmet Ögüt (Istanbul/ Berlin). Den riktar sig till asylsökande, flyktingar och migranter som trots en professionell bakgrund inte kan utöva sitt yrkeskunnande i sin nuvarande livssituation. TSU lånar formen av ett akademiskt program genom att arrangera kurser, föreläsningar och seminarier för och av dess medlemmar, men också för den breda allmänheten. En grupp föreläsare om fem personer är i dagsläget kopplade till universitet, de utformar föreläsningar som knyter an till deras specifika utbildningsbakgrund. Föreläsningarna kommer äga rum på ABF-huset i Stockholm och görs på arabiska, kurdiska (sorani) och uiguriska. Salong Tensta Salong Tensta är en juryutvald presentation, med Tensta som tema. Vem som helst har kunnat skicka in bidrag och verken ska direkt eller indirekt förhålla sig till Tensta-området. Juryn har bestått av Maria Lantz, fotograf och rektor för Konstfack; Adam Tensta, hiphopartist och Ulrika Flink, assisterande curator på Tensta konsthall. Lördag 14.12, 12:30 samtalar deltagarna i Salong Tensta om sina verk med Ulrika Flink. 21. Mats Adelman 56 fågelarter observerade från fönstret på Föllingebaken 21, Tensta, 25 augusti 2012– 25 augusti 2013, akvarell och teckning i bok Mats Adelman, som är utbildad vid Konsthögskolan i Malmö och numera bosatt i Tensta, arbetar med installationer uppbyggda av akvarellmålningar, träskulpturer och möbelliknande konstruktioner. De kan både liknas vid filmiska iscensättningar och arkivariska sammanställningar. Ett återkommande tema i Adelmans verk är naturen och kanske speciellt en natur man finner i städernas utkanter, utmed motorvägen och översätt Även en publik som inte talar de här språken bjuds in för att delta - kunskapen görs med andra ord inte tillgänglig för alla. Tillvägagångssättet syftar till att belysa den förlust av kunskap som orsakas av den samhällsstruktur som tystar den. I det nätverk som TSU har byggt upp i Stockholm ingår även sex mentorer. Det är personer som på olika sätt verkar inom områden som är centrala för universitetets arbete: asylaktivism, lokal organisering, migration och antirasism. På Tensta konsthall finns universitetets bibliotek och den samlade kunskapsbanken finns också att tillgå på universitets hemsida. För att bli medlem ombeds man att donera tid och kunnande – prata med konsthallens värd för mer information. Genom att uppfinna alternativa valutor, i form av kunskapsutbyte istället för pengar eller gratis volontärarbete, vill TSU skapa alternativa former för utbyte. Föreläsningar inom ramen för TSU äger rum 28.10–1.11 på ABF-huset på Sveavägen. Ögüt presenterar projektet 15:00 söndag 27.10. TSU finns idag i Berlin, Paris och London. www.thesilentuniversity.org på industriområden. 22. Cecilia Arredondo Kärleken, tygrosor, 2013 Arredondo studerade två år till ekonom men passionen var design. Hon valde att följa sina drömmar för att senare studera och experimentera med tyger. Hon kom till Sverige 1988 från Chile och deltog i workshops om textilsömnad och måleri. Hon lämnade sina drömmar för att bli mamma. Idag har hon tagit upp passionen igen och designar sina egna kläder. ”I en promenad genom livet träffade jag en kvinna med vacker själ som lärde mig att göra magiska rosor. Rosorna är gjorda med kärlek och med positiva tankar. Bladen och pärlorna föddes för att ge liv åt mina älskade rosor. ” 23. B.C Dikt, 2013 B.C är varken poet eller låtskrivare, hon skriver bara det som ”kommer från hjärtat”. Hon ger sin bild av Tensta och vill samtidigt att politiker och andra ska öppna ögonen och inse att allt inte är en dans på rosor för dem som lever här. Kan de som inte bor i Tensta förstå till 100% vad det innebär? B.C. skriver ”Vi säger ibland att varje familj har en 15 historia bakom sig, detta stämmer alldeles korrekt, speciellt för de som lever här i orten. Här bär alla på en historia, det kan vara hemska, tunga, omtumlande, glädjande, skakande, upprörande historier. Vissa av dem är influerade av sin bakgrund vars inledning aldrig börjar här utan Sverige blir istället, möjligheternas land där man kan frångå sitt förflutna och börja på något nytt i frihet. Andras historier börjar här men resan är inte alltid spikrak utan man möts ständigt av hinder. Hinder skapat av samhället i påverkan av kulturer, fördomar, omgivningen, främlingsfientligheten osv. Som invandrare eller som svensk med utländsk bakgrund känner man en press, iallafall jag, att jag måste prestera dubbelt så bra som en etnisk svensk för att få samma respons och bli sedd som “svensk” av samhället.” 