Rapport byggnadsvårdsdagar 2013
Bjerking AB:s byggnadsvårdsdagar 18-19 april 2013, Uppsala www.bjerking.se Bjerking AB:s byggnadsvårdsdagar 18-19 april Sida 2 (24) Innehåll Innehåll .................................................................................................................2 Om Bjerking AB .................................................................................... 3 Torsdag 18 april 2013 ........................................................................... 4 Siv Kraft mäklare Stockholms innerstad en mäklarbyrå spec. på att inreda vindar .................................................................................................4 - Om allmänna opinionen kring bygglov i Stockholms innerstad. .........................4 Vicki Wenander bebyggelseantikvarie och antikvariskt sakkunnig på Wenanders byrå ............................................................................................5 - Svårigheter och möjligheter för antikvariskt sakkunniga ....................................5 Diana Zetterberg Rogers jurist och vd Lex Law ...............................................6 - Synen på kulturvärden i överprövande instanser. ..............................................6 Fredrik Hjelm Stadsantikvarie i Borås sedan år 2000 ......................................7 - Att nå ut med kulturvärdesfrågor ........................................................................7 Avslutande paneldiskussion .............................................................................8 Fredag 19 april 2013 ............................................................................. 9 Mia Geijer antikvarie på Länsstyrelsen i Örebro och forskare på Högskolan på Gotland ..................................................................................9 - Miljöbalken och riksintressen för kulturmiljövården ............................................9 Jan-Mikael Bexhed advokat, SALC advokatbyrå särsk. inr. på kulturegendomsrätt och processer .............................................................10 - Introduktion till ämnet kulturegendomsrätt ...............................................10 Annika Andersson bebyggelseantikvarie vid Bjerking AB ..............................11 - Behövs det en certifiering för att jobba med byggnadsminnen? ......................11 Sören Holmström byggnadsantikvarie på stadsbyggnadskontoret i Göteborg - Exemplet Posthuset i Göteborg ........................................................................12 Jan-Mikael Bexhed advokat, SALC advokatbyrå särsk. inr. på kulturegendomsrätt och processer .............................................................13 - Kyrkliga kulturminnen och rivningen av Maglarps nya kyrka ...........................13 Avslutande paneldiskussion ...........................................................................14 2014 års träff är 24-25 april! .............................................................................14 Bilaga 1 SAMMANSTÄLLNING AV INTRESSANTA RÄTTSFALL Diana Zetterberg Rogers ..................................... 16 Bjerking AB Bjerking AB:s byggnadsvårdsdagar 18-19 april Sida 3 (24) Om Bjerking AB Bjerking AB är Sveriges äldsta personalägda konsultföretag, med idag drygt 250 arkitekter, antikvarier, ingenjörer och andra experter. Vi erbjuder professionella tjänster med en djup och bredd som få andra kan matcha. Vi arbetar ofta och gärna i breda konsultgrupper, där vi i tätt samarbete med kunden utvecklar projekt. Med moderna tekniker och metoder inom planering och projektering når vi högt ställda mål vad gäller funktion, estetik, ekonomi, tid och miljö. Historik År 1934 tog Sven-Erik Bjerking sin sjömanssäck på ryggen och mönstrade av för att starta en framtid på landbacken. Den före detta lättmatrosen åkte till Norrköping och Stockholm, där han påbörjade sin tekniska utbildning, kombinerad med jobb som arbetsledare vid byggen. Den 22 september 1943 grundade han i Uppsala företaget S-E Bjerking konsulterande Ingenjörsbyrå. Redan 1957 blev Bjerking personalägt och det är det fortfarande. Personalens engagemang och kunskap tas tillvara på ett sätt som gynnar kompetensutvecklingen. Byggteknik Under åren har Bjerking AB varit delaktigt i den svenska byggteknikens historia, ofta som problemlösare och teknikutvecklare. 1953-54 byggdes de första putsfria betonghusen i Uppsala för Uppsalahem på Gröna gatan med användning av vägg- och bjälklagsformar. Den inneluftsventilerade krypgrunden utfördes för första gången 1957. Bjerkingpålen löste år 1962 problemet med riskfyllda och dyra schaktningar för grundplintar. Ungefär samtidigt kom modulklippt armering, tätt följd av Bjerkingbyglar och Bjerkingmattor som överkantsarmering. Utvecklingen av våra tjänsteområden fortsätter och Lean Design är det senaste exemplet på detta. 2011 blev vi certifierade enligt SS-EN ISO 9001:2008 och SS-EN ISO 14001:2004. Våra byggforskningsrapporter är välkända och används som studieböcker: ”Limträhandboken”, ”Takstolsboken”, ”Radonboken” och serien ”Skador på hus - vad gör man?” är några exempel. Bjerking AB Bjerking AB:s byggnadsvårdsdagar 18-19 april Sida 4 (24) Torsdag 18 april 2013 Siv Kraft mäklare Stockholms innerstad en mäklarbyrå spec. på att inreda vindar - Om allmänna opinionen kring bygglov i Stockholms innerstad. Siv förmedlar råvindar till en byggare som betalar ett pris av 20-50% av priset för den uppskattade boarean. Det är främst bostadsrättsföreningar med äldre hus som vill inreda vindarna med anledning att vindsinredningar ger brf:en högre status, utökar inkomsterna och förbättrar värmeekonomin. Siv Kraft tycker att vi borde anpassa detaljplanen till verkligheten. Planerna stämmer sällan med verkligheten och är inaktuella, vissa delar av Stockholm regleras av en plan från 1930-talet. Detaljplanerna borde uppdateras, alternativt att man upphäver bygglovsplikten! I dagsläget är praxisen för tillåtna takkupor och balkonger enligt Siv alltför restriktiva vilket resulterar i små och fula takkupor och balkonger. Stadsmuseet är remissinstans för vindsinredningar för äldre hus och de säger nästan alltid nej och agerar smakpolis. Bygglovsprocessens blir inte sällan lång och utdragen process. Att avskaffa bygglov skulle inte innebära massexploatering eller förfulning – det kan inte bli värre än idag och det är för dyrt att bygga stort. Ny vägledning med praxis för balkonger och vindsinredning gjord av stadsbyggnadskontoret i Stockholm på väg! Ska även komma upp på Stockholms stadsbyggnadskontors hemsida. Diskussion kring att detta till viss mån är ett storstadsproblem, svårt att uppfatta vad som är praxis idag, svårt att samtala med Stockholms stadsbyggnadskontor. Handläggare får kritik om de gör något, exempelvis ger lov, men om de inte gör något alls, inte ger lov och drar ut på 2 bygglovsprocessen ges ingen kritik! Inredd vind säljs för 75-130 000kr/m . Bjerking AB Bjerking AB:s byggnadsvårdsdagar 18-19 april Vicki Wenander Sida 5 (24) bebyggelseantikvarie och antikvariskt sakkunnig på Wenanders byrå - Svårigheter och möjligheter för antikvariskt sakkunniga Vicki presenterade vad hon anser ha hänt de senaste 20 åren inom kulturmiljöbranschen. + Kulturmiljön blivit en del av människors vardag och kulturmiljöarbetet del av samhällsplaneringen. Idag är vi fler, har bättre rutiner och styrdokument. Vi har skaffat oss en identitet, är mer professionaliserade (t.ex. certifiering) och ses som en tillgång. Ombeds mycket oftare än tidigare att medverka i byggprojekt. - Spelplanen har dock blivit mer komplex, ”fiender” och ”vänner” är inte lika lätta att identifiera. Trots bättre rutiner och styrdokument kommer vi fortfarande in för sent i många ändrings- och renoveringsprojekt, vid nybyggnadsprojekts anses antikvarisk kompetens inte sällan helt onödig. Det finns 114 certifierade sakkunniga, men finns efterfrågan? Största utmaningen framöver är att få alla kommuner att praktisera den lag de har att bevaka. Kommuner saknar rutiner för arbete med kulturhistoriskt värdefull bebyggelse och en del kommuner har fortfarande attityd ”PBL 3:12, den paragrafen praktiserar vi inte här”. Diskussion kring att bebyggelseantikvarier och