1. No category

Nummer 1 2014
Resebyrån:
Kamratföreningen
Fiskemuseum
i Norrfällsviken
20 år efter Estoniaolyckan
BÄVERPOSTEN NUMMER 1 2014 | 1 Tillförordnade chefen har ordet
Ordföranden har ordet
J
ag är ny ordförande i KA 5 Kamratförening dessutom kvinna på denna
mansdominerade post alltså under
kamratföreningens 60 åriga tid, har
jag blivit historisk redan nu utan att ännu
utmärkt mig på något sätt, men lugn alla
läsare av Bäver posten det kanske kommer.
Vi kan väl alla hålla med om att det inte
varit någon riktig vinter i år. Jag hade sett
fram emot att se alla skotta snö, som jag nu
slipper eftersom jag numera bor i lägenhet
sen min man avled. Kanske gräset växer med
rekord fart i år, då får jag alla fall uppleva när
alla klipper gräset i tid och otid. Jag man kan
väl glädjas åt något i alla fall.
Förra året firade KA 5 kamratföreningen
60 år. Vi får tacka alla utomstående kamratföreningar som deltog och tackade efteråt för
ett väl genomfört program även om vädret
inte var med oss hela tiden. Men som man
säger efter regn kommer solsken.
Vi kan väl också glädjas åt att vår Mäss
fortfarande finns kvar i G 23 anda, så vi kan
ha våra styrelsemöten och kamratträffar. Tyvärr fick vi lämna tillbaka det rum som vi
disponerat i kanslihuset men vi lyckades
hitta ett nytt i källaren intill baren.
Vi har genomfört årsmötet 28 feb och
pubafton 4 april med vinprovning, 6 olika
viner från Nisse Koch provades. Besökt Hernö bryggeri och Lockeby gård 14 maj. Flottans Män och FMK har varit inbjudna att
delta i de två sistnämnda evenemangen. 24
maj en båt tur med M/S Medvind i Sundsvall ett samarrangemang med FMK.
Planerade evenemang: Till hösten planeras en travkväll och pubafton. Vår höstmiddag är den 25 okt. Flottans
män inbjuder till ärtsoppa
16 okt och 20 nov.
Styrelsen önskar alla
i kamratföreningen och
alla övriga läsare en trevlig
sommar
Mona Boman
Bäverposten utkommer två gånger
per år och ges ut av KA5:s
Kamratförening.
Redaktör & ansvarig utgivare:
Uno Gradin
[email protected]
Grafisk form:
Anders Dahlbäck
Manusstopp nästa nummer:
30 september 2014.
Omslagsbild: Prästhushamn, Hemsön.
Foto: Uno Gradin
2 | BÄVERPOSTEN NUMMER 1 2014
När dessa rader skrivs är det närmare påsk och
jag skall kort beskriva lite om genomförd och
kommande verksamhet det första halvåret 2014
samt även något om läget inom Norrbottens
regemente och omvärlden.
Utbildningsår i raketfart
I
nom ram för uniformsbestämmelser
och traditionsbevarande finns en trevlig
nyhet att berätta. 16 hemvärnsbataljon,
eller Medelpads hemvärnsbataljon, har
haft viss valmöjlighet att utforma sitt fälttecken. Nu har bataljonens befäl beslutat att
man som fälttecken, att bära på vänster överarm på fältjacka, antar f.d. KA5 heraldiska
vapen (förbandstecken m/92 för f.d. KA5).
15 hemvärnsbataljon, eller Ångermanlands
hemvärnsbataljon, kommer att föra f.d. I21
heraldiska vapen (förbandstecken m/60 för
f.d. I21). Mycket trevligt och bra anser jag.
OBS!
Bäverposten
är i stort
behov av
nya medarbetare.
Detta gäller både
skribenter
och fotografer.
Kontakta
Uno Gradin.
uno.
gradin@
telia.com
SÖB - SÖF
Utbildningsåret 2014 inleddes i raketfart
med genomförande av SÖB, Särskild Övning Befäl, där totalt 32 hemvärnsbefäl
samlades i Graninge helgen v.404. Befälet
tillhörde 15 och 16 hemvärnsbataljonerna
och målsättningarna med övningen var flera,
bland annat dels förbereda (reka) kommande SÖF, Särskild Övning Förband, dels
vara utbildande avseende planeringsmodellen, främst spel på stridsplan. Vecka 407 och
vecka 408 genomförde respektive bataljon
SÖF med huvuduppgift väpnad strid i vintermiljö.
GMU
Vi har vid Västernorrlandsgruppen påbörjat
GMU, Grundläggande Militär Utbildning,
i omgång 2. Det betyder inryck i v.412 och
utryck i v.425. Som den kvicktänkte läsaren genast inser betyder detta att den här
GMU´n genomförs på 14 veckor och inte
som brukligt 12 veckor.
KFÖ
Nu pågår full planering mot genomförande
av den första av två KFÖ, Krigs Förbands
Övning, som genomförs v.420 i ÅngeBräcke området med 16 hemvärnsbataljon.
Under övningen v.420 kommer övningsmoment avseende eskort, strid i bebyggelse
samt skydd och bevakning att genomföras.
Samverkan kommer att genomföras med 14
hemvärnsbataljon.
FM-ORG 18
Inom ram för framtagandet av Försvarsmaktens organisation 2018, FM Org 18,
har Försvarsmakten fått ett uppdrag att
analysera och konsekvensbeskriva reducering av FM lönemedel motsvarande 500
miljoner kronor. Enda möjligheten att
klara detta är att reducera befintlig personal. Noterbart är att utbildningsgrupperna
ej ska påverkas av FM Org 18. För I 19 del
motsvarar detta reducering av ca 90 tjänster
kontinuerligt tjänstgörande officerare. C I
19 har analyserat uppdraget och svarat enligt följande:
Den övergripande slutsatsen är att Insatsorganisation 18 (2018) helt uppfylld
och välövad är en förbättring jämfört med
Insatsorganisation 14 (2014) men att Insatsorganisation 18 inte kommer att kunna
produceras eller vidmakthållas med hänsyn
till bristen på kontinuerligt tjänstgörande
officerare och specialistofficerare.
Omvärlden
JaLäget och utvecklingen i Ukraina övervakas noggrant av Försvarsmakten. Många rubricerar utvecklingen som dramatisk. Visst är
detta något som får stor betydelse för debatten om vår egen säkerhets- och försvarspolitik. Och i skenet av det är det ju ett naturligt
steg att förlänga försvarsberedningens arbete
för att analysera nuvarande situation. Det är
sannolikt att händelseutvecklingen har en
långsiktig påverkan. I skrivande stund, mellan 8 och 23 april genomförs en rysk beredskapsövning i västra milot. Försvarsmakten
följer naturligtvis övningen, precis som vi
följer alla andra övningar. Försvarsmakten
jobbar även med att analysera konsekvenser
av olika händelseutvecklingar. Inom kort
kommer också ÖB att kommentera Sveriges
försvarsförmåga.