24. Mohamed Cadimi En revolutionär från exilen, dikt, skriven på väggen och framförd på Tensta museums invigning 26.10 Cadimi, född i Casablanca 1967, arbetar som informatör på Stockholmståg och jobbar extra på Rapid. Han läser sedan barnsben poesi och skriver gärna själv. polishelikoptrar och läste den chockerande nyheten i DN. Signalementen – mörkt hår och halvlång jacka – stämde på uppskattningsvis hälften av hans manliga grannar men också på honom själv. 27. Mila Ivanow Sex titlar, olja på duk För Ivanow har måleriet stått i centrum sedan 1940-talet. Hon fick som ung privatlektioner av den finländske målaren Birger Carlstedt. Efter pensionen kunde hon ge konsten allt mer tid. Kostnaderna för sitt måleri betalade hon genom att arbeta som jourkurator om nätterna. Dagarna spenderade hon i ateljén på Södermalm. Ivanow är en trogen kolorist som gestaltar vardagligheten, till exempel det hon ser utanför förnstret, med och i färg. Född i Helsingfors 1914 och bosatt i Stockholm sedan 1940-talet var Ivanow stadens första invandrarkonsulent, stationerad i Tensta i början av 1970-talet. Till Rinkeby flyttade hon 1969 och sedan ett år bor hon i Kista. 28. Wilson Kalanzi Lek i miljoner, installation, 2012 Kalanzi är formgivare, född 1978 i Moskva och sedan ett års ålder bosatt 16 25. Agnes Mercedes Ek RelikButik, ljudscenografi, 2013 Ek studerar komposition-ljudkonst på Musikhögskolan. Hittills har hon främst turnerat med projektet Melodic Fairytales (som radioteater fast musik) i de flesta svenska städer och orter. Målgruppen är bred, då hon både valt att sälja sina konserter till vanliga scener och festivaler såsom Södra Teatern, Debaser och South by Southwest men även till konsthallar och nutida konstmusikarrangemang, bland andra Nybrokajen 11, Norbergfestivalen och Färgfabriken. 26. Markku Huovila Palmemordet och Tensta – ensidig objektiv betraktelse, tuschteckning, bildbehandling, 1995 Bakgrunden till den tecknade serien om Tensta och Palmemordet är Dagens Nyheters förstasida dagen efter mordet 1986: ”Palme mördad - - - Ett vittne såg en misstänkt gärningsman komma springande till Snickarbacken och hoppa in i en Volkswagen Passat, som rivstartade och svängde till vänster på Birger Jarlsgatan i riktning mot Tensta.” Huovila, illustratör och satiriker som flyttade till Tensta 1978, vaknade till ljudet av i Stockholm. Uppväxten i Husby märks i både formspråk och tematik. Hans arbeten är arkitektoniska verk med barnperspektiv som tar upp frågeställningar om upplevelsen av det inre och det yttre rummet. I Lek i miljoner vävs hans barndomsupplevelser från Husby och dess offentliga konstverk samman med spekulationer om hur man kan leka med miljonprogrammet och dess former. 29. Silvana Lagos A Sound is A Sound is A Sound (Ett ljud är ett ljud är ett ljud), originalinspelning av hjärtslag av Silvana Lagos, kompositioner av Daniel M Karlsson, Simon Torssell Lerin & Bettina Hvidevold Hystad, Tebogo Monnakgotla, Silvana Lagos, 2013 Lagos är en forskningsbaserad bild- och ljudkonstnär. Hon använder ljudet som metod för att skapa ett språk för tanke, eftertanke och erfarenhet, exempelvis i en inkräktande situation. Man kan se det som en dialog mellan deltagarna och verket. Att utforma arbetet som ett samarbetsprojekt är själva kärnan i Lagos arbete –hon ser alla sina verk som en bro över sådant som annars inte hade kunnat överbryggas. 