STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 2011-09
1 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 DOM 2011-09-07 Meddelad i Stockholm Mål nr T 18248-04 KÄRANDE DeLaval International Aktiebolag, 556012-3928 Box 39 147 21 Tumba Ombud: Advokat Ulf Dahlgren Advokatfirman Lindahl KB Box 1065 101 39 Stockholm SVARANDE 1. Lely Industries N.V. Weverskade 110 NL-3147PA Maassluis Nederländerna 2. Lely Sverige Aktiebolag, 556513-8574 Box 241 611 25 Nyköping Ombud för 1-2: Advokat Ragnar Lundgren Gozzo advokater HB Grevturegatan 13 B 114 46 Stockholm ______________________ DOMSLUT 1. Lely Industries N.V och Lely Sverige Aktiebolag ska solidariskt till DeLaval International Aktiebolag betala 30 005 000 kr, jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 24 september 2008 till dess betalning sker. 2. Lely Industries N.V och Lely Sverige Aktiebolag ska solidariskt ersätta DeLaval International AB dess rättegångskostnad med 999 090 kr, varav 740 000 kr avser ombudsarvode, jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 7 september 2011 till dess betalning sker. Dok.Id 953451 Postadress Box 8307 104 20 Stockholm Besöksadress Scheelegatan 7 Telefon Telefax 08-561 654 70 08-561 650 05 E-post: [email protected] www.stockholmstingsratt.se Expeditionstid måndag – fredag 08:00-16:00 2 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 DOM T 18248-04 2011-09-07 3. Lely Industries N.V och Lely Sverige Aktiebolag ska solidariskt ersätta DeLaval International AB dess rättegångskostnad i hovrätten med 365 700 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 1 mars 2008 till dess betalning sker. _______________ 3 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 DOM T 18248-04 2011-09-07 BAKGRUND DeLaval International Aktiebolag (DeLaval) har innehaft det svenska patentet 8202278-1 (patentet), benämnt sätt att mjölka och anordning härför. Skyddstiden för uppfinningen enligt patentet löpte ut den 8 april 2002. Uppfinningen enligt patentet avser ett sätt och en anordning vid mjölkning av lösdriftskor som själva söker sig till för utfordring inrättade bås där de automatiskt identifieras och utfordras med hjälp av en till identifierings- och utfordringsanordningarna ansluten dator. Datorn utnyttjas för registrering av de tidpunkter varje ko mjölkas och för att i samband med identifieringen av en ko som söker sig till utfordringsbåset för att äta – om en förutbestämd tid förflutit sedan föregående mjölkningstillfälle – aktivera en anordning för automatisk anbringning av mjölkningsorgan på kons juver och igångsättning av en mjölkningsoperation. Uppfinningen har som ändamål att, i jämförelse med tidigare djurhållning, höja mjölkproduktionen och reducera behovet av manuellt arbete. Tingsrätten fastställde i en mellandom den 30 november 2006 att Lely Industries N.V. och Lely Sverige AB (nedan gemensamt benämnda Lely) hade gjorde intrång i De Lavals patent genom att bl.a. tillverka och sälja automatisk mjölkningsutrustning (en mjölkningsrobot) benämnd Lely Astronaut X-pert. Svea hovrätt fastställde domen den 10 mars 2008, mål T 10183-06. Domen har vunnit laga kraft. I målet återstår att pröva DeLavals yrkande om skadestånd på grund av Lelys intrång i patentet under tiden 1999 – den 8 april 2002. Tingsrätten har i ett tidigare mål mellan parterna prövat frågan om ersättning för patentintrång avseende det av Lely tidigare tillämpade s.k. mjölkningskriteriet. Domen den 29 juni 2007 i mål T 8372-03 överklagades till Svea hovrätt som i en dom den 17 februari 2009, mål T 5823-07, förpliktade Lely att betala ersättning till DeLaval för utebliven försäljning avseende fyra robotar och för utnyttjande avseende ytterligare tre 4 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 DOM T 18248-04 2011-09-07 robotar. Domen överklagades till Högsta domstolen, som i en dom meddelad den 24 maj 2011 i mål T 1306-09 har förklarat att DeLavals ersättningsanspråk är preskriberade utom såvitt avser två av de mjölkningsrobotar som DeLavals talan avsåg. YRKANDEN M.M. DeLaval International Aktiebolag har yrkat att Lely Industries N.V. och Lely Sverige Aktiebolag ska förpliktas att till DeLaval International Aktiebolag solidariskt betala 32 552 530 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 24 september 2008 till dess betalning sker. Lely har medgett att till DeLaval betala 3 135 000 kr och i övrigt bestritt yrkandet. Lely har vitsordat ränteyrkandet och yrkandet avseende skälig ersättning. Beträffande skadeståndet har Lely inte haft någon invändning mot beräkningssättet. Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader. DeLaval har även yrkat ersättning för rättegångskostnader i hovrätten med 365 700 kr. GRUNDER DeLaval DeLaval har, så länge patentet var i kraft, varit innehavare av patentet. Patenttiden löpte ut den 8 april 2002. Svea hovrätt har genom dom som vunnit laga kraft fastställt tingsrättens mellandom i målet att, vid avgörandet av återstående del av målet, bedömningen ska utgå från att Lely genom att tillverka, låta tillverka, marknadsföra eller använda automatisk mjölkningsutrustning i omstämt utförande har gjort intrång i patentet. 