Rapport om den gröna ekonomin
DEN GRÖNA EKONOMIN OCH PRIVATISERINGEN AV NATUREN EN RAPPORT OM MILJÖKRISEN, MARKNADSLÖSNINGAR OCH MATSUVERÄNITET 0 Innehållsförteckning En ny grön horisont och Rio+20 Rio+20 2 3 Riokonferensen 1992 och löftet om hållbar utveckling 3 Tjugo år av ohållbar utveckling 5 Fattiga, rika och superrika Världens folk och TNC Nord och Syd Svindlande miljöförstöring Rio +20 och den gröna ekonomin Från att skydda miljön från företag, till att företag skyddar miljön Ett demokratiskt underskott Privatisering av naturkapital CDM - Clean Development Mechanism REDD - Reducing Emissions from Deforestation and forest Degradation Klimatet: för lite, för sent 5 6 7 7 9 9 11 12 13 14 16 Det globala livsmedelssystemet 17 Röster från Latinamerika 21 Folkrörelsealternativ 23 Bondförnuft: matsuveränitet och agroekologi 23 BUEN VIVIR- Ursprungsfolkens förslag 26 Våra krav 27 Vad kan du göra? 28 Slutsatser 30 1 En ny grön horisont och Rio+20 Vid varje tidpunkt i mänsklighetens historia har människor organiserat sig för att bekämpa förtryck och orättvisor och för att hitta lösningar på de problem de ställs inför. Klimatförändringarna är ett av vår tids stora problem. Även denna gång måste vi organisera oss för att finna lösningar. Tänk dig ett annat samhälle. Ett samhälle där vi har tid att vara med våra nära och kära. Vi har möjligheter att träna, leka, läsa och utvecklas såväl under arbetstid som fritid. Vi äter närproducerad och giftfrimat och lever i harmoni med naturen. Vår omgivning är full av natur, kullarna täcks av vindkraftverk och hustaken med solpaneler. Det är ett jämlikt och rättvist samhälle som pulserar av engagemang och liv – både i städerna och på landsbygden. Ett samhälle med reellt folkligt inflytande och med ett starkt rättsligt skydd av miljö och mänskliga rättigheter. Ett samhälle som har ett offentligt ansvarstagande för miljö, mänskliga rättigheter och rättvis omställning. Det här samhället är inte bara en dröm. Det utgör också den gröna horisonten som fler och fler människor organiserar sig för att förverkliga. Men hur vi når dit - till vår gröna framtid - är ingen självklarhet. Det finns olika uppfattningar om vad en grön horisont är, hur samhället ska bli grönare och om vilka som ska leda en sådan omställning. Ska det vara en marknadsledd övergång till en ”grön ekonomi” eller en gräsrotsledd övergång? Är FN:s satsning på den ”gröna ekonomin” bästa lösningen eller är småbrukar- och ursprungsfolksrörelsernas visioner om ett samhälle där hållbarhet och respekt för naturen blir de verkliga ledorden rätt väg att gå? 2 Rio +20 Den 20-22 juni 2012 anordnas en FN-konferens i Rio de Janeiro. Det är en uppföljning av FN:s konferens för hållbar utveckling som hölls i Rio de Janeiro för tjugo år sedan. Därav namnet på FNkonferensen Rio +20. Målet är att lansera en ny global strategi för att tackla miljö- och fattigdomskrisen genom att övergå till den ”gröna ekonomin”. En viktig del av den gröna ekonomin är att skapa ett nytt regelverk för att sätta pris på naturen och dess tjänster, så kallade ekosystemtjänster. Tanken är att göra om naturens ekosystemtjänster till kapital – till något som kan ägas, sparas och säljas – så att storföretag och nationalstater kan se det ekonomiska intresset i att äga och bevara naturen. Den här rapporten är både ett inlägg och ett folkbildande bidrag i debatten om en hållbar och rättvis värld. I synnerhet vill vi diskutera konsekvenserna med de lösningar som föreslås med en ”grön ekonomi”. Med särskilt fokus på jordbruket drar vi slutsatsen att de marknadslösningar som förespråkas riskerar att öka det demokratiska underskottet i beslutsprocessen, de sociala klyftorna och miljöproblemen. Istället belyser vi den lokala organiseringen för matsuveränitet i gräsrotsorganisationer världen över och lyfter diskussionen kring annorlunda typer av samhällen som är verkligt gröna alternativ, såsom ursprungsfolksrörelsens Buen Vivir. Det finns ingen kungsväg mot målet. Bara en miljon små stigar. Riokonferensen 1992 och löftet om hållbar utveckling För tjugo år sedan i Rio de Janeiro i Brasilien hölls The United Nations Conference on Environment and Development (UNCED), även känd som Riokonferensen och Earth Summit. Syftet med konferensen var att ta fram gemensamma riktlinjer för det internationella arbetet för att skydda miljön och främja hållbar utveckling. Toppmötet fick stor betydelse för den globala miljöagendan. 178 länder deltog i Riokonferensen, varav 108 hade skickat sina främsta regeringschefer. Förhandlingarna resulterade i flera centrala internationella styrdokument: Riodeklarationen, Konventionen om biologisk mångfald1, Agenda 21,2 Skogsprinciperna 3 och Klimatkonventionen.4 1 FN:s konvention om biologisk mångfald (CBD) är ett globalt avtal om bevarande och hållbart nyttjande av den biologiska mångfalden. I oktober 2010 möttes världens länder för att enas om en ny global vision och nya ambitiösa mål för att bevara och hållbart nyttja jordens naturresurser. 2 FN:s globala handlingsprogram för miljö och utveckling - kallat Agenda 21 - innehåller långsiktiga mål och riktlinjer för att uppnå en hållbar utveckling genom att utrota fattigdom och skydda miljön. Världens regeringar, kommuner och andra viktiga samhällsaktörer är de som har ansvaret att se till målen nås. 3 Skogsprinciperna anger grundläggande riktlinjer för ett hållbart utnyttjande av världens skogar. 4 Klimatkonventionen är ett icke-bindande avtal som uppmanar de som undertecknat den att sänka sina utsläpp av växthusgaser. Klimatkonventionen låg till grund för Kyotoprotokollet (1997) som är ett bindande avtal med preciserade åtaganden för industriländerna. Varje år träffas de länder som undertecknat av klimatkonventionen för vidare förhandlingar (Conference of the parties, COP). Nästa möte, COP 18, hålls i Qatar den 26 november – 7 december. 3 Riodeklarationen Riodeklarationen innehåller 27 grundläggande principer för miljö- och utvecklingsarbete. Några av dessa principer är: Staters ansvar för att inte skada miljön i andra länder. Hållbar utveckling förutsätter att vi utrotar fattigdom och minskar de sociala klyftorna. Industrialiserade länder erkänner de miljömässiga fotavtryck deras samhällen har på den globala miljön. Ohållbara produktions- och konsumtionsmönster bör minska och avvecklas. Ett öppet internationellt ekonomiskt system främjas. Nationell och internationell lagstiftning om skyldigheter och kompensation vid miljöskador bör utvecklas. Försiktighetsprincipen skall vara vägledande. Kvinnor och ursprungsfolk har en avgörande roll i bruket och förbättringen av miljön. Idén med hållbar utveckling fick stort genomslag, både politiskt och i samhällsdebatten, då den kritiserade den rådande utvecklingsmodellen. Världens makthavare hävdade att ekonomisk tillväxt var nödvändig för att lösa problemen. Men kritiken lät inte vänta på sig. Miljörörelsen menade bland annat att åtgärderna som förespråkades aldrig angrep roten av problemet – jakten på obegränsad tillväxt på en planet med begränsade resurser. Ursprungsfolksrörelsen i Latinamerika lyfte i samband med Riokonferensen kritik mot den rådande utvecklingsmodell som påtvingats kontinenten av västvärlden. Oron inför den stundande ekologiska krisen dämpades, men utan att rubba konsumtionsmönster och den globala ekonomins ständigt växande uttag av naturresurser. I själva verket stärktes den rådande utvecklingsmodellen.5 Mot denna bakgrund är det ingen överraskning att de stora ödesfrågorna som diskuterades under Riokonferensen 1992 har förvärrats avsevärt under de senaste tjugo åren. Vår planet står idag inför större utmaningar än någonsin. Fotnot: Lander, E., "The Green Economy: the Wolf in Sheep’s clothing" 2011, sid 3 http://www.tni.org/report/green-economy-wolf-sheeps-clothing 5 4 Tjugo år av ohållbar utveckling Sedan Riokonferensen 1992 har stora förändringar i världen ägt rum. Under de senaste tjugo åren har världsekonomin fyrdubblats.6 Planetens befolkning har ökat med 1,5 miljarder. Över hälften av mänskligheten bor numera i städer och människor har under denna period i genomsnitt fördubblat sina inkomster. Men bakom tillväxten döljer sig en baksida. Den ekonomiska tillväxten är ett resultat av en utvecklingsmodell som bygger på en ständig ökning av konsumtionen och en extrem exploatering av naturresurserna. 