30. Marcello Lentini Tensta museum: Rapporter fran nya Sverige Van Gogh i Tensta, akryl på duk Kärlek, akryl på masonit I väntan på en ny dag, akryl på duk Arkitekten Lentinis måleri går från det föreställande till det icke-föreställande och färgen fyller en viktig funktion. Van Gogh i Tensta är inspirerad av den holländske 1800-talsmålarens verk Langloisbron i Arles från 1888. Kärlek är en allegori över miljonprogrammets estetik. När dagen bryter igenom i I väntan på en ny dag är det bara parabolerna som är vittnen. Lentini studerade i Florens och kom till Sverige 1982. Han har bott i Tensta i många år och har ateljé på Eggeby gård. 31. Victor Lizana Utan titel, collagebok, 2013 Victor Lizana är 29 år, bor i Solna. Han har tidigare arbetat med många olika saker, till exempel med distribution där en hel del tunga lyft förekommer och som socialarbetare. Han tycker om att jobba och att träffa människor, dessutom är han en god medarbetare och vän. När han inte pluggar och jobbar tycker han om att måla och göra illustrationer. 32. Livstycket Stockholm by Livstycket, tygtryck, 2012 vänster sida ligger Hyppingeplan och till höger Risingeplan. Utsikten från familjens balkong på Hyppingeplan 19 dokumenterades 1973. En annan bild är från lekplatsen bakom Hyppingeplan, förmodligen tagen under våren 1974. 35. Lotta Rantil Hem, del 1, gjutlera, betong, mosaik, tyg, kartong, jesmonite, 2013 Skulpturen Hem, del 1 består av tjugofem små hus, eller hem, som representerar de tjugofem bostäder Rantil hittills har haft. Idag bor hon i Sundbyberg. Hon är intresserad av vad ett hem kan vara, om en bostad automatiskt är ett hem. Rantil är utbildad textillärare och går nu på Idun Lovéns konstskola. 36. Lennart Svensson Radioprogram, artiklar mm om Tensta ur hans privata arkiv Svensson flyttade in på Bärkingeplan i Tensta 1968 med hustru och en dotter. Han har jobbat med journalistik sedan 1949 och har bland annat varit pressombundsman på LO, Stockholms Arbetarekommun samt chefredaktör för veckotidningen Västmanlands Folkblad 1974–1984. Svensson har varit en synnerligen aktiv översätt Mönstret är Livstyckets unika kartbild över Stockholm. Deltagarna på Livstycket, ett kunskaps- och designcenter där kvinnor lär sig svenska genom textilt skapande, bor i Stockholm men de allra flesta känner sig bara hemma i den förort de lever i. Med projektet Stockholm – min plats på jorden ville Livstycket ändra på den saken. För oavsett var man är född så är det i Stockholm man hör hemma nu. Stockholm – min plats på jorden startade i augusti 2011. Deltagarna delades in i grupper med ansvar för olika stadsdelar. Sedan fick alla göra resor in till staden för att promenera och utforska de olika områdena. Resorna gav deltagarna egna upplevelser och bilder av Stockholm och teckningarna har nu blivit ett textilt mönster, Stockholm by Livstycket. 33. Max Miliciano Stockholm, staden som glömde bort mitt hem, 2013. 34. Roland Persson Fotografier, 1970–1973 Persson och familj flyttade till Tensta våren 1970. Byggnationerna pågick för fullt. Bilden med barnvagnen är tagen på Tenstastråket, i riktning mot E18. På Tenstabo, något som speglas i utställningen genom ett blygsamt urval ur hans personliga arkiv. Här kan man bland annat läsa motioner för skidspår på Järvafältet, tidningsartiklar och inlägg som berör förhållandena i Tensta. Kulturen har varit ett stort livsintresse för Svensson vilket resulterat i hundratals artiklar och radioprogram. På kassettband bjuds publiken att ta del av arbetarrörelsen i sång och dikt, ett porträtt av den goda vännen Helga Henschen samt en djupdykning i författaren och poeten Dan Anderssons verk. Svensson har varit politiskt aktiv sedan tonåren och har haft många politiska och fackliga uppdrag inom Socialdemokratin – socialpolitsika frågor har alltid stått i centrum och gör det än idag. 37. Tanja Tuurala Övning i omvandling, dansskor och dansworkshop onsdag 20.11, 18:30 När en börjar göra motstånd, medvetet, mot det inlärda, så är det en evig praktik. En upptäcker de möjligheter, den kunskap, en har fått tillgång till under sitt liv. En upptäcker att det bara är en liten