5 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 DOM T 18248-04 2011-09-07 Lely är på grund av intrång i patentet skyldigt att betala ersättning för utnyttjandet av uppfinningen enligt patentet samt ersättning för den ytterligare skada som intrånget har medfört. Skadans storlek uppgår till det yrkade beloppet. DeLaval bestrider att dess anspråk på ersättning till någon del är preskriberad. Lely DeLaval väckte talan mot Lely den 7 december 2004. Den relevanta tidsperioden i målet är därför den 7 december 1999 – den 8 april 2002. Under denna tid sålde Lely 57 robotar i Sverige. Preskription har inträtt beträffande två robotar som såldes före den 7 december 1999. Det av Lely medgivna beloppet avser skälig ersättning avseende 57 robotar på det sätt som DeLaval har anfört. Lely bestrider att DeLaval har lidit någon skada på grund av förlorad försäljning eftersom köparna, vid en utebliven försäljning från Lelys sida, ändå inte hade köpt DeLavals robot under tiden fram till patenttidens utgång den 8 april 2002. UTVECKLING AV TALAN DeLaval Inledning DeLaval tillverkar och säljer en mjölkningsrobot kallad VMS. Lely tillverkar och säljer en mjölkningsrobot kallad Lely Astronaut. Robotarna utför automatisk mjölkning av frigående kor. Från kundsynpunkt är de relativt likvärdiga. DeLaval och Lely har ungefär samma totala försäljningsvolym och står gemensamt för cirka 90 procent av all försäljning av mjölkningsrobotar på världsmarknaden. VMS dominerar den svenska marknaden. Sedan starten år 1998 har DeLaval sålt 810 VMS i Sverige. 6 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 T 18248-04 DOM 2011-09-07 Skadeståndsberäkning Lely har under den i målet aktuella tiden sålt 59 mjölkningsrobotar på den svenska marknaden. Den skäliga ersättningen uppgår till 3 245 000 kr beräknat som fem procent på nettoförsäljningspriset 1 100 000 kr per enhet, dvs. 55 000 kr per enhet. Ersättningsyrkandet är beräknat på de försäljningsuppgifter som Lely har lämnat. Beräkningen av den skäliga ersättningen för uppfinningen enligt patentet framgår ovan. Skadeståndet avseende utebliven försäljning har beräknats enligt följande. DeLavals täckningsbidrag per såld VMS vid köp av en respektive två VMS har varierat under åren 1999 och 2002 enligt följande. Täckningsbidrag per VMS År 1999 2000 2001 2002 Täckningsbidrag 1 VMS 450 000 560 000 740 000 910 000 Täckningsbidrag 2 VMS 370 000 480 000 650 000 760 000 Lely har under samma period sålt robotar enligt följande Sålda robotar År 1999 2000 2001 2002 Antal - 11 4 10 - 18 10 6 1 robot per avtal Antal 2 robot per avtal I beräkningen bortses från positiva förändringar av täckningsbidraget för tilläggsutrustning. I stället har som ett fast belopp för tilläggsutrustning lagts till 160 000 kr per såld VMS. Från täckningsbidraget avgår DeLavals rörliga försäljningskostnad om 50 000 kr per VMS. 7 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 DOM T 18248-04 2011-09-07 Förlorade täckningsbidrag År 1999 2000 - 2001 2002 17 990 000 11 000 000 15 420 000 Detta leder till förlorade täckningsbidrag för perioden med totalt 44 410 000 kr, varav DeLaval yrkar 73,3 procent eller 32 552 530 kr. Yrkandet avseende ersättning för ytterligare skada reduceras med samma belopp som ersättning för utnyttjande utdöms för samma enhet. Preskriptionsfrågan När det gäller Lelys invändning om preskription har DeLaval hävdat i första hand att Lelys verksamhet avseende mjölkningsroboten ska ses som ett fortlöpande intrång och att preskriptionstiden därför ska räknas från den tidpunkt då intrångshandlingarna upphörde. DeLaval har anfört att Lelys verksamhet har bestått i kontinuerliga och successiva åtgärder i form av bl.a. marknadsbearbetning samt försäljnings- och installationsarbeten, vilka har inneburit intrång. I andra hand har DeLaval gjort gällande att man bör se till varje försäljning av mjölkningsroboten separat och att varje sådan försäljning består av en serie intrångshandlingar, bestående i t.ex. avtal, leverans, installation och driftssättning. Fullständig skada har enligt DeLaval inte uppstått förrän Lely har överlämnat roboten till mjölkbonden, eftersom Lely dessförinnan har haft möjlighet att avbryta affären. De två robotar som såldes före den 7 december 1999 bör därför räknas med i ersättningsunderlaget. Förlorad försäljning Vid bestämmandet av ersättning för den ytterligare skada som intrånget har medfört bör utöver ersättning på grund av förlorad försäljning beaktas att intrånget skett vid en tidpunkt som var mycket känslig för DeLaval, som var i färd med att introducera VMS 8 