60 % av planetens livsbärande ekosystem har förstörts.7 Under samma period har inkomstklyftorna ökat och vi ser en ökande tendens av koncentration och centralisering av rikedomar som saknar motstycke i mänsklighetens historia. Kombinationen av en resurskrävande tillväxt med ökande klyftor och koncentration av rikedomar har satt spår på hur dagens miljökris utvecklas. Om utsläppen av växthusgaser och skövlingen av våra skogar fortsätter som hittills, beräknas jordens medeltemperatur stiga med mellan 5 – 7 grader fram till nästa sekelskifte. Det innebär ett helt nytt klimat, där stora delar av jorden blir obeboelig, med stor risk för en skenande global uppvärmning. Tjugo år av ekonomisk tillväxt har varit tjugo år av ohållbar utveckling. Fattiga, rika och superrika Miljö- och klimatkrisen drabbar människor och länder olika. Ojämlikheten i form av inkomstklyftor och skillnader i tillgången till vatten, mat, energi och boende utgör en avgörande faktor om och hur människor klarar de extrema klimatförändringarna. Det som den rika delen av världen förbrukar och förorenar i överflöd inskränker andra människors och regioners möjligheter att försörja sig och bevara den biologiska mångfalden. Fattiga har ekonomiskt svårare att hantera och anpassa sig till klimatförändringar. Rika har däremot lättare att möta effekterna av naturkatastrofer. Miljontals fattiga människor tvingas fly från torka, ökenspridning, stigande havsnivåer, översvämningar och andra naturkatastrofer, medan den rika delen av världen kan välja att kompensera för miljömässigt destruktiva beteenden. Klimatförändringarna ökar dessutom ojämlikheten mellan kvinnor och män, då kvinnor är de fattigaste av de fattiga. IMF International Monetery Fund (2006), “World Economic Outlook Database.” http://www.imf.org/external/ Millennium Ecosystem Assessment. (2005). Ecosystems and Human Well-being: Synthesis. Island Press, Washington, D.C. 6 7 5 Läget i världen ser inte ljust ut. Mellan 1990 och 2005 ökade inkomstklyftorna i två tredjedelar av världens länder, visar ILO.8 Idag äger 10 procent av världens befolkning 85 procent av världens ekonomiska tillgångar. FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO) uppskattar att antalet undernärda människor i världen stigit till nära en miljard. 9 70 procent är flickor och kvinnor som går och lägger sig hungriga varje kväll. Det är fler människor än för 40 år sedan. Trots att vi exploaterar världens naturresurser i en rasande fart har vi inte lyckats minska antalet hungrande. Den orättvisa fördelningen av resurser och att vi förstör vår miljö är problem som hänger ihop. Om alla på jorden skulle konsumera som en genomsnittlig svensk skulle vi behöva drygt 3 jordklot. Och medan de rika länderna har stått för 75 procent av utsläppen av växthusgaser, är det människor i fattiga länder som drabbas hårdast av konsekvenserna av den globala uppvärmningen. Världens folk och TNC En annan konsekvens av den tillväxtintensiva utvecklingsmodellen är att transnationella storföretagen (TNC) stärkt sin makt medan regeringar och den politiska makten förlorat inflytande. Maktbalansen har skiftat från rika industriländer till mäktiga transnationella storföretag. Avregleringar på handels- och finansmarknaderna har stärkt TNC makt och inflytande i världsekonomin. Idag kontrollerar mindre än 1 procent TNC nästan 40 procent av världens tillgångar10 och av världens 150 största ekonomier är 95 av dem företagskonglomerat. 10 Det finns därför ett starkt demokratiskt underskott när viktiga beslut för världens folk fattas i icke folkvalda styrelserum. Även bland storbolagen pågår en centralisering. Stora sammanslagningar av företag och finanskapital har förändrat maktstrukturen. Rapporten The Network of Global Corporate Control visar att 737 TNC kontrollerar över 80 procent av de 43 000 storbolagens handel i världen. Dessutom är 75 procent av TNC finansiella storbolag såsom banker och riskkapitalbolag som drivs i första hand av kortsiktiga investeringar som ska ge stora vinster. Miljö och mänskliga rättigheter underställs kortsiktiga vinstintressen. Avsaknad av ett internationellt juridiskt bindande avtal avseende miljö och mänskliga rättigheter för transnationella företag stärker ännu mer deras redan stora handlingsutrymme. En annan aspekt som stärker TNC:s makt är politiskens fokusering på ekonomisk tillväxt. Samtidigt som TNC såsom energibolagen och flygbolagen kan vara de största producenterna av växthusgaser, översköljs de med subventioner och skattereduktioner för att de inte ska flytta sin verksamhet eller möjligen för att de kan skapa nya arbetstillfällen. ILO – International Labour Organisation ”World of Work Report 2008 - Global income inequality gap is vast and growing” (2008) http://www.ilo.org/public/english/bureau/inst/download/world08.pdf 9 FAO - Food and Agriculture Organization (2011). "The State of Food Insecurity in the World 2011" http://www.fao.org/docrep/013/i1683e/i1683e.pdf 10 MoneyBay ” Corporations among largest global economic entities, rank above many countries” (2005) http://news.mongabay.com/2005/0718-worlds_largest.html 8 6 Nord och Syd Klimatfrågan är i högsta grad en politisk och ekonomisk fråga som berör en historisk konflikt mellan Nord och Syd. Det ojämlika utbytet mellan Nord och Syd präglar även miljö- och klimatfrågorna. De rika länderna i norr står för de största utsläppen av växthusgaser och har även en historisk skuld för den rådande klimatkrisen. Samtidigt som de har störst inflytande över viktiga beslutsprocesser, har de har starka intressen att försvara i frågor som berör miljö och klimat. Miljöförstöringen och klimatkrisen är en direkt följd av vår överkonsumtion, framför allt av fossila bränslen. Västvärldens industrialisering har skett genom en ohämmad och flera sekel lång exploatering av människor och miljö i Asien, Afrika och Latinamerika. Medan de rika länderna står för 75 procent av utsläppen, är det människor i fattiga länder i Syd som är mest sårbara och drabbas hårdast av konsekvenserna av den globala uppvärmningen. I nuläget får västvärldens ohämmade efterfråga på naturresurser och energi långtgående konsekvenser för utvecklingsländerna. Syd fortsätter att förse Nord med råvaror på bekostnad av sin egen befolkning. Exempelvis innebär västvärldens efterfrågan på agrobränslen att allt mer mark som tidigare använts för matproduktion nu används till att odla grödor till agrobränslen. Alla länder drabbas av klimatförändringarna, men vissa drabbas hårdare än andra. Bangladesh, Honduras och Peru är några av de länder som drabbas värst. Det är dock inte dessa länder som historiskt är ansvariga för utsläppen. De sociala rörelserna i Latinamerika arbetar för klimaträttvisa och för att de som är ansvariga för klimatförändringarna ska erkänna sin klimatskuld, vilket innebär att ta ansvar för historiska och nuvarande koldioxidutsläpp som bidrar till den globala uppvärmningen. Svindlande miljöförstöring Sedan Riokonferensen 1992 har förstörelsen av vår planet accelererat. Enligt FN:s egna siffror har den globala användningen av naturresurser ökat med 41 procent medan utsläppen av växthusgaser ökat med 36 procent.11 Mänsklighetens ekologiska fotavtryck överstiger nu jordens biokapacitet med över 50 %.12 Med andra ord förbrukar vi jordens resurser snabbare än de kan återgenereras. Precis som man kan leva över sina inkomster under en tid, kan man förbruka förnybara resurser snabbare än de kan återskapas. Men en dag tar det slut. UNEP – United Nations Environment Programme, ”Keeping Track of our Changing Environment: From Rio to Rio+20” (2011) , http://www.unep.org/geo/pdfs/Keeping_Track.pdf 12 Världsnaturfonden - ”Living Planet Report 2010” (2010), www.wwf.se/source.php?id=1348453 11 7 Ansvaret över miljöpåverkan är inte jämt fördelat. 