del av all den samlade kunskap som finns. Det är en evig praktik och en vill bli bättre 17 på att göra motstånd och på att hitta nya sätt att vara på och vara tillsammans på. Ny kunskap. Men då och då sker fallet in i systemet igen också i tanken, viljan. Fallet är återkommande i olika faser av motståndet. Dansarbetaren och performancekonstnären Tuurala vill undersöka om fallet i själva verket producerar omvandlingen. Musiker och medskapare är Robin Spurrier. Tuurala är medlem i TIR, www.tirgarden.com. www.tuuraladans.se 38. Ensi Ukkola I Tensta träffas min familj från när och fjärran, fotografi, 2012 Ensi Ukkola är Tenstabo sedan 1993. Hon flyttade till Stockholm 1969 från norra Finland, efter studenten, för att studera. Fotografiet är taget i hennes kök när makens brorson Richard kom på besök från Ghana och träffade Ukkolas son och hans partner. Ukkola reser, skriver och fotograferar gärna fast arbetet vid Sveriges Radio tar den mesta tiden. 39. Taina Varpa Möte, dikt, 1990 Varpa föddes i Finland, i den delen av Karelen som nu tillhör Ryssland. Vid 1,5 41. Rut Karin Zettergren The Outlanders, webb TV-serie, hd, sju avsnitt 5–15 min, 2012–pågående The Outlanders är en webbsänd TV-serie om ett par som bor i Rinkeby. I serien följer vi paret när de söker efter utomjordingar på Järvafältet, skickar signaler från Granholmstoppen och fotbollsplaner runt om i Rinkeby, arbetar extra i den lokala mataffären och håller föreläsningar. Deras största önskan är att utomjordingarna en dag skall kommer ner till dem så att de inte längre är Sveriges enda outlanders. Som boende i Rinkeby tröttnade Zettergren på medierapporteringen om området där invånarna ofta porträtteras som desperata, småkriminella, fundamentala extremister eller som offer för misslyckad integration. Hon bestämde sig för att skapa alternativa bilder. www.rutkarinzettergren.se/ outlanders.html 42. Felicia von Zweigbergk Tensta Bitter, Krällinge Ångpilsner, Tensta vs. Kärrtorp, Tensta ESB, vatten, kornmalt, humle, jäst mm, 2011 2009 startade konstnären Zweigberk och musikern Erik Nordin ett litet köksbryggeri 18 års ålder blev hon evakuerad emigrant i sitt eget land. Till Sverige kom hon 1963 och i Tensta har hon bott sedan 1979. Hon trivs bra med mångfalden och att man i Tensta får vara sig själv. Kultur är ett av Varpas stora intressen och hon skriver som hobby. När hon 2007 blev pensionär, och var utmattad av arbetslivet, blev kulturen en allt större del av hennes liv. Varpa är också en del av RIK = Rinkeby Internationella Kvinnors möten. 40. Ylva Westerlund A new world. Yes, but when? (En ny värld. Ja, men när?), svartvit fotoutskrift, 2013 Verket visar en byggarbetsplats vid E18 i Tensta. På bilden ser man två personer och även en banderoll med texten ”A new world. Yes, but when?”. Situationen kan ses som dokumentation av en politisk demonstration, eller så blir texten ett slags pratbubbla som avspeglar de två personernas konversation. Westerlund arbetar med installation, ofta med bas i teckning, video eller text, där olika teser och idéer testas och omformuleras. Hon har gått på Malmö konsthögskola och bor och arbetar som konstnär i Tensta. i sin trea på Krällingegränd i Tensta. Hallen var full av hinkar med jäsande vört, en experimentverkstad för smaker. Tenstaölen föll i god jord och finansierade en rad utställningar och spelningar på Lost Property, en illegal bar i en holländsk förort. Nordin blev så småningom bryggare på riktigt medan Zweigberg gick på Kungl. Konsthögskolan. Tillsammans driver de numera Butcher’s Tears, ett mikrobryggeri mitt i Amsterdam. Tensta museum på andra platser Spånga kyrka Guidad visning torsdag 21.11, 15:00, samling på Tensta konsthall. Spånga kyrka tillhör en av de äldsta i Stockholmsområdet med originaldelar från 1100-talet. De praktfulla kalkmålningarna är också från medeltiden. Kyrkan har byggts om och byggts ut under historiens gång, bland annat adderades ett begravningskor av den mäktiga familjen Bonde under senare delen av 1600-talet. Under