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 DOM T 18248-04 2011-09-07 och exploatera det upparbetade intresset för denna. DeLaval åtnjöt ett stort förtroende på marknaden och det fanns ett stort intresse för VMS. Lelys introduktion på marknaden av sin robot innebar att Lely kunde etablera sig utan konkurrens och därigenom uppnå en position på marknaden som medförde fördelar även efter det att patentet hade upphört. Detta hade annars inte varit möjligt. DeLaval hade möjlighet att ta upp försäljningsorder under hela den tid som är aktuell i målet. Det bör beaktas att DeLaval och Lely dominerar marknaden och att andra tillverkares marknadsandel är mycket liten. Generellt gäller att VMS hade utgjort ett alternativ till Lelys robot och att det inte fanns några andra verkliga alternativ på den svenska marknaden. DeLaval gjorde testinstallationer av VMS på fem gårdar under slutet av år 1998 och början av år 1999. Dessa robotar såldes sedan till testvärdarna till rabatterat pris. DeLaval hade vid denna tidpunkt lång erfarenhet av vad som krävs för en smidig ”kotrafik” från de installationer av s.k. milking parlors som utförts i många länder. Vid sådan mjölkning förs en grupp kor till parlorn för mjölkning. Dessa kunskaper och erfarenheter om kors beteende ledde fram till att DeLaval utarbetade ett fullständigt koncept för automatiserad mjölkning, innebärande användning av automatiserade grindar för styrning av kotrafiken och en helintegrerad lösning för såväl utfordring som mjölkning. Utifrån detta koncept ställde DeLaval vissa krav på anpassning av stallmiljön för att gården skulle bli testvärd, i syfte att skapa ett fungerande system. Lely hade inte DeLavals erfarenheter och valde ett enklare koncept genom att installera sin robot i befintliga stallmiljöer. DeLavals säljorganisation fick tillstånd att ta upp order under hösten 1999. Från september 2000 har DeLaval bedrivit reguljärt försäljningsarbete. Det innebär att när det gäller Lelys försäljning av 59 enheter hade DeLaval fram till utgången av patenttiden den 8 april 2002 möjlighet att ta upp order, vilket skulle ha lett till leverans av VMS under eller efter patenttiden. 9 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 DOM T 18248-04 2011-09-07 DeLaval ökade snabbt sin försäljning när den kom igång i slutet av år 1999 och kom under de närmast följande åren att dominera över Lely på den svenska marknaden. DeLaval hade leveranskapacitet, vilket styrks av i målet ingiven försäljningsstatisktik. DeLaval bestrider Lelys påstående att kunder skulle ha varit beredda att vänta ut patenttiden till förmån för Lely eller valt ett annat alternativ än VMS. Det som Lely har påstått om att DeLaval har avstått från att offerera eller leverera VMS till kunder kan hänföra sig till antingen de fem testgårdarna, vid vilka DeLaval krävde anpassning av stallmiljön, eller den allra första tiden efter det att reguljär försäljning hade påbörjats innan service av VMS var fullt ordnad i hela landet. Dessa omständigheter inverkade dock inte på DeLavals försäljningsmöjligheter om man ser till hela tidsperioden fram till den 8 april 2002. Under år 2001 och början av år 2002 var servicen tillräckligt utbyggd för att DeLaval skulle ha varit berett att skriva försäljningsavtal med de kunder som Lely sålde sin robot till. Lely Inledning Lely började utveckla en mjölkningsrobot i början av 1990-talet. När DeLavals utvecklingsarbete kom igång år 1995 hade Lely redan etablerat sig i Europa med en fungerande mjölkningsrobot. DeLaval hade en stark ställning bland svenska bönder men det var känt att DeLaval inte hade löst de tekniska problem som är förknippade med mjölkningsrobotar. För de enskilda bönderna utgjorde förvärvet av en mjölkrobot en avsevärd investering. Verksamheten var beroende av att mjölkningssystemet fungerade. Vid den i målet aktuella tiden fanns det andra leverantörer av mjölkrobotar i Sverige. 10 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 DOM T 18248-04 2011-09-07 Skadeståndsberäkning – utebliven försäljning Lely bestrider att DeLaval har lidit skada i form av utebliven försäljning. För de personer som har köpt Lelys mjölkningsrobotar har i de allra flesta fall, av varierande skäl, DeLavals robot VMS inte utgjort ett alternativ. DeLaval har i vissa fall inte lämnat offert vid förfrågan, på grund av att bolaget inte hade en färdigutvecklad robot att leverera och/eller för att DeLaval saknade en organisation för service av roboten. I andra fall har potentiella kunder fått offert men samtidigt information om att roboten i så fall skulle vara en försöksanläggning och att det förutsattes att kunden var villig att bygga om sin ladugård i enlighet med DeLavals ritningar. I vissa fall uppfyllde DeLavals robot inte önskad prestanda. Kunderna har i samtliga ovan nämnda fall valt att köpa Lelys mjölkningsrobot. Lely var sedan mitten av 