sakkunniga fungerar som kittet mellan fastighetsägare och kommun. Som konsult får man ofta en annan roll än museerna (som ofta är remissinstans) då man inte sällan kommer in i ett läge där en förändring ska ske och man inte har möjlighet att påverka annat än utförandet av åtgärden. PBL är tydligare att förhålla sig till än KML. I arbete med KML är man oftare en ”fristående instans” som inte har insyn/påverkan i andra delar. Riksantikvarieämbetet (Raä) ska kontrollera länsstyrelserna (Lst) och Lst kommunerna men svårt att gå in i enskilda ärenden då det finns dåliga grunder för överklagande. Raä kan överklaga rättsfall för att skapa praxis när man t.ex. ska ha sakkunnig – idag ett outnyttjat verktyg. Boverket kommer under året släppa ett antal sidor (nätet) om hur man kan jobba med kulturvärden. Nya tydliga riktlinjer i Unnerbäcks anda är under arbete. Bjerking AB Bjerking AB:s byggnadsvårdsdagar 18-19 april Diana Zetterberg Rogers Sida 6 (24) jurist och vd Lex Law - Synen på kulturvärden i överprövande instanser. Plan- och bygglagen (PBL) innebär en ganska oförutsägbar prövning när det gäller kulturhistoriskt värdefull bebyggelse. PBL är en avvägningslag och därför oförutsägbar i allmänhet. NPBL = nya PBL (2010:900), ÄPBL= PBL (1987:10). Enligt 2 kap. 1 § NPBL och 1 kap. 5 § ÄPBL ska hänsyn tas till både allmänna och enskilda intressen. Många har förutfattade meningar om att allmänna intressen (t.ex. kulturvärden) ska väga mer än enskilda (t.ex. fastighetsägare, grannar). PBL:s verktyg för att värna om kulturhistoriskt värde är: - Planbestämmelser - bygger på att detaljplanen är aktuell Stadsbild - 2:6 (=2 kap. 6§), 8:1 NPBL, 3:1 ÄPBL Varsamhet - 8:17 NPBL, 3:10 ÄPBL Förvanskning - 8:13 NPBL, 3:12 ÄPBL Rivningslov inom DP Underhållsplikt - 8:14 NPBL, 3:13 ÄPBL Föreläggande ger sammantaget ett bra skydd - men ingen fungerar självständigt ”Same but different”. NPBL – ÄPBL; syftet var omorganisering och språklig modernisering. Nya ord har inneburit ny betydelse. - 8:13 NPBL har blivit ett förbud mot förvanskning. 3:12 ÄPBL ”får inte förvanskas”, men inget förbud i text. Sanktionsavgifterna mot att bygga utan lov försämrats i NPBL. Olovlig byggnad som man söker lov i efterhand för, är numera samma ögonblick som lov söks inte en olovlig byggnad. Oklart vad förvanskning är. Står ej i PBL och väldigt lite i förarbeten till PBL. NPBL 2:1 och 8:13 samspelar inte, avvägning och förbud mot förvanskning. Stadsbild – ”bebyggelse och byggnadsverk” två nya ord i 2:6 NPBL jmf. 3:1 ÄPBL. Definieras i 1 kap. NPBL. Innebär att bebyggelse = minst 3 byggnader och medför att § nu är annorlunda än tidigare. Diskussion kring att det som bygglovshandläggare är svårt att se enskilda intressen. Det finns lagstöd och det är lättare att förstå de allmänna intressena. Det behövs en konkretisering och förklaring av begreppet förvanskning. Resonemang kring att en byggnad enligt rättspraxis ska kunna skyddas enligt nämnda § även om den inte är utpekad i inventering. Dock är en inventering ett incitament för bevarande. Rättsfallsexempel se ”Bilaga 1 – sammanställning av intressanta rättsfall” - Solfångare KamR 980-06 - Målning av tegel MMD P 4483-11 - Tunnputsning av tegel MMD P1648-11 - Målning från rött till vitt MMD P6934-11 Bjerking AB Bjerking AB:s byggnadsvårdsdagar 18-19 april - Terrass Visby KamR 3000-06 - Tillbyggnad/fasadändringKamR 854-06 - Terrass Stockholm KamR 7892-02 Fredrik Hjelm Sida 7 (24) - Balkong mot gata KamR 4282-10 - Inredning vind MÖD P 2567-12 - Inredning vind terrass MMD P 3408-11 Stadsantikvarie i Borås sedan år 2000 - Att nå ut med kulturvärdesfrågor Brist på kontinuitet inom kulturmiljövården. Vi är bra på att producera men dåliga på att nå ut. Presentation av Henriks eget arbete i Borås. Arbetsfördelning 20% detaljplanering, 50% bygglov och 30% information. Två parallella arbetssätt; jobba från kärnan och utåt (t.ex. bygglov, detaljplanering) + utifrån (allmänheten) och in mot detaljerna. För detta jobbar Henrik med att: - - - - nå dem som kan påverka stadens utseende – Politiker, Rotary, mäklarna, mäklarutbildningen, fastighetsägare, entreprenörer, byggelever, esteter m.fl. Henrik håller många föredrag och stadsvandringar, ca 35-45 per år. bygglovshandläggarna och inspektören för att nå ut med kulturmiljöfrågor. Bygglovshandläggare och politiker tycker ofta olika vilket är ett problem. Svårt att få del av politikers tid. att få Borås kommuns egen förvaltning att vara föredöme och med att nå stora företag som inspirerar vidare och når många. Idag samarbete med bl.a. Borås bostadsbolag. att se värdena som bevaras och inte bara det som går förlorat. Ex. gavs lov för moderna butikskyltar i utbyte mot att ett tidstypiskt torg med flankerade byggnader skyddades i detaljplan. att arbeta med det man har göra allmänheten delägare/delaktiga i Borås kulturmiljö. Pekade ut 2000 byggnader av kulturhistoriskt värde och gjorde utskick till berörda ägare m.fl., bjöd in dem att delta i arbetet. Borås hydrauliska fabrik nu fordonsgymnasium. Utställning om funktionalismen – Claes Caldenby invigde, notiser i tidningen, föreläsningar. Bok ”Historien om Borås stadsbebyggelse”. Kulturmiljön i Borås handlar mycket om ”skal” och fondverkan. En framgångssaga men kanske också ett problem; innehållslöst? Då många i Borås verkar en samsyn att kulturmiljön är viktig och det ständigt är en dialog kring den, borde det vara mindre överklaganden. – Svårt att avgöra då ”Boråsarna” inte överklagar så mycket över huvud taget. Notering att gamla industribyggnader ofta används som konsthallar, något för Borås tomma lokaler? Borås har inga, men ett museum från 1970-tal. Bjerking AB Bjerking AB:s byggnadsvårdsdagar 18-19 april Sida 8 (24) Avslutande paneldiskussion Bästa råden för en lyckad bygglovsprocess: Hjelm: Komma in med öppna ögon och vara öppen för förslag. Om alla delaktiga har förkunskaper om kulturmiljön kan vi också börja diskussionen på en högre nivå. Wenander: Viktigt att få in kulturvärdena tidigt i processen, göra antikvarisk förundersökning m.m. Zetterberg-Rogers: Svår fråga – angeläget att ställa krav så att en åtgärd blir så bra som möjligt. Viktigast att ha en bra lägsta nivå som man kan tolerera. Först på en högre nivå kan bevarandeprogram användas. Diskussion kring att fokus i mångas presentationer att det verkar ”bli bättre och bättre” inom kulturmiljövården. Trots detta har kulturvården fortfarande ingen kontinuitet och historia. Egoismen är starkare än någonsin och arkitekturidealet idag handlar inte om att samspela med befintlig bebyggelse utan om avskiljande tillägg och märkesbyggnader. Dagens ideal och lagstiftning samspelar inte. Stor skillnad i bedömningen av målen som kommer upp till överprövning i kammarrätter, länsstyrelser och mark- och miljödomstolar. Idén med mark- och miljödomstolarna var att det skulle bli högre kompetens. Huruvida det kommer avspegla sig i rättsfallen framöver och ge en mer enhetlig praxis återstår att se. De flesta fallen som kommer upp i högre instanser idag döms fortfarande efter ÄPBL. Bjerking AB Bjerking AB:s byggnadsvårdsdagar 18-19 april Sida 9 (24) Fredag 19 april 2013 Mia Geijer antikvarie på Länsstyrelsen i Örebro och forskare på Högskolan på Gotland - Miljöbalken och riksintressen för kulturmiljövården Många myndigheter kanaliseras genom Lst. Nyttjandet av kulturarvet alltid fokus och idag extra tyngd på det ekonomiska brukandet. Riksintressen (RI) skapades för länge sedan, idag fokusområde igen. PBL och Naturresurslagen (NRL) skapades som tvillinglagstiftning 1987 för att reglera och vårda kulturvärden. 