1. No category

no 5 | 2011
Så ska landstinget motverka medicinmissbruk
tema: när läkemedel dödar – sidorna 3–5
En hundfika på Grans naturbruksskola
Nygammal metod minskar förlossningsskador
sidan 7
sidan 10
Foto: maria åsÉn
Sunderbyn –
en bra början
AT-läkarna ger sjukhuset toppbetyg
sidan 9
Redaktör:
Ulrika Englund
0920 – 28 43 64
070 – 32 55 750
ö r n åg ra veckor
sedan var jag och såg
Norrbottensteaterns uppsättning av Norénpjäsen Natten
är dagens mor. I föreställningen håller den
alkoholiserade mamman de andra i familjen
i ett järngrepp med sina lögner, sina utbrott
och sin självömkan, oavsett om de försöker
ta sig därifrån eller redan resignerat. Dramat
gjorde ett starkt intryck. Jag kan enkelt
plocka fram minnesbilder som visar döttrarnas förtvivlan, makens maktlöshet och mammans manipulativa manér.
Temat i
detta nummer handlar
också om
missbruk,
sett ur en annan vinkel.
Det finns stora mängder narkotikaklassade
läkemedel i omlopp i samhället. Vissa går att
köpa på internet, andra smugglas in eller
stjäls. Men det förekommer också att missbrukare får narkotikaklassade mediciner utskrivna på recept direkt av sin doktor.
Vilken sorts
läkare vill du
själv möta?
I t r e a rtikl a r ger läkarna Meta, Mats
och Moa sin syn på saken. Ett är de överens
om – det här är inget enkelt problem att
komma tillrätta med. Det syns nämligen
långt ifrån alltid att en människa har ett
missbruk eller ett beroende. Och, som Moa
Bjerner uttrycker det, att läkaren väljer att tro
på sina patienter är egentligen ett sympatiskt
drag. För vem vill du själv möta när du går
till vårdcentralen. En empatisk doktor som
tror på det du säger eller en cynisk som
misstror dig?
Inom kort ska sjuksköterskor och läkare
vid länets vårdcentraler få utbildning i hur de
ska hantera problematiken runt narkotikaklassade läkemedel. Det är ett angel­äget
steg, både för vårdpersonalen, missbrukarna
och de anhöriga.
i linje med innehållet i en
ny rapport från folkhälsoinstitutet. Enligt
denna är fortsatta begränsningar av tillgängligheten en av de viktigaste faktorerna för att
minska narkotikamissbruket.
I rapporten beskrivs även utvecklingen
under den senaste femårsperioden:
E Fler vårdas med narkotikarelaterade
diagnoser.
E Narkotikabruk är vanligare bland män
än kvinnor samt i yngre åldersgrupper.
E Användningen av narkotikaklassade
eller beroendeskapande läkemedel är
däremot vanligare bland kvinnor. Åtta
procent av kvinnorna och fyra procent
av männen har använt den typen av
läkemedel någon gång i livet.
D e t ä r o c kså
det inte bara är på Scen 2
på Norrbottensteatern som människor
lider och familjer faller sönder på grund av
ett obarmhärtigt beroende. Frågan är vad
landstinget kan göra för att så få som möjligt
ska råka illa ut, nu och i framtiden?
A ll a v e t at t
H ö st e n ä r h är och de ljusa timmarna
blir obevekligt allt färre. Men årstiden är inte
det enda som ter sig mörkt just nu. Vi är
många som minns Elisabeth Holmgren med
saknad. Läs mer här
bredvid och ta hand
om er.
ULRIKA ENGLUND, redaktör
2 Ansvarig
utgivare:
Anna Källström
1177 – numret
för råd om vård
Grafisk form:
Tor-Arne Moe,
Moe Media AB
Besöksadress:
Norrbottens
läns landstings
kansli, Roberts­
viksgatan 7, Luleå
Postadress:
Landstingstidningen, NLL
971 89 Luleå
E-post:
ulrika.englund
@nll.se
Upplaga:
12 500 ex.
Teknisk
produktion:
Daily Print, Umeå
Detta nummer
är presslagt
27 oktober 2011
Årgång 39
Innehållet
i Landstings­
tidningen får
gärna citeras om
källan anges.
Nästa nummer
utkommer
3 dec 2011
Landstingstidningen på webben:
www.nll.se/landstingstidningen
Norrbottens läns
landsting, NLL,
har till huvuduppgift att erbjuda
länets omkring
249 000 invånare
hälso- och sjukvård samt tandvård, och arbetar
dessutom med
regional utveckling inom kultur,
utbildning,
näringspolitik och
kommunikationer.
NLL bedriver verksamhet vid fem
sjukhus, 33 vårdcentraler, 26 tandvårdskliniker och
4 tandvårdsannex.
Landstinget är en
av länets största
arbetsgivare med
drygt 7 100 anställda. Bland
dessa finns cirka
710 läkare och
2 600 sjuksköterskor. 565 personer
arbetar med tandvård, 130 med
undervisning, 330
med driftservice
och 940 med
administration.
Rådgivning via 1177 har varit igång sedan i våras i Norrbotten, men först nu lanseras telefonnumret till allmänheten. ”Ingen
vet hur hårt trycket blir. Vi tar det som det kommer”, säger sjuksköterskan Laila Törmä, till vänster. Kollegorna Miranda Öhman och Ulla Nordmark, till höger, har samma inställning.
I slutet av oktober inleds lanseringen av 1177 i Norrbotten. Telefonnumret ska användas för
att få råd om vård, oavsett tid
på dygnet.
Sjuksköterskorna på jourcentralen i Luleå är beredda på ett
ökat antal samtal.