1990-talet en etablerad leverantör av väl fungerande mjölkningsrobotar i Europa. Svenska bönder besökte Lelys anläggningar i Centraleuropa och kunde konstatera att anläggningarna hade god prestanda och tillförlitlighet. DeLaval låg betydligt efter i utvecklingen. DeLaval påbörjade reguljär försäljning av VMS först under 2000-talet, troligen år 2001. Flertalet av de bönder som köpte Lelys robot hade inte förtroende för DeLavals robot när den lanserades och under betydande tid därefter. VMS var långsammare än Lelys robot och känd för att inte fungera tillförlitligt. Investeringens storlek och anläggningens betydelse för den enskilde mjölkproducentens försörjning förklarar varför intressenter valde bort VMS som alternativ under den aktuella tiden. För potentiella köpare av mjölkningsrobotar stod inte valet mellan Lelys och DeLavals robotar, utan mellan å ena sidan Lelys robot och å andra sidan att behålla manuell mjölkning, köpa en robot av märket Fullwood eller Westfalia eller att vänta till dess DeLavals ensamrätt upphörde den 8 april 2002. Vissa hade upphört med mjölkproduktionen om Lelys robot inte hade varit tillgänglig. 11 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 DOM T 18248-04 2011-09-07 Preskriptionsfrågan Talan om ersättning för patentintrång får avse skada endast under de fem senaste åren innan talan väcktes. Preskription inträdde den 7 december 1999, eftersom talan väcktes den 7 december 2004. Lely sålde två robotar före den 7 december 1999 med leverans, installation och/eller igångkörning efter preskriptionstidpunkten. När avtal träffas om försäljning av en robotenhet uppstår en skada för patenthavaren, i första hand i form av utebliven licensavgift. Vid det tillfället inträder en rätt för patenthavaren till ersättning för nyttjandet av uppfinningen i form av royalty beräknad på försäljningspriset. Det förhållandet att avtalet följs av leverans, installation och driftssättning grundar inte rätt till ytterligare eller ny ersättning för nyttjandet. Lely bestrider att någon ny eller ytterligare skada uppstår genom leverans, installation eller driftssättning av den sålda roboten. Skadan är fixerad och preskriptionstiden bör räknas från det att skadan inträffade. Det successiva betraktelsesättet är tillämpbart vid varje ny försäljning. Vid varje sådan ny enskild försäljning uppstår en ny skada. Preskriptionstiden avseende skada i form av skälig ersättning börjar alltså löpa vid tidpunkten för försäljningsavtalet. Det uppstår inte någon ny preskriptionstidpunkt till följd av att den genom avtalet försålda enheten senare levereras, installeras och driftssätts. Beträffande skada på grund av utebliven försäljning uppstår skadan i och med försäljningsavtalets undertecknande. Efterföljande handling i form av leverans, installation och driftsättning utgör intrångshandlingar vilka kan orsaka ny skada. Det åligger rättsinnehavaren att styrka den nya skadan vid varje sådan händelse. Vid fortlöpande intrång bör preskriptionstiden räknas från den första tidpunkten då skada inträdde om inte rättsinnehavaren kan styrka en annan fördelning över tiden. Det har DeLaval inte 12 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 DOM T 18248-04 2011-09-07 gjort. Preskriptionstiden för utebliven försäljning börjar således löpa vid avtalets ingående. BEVISNING Parterna har åberopat skriftlig bevisning. På DeLavals begäran har hållits vittnesförhör med Jan-Ove Nilsson, Göran Sandström, Wender Johansson, Göran Nilsson, Göran Karlsson, Torsten Andersson, Bengt-Ove Wigholm, Jan Andersson, Karl-Erik Pettersson, Stefan Benteke, Sören Holmgren, Roger Arvidsson, Lars Alriksson, Urban Georgsson, Jan-Erik Carlsson, Anders Bengtsson och Lars Assarsson. På Lelys begäran har hållits vittnesförhör med Anders Bäckström, Anders Hantoft, Anders Nilsson I, Anders Nilsson II, Bengt Bengtsson, Bengt-Erik Berglund, Benny Johansson, Bertil Jönsson, Christer Eriksson, Dag Arvidsson, Daniel Karlsson, Erik Lindström, Lage Danielsson Lars Berggren, Lennart Johansson, Niclas Alfredsson, Nils-Erik Resoluth Ove Holmberg, Per Eriksson, Robert Bylund, Stefan Hardselius, Roland Vidarsson, Göran Holmberg, Harry Bäckström, Ingmar Arvidsson, Peter Marklund, Stephan Johansson, Sven Göransson, Sven Karlsson, Sören Myrestam,Torbjörn Larm och Ulf Söderlund. Samtliga förhör, förutom förhören med Jan-Ove Nilsson, Göran Sandström och Lars Assarsson, har hållits per telefon. DOMSKÄL Inledning Genom den tidigare meddelade mellandomen i målet har fastställts att Lely har gjort intrång i DeLavals patent genom att bl.a. tillverka och sälja automatisk mjölkningsutrustning i vilken ingick en programvara innefattande det s.k. nya mjölkningskriteriet. 