samma period avslutade den välrenommerade skulptören Burchard Precht den berömda altaruppsättningen bestående av ett krucifix samt två figurer föreställande jungfru Maria och aposteln Tensta museum: Rapporter fran nya Sverige Johannes. I kyrkan återfinns även en stor samling vapensköldar. En vandring upp i kyrktornet, som förmodligen även fungerat som försvarsanläggning, ger en fin utsikt över landskapet. Stockholms Stadsmuseums museilägenhet Kämpingebacken 13 i Tensta, visning varje onsdag, 14:00, samling på Tensta konsthall Tenstas museilägenhet är inhyst i en av Svenska bostäders fastigheter på Kämpingebacken 13, direkt norr om Tensta centrum. Lägenheten, som består av tre rum och kök, är ett tidsdokument från det sena 1960-talet och berättar om hur det såg ut när trebarnsfamiljen Artursson bodde där. Med hjälp av mamman i familjen, Irene Artursson, har lägenheten återskapats till sitt forna skick med den gamla tidens köksluckor, tapeter och inredningsdetaljer. Även trapphuset är rekonstruerad i sin ursprungliga form med tidstypiskt stänkmåleri. Lägenheten i Tensta tillhör en serie av museilägenheter i Stockholm som berättar om hur Stockholmare har levt under olika tidsperioder. I samband med bomässan 2006 öppnades museilägenheten i Tensta. Den är typisk för stil och citat. Arton tavlor med ordet ”Syskonskap” skrivet på lika många språk finns placerade längs spåren. Henschen ville att det alltid skulle finnas bilder gjorda av barn på stationen. Från och med 2013 och tre år framåt visas därför fotografier av elever på Ross Tensta gymnasium på stationen. Helga Henschen föddes 1917 i Stockholm. Hon var dotterdotter till bankiren Ernest Thiel, grundare av Thielska galleriet, Stockholm. Hon studerade vid Konstakademien i Stockholm 1940–1945 under lärare som Isaac Grunewald och Akke Kumlien och var under en period gift med författaren Peter Weiss. Henschen var aktiv i Kulturarbetarnas Socialdemokratiska förening, Fredsrörelsen och Broderskapsrörelsen. Idag återfinns hennes verk på flera svenska orter och i bland annat Moderna museets och Nationalmuseums samlingar. Aktiviteter, inklusive en visning av Tensta T-banestation med Kent Malte Malmström, om Helga Henschen, äger rum i samarbete med Helga Henschens Vänner lördag 16.11, 15:00 och under våren. översätt miljonprogrammets bostäder, välplanerad och anpassad efter moderna levnadsvanor. Lägenheten fungerar både som museum och mötesplats. Tensta bibliotek Tensta bibliotek öppnade 1971, i lokaler mitt emot Tensta Centrum. När Tensta Träff invigdes 1984 flyttade biblioteket in där. I samband med att bibliotek renoveras under vintern 2013 och våren 2014 öppnas en filial i konsthallens entré. Här finns böcker med fokus på lokalhistoriska texter och barnlitteratur. Även en del av bibliotekets program flyttar till konsthallen i form av bokbuss, Bibblan berättar, Bokprat och sagostunder. Tensta tunnelbanestation & Helga Henschen Visning lördag 16.11, 15:00 Tensta tunnelbanestation invigdes 1975 av kungen. Vid samma tillfälle avtäcktes även den tidstypiska konstnärliga utsmyckningen som utfördes av Helga Henschen. Hon ville att konsten i tunnelbanestationen skulle hylla de boende i Tensta. Därför är temat ”En ros till invandrarna. Solidaritet, syskonskap”. Väggarna är fyllda med bilder i naivistisk Specialskrivna texter www.tenstakonsthall.se/bag Fyra texter har skrivits särskilt för Tensta museum: Historien om Tensta konsthall av Jan Ekman Tensta – en plats som ständigt ska bli bättre av Emma Holmqvist Josabeth Sjöberg av Lawen Mohtadi Kulturarv av Boris Buden Helga Henschen-rummet Besök Café Grönlingen och Helga Henschen-rummet med målningar och andra verk av konstnären på Järva Folkets Park, Eggeby Gård. Öppet måndag–fredag 11:00–16:00. Livstycket Föreningen Livstycket är ett kunskapsoch designcenter vars mål är att stärka kvinnors plats i samhället och bryta isolering. Livstyckets pedagogiska metod bygger sedan tjugo år på idén om att kombinera svenskinlärning med kreativt skapande, med fokus på