Klockan har just passerat fyra på
eftermiddagen och Miranda Öhman,
Ulla Nordmark och Laila Törmä har
tagit plats vid var sin dator. Lugnt och
metodiskt svarar de på samtalen som
kommer in.
Redan i våras bildades den nya organisation som ska ta emot 1177-samtalen. I Norrbotten är utformningen
annorlunda än i andra landsting. Här
kopplas de som ringer 1177 på dagtid
under vardagar till den vårdcentral de
tillhör, om de knappat in sitt personnummer. Övrig tid går samtalen till
jourcentralen i Luleå, som under helger och röda dagar även bemannas
med sjuksköterskor i Piteå och Jokkmokk. I resten av landet är 1177 en
separat rådgivningsverksamhet, igång
24 timmar om dygnet.
Totalt är 21 distriktssköterskor/sjuksköterskor kopplade till jourcentralen i
Luleå, sex nattrådgivningssköterskor
och tre nattdistriktssjuksköterskor
inräknade.
innebär att en person i Kiruna som
ringer 1177 ska få samma råd som den
som är bosatt i Malmö.
Sjuksköterskorna upprättar även
rådgivningsjournaler.
– Vi är skyldiga att dokumentera
och journalföra det som sägs, säger
Miranda Öhman.
Laila Törmä berättar att jobbet till en
De som arbetar med telefonrådgiv-
ning på kvällstid går regelbundet in
och arbetar dagtid, jämnt fördelade på
Luleås nio vårdcentraler
– Det finns för- och nackdelar med
upplägget. Det är positivt att få möta
patienterna också. Samtidigt blir det
hög kvalitet på telefonrådgivningen om
man enbart ägnar sig åt det, summerar
Ulla Nordmark.
Till sin hjälp har hon och hennes
kollegor ett kvalitetssäkrat rådgivningsstöd som används av samtliga de cirka
500 sjuksköterskor som utbildats för
att svara på 1177-samtal i Sverige. Det
del går ut på att lugna människor, däribland oroliga småbarnsföräldrar. En
annan uppgift är att försöka lotsa människor till rätt vårdnivå. Sjuksköterskorna tar bland annat emot de samtal
som tidigare gick till akutmottagningarna.
– Alla som vill får åka till akuten,
men den är till för de svårast sjuka. Vi
kan råda människor att vänta och i stället gå till vårdcentralen nästa dag. Vi
ger också tips om egenvård, exempelvis vad man kan göra om man har ont i
halsen, säger Ulla Nordmark.
ULRIKA ENGLUND
Vila i frid, Elisabeth
Elisabeth Holmgren, vår landstingsdirek-
tör sedan 2003, avled på torsdagsmorgonen den 13 oktober efter en kort tids sjukdom. Några timmar senare vajade flaggan
på halv stång i höstvinden utanför landstingshuset, landstingsfullmäktige inleddes med en tyst minut och på minnesbordet i foajén hade två ljus tänts.
I kondoleansboken nedtecknades
många sista hälsningar, ord som andades
både saknad och tacksamhet: ”Du har
varit en fantastisk förebild, ledare och vän
med aldrig sinande engagemang, närvaro,
värme och omtanke”. ”Allt vi gör från nu
och framåt är i din anda”. ”Systematiskt
förbättringsarbete – du gav orden innehåll.” ”Tack för att det alltid kändes som
om du hade tid”. ”Är djupt imponerad av
dig som ledare och människa!”.
Själv kommer jag aldrig att glömma
hängivenheten, hur mejlsvar kunde skickas sent en fredags- eller lördagskväll, vid
en tidpunkt då de flesta andra har stängt
sin dator och inte ägnar sitt jobb en tanke.
Elisabeth Holmgren brann för sitt arbete
som landstingsdirektör. Nu har hennes
låga slocknat.
ULRIKA ENGLUND
nr 5 · oktober 2011
När läkemedel dödar
Flera dödsfall bland unga
blandmissbrukare de senaste
åren har gett landstinget
anledning att skärpa sina rutiner när det gäller läkemedelsförskrivningar.
Att försöka lära sig se
tecken på missbruk, att ställa
krav på att få ta del av patientens fullständiga läkemedelslista och att undvika rutinmässiga förskrivningar av stora
förpackningar smärtstillande
mediciner är en bra början.
Läkemedel kan orsaka stor skada om de används på fel sätt eller hamnar i orätta händer.
Foto: ANDERS ALM
Nya rutiner ska minska
missbruket av läkemedel
I våras dog en av hennes patienter
till följd av läkemedelsmissbruk.
Nu vill Meta Wiborgh, distriktsläkare vid Bergnäsets vårdcentral i Luleå, se krafttag från landstingets sida för att komma tillrätta
med överförskrivningarna.
Meta Wiborgh kände till att hennes pa-
tient var missbrukare och hade inlett en
nedtrappning av medicineringen. När hon
fick reda på att han hade avlidit av sina
läkemedel kände hon det som ett stort
misslyckande av samhället och vården.
– Jag var förtvivlad. Att vi inte kan stötta människor så att de kommer ur sitt
missbruk, utan att de ska hamna i situationer som leder till att de till slut dör av
läkemedel – det är skrämmande.
För att inte tragedin skulle upprepas
fick hon rådet av apoteket att hon, i de fall
hon var misstänksam, tillsammans med
patienten kunde komma och begära ut
hela medicinlistan. Eftersom apoteket ligger i samma byggnad som vårdcentralen
var det inget stort eller tidskrävande företag.
nr 5 · oktober 2011
”Att vi inte kan stötta människor så att de kommer ur sitt
missbruk, utan att de ska hamna i situationer som leder
till att de till slut dör av läkemedel – det är skrämmande.”