13 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 DOM T 18248-04 2011-09-07 Enligt 58 § första stycket patentlagen i dess lydelse före den 1 april 2009 ska den som uppsåtligen eller av oaktsamhet har begått patentintrång betala skälig ersättning för utnyttjandet av uppfinningen samt ersättning för den ytterligare skada som intrånget medfört. Av lagrummet framgår att, vid bestämmande av ersättningens storlek, hänsyn ska tas även till patenthavarens intresse av att intrång inte begås och övriga omständigheter av annan än rent ekonomisk betydelse. Av andra stycket framgår vidare att om någon begått patentintrång utan uppsåt eller oaktsamhet, ska han betala ersättning för utnyttjandet om och i den mån det är skäligt. I tredje stycket föreskrivs att talan om ersättning för patentintrång endast får avse skada under de fem senaste åren innan talan väcktes. En omständighet av annan än ekonomisk betydelse som kan beaktas vid bestämmandet av ersättningens storlek är om intrånget har skett vid en för patenthavaren ogynnsam tidpunkt. t.ex. under den inledande marknadsföringen av en produkt enligt patentet. DeLavals talan avser såväl skälig ersättning för utnyttjandet av uppfinningen som ersättning för ytterligare skada. DeLavals talan innefattar ett påstående om att Lelys intrång har skett uppsåtligen, eller i vart fall av grov oaktsamhet, mot bakgrund av att Lely var väl medvetet om DeLavals patent. Lely har invänt att det först efter det att tingsrätten tagit ställning till intrångsfrågan rörande det nya mjölkningskriteriet stod klart att Lely hade gjort intrång i patentet. Tingsrätten gör bedömningen att Lely vid det intrång som målet avser har agerat i vart fall oaktsamt. DeLavals talan om ersättning på grund av intrånget avser försäljning av 59 Lelyrobotar vid de tidpunkter som framgår av uppställning i bilaga 1. Lely har medgett att betala skälig ersättning avseende 57 robotar och har i övrigt bestritt yrkandet. 14 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 DOM T 18248-04 2011-09-07 Preskription I domen den 24 maj 2011 i mål T 1306-09 har Högsta domstolen prövat vilken tidpunkt som är utgångspunkten för preskriptionstiden vid patentintrång som begåtts genom en serie intrångshandlingar. I domen slås fast att utgångspunkten för preskriptionstiden bör bestämmas särskilt för varje tillkommande skada till följd av nya intrångshandlingar. Detta innebär i fråga om rätten till ersättning för utnyttjande, som ska motsvara en skälig licensavgift, att skyldighet att betala ersättning uppkommer vid avtalstidpunkten. När det gäller skada i form av utebliven vinst anförs, mot bakgrund av att DeLaval påstått att dess möjlighet att sälja sin egen mjölkningsrobot gick förlorad i de fall där presumtiva köpare ingick köpeavtal med Lely, att det är naturligt att anse att DeLaval drabbades av skadan vid respektive avtalstidpunkt. Högsta domstolen konstaterar att DeLaval inte hade angett vilken annan skada i form av utebliven försäljning som de därefter följande intrångshandlingarna skulle ha medfört. Någon ny preskriptionstid skulle därför inte räknas från tidpunkterna för dessa intrångshandlingar. Lelys eventuella möjligheter att bryta avtalen med köparna inverkar enligt Högsta domstolen inte på utgångspunkten för preskriptionstiden. Sammanfattningsvis slog Högsta domstolen alltså fast att preskriptionstiden beträffande DeLavals anspråk på ersättning skulle räknas från respektive avtalstidpunkt. I målet är DeLavals rätt till ersättning förlorad för skada som inträffat före den 7 december 1999. Det saknas anledning att göra någon annan bedömning i fråga om utgångspunkten för preskriptionstiden i fråga om DeLavals talan i detta mål än den som kommit till uttryck i det ovan redovisade avgörandet. Beträffande två av de robotar som Lely sålde under år 1999 ingicks avtal före den 7 december. Skadan får anses ha uppkommit vid avtalstidpunkterna, den 7 maj 1999 respektive den 8 juni 1999. DeLavals erättningsanspråk såvitt avser dessa två robotar är därför preskriberade. 15 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 DOM T 18248-04 2011-09-07 Skälig ersättning Med hänsyn till tingsrättens ovan redovisade bedömning av preskriptionsfrågan ska yrkandet avseende skälig ersättning för utnyttjandet av uppfinningen enligt patentet bifallas såvitt avser 57 robotar, dvs. i enlighet med Lelys medgivande. Den skäliga ersättningen uppgår till 3 135 000 kr. Utebliven försäljning Det ankommer på DeLaval att visa att bolaget har gått miste om försäljning och därmed förlorat täckningsbidrag avseende mjölkningsrobotar. Genom de uppgifter som lämnats av Jan-Ove Nilsson, utvecklingsansvarig för VMS till år 2000 och därefter VD för DeLavals svenska försäljningsbolag, Göran Sandström, tidigare VD för DeLavals försäljningsbolag samt Lars Assarsson, marknadschef på DeLaval och tidigare regionchef, har sammanfattningsvis följande framkommit rörande DeLavals introduktion av VMS på marknaden. DeLaval utvecklade mjölkningsroboten VMS med början i mitten av 1990-talet. En färdig robot visades