1998 ersatte Miljöbalken (MB) NRL. NRL var tänkt som paraplylagstiftning och PBL som detaljverktyg. Idag är MB (RI 3 och 4 kap) en skyddslagstiftning och PBL en exploateringslag – ändå oskiljaktiga. Ibland överlappar skydden och ibland är ett visst skydd bättre än ett annat. RI inget skyddsdokument utan statens anspråk på resurser (för exploatering eller bevarande) utifrån allmänintresse. RI är ett inspel i den kommunala planeringen. RI typ/antal olika beroende på var man är i landet men många. Iden om samordning och dialog har inte fungerat. Skyddssystemet som helhet fungerar inte – helhetsgreppet över systemet som lagarna skapar finns inte. Vi jobbar var för sig med PBL, MB, KML osv. Problem med avvägning först i ”skarpt läge” = ej rättssäkert och går ej att förutse avvägningarna. Fördelningen av ansvar (hushållningsreglerna) och våra motiv och värde-texter är otydliga. Fysisk riksplanering, strategisk planering svårt när samhällsplaneringen är exploateringsstyrd och kulturmiljön gärna ses som grädde på moset. Aktualisera RI? Är alla RI så bevarandevärda? Svårt att peka ut och skapa nya RI idag, restriktivt. Strategisk planering var från början tänks som tre nivåer, kommunal, lokal och RI = en anledning till att arbetet idag haltar när bara RI finns med de är beskrivna på kommunal och lokal nivå. Inget helhetsgrepp eller tydlighet i utformning från början. Bjerking AB Bjerking AB:s byggnadsvårdsdagar 18-19 april Jan-Mikael Bexhed Sida 10 (24) advokat, SALC advokatbyrå med särsk. inr. på kulturegendomsrätt och processer - Introduktion till ämnet kulturegendomsrätt Kulturegendomsrätt (KER) innefattar de rättsregler, både nationella och internationella, som gäller för skyddet av handel med fornfynd, antikviteter, byggnadsminnen och annan kulturhistorisk egendom. Såväl civilrättsliga som offentligrättsliga regler (inkl. straffrätt), liksom i förekommande fall folkrättsliga och andra internationella regler, omfattas. Ämnet KER är under uppbyggnad i Sverige, intresset för kulturmiljörättsliga frågor har historiskt varit begränsade. Däremot är ”Cultural Heritage law” en etablerad juridisk disciplin i flera andra länder. KER introducerades som högskoleämne av Jan-Mikael på högskolan på Gotland. KER innefattar alla särskilda rättsregler som har betydelse för kulturhistorisk egendom såväl för lös egendom som fast egendom. KER omfattar också folkrättsliga frågor vid krig. Plundring, ”räddande”, utförsel, införsel, återlämning, lån mellan museum, ”Nazikonst” (förbud att sälja om ej dokumenterat ursprung finns) m.m. Vem har rätt till kulturarvet, vad är praktiskt möjligt och vad är tekniskt rimligt? Den främsta kulturegendomsrättsliga lagstiftningen i Sverige är KML, som är ojämn och ålderdomlig lagstiftning utan helhetssyn. Ingen skydd för objekt som inte skyddas enligt KML. Man får ex. inte föra ut antikviteter eller föremål ur landet, men inom landet får man förvanska/förstöra utan att det är olagligt. Fornlämningar har det starkaste skyddet i vår kulturmiljö idag och fornminnen är klart definierade. Problemet är ägandeformer – ”upptäckta fornfynd” tillhör staten, oupptäckta fornfynd ägs av ingen vilket bidrar till en svart marknad. ”Kulturhus” är inget juridiskt begrepp, bara byggnadsminnen (BM) och byggnader med visst skydd för de kulturhistoriska värdena. På vissa håll dåligt skydd för BM, i strid mot lagstiftningens intentioner, de upphävs, ändras och tillsynen brister. Inget skydd för verksamheter – stora anläggningar är dyra att underhålla varför de sällan blir BM. Jan-Mikael är kritisk till att fastighetsägaren i praktiken måste godkänna att byggnaden blir BM. Det gör att man inte kan ställa samma krav på underhåll då själva utnämnandet bli till diskussion. Diskussion kring att ett vite måste sättas i relation till situationen och sättas så högt att det inte lönar sig att bryta mot det. Det finns ingen ursäkt för att inte underhålla sitt BM, det är fastighetsägarens ansvar. Har man inte råd får man sälja. Kurser i kulturegendomsrätt behövs, kurserna på Gotland har varit väldigt uppskattade och givande. Bjerking AB Bjerking AB:s byggnadsvårdsdagar 18-19 april Annika Andersson Sida 11 (24) bebyggelseantikvarie vid Bjerking AB - Behövs det en certifiering för att jobba med byggnadsminnen? Har tidigare jobbat som bygglovshandläggare i Stockholm och utbildar de som certifierar sig för KUL 2. Det finns idag inget lagstadgat krav på utbildning eller erfarenhet för att genomföra en stor del av de antikvariska uppdrag som utförs idag – trots att många antikvariska uppdrag finansieras av statliga bidrag. PBL (2010:900) 10 kap. 8 § 2 st. och PBF 10 kap. 23 § (2011:338) Krav på erfarenhet enligt: BFS 2011:15 (KUL 2) - Boverkets föreskrifter och allmänna råd om certifiering av sakkunniga avseende kulturvärden 1 § krav på utbildning för sakkunnig (– vilken oklart) 6, 8, 10 §§ K-behörighet – krav på utbildning, arbetslivserfarenhet och lämplighet specificeras tydligt. KML 3 och 4 kap Inget krav på typ av utbildning eller erfarenhet. 14 § villkor för antikvarisk medverkan kan lämnas – men är inget lagstadgat krav som i PBL. RAÄ har vägledning om villkor och utbildning för antikvarisk medverkan. Dock olika mellan länsstyrelserna (Lst) vad man kräver för antikvarisk medverkan. Ex Lst.1 krävde ”lämplig erfarenhet”. Ex.Lst.2 ville ha ”specialkunskap och erfarenhet”. Innebär att man ställer olika krav för olika områden (som i sin tur bygger på tidigare utpekade områden). Innebär även dålig rättsäkerhet om någon (i fall där man behöver antikvarisk medverkan) skulle missköta sig. Två olika lagar - Två olika certifieringar behövs. En KML-certifiering skulle minska skillnaden mellan nationella och regionala förhållningssätt. Kulturvärdesfrågor kan komma in i ett tidigt skede. Tryggare bidragssystem och ökad samsyn. Trygghet för fastighetsägare med tydligare kunskapsspecificering. Exempel BM Hässelby slott, tv-serien ”Rum för en stjärna”. Inte följt PBL (– inte gjort anmälan). Inte följt KML (– inte gjort ansökan). Begäran om förklaring och vite utfärdades via PBL. Diskussion kring vad det är man certifierar – förutom lagrummen även BBR. KUL 2 § 2Som sakkunnig antikvarie ska man analysera, tolka, dokumentera, kontrollera och projektera. Uppdragen skiljer sig åt inom denna beskrivning, men bra om samma person gör allt inom projektet. Att projektera innebär att man ger förslag och underlättar bygglovsprocessen. Den antikvarisk sakkunnige skall vara oberoende byggherren men är man med under hela processen Bjerking AB Bjerking AB:s byggnadsvårdsdagar 18-19 april Sida 12 (24) – som ändå är önskvärt – är det svårt att vara självständig. Kulturhistoriska värden kan ställas som punkt i kontrollplanen. Viktigt dock att man inte går utöver de krav som går att ställa i kontrollplanen, eller att kraven som borde stå i kontrollplanen blir villkor från Lst istället. Få kommuner använder möjligheten att använda certifierade för att säkerställa kulturvärden – otydligt i anmälan. Kommunerna måste vara tydliga när det gäller antikvarisk medverkan och bra på att motivera sina åsikter och val. Sören Holmström byggnadsantikvarie på stadsbyggnadskontoret i Göteborg - Exemplet Posthuset i Göteborg Det är oordning i kulturmiljövårdens tankeverkstad – vi pratar om kulturhistoriska värden har pekat ut områden som är viktiga – men har fortfarande svårt att på betryggande grund redogöra vad som är betydande miljöpåverkan. De officiella riksintressebeskrivningarna fungerar inte idag, bl.a. därför att ingreppen i riksintressen ofta handlar om förtätning och inte i första hand borttagande – vilket också förekommer. Hur vi efter ett utpekande/värderande arbetar med miljöer och objekt beror på sättet värdena är beskrivna. Vi måste bli bättre på att koppla de kulturhistoriska beskrivningarna och värderingarna av miljön/objektet till upplevelsen av dem och hur de visuellt och rumsligt kommer till uttryck! Alla har olika ”glasögon”, ser olika saker, därför måste vi bli bättre på att beskriva visuella och upplevelsemässiga element och kunna förankra och motivera upplevelsen i materiella delar. Att bara lista värden är en dålig metod. Att beskriva en miljö så att andra ser och upplever den (utan att på plats se den) är inte lätt. Beskrivningen av enbart upplevelser eller egenskaper är inte heller användbart material, då de måste bindas till en historisk berättelse. Den fysiska egenskapsbeskrivningen måste bindas samman med upplevelsen. Dagens fokus handlar om förtätning och att hitta nya användningar. Ex. Posthuset i Göteborg. Byggnaden som är byggnadsminne stod tom. Inför förändringen gjorde Sören bl.a. en upplevelsebaserad studie på hur stadsrummet uppfattas. Anknöt den till stadens historik och försökte visualisera idéerna med kartor och text (utgjorde det