80 procent av världens koldioxidutsläpp orsakas av endast 19 länder med höga nivåer av ekonomisk utveckling och/eller stora befolkningar. De 20 rikaste länderna konsumerade under 1900-talet mer råvaror och ickeförnybara energiresurser än hela mänskligheten under forntid och historisk tid. I Sverige ligger det ekologiska fotavtrycket på en nivå som motsvarar 3 jordklot. Vår konsumtion påverkar i hög grad markanvändningen i andra länder. Utländsk mark står idag för 30–50 procent av det totala markbehovet för Sveriges livsmedelskonsumtion. Vår miljöpåverkan i andra länder är också ett orosmoln. Vi importerar grödor producerade med växtgifter som sedan länge är förbjudna i Sverige. Vår kemikalieförorening i andra länder är därmed många hundra gånger större än det som redovisas i Sverige. Fallet: Stora Enso Det svensk-finska skogs- och pappersbolaget Stora Enso är ett exempel på Sveriges miljöpåverkan utomlands. I Brasilien och Uruguay äger företaget sammanlagt 500 000 hektar mark, motsvarande en yta större än Halland. I Uruguay är företaget landets enskilt största markägare. Myndigheterna har dömt Stora Enso för upprepade miljöbrott, t.ex. utsläpp av bekämpningsmedel i naturreservat och avverkning av hotad regnskog. Trots dessa brott och konflikter med jordlösa bönder och ursprungsfolk, erhåller Stora Enso alla de största miljöcertifikaten inom branschen. Minskande skogsarealer är en stor orsak till mänsklighetens miljöpåverkan. Avskogningen beräknas Uppskattningar visar att Stora Ensos stå för cirka 17 procent av världens totala utsläpp av plantager, endast i en liten kommun i växthusgaser. De senaste tjugo åren beräknas 300 nordöstra Brasilien, använder 194 ton tunga miljoner hektar skog - ett område sex gånger Sveriges bekämpningsmedel om året – mer är 40 storlek - ha skövlats globalt. 13 Denna avskogning har gånger av det som används inom hela det nästan uteslutande skett i Latinamerika, Asien och svenska skogsbruket. Afrika där en drivande orsak bakom avskogningen i de tropiska zonerna är den växande industriella produktionen av sojabönor (främst till djurfoder), palmolja (främst till etanol) och sockerrör (till socker och etanol) och snabbväxande träd såsom eukalyptus. Plantager av exportgrödor breder ut sig medan urskogar skövlas. Mot denna bakgrund är det ingen överraskning att den biologiska mångfalden i världens tropiska zoner också minskat med 30 % de senaste tjugo åren.14 UNEP – United Nations Environment Programme, ”Keeping Track of our Changing Environment: From Rio to Rio+20” (2011) , http://www.unep.org/geo/pdfs/Keeping_Track.pdf, UNEP – United Nations Environment Programme, ”Keeping Track of our Changing Environment: From Rio to Rio+20” (2011) , http://www.unep.org/geo/pdfs/Keeping_Track.pdf http://www.concienciaeco.com/2010/12/04/el-hiperconsumo-y-el-cambio-climtico/ Världsnaturfonden - ”Living Planet Report 2010” (2010), www.wwf.se/source.php?id=1348453 Naturvårdverket, ”Den svenska konsumtionens globala miljöpåverkan” (2010), http://www.naturvardsverket.se/Documents/publikationer/978-91-620-1284-7.pdf UNEP – United Nations Environment Programme, ”Keeping Track of our Changing Environment: From Rio to Rio+20” (2011) 14 Världsnaturfonden - ”Living Planet Report 2010” (2010), www.wwf.se/source.php?id=1348453 13 8 Rio +20 och den gröna ekonomin Från att skydda miljön från företag, till att företag skyddar miljön Rio+20 kommer att utvärdera de senaste decenniernas globala miljö- och utvecklingsarbete och ta fram strategier för att tackla framtida problem. Två huvudfrågor står på den officiella dagordningen: ”institutionella reformer” av miljöstyrningen inom FN och ”övergången till den gröna ekonomin”. I dagsläget råder det stora oklarheter kring styrningen av miljöfrågor inom FN-systemet. Förutom de hundratals miljöavtal som undertecknats, finns det 44 olika FN-organ med mandat att bedriva ”miljörelaterade aktiviteter”.15 Därför kräver allt flera förändringar av FN- ramverket för miljöstyrning. Den gröna ekonomin är fortfarande ett nytt och svårgreppat koncept. Men i takt med att motsättningarna mellan vårt bruk av planetens resurser och planetens förmåga att återhämta sig blivit allt tydligare, har konceptet fått ett växande genomslag. 16 En av de främsta arkitekterna bakom den gröna ekonomin har varit FN:s miljöprogram, UNEP, som i februari 2011 publicerade den Simon, Nils ”International Environmental Governance for the 21st Century”, (2011) http://www.swp-berlin.org/fileadmin/contents/products/research_papers/2011_RP01_sin_ks.pdf 16 Planetens gränser är nio olika miljöproblem som vart och ett har ett eget gränsvärde. Om detta gränsvärdet överskrids kan det leda till oöverskådliga miljöeffekter på grund av tröskeleffekter som uppstår. http://www.nature.com/news/specials/planetaryboundaries/index.html 15 9 omfattande rapporten ”Mot den gröna ekonomin - vägar till hållbar utveckling och fattigdomsbekämpning” (UNEP-rapporten). Under rapportens lansering uppmanade FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon statschefer och företagsledare att överge den rådande affärsmodellen (business-as-usual), som han beskrev som en ”global självmordspakt” till förmån för en övergång till en grön ekonomi. I UNEP:s rapport står det att offentliga och privata investeringar i gröna lösningar är både nödvändiga och affärsmässigt lönsamma. Vidare går det att läsa att årliga gröna investeringar – motsvarande cirka 2 procent av världens globala BNP, eller 1,3 biljoner dollar – fram till år 2050 skulle komma att halvera mänsklighetens ekologiska fotavtryck, skapa nya jobb, utrota fattigdomen och stärka den ekonomiska tillväxten. Precis som i FN-rapporten ”Vår gemensamma framtid” (Brundtlandrapporten) som låg till grund för debatten på Riokonferensen för tjugo år sedan, står det i UNEP:s rapport om den gröna ekonomin att fortsatt ekonomisk tillväxt är både nödvändig och förenlig med att rädda miljön och bekämpa fattigdomen. Men till skillnad från åtgärderna som formulerades för tjugo år sedan, läggs mindre vikt vid staters roll i denna process och istället ses marknaden som avgörande i övergången till den ”gröna ekonomin”. En grön ekonomi definieras av UNEP som en ekonomi som leder till ”förbättrat mänskligt välmående och jämlikhet, medan den samtidigt minskar miljöhoten och den ekologiska utarmningen” .17 Med en så pass bred målsättning är det svårt att föreställa sig någon, oavsett politisk övertygelse, som skulle vända sig mot den. Men det är inte i den gröna ekonomins breda vision som skiljelinjerna dras, utan snarare i hur man kommer dit. I frågan om de åtgärder som förespråkas och vilka aspekter och alternativa lösningar det är som åsidosätts. UNEP:s rapport om den gröna ekonomin Tre huvudåtgärder ska möjliggöra övergången till en grön ekonomi: Att mäta naturens ekonomiska värde Att visa på vinsterna med förbättringar av naturkapital och investeringar i gröna teknologier som har ett minimalt ekologiskt fotavtryck. Att skapa förutsättningar – regelverk och marknadsmekanismer – för investeringar i den gröna ekonomin. I UNEP-rapporten nämns tidigt det senaste decenniets sammanflätade kriser - klimatkrisen, livsmedelskrisen, oljekrisen och inte minst finanskrisen - som viktiga orsaker till behovet av att tänka nytt kring vår ekonomi. Rapportförfattarna menar att dessa kriser alla orsakats av en tydlig ”felplacering av kapital” som bottnat i bristande information och otydliga regelverk.18 De pekar på staters miljöskadliga subventioner till fossila bränslen och menar att det krävs ”riktlinjer för nödvändiga politiska UNEP - United Nations Environment Programme, ” Towards a Green Economy: Pathways to Sustainable Development and Poverty Eradication” (2011), s. 16, http://www.unep.org/greeneconomy/greeneconomyreport/tabid/29846/default.aspx 18 UNEP - United Nations Environment Programme, ” Towards a Green Economy: Pathways to Sustainable Development and Poverty Eradication” (2011), s. 14, http://www.unep.org/greeneconomy/greeneconomyreport/tabid/29846/default.aspx 17 10 åtgärder” för att flytta investeringar till mer hållbara verksamheter. Enligt rapporten måste politiker få näringslivet att investera grönt, för att lösa dessa kriser måste kapitalet placeras rätt. Betoningen läggs på att marknadskrafter kommer vara ledande i att åtgärda de stora problemen de själva skapat. Staters roll är helt enkelt att underlätta denna process. EU:s miljökommissionär Janez Potocnik sammanfattade nyligen denna syn genom att deklarera att: ”Vi behöver gå från att skydda miljön från företagen, till att företagen skyddar miljön”.19 Likt EU-kommissionen har andra stora multinationella institutioner som Världsbanken och Världshandelsorganisationen (WTO) uttryckt sitt stöd för de marknadsvänliga lösningarna som förespråkas inom ramen för den gröna ekonomin. En undersökning av de olika delområden som behandlas i den över sexhundra sidor långa UNEPrapporten (inklusive delarna om energi, konstruktion, fiske, teknologisk utveckling, transport med mera) ryms tyvärr inte inom ramarna för denna text. Istället kommer vi att analysera två centrala och tätt sammankopplade områden i UNEP-rapporten: förslagen för privatiseringen av naturkapital och reformer av jordbruket. Ett demokratiskt underskott Småbrukarnätverket Vía Campesina hävdar att problemet med den gröna