upp för ett hundratal inbjudna svenska mjölkbönder på DeLavals testgård, Hamra gård, i september 1998. Det fanns bönder som sett VMS på Hamra år 1998 och ville ha en robot direkt. De ville inte vänta på VMS utan köpte i stället Lelys robot. Under år 1999 installerades VMS på fem gårdar i syfte att testa robotarna i mjölkproduktion. DeLavals avtal med dessa gårdar innebar att bönderna anpassade stallmiljön så att den passade roboten och att DeLavals servicetekniker fanns på plats till slutet av år 2000. VMS skulle godkännas av jordbruksverket och på EU-nivå, vilket skedde år 2000. VMS kunde dock användas efter dispens redan före godkännandet. VMS-roboten visades på Elmia-mässan år 1999. DeLavals säljare började ta upp order under hösten 1999. Serviceorganisationen för VMS byggdes upp successivt över landet. Intresset för VMS var stort. Försäljningen av VMS under i målet aktuell tid fördelar sig på 30 år 2000, 50 år 2001 och 70 år 2002. Vissa kvalitetsproblem avseende VMS förekom initialt. VMS och Lelys mjölkningsrobotar är funktionsmässigt jämförbara. 16 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 DOM T 18248-04 2011-09-07 Wender Johansson, Göran Nilsson, Göran Karlsson, Torsten Andersson, Bengt-Ove Wigholm, Jan Andersson, Karl-Erik Pettersson, Stefan Benteke, Sören Holmgren, Roger Arvidsson, Lars Alriksson, Urban Georgsson och Jan-Erik Carlsson har varit DeLavals säljare av VMS under den i målet aktuella tiden. Av förhören med dem har sammanfattningsvis framgått följande. De Lavals försäljning av robotar under åren 1999-2002 var beroende av en fungerande serviceorganisation. Det fanns i princip inga andra restriktioner beträffande föräljningen av VMS, i vart fall inte efter år 2000. I enstaka fall kunde försäljning inte ske på grund av att serviceorganisationen inte var fullt utbyggd. I några fall valde köpare Lely-robotar på grund av att DeLaval inte kunde leverera omgående. I andra fall valde köpare Lely på grund av att den hade ett något lägre pris än VMS. Anders Bengtsson är mjölkbonde och har uppgett följande. Han och hans far köpte en Lely-robot år 2000. Han hade kontakt med DeLavals säljare Torsten Andersson, som inte fick sälja VMS på grund av att serviceorganisationen inte var utbyggd. Anders Bengtsson ville komma igång med robotmjölkning och valde därför en Lely. Om Lely inte hade funnits på marknaden hade alternativet varit att vänta till dess DeLaval kunde sälja en robot. Andra robotar på marknaden var inte intressanta. Av förhören med de av Lely åberopade vittnena, samtliga mjölkbönder förutom ett vittne som är rektor på en lantbruksskola, som har köpt robotar från Lely under åren 1999-2002 har framkommit sammanfattningsvis följande. Lelys mjölkningsrobotar var från mitten av 1990-talet väl kända på den svenska marknaden genom bl.a. tidningsartiklar. Studieresor, i privat regi, anordnades från Sverige till Holland för bönder som ville se Lely-robotar i funktion. Det fanns en fungerande försäljningsorganisation i Sverige för Lely-robotar. Vissa vittnen övervägde att köpa robotar från Fullwood och i något enstaka fall ett annat märke. VMS utgjorde enligt flera bönder inte något alternativ, eftersom den inte var färdigutvecklad eller inte kunde säljas på grund av att det inte fanns någon serviceorganisation. Vidare har flera vittnen påpekat att DeLavals robot var dyrare och att det var säkrare att köpa av Lely eftersom dess robot hade funnits ett tag på marknaden. De kunde även besöka gårdar som hade 17 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 DOM T 18248-04 2011-09-07 installerat Lely-robotar. Driftssäkerhet och energiåtgång är andra faktorer som vissa vittnen har pekat på, liksom att det gick att installera Lelys robot i en befintlig ladugård medan installation av VMS krävde ombyggnad eller nybyggnad. Vittnena har fått frågan vad de skulle ha gjort om de inte hade fått köpa av Lely förrän efter den 8 april 2002. Flertalet har svarat att de skulle ha väntat. I några fall utgjorde alternativet att lägga ned mjölkproduktionen, i ett annat att i stället för att köpa en robot bygga en ny mjölkgrop. Ett antal vittnen har berättat att de tog in offerter även från DeLaval. Flera av vittnena besökte Hamra och/eller provgårdarna för att se VMS. Samtliga kände till DeLaval och flertalet hade köpt annan utrustning av DeLaval. Det är utrett att DeLaval lanserade sin robot VMS under åren 1998-1999 och att den fanns tillgänglig i vart fall på delar av den svenska marknaden under år 2000. Det har vidare framgått att DeLaval hade en stark ställning på den svenska marknaden för mjölkningsutrustning. Det får vidare anses utrett att Lelys robot och VMS var i princip funktionsmässigt likvärdiga och därmed utbytbara. Vidare har framgått att mjölkrobotar av andra fabrikat än Lely och DeLaval förekom på den svenska marknaden i viss begränsad omfattning. Enligt vad