antikvariska bedömningsunderlaget) inför konsekvensbeskrivningen, vilken beskrev både den positiv och negativ påverkan. Vi måste kunna ge hela bilden (inte bara den antikvariska åsikten) och ta ställning genom att motivera. Kan vi inte presentera nackdelarna och på ett rumsligt gripbart sätt motivera varför de är dåliga har vi redan förlorat det slaget. Göteborgs Stadsbyggnadskontor(sbk) jobbar mycket med AKU – antikvariska kunskapsunderlag och AKB – Antikvariska konsekvensebedömningar. Sbk handlar upp antikvariska konsulter som beskriver befintligt tillstånd utan någon direkt koppling till förslaget. Man kan/bör däremot beskriva kritiska punkter där man pekar ut särskilt viktiga fysiska och visuella egenskaper som bör uppmärksammas i planarbetet, vilka då också är tänkta att dels kreativt påverka planens Bjerking AB Bjerking AB:s byggnadsvårdsdagar 18-19 april Sida 13 (24) innehåll och dels utgöra grund för en antikvarisk konsekvensbeskrivning av det slutliga planförslaget. Viktigt för att få fram operativt verkningsfulla kulturmiljöunderlag är att man beskriver A: Historik, B: Upplevelser (estetisk kvalitet, nyttjande) samt C:Fysiska och visuella egenskaper. Härvid är det viktigt att man i beskrivningen lyckas binda ihop A-B -C. Begreppen är viktiga; dela in i teman (vilka historiska glasögon ser man med), på vilka rumsliga nivåer sker tolkningen (t.ex. bebyggelsemiljö, byggnad, detaljnivå-material) och olika tolkningsperspektiv (upplevelse, visuella samband, materiellt berättande tolkning, formegenskaper). Jan-Mikael Bexhed advokat, SALC advokatbyrå med särsk. inr. på kulturegendomsrätt och processer - Kyrkliga kulturminnen och rivningen av Maglarps nya kyrka Byggnadsminnen(BM) får inte upphävas lättvindigt. Endast om ett mycket starkt allmänt nationellt intresse finns som inte kan tillgodoses på annat sätt kan ett upphävande vara rimligt – t.ex. upphävdes Tomteboda stationshus pga. den nya City tunneln som inte kunde ligga någon annan stans. Inventarier som inte är fast inredning har inget skydd (om de inte utgör kyrkligt kulturminne). Fast inredning som inte ägs av fastighetsägaren är heller inte skyddat. Inget skydd för verksamheter gör att lösa objekt är extra utsatta vid verksamhetsförändringar (som ofta kommer till för att hålla byggnaden levande). Jan-Mikael tycker att det borde gå att lägga till lös inredning till BM om fastighetsägaren vill. Idag ej möjligt. Mycket politiskt tyckande istället för rättstillämpning – exempelvis i bygglovsfrågor är politiker beslutsfattare istället för de sakkunniga tjänstemännen – lämpligt? Borde vara bättre proportionalitet mellan olika intressen i förhållande till det som för dagen är politiskt korrekt. Kulturmiljövården får ofta stryka på foten, inte sällan med motiv av kostsamhet, men ingen skulle ifrågasätta t.ex. handikappanpassningar. Det saknas en ideell riksorganisation inom kulturmiljövården där man kan diskutera både politiska och sektionella behov. Stockholmsproblem i bygglovshantering och värdeutpekning – andelen ”blåklassade” fastigheter (med skyddsnivå motsvarande BM) är för många men antalet byggnadsminnen få. Förmodligen en kombination av för få BM och för många blåklassningar som underminerar BMutpekandet. (Läs mer om klassificeringen på http://www.stadsmuseum.stockholm.se/byggvard.php?kategori=69&sprak=svenska) Kyrkliga kulturminnen 4 kap KML- en särreglering som bara gäller Svenska kyrkans kulturminnen. Starkt skydd för kyrkobyggnader och det enda skyddet för lösa inventarier. Ungefär samma reglering sedan 1541, endast språkligt förnyad. Skyddet gäller ej prästgårdar. Vissa idag BM men många sålda senaste 10-15 åren. Underhållet av kyrkliga kulturarven en absolut skyldighet som ej är beroende av ekonomiska möjligheter. Kanske borde länsstyrelserna fördela KAE (kyrkoantikvarisk ersättning). Kulturmiljövården står inför stora problem närmaste 20 åren med underhåll och förvaltning av kyrkorna. Det finns prejudikat i domar kring kyrkor men inte kring BM, fornlämningar eller exportfrågor. Exempel Maglarps nya kyrka, RÅ 2005 ref. 55. Församlingen ville riva. Länsstyrelsen sa nej -99, Länsrätten sa nej -00, Kammarrätten sa nej -00 men Regeringsrätten sa ja -05. Domen motiverades bl.a. utifrån att församlingen inte klarade finansieringen. Kyrkan hade stått oanvänd sedan 1976 och allt underhåll hade ställts in 1968. Kyrkan revs alltså trots att det råder en absolut skyldighet att underhålla de kyrkliga kulturminnena och de ska inte vara beroende av ekonomiska möjligheter. Skyddet i 4 kap gäller oavsett om kyrkan används eller ej. Bjerking AB Bjerking AB:s byggnadsvårdsdagar 18-19 april Sida 14 (24) Andra exempel: Viksta kyrka RÅ 2004 ref. 125. Församlingen ville riva orgelläktaren för ett mer ”intimt kyrkorum”. Länsstyrelsen(Lst), Länsrätten(LR) och Kammarrätten(KR) sa nej, men Regeringsrätten(RR) sa ja. Värt att notera är att denna dom kunde blivit annorlunda om kulturmiljövården lagt fram ett tydligare underlag för rätten. Fläckebo kyrka RÅ 2007 ref. 75. Ville installera solcellspaneler på taket. Lst sa nej, LR sa ja, KR sa nej. RR också nej med anledning av Lst och Riksantikvarieämbetets(Raä) uttalande att det var ett väl bevarat område och att förvaltningskostnaderna som panelen avsåg att minska förutsatte statsbidrag till installationen. RR menade att det inte spelade någon roll att solcellerna var ett reversibelt ingrepp, det påverkar det kulturhistoriska värdet så länge solcellerna är där. RR påtalade att Lst och Raä:s uttalande måste ges stor vikt och att fördelarna med ingreppet inte uppväger det allmänna skyddsintresset i detta fall. Diskussion kring att vi inom kulturmiljövården är dåliga på att driva frågor om underhåll. Ingripanden kan göras om det brister i underhållsansvaret men många är rädda för att ingripa. Att man inte har råd är inte ett hållbart argument för att underlåta underhåll enligt lagen. Då får man söka KAE och gå andra vägar. Tyvärr motsägs detta av domen från RR angående Maglarps nya kyrka. Angående BM – blir bara BM om fastighetsägaren vill, dvs. de är intresserade av att underhålla och sköta sina fastigheter. Ägare som inte vill underhålla sina byggnader – det är ofta byggnader som behöver skydd – hur kommer vi åt dem? Avslutande paneldiskussion Diskussion kring vad kyrkligt minne innefattar för byggnader och frågor kring speciella kyrkor. Förhållningssättet kring PBL och KML- systemet haltar. Byggnadsminnen måste bli en mer exklusiv grupp och inte bara ”en i den blåklassade gruppen”. Hur man ska lyckas med det är en svår fråga men kanske någon form av privilegier för att man äger ett byggnadsminne, exempelvis skattelättnader. Diskussion kring europeiska möjligheter jämfört med Sveriges. Pengar är en stor avgörande faktor. Vi jobbar både med KML och PBL men det separeras ofta idag till olika lagrum och olika skyldigheter. Bra om man har koll på båda lagrummen och inte bara KML som är kulturmiljövårdens ”speciallag”. Svenska arkitekter tar för sig för lite i svensk arkitektur – vi fokuserar på märkesbyggnader men få nya bra byggnader som kan bli framtidens Boberg och Asplund. Idag ”får” de inte ta plats på kommunerna utan fastnar i frågor om förtätning och anpassning, alternativt märkesbyggnader som totalt skiljer sig från stadsrummet. Vi strider inte tillräckligt för vårt kulturarv på alla plan det går – från experter till gemene man. Det för att vi inte är stolta över vårt kulturarv. Det är inte fint och politiskt korrekt i dagens samhälle. Bjerking AB:s byggnadsvårdsdagar är till för att diskutera lagrummen kring kulturmiljövården och återkommer varje vår. 2014 års träff är 24-25 april! Bjerking AB Bjerking AB:s byggnadsvårdsdagar 18-19 april Bjerking AB Sida 15 (24) Bjerking AB:s byggnadsvårdsdagar 18-19 april Bilaga 1 Sida 16 (24) SAMMANSTÄLLNING AV INTRESSANTA RÄTTSFALL Diana Zetterberg Rogers Kammarrätten i Jönköping mål 980-06 av den 15 dec 2006 Solfångare kontra kraven på varsamhet samt förvanskningsförbudet. Åtgärden avsåg uppmontering av solfångare på ett 1800-talshus i en bruksmiljö i Degerhamn kring Södra Bruket, ett industriminne från 1700-talet. Fa. ägaren hade initialt varit i kontakt med stadsarkitekten som bedömt att