sömnad, broderi och tygtryck. Deras lokaler återfinns mittemot Tensta centrums tunnelbaneuppgång, bakom 19 fruktmarknaden. Livstyckets butik har öppet måndag–torsdag 09:00–16:30 och på fredagar, 11:00–14:00. Lördag 30.11 är det julmarknad. Kvinnocenter i Tensta-Hjulsta Kvinnocenter i Tensta-Hjulsta startades 1997 och är en ideell kvinnoförening. Föreningen är mångkulturell med medlemmar från ett tjugotal länder och bidrar till att öka kvinnors möjligheter till påverkan och engagemang i samhället. De verkar bland annat för att bryta kvinnors isolering och segregering, stärka kvinnors självförtroende och identitet, förbättra språkkunskapen hos kvinnor och främja kvinnors hälsa. Det sker till exempel genom språkkurser och andra utbildningar. Föreningen har idag ca 235 medlemmar. Kvinnocenter har tidigare haft nära samarbeten med Tensta konsthall, bland annat Te- och kaffesalonger som startade våren 2012 och som är ett pågående projekt. Genom salongens olika programpunkter presenterar föreningen sina medlemmar och sin verksamhet på Tensta konsthall. Lördag 7.12, 12:00–17:00 håller KITH julmarknad på Tensta konsthall. Besöksadress: Glömmingegränd 31. 20 Tensta museum: Rapporter fran nya Sverige Program Söndag 13.10 13:00–16:00 Te- och kaffesalong av och med Kvinnocenter i Tensta-Hjulsta på Nälsta gård, Spånga Fornminnes- och Hembygdsgilles hemgård i Spånga. Lördag 26.10 14:00 Invigning med tal av Barakat Ghebrehawariat och poesi av Nachla Libre, båda från Revolution Poetry. Filosofen Boris Buden (Zagreb/Wien) berättar om hur begreppet “kulturarv” växt fram och använts. Dessutom bjuds det på reflektioner om 40 år i Tensta av Hatice Alkalini och diktuppläsning av Salong Tenstas deltagare Mohamed Cadimi. Tensta museum: Rapporter från nya Sverige invigs högtidligt av Fadumo Osman, verksam inom Somaliska föräldra- och modersmålsföreningen. 15:30 Konsthistorikern Hans Öjmyr föreläser om Josabeth Sjöbergs (1812–1882) akvareller. I samarbete med Stockholms Stadsmuseum. museum. 15:00 Sabine Bitter & Helmut Weber presenterar sina projekt i utställningen. Måndag 28.10 18:00–20:00 The Silent University Föreläsningar Abdullah Al Soud: “Metoder för att lära sig ett nytt språk från grunden” och X.A ”Östurkestans utbildningssystem”, med introduktion av Ahmet Ögüt. På ABF-huset. Tisdag 29.10 18:00–20:00 The Silent University Föreläsningar: Fahyma Alnablsi ”En jämförelse av sharia och det svenska politiska systemet” och Sherko Jahani ”Herodotus och civilisationen Medien” med introduktion av Ahmet Ögüt. På ABF-huset. Onsdag 30.10 18:30 Arkitekt Erik Stenberg presenterar sitt arkiv över miljonprogrammet i Tensta och berättar om Tenstas moderna byggnadshistoria. Söndag 27.10 14:00 Ahmet Ögut presenterar sitt projekt The Silent University som ingår i Tensta Torsdag 31.10 18:00–20:00 The Silent University Föreläsningar: Rebwar Fakhry ”1951 års konvention om flyktingars rättsliga ställning” med introduktion av Ahmet Ögüt. På ABF-huset. 14:00 Familjesöndag om bilden av Somalia, med utgångspunkt i tecknaren Amin Amirs politiska satirer. Med Ahmed Abdirahaman, Spånga-Tensta stadsdelsförvaltning. I samarbete med Somaliska föräldra- och modersmålsföreningen. Torsdag 31.10 16:30 En kväll med konst- och bibliotekshistoria på Kista bibliotek. Konstnären Hans Carlssons projekt Artoteket, som ingår i Tensta museum och som finns på Rinkeby bibliotek under våren, är en plattform för konstutlån. Verk av konstnärerna Sarah Degerhammar, Ingrid Furre, Torsten Jurell, Lise Haurum, Malin Holmberg, Anna-Lena Jaktlund, Sofia Kråka, Sanna Marander, Carl-Johan Rosén och Claes Tellvid ingår. Under kvällen presenteras projektet mer ingående och var och en av de deltagande konstnärerna delar med sig av sina konstnärsskap i individuella presentationer. Lördag 2.11 15:00 Vandring i Tensta, med fokus på den äldre historien. Med arkeologen Barbro Århem. I samarbete med Stockholms Stadsmuseum. Söndag 3.11 översätt Onsdag 6.11 18:30 Kulturgeografen Irene Molina föreläser under rubriken ”Hur blir