Det dröjde inte länge så aktualiserades
frågan på nytt. Hon fick besök av en person som hon visste rörde sig i samma
missbrukarkretsar som den avlidne
patienten. Meta Wiborgh föreslog att de
tillsammans skulle gå till apoteket och
titta på hans samtliga recept. Patienten
gick med på det och upptäckten hon gjorde var omskakande.
– Det visade sig att han hade mediciner förskrivna från flera olika läkare inom
landstinget och dessutom från flera privata vårdgivare i Norrbotten. Det rörde sig
om stora mängder med flera uttag på
varje recept.
Samtidigt inser hon att det inte är ett
helt okomplicerat förfarande. Ytterligare
en gång har hon gått med en patient till
apoteket, men vid det tillfället hittade hon
ingenting konstigt på medicinlistan.
– Det är klart att det är en jobbig situa-
tion. Risken är ju att patienten går till
någon annan doktor nästa gång.
Det hon nu efterlyser inom landstinget
är kollegiala träffar där man tar upp frågan om överförskrivningar och skapar
fungerande rutiner tillsammans.
– Vi måste göra någonting åt problemet och vi har alla ett gemensamt ansvar.
I maj skrev Meta Wiborgh till Socialstyrelsen för att be om en generell
granskning av den totala förskrivningen
av narkotikaklassade läkemedel i Norrbotten. Svaret hon fick var att hennes anmälan inte skulle ge upphov till någon tillsyn
eftersom det inte handlade om något
enskilt fall.
– Jag har inte lust att ange någon
enskild kollega, men jag funderar på att
anmäla mig själv om det kan leda någonstans.
ULRIKA VALLGÅRDA
Meta Wiborgh,
verksamhetschef
vid Bergnäsets
vårdcentral, vill
att landstingspersonal i länet ska
hjälpas åt att skapa
gemensamma rutiner när det gäller
förskrivningar av
narkotikaklassade
läkemedel.
Foto: ANDERS ALM
3
När läkemedel dödar
Läkare ska självklart inte vara
med och underlätta ett missbruk,
tvärtom. Men hur känner man
igen en missbrukare?
– Det står inte skrivet i pannan. Ibland blir vi lurade därför att
vi väljer att tro på patienten, säger Moa Bjerner, ST-läkare i Kalix med specialintresse för missbruksfrågor.
Läkaren: ”Vi ser bara en
glimt av en patients liv”
barnmorskorna mycket duktigare än
läkarna, tycker hon.
Både i sitt arbete på Kalix vårdcentral
och när hon går jourer på akuten träffar
Moa Bjerner ofta patienter med missbruk
eller beroende. Frågan om förskrivningar
av narkotikaklassade läkemedel ser hon
som komplex, men viktig att jobba med.
Först och främst vill hon ifrågasätta
sanningshalten i rubriker som brukar
dyka upp då och då med budskapet
”Läkaren gjorde mig till knarkare”.
– Det är klart att läkaren har ansvar för
sina förskrivningar, men att lägga hela
ansvaret på läkaren är fel. Det är inte en
enda faktor utan många olika som gör en
människa till missbrukare.
Moa Bjerners övertygelse och den
känsla hon får när hon träffar kollegor
runt om i länet är att läkarna är en seriös
yrkeskår som vill sina patienters bästa.
– Sedan finns det förstås enstaka rötägg precis som inom alla yrkesgrupper,
men jag tror inte att det är något stort
problem.
Att läkarna väljer att tro på sina patienter tycker hon egentligen är ett sympatiskt drag.
– Det är bara att gå till sig själv. Vem
vill du möta när du går till vårdcentralen?
En empatisk läkare som tror på dig eller
en cyniker som misstror dig?
Att upptäcka vilka patienter som missbrukar eller befinner sig i riskzonen är en
inte helt enkel utmaning.
– Vi ser bara en glimt av en patients
liv. Människor väljer vilken del de vill visa
av sig själva, de kommer inte in och säger
”Hej, jag är missbrukare!”
Anhöriga känner oftast till missbruket
långt innan det kommer till vårdens kännedom.
Men en läkare har ingen rätt att ringa
och intervjua patientens närmaste för att
Det finns också särskilda omständigheter när varningsklockorna alltid borde
ringa.
– Det handlar om när recepten måste
förnyas efter två månader, trots att medicinen borde ha räckt i tre. När patienten
har svårt att passa tiden. Eller när patienten vet exakt vilken medicin han eller hon
vill ha.
Hon ger ett exempel:
– Om någon kommer in på akuten för
smärta och säger: ”Det är bara Ketogan
som fungerar på mig” – då ska man reagera. Så uttrycker sig inte en normal
patient.
Förutsättningen för att upptäcka missbruk är också avhängigt av om patienten
har förtroende för läkaren. För att det förtroendet ska uppstå är kontinuitet i läkarkontakten och gott om tid vid besöken a
och o. Att erkänna ett missbruk är en process som kan ta tid och måste få ta tid.
För läkaren gäller det att vara lyssnande
Det kan finnas
flera skäl till att
det tar lång tid
innan ett missbruk
upptäcks, tror Moa
Bjerner, ST-läkare
i Kalix. Foto: ANDERS ALM
fråga vad de vet om den aktuella personen.
Inte heller ser en läkare alla mediciner
en patient använder.
– Jag kan se vad vi inom landstinget
har förskrivet, men inte vad de beställer
på internet, vad de åker till Finland och
köper eller vad de tar ur mammas medicinskåp.