åtgärden inte krävde bygglov, på fastigheten bedrivs en turistanläggning och åtgärden ger en stor energibesparing. Området/fastigheten saknar planbestämmelser och skyddsbestämmelser. BN hade förelagt vid vite att demontera solfångaren och återställa fasaden. Beslutet överklagades och Länsstyrelsen avslog överklaganden. Länsrätten ansåg att byggnaden var särskilt värdefull från kulturhistorisk synpunkt och ingick i ett bebyggelseområde av sådan karaktär och att installationen av solfångaren inte kan anses vara en sådan ändring som är väl anpassad till byggnaden och får anses vara en förvanskning av densamma. Det allmänna intresset av att bevara byggnaden vägde tyngre än fa. äg. intresse av att ha solfångaren kvar. Överklagan avslogs (två skiljaktiga meningar). KamR konstaterade att det är otvistigt att byggnaden ingår i ett sådant bebyggelseområde som är särskilt värdefullt från kulturhistorisk synpunkt varför det av 3 kap 12 § ÄPBL följer att byggnaden inte får förvanskas. Frågan uppstår då om åtgärden innebär en förvanskning. Där svarar KamR nej men har särskilt beaktat att den fasad där solfångaren uppförts har varit föremål för BN prövning avseende en entré/dusch där man konstaterat att avvikelser inte var av den omfattning att de föranledde åtgärder. Med beaktande av detta och vad som framkommit vid syn fann KamR att installationen av solfångarna på byggnaden inte går utöver bebyggelseområdets särart på ett sådant sätt att byggnaden därigenom kan anses ha förvanskats. Vad avser varsamhetskravet påtalar KamR att syftet med installationen ska beaktas - i förarbetena till 3 kap ÄPBL (prop. 1985/86:1 s. 241) uttalas att kravet på varsamhet inte bör tillämpas så att det hindrar att sådana ändringar genomförs som syftar till att tillgodose andra väsentliga mål som samhället ställer upp, t.ex. bättre hushållning med energi. Sammanfattningsvis bedömer KamR att solfångarna varken strider mot 3:12 eller 3:10 ÄPBL. Mark- och Miljödomstolen i Vänersborg mål P 1648-11 av den 15 sep 2011 Tunnputsning samt målning av tegelfasad. Åtgärden avsåg en bygglovsansökan för att ändra byggnadens fasad i Falkenbergs Kommun från tegel till en tunnputs i ljusgrå kulör där teglets struktur skulle behållas. BN avslog ansökan med hänvisning till de kulturhistoriska värdena på platsen. Bostadshuset låg inom ett område med detaljplan som saknade begränsning av fa. äg. rätt att ändra fasaden. För området fanns en delöversiktsplan som hänvisade till en utredning gjord av ett museum och kommunens stadsbyggnadskontor avseende kulturmiljöer. BN´s beslut överklagades till Länsstyrelsen som avslog överklaganden med hänvisning till att kommunen tydligt pekat ut vari de allmänna bevarande intressena i aktuellt kvarter bestod. De kulturhistoriska värdena kopplas till miljöskapande värden såsom husens placering på tomten, de röda tegeltaken och tegelfasaderna. Länsstyrelsen instämmer därvid i BN´s bedömning att åtgärden inte uppfyller anpassningskraven i 3 kap 1 § samt varsamhetskravet i 3 kap 10 § ÄPBL. Bjerking AB Bjerking AB:s byggnadsvårdsdagar 18-19 april Sida 17 (24) Beslutet överklagades till MMD som konstaterade att den utförda utredningen om kulturmiljöer inte kan jämställas med direkt tillämpliga bestämmelser såsom en detaljplan. Däremot kan den utgöra ett visst stöd men att uttalandena får värderas i varje enskilt fall för sig. Syftet med utredningen var inte att värdera enskilda byggnader utan att fokus låg på ”värdeenhetliga områden”. Av utredningen framgick att det för aktuell byggnad var arkitekturen och enhetligheten som skapade det kulturhistoriska värdet. Domstolen konstaterade dock att kulturvärdet inte tycktes särskilt starkt och att enskilda fastigheter inte ensamma uppbar värdet. MMD konstaterade att de ändringar som sökanden ville vidta inte kunde anses vara olämpliga eller oestetiska för byggnaden men att de kunde innebära en mindre helhetsverkan. Värdet var inte särskilt understruket i utredningen utan endast beskrivet som att det ”har ett värde” och att värdet bl.a. ligger i tegelfasaderna. Då det inte av utredningen framgick att just aktuell byggnad hade det värde som kvarteret som helhet bedömdes ha saknades möjlighet att neka bygglov med hänvisning till 3:10 ÄPBL som föreskriver varsamhet med enskild byggnads karaktärsdrag. Vad gäller frågan om förenligheten med 3 kap 1 § ÄPBL anser MMD att putsningen inte inger några betänkligheter fråga om det skulle vara estetiskt tilltalande eller lämpligt för byggnaden som sådan. Däremot kan ändringen bidra till en mindre helhetsverkan i området där fasaderna beskrivits som viktiga. Men då kulturvärdena inte är särskilt starkt beskrivna i utredningen får kulturvärdet bedömas som ringa. Vid en samlad bedömning anser MMD att BN inte visat att stadsmiljön i området har ett så högt kulturhistoriskt värde att det intresset väger tyngre än fastighetsägarnas intresse av att kunna vidta aktuella åtgärder. I en sådan situation där inget av de allmänna kontra enskilda intressena väger tyngre än det andra ska företräde ges till fastighetsägarens intresse. MMD upphävde LST och BN´s beslut och återförvisade målet för ny handläggning. Mark- och Miljödomstolen i Växjö mål nr P 4483-11 av den 10 april 2012 Fråga om målning av brunröd tegelfasad till vitt. BN beslutade att avslå en ansökan om bygglov för fasadändring som bl.a. innebar att tegelfasaden målades om i vit kulör. BN hade motiverat sitt beslut med att så få områden från 70/80-talet känns så genomtänkta och så tillbyggda som aktuellt kvarter med enhetlig utformning och färgsättning. Repetition och sammanhållning var ett estetiskt begrepp varför det är angeläget att med hänsyn till arkitektur och kulturhistoriska värden värna om goda exemplar från varje epok. Lst gör följande bedömning att det inte i gällande DP finns några bestämmelser som innebär att sökta åtgärder inte får utföras. Det är inte påstått i ärendet att huset eller området har ett sådant särskilt värde att det träffas av bestämmelserna i 3 kap 12 § ÄPBL. Den sökta åtgärden ska därför endast bedömas med hänsyn till den mer allmänna varsamhetsbestämmelsen i 3 kap 10 § vid ändring av en byggnad. Med hänvisning till praxis (RÅ 1981 2:48) där RegR fann att det inte krävdes bygglov för att färga om en byggnad i rosa färg i ett radhusområde med 260 radhus där samtliga var målade i grön färgton. RegR anförde bl.a. att kravet på god helhetsverkan inte alltid måste tillgodoses genom en exakt likformighet i en gruppbebyggelse vad gäller byggnadernas yttre. Lst påtalade vidare att det allmänna intresset av att bevara särdragen för ett 70-tals villa område är förvisso viktigt men i det enskilda fallet måste också hänsyn tas till fastighetsägarnas intresse av att förändra en byggnad efter eget tycke. I aktuellt område har byggnaderna tegel, gavelfasader, garageportar och andra externa detaljer i olika färger och nyanser (vitt, gult och brunt) och husen på andra sidan gatan är vita. Området kan Bjerking AB Bjerking AB:s byggnadsvårdsdagar 18-19 april Sida 18 (24) inte anses vara så likformigt att varje ändring av färgsättning eller fasaddetaljer påverkar helhetsintrycket negativt. Skäl att neka bygglov med stöd av 3 kap 10 § ÄPBL finns därför inte. BN överklagade till MMD som avslog överklagan med motiveringen att ett flertal villor inom området har genomgått en mängd olika förändringar sedan de uppförts. Området är inte utpekat som särskilt skyddsvärt i någon plan. Den arkitektoniska verkshöjden för villor får dessutom anses begränsad. Åtgärden innebär inte att några egenskaper på villan som är värda att bevara förvanskas och inte heller helhetsbilden av kvarteret. Åtgärden uppfyller sammantaget kraven i 3 kap 1, 10 och 12 §§ ÄPBL. Mark- och Miljödomstolen i Vänersborg mål nr P 6934-11 av den 16 oktober 2012 Ändring av fasadfärg på bostadshus från rött till vitt BN beslöt att avslå en ansökan om bygglov för att i Skärhamn, Tjörns kommun, ändra huset färg från rött med vita foder till vitt. Ansökan avslogs med motiveringen att det aktuella huset är ett av Skärhamns äldsta och byggt enligt kustsamhällets äldsta tradition och ingår i ett bebyggelse område med höga kultur- och miljömässiga