Hur omvärldsläget kommer att påverka
FM Org 18 får vi se.
Trots att det endast är en blek april sol och
en försiktig vår önskar jag er alla en trevlig
sommar!
Jens Persson
Några reflektioner kring intendenturtjänstens utveckling under min tid
i Kustartilleriet (1953-1993).
Intendenturtjänst under 40 år
V
id inryckningen i november
1953 valdes jag ut att bli utbildad
i intendenturtjänst vilket, efter
grundläggande soldatutbildning
vid KA5, förlades till förplägnadsskolan vid
KA2 i Karlskrona. Utbildningen varvades
med fortsatt soldatutbildning, utbildning i
livsmedelstjänst, förvaltningstjänst och ekonomi. En av våra lärare i förvaltningstjänst
var den sedermera vid MKN/KA5 kände
Stig Johannesson.
Utbildningen i koktjänst genomfördes
vid marinens skolor belägna intill Amiralitetskyrkan i Karlskrona, på väg dit från
förläggningen på KA2 hälsade vi god-dag
till Rosenbom vid kyrkan och tog sen till
vänster mot skollokalerna. Utbildningen i
koktjänsten bedrevs varvat, dels i lokal med
fältkök, dels i storkök och i småkök. Teoriutbildningen förlagd i intilliggande skollokaler. Del av fältutbildningen förlades till
KA2.s övningsfält i Rosenholm.
Senare, när jag bestämde mig för att
fortsätta som aspirant, blev utbildningen
mer specialiserad på förvaltningstjänst med
särskild inriktning på intendenturtjänst.
Sedermera ledde det till högre befälsutbildning, tjänst vid intendenturförvaltning och
så småningom till intendentutbildning vid
IntS, sedermera Försvarets Förvaltningshögskola.
Den materiella standarden på fältkokmaterielen vid Kustartilleriet var av typen m/ä,
te x vanlig vedspis, fältkök Alfa.
Alfakök. Kök i anläggningar var dock av
lite modernare slag, ångkokgrytor, och
lite bättre maskinell utrustning, men även
där kunde man se brister på modernare
tänkande.
På batteri HÖ1, te x, var jag med när batteriet prövades första gången 1956. I köket
fanns, förutom ångkokgrytor i ett rum ett
mindre rum intill, det s k stekköket, för
matlagning på vanliga vedeldade spisar. När
spisarna eldades för fullt steg temperaturen
i rummet till tropiska värmegrader, vilket
innebar att kockarna, för att stå ut, fick jobba med bar överkropp.
Senare, när anläggningen började användas under grundutbildning togs dessa spisar
bort och ersattes med elektriska stekskåp och
stekbord.. En annan sak var att det saknades kylskåp i köket. I stället hade det byggts
frysrum. Tanken var att anläggningen skulle
jämställas med ett fartyg som skulle klara
sig lång tid utan tillförsel av färskvaror. Den
tanken var i det här fallet felaktigt eftersom
livsmedelsförsörjningen inom försvaret för
landförband var baserat på kylkedjan, dvs
kylda varor från producent till brukare.
Frysrummet fick naturligtvis byggas om för
kylförvaring istället, vilket också skedde på
övriga liknande anläggningar.
Vid den senare pågående utbyggnaden av
de moderna lätta batterierna kunde man se
att planering av köksutrymmen hade brister.
Det viktigaste var ju att utrymmen för huvuduppgiften var väl tillgodosedda, därför
fick köksfunktioner komma i andra hand.
Nämnas kan, små förråd, för liten matsal,
inga eller otillräckliga utrymmen för sopor
och matavfall. Sådant fick ordnas provisoriskt.
Ett typiskt exempel på planering utan praktisk kunskap om förplägnad var när förplägnadstjänsten på Holmögadd skulle överses.
För att kunna lämna barackköket föreslogs
det att den nya lednings-anläggningens kök
skulle utrustas med större kokgrytor och
större stekbord för att kunna laga mat åt
ca 250 man i stället för 50. Ingen hänsyn
tog till de övriga behov en sådan utökning
skulle medföra, större matsal större förråd,
bättre möjligheter till in-och uttransport
av livsmedel, mat och övrigt. Den trafiken
samtidigt med annan verksamhet i den
smala spiraltrappan upp och ner 5 våningar
skulle allvarligt äventyra skyddspotentialen i
anläggningen. Som väl var blev det inget av
dessa idéer.
Kokmaterielen för fältbruk moderniserades även den, även om det gick lite sakta.
På 60-talet infördes, med början i armén, ny
kokutrustning, monterad på traktorkärra.
Materielen, fanns även omonterade, bestod
av kokspis 102, lågtryckspanna 101 och redskapssatser. Den materielen började sedan
även tillföras kustartilleriets förband .
Kokspis 102.
På 60-talet
infördes,
med början
i armén, ny
kokutrustning,
monterad
på traktorkärra.
Kokredskap B.
I många fall, där det var lämpligt, ordnades
bättre förhållanden för koktjänsten på förbanden, te x utökades redan befintliga plåtförråd, där förbandets materiel förvarades,
med en köksdel med sådan kokutrustning.
Under tjänstgöringen på intendenturförvaltningen var en av uppgifterna att se över
och planera behovet av intendenturmateriel på krigsförbanden. Utrustningslistor
fick skrivas enskilt för varje förband vilket
innebar att behovet förläggnings- och förplägnadsmateriel beräknas på förbandets
numerär, förläggningsmöjligheter och grupperingsplats. Sängar och sängutrustningar
till de som hade barack eller annan lokal till
förfogande. Tält och sovsäckar till de som ej
hade annan möjlighet.
Många sådana förband bestod dessutom
av små avdelningar från olika större enheter
som samgrupperats och hade olika lydnadsförhållanden.
Lennart Lahti
BÄVERPOSTEN NUMMER 1 2014 | 3 20 år efter Estonias förlisning
Över 800 följde fartyget i djupet
Den 28 september 1994 inträffade en av de svåraste sjöolyckorna någonsin i Östersjön. Det har nu snart gått
20 år sedan M/S Estonia sjönk och drygt 800 människor
drunknade. Fartyget hade omkring 1000 passagerare.
Många var svenska medborgare. Bara 137 kunde räddas.
Estonia var på väg från Tallin till Stockholm.
V
ädret var vid olyckstillfället dåligt
och vinden ökade till stormstyrka. Jättestora vågor, nästan åtta
meter höga har det sagts, slog
mot fartyget. Orsaken till olyckan antas vara
att det blev ett fel på bogvisiret på grund av
stormen. Enorma vattenmassor trängde in
på bildäck och fartyget kantrade och sjönk
inom loppet av bara några minuter. Dessutom har det påståtts att Estonia höll för hög
fart i stormen.
Klockan 00.20 larmades besättningen och
nödanrop sändes till andra båtar i närheten.