det när man byter ut välfärd mot förtryck? Politikens roll i segregationsprocesser i Sverige”. Lördag 9.11 13:00 Vandring i Tensta, med fokus på miljonprogrammets utomhusmiljöer. Med arkitekten Erik Stenberg. I samarbete med KTH Arkitektur. Söndag 10.11 14:00 Arkitekten och bostadsforskaren Sonja Vidén föreläser under rubriken ”Miljonprogrammet –1960-talets bostadsdröm”, om tankarna och forskningen bakom programmet och framväxten av stereotypa föreställningar om det. 21 Onsdag 13.11 18:30 Vittnesseminarium under rubriken ”Tenstas barndom”. Med bl a Tenstaborna Bo Werner och Lilian Larsell, bostadsforskaren Monica Andersson och Ricardo-Osvaldo Alvarado, tidigare Tenstabo. I samarbete med Samtidshistoriska institutet, Södertörns högskola. Torsdag 14.11 17:00 Invigning av Tensta museums filial och Katarina Lundgrens projekt som utgår från Granholmstoppen på Järvafältet, Stockholms Stadsmuseum. Lördag 16.11 15:00 Filmaren och regissören Babis Tsokas visar film om konstnären Helga Henschen och berättar om deras möten i hennes ateljé i Duvbo. Därefter följer en rundvandring (45 min) på T-banestationen med Kent Malte Malmström. I samarbete med Helga Henschens Vänner. Söndag 17.11 14:00 En eftermiddag om kurdernas historia i Sverige och Tensta. I samarbete med Kurdiska föreningen Spånga. Lördag 23.11 15:00 Konstnärerna Thomas Elovsson och Peter Geschwind berättar om installationen Time – Space Shuttle (Apollo Pavilion) som ingår i Tensta museum. Söndag 24.11 14:00 ”Tensta innan miljonprogrammet”, presentation med gamla fotografier av Spånga Fornminnes- och Hembygdsgille. I samarbete med Spånga Fornminnes- och Hembygdsgille. Onsdag 27.11 18:30 Dialog mellan Groruddalen i Olso och Järvafältet i Stockholm, om två bostadsområden som var centralplanerade och på sin tid framsynta inom stadsplanering. Idag finns olika initiativ till hur områdenas och invånarnas situation kan hanteras. Vad fungerar bäst: toppstyrning eller gräsrotsinitiativ, eller både och? Med Anna Mattsson, övergripande projektledare för Järvalyftet, Peter Lundevall, planerare Stadsbyggnadskontoret i Stockholm (Järvalyftet på stadsdelsnivå) och Stig Eide, planerare Groruddalen på stadsdelsnivå Oslo kommun. I samarbete med Stockholms Arkitektförening och med stöd av Norges 22 Måndag 18.11 10:00–13:30 Försök - åtta akter om lyssnandets politik. Akt 1: Vad hör vi? Den första akten sker i samarbete med det internationella ljudkollektivet Ultra Red som arbetar i gränslandet mellan ljudkonst och politisk aktivism. Genom lyssnande undersöker de sociala förhållanden, kamper och andra kollektiva processer. I sitt arbete betonar de att kollektivt lyssnande, dialog och reflektion är politiska aktiviteter som både kan bidra till och utmana kollektiva relationer och organisering. I 20 år har Ultra Red arbetat med och inom nätverk som organiserat sig kring frågor som bostad, hälsa, utbildning, anti-rasism och migration. Onsdag 20.11 18:30 Dansarbetaren Tanja Tuurala, deltagare i Salong Tensta. Under 30 minuter pågår en undersökning av platsen och baktaktens betydelse i förhållande till flamenco och omvandling. Det är ett försök till ett integrerande system i kropp, tanke och samarbete. Då och då sker fallet in i systemet igen i kroppen, tanken, viljan. Fallet är återkommande i olika faser av motståndet. ambassad. Lördag 30.11 12:30 Seminarium under rubriken ”Structures of Race – Voices from the Present”. Bland de inbjudna finns författaren Alejandro Reiva Wenger, konstnären och skådespelaren Ellen Nyman, antropologen Nacira GuenifSouilamas samt sociologen och postkoloniala teoretikern Gurminder Bhambra. I samarbete med Institute for Research on Migration, Ethnicity and Society, REMESO, Linköpings universitet. Söndag 1.12 14:00 Etnologen Piamaria Hallberg föreläser under rubriken ”Vardagsscener i akvarell”, om livet och boende i 1800-talets Stockholm med utgångspunkt i Josabeth Sjöbergs bilder. Sedan visning av museilägenheten i miljonprogramshus på Kämpingebacken i Tensta. I samarbete med Stockholms Stadsmuseum. Måndag 2.12 15:00–18:00 Ingivning av Tensta museums filial med Bernd Krauss och Nina Svenssons projekt Tensta Travsällskap på Medeltidsmuseet. Tensta museum: Rapporter fran nya Sverige Onsdag 4.12 18:30 Urbanhistorikern Håkan Forsell föreläser under rubriken “Från stadsliv till livsstil –bostad och urbanitet under ett sekel”. Lördag 7.12 12:00–17:00 Julmarknad med Kvinnocenter i Tensta-Hjulsta, textilarbeten, smycken och bakverk till försäljning. 