värden. En ändring kommer att innebära att karaktären på ett kulturhistoriskt värdefullt område förvanskades och kraven i 3 kap 10 samt 12 §§ är inte uppfyllda. Beslutet överklagades. Länsstyrelsen avslog överklagandet med hänvisning till att byggnaden omfattas av byggnadsplan -61, samt ligger inom område som utgör riksintresse för naturvård och kulturvärden samt enligt ÖP har den centrala bebyggelsen i Skärhamn, där fastigheten ligger, utpekats i kulturminnesvårdsprogram som en värdefull miljö där om och tillbyggnader ska ske varsamt. Lst konstaterar vidare att den röda fasadfärgen bedöms sannolikt vara husets originalfärg och berättar därför om äldre tiders sätt att bygga. Därför finner Lst att en ändring av kulör till vitt skulle innebära en väsentlig förändring av byggnaden och i viss mån även av dess omgivning. Den aktuella byggnaden får anses ingå i ett bebyggelseområde som avses i 3 kap 12 § och trots vad som invänds om att de flesta omgivande byggnaderna idag är vita innebär inte utan vidare att bytet av fasadfärg kan anses förenliga med 3 kap 12 § och 3 kap 13 § andra st ÄPBL och dess krav att byggnaden ska behålla sin egen genuina karaktär. När en byggnad som i detta fall ingått i ett områdes kulturhistoriska värde är det naturligt att se det så att byggnaden får anses förvanskad om åtgärder vidtas med den som går ut över byggnadens egen särart och därmed i någon mån bebyggelseområdets särart. Överklagan avslogs. Mark- och miljödomstolen finner inte anledning att göra någon annan bedömning. Överklagan avslås. Kammarrätten i Stockholm mål nr 3000-06 av den 29 mars 2007 Fråga om terrassbyggnad inom världsarvet Visby kan anses vara en förvanskning BN i Gotlands kommun avslog en bygglovsansökan för anordnande av takterass samt port i mur, åtgärden innebar att en redan utförd tillbyggnad skulle få ett förhöjt tak och förses med terass och takhöjden skulle höjas till lika höjd som omgivande bebyggelse. Som skäl för beslutet angavs att föreslagna åtgärder kommer att få en negativ påverkan på bebyggelseområdets ålderdomliga karaktär och på stadsmiljön och att kraven i 3 kap ÄPBL inte uppfylldes samt att de värden som riksintresset omfattar skadas påtagligt. Bjerking AB Bjerking AB:s byggnadsvårdsdagar 18-19 april Sida 19 (24) Länsstyrelsen bifaller överklagan och upphäver BN´s beslut och återförvisar ärendet. I översiktsplanen redovisas aktuellt område som Hansestaden Visby - ett område av världsunikt, kulturhistoriskt intresse. Visbys innerstad är sedan 1995 uppsatt på UNESCOs världsarvslista pga sina enastående kulturhistoriska värden. KF har i ett antaget ”innerstadsprogram” angett att det inom området ska särskild hänsyn tas till områdets karaktär. För området gäller DP. Enligt LSTs bedömning avviker inte takterrassens utformning nämnvärt från övrig bebyggelse i området och terrassen kan inte anses olämplig med hänsyn till kraven i 3 kap 1 § ÄPBL varför beslutet upphävs. Beslutet överklagades till Länsrätten. Länsrätten gjorde följande bedömning; Att taknocken höjs innebär att terrassen inte syns från omgivande gator varför terrassens påverkan på stadsbilden måste betraktas som mycket marginell och utformningen kan inte anses strida mot 3 kap 1 § ÄPBL. ”Vidare är det Länsrättens mening att ett anordnande av takterrassen inte heller strider mot det krav på varsamhet och det förbud mot förvanskning [...]” i 3 kap 12 § ÄPBL. Att märka är att Länsmuseet inte haft någon invändning mot terrassen. Överklagan avslås. Beslutet överklagas till KamR som beviljar prövningstillstånd. KamR konstaterar i likhet med Länsrätten att åtgärden inte kan anses strida mot 3 kap 1 §. Vidare konstateras att 3 kap 12 § ÄPBL anger att byggnader, som är särskilt värdefulla från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt eller som ingår i ett bebyggelseområde av denna karaktär, inte får förvanskas. Av förarbetena framgår att bestämmelsen kan tillämpas bl.a. ifråga om ett område i en tätort som har ett särskilt kulturhistoriskt värde som helhet utan att alla enskilda hus, sedda var för sig, behöver ha ett sådant värde (prop. 1985/86:1 s. 510). Förevarande fastighet får anses omfattas av bestämmelsen. Åtgärden avses utföras på en förhållandevis modern tillbyggnad på bostadshuset. Länsmuseet har lämnat ärendet utan erinran och med hänvisning till byggnadsantikvariens yttrande där BN haft en mer antikvarisk inställning än den sakkunskap man remitterat ärendet till sammantaget med övrig utredning i målet, finner KamR att de aktuella byggnadsåtgärderna inte kan innebära att fastigheten eller området som sådant förvanskas. Bygglovet ska därför medges. Kammarrätten i Sundsvall mål nr 851-06 av den 13 mars 2007 Tillbyggnad samt fasadändringar mot innergård av flerbostadshus Östersundsbostäder (Bolaget) har ansökt om bygglov för tillbyggnad och fasadändring av för tillkommande lägenheter i flerbostadshus. BN avslog ansökan med hänvisning till att åtgärderna strider mot byggnadens karaktär och därmed mot varsamhetsbestämmelserna i 3 kap 10 § ÄPBL. Beslutet överklagades till Länsstyrelsen. För kvarteret gäller stadsplan fastställd 1968 och åtgärden strider ej mot detaljplanen. Enligt Lst´s bedömning tillhör kvarteret ett av länets mest intressanta bebyggelsegrupper från efterkrigstiden och har stora kulturhistoriska kvaliteter. Ett byggande av bostäder i befintliga gemenskapslokaler innebär enl. Lst en negativ förändring i kvarterets egenvärde i sådan grad att det inte bör godtas. Åtgärden uppfyller inte varsamhetskraven i 3 kap 10 §. Länsstyrelsen avslog överklagan. Länsrätten höll syn och förhör bl.a. med K.P. såsom representant för Jämtlans Läns Museum och som uttalade att museets bedömning var att åtgärden förstör byggnadens karaktär. LänsR konstaterar att av lagens förarbeten framgår att explicit att oberoende av åtgärdens omfattning kan varje ändring göras på ett varsamt eller ett ovarsamt sätt. Ett varsamt tillvägagångssätt skall användas vid genomförandet av såväl ombyggnader som andra ändringar. I målet är Bjerking AB Bjerking AB:s byggnadsvårdsdagar 18-19 april Sida 20 (24) upplyst att den avsedda åtgärden bl.a. kommer att innebära att en av de tidigare inbyggda skifferklädda pelarna friläggs och samtliga berörda pelare kommer att framträda och därmed bevara byggnadens karaktär. Fasaden på den tilltänkta byggnaden kommer att efterlikna motsvarande delar av övriga fasader såväl i fråga om materialval som utformning. Därutöver är det klarlagt att syftet med åtgärden även är att tillgodose det mycket stora behovet av fler bostäder med låg hyresnivå. Mot bakgrund av detta och övrigt som framkommit finner LänsR att varsamhetskravet i PBL inte kan anses utgöra hinder för att meddela bygglov. Överklagan bifalls. BN överklagar. Kammmarrätten bedömer att det saknas anledning att i någon större utsträckning frångå de bedömningar om fastighetens kulturhistoriska värden som gjorts av såväl BN, Lst´s Miljöenhet som Länsmuseet. KamR konstaterar även att fastigheten inte har markerats som kulturhistoriskt värdefull i Lst´s inventering från 1983 vilket dock inte kan tas till intäkt för att byggnaden idag, 20 år senare, inte kan anses ha ett sådant värde. Därför bör BN´s Lst´s och Länsmuseets uppfattning av idag tillmätas förhållandevis stor betydelse. KamR prövar först om det är fråga om en sådan byggnad som avses i 3 kap 12 § ÄPBL och kommer där fram till att det inte är fråga om en sådan särskilt värdefull byggnad varvid man då har tagit hänsyn till att byggnaden inte utpekats vid inventeringen 1983. Trots vad KamR framfört om BN/Lst/Länsmuseets inventering och dess betydelse så talar avsaknandet av utpekning mot att byggnaden nu tillerkänns en sådan särställning som 3 kap 12 § ÄPBL innebär varför åtgärden ej strider mot 3 kap 12 §. Därefter prövar KamR om åtgärden är förenlig med 3 kap 10 § och finner att åtgärden att bygga in den befintliga pelararkaden kommer att medföra att en förhållandevis stor del av den öppning in mot gården som idag finns försvinner. Det öppna intryck som entrén till kvarteret får genom arkaden kommer att förvandlas till en ganska smal entré mellan två kompakta huskroppar. Detta förändrade intryck kommer inte att mildras