som framkommit vid vittnesförhören utgjorde dessa endast i ett fåtal fall alternativ till Lelys eller DeLavals mjölkningsrobotar. Förekomsten av Lelys robot på marknaden får mot denna bakgrund antas i hög grad ha påverkat DeLavals lansering och försäljning av VMS under den i målet aktuella tiden. Lely hade utan tvekan ett försprång framför DeLaval på den svenska marknaden för mjölkningsrobotar. Det har också framgått av de uppgifter som Lelys vittnen har lämnat att ett stort antal bönder valde Lely av det skälet att dess mjölkningsrobot var etablerad på marknaden och väl beprövad. Lelys ställning på den svenska marknaden var emellertid en följd av att Lely har utnyttjat uppfinningen enligt patentet. Vid bedömningen av hur patentintrånget har påverkat DeLavals försäljning under den aktuella tiden kan därför inte räknas Lely till godo det faktum att ett antal vittnen har uppgett att de valde en Lely-robot av nyss nämnda skäl. Det är dessutom så att om Lely hade respekterat patentet är det inte realistiskt att försäljning och leverans av Lely-robotar i Sverige hade kunnat ske omedelbart efter utgången av patenttiden den 8 18 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 DOM T 18248-04 2011-09-07 april 2002. De uppgifter som köpare av Lely-robotar har lämnat om att de hade varit beredda att vänta ut patenttiden för att köpa en robot från Lely därefter får därför bedömas med försiktighet. Sammantaget leder tingsrättens bedömning i denna del till att DeLaval har styrkt att bolaget har lidit skada avseende utebliven försäljning till följd av Lelys intrång i patentet. DeLavals talan omfattar förlorat täckningsbidrag beträffande 59 robotar. Täckningsbidraget avseende dessa robotar har vid bestämmandet av yrkandet reducerats till 73,3 procent. Detta innebär att DeLavals anspråk på ersättning inte omfattar hela Lelys försäljning under den relevanta perioden. Som framgått ovan är rätten till ersättning beträffande två robotar preskriberad. Utredningen ger vid handen att flertalet av de köpare som valde Lely skulle ha köpt en robot från DeLaval, om inte Lelys robot hade funnits på marknaden. Genom den av Lely åberopade vittnesbevisningen får emellertid anses ha framgått att köpare av 11 robotar inte skulle ha köpt en robot från DeLaval även om Lelys robot inte hade funnits på marknaden. Det är fråga om de köpare som haft som alternativ att lägga ned mjölkproduktionen, köpa en robot av annat märke eller använda någon annan teknik än en mjölkrobot. Tingsrätten finner att DeLaval inte kan anses ha styrkt att DeLaval har gått miste om någon försäljning beträffande dessa robotar. Beträffande köpare av ytterligare 12 robotar har vittnena angett andra skäl för att inte köpa VMS. Bland dem som förklarat att de inte skulle ha köpt VMS finns köpare som har angett sådana skäl som enligt vad tingsrätten har redovisat ovan inte bör tillgodoräknas Lely. Det går inte att med någon grad av säkerhet bedöma hur köpare skulle ha agerat i den hypotetiska situationen att Lely inte hade funnits på marknaden. 19 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 T 18248-04 DOM 2011-09-07 En uppskattning får därför göras, som leder till att DeLaval bör tillgodoräknas erättning för hälften av dessa 12 robotar. Beräkningen av det förlorade täckningsbidraget får då göras som ett genomsnitt av de täckningsbidrag som DeLaval har redovisat, eller 750 000 kr per robot efter tillägg för tilläggsutrustning och avdrag för försäljningskostnader, totalt för sex stycken robotar 4 500 000 kr. Det sagda innebär att DeLaval har styrkt att bolaget är berättigat till skadestånd för förlorat täckningsbidrag avseende totalt 40 robotar, nämligen de sex robotarna som nämnts ovan samt ytterligare 34 robotar. Dessa robotar fördelar sig på relevanta år enligt följande: År 2001 2002 1,1, 1,2,1, 2, 2, 2, 2, 2, 1, 2, 1 1, 2, 1, 1, 2 2,1, 1,2, 1 (19) (8) (7) 3 920 000 1 480 000 2 730 000 (7 x 560 000) (2 x 740 000) (3 x 910 000) 5 760 000 3 900 000 (12 x 480 000) (6 x 650 000) Summa 9 680 000 5 380 000 5 770 000 S:a (efter avdrag om 11 770 000 6 260 000 6 540 000 Antal Sammanlagt täckningsbidrag (En robot per köp) Sammanlagt täckningsbidrag (Två robotar per köp) 1999 2000 3 040 000 (4 x 760 000) 50 000 kr per robot och tillägg med 160 000 kr per robot) Totalt förlorade täckningsbidrag 24 570 000 kr + 4 500 000 kr = 29 070 000 kr. Sammantaget innebär tingsrättens bedömning i denna del att DeLaval har rätt till ersättning för utebliven försäljning av 40 robotar, 29 070 000 kr. Från detta belopp ska 20 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 T 18248-04 DOM 2011-09-07 dras av det som utgått för skälig ersättning för samma robotar, 55 000 kr per robot eller 2 200 000 kr, vilket ger ett ersättningsbelopp avseende utebliven försäljning om 26 870 000 kr. Enligt ovan tillkommer skälig ersättning med 3 135 000 kr. Rättegångskostnader