Många missbrukare har satt i system att
ringa runt till flera olika läkare tills de får
napp. Just den läkare som skriver ut kanske har en ovanligt stressig dag och hin-
ner inte göra någon grundlig utredning.
– Det kan finnas flera skäl till att det
tar lång tid innan ett missbruk upptäcks.
Att skapa rutiner för det borde därför
vara en prioriterad fråga för landstinget,
anser hon.
Det viktigaste för att komma ett missbruk på spåret är enligt Moa Bjerner att
ställa frågor till patienterna. Alkohol, droger, rökning, motion och livsstil kan vara
relevant att fråga om vid en rad olika
symptom, men det görs inte alltid och då
får man heller inte veta något om ett
eventuellt missbruk. Där, tycker hon, är
och inkännande, men samtidigt tydlig
utan att vara fördömande.
– De flesta som missbrukar skäms tillräckligt mycket ändå och har folk i sin
närhet som skuldbelägger, utan att vi
läkare ska spä på deras skamkänslor.
Att hjälpa en människa att bli kvitt sitt
missbruk ser hon som en av de svåraste
arbetsuppgifterna i sitt jobb, men också
en av de mest stimulerande. Där kommer
också en annan aspekt in, nämligen hur
samarbetet med kommunens missbruksvård fungerar.
– Här finns mycket att arbeta med,
bland annat så att kontakten mellan kommun och landsting fungerar vattentätt
och att ingen patient faller mellan stolarna.
ULRIKA VALLGÅRDA
Polisen: ”Var försiktiga med vad ni skriver ut”
Polisen i Norrbotten är bekymrad
efter de senaste årens många
dödsfall bland unga missbrukare.
– Jag vill uppmana läkarna att
vara försiktiga med vad de skriver
ut. I princip alla missbrukare
vi känner till får narkotikaklassade läkemedel på recept, säger
Aron Backman, chef vid narkotikaenheten i länet.
köpa illegalt på internet, smuggla, stjäla
från Apotek eller bostäder, kanske av
äldre släktingar.
Men polisen vet också att en del av de
narkotikaklassade preparaten som används bland missbrukare har förskrivits
helt legalt av läkare.
– En del förbrukar man själv, en del
säljs vidare till andra. Det är en väldigt
bra marknad för det. Var därför noga med
att inte skriva ut så stora recept.
Polisen har under det senaste året börjat
granska de dödsfall där människor med
blandmissbruk avlidit av överdoser och
där man hittat narkotikaklassade läkemedel i blodet.
– Vi har tittat särskilt på åtta fall de
senaste två åren där unga människor har
dött av läkemedel som går att få tag i
legalt, säger Aron Backman.
Det är framförallt morfinbaserade
läkemedel och bensodiazepiner det handlar om.
– De fungerar som nedåttjack för en
missbrukare ungefär på samma sätt som
heroin.
Missbrukare kan komma över de narkotikaklassade läkemedlen på flera sätt –
Att man kan gå runt till olika läkare och
få narkotikaklassade mediciner utskrivna
är ett system han tycker är förkastligt.
– Någonstans går det inte ihop. Det är
ett problem som helt enkelt måste lösas.
Aron Backman är väl medveten om att
många behöver narkotikaklassade läkemedel för att de är sjuka, men understryker hur viktigt det är att medicinerna blir
utskrivna till rätt patienter.
– Vet man att det gäller en missbrukare
ska man naturligtvis vara extra försiktig.
Visserligen hör det inte till ovanligheterna att en drogmissbrukare får ont i
kroppen. Men han önskar ändå att läkarna skulle vara mer restriktiva med till
fakta
Dödsfall orsakade av narkotikaklassade läkemedel
E Under första halvåret 2011 inträffade
fem narkotikarelaterade dödsfall i LuleåBodenområdet, där narkotikaklassade
läkemedel var döds­orsaken. De avlidna
var födda mellan 1989 och 1990.
E Under hela 2010 konstaterades i
Luleå-/Bodenområdet elva överdoser av
4 narkotikaklassade läkemedel. De avlidna
var födda mellan 1955-1986.
E De aktuella läkemedlen är Tramadol,
Oxikodon, morfinpreparat samt en kombination av Lopramid och Zopiklon.
Källa: Narkotikapolisen, Luleå
exempel smärtlindrande mediciner vid
misstanke om drogmissbruk.
– Ställs frågorna? Görs det några kontroller, till exempel urinprov när man tror
att patienten använder droger?
En bra fråga kan vara ”Varför vill du just
ha den här medicinen?”, särskilt om det
gäller Oxycontin, Tramadol eller liknande
preparat.
– Det är ofta den typen av medicin som
leder till överdoser hos unga missbrukare.
Som polis har han lärt sig att känna
igen en person som använder droger och
det tror han är möjligt också för läkarna
att lära sig.
– Det finns många signaler att gå på.
Det kan märkas på kroppsspråket och
reaktionerna. Personen kan vara stirrig,
orolig, stressad och ha en flackande blick.
Det kan också märkas på att personen är
varm eller kall, har extra låg eller extra
hög puls.
Att prata med patienterna under en läng-
re stund, att se dem i en situation där de
står upp i stället för att sitta ner är också
att rekommendera.
– Det är lättare för en missbrukare att
verka fokuserad och koncentrerad i sittande läge.
Aron Backman vet att pressen att skriva ut kan vara stor och att det till och med
förekommer hot mot läkare.
– Ett hot är en polisiär fråga och förekommer det vill jag att den berörda läkaren tar kontakt med oss. De måste kunna
känna sig trygga på sin arbetsplats.