av att den placerade fasaden dras in något i förhållande till pelarna framsida eftersom utrymmet under pelarna ändå kommer att försvinna. Det kan noteras att redan den tidigare genomförda ändringen av den intilliggande huskroppen, där den befintliga arkaden har byggts in, har medfört att entrén till gården har fått en betydligt mer sluten karaktär än vad ursprungligen har varit fallet. Den nu aktuella åtgärden skulle ytterligare förstärka detta intryck. Enl KamR bedömning innebär detta att en stor del av byggnadens nuvarande karaktärsdrag skulle försvinna. KamR bedömer att här är fråga om en byggnad som har ett kulturhistoriskt värde i sin nuvarande utformning och åtgärden är inte förenlig med 3 kap 10 § varför LänsR dom upphäves, dvs inget bygglov. Kammarrätten i Stockholm mål nr 7892-02 av den 13 dec 2004 Fråga om takterass Bygglov hade sökts för takterrass på en fastighet i Stockholms innerstad och ansökan avslogs av BN med hänvisning till att åtgärden var ”dåligt anpassat till byggnaden som sådan, olämplig avseende placering högt vid taknock samt bedömdes ovarsamt enligt 3 kap 10 § ÄPBL. Beslutet överklagades till Lst. Lst hänvisade till att byggnaden enligt Stockholms Stadsmuseums klassificeringskarta är grön, dvs anses ha ett särskilt kulturhistoriskt värde och museet har även avstyrkt bifall till ansökan om bygglov. Lst anser i likhet med förvaltningen att terrassen inte är anpassad till byggnaden som sådan och att dess placering högt vid taknock är olämplig. Terrassen uppfyller således inte kraven på 3 kap 1 § vad gäller anpassning till omgivningen eller byggnadens egenvärde. Vidare uppfyller inte åtgärden kraven i 3 kap 10 § varför åtgärden (enligt Lst) skulle innebära en Bjerking AB Bjerking AB:s byggnadsvårdsdagar 18-19 april Sida 21 (24) förvanskning i den mening som avses i 3 kap 12 § ÄPBL. Överklagan lämnas utan bifall. Sökanden överklagar. Länsrätten konstaterar att enligt gällande stadsplan får ändringar vid ombyggnad inte utföras så att byggnadens värde ur kulturhistorisk och stadsbildsmässig synpunkt minskar. Byggnaden har ansetts ha ett särskilt kulturhistoriskt värde enligt stadsmuseet, grön. Särskilt höga krav måste därför ställas. Med hänvisning till Stockholms Byggnadsordning där det anges att den äldre bebyggelsens proportioner, färg, fasadmaterial, fasadindelning, takform och takbeklädnad ska bevaras eller återställas, särskilt mot gatan. Med hänsyn till den aktuella byggnadens kulturhistoriska värden och framträdande placering är takterrassen genom sin utformning olämplig. Därmed uppfyller åtgärden inte kraven på anpassning till byggnadens egenvärde eller till omgivningen i 3 kap 1 § ÄPBL. Åtgärden skulle även strida mot kravet på varsamhet vid ändring av byggnad i 3 kap 10 § och att åtgärden mot bakgrund av kulturvärdena på platsen, skulle förvanskas om takterrassen uppfördes varför bygglovet strider mot 3 kap 12 §. Överklagan avslås. KamR meddelade prövningstillstånd. Domstolen hade inhämtat yttrande från staden om terrassen blev synlig från gatan eller om den endast var synlig från gården. Svaret blev att åtgärden endast blir synlig från gården, inte från gatan men att det avgörande för frågan om åtgärden var förvanskande eller inte var inte om terrassen blev synlig från omgivande marknivå då det räcker att den syns från lägenheter i omkringliggande lägenheter varför det allmänna intresset att ej förvanska byggnaden ska väga över. KamR finner vid sin prövning, att då BN tidigare meddelat bygglov för takterrass på fastigheten, att man inte haft någon erinran mot ansökan om bygglov för balkonger på gårdsfasader på fastigheten och då klaganden visat att balkonger och vindskupor i riklig omfattning förekommer runt förevarande gårdsrum, att takterrassen inte strider mot kravet på anpassning mot omgivningen eller byggnadens egenvärde, 3 kap 1 §. Vidare att med hänsyn till att takterrassen inte är synlig från gatan, att bygglov tidigare beviljats på fastigheten samt då balkonger och vindskupor förekommer i riklig omfattning på omkringliggande byggnader runt aktuell gård, att åtgärden inte heller strider mot kravet på varsamhet, 3 kap 10 § eller mot kravet att byggnader som inte är särskilt värdefulla från kulturhistorisk synpunkt inte får förvanskas, 3 kap 12 § ÄPBL. Med hänsyn härtill finns inget hinder mot att bevilja bygglov för terrassen. Överklagan bifalls. Kammarrätten i Stockholm mål 4248-10 av den 17 maj 2011 Balkonger mot gata BN i Stockholm beviljade bygglov för uppförande av 4 balkonger mot Kronobergsgatan i lodrät rad, samt för en hörnbalkong med rak placering under tre befintliga balkonger. Beslutet överklagades av grannar. Huset är byggt 1906 och ”grönklassat”. Länsstyrelsens bedömning är att byggnaden trots vissa vidtagna ändringar , med sin rena jugendstil och genomtänkta arkitektur är en byggnad av mycket stort värde från kulturhistorisk och arkitektonisk synpunkt, dvs är en 3:12- byggnad. Vad gäller uppförande av de fyra balkongerna mellan burspråken finner Lst att detta negativt skulle påverka byggnadens arkitektoniska helhet och kulturhistoriska värde, åtgärden innebär en förvanskning och strider mot 3:12 och 3:10. Då byggnaden ligger med ett öppet läge och väl synligt från Kronobergsparken innebär de fyra balkongerna att åtgärden blir olämplig mot stadsbild och kulturvärdena på platsen. Att det finns senare tillkomna balkonger i området ändrar inte Länsstyrelsens bedömning. Länsstyrelsen finner att det allmänna intresset av att balkongerna inte kommer till stånd väger tyngre än det enskilda intresset av att få uppföra balkongerna. Hörnbalkongen anses inte Bjerking AB Bjerking AB:s byggnadsvårdsdagar 18-19 april Sida 22 (24) påverka byggnaden på så sätt att det utgör hinder mot bygglov. Bygglovet för de fyra upphävs och för hörnbalkongen avslås överklagan. Beslutet överklagas. Förvaltningsrättens bedömning; Mot bakgrund av vad som framkommit i ärendet om att byggnaden vetter mot gaturummet och mot parken i den sk Stenstaden, att byggnaden ”grönklassats” innebär att den föreslagna förändringen påverkar byggnadens yttre utseende och karaktär på sådant sätt att den utgör en förvanskning, dessutom är åtgärden olämplig med hänvisning till stadsbilden och kulturvärdena på platsen varför kraven i 3 kap 1 och 10 §§ inte uppfylls. Vid en avvägning mellan allmänna och enskilda intressen ska den sökandens intresse av att få utföra åtgärden få stå tillbaka. Överklagan avslås. Domen överklagas. KamR bedömning; Man konstaterar i likhet med underinstanserna att åtgärden utförs på en byggnad som avses i 3 kap 12 § ÄPBL. ”Ifråga om en byggnadsåtgärd innebär en ”förvanskning” och därmed enligt 3 kap 12 § PBL utgör ett hinder att bevilja bygglov har Högsta förvaltningsdomstolen i RÅ 1997 ref 77 konstaterat att detta begrepp inte definieras i lagtext eller förarbeten. Högsta förvaltningsdomstolen uttalade i rättsfallet att en byggnad förvanskas om åtgärder vidtas som går utöver byggnadens och därmed också i åtminstone någon mån bebyggelseområdets särart.” Den aktuella byggnaden är uppförd 1905-06 och ritad av arkitekt Georg Hagström och Per Frithiof Ekman och har under samma period ritat ett flertal fastigheter i Stockholms Innerstad där liknande fastigheter fått balkonger mellan burspråk. Fastigheten har tidigare byggts om på så sätt att fem taklägenheter byggts på vinden vilket inneburit fasadförändringar mot gata därutöver har balkonger byggts mot gården och bygglov beviljats för en fjärde hörnbalkong. KamR finner särskilt med beaktande av de förändringar fastigheten tidigare genomgått exteriört, att fastigheten ursprungligen har hörnbalkonger mot gatan, stadsbilden i närområdet, samt att de sökta balkongerna i sina detaljer är genomarbetade och tidstypiska samt ligger i linje med befintliga hörnbalkonger, att hinder inte föreligger mot att bevilja bygglov. Överklagan bifalles. Svea Hovrätt, Mark- och Miljööverdomstolen, mål P 2567-12 av den 12 feb 2013 Inredning av vind samt yttre ändringar BN i Stockholm beviljade AB Familjebostäder bygglov för inredande av vind till bostäder i flerbostadshus samt yttre ändringar och tillbyggnader på gårdsbjälklag. Stadsmuseet inventerade byggnaden i