Men det var för sent. Redan klockan 00.50
gick Estonia till botten. Många hamnade i
det iskalla vattnet och drunknade. Endast
137 kunde räddas.
Flera Finlandsfärjor som fanns i området
styrde mot olycksplatsen för att hjälpa till
med räddningen. Estonia sjönk dock mycket
snabbt och sjön var så grov att det var mycket svårt att rädda nödställda. Även helikoptrar räddade människor ur havet. Många av
de räddade fördes till Finska Utö eller Åland.
På Västernorrlands Allehandas redaktion
var uppståndelsen givetvis stor på grund av
olyckan. En av de reportrar som var i tjänst
denna morgon var undertecknad, Uno Gradin, numera verksam som frilansjournalist
och även bland annat redaktör för Bäverposten.
– Åk ned till Värtahamnen och plocka
hem så mycket du kan om olyckan, beordrade VA:s alerte chefredaktör Bo Östman.
4 | BÄVERPOSTEN NUMMER 1 2014
Åk ned till
Värtahamnen och
plocka hem
så mycket
du kan om
olyckan.
– Att fixa flygbiljetter gick snabbt, men väl
framme på Arlanda tog det tillfälligt stopp.
Det fanns ingen taxi att uppbringa. Problemet löstes genom att jag beställde en limousine för resan till Värtahamnen. Här gällde
det att lösa uppgiften även om resan blev dyr.
I Estlines terminal pågick en pressskonferens och information till ett jättestort pressuppbåd och 100-tals anhöriga. På plats fanns
minst 150 journalister från många svenska
och utländska medier, TV- kanaler, radio
och tidningar.
Läget var givetvis kaotiskt. Många grät
hejdlöst och skrek ut sin oro och sorg när det
stod klart att de flesta av de närmare 1000
passagerarna omkommit.
Från en i all hast uppstaplad hög med
godspallar informerade rederiets representanter, polis, sjöfartsmyndigheter, socialtjänst, psykologer och kyrkans personal om
vad som hänt och hur räddningsarbetet lyckats.
– Lever min make, maka. Släkting eller
vän? 100- tals anhöriga köade sedan tidiga
morgonen för att få besked. I många fall blev
väntan lång och oerhört påfrestande.
Dåvarande biskopen i Stockholm, Henrik
Svenungsson skickade ett meddelande med
en uppmaning till alla präster, diakonissor
och diakoner i Stockholm att ställa upp och
hjälpa till nere i Värtahamnen.
Så här såg en del av rapporteringen ut i
Västernorrlands Allehanda dagen efter olyckan med Estonia då över 800 människor drunknade.
VÄND >>
BÄVERPOSTEN NUMMER 1 2014 | 5 Norrbyskär utanför Umeå var på sin tid en av Europas största sågverksanläggningar. I dag är verksamheten nedlagd, men ön med väl bevarade byggnader och
anläggningar har blivit ett turistmål av riksintresse.
Ett resmål av riksintresse
M
Så här såg M/S Estonia ut före den olyckliga färden mellan Tallin och Östersjön natten mot den 29 september 1994. Lägg märke till bogvisiret som
antas ha orsakat olyckan i kombination med alltför hög fart i det hårda vädret.
Bland de som svarade för informationen
märktes Stockholms dåvarande polismästare
Richard Sevelius. Ledningsläkaren Bo Brismar försökte så långt det nu gick att svara på
alla frågor som haglade över gruppen framme vid podiet. Särskilt svettigt hade Estlines
trafikchef Carl-Gustaf Åkerholm det. Även
prästen Eilert Gabrielsson och en av polisens
insatschefer ställde upp och svarade på de
många frågorna medan TV-kamerorna surrade och fotoblixtarna lyste upp den stora
terminalhallen.
Många rykten surrade om orsaken till
olyckan. Det kom ständigt nya uppgifter om
antalet passagerare ombord och hur många
som räddats.
De anhöriga som kommit till terminalen
slussades till en speciell lokal. Där togs de
omhand av socialtjänst och representanter
för bland annat kyrkan. Många fick beskedet att deras anhöriga tyvärr inte fanns bland
de räddade.
Bland många anhöriga som fått negativa
besked lade jag märke till en ung mor med
två små barn. Ett av barnen satt på mammans axlar och det andra höll hon i handen.
Kvinnan grät hejdlöst och försvann snabbt.
Efter en stund kom samma kvinna tillbaka och strålade av glädje. Hon hade fått ett
nytt besked om att maken fanns välbehållen
på ett sjukhus i Mariehamn. Jag fick kontakt
med henne och frågade vad som hänt.
– Jag fick först besked om att min make
Mikael inte påträffats och troligen hade omkommit, berättade kvinnan som heter Marita Öum. Allt bara rasade ihop och jag grät
hejdlöst. Efter en stund kom det en ny lista
över de som räddats. Där fanns Mikels namn
6 | BÄVERPOSTEN NUMMER 1 2014
Jag fick
först besked
om att
min make
Mikael inte
påträffats
och troligen
hade
omkommit.
Allt bara
rasade ihop
och jag grät
hejdlöst. Efter en stund
kom det
en ny lista
över de som
räddats.
Där fanns
Mikels
namn med.
Han hade
hamnat på
ett sjukhus
i Mariehamn.
med. Han hade hamnat på ett sjukhus i Mariehamn. Jag kan bara inte beskriva känslan.
Sorgen byttes på ett ögonblick från svår sorg
till en enorm glädje.
Berättelsen om Marita Öums sorg och
glädjebesked var VA ensam om att kunna
publicera. Ett scoop på tidningsspråk.
Någon dag efter olyckan publicerade en av
de stora rikstidningarna en stor förstasidesbild som fotats av Mikel Öum. Han satt på
fartygssidan till Estonia som höll på att sjunka och blixtrade med sin kamera för att försöka kalla på hjälp från de fartyg som fanns
intill olycksplatsen. Kort därefter hamnade
Mikael i det 4-gradiga vattnet, men räddades
i en livbåt. Filmen i kameran framkallades
och resultatet blev den dramatiska stora bilden på DN:s förstasida.
Efter besöket I Värtahamnen var det dags
för resan hem till redaktionen i Härnösand.
På väg till Arlanda hann jag med att besöka
en gammal bekant för VA:s läsare, nämligen
kyrkoherde Eric Grundberg som då bodde i
Stockholm. Grundberg fanns med i krisgruppen som tog hand om anhöriga till passagerare
och besättningsmedlemmar på M/S Estonia.
-Jag blev väckt av en kollega redan vid sextiden på morgonen, berättade Eric Grundberg. Han undrade om jag kunde hjälpa till
med att stötta anhöriga efter den fruktansvärda färjekatastrofen. Givetvis ställde jag
upp och det kändes verkligen skönt att kunna göra en insats, slutade Eric Grundberg.
Söndagen efter olyckan åkte Grundberg
själv till, Tallin. Han hade nämligen blivit
ombedd att hålla högmässa i S:t Mikaels
svenska församling som består av ättlingar till
svenskar bosatta i Estland.