U L R I K A VA L L G Å R D A
Aron Backman, chef vid polisens narkotikaenhet i länet, har
granskat åtta fall där unga människor har dött till följd av överdoser av narkotikaklassade läkemedel. Han uppmanar läkarna
till större försiktighet när de skriver ut recept. Foto: ANDERS ALM
nr 5 · oktober 2011
Ett urval av anmälningar
till Socialstyrelsen 2010/2011
Mats Weström, chefsläkare i landstinget i Norrbotten, ser allvarligt på problematiken runt förskrivningar till missbrukare. Därför har han tagit initiativ till en utbildning för vårdcentralspersonalen i länet.
Foto: ANDERS ALM
Chefsläkaren: ”Vi ska inte vara
med och skapa drogberoende”
Inom kort ska läkare och sköterskor vid länets alla vårdcentraler
få utbildning i hur man undviker
att läkemedel används på fel sätt
eller hamnar i orätta händer.
– Vårt uppdrag i sjukvården
är att hjälpa till att minska drogberoendet. Vi ska inte vara med
och skapa ett beroende, säger
Mats Weström, chefsläkare i primärvården.
Vid nyåret 2009/2010 vårdades två
missbrukare på intensiven i Sunderbyn
efter att ha använt läkemedel som de
fått utskrivna vid en vårdcentral i Luleå.
Mats Weström gjorde en Lex Mariaanmälan till Socialstyrelsen och begärde
också en granskning av den enskilde
läkaren som stod för förskrivningarna.
Primärvårds­läkaren slutade på sin
tjänst i februari 2010 och har sedan
dess inte arbetat i Norrbotten.
Men problemet är större än så.
Under vårvintern 2011 avled flera unga
missbrukare av överdoser i Luleå och
Boden. Förutom de illegala droger de
hade använt fann polisen att de haft tillgång till läkemedel förskrivna av läkare
i Norrbotten.
Attraktiva läkemedel för missbrukare
är framför allt morfin och morfinliknande mediciner samt bensodiazepiner
som till exempel sobril, stesolid och
valium.
– Samtidigt får vi inte glömma att
för kroniska smärtpatienter kan morfin
vara ett utmärkt läkemedel som kan
användas år ut och år in utan toleransutveckling. Den palliativa vården skulle
inte kunna bedrivas på ett humant sätt
utan morfin, poängterar Mats Weström.
Med anledning av de tillbud som
inträffat anordnade primärvården och
psykiatrin ett gemensamt möte i början
av sommaren. Syftet var att diskutera
hur sjukvården ska förhålla sig till missbrukare och hur man ska komma tillrätta med att läkemedel som skrivs ut
hamnar i orätta händer eller används på
felaktigt sätt.
nr 5 · oktober 2011
Mats Weström har också gjort personliga besök vid två av de vårdcentraler
som varit föremål för Socialstyrelsens
eller polisens utredningar.
Nästa steg blir att under hösten utbil-
råd från
Mats Weström
Om du misstänker att din patient
missbrukar…
1
Skaffa dig insyn i patienternas totala förskrivning.
Gör en överenskommelse
om att patienten
ska ta med sig en
färsk medicinlista
från Apoteket alternativt skriva ut
en via Mina vårdkontakter.
Upprätta ett
avtal med patienten om att du
är den enda förskrivaren av läkemedel.
Undvik rutinmässig
förskrivning av
smärtstillande
medel, till exempel efter en operation.
Skriv ut små
förpackningar
med ett uttag.
2
3
4
5
da läkare och sköterskor vid länets vårdcentraler i hur de ska hantera problematiken runt narkotikaklassade läkemedel.
Utbildningen ska dels ge dem ökade
farmakologiska kunskaper om nyttan
och risken med läkemedlen, om lämpliga och olämpliga kombinationer och
om hur man kan lägga upp ett avgiftningsschema. Dels ska de få lära sig
hur de kan skaffa sig kontroll över situationen i bemötandet av patienter
som vill utnyttja förskrivningarna till
annat än vad de är avsedda för.
– Tunga missbrukare kommer ofta
till vårdcentralen. Många av dem vill
gärna framstå som kroniska smärt­
patienter för att de ska få mediciner
utskrivna.
Bland tablettmissbrukarna finns
också patienter som blivit beroende av
sömnmedel eller som behandlats för
smärttillstånd, men som med tiden blivit beroende av till exempel det smärtstillande läkemedlet Tramadol.
– Bland dessa patienter finns människor som du inte alls hade väntat dig
och dem måste vi också uppmärksamma.
Oavsett vem det gäller är det viktigt
att patienten erbjuds hjälp med nedtrappning. Men även om den berörda
personen säger sig gå med på det återstår ett stort problem.
– Vi kan bara se de utskrivna läke-
”Bland dessa patienter
finns människor som du
inte alls hade väntat dig.
Dem måste vi också
uppmärksamma.”
medlen som finns registrerade i landstingets eget system – Vas. Inte det som
till exempel en företagsläkare har skrivit
ut.
Därför är det angeläget att försöka
skaffa sig insyn i patienternas totala förskrivning.
– Gör en överenskommelse om att
patienten ska ta med sig en färsk medicinlista från Apoteket och upprätta ett
avtal om att du är den enda förskrivaren
av läkemedel.
Många läkare har råkat ut för att missbrukare som kommer till vårdcentralen
och vill ha ut sin medicin är hotfulla.
– Det är oftast inte allvarligt menade
hot, men kan ändå vara ett obehagligt
inslag i arbetet.
Under utbildningen ska han därför
bjuda in landstingets case managers.
De är anställda för att jobba med människor med samsjuklighet, det vill säga
såväl missbruk som psykiatrisk sjukdom, och är specialiserade på hur man
ska bemöta hot och våld.