ekonomin är att den saknar en tydlig maktanalys 20 Den saknar en förståelse för att vissa storföretags ekonomiska intressen har ett allt större inflytande över länders politiska handlingsutrymme vilket får negativa effekter på de demokratiska spelreglerna. För den gröna ekonomins förespråkare handlar det inte om att ifrågasätta faktumet att de stora politiska besluten i vårt samhälle fattas av marknaden, det handlar istället om att utöka denna sfärs inflytande. Övergången till den gröna ekonomin tycks förutsätta en värld där politiska beslut förhandlas fram under demokratiska former, med hänsyn till vetenskapliga argument, majoritetens vilja och framtida generationers behov. Den gröna ekonomins förespråkare förutsätter att stater och folkvalda politiker kan styra och tygla storföretagen och marknadens agerande, men blundar för möjligheten att marknaden och storföretagen i själva verket tyglar och påverkar stater och politiker. För den gröna ekonomin är 19http://europa.eu/rapid/pressReleasesAction.do?reference=SPEECH/11/115&format=HTML&aged=0&language=E N&guiLanguage=en 20http://viacampesina.org/en/index.php?option=com_content&view=article&id=1207:reclaiming-our-future-rio-20and-beyond&catid=48:-climate-change-and-agrofuels&Itemid=75 11 problemet därför begränsat. Kapitalet har ”placerats fel” och planeten har pressats till bristningsgränsen för att bolagen saknat rätt information och regelverk. Med bättre information och politiska regelverk kommer marknaden att inse att de i själva verket kan göra större vinster på att rädda planeten, menar rapporten UNEP-rapporten undviker dock att problematisera grundläggande frågor; behövs det djupare och allomfattande förändringar för att angripa det underliggande problemet som orsakar dagens miljöhot och fattigdom? Kan en samhällsutveckling som drivs av vinstintressen verkligen se till människors och planetens behov? Privatisering av naturkapital Ett viktigt verktyg för den gröna ekonomin är privatiseringen av naturkapital. Naturkapital är en utökning av det ekonomiska begreppet kapital av varor och tjänster som rör miljön. Konceptet innefattar både naturresurser som produceras av ekosystem (som mat, vatten, bränsle eller trä) men även ekosystemtjänster, som möjliggör att resurser kan återskapas och användas (som vattenförsörjning, luftrening, naturlig nedbrytning av avfall, jordmånsbildning, pollinering med mera). UNEP-rapporten om övergången till den gröna ekonomin menar därmed att ett grundläggande problem med dessa ekosystemtjänster är att de alltid utgjort en blind fläck i vår ekonomi, eftersom dessa tjänster inte prissatts eller reglerats av marknader. Då de saknat ett tydligt ekonomiskt värde har därmed naturkapitalet förstörts och utarmats. Men för den gröna ekonomins företrädare är lösningen relativt enkel. För att komma tillrätta med problemet behöver vi flytta in naturen i ekonomin och sätta ekonomiskt värde på ekosystemtjänsterna. Lösningen som föreslås, menar Via Campesina, kan med andra ord beskrivas som en kommersialisering av naturens ekosystemtjänster. 12 En rad olika insatser föreslås för att skapa och utöka marknadsmekanismerna för privatiseringen av dessa ekosystemtjänster. Existerande system, så som utsläppshandel, CDM (Clean Development Mechanism) och program som REDD (Reducing emissions from deforestation and forest degradation), lyfts fram som lyckade exempel på kommersialiseringen av naturens ekosystemtjänster. Däremot nämns överhuvudtaget inte den omfattande kritiken som lyfts mot dessa redan beprövade marknadsmekanismer. Stora sociala rörelser, som det globala småbrukarnätverket La Via Campesina, har protesterat mot att dessa marknadslösningar tjänar kapitalägarnas intressen medan småbrukare och ursprungsfolk slås ut. Utsläppsrätter inom EU ETS – The Union Emissions Trading Scheme (EU ETS) Startades 2005 är världens hittills största initiativ med utsläppshandel för att minska växthusgasutsläppen. Samtliga företag som står för utsläpp förfogar utsläppsrätter. Det totala antalet utsläppsrätter begränsas till ett överenskommet tak (i detta fall grundat på EU:s åtaganden inom Kyotoprotokollet). Företag som släpper ut mindre växthusgaser än de tilldelats kan spara utsläppsrätter eller sälja dem till andra företag som vill släppa ut mer, genom vad som kallas utsläppshandel. Sedan EU ETS utsläppshandel infördes har inte utsläppen minskat utan ökat. Den Internationella energimyndigheten (IEA) som redovisat att utsläppen av växthusgaser ökade rekordartat år 2010.1 Vinster som gjorts inom EU ETS har till största delen inte tillkommit de företag som minskat sina utsläpp, utan främst delats mellan banker och investerare som gjort vinster på att spekulera i utsläppskrediter. Företag behöver endast redovisa utsläppsminskningarna på papper, utan några som helst kontrollmekanismer. "Det globala finanskapitalet söker nya former av tillväxt. Det är under dessa tider av kriser som marknaden kan ackumulera mest. I dagsläget är det våra territorier och allt det offentliga som står på dagordningen. Men den gröna ekonomin inget mer än en "grön mask" för kapitalismen. Det är bara en ny mekanism för att kontrollera skogarna, floderna och markerna i våra territorier", skriver Via Campesina.27 CDM – Clean Development Mechanism CDM är ett delprojekt under Kyotoprotokollet för att minska länders utsläpp av växthusgaser. Systemet låter utsläppsminskande projekt i utvecklingsländer erhålla utsläppskrediter. Dessa utsläppskrediter kan sedan säljas och användas av industrialiserade länder för att uppfylla sin del av Kyotoprotokollet. Har ett land eller företag minskat sina utsläpp av koldioxid kan de med andra ord 13 sälja dessa utsläppskrediter till ett land eller företag som har förbrukat sin utsläppskvot. Under FN:s klimattoppmöte i Durban 2011 beslutades det att koldioxidlagring, markanvändning och skogsbruksmetoder också ska kunna ligga till grund för nya CDM-krediter. CDM I Honduras Ett exempel på kontroversiella ackrediterade CDM-projekt är i Aguándalen vid Honduras atlantkust. Företaget Corporación Dinant har fått sitt Biogas-projekt godkänt av FN:s styrelse för Clean Development Mechanism, vilket gör det möjligt att sälja utsläppsrätter till exempelvis EU. Samtidigt pekas företaget ut av flera internationella människorättsorganisationer för omfattande grova kränkningar mot de småjordbrukare som befolkar Aguándalen. Enligt människorättsrapporten ”HONDURAS: Human Rights Violations in Bajo Aguán” förföljer och hotar företagets privata säkerhetsvakter bönderna. Med hjälp av polis och militär vräks småjordbrukarna som bosatt sig i området med våld och sedan 2009 rapporteras minst 45 småjordbrukare ha mördats. REDD - Reducing Emissions from Deforestation and forest Degradation REDD är en handelsmekanism för att förhindra avskogning av de tropiska regnskogarna. Likt CDM är det ett system där rika länder betalar markägare för att inte hugga ner eller återplantera skog för att på så vis klimatkompensera sina egna utsläpp av växthusgaser. Ursprungsfolkrörelsen menar att problemet med REDD är att det riskerar att privatisera stora delar av världens skogar. Skogar som befolkats och brukas av ursprungsfolk och lokalsamhällen kan i allt större utsträckning komma att ägas av storföretag som vill göra vinst på REDD. I tidiga REDD-program har detta givit upphov till splittringar av samhällen, konflikter och till att ursprungsfolkssamfälligeter har förlorat sina territorier och tvångsförflyttats. Ursprungsfolkssamfälligeter har inte blivit tillfrågade om REDD-projekt som utförs inom deras territorier, vilket är deras rätt enligt internationella avtal, såsom ILO-konventionen 169. REDD-programmen innebär att enorma summor offentliga medel betalas ut till stora markägare för att stoppa avskogningen. Många gånger är det samma markägare som orsakat skogsskövling tidigare. Programmen öppnar även upp för att tropiska regnskogar ersätts med plantager av t.ex. eukalyptus och palm. Sådana plantager ökar dock både nettoutsläppen av växthusgaser och slår ut den biologiska och kulturella mångfalden i dess ekosystem. Problemen med försöken att kommersialisera naturkapital har genomgående varit desamma. Bristerna i kontrollen och uppföljningen av dessa system har gång på gång avslöjats, medan stora kapitalägare roffat åt sig naturtillgångar. 