Resultatet av resan till
Värtahamnen blev två fullmatade sidor med texter
och bilder i Västernorrlands Allehanda torsdagen
den 29 september.
Uno Gradin
M/S Estonia
Längd: 157,02 m
Bredd: 24,21 m
Djupgående: 5,60 m
Deplacement: 15 598 ton
Bruttodräktighet: 15 598 ton registerton
Nettodräktighet: 8 372 ton
Dödvikt: 2 800 ton
Maskin: 4 × MAN 8L 40/45-dieslar 17
652 kW (24 000 hk)
Fart: 21 knop
Besättning: 169
Passagerare: 1256
oDO:s dåvarande VD Frans
Kempe byggde på rekordtid
upp denna jättelika industri.
Samtidigt anlade han något av
ett mönstersamhälle för arbetarna och deras
familjer. Socialt var man på Norrbyskär långt
före sin tid. Löner och arbetsvillkor var betydligt bättre jämfört med vad som gällde på
fastlandet. Arbetarna och deras familjer togs
om hand på bästa sätt och knappast några
flyttade från denna idyll.
Norrbyskär är en ö ute i Bottenhavet. Naturen är fantastisk och dessutom har ön en
mycket intressant historia. Frans Kempe besökte ön första gången under slutet av 1880.
Han insåg genast att det fanns förutsättningar att bygga en stor industri.
Norrbyskär ligger mellan Örnsköldsvik
och Umeå. För att nå Norrbyskär gör man
en avstickare österut från E 4 och hamnar
efter några kilometer i Norrbyn. Därifrån
fortsätter resan med en färja. Den sjöresan
tar ungefär en kvart.
Bönderna som ägde Norrbyskär ansåg att
marken var mer eller mindre värdelös. De
sålde ön för 10.000 kronor. Det var på den
tiden en stor summa pengar. Kempe lovade
att bönderna fick behålla rätten till det rika
fisket vid Norrbyskär. Dessutom fick de rätt
att årligen såga ett par hundra stockar.
1400 bodde på Norrbyskär
1895 sågades den första stocken. Produktionen såldes på världsmarknaden. Som mest
var 1.400 män, kvinnor och barn mantalsskrivna på Norrbyskär. Till det antalet kom
ett antal lösarbetare. Konjunkturerna blev
sämre efter kriget och 1952 lades sågen ned.
Några hundra meter från färjeläget hittar
besökarna Norrbyskärs museum som är en
av höjdpunkterna under besöket. Utställningen ”Livet på Norrbyskär 1892-1952”
ger en god bild av hur livet såg ut för de
som bodde och arbetade på Norrbyskär
under sågverksepoken. En mycket intressant
modell i stor skala visar hur Norrbyskär såg
ut under glansdagarna. På museet serveras
också en läcker buffé eller fika.
Från museet utgår också museets rundturståg som tar deltagarna med på en spännande tur runt stora delar av ön. För informationen svarar kunniga guider.
De som vill använda apostlahästarna kan
istället välja en historievandring runt ön.
Text & Foto: Uno Gradin
Guiden Ronja Halling berättar om hur livet var vid Norrbyskär under sågverksepoken.
Ronja Halling berättar om livet på Norrbyskär under ett stopp med rundturståget. Närmast kameran
Helge Lundgren, Tore Nordin och Marianne Vestin.
BÄVERPOSTEN NUMMER 1 2014 | 7 Militärfordon som vi minns
Mona Boman blev första kvinnan som ordförande i KA 5 Kamratförening vid årsmötet
häromdagen. Hon efterträdde Lars-Erik
Magnusson som valt att avgå.
Många av oss läsare har roliga
minnen och erfarenheter från
värnpliktstiden – och inte sällan kopplat till olika fordon
och teknisk materiel.
Med start i detta nummer
kommer nu ett antal artiklar
framöver behandla detta ämne
– teknik & fordon!
Å
ret var 1962 och Marinen med
KustArtilleriet och dess kustjägare
började på försök använda sig av
ett engelsktbyggt 8,5 tons terränggående amfibiefordon – kallad Stalwart eller
Kämpe – ett fordon kapabelt att lösa de flesta
transportuppgifter både till land och till havs.
Amfibiefordonet kunde underlätta transporter av förnödenheter och ammunition
mm ut till skärgårdens alla utposter. Det blev
nu mindre omlastningar då fordonen kunde
ombesörja transporter både på väg samt till
havs.
Kraftkällan är en rak åtta-cylindrig motor
från tillverkaren Rolls-Royce, som vid 4000
varv/min utvecklar 220 hkr. Den fem-växlade lådan är helsynkroniserad. De korta huvudaxlarna går ut från fördelningslådan som
ligger mellan mitthjulen. Vagnen driver på
samtliga sex hjul via axlar som går ut från två
huvudknutar, belägna på vardera sidan fördelningslådan. I varje hjul finns planetväxel
som reducerar det ingående varvtalet till en
fjärdedel. Hjulen är separat upphängda och
fjädringssystemet utgöres av torsionsstavar.
Härigenom elimineras det utrymmeskrävande och klumpiga fjäderpaketen. De främsta
samt bakersta hjulen har fyra stötdämpare
var, två hydrauliska samt två med gummielement. Mellanhjulen har tre stötdämpare
varav två hydrauliska.
Hydrauliska tryckluftsbromsar med skivor på samtliga hjul tillhör finesserna, ety
trumbromsar anses alltför känsliga för att
anses lämpliga i amfibiefordon. Det hydrauliska styrsystemet påverkar de fyra främre
hjulen. För att erhålla en fin kurvlinje för
samtliga hjulpar har mellanhjulen bara halva
utslaget mot de främre!
Motorn är placerad längst bak och två
kraftigt dimensionerade fläktar suger kall luft
genom kylpaketet. Tillsammans med växellåda, fördelningslåda och dess huvudknu8 | BÄVERPOSTEN NUMMER 1 2014
Amfibiefordonet
kunde
underlätta
transporter
av förnödenheter
och ammunition
mm ut till
skärgårdens alla
utposter.
Det blev nu
mindre omlastningar
då fordonen kunde
ombesörja
transporter
både på väg
samt till
havs.
Mona blev historisk
F
Engelskbyggda Stalwart, på svenska Kämpe, förekom i kustartilleriet.
tar, bränsletank och diverse andra aggregat
upptar den hela utrymmet under durken. Av
säkerhetsskäl finns sprinklersystem med sex
känselspröt som täcker hela motorrummet.
Utrymmet ovanför är fordonets flak. Förarhytten har plats för tre (3) man - fordonschef, förare och signalist! Tio man med full
utrustning är personkapaciteten och imponerande 5,1 ton den totala lastförmågan.