15:00 Petra Bauer och Sofia Wiberg berättar om sitt projekt “Lyssnandets politik” och samarbetet med Kvinnocenter i TenstaHjulsta, som ingår i Tensta museum. Söndag 8.12 14:00 Konstnären Fernando Garcia-Dory berättar om sitt projekt, gjort i samarbete med konstnären Erik Sjödin, om konst, jordbruk och landsbygd, som ingår i Tensta museums våravdelning. Under rubriken “Visioner för landet” arrangeras ett rundabordssamtal med utgångspunkt i Hästa gårds verksamhet på Järvafältet. Onsdag 11.12 18:30 Terence Gower berättar under rubriken “Cool Million” om sitt arbete med senmodernistiska bostadsområden i bland annat Mexiko, USA och Sverige. Hans Söndag 15.12 14:00 Familjesöndag om bilden av Somalia med utgångspunkt i fotografier från Somalia innan inbördeskriget. Med Ahmed Abdirahman, SpångaTensta stadsdelsförvaltning och Hedvig Wiezell, Tensta konsthall. I samarbete med Somaliska föräldra- och modersmålsföreningen. verk Tlatelolcona ingår i Tensta museum. I samarbete med Stockholms Arkitektförening. Torsdag 12.12 13:00–16:00 Försök -–åtta akter om lyssnandets politik. Akt 2: Makt, kropp och rum. Den här akten sker i samarbete med Carina Listerborn; professor i stadsbyggnad vid Malmö Högskola. Listerborns forskning handlar om makt, rum och kropp i relation till frågor om social hållbar stadsutveckling. I sin senaste forskning har hon riktat fokus på frågor gällande bostäder och bostadsplanering, bland annat hur en med fokus på genus kan skapa en mer lyhörd och självmedveten planeringspraktik. Lördag 14.12 12.30 Samtal med deltagare från Salong Tensta tillsammans med assisterande curator Ulrika Flink. Lördag 14.12 15:00 Konstnärskollektivet Järvaprojektet berättar om sitt arbete med den naturskyddade fisken grönlingen som lever anonymt på Järvafältet men som under 90-talet stoppade exploateringen av området. Verket ingår i Tensta museum. Lördag 21.12 15:00 Konsthallschef Maria Lind berättar om samtidskonstens stora intresse för senmodernistiska bostadsprojekt. Tensta museum: Rapporter från nya Sverige genomförs med stöd av Svenska Postkodlotteriet och the Culture Programme of the European Union. Lördag 21.12 översätt 23 svd.se Tensta museum våravdelningen 18.1–18.5 2014 Lawrence Abu Hamdan, John Akomfrah, Arab Image Foundation, Marwa Arsanios, Tarek Atoui, Petra Bauer & Sofia Wiberg i samarbete med Kvinnocenter i Tensta-Hjulsta & Filippa Ståhlhane, Sabine Bitter & Helmuth Weber, Hans Carlsson, Thomas Elovsson & Peter Geschwind, Fernando Garcia Dory med Erik Sjödin, Barakat Ghebrehawariat med Revolution Poetry: Yodit Abraha-Girmay & Mustafa Kibar, Grand Domestic Revolution, Heidrun Holzfeind, Järvaprojektet, Kurdiska föreningen Spånga, Lisa Kings, Behzad Khosravi Noori & René León Rosales, Bernd Krauss & Nina Svensson, Katarina Lundgren, Helena Mattsson & Meike Schalk, Irene Molina, Marion von Osten, Solmaz Shahbazi & Tirdad Zolghadr, Spånga Fornminnes- och Hembygdsgille, STEALTH.unlimited & Peter Lang, Elin Strand Ruin, Adam Tensta, Kvinnocenter i Tensta-Hjulsta, Florian Zeyfang, Ahmet Ögüt 24 Personal på Tensta konsthall Fahyma Alnablsi, värd Emily Fahlén, förmedlare Ulrika Flink, assisterande curator Asrin Haidari, kommunikation och press Maria Lind, chef Paulina Sokolow, kommunikation och press Hanna Svensson, assistent/förmedlare Hedvig Wiezell, producent Värdar Nora Chaker Lars Hedelin Evelina Hedin Bruno Hibombo Carl-Oskar Linné Masha Taavoniku Produktionsteam Tomas Chaffe Joyce Ip Sean O’Connor Pontus Stråhle Johan Wahlgren Tensta museum: Rapporter fran nya Sverige
© Copyright 2024