14 De grundläggande problemen med att utöka den privata äganderätten till naturkapital är å ena sidan att marknaden tenderar att koncentrera ägandet av miljöer som skog, stränder och resurser som vatten, hos grupper som redan är starka. Redan idag är markkoncentrationen, som i Latinamerika är världens största, ett stort problem för småbrukare. 21 Å andra sidan har naturen hos ursprungsfolk ett värde i sig. Människor, vatten, jord och djur är levande varelser som hör ihop och är beståndsdelar av Moder Jord. Därför talar ursprungsfolk hellre om naturens gåvor än om naturresurser. Alla varelser som hör till Moder Jord bör därför behandlas med respekt och erkännas rättigheter. Många ursprungsfolk i exempelvis Latinamerika har en stark koppling till sitt territorium och att förlora dessa innebär också att förlora traditionella kunskaper och kultur. I värsta fall riskerar de även att utrotas som folk. ”REDD innebär en nykolonialism i syd, kopplat till nya finansiella mekanismer, ökade skulder, beslagstagande av marker (landgrabbing) samt förlorade rättigheter för människor och samhällen i Syd. Detta alltmedan kapitalismen leder till en ökad konsumtion av fossila bränslen och klimatkatastrofer.” Delfin Tenesaca – ordförande ECUARUNARI ”Vi fortsätter att avvisa koldioxidmarknaden som en falsk lösning på klimatförändringarna. Vår Moder Jord är inte ett föremål för kommersialisering. Framförallt lyfter vi fram att skogen har en mängd olika funktioner och är källan till livet för ursprungsfolk världen över, däribland folken i frivillig isolering. Därmed bör inte skogen vara en del av ett system som baseras på att man får ersättning inom en koldioxidmarknad.” Nätverket för ursprungsfolkskvinnor för biologisk mångfald i Latinamerika och Karibien. 21 Kaj, Cristobal.International Institute of Social Studies (ISS) Nederländerna under Seminarium om Markkoncentrationen hos FLACSO, Ecuador( feb.2012) 15 Klimatet: för lite, för sent Ytterligare ett problem med att miljöskyddet ska förlitas till marknadens frivilliga åtaganden är att stater frånsäger sig ansvaret att ta beslut som går mot näringslivets snäva intressen. Men forskningen tyder på att planeten inte har tid att vänta på marknaden. Om klimatförändringarna ska hålla sig inom det överenskomna tvågradersmålet kan koncentrationen av växthusgaser inte överstiga 400 ppm, enligt FN:s klimatpanels (IPCC) fjärde utvärderingsrapport från 2007 - som allt mer ses som inaktuell.22 För att uppnå detta menar IPCC att utsläppen av växthusgaser måste minska med 50-80 procent från dagens nivåer till och med 2050. Denna rekommenderade sänkning är ungefär tio gånger större än det scenario som förutspås i UNEPrapporten. Mer aktuell vetenskap menar dessutom att 350 ppm är en säkrare gräns för koldioxidutsläppen i atmosfären.23 Denna rekommenderade sänkning är ungefär tio gånger större än det scenario som förutspås i den gröna ekonomirapporten. Mer aktuell vetenskap menar dessutom att 350 ppm är en säkrare gräns för koldioxidutsläppen i atmosfären24 (i dagsläget ligger nivåerna på 391 ppm) och därmed skulle ännu hårdare åtstramningar av växthusgasutsläppen krävas. UNEP-rapporten om den gröna ekonomin rimmar illa med vetenskapens rekommendationer för att bromsa klimatförändringarna. Forskarteamet Peter Victor och Tim Jackson visade nyligen i rapporten "Matematiken bakom den gröna ekonomin" att minskningarna i UNEP:s grön ekonomin-scenario fram till år 2050 uppskattningsvis endast sänker utsläppen av växthusgas i förhållande till utsläppen 2011. Detta kan inte nå målet av 450 p.p.m från IPCC:s utvärderingsrapport, än mindre på 350 p.p.m. UNDP-rapporten är därmed otillräcklig för att hålla utsläpp av växthusgaser under de gränsvärden vi behöver för att undvika en planet i katastrof.25 Civilisationen blir omöjlig att upprätthålla i sin nuvarande form. De politiska löften som världens ledare hittills avgett vad gäller utsläppsminskningar pekar mot att vi kan räkna med en temperaturhöjning på omkring 3 – 4 grader fram till sekelskiftet. Även det innebär med största sannolikhet klimatkatastrofer i global skala. PPM - Parts per million - betyder "antal per miljon" eller "miljondelar" är ett mått på andel, halt eller koncentration. IPCC – Intergovernmental Panel on Climate Change, ”Fourth Assessment Report: Climate Change 2007”, http://www.ipcc.ch/publications_and_data/publications_ipcc_fourth_assessment_report_synthesis_report.htm 24 Hansen, Sato, Kharecha, Beerling, Masson-Delmotte, Pagani, Raymo, Royer, Zachos, ” Target Atmospheric CO2: Where Should Humanity Aim?” (2008) http://www.columbia.edu/~jeh1/2008/TargetCO2_20080407.pdf 25 Victor P. Jackson T., “Doing the maths on the green economy“ Nature. 2011 Jul 28;475 http://www.nature.com/nature/journal/v472/n7343/full/472295a.html 22 23 16 Det globala livsmedelssystemet Det globala livsmedelssystemet spelar en nyckelroll för både miljön och fattigdomen i världen. 70 % av världens vattenkonsumtion används inom jordbruket.26 Därtill kommer cirka hälften av de totala växthusgasutsläppen från livsmedelsindustrin.27 Av de 1,4 miljarder människor som lever i fattigdom i världen, livnär sig cirka 1 miljard som småbrukare.28 FN:s miljöprogram betonar därmed jordbrukets nyckelroll i övergången till en grön ekonomi. Tidigt i UNEP-rapporten klargörs det att det rör sig om två skilda produktionsformer som utmärker det globala jordbruket - det storskaliga industrijordbruket och det småskaliga traditionella jordbruket. Till ytan betonar rapporten både det småskaliga jordbrukets och industrijordbrukets roll i en övergång till en grön ekonomi: ”Övergången till en grön ekonomi innebär inte att utesluta av några teknologier eller produktionsformer på ideologiska grunder. Om en teknologi höjer produktiviteten för jordbrukare och inte skadar samhället eller miljön, utgör den en del av den gröna ekonomin. Medan naturliga metoder för skadedjurs- och växtkontroll, organisk gödsling och användning av utsäden utgör änden av den gröna ekonomin, utgör även kemiska bekämpningsmedel, konstgödsel och tekniska lösningar den ändra änden.” 29 En närmare läsning av rapporten visar dock att de insatser som förespråkas inom ramen för den gröna ekonomin avser att effektivisera och utveckla det dominerande industrijordbruket. Via Campesina hävdar att industrijordbruket – även kallat agribusiness – har en betydande miljöpåverkan. Skogar och savanner förstörs av odlingen av handelsvaror och förpacknings-, bearbetnings-, kylnings- och transporteringsprocesserna genererar mycket växthusgaser. Det stora industrijordbruket är energi- och kemikalieintensivt då produktionen är beroende av växtgifter, konstgödsel, bränsle och stora mängder vatten. I UNEP-rapporten uppmärksammas att detta system av produktion, distribution och konsumtion allt mer ligger i händerna på ett fåtal transnationella företag som kontrollerar nästan hela den globala produktionskedjan. De fyra största sädföretagen kontrollerar mer än hälften av den kommersiella sädmarknaden, medan endast tio företag (därutav de fyra största sädföretagen) tillsammans kontrollerar 82 procent av världens växtgiftsmarknad. Liknande oligopol återfinns över hela det globala livsmedelssystemet.30 FAO - Food and Agriculture Organization ” Climate Change & Water” (2012), http://www.fao.org/nr/water/news/clim-change.html 27 GRAIN, ”Food and climate change: the forgotten link” (2011), http://www.grain.org/article/entries/4357-foodand-climate-change-the-forgotten-link.pdf 28 IFAD, ” Rural Poverty Report 2011” (2011) http://www.ifad.org/RPR2011/ 29 UNEP - United Nations Environment Programme, ” Towards a Green Economy: Pathways to Sustainable Development and Poverty Eradication” (2011), sida 42 30 Howard. (2009). “Visualizing Consolidation in the Global Seed Industry: 1996–2008.” Sustainability (2009) 1: 127. 26 17 Några av livsmedelsindustrins storföretag ADM (Archer and Daniel Midlands) är ett amerikanskt livsmedelskemiföretag som är verksamma inom bearbetning av spannmål. BASF är en av världens största kemikalietillverkare. Det tyska företaget tillhör pionjärerna inom kemikalieindustrin och har verksamheter över hela världen. Monsanto är ett amerikanskt multinationellt kemi- och läkemedelsföretag och är idag världens främsta försäljare av GMO (genetiskt modifierade organismer)-grödor. Cargill är USA:s största privatägda multinationella jordbruksföretag. Tillsammans med andra jättebolag kontrollerar de världsmarknadspriset på konstgödsel, vilket i sin tur innebär en stor kontroll över matpriset. DuPont är ett amerikanskt kemiföretag som idag tillhör världens största, företaget har främst varit framgångsrik inom syntetiska material. Den industriella jordbruksmodellen som introducerades efter andra världskriget, med storskaliga monokulturer (plantager inriktade på en enda gröda), har kraftigt ökat i volym i den globala jordbruksproduktionen. Idag står sju grödor för 75 procent av världens matkonsumtion. 