I vattnet är fordonet turbindriven, strålen vid baklämmen som med hjälp av två
pumpar länsar 240 L/min. Insugen sitter
omedelbart framför bakre hjulen och de
Kämpe (Stalwart)
Längd: 6,25 meter
Bredd: 2,67 m
Höjd: Med bom för presenning 2,65 m
Tjänstevikt 8,4 ton
Markfrigång: 42 cm
Lastkapacitet: 5,1 ton
Landsvägsfart: 70 km/h
Fart till sjöss: ca 5 knop
Djupgående: 1,52 m (olastad), 1,82 m
(lastad)
Räckvidd: bränsletanken medger avse-
båda tvåstegsturbinernas kraftuttag på växellådan. Turbinernas arbete är synkroniserat
och detsamma är fallet med den mekaniska
styrningen som möjliggör sidledsrörelser av
de båda utloppsmunstyckena. För att erhålla
bromsverkan och viss backningsförmåga
kan utblåsningen bakåt stoppas av klaffar.
Det från turbinerna utströmmande vattnet
tvingas då ut genom framåtriktade ventilspjälor.
Vid tidpunkten (året 1962) hade Kustjägarna ett antal försöksexemplar till sitt för-
värd aktionsradie
Källa: Tekniken Värld nr 10/1962.
Notabelt är att dessa prestanda är goda vid
jämförelse med dagens fordon (2014),se
textstycke nedan!
Bandvagn 410 är konstruerad att klara av
det mesta ute i fält och kan komma upp i en
hastighet av 65 kilometer i timmen. Dessutom klarar den av en lutning på 35 grader
i sidled, samt 31 grader i uppförs-/nerförsbackar, vilket är imponerande då vagnen
väger 16 ton. Lastkapaciteten är på tre ton,
fogande och fordonen skulle provas under
de mest krävande förhållanden. Fordonens
intryck var positiva samt vissa modifieringar
som vinsch önskades. Vad gäller framkomligheten var KJ-förbandet fullt nöjda. Dock
var möjligheten att forcera dy mindre god,
ety turbinerna orkade inte detta, hjulen drar
inte och sitter de fast så är det svårt att ta sig
därifrån utan assistans och vinsch. Fordonen
kunde av oss anställda ses på KA:s förband i
hela Sverige.
Vid marin miljö skrivandes,
Ronny Nilsson
vilket är mer än vad de tidigare modellerna
klarat av. Den har ett lågt marktryck, endast
lite mer än en fältutrustad soldat, vilket gör
att vagnen med enkelhet kan köra ovanpå
snön utan att sjunka ner. Det finns fyra olika
varianter på vagnarna, vilka är trupp-, sjuk, lednings-, och logistikvagn. På den senaste
kan man även koppla på ett flak som även
kan ta en container. Bandvagn 410 kan också simma, dock bara i cirka fyra kilometer i
timmen. Frågan är vad den inte kan göra?
Källa: Försvarsmakten, hemsida!
ör första gången på över 60 år är en
kvinna ordförande i KA 5 Kamratförening. Mona Boman blev historisk
när hon vid årsmötet enhälligt valdes
till föreningens ordförande. Det är också första gången en icke militär person utsågs till
detta viktiga uppdrag. Mona efterträdde LarsErik Magnusson som avböjt återval.
Mona Boman har fungerat som kamratföreningens sekreterare under ett antal år. I
hennes ställe på den posten valdes nu Hans
Wiklander som ett fyllnadsval.
Övriga i styrelsen är vice ordförande Ronald Forsberg och kassör Tommy Lindqvist.
Klubbmästare är Ove Strömberg och övriga
ledamöter Uno Gradin, Kenth Nilsson och
Nils-Erik Pallin.
Vid årsmötet underhöll Karin och Åke
Wiberg med sång och musik. Deras framträdande blev mycket uppskattat,
Mona
Boman blev
historisk
när hon vid
årsmötet
enhälligt
valdes till
föreningens
ordförande.
Vid årsmötet underhöll Karin och Åke
Wiberg med sång och musik.
KA 5 Kamratförening har närmare 500
medlemmar. Under 2013 firade föreningen
60-årsjubileum.
Beträffande kommande aktiviteter kan
nämnas Pubafton tillsammans med Flottans
Män, besök vid Hernö Gin-bryggeri samt en
travkväll till hösten.
Text & Foto: Uno Gradin
Monas morotskaka serverades på årsmötet i februari 2014
200 gr smör
4 ägg
4 dl strösocker
5 dl vetemjöl
2 ½ tsk bakpulver
1 ½ tsk malen kanel
1 tsk malen kardemumma
½ tsk malen ingefära
½ tsk salt
300 gr rivna morötter
Glasyr
150 gr mjukt smör
200 gr philadelphia ost
3 dl florsocker
2 tsk vaniljsocker
2 msk pressad citron saft
Garnering
Strimlat citron skal, citron meliss eller strössel.
Ugn 175 grader i nedre delen.
Smält smör låt det svalna.
Vispa ägg och socker poröst.
Blanda resten. Bred smeten
i en bröad långpanna med
mannagryn och kokos.
Vispa samman glasyren och
bred över den kalla kakan.
Skär i lagomt stora rutor ej för
stora kakan är ganska söt.
BÄVERPOSTEN NUMMER 1 2014 | 9 Kamratföreningarna i kustartilleriet har under flera år,
haft som tradition att träffas hos varandra. Vår kamratförening har inte varit representerad med många
deltagare, utan Lennart Nyman eller Erik Viklund
var oftast de som representerade vår förening och det
undrades, när KA 5 skulle arrangera en kamratträff.
Beslut om detta togs vid ett möte, där vi med stöd
från myndigheten gjorde en plan, som skulle kunna
locka kamrater att göra den långa resan norrut.
Resebyrå
Kamratföreningen
V
i hade ju fått en ny stor bro över älven och den skulle bli dragplåstret.
Dessutom trodde vi att de flesta
inte besökt Höga Kusten tidigare.
Våra egna medlemmar skulle också inspireras
för att delta i kommande resor. Detta lyckades
över all förväntan. De militära deltagarna hade
nog tjänstgjort vid olika skolor och regementen under sin verksamma tid,men här kom
också familjemedlemmar med på resorna och
fick en uppfattning om hur respektive haft det.
Göteborg 1999
Av olika anledningar blev det KA 4 som stod
som värd igen och vi gjorde som tidigare att
vi avreste med en övernattning på Sweedint
utanför Kungsängen. Även den här gången
plockade vi upp folk efter vägen. Programmet för fredagen var som vanligt mingel och
samvaro. På lördagmorgon träffades vi i hamnen för en skön resa med en fin båt i Göteborgs skärgård. Vi besökte Styrsö där vi fick
höra om hur man tog hand om flyktingar under kriget och gjorde strandhugg på Brännö
och på Öckerö. En härlig resa i vackert väder.
Den sedvanliga middagen med dans genomfördes under kvällen. Vi fick höra att
Ostindienfararen Göteborg var på besök
10 | BÄVERPOSTEN NUMMER 1 2014
i skärgården, men det blev inte tillfälle att
göra ett besök. Resan hem gjordes i ett sträck
och nöjda och belåtna anlände vi till Härnösand sent på söndagkväll.
