”LYCKANS PRIS” Dokumentärfilm, regi: Ireneusz Dobrowolski, manus: Andrzej Bart, Warszawa 2010, Rekortplan, 74 min, engelsk text. Skandinavisk premiär: 20 januari 2011, Sveriges Riksdag Stella var 16 år när hennes judiska familj förvisades från Gdansk till gettot i Lodz. Svenska läsare kan lära sig mer om det gettot genom Steve Sam Sandbergs prisbelönta bok ”De fattiga i Lodz”, som vann Augustpriset 2009. Verkligheten som visas i filmen överträffar dock den skönlitterära fantasins gränser. Stella tillbringade sin ungdom i gettot i Lodz, hamnade därefter i koncentrationslägren Auschwitz, och slutligen i Stutthof. I Auschwitz var hon så nära döden man kan komma. Väl inne i gaskammaren blev det, mirakulöst nog, brist på Zyklon B, och alla fångar fick gå ut. Nästa morgon skickades fångarna iväg till Stutthof, för att de inte skulle kunna berätta vad som hänt för de andra i lägret. Stella genomgick och överlevde den tidens fruktansvärda händelser. Genom ödets nyck hamnade hon till slut i Sverige. Här i Stockholm lever hon sitt liv som professor i musik och som konsertpianist. Då och då reste hon runt i skolor och berättade för ungdomar vad hon hade varit med om. Inte sällan hade hon vid sin sida den nu 35-årige före detta nynazistledaren, som inom ramarna för ett projekt, hade som mål att lämna de svenska nynazisterna. Hela världspressen skrev om honom efter att han kommit på idén, planerat, och organiserat stölden av den världsberömda skylten med texten ”Arbeit Macht Frei”, som hänger över ingången till Auschwitz, samma skylt som den unga judiska flickan Stella från Gdansk passerade 1944. Stölden orsakade en stark reak-tion världen över. Dömd av polsk domstol till fängelse i två år och åtta månader, kommer han till Sverige för att avtjäna sitt straff. För en tid sedan talade jag med en ung myndighetstjänsteman om dokumentärfilmer som medel i kampen mot rasism och intolerans. Handläggaren undrade om vi inte redan vet allt om Förintelsen, och om man inte snarare pratar för mycket om den. Jag känner mig inte överraskad. Jag övertygades ännu mer om vikten av att fortsätta tala om Förintelsen. Därför är Ert engagemang i att sprida den här filmen det bästa beviset på att vi inte förblir likgiltiga till det faktum att 1,5 miljoner judiska barn mördades av Adolf Hitler. Det får aldrig upprepas. Leo Kantor ”FORTUNE’S DEBT” A documentary film, director: Ireneusz Dobrowolski, screenplay: Andrzej Bart, Warsaw 2010, Rekortplan, 74 min, English text. Scandinavian premiere: January 20, 2011, the Swedish Parliament Stella was 16 years old when her Jewish family was forcibly transported from Gdansk to the ghetto in Lodz. Readers can learn more about this ghetto by reading Sam Sandberg’s prizewinning book “The Poor of Lodz” (“De fattiga I Lodz”). But unlike fiction, this film explodes the boundaries of imagination. The reality shown in the film outpaces the imagination of fiction. Stella spent her youth in the ghetto in Lodz, then in the Auschwitz concentration camp, and finally in Stutthof. In Auschwitz she cheated death by a hair’s breadth. Actually inside the gas chamber, there was a miraculous shortage of Zyklon B and the prisoners were allowed out again. The next morning they were sent to Stutthof, to stop them telling their fellow prisoners what had taken place. Stella lived through the horrific events of this period. Destiny finally took her to Sweden. Here in Stockholm she lives her life as a professor of music and concert pianist. From time to time she used to travel around to schools and talk to young people about her experiences. Often she was accompanied by a 35 year-old former neo-Nazi leader from Sweden, whose goal was to extricate himself from the Swedish neo-Nazis. The entire global press wrote about him after he conceived, planned, and organized the theft of the sign over the entrance to Auschwitz bearing the words, “Arbeit Macht Frei”. The Jewish girl Stella from Gdansk passed under this very sign in 1944. The theft unleashed global outrage. Found guilty by a Polish court, this man will serve his sentence of two years and eight months in Sweden. I spoke recently with a young civil servant about the role of documentary films in the fight against racism and intolerance. She wondered whether we don’t already know everything there is to know about the Holocaust and questioned the validity of continuing to talk about it. This did not surprise me. I was even more convinced of the importance of continuing to speak about the Holocaust. Your dedication to spreading this film is living proof that we are not indifferent to the fact that 1.5 million Jewish children were murdered by Adolf Hitler. This must never happen again. Leo Kantor IMMIGRANTERNAS CENTRALFÖRBUND / INTERNATIONELLT KULTURFORUM Box 500 61, 104 05 Stockholm [email protected], www.interkulturforum.org Tel. 08-612 39 79, Fax 08-732 39 39 Kontakperson: Leo Kantor, mobil: 070-757 67 08, e-post: [email protected]