31 Denna modell har också lett till att miljontals småskaliga producenter förlorat sina marker och migrerat till städerna. De storskaliga plantagerna kräver också en växande mängd av kemikalieinsatser. Resistenta skadedjur och ogräs har därmed utvecklats vilket man försöker motverka med ännu större doser bekämpningsmedel och genom att introducera nya växtgifter och genetiskt modifierade grödor. Processen utarmar jordkvalitén, förorenar miljön och vattentäkter och slår ut sysselsättningen på landsbygden. Eftersom den här typen av produktion är mycket energikrävande och utarmar jordkvalitén ökar den långsiktigt också i pris. FAO - Food and Agriculture Organization , "Dimensions of Need: An atlas of food and agriculture". of the United Nations. (1995). 31 18 Växtgifter i Brasilien Brasilien är idag världens största konsument av växtgifter och använder årligen över en miljard liter växtgifter i sitt jordbruk. Användandet av växtgifter i Brasilien har ökat med 176 % mellan år 2000-2008. Flera av de mest använda växtgifterna i Brasilien är sedan länge är förbjudna i Sverige. Totalt beräknas flera miljontals människor i världen förgiftas med växtgifter varje år varav 40,000 förgiftningar leder till direkta dödsfall.1 Världshälsoorganisationen uppskattar att för varje rapporterat fall av förgiftning återfinns ytterligare femtio odokumenterade fall. Växtgifter som används i Brasilien har upptäckts bland annat orsaka cancer, sänkt immunförsvar, låg fertilitet, missfall och medfödda missbildningar. 19 Insatserna som UNEP:s rapport förespråkar för jordbruket Problemet är inte att det produceras livsmedel, utan hur de produceras. Mot denna bakgrund är det anmärkningsvärt att de åtgärder som föreslås inom ramen för den gröna ekonomin till största del handlar om att investera i de branschledande företagen inom industrijordbruket. Tendensen återspeglas i hela den gröna ekonomirapporten från energi- till fiskesektorn. 20 Partnerskap med ledande agribusiness företag. En ökad mekanisering av jordbruket och effektiviserad energi- och kemikalieanvändning. Handel med utsläppsrätter som betalning för ekosystemtjänster. Avreglering av handelsbarriärer och skapande av fria marknader. Ökade investeringar och krediter för stora jordbruksprojekt genom till exempel investeringsbanker och pensionsfonder. Satsningar på forskning och utveckling av nya teknologier för industrijordbruket. Satsningar på forskning för att utveckla och genetiskt modifiera exportgrödor för en mer effektiv användning av energi, vatten och växtgifter. Röster från Latinamerika Kritiken mot den gröna ekonomin och privatiseringen av naturkapital är stark, i synnerhet i Latinamerika. Starka röster som småbrukarnätverket CLOC-Via Campesina och det andinska ursprungsfolksnätverket CAOI ifrågasätter de lösningar politiker och ekonomer lutar sig mot för att få det hela att hänga ihop: att ny grön teknik och marknadsmekanismer skall lösa problemen utan att spränga sönder jordens ekologiska gränser. Småbrukarnätverket CLOC-Via Campesina har beskrivit den gröna ekonomin som en ny fas av "gröna strukturanpassningsprogram", tänkta att avreglera nationella marknader och öppna upp ekonomin för den inkommande gröna kapitalismen. Bakom drivet för att privatisera naturkapital, menar de, "ligger kapitalets intresse i att kontrollera, exploatera och tjäna pengar på naturens ekosystemtjänster".32 Det andinska ursprungsfolksnätverket CAOI menar att systemets olika kriser såsom klimatkrisen, livsmedelskrisen, finanskrisen och oljekrisen är beståndsdelar av en större civilisationskris som hänger samman med den kapitalistiska logiken och synen på livet och naturen. De menar att det görs desperata försök att lösa miljö - och klimatkrisen genom ” falska lösningar grundade på marknadsmekanismer såsom REDD och den Gröna Ekonomin, ett slags ”ekologisk” fernissa på systemet, som inte löser de grundläggande problemen”.33 Enligt CAOI bidrar inte den gröna ekonomin att nå målen som Rio+20 föresatt sig eftersom den vägrar att lämna de traditionella kapitalistiska föreställningarna om marknadens frihetliga krafter och vägrar även att acceptera jordens begränsade tillgångar och kapacitet att ta vara på det avfall vi producerar. CAOI, argumenterar för en holistisk lösning på problemet och menar att vi behöver utveckla en radikalt annorlunda utvecklingsmodell då ekonomiskt tillväxt inte är ett fungerande mått för att mäta http://viacampesina.org/en/index.php?option=com_content&view=article&id=1207:reclaiming-our-future-rio-20and-beyond&catid=48:-climate-change-and-agrofuels&Itemid=75 33 http://www.coordinadoracaoi.org/CAOI-föredrag I Forumet Utvecklingens kris och Rio+20 I NewYork Miguel Palacin Quispe, Proposals of Bolivia, Ecuador and Paraguay for Rio+20”, http://rio20.net/en/propuestas/proposalsof-bolivia-ecuador-and-paraguay-for-rio20 32 21 utveckling. Det är fullt möjligt att skapa ett samhälle med god livskvalitet och som är både ekologiskt, socialt och ekonomiskt hållbart. Alternativet ursprungsfolksrörelsen lyfter går under namnet Buen Vivir, ett gott leverne, och innebär att människors vällevnad sätts i balans till en omsorg av naturen. Redan i slutet av 80-talet började ursprungsfolkens syn på människans relation till naturen att träda fram i anslutning till diskussionerna kring miljön. Kritiken som denna rörelse gjorde mot de senaste 500 år av ”utveckling” stämde i många punkter överens med miljörörelsens kritik av naturskövling och ohejdbar tillväxt på bekostnad av människor och miljö. Ursprungsfolkens filosofiska tradition (kosmovision) utgick i likhet med ekologernas från att man måste ha en helhetlig (holistisk) syn på världen/kosmos. Detta innebar att de såg ekologiska samband mellan djur, växter, mineraler och människor och ifrågasatte den syn som enbart utgår från människornas perspektiv och behov (antropocentrisk). Utdrag ur Ecuadors motion till Rio+20 Utdrag ur Bolivias motion till Rio+20 ”Det är av största vikt att inse tillväxtens begränsningar. Att sträva efter ständig ekonomisk utveckling på en planet med begränsade resurser är ohållbart och omöjligt…” ”…det kapitalistiska systemet är grundorsaken till denna obalans. En obalans som ger företräde åt marknadslösningar och kapitalackumulation istället för att respektera naturen.” ”Konferensen bör uppmuntra erkännandet av naturens rättigheter, det vill säga att fullt respektera naturens existens, dess rätt att bibehålla och återställa dess livscykler, strukturer och evolutionära processer. I detta sammanhang bör stater ha det främsta ansvaret för att vidta åtgärder för att förhindra all förstörelse av miljön.” Inom FN har latinamerikanska länder fört fram skarp kritik av den gröna ekonomin som de beskriver som en form av nykolonialism. I kraftfulla ordalag har länder som Bolivia och Ecuador avvisat idén om kommersialisering av naturkapital, för att istället lägga fram egna alternativa förslag till Rio+20. Ecuadors motion till Rio +20 toppmötet föreslår att en universell deklaration av naturens rättigheter baserad på begreppet Buen Vivir, bör antas av FN. CAOI menar att en sådan deklaration måste kontrolleras av ett juridiskt instrument, där aktiviteter som kränker naturens rättigheter följs upp och döms. En viktig referenspunkt i debatten är klimattoppmötet i Cochabamba i april 2010 där folkrörelser från 140 länder samlades för att debattera klimatfrågan. Cochabambamötet kräver att industriländerna tar sitt ansvar och minskar sina utsläpp med 50 procent från nivån 1990 innan år 2020. Dessutom måste de rika länderna ta ansvar för sina historiska utsläpp av växthusgaser genom att betala en så kallad klimatskuld genom att överföra minst 6 procent av de rika ländernas BNP till utvecklingsländer så att de kan hantera miljökatastrofer som följer i klimatkrisens spår. Andra krav är en global folkomröstning kring klimatfrågan och inrättandet av en internationell miljödomstol. 