Eftersom
intresset för
kamratföreningsresorna var
så stort,
planerade
vi n träff på
Gotland.
Det är ju
inte alldeles
enkelt att
ta sig dit
men med
hjälp av
Sten Olof
Eriksson
ordnade
man så
att vi fick
”lifta” med
ett Herkulesplan som
kunde ta
oss dit.
Vaxholm 2000 och Berga 2006
KA 1 stod för det här årets kamratträff och
vi anlände till träffen under fredagen där vi
träffades på Rindö. Många hade tjänstgjort
på KA 1 under sin aktiva tid vid befälsskolan
och intresset för besöket var förväntansfullt.
Under lördagen gjorde vi besök i Stockholms
skärgård för att under kvällen träffas för
middag och dans.
Gotland 2001 och 2007
Eftersom intresset för kamratföreningsresorna var så stort, planerade vi för en träff
på Gotland. Det är ju inte alldeles enkelt att
ta sig dit men med hjälp av Sten Olof Eriksson ordnade man så att vi fick ”lifta” med ett
Herkulesplan som kunde ta oss dit. Vi hade
sagt att skulle vi resa till Gotland, så skulle vi
försöka att vara där på egen tid under någon
dag. Ett femtiotal medlemmar flög ner redan
under onsdagen och kunde turista onsdag
och torsdag. Vi hade med en egen chaufför
och kunde hyra en buss från regementet där
vi bodde. Vi besökte Lummelunnegrottorna
och Hobergsgubben och turistade i det sommarvackra Visby. Vi blev också bjudna av
föreningen på KA 3 till en oförglömlig guidad tur på Fårön. Det var en fantastisk kväll
med temperaturen kring 30 grader och en
solnedgång i havet. Kvällen avslutades på en
strand med god mat och vin. Vi 23-tiden på
kvällen kom vi hem till förläggningen.
När alla träffades under fredag till söndag
hade vi en trevlig samvaro med guidning
på norra Gotland med buss och båt. Under
kvällen träffades vi till middag och samvaro.
Vädret var nästan för vackert för att vara
sant och det kändes att det låg åska i luften
och natten till söndag brakade ett otroligt
åskväder löst. Många hade nog inte upplevt
något så intensivt. Med åskvädret försvann
värmen, men det blev sol igen så att vi kunde
vara i Visby i väntan på flygresan hem.
Härnösand 2004
Planen var att samlas på fredagen och mingla
på mässen, för att under lördagen i ett antal
bussar bese vårt vackra län. Varje buss hade
sin rutt och det var meningen att alla skulle
besöka platserna vid olika tider. Vi besökte bl
a Barsta, Mannaminne, Bönhamn och reste
över Högakustenbron och Sandöbron. Med
på bussarna följde guider, som berättade om
vår natur och historia. Varje buss hade med
lunchen, som intogs på fastställda platser,
för att få programmet att gå ihop. Ett väldigt
intensivt program, som uppskattades av alla.
Många besökte oss för första gången vilket
hade varit moroten för den långa resan.
Vi hade ett strålande väder och när vi ganska sent på eftermiddagen kom till förläggningen på KA 5 kunde deltagarna göra sig
redo för middagen på St Petrilogen. På söndagen kunde de som ville besöka Hemsön ,
medan de övriga fick en guidning i Härnösand. Hemresan startade tidigare för de med
lång resväg medan de övriga avvek under
eftermiddagen. Uppslutningen från kamratföreningen i Härnösand var fantastisk och
det började redan vid middagen pratas om
hur vi skulle besöka de andra föreningarna
under kommande år.
Göteborg 2005
23 medlemmar avreste till Göteborg med
övernattning i Örebro på ett vandrarhem.
Vi tog upp folk efter vägen och anlände till
KA 4 där vi samlades till samvaro och en
trevlig musikalisk underhållning. Under re-
san hade vi utrustats med frukt av Nils-Olov
Dahlbom och den räckte även för hemresan.
På lördagen blev vi överraskade av våra
värdar, när det bjöds på en nostalgisk resa
genom Göteborg med spårvagnar från
40-talet. Vi åkte på nästan alla linjer under 2
timmar med guider. Vi släpptes av på ”stan”
för att sedan på eget bevåg ta sig till Kärringberget.. Middagen på kvällen var typisk för
Göteborg med havskräftor, räkor och skaldjurssallad. Efter middagen blev det dans.
Under dagarna i Göteborg hann vi även med
ett besök på det varv, där man återskapade
Ostindiefaren Göteborg
Söndagen var uppbrottsdag, men vi hann
med ett besök på Marinan i Göteborgs hamn
innan vi for raka vägen hem till Härnösand.
Karlskrona 2008
Det har blivit svårare att genomföra kamratträffarna genom de förändringar, som skett
på regementena. Kostnaderna för förläggning och mat har blivit mycket större och
det har blivit svårare att bli sponsrad av
myndigheterna. Vi blev inte fler än 5 som
representerade i Karlskrona. Vi åkte i en bil
direkt ner till Karlskrona. Även från de andra
föreningarna kom färre deltagare. Många har
På lördagen
blev vi
överraskade
av våra
värdar,
när det
bjöds på en
nostalgisk
resa genom
Göteborg
med spårvagnar från
40-talet.
Vi åkte
på nästan
alla linjer
under 2
timmar
med guider.
blivit äldre och rekryteringen minskat. Den
här träffen skulle visa sig bli den sista. Vi anlände på torsdag kväll och använde fredagens
förmiddag till att återupptäcka Karlskrona.
Världsarvet visade sig från sin vackraste sida.
På lördagen åkte vi ut till Kungsholmen, där
minnena från 50-talet strömmade över en.
Donjongen och linjerna 1 – 7 låg där som
förr. Efter lunch fortsatte vi över till Aspö
och museet där ute. Vi hann också under
helgen med ett besök på varvet med Olle
Melin som guide. Olle guidade för resten
under hela helgen, och speciellt roligt var det
att besöka God natt och höra dess historia.
Om detta kunde vi även höra i TV-programmet Svenska befästningar.
Tyvärr är det nog så att kamratföreningsträffarna inte kommer att återupptas inom
överskådlig tid. Vi får leva på minnen och
hålla konakten med medlemmarna i den egna
föreningen. Detta sker än så länge vid välbesökta möten, med middagar och resor i närområdet. I och med att utbildningen minskat
och medlemmarna blir äldre så är det svårt att
nyrekrytera. Vi får försöka aktivera de yngre
med familjer redan under deras aktiva tid för
när de blir pensionärer är det kanske för sent.
Lars Osterman
BÄVERPOSTEN NUMMER 1 2014 | 11 I skötbåten ligger strömmingsskötarna stenade och klara. Tändkulemotorn är
startklar och draggar, linor, stänger och allt annat som behövs för fisketuren finns
på plats. Båten ligger nedsänkt i golvet och det kan ge intryck av att betraktaren
står på en brygga och tittar ned mot flytetyget som upplevs ligga i ”vattnet”.