slutet av 70-talet och noterade då; ”ett av Stockholms främsta tillika bäst bevarade exempel på slösande rik putsarkitektur från 1880-talet. Bör bli byggnadsminne”: Förvaltningens tjänsteskrivelse: Är en av de första som uppfördes under 1880-talet längst med Valhallavägens södra sida där bebyggelsefronten bildar en av stadens viktigaste esplanader. Esplanadsystemet är som område och företeelse av riksintresse för kulturminnesvården. Fastigheten är belägen i Villastaden, Villastaden är även den av riksintresse för kulturminnesvården. Varsamhetskrav finns i DP och fastigheten är förklarad som enskilt byggnadsminne enl. Lagen om kulturminnen. Åtgärden innebär 8 tillkommande takkupor och 8 nya takfönster mot gården och mot gatan görs inga yttre ändringar. Stadsmuseet avstyrker med hänvisning till att det innebär en förvanskning av för byggnaden mycket viktiga väl synliga och säregna takarkitekturen. Vinden har med sin intakta inredning med fd torkvind samt förråd av omålade brädor varför åtgärderna på vinden i sig bedöms som förvanskande. Bjerking AB Bjerking AB:s byggnadsvårdsdagar 18-19 april Sida 23 (24) Länsstyrelsen, enheten för kulturmiljö, yttrar sig med anledning av byggnadsminnesförklaringen och uttalar att åtgärderna beaktat de krav som ställs till beslutet avseende yttre ändringar varför man anser åtgärderna godtagbara ur antikvarisk synpunkt. Länsstyrelsen gör följande bedömning av bygglovet; Vindsinredning och de yttre åtgärderna är förenliga med detaljplanens varsamhetsbestämmelser. Då Länsstyrelsen funnit att dessa åtgärder vid en prövning av kulturminneslagen bedömts vara acceptabla ur antikvarisk synvinkel anser Lst att åtgärden uppfyller kraven i 3 kap 1, 10 och 12 §§. Beslutet överklagas. Mark- och Miljödomstolen inhämtar remissyttrande från Riksantikvarieämbetet som i huvudsak anför att den planerade ombyggnaden kan inte betraktas som en varsam ändring och tillstyrker överklagan avseende vindsinredningen med hänvisning till de stora kulturvärden som finns där och att även om vindsinredningen medgetts i byggnadsminnesförklaringen bör åtgärderna inte tillåtas i den omfattning och på det sätt som planeras. Eftersom byggnaden ligger i en särpräglad och kulturhistoriskt värdefull miljö innebär de yttre förändringarna en ur kulturhistorisk synpunkt negativ påverkan på hela den omgivande miljön. Enligt förarbeten till ÄPBL fäller förvanskningsbestämmelsen inte bara enskilda byggnader av monumental karaktär eller stort historiskt värde av allmänt intresse, utan också byggnader som representerar olika tidsepoker eller något typiskt från skilda sociala miljöer eller som värderas högt av en lokal opinion. Ett tillräckligt motiv för att bevara en byggnad kan också vara att den är representativ för tidigare sociala villkor för en viss samhällsgrupp. (propp. 1985/86:1 s. 510.) MMD´s bedömning är att byggnaden delvis pga. dåligt underhåll är som helhet förhållandevis väl bevarad. RAÄ anför att det endast finns få så väl bevarade vindar och SM anför att den har ett stort värde och utredningen visar att den ursprungliga vindsinredningen utgör en inte obetydlig del av byggnadens kulturhistoriska värde varför de lovsökta åtgärderna får anses förvanskande. Intresset av att byggnaden bevaras måste anses väga tyngre än det allmänna intresset av att antalet bostäder ökar. Fastigheten är en särskilt väl bevarad fastighet av betydande kulturhistoriskt värde. De lovsökta åtgärderna berör visserligen i mycket liten utsträckning de värden allmänheten kan ta del av, dvs byggnadens praktfulla exteriör med omgivande gator. Åtgärden skulle likväl medföra att byggnadens kulturhistoriska värde går förlorat. Överklagan bifall och bygglovet upphävs. Domen överklagas. MÖD konstaterar att avgörande är om åtgärden att inreda vinden strider mot detaljplanen. Inredandet är planenligt så länge som åtgärden inte strider mot varsamhetsbestämmelsen. De yttre åtgärder som utförs (8 takkupor, 8 takfönster och 4 brandstegar) utförs med undantag av stegarna mot gården och de kulturhistoriska värden byggnaden har är huvudsakligen knutet till gatufasader och esplanadsystem. Åtgärderna är således planenliga och strider inte mot planens varsamhetsbestämmelser. SM invänder att inredningen av vinden innebär en förvanskning. Frågan om vindsinredning är redan prövad iom detaljplanen och enligt ÄPBL får en åtgärd inte överklagas i den del det är avgjort genom detaljplanen varför SM invändning inte är av intresse. Således prövas endast utrymningsstegarna mot gatan. RAÄ anförde att inredandet av vindarna var förvanskande men invände inte mot några yttre åtgärder som skulle strida mot 3:12 ÄPBL. Vad de kulturvårdande myndigheterna framförde angående vilka värden som skulle förvanskas genom åtgärden som har samband med vindsinredningen kan enligt MÖD inte leda till att bygglov ska nekas. Mark- och Miljödomstolen mål P 3408-11 av den 15 juni 1012 Bjerking AB Bjerking AB:s byggnadsvårdsdagar 18-19 april Sida 24 (24) Inredning av vind samt yttre åtgärder. Beslutet ligger för prövning hos MÖD avseende fråga om grovt rättegångsfel, möjlighet finns därför att beslutet kan förklaras ”ogiltigt”, dvs. utgöra en nullitet. BN i Stockholm beviljade den 23 mars 2010 bygglov för inredning av vind till två nya lägenheter samt yttre ändringar i form av 6 takkupor mot gata och två takaltaner mm. Beslutet överklagades av boende i huset. Lst konstaterar att aktuell byggnad är placerad förhållandevis högt upp på Birger Jarlsgatan i den del som är mindre representativ avseende riksintresse än gatans nedre mer centrala delar. Vidare konstaterar Lst att många av de byggnader som är belägna i närheten av aktuell byggnad är försedda med takkupor vissa ursprungliga andra senare tillägg. Uppförande av takkupor på förevarande byggnad utgör ingen större avvikelse från intilliggande byggnader. Lst konstaterar även att höga och väl utformade krav ställts i bygglovet avseende utförande av takkupor, takfönster och synliga delar vad avser material, färgsättning och utförande av snickeriprofiler. Frågan blir om varsamhetsbestämmelserna i DP (samma som ovan) innebär att kupor inte kan utföras på byggnaden men utifrån byggnadens läge, omkringliggande fastigheter och bygglovets höga detaljkrav att åtgärden med kupor inte strider mot DP. Överklagan avslås. Lst beslut överklagas. MMD inhämtar yttrande från RAÄ och SM samt har hållit syn. MMD konstaterar att det av ritningarna framgår att byggnadens taktäckningsmaterial mot gatan ska bytas från skiffer till plåt. Befintliga halvmånefönster mot gatan (2 st) ska ersättas med sex rektangulära stående fönster i kupor som avslutas uppåt med svagt rundad form. Mot gården utförs takaltaner och nuvarande takvinkel bryts över två nytillkomna fönster till en bredd om 1,5 meter samt över ytterligare två nytillkomna fönster. Vilka påtagligt avviker från formspråket mot gården i övrigt genom avsaknad av spröjs. RAÄ anser att byggnaden ligger i 3:12 område och att byggnaden i sig har stora kulturhistoriska värden och den är ”grönklassad”. RAÄ kommer dock fram till att de kulturhistoriska värden och deras påverkan av föreslagna ändringar ändå inte handlar om en sådan åtgärd av en sådan omfattning att byggnaden kan anses bli förvanskad. SM anser att rivning av ursprungliga takkupor och ingrepp i skiffertaket bedöms som en förvanskning, att upptagande av takterrasser och tolv takfönster mot gård medför stora ingrepp som bedöms ovarsamma. MMD konstaterar med hänvisning till RÅ 1997 ref 77 (byte av tegel till tegel) att bytet från skiffer till plåt utgör en förvanskning. Förändringen av takvinkeln mot gården och de många takfönstren innebär att den gestaltningsidé som omtalas i RAÅ utlåtande går förlorad . Takaltanerna är artfrämmande för byggnaden som sådan och innebär att dess genuina karaktär inte behålls, varför byggnadens särart inte bevaras och utgör därför en förvanskning. I övrig anser MMD att ritningsunderlaget saknar den detaljnivå som måste krävas vid en prövning av en byggnad med särskilt kulturhistoriskt värde. Bygglovet upphävdes och PT meddelades ej. Denna dom är nu föremål för prövning av varför den kan komma att upphävas. Bjerking AB
© Copyright 2024