22 Bolivia har inför Rio+20 lyft frågan om tillväxtens begräsningar och menar att västvärlden måste reducera sin överkonsumtion och exploatering av världens resurser så att harmonin mellan människor och naturen kan återetableras. Länder måste överkomma den snäva ekonomiska logik som legat till grund för de nuvarande diskussionerna om den gröna ekonomin. Bolivia menar istället, likt sociala rörelser och ursprungsfolksorganisationer över hela världen, att den antropocentriska (människocentrerade) syn som legat till grund för debatten, i sig är en del av problemet. Länder behöver tänka om och börja likställa naturens rättigheter med människors. ”Det är otroligt att det är lättare för oss att föreställa oss naturens undergång än kapitalismens undergång.” – Pablo Sólon, Bolivias FN-ambasadör Folkrörelsernas alternativ Bondförnuft: matsuveränitet och agroekologi Under de senaste decennierna har ett nytt koncept, matsuveränitet, vuxit fram bland organiserade småbrukare i Syd för att utmana livsmedelsindustrins växande makt. Medan det globala exportjordbruket allt mer kontrolleras av ett fåtal livsmedelsföretag, livnär 525 miljoner småskaliga jordbruk cirka sjuttio procent av världens befolkning.34 Begreppet matsuveränitet handlar i första hand om att stärka dessa gruppers kontroll över sin egen jordbruksproduktion. Matsuveränitet innebär samhällens rätt att definiera sin jordbruks-, fiske- och livsmedelspolitik utifrån lokala förutsättningar. Nagayets, O. (2005). “Small Farms: Current Status and Key Trends.” Information Brief Prepared for the Future of Small Farms, Research Workshop, Wye College, International Food Policy Research Institute (IFPRI) (2005) 40 Via Campesina, ” Food sovereignty” (2003), http://www.viacampesina.org 34 23 Under de senaste decenniernas utveckling inom jordbrukssektorn har handelsavtal och strukturanpassningsprogram öppnat upp gränserna för mathandeln, vilket har slagit ut lokala matproducenter genom storföretagens prisdumpning. Konsekvensen har blivit att landsbygdsbefolkningen minskat medan samhällens beroende av livsmedelsimport från det stora industrijordbruket ökat. För att stå emot denna utveckling har jordbrukare världen över organiserat sig. Ledande är småbrukarnätverket Vía Campesina som idag representerar cirka 200 miljoner småbrukare, lantarbetare, ursprungsfolk, stadsodlare och jordlösa över hela världen. Genom att i olika former kämpa för och skapa matsuveränitet har dessa jordbrukare börjat växa som en politisk röst. FN:s specialrapportör för rätten till mat, Oliver de Schutter, publicerade 2011 en rapport som menar på att ett kemikaliefritt, diversifierat och hållbart jordbruk - så kallat agroekologiskt jordbruk - kan vara både högproduktivt och stärka samhällens ekonomiska självförsörjning.35 Rapporten beskriver agroekologi som ett sätt att förbättra jordbrukssystem genom att efterlikna naturliga processer och på så sätt skapa nyttig biologisk samverkan mellan olika delare i ett ekosystem. På så sätt undviks användning av växtgifter. Jorden kan förbättras genom att använda det biologiska material som finns på plats och genom att se till att den biologiska aktiviteten i jorden ökar. Med tillräckligt stöd skulle agroekologi kunna fördubbla världens livsmedelsproduktion i vissa regioner inom en tio års- period.36 FN-studier av agroekologiska projekt i mer än 57 länder visade att jordbrukarnas skördar i genomsnitt ökade med 80 procent genom att använda agroekologiska metoder. Samtidigt lindrar de klimatförändringarna och minskar fattigdomen på landsbygden.37 Ett diversifierat småjordbruk dämpar klimatförändringarna eftersom en mångfald av växter på dessa ekologiska farmer minskar riskerna vid extrema vädertillstånd och skadeangrepp som kan komma som en följd av klimatförändringar. Dessutom minskas klimatpåverkan på grund av att mer kol binds i jorden och växthusgaser inte släpps ut i atmosfären i samma omfattning. De Schutter, O. ”Agroecology and the right to food” (2010) http://www.srfood.org/images/stories/pdf/officialreports/20110308_a-hrc-16-49_agroecology_en.pdf 36 De Schutter, O. ”Agroecology and the right to food” (2010) http://www.srfood.org/images/stories/pdf/officialreports/20110308_a-hrc-16-49_agroecology_en.pdf 37 De Schutter, O. ”Agroecology and the right to food” (2010) http://www.srfood.org/images/stories/pdf/officialreports/20110308_a-hrc-16-49_agroecology_en.pdf 35 24 ”Vi kommer inte att lösa hungerproblemen eller stoppa klimatförändringar genom industriellt jordbruk på stora plantager. Lösningen ligger i att stödja småskaliga jordbrukares kunskaper och erfarenheter och öka deras inkomster så de kan bidra till utvecklingen på landsbygden.” - Olivier De Schutter, i FN-rapporten Om rätten till mat Det handlar således som att skapa närings- och energikretslopp istället för att basera produktionen på ett stadigt flöde av insatser (handelsgödsel, bekämpningsmedel med mera). Grundläggande i detta är att odla en mångfald av arter som är anpassade till förutsättningarna på plats, samt att se odling som en helhet snarare än som producerande av enskilda grödor. Vía Campesinas definition av matsuveränitet 1996 lanserade det globala småbrukarrörelsen Vía Campesina begreppet matsuveränitet, som förutom tillgång till mat innefattar rätten för människor att själva bestämma över sin matproduktion. I definitionen ingår riktlinjer som föreskriver prioritering av: lokal jordbrukproduktion, jordreformer ekologiskt hållbara jordbruksmetoder och länders rätt att skydda sig mot dumpade varor. Matsuveränitet kräver också folkligt deltagande i beslutsfattande som rör jordbruksfrågor, med särskild hänsyn till kvinnors roll i småjordbruket. Lokalt jordbruk som i första hand är avsett för den egna befolkningen skall prioriteras. Bönder och jordlösa skall få tillgång till jord, vatten, utsäde och krediter. Genmodifierade organismer (GMO) ska bekämpas och tillgång till utsäde skall inte begränsas av patenträttigheter. Bönder och lantarbetare skall ha rätt att producera livsmedel och konsumenterna rätt att själva påverka vad de äter och hur det produceras. 40 25 BUEN VIVIR- Ursprungsfolkens förslag I Latinamerika har ursprungsfolk lyft in idén om Buen Vivir/Sumak Kawsay38 i debatten om alternativ till dagens kapitalistiska system med sina multipla kriser. Ytterst handlar det om att omdefiniera människors vällevnad och sätta den i relation till naturen. Inspirationen hämtas från de ca 50 miljoner människor som tillhör 400 olika ursprungsfolk i regionen, där synen om den ultimata livskvaliteten tar hänsyn till en ekologisk, social, kulturell och ekonomisk hållbarhet. Med diskussionen om Sumak Kawsay vill ursprungsfolk fånga upp mångkulturella och kollektiva formuleringar av framtidsmodeller, bland annat genom medvetna ansträngningar för att avkolonisera det hittills dominerande tankesättet Det handlar om att aktivt ifrågasätta sätten att se på ”utveckling”,”tillväxt”, ”arbete” och ”ekonomi” Exempelvis kan man ifrågasätta definitionen av ”utveckling” som en positiv synonym för ekonomisk och materiell tillväxt med tanke på de ödesdigra konsekvenserna dessa medfört för miljö och människor.39 . Man varnar även för att enbart sätta nya ”förnamn” till ordet utveckling såsom ”hållbar utveckling” eller ”ekologisk utveckling”. Ursprungfolken vill snarare problematisera utvecklingens logik och bygga helt nya alternativa tankesätt.40 Diskussionen om Buen Vivir ses därmed som ett försök att återta livets mening. Det handlar inte enbart om att kritisera det kapitalistiska systemet utan även om att försöka tänka och ”lära om”41 för att därmed kunna formulera nya samhällsmodeller.42 51Därmed vill ursprungsfolksrörelsen sätta fokus på livskvalitet utan att begränsa den till ägande, omfördelning och konsumtion. Folkrörelserna, inte minst ursprungsfolksrörelserna, har hittills sett till att Buen Vivir nämns i två grundlagar; den bolivianska från 2007 och den ecuadorianska från 2008.43 38 Bokstavligen kan begreppet översättas som Ett gott Levende. ALAI La agonía de un mito: Cómo reformular el ”desarrollo” (juni 2009) 40 ALAI: Buen Vivir: Germinando alternativas al desarrollo (feb.2011) 41 ALAI : Sumak Kawsay –recuperar el sentido de vida (feb.2010) 42 Buen Vivir/Vivir bien Filosofía, políticas, estrategias y experiencias regionales andinas. CAOI(2010) 43 Bolivias grundlag: Andra kapitel om Statens principer, värden och ändamål, Artikel 8 (2007) Ecuadors grundlag Andra kapitel, Det Goda Livets Rättigheter(2008) 39 26 Våra krav Inom ramen för nätverket Global Rättvisa Nu44 har vi lyft följande krav: Ja till folkligt inflytande över miljöpolitiken och stärkt rättsligt skydd av miljön och mänskliga rättigheter och Nej till att göra miljön och mänskliga rättigheter till handelsvaror Rätten till mat, en