– Jag tror vi kan lära oss mycket av
dem.
Förhoppningen är att utbildningen
ska kunna erbjudas samtliga Norrbottens vårdcentraler, även de privata, före
årsskiftet.
Mats Weström kan inte över tid se
några särskilda kategorier bland dem
som misstänks ha överförskrivit narkotikaklassade läkemedel.
– Det är både privatläkare, primärvårdsläkare och sjukhusläkare. Tidigare
har det varit problem med någon enstaka pensionerad läkare, men inte idag.
Hur omfattande förskrivningsproblemet egentligen är vet han inte.
– Men det är viktigt att vi skapar rutiner och verktyg för att motverka överförskrivningar.
En annan åtgärd han planerar är att
lägga in regelbundna granskningar av
den totala förskrivningen av narkotikaklassade läkemedel som rutin på varje
vårdcentral.
ULRIKA VALLGÅRDA
E 5 mars 2010 anmälde Mats Weström,
chefsläkare i Norrbottens läns landsting, en
enskild läkare vid en av landstingets vårdcentraler i Luleå.
Läkaren har förskrivit höga doser olämpliga mediciner till två patienter med kända
missbruksproblem. Journalanteckningar
kopplade till förskrivningarna saknades helt
eller var ofullständiga. Båda patienterna
krävde intensivvårdsbehandling efter drogförgiftning. Det visade sig också att läkaren
hade kvar sin behörighet till journalsystemet
vid sin tidigare arbetsplats på sjukhuset, troligen för att undvika upptäckt av hur mycket
han skrev ut.
Mats Weström gjorde också en Lex-Mariaanmälan den 28 februari av själva händelsen.
Socialstyrelsen beslutade att vårdgivaren ska:
O Redovisa rutiner för nedsläckning av behörighet i datajournalsystemet.
O Säkerställa att dokumentationen av patientuppgifter sker enligt lagstadgade krav.
O Fastställa metoder för hur handläggning av
missbruks- och beroendeproblem tillämpas,
kontinuerligt följs upp och vid behov revideras.
O Se till att det finns rutiner för att identifiera, analysera, bedöma och åtgärda riskerna i verksamheten när det gäller förskrivning av beroendeframkallande medel.
Lex-Mariaärendet avslutades i juni i år efter att Socialstyrelsen bedömt att relevanta
åtgärder vidtagits. Utredningen om den enskilde läkarens yrkesutövning pågår fortfarande. Läkaren har slutat arbeta i länet.
E 29 september 2010 gjorde en enhetschef
vid socialtjänsten i Piteå samt den medicinskt ansvariga läkaren vid alkoholrådgivningen i Piteå en anmälan om misstänkt vidlyftig förskrivning av bensodiazepinpreparat
av en pensionerad läkare.
Socialstyrelsen är kritisk till hans verksamhet och framförallt hans journalföring, som
visar stora brister, men eftersom han inte
längre skriver ut några narkotikaklassade
preparat vidtas inga ytterligare åtgärder.
E 13 maj 2011 begärde Meta Wiborgh, verksamhetschef vid Bergnäsets vårdcentral, en
allmän tillsyn av den totala förskrivningen av
beroendeframkallande läkemedel i Norrbotten. Eftersom klagomålet inte avsåg någon
särskild händelse anser Socialstyrelsen att
det saknas skäl att påbörja en formell utredning.
E 30 maj 2011 anmälde socialförvaltningens
ungdomsenhet i Boden att en läkare vid en
vårdcentral i Boden har skrivit ut narkotikaklassade och beroendeframkallande läkemedel till en person med drogproblem. Vid ett
tillfälle har personen intagit så stora mängder läkemedel att han befunnit sig i ett livshotande tillstånd och fått intensivvård, uppger anmälaren. Ärendet är fortfarande under
utredning.
E 7 juni 2011 anmälde polisen i Norrbotten
en vårdcentral i Boden samt en privat vårdgivare i Luleå. Bakgrunden är att flera unga
missbrukare som avlidit har fått morfintabletter utskrivna från vårdcentralen.
En flicka med ett förflutet som amfetaminoch heroinmissbrukare har enligt polisens
uppgifter gått till olika läkare på vårdcentralen för att få Oxycontin utskrivet. Hon har
sagt att hon har värk och när tabletterna
tagit slut påstått att hon har tappat dem, att
de brunnit upp eller att hon ska på en längre
resa. Flickan har avlidit av en överdos av
läkemedlen.
När det gäller den privata vård­givaren har
två personer uppgett till polisen att det är allmänt känt bland missbrukare att det är lätt
att få narkotikaklassade läkemedel utskrivna
av denna läkare. Ärendet är fortfarande under utredning.
E 8 augusti 2011 anmälde en kvinna i
Luleå sjukvården för att ha skrivit ut en alltför stor mängd mediciner till hennes syster.
”Ska detta sanslösa förskrivande av mediciner i dessa stora mängder per uttag till
henne få fortgå?” undrar hon. Ärendet är
under utredning.
5
Visionen Vis har
blivit verklighet
Några års utvecklingsarbete är
över – Vis är klart att tas i bruk.
Nu återstår att fylla systemet med
vårdrutiner och annan vårdrelaterad information.
– Jag hoppas verkligen att verksamheten inser nyttan med verktyget, säger Anne-Li Nilsson, projektledare för Vis vård.
Det vimlar av vårdrutiner och andra styrdokument i landstingets server, placerade
lite här och var i en svårgreppbar struktur. Som om det inte räckte med oredan i
”mappdjungeln” finns även pappersutskrifter i pärmar på olika enheter och
dokument i enskilda personers mejlkorgar.