Denna illusion förstärks av en blå presenning under båten.
Intressant fiskemuseum
i Norrfällsviken
I
fiskemuseet ”Vålen” i Norrfällsviken
i Ångermanland har tiden stått stilla.
Här finns inte ett spår av, ekolod, GPS,
filémaskiner, autopiloter, skakmaskiner,
stävrullar med hydrauldrift och andra senare
tiders påfund inom fisket.
I en välordnad och intresseväckande utställning visas en kavalkad ur fiskets historia
från Gävlefiskarnas tid på 1500- talet och
fram mot de första decennierna under 1900talet.
Den drivande kraften bakom museets tillkomst och uppbyggnad är Arne G Johansson, uppväxt i Norrfällsviken, men numera
vintertid boende i Östersund.
– Museet har kostat en miljon kronor, berättar Arne, Vi fick EU- stöd med 600.000
kronor. En grupp entusiasters ideella arbete
under närmare 3500 arbetstimmar värderades till 400.000 kronor.
Museet har öppet under semesterperioden
och besökare från när och fjärran blir sakkunnigt guidade bland allt det intressanta
som finns att beskåda.
Den kompletta skötbåten är från 1920-talet. Den har tillhört fiskaren Johan Nordin
från Björnån. Tändkulemotorn är på 2,5
hkr, en så kallad Hudiksvallare.
Besökarna kan också bekanta sig med fiskeredskap av olika typer och från olika tidsåldrar, verktyg för tillverkning av laggkärl,
kar för beredning av salt- och surströmming
och mycket annat
Intressant är också ett fotogalleri med bilder från tidigt 1900-tal, Bilderna har fotats
med en enkel lådkamera av en numera framliden förgrundsfigurer i Norrfällsviken,O. A.
Westin, morfar till Arne. Det är också Arne
som med den moderna datateknikens hjälp
har förstorat och bildbehandlat fotona.
Fiskemuseet ligger längst den smala bygatan med ett pärlband av röda sjöbodar och
kokhus Det vackra vita fiskarkapellet som
12 | BÄVERPOSTEN NUMMER 1 2014
Museet
har kostat
en miljon
kronor,
berättar
Arne, Vi
fick EUstöd med
600.000
kronor.
En grupp
entusiasters
ideella arbete under
närmare
3500 arbetstimmar
värderades
till 400.000
kronor.
Tändkulemotorn är startklar och draggar, linor, stänger och allt annat som behövs för
fisketuren finns på plats.
byggts av gävlefiskarna 1649 ligger ett stenkast från museet.
Det över 350 år gamla fiskeläget i Norrfällsviken ligger i anslutning till naturreservatet. Det har en areal på 174 hektar. Här är
naturen karg och präglas av berg och stora
klapperstensfält, en följd av landhöjningens
effekter på miljön Klapperstensfälten kallades förr för Hin Håles åkrar eller Djävulsåkrarna i folkmun En del av dem innehåller
röd Rapakivi-granit, som ger området en
speciell färgprakt.. Klapperstensfälten växer
i takt med landhöjningen fortfarande upp
ur havet. Landhöjningen är här den högsta i
världen. Landet stiger upp ur havet med närmare en meter på 100 år. Det är den stora
landhöjningen som föranledde att Höga
Kusten utropades till världsarv.
Berghamn är en av de så kallade gävlebohamnarna längs den norrländska kusten.
Dessa bildar som ett pärlband från Gävle i
söder till Långron strax norr om Husum i
Ångermanland.
Eftersom det också var kyrkoplikt på den
tiden och långt till kyrkorna byggdes också
fiskarkapell i hamnarna ofta med stöd från
lokalbefolkningen. Kapellen användes vintertid för förvaring av nät och annan fiskeutrustning.
Gävlefiskarna fiskade under sommarsäsongen, saltade in strömmingen i stora tunnor innan de frampå hösten återvände till
sina hemtrakter. Fisket var enormt bra och
de kunde oftast återvända hemåt med nedlastade båtar, så kallade haxar.
En modell av ett sådant fartyg hänger som
votivskepp i Norrfällsvikens kapell.
Gävlefiskarna fick ensamrätt till fisket
1557 enligt ett beslut av Gustaf Wasa. Motprestationen var att de som skatt levererade
var tionde tunna strömming till staten. Före
1557 fiskade lokalbefolkningen på kronans
allmänning och betalade för detta var 15:e
tunna strömming i skatt.
Text & Foto: Uno Gradin
Den drivande kraften bakom museets tillkomst och uppbyggnad är Arne G Johansson, uppväxt i Norrfällsviken, men numera boende i Östersund.
BÄVERPOSTEN NUMMER 1 2014 | 13 Resan till
Kappadokien
R
esan startade med flyg från Arlanda till Antalya. Att komma från
en blöt och slaskig februari skulle
det kännas skönt med lite sol och
värme. Förhoppningarna kom lite på skam
för vid ankomsten sent på kvällen till Antalya möttes vi av hällande regn.
Vädret de kommande dagarna var dock
regnfria och ca 10-16 grader varmt. Efter
inkvartering på ett 4-stjärnigt hotell, Belek
Beach Resort, och övernattning fortsatte resan mot Kappadokien, ca 50 mil till ett helt
annat klimat än det vid medelhavet. Kappadokien ligger på en högplatå, ca 900-1000
m öh med sparsam växtlighet, på de högsta
delarna mer ökenlik och platt. På vägen upp
passerar vi Taurusbergen och den utmärkta
men slingriga vägens högsta punkt ligger på
1800 m öh.
Med på vår resa hade vi en engelsktalande
guide som på ett utmärkt och kunnigt sätt
informerade oss om olika saker under resans
gång. Första anhalten var en industristad,
Konya, på högplatån och är känt bl a för stor
sockerproduktion från stora betodlingar. I
Konya besökte vi ett museum, Mavlena Musena, med moské och med föremål, dräkter,
reliker, mm ur muslimsk historia. Konya,
hette tidigare Ikonium, var en gång ett
centrum med ett stort kristet samfund med
anor från aposteln Paulus tid och huvudstad för folkslaget seljukerna. Staden är en
stor vallfartsort på grund av det kristna och
muslimska ursprunget. Efter museibesöket
och lunch fortsatte färden mot Newsehir.
På vägen dit besökte vi en underjordisk by
i orten Saratli. I den mjuka sandstenen hade
folk i området under hundratals år huggit
ut grottor i flera våningar under jord som
14 | BÄVERPOSTEN NUMMER 1 2014
skydd mot fientliga angripare. I dessa utrymmen fanns det eget vatten, förråd för
livsmedel och t o m utrymmen för boskap.
Utrymmena sägs ha kunnat härbärgera upp
till 700 personer.
I Newsehir tog vi in på hotell Lykia.