säker livsmiljö och en god hälsa ska inte vara spekulationsobjekt på globala marknader. Det gäller även dricksvatten, luften vi andas och ekosystemen. Vi säger nej till rovdrift av naturresurser och att miljö och mänskliga rättigheter är handelsvaror som styrs av kortsiktiga vinstintressen. Det behövs ett juridiskt bindande avtal avseende miljö och mänskliga rättigheter för transnationella företag, samt en FN-deklaration som skyddar naturens rättigheter. För att göra detta behövs jämställt folkligt inflytande i demokratiska processer på alla nivåer i samhället. Vi uppmanar varje människa att engagera sig i demokratiska folkrörelser, och att i vardaglig och politisk handling inleda den omställning som så väl behövs både lokalt och globalt. Ja till rättvis omställning på lokal, nationell och internationell nivå För att alla i världen och framtida generationer ska få möjlighet att leva ett gott liv måste vi gemensamt inleda en rättvis, jämlik och jämställd omställning av våra samhällen. En sådan omställning kan växa fram både genom samarbete i bostadsområden, kommunala och nationella beslut och genom internationell samverkan där lösningar väljs som är långsiktigt hållbara såväl ekonomiskt och miljömässigt, som kulturellt och socialt. De svenska AP-fondernas kapital bör Nätverket GlobalRättvisa.Nu bildades 2010 för att samla den svenska miljö- och solidaritetsrörelsen. Tillsammans, i ett gemensamt folkbildnings- och opinionsarbete, vill vi främja en hållbar och rättvis värld, där allas mänskliga rättigheter garanteras. Ett 40-tal föreningar och folkhögskolor engagerar sig i nätverket. Läs mer på: http://globalrattvisa.nu/ 44 27 användas för den nödvändiga omställningen, istället för att placeras i gruv- och oljebolag och annan verksamhet som skapar miljöproblem. I Sverige behöver vi bland mycket annat en kraftigt utbyggd tåg-, buss- och spårvägstrafik med låga priser och bra kvalitet, detta är ett samhällsintresse. Gemensamt ägda bolag som Vattenfall skall gå före i klimatomställningen. Ja till klimat- och miljörättvisa och internationell solidaritet Vi uppmanar den svenska regeringen att utveckla ett offentligt ansvarstagande för miljö, mänskliga rättigheter och en rättvis omställning. Trots flera decennier av global tillväxt finns det närmare en miljard barn, kvinnor och män som tvingas att gå och lägga sig hungriga varje kväll. Det är fler antal människor som hungrar idag än det var för 40 år sedan. Den europeiska industrialiseringen har skett genom en ohämmad och flera sekel lång exploatering av människor och miljö i Asien, Afrika och Latinamerika. Nu måste vi ta vårt ansvar för denna skuld till utvecklingsländerna, inte minst vad gäller våra utsläpp av växthusgaser och fattigdomsbekämpning. Medan de rika länderna har stått för 75 procent av utsläppen, är det människor i fattiga länder som är mest sårbara och drabbas hårdast av konsekvenserna av den globala uppvärmningen. Klimatförändringarna ökar dessutom ojämlikheten mellan kvinnor och män, då kvinnor är de fattigaste av de fattiga. Det är dags att sluta subventionera all miljöskadlig verksamhet, exempelvis fossila bränslen, och att förhindra kapitalflykten från utvecklingsländer. Istället vill vi se internationella skatter på växthusgaser, flyg, finansiella transaktioner, och harmoniserade företagsskatter globalt - så att företag inte kan spela ut nationer mot varandra. Inkomsterna bör användas för klimatinsatser och hållbar och jämställd utveckling i fattiga länder. Vad kan du göra? Tänk globalt: Det är livsviktigt att förstå världen vi lever i. Handelsavtal, storföretags kränkningar av mänskliga rättigheter, livsmedelsspekulation, klimatförändringar – för att agera mot orättvisorna i världen är det viktigt att först förstå dem. Gärna tillsammans med andra. En bra start är att läsa vidare på internet eller beställa material på ditt lokala bibliotek. Gör det tillsammans, genom att starta en studiecirkel eller sök dig till en folkhögskolekurs i t.ex. i global utveckling. Att annat sätt är att söka upp organisationer och lokalgrupper där du bor. Ofta hålls informationsträffar och spännande föreläsningar nära dig. Se våra material- och organisationstips på nästa sida. Agera lokalt: Förändring kommer aldrig bara genom studier utan även genom engagemang. Människor behöver organisera sig för att ta makten över sina liv. Just nu, överallt i landet, pågår initiativ för att organisera ekologiska inköpsföreningar, stadsodlingar, olika former av kooperativ, kollektivt resande, med mera. Gemensamt för allt detta är att människors delade behov står i centrum. Det är vi som den centrala drivkraften – inte marknaden eller vinstintressen. (Se i faktaruta nedan hur du hittar grupper för att engagera dig). 28 Påverka: De lagar och regler vi har i ett samhälle är alltid en spegelbild av det samhällets politiska horisont. Under mänsklighetens historia har denna politiska horisont alltid varit rörlig. Vad som är möjligt och omöjligt beror på oss. Vi har en möjlighet att förändra detta genom att sprida idéer och delvis genom att påverka våra lagskrivare – våra politiker. Varje människa har rätt att ta fram medborgarförslag. Det kan handla om att införa gratis kollektivtrafik i sin kommun eller att förbjuda uppköpen av genmodifierade produkter i offentliga upphandlingar. Gränserna för vad som är möjligt definieras enbart av varje samhälles politiska horisont. ”Utopin finns vid horisonten. Jag rör mig två steg framåt, den rör sig två steg längre bakåt. Jag går tio steg framåt och horisonten skyndar ytterligare tio steg längre bakåt. Hur mycket jag än går, så når jag den aldrig. Så vad är meningen med utopin? Meningen med utopin är att den får oss att gå.” – Fernando Birri 29 Slutsatser Den här rapporten ifrågasätter de lösningar som politiker och ekonomer nu lyfter fram inför Rio+20, som menar att en grön ekonomi kan lösa världens miljö- och fattigdomsproblem. Lösningar som grundas i en drömvision av att vår världsekonomi ska kunna fortsätta växa utan att spränga jordens ekologiska gränser. Visst har vi blivit resurssnålare och miljövänligare, men förbättringarna har hittills varit på marginalen - de har med råge ätits upp av den ekonomiska tillväxten och ökat konsumtionen. Medan den gröna ekonomin målar upp en tilltalande framtidsbild och föreslår en del positiva åtgärder, som minskningar i subventioner till fossila bränslen, handlar det bredare åtgärdsprogrammet om att stärka och återuppliva ett ekonomiskt system i kris. Men utvecklingsmodellen har slutat att leverera. Vi är instängda i konsumtionens järnbur, på väg ner i en social lågkonjunktur. Vi är beroende av ekonomisk tillväxt - annars havererar ekonomin – som ger oss allt mindre och kostar allt mer, ekologiskt och socialt. Slutsatsen är att verkliga lösningar endast är de som utmanar grunderna i hela vårt ekonomiska system. Den gröna ekonomin innebär att naturkapital och hela ekosystemet förvandlas till handelsvaror för att ytterligare utöka storföretagens kontroll. Jordbruk och matproduktion är både de främsta orsakerna till och möjliga lösningar på världens miljö-, klimat och sociala problem. Industriell matproduktion är en viktig orsak till miljömässiga och sociala skador och behöver snarast reduceras i storlek och betydelse. Makten över maten och produktionen på landsbygden har med förödande konsekvenser flyttats från lokala producenter till ett globalt och aggressivt livsmedelssystem. Lösningen är en agroekologisk livsmedelsproduktion, vilket redan praktiseras av miljontals livsmedelsproducenter – och som med stöd kan bevara den biologiska mångfalden, bidra till att minska klimatförändringarna och höja människors levnadsstandard. Inspirerande och värd att följa upp är diskussionen kring Det Goda Livet och paradigmskiftet. Även tankesätt i Europa måste göra sig av med koloniala laster och nya alternativa samhällsmodeller diskuteras. Den senaste tiden har alltfler tillväxtkritiska röster börjat höras och artikuleras inte minst i Sverige. Lokala omställningsinitiativ håller på att ta form och alltfler inser att det är viktigt att agera lokalt för att förändra globalt. Viktigt i sammanhanget är dock att vårt lokala engagemang inte får oss att glömma bort de globala samband, den ojämlika maktordningen i världen och solidariteten. Det är viktigt att vi inte ”lämnar räkningen” till framtida generationer samtidigt som vi tar vårt globala ansvar och inte ”skickar räkningen” till nutida generationer i Syd. 30
© Copyright 2024