Dagens system kan göra det svårt för
vårdpersonalen att veta vilken rutin som
ska gälla vid behandling av olika sjukdomar och diagnoser. Det kan också föra
med sig lokala skillnader i vården och, i
värsta fall, äventyra patientsäkerheten.
Med hjälp av Verksamhetens informationssystem, Vis, ska det bli ordning och
reda. I Vis finns inga kopior eller gamla
versioner som kan förvirra, bara ett originaldokument. Hur ett dokument skapas,
revideras, granskas och godkänns följer
en uppsatt standard, vilket garanterar att
informationen är korrekt och aktuell.
– I Vis är dokumenten kvalitetssäkrade. Den osäkerhet som i dag finns i fråga
om ett dokuments giltighet och status
försvinner, säger Anne-Li Nilsson.
O Länsgemensamma rutiner och styrdo-
Varsågoda, nu är
Vis klart att användas! Anne-Li Nilsson, projektledare,
hoppas att divisionerna ska avsätta
den tid som krävs
för att fylla det
nya informationssystemet med ett
innehåll.
Foto: ULRIKA
ENGLUND
I Vis kommer det även att finnas en kun-
skapsbank där medarbetare kan bidra
med sådant de tycker är intressant i fråga
om ett visst ämne. Det kan handla om
länkar, filmer och föreläsningar som man
vill dela med sig av. Det går också att starta bloggar.
– Målet är att skapa delaktighet för att
få ett levande system. Samtidigt måste
man vara medveten om skillnaden mellan den kvalitetssäkrade informationen
och den information som alla medarbetare kan bidra med.
Efter lanseringen av Vis-verktyget i slutet av oktober startar ett implementeringsprojekt, som pågår under hela 2012.
För att underlätta för landstingets med-
arbetare kommer Rådvisare att utses,
vilka kan ge svar på hur dokumentationen ska gå till. Vägvisare kallas de som
ska ge användare support i verktyget och
utbilda dem som ska svara för dokumentationen.
– Vår förhoppning är att verksamheten
prioriterar arbetet med att lägga in dokument. Men jag känner mig faktiskt rätt
lugn. Vis har arbetats fram i nära samarbete mellan Länsteknik och vården, vilket
bådar gott för framtiden, säger Anne-Li
Nilsson.
Tanken är att informationen i Vis så
småningom ska kopplas samman med
det vårdadministrativa systemet Vas, allt
för att ytterligare förenkla för landstingets
personal och öka patientnyttan.
ULRIKA ENGLUND
fakta
Vis vård
E Vis brukar beskrivas med orden ”ett
verksamhetsstöd som kommunicerar
vårdrelaterad information utanför journalsystemet”.
E Målgruppen är landstingsanställda, privata vårdgivare, patienter, medborgare
och vårdgrannar.
E Landstingsanställda och privata vårdgivare kan nå alla publicerade dokument genom att söka från intranätet Insidan.
E Externa informationssökare (patienter,
medborgare och vårdgrannar) når Visdokument som godkänts för extern publicering via nll.se, extranätet och 1177.se.
E Vislösningen bygger på Microsofts SharePoint Server 2010.
E Utvecklingen har skett i samarbete med
IT-konsultföretaget Sogeti.
Källa: Norrbottens läns landsting
Köttsoppa – för den goda sakens skull
Häromveckan vankades det älgköttsoppa på Gammelstads vårdcentral. Betalningen för lunchen
gick till bröstcancerforskning.
– Nu utmanar vi andra vårdcentraler att göra liknande insamlingar, säger Stefan Wahlström,
verksamhetschef.
Den som både stod för älgköttet, lagade
Från vänster Vivi-Ann Holma, distriktssköterska, Karin Kero, distriktssköterska, och älgköttsleverantören och tillagaren Viktoria
Lundqvist, mottagningssköterska, står redo vid grytan.
Foto: ULRIKA ENGLUND
6 Forskare vid Karolinska universitetssjukhuset har tittat närmare på hur
svenskt midsommarfirande påverkar
patienter med svår hjärtsvikt.
31 patienter med en implanterbar
defibrillator följdes bakåtblickande
runt midsommar 2009. Defibrillatorn
gjorde det möjligt att övervaka vätskehalten i lungorna. Patienterna vägde
sig dessutom dagligen på en digital
våg i hemmet och sedan överfördes
resultaten trådlöst till
en central server.
Resultaten visar
att patienterna
dagen efter midsommar vägde i genomsnitt 1 255 gram mer än
före, vilket tyder på ökad
mängd vätska i kroppen.
Dessutom hade vätskehalten
i lungorna ökat signifikant.
Enligt forskarna understryker resultaten hur viktigt det
är att patienter följer rekommendationerna om mat
och vätska, skriver Dagens
Medicin.
Naturbrukslärare
på EU-utbildning
Till Vis fördelar hör dessutom följande:
kument ersätter lokala skrivelser. Det
underlättar för personalen och garanterar
att patienter vårdas efter samma rutin
oavsett var han eller hon tar kontakt med
vården.
O Möjligheten till filtrering, exempelvis
genom val av specialitet, vårdnivå eller
målgrupp, underlättar sökandet efter
information.
O Att dokumenten kopplas till vedertagna
koder i nationella och internationella
klassificeringssystem och register innebär att mer precisa sökningar kan göras.
Just möjligheten att enkelt hitta den
information man behöver vid ett givet tillfälle är något Anne-Li Nilsson framhåller
som en viktig aspekt.