Följande dag besöktes Göreme med den
berömda dalen vid Uchisar, där naturen
format fantastiska former ur den speciella
bergarten som består av ömsom mjukare
och ömsom hårdare berg vilket medfört
bildningar av sockertoppsformade formationer. Ur dessa hade folk sen lång tid tillbaka
huggit ut sina boningar och som fortfarande
delvis var i bruk, som bostäder, förråd, mm,
tom hotell och kyrkor förekommer i dessa
grottor. Liknande grottor finns på flera håll
i Kappadokien, särskilt kan nämnas orten
Cavusin som i stora delar är byggd i och
kring de omgivande bergen, te x kulturcentrum, restauranger, caféer är inrymda i uthuggna grottor.
Åter till hotellet i Newsehir för middag
och gemensam samvaro i baren. Dagen efter
var ett besök i orten Sinasos, där ett besök i
en mattfabrik stod på programmet. Där fick
vi en föreläsning om och demonstration av
mattknytning samt visning av det enorma
utbudet. Allt detta var ju naturligtvis i syfte
att sälja så många mattor som möjligt till
oss turister. Det är beundransvärt med vilken skicklighet dessa vävare arbetar för att
knyta mattor av silke, bomull eller ull. Till
en silkesmatta av de mycket tunna silkestrådarna behövdes 144 knutar per cm² så det
tog lång tid, upp till flera år för de större
mattorna och då förstår man vilka priser
som gäller, kring 100 000 SEK/st. Hur som
helst så lyckades jag smita undan de envisa
försäljarna som svärmade kring oss efter demonstrationen.
Efter den pärsen fortsatte färden mot Göreme friluftsmuseum, som är ett världskulturarv, ett område med massvis av uthuggna
grottor som i många fall är eller hade varit
ortodoxa kyrkorum eller biutrymmen till
dessa med anor ända från 11-12-hundratalet. Många av kyrkorummen var rikt utsmyckade med väggmålningar med bibliska
motiv.
Dagen efter startade återfärden mot Antalya. Uppehåll gjordes bl a vid en sk karavanseraj, ett urgammalt namn på en hållplats
för kamelkaravaner, numera i moderniserad
form av rastplats med servering, toaletter,
etc. Innan Konya passerade vi staden Aksaray, där det finns en Mercedes-lastbilsfabrik.
Vägen över den oändliga karga högplatån
går spikrakt flera mil innan vi närmar oss
bergen där klimatet successivt övergår till
mer grönska och efter bergpassagen till rent
medelhavsklimat. I Antalya checkar vi in på
Vera Verde hotell.
Nästa dag fick vi visning av Antalya centrum och en vandring i gamla stan. Där var
de smala gatorna kantade med mängder små
butiker och gatustånd med allehanda utbud
av varor. Man fick slingra sig fram för att
slippa hamna i klorna på någon butiksägare.
Därefter besökte vi en juvelerarfabrik
och en skinnfabrik med mycket intressant
föreläsning och visning av deras respektive
produkter, allt i syfte att sälja. Man fick löpa
gatlopp mellan alla försäljare för att hitta ut.
Resan hem nästa dag, precis som på nedresan, gick med turkiska flygbolaget Freebird med komfort likt andra lågprisbolag.
Text & Foto: Lennart Lahti
BÄVERPOSTEN NUMMER 1 2014 | 15 INFORMATION FRÅN
KAMRATFÖRENINGEN
FÖRSVARSMAKTEN
VÄSTERNORRLANDSGRUPPEN
BOX 1015
871 29 HÄRNÖSAND
MEDLEMSKAP
Som medlem i kamratföreningen
erlägger Du:
En årlig avgift – årsavgift
Årsavgiften är 100 kronor
Staffan o Margareta Öberg
Sture o Ann-Christin Sjöström
Sylvia Nordin.
Hälsas välkomna i kamratkretsen!
Medlem som tidigare inbetalt
engångsavgift är inte skyldig att
vidare erlägga avgifter och
redovisas som ständig medlem.
Men frivillig avgift tas emot.
Medlem som under året ej erlagt
fastställd årsavgift anses frivilligt
ha utträtt ur föreningen.
Hedersmedlem erlägger ej årsavgift.
Inbetalning av årsavgift görs till
föreningens plusgirokonto
12 11 12 - 7 senast 28/2-2015
och därmed medverka till att
vi kan fortsätta att ge ut fler nummer
av Bäver posten. Vi är övertygade om
att Bäver posten är det bästa sättet
att hålla kontakten och få information från kamrater och förband.
Samtidigt kan du betala in 60 kr
för senare leverans per post av
föreningens medlemsnål. Den kan
också köpas direkt hos kassören
Tommy Lindqvist, tele 0611-711 74
Observera!
Glöm inte att fylla i ditt namn och
din adress på inbetalningskortet
Och om du flyttat, att anmäla din
Adress till:
Hans Wiklander
Mobil 070-6963699
E-post [email protected]
Besök gärna hemsidan
www.ka5kamratforening.se
16 | BÄVERPOSTEN NUMMER 1 2014
KA 5 KAMRATFÖRENING 2014
Ordförande
Mona Boman
Vice Ordförande
Ronald Forsberg
Övriga Styrelseledamöter
Kent Nilsson
Uno Gradin
Nils-Erik Pallin
Tommy Lindqvist (kassör)
Hans Wiklander (sekreterare)
Ove Strömberg (klubbmästare)
Suppleanter
Catherine Eriksson
Allan Viberg
Revisorer
Jan-Anders Rydmark
Lennart Lahti
Karl Bäcklund (suppleant)
Gunnar Fernlund (suppleant)
Valberedning
Anders Nordin (sammankallande)
Göran Andersson
Lars-Erik Sundgren
Åke Semb (suppleant)
NYA MEDLEMMAR
Roger o Carin Karlström
Arne Högmark
Ulf Ögren
Mikael Schéele
Nils-Olof (Nitta) Boman
Ingemar o Christina (Kicki)
Ljunggren
Hans Olsson
Gösta Rodling
Ulrika Appelberg
Nenette Dahlin
Kommande evenemang
Våren och Hösten 2014
Årsmöte 28 feb 2014
Pubafton Flottans Män inbjudes 4
april 2014
Besök vid Hernö Gin i Dala och
Lockeby gård 14 maj 2014
Båttur med FMK M/S Medvind i
Sundsvall 24 maj 2014
Travkväll hösten 10 sept 2014
Flottans män inbjuder till ärtsoppa
16 okt 2014
Höstmiddag 25 okt 2014
Flottans Män inbjuder till ärtsoppa
20 nov 2014
Pubafton Flottans Män inbjudes 28
nov 2014
Avlidna
Vi tackar för deras trohet
och behåller dom i vårt minne
Kjell Lindberg Obbola 2014
Karl-Erik Lundström 2014
Vi i KA 5 kamratförening nyttjar detta lokala familjeföretag
som funnits sedan 1949 på våra
utflykter.
För bokning: 0613-50091 Adress:
Nyadal 214, 872 94 Sandöverken