DeLavals talan har i huvudsak bifallits. Det som DeLaval har tappat är av ringa betydelse. Lely ska därför att ersätta DeLaval för rättegångskostnader i tingsrätten samt, på grund av utgången där, avseende målet i Svea hovrätt. DeLaval har yrkat ersättning med 999 090 kr i målet vid tingsrätten samt med 365 700 kr avseende rättegångskostnader i hovrätten i samband med överprövningen av tingsrättens mellandom i intrångsdelen. Lely har vitsordat yrkad ersättning avseende ombudsarvode, 740 000 kr, och utlägg, 2 090 kr samt vittnesersättningar. Lely har överlämnat till tingsrätten att pröva skälighetet avseende yrkat arvode för tekniska biträden (patentchefen Christer Hällgren och civilingenjören Hans Holmgren), 250 000 kr. Tingsrätten finner att den yrkade kostnaden för tekniska biträden får anses vara skäligen påkallad för tillvaratagande av DeLavals rätt. Även den yrkade ersättningen i hovrätten är skälig. HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 2 (DV 401) Överklagande, ställt till Svea hovrätt, ska ha kommit in till tingsrätten senast den 28 september 2011. Prövningstillstånd krävs. Christer Thornefors Kajsa Bergkvist I avgörandet har som tekniskt sakkunniga ledamöter deltagit teknologie doktorn Björn Langbeck och patenträttsrådet Stefan Svahn. Enhälligt. Bilaga 2 Bilaga ANVISNING FÖR ÖVERKLAGANDE – DOM I TVISTEMÅL Den som vill överklaga tingsrättens dom, eller ett i domen intaget beslut, ska göra detta skriftligen. Skrivelsen ska skickas eller lämnas till tingsrätten. Överklagandet prövas av den hovrätt som finns angiven i slutet av domen. Skrivelsen med överklagande ska innehålla uppgifter om Överklagandet ska ha kommit in till tingsrätten inom tre veckor från domens datum. Sista dagen för överklagande finns angiven på sista sidan i domen. Har ena parten överklagat domen i rätt tid, får också motparten överklaga domen (s.k. anslutningsöverklagande) även om den vanliga tiden för överklagande har gått ut. Överklagandet ska också i detta fall skickas eller lämnas till tingsrätten och det måste ha kommit in till tingsrätten inom en vecka från den i domen angivna sista dagen för överklagande. Om det första överklagandet återkallas eller förfaller kan inte heller anslutningsöverklagandet prövas. Samma regler som för part gäller för den som inte är part eller intervenient och som vill överklaga ett i domen intaget beslut som angår honom eller henne. I fråga om sådant beslut finns dock inte någon möjlighet till anslutningsöverklagande. DV 401 • 2008-11 • Producerat av Domstolsverket För att ett överklagande ska kunna tas upp i hovrätten fordras att prövningstillstånd meddelas. Hovrätten lämnar prövningstillstånd om 1. det finns anledning att betvivla riktigheten av det slut som tingsrätten har kommit till, 2. det inte utan att sådant tillstånd meddelas går att bedöma riktigheten av det slut som tingsrätten har kommit till, 3. det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att överklagandet prövas av högre rätt, eller 4. det annars finns synnerliga skäl att pröva överklagandet. Om prövningstillstånd inte meddelas står tingsrättens avgörande fast. Det är därför viktigt att det klart och tydligt framgår av överklagandet till hovrätten varför klaganden anser att prövningstillstånd bör meddelas. 1. den dom som överklagas med angivande av tingsrättens namn samt dag och nummer för domen, 2. parternas namn och hemvist och om möjligt deras postadresser, yrken, personnummer och telefonnummer, varvid parterna benämns klagande respektive motpart, 3. den ändring av tingsrättens dom som klaganden vill få till stånd, 4. grunderna (skälen) för överklagandet och i vilket avseende tingsrättens domskäl enligt klagandens mening är oriktiga, 5. de omständigheter som åberopas till stöd för att prövningstillstånd ska meddelas, samt 6. de bevis som åberopas och vad som ska styrkas med varje bevis. Har en omständighet eller ett bevis som åberopas i hovrätten inte lagts fram tidigare, ska klaganden i mål där förlikning om saken är tillåten förklara anledningen till varför omständigheten eller beviset inte åberopats i tingsrätten. Skriftliga bevis som inte lagts fram tidigare ska ges in samtidigt med överklagandet. Vill klaganden att det ska hållas ett förnyat förhör eller en förnyad syn på stället, ska han eller hon ange det och skälen till detta. Klaganden ska också ange om han eller hon vill att motparten ska infinna sig personligen vid huvudförhandling i hovrätten. Skrivelsen ska vara undertecknad av klaganden eller hans/hennes ombud. Till överklagandet ska bifogas lika många kopior av skrivelsen som det finns motparter i målet. Har inte klaganden bifogat tillräckligt antal kopior, framställs de kopior som behövs på klagandens bekostnad. Ytterligare upplysningar lämnas av tingsrätten. Adress och telefonnummer finns på första sidan av domen. www.domstol.se
© Copyright 2024