– Det finns undersökningar som visar
att en stor del av svenskarnas arbetstid,
kanske upp till 20 procent, går åt till att
leta efter information. Det är svårt att veta
exakt hur stor tidsbesparing Vis kan innebära, men tänk om man inom vården kan
få fyra timmar mer per vecka och anställd
att lägga på annat… Det är värt att fundera
på!
Forskare varnar
för sill och nubbe
40 liter köttsoppa samt bakade en kaka
med rosa glasyr heter Viktoria Lundqvist
och är mottagningssköterska. Hon möts
av nöjda kommentarer när de första i personalrummet tagit för sig av soppan och
börjat äta.
”Mmm, det är precis så här köttsoppa
ska smaka”, utbrister en av kollegorna
och ser belåten ut.
Hur mycket var en ville betala för lunchen var frivilligt men många gjorde som
Vivi-Ann Holma och lade en hundralapp
i Rosa bandet-burken, allt för den goda
sakens – och smakens – skull.
De 35 som arbetar vid vårdcentralen i
Gammelstad kan tänka sig att göra nya
lunchinsamlingar i framtiden, exempelvis när Mustaschkampanjen för forskning om prostatacancer drar igång.
– Vi har Viktoria att tacka för köttsoppan, men alla nappade på idén att göra en
insamling. Nu vill vi se om andra vårdcentraler hänger på, säger Stefan Wahlström.
Under hösten genomförs en EU-ambassadörsutbildning för lärare. Satsningen är ett led i att stärka och fördjupa kunskaper om EU, driva projekt
och utveckla utbyten. Katarina Burman, lärare vid naturbruksgymnasiet
i Kalix, är en av deltagarna.
Utbildningen vänder sig till gymnasielärare från hela landet. Syftet är
att göra EU mer konkret för svenska
elever och öka engagemanget för EUfrågor i svenska kommuner och landsting.
– Det är roligt att naturbruksgymnasiet har fått en plats på utbildningen. Nu ingår ju internationalisering i läroplanen på ett annat sätt än
tidigare, säger Katarina Burman.
I slutet av oktober tillbringar hon
en vecka, späckad med studiebesök,
i Strasbourg, Bryssel och Luxemburg,
som en del av den tio dagar långa kursen.
Hon berättar att både Kalix naturbruksgymnasium och Grans naturbruksskola arbetar mycket med EUfrågor i undervisningen.
– Det är något vi både vill fortsätta
med och utveckla. Det är viktigt för
eleverna att komma ut i Europa, se
andra kulturer och förbättra språket.
Bakom utbildningen står Internationella programkontoret tillsammans
med EU-kommissionen, Europaparlamentet och regeringskansliet.
Nationell strategi
för goda matvanor
Statens folkhälsoinstitut föreslår i en
ny rapport att en nationell strategi
upprättas för att främja goda mat­
vanor och fysisk aktivitet samt motverka övervikt och fetma. Den bör
bland annat beskriva nationella mål,
behovet av åtgärder, berörda aktörer
och ansvarsfördelning.
Forskning visar att andelen barn
och vuxna med övervikt och fetma
verkar ha avstannat under 2000-talet,
men historiskt sett fortfarande är hög.
Övervikt förekommer hos nästan varannan man och var tredje kvinna.
Människor som lever i en utsatt
ekonomisk eller social situation kan
ha svårare att göra hälsosamma matval. Åtgärder för att förbättra och
främja matvanorna i socialt och ekonomiskt utsatta grupper kan därför ha
potential att
minska skillnader i
hälsa,
skriver
folkhälsoinstitutet
på sin
hemsida.
nr 5 · oktober 2011
Vi fikar med…
…Hundlärarna på Grans naturbruksskola
Arbetsplats: Grans naturbruksgymnasium i Öjebyn, djurvård med inriktning hund. Antal anställda: Det finns
tre hundlärare på skolan. Yrkesgrupper: Cirka 80 personer arbetar på Grans som lärare, fritidspedagoger, vaktmästare, administrativ personal, rektor, skolsköterska, kurator och djurskötare. Elever: 240 på naturbruksprogrammet. Djur: Kor, hästar, grisar, får, kaniner, marsvin, ökenråttor, fiskar, sköldpaddor, leguaner, ormar, spindlar och aror. Samtalsämnen på fikarasten: Hundar, utställningar, tävlingar och idéer kring arbetet. Tabun: Vi
försöker låta bli att prata om hundar när andra sitter med vid fikabordet.
Kaffe, laxmacka
– och hundprat
Hundlärarna på Grans naturbruksskola Anna Lundberg, Erica Berglund och Mia Henriksson tar en promenad med sina hundar på fikarasten.
Anna Lundberg, Erica Berglund
och Mia Henriksson har svårt att
prata om något annat än vovvar på
fikarasten.
De är hundlärare på Grans naturbruksgymnasium och deras
jobb är också deras största fritidsintresse.
– Men om andra sitter med vid
fikabordet försöker vi låta bli att
vara alltför nördiga, säger Anna
Lundberg.
Det är en vacker höstdag när vi besöker
Grans. Björkallén som leder upp till den
gula huvudbyggnaden från 1700-talet har
börjat skifta färg. Klockan är kvart i tio på
förmiddagen och all personal på skolan
har fikarast. I matsalen är en hel buffé
uppdukad. De tre
lärarna har försett
sig med laxmackor
med romsås.
– Vi får fantastiskt god mat här på
skolan, säger Anna
Lundberg.
Hon, Erica Berglund och Mia Henriksson är överlyckliga att få arbeta med
sin största passion i
livet. Varje dag packar de in sina hundar
i bilen och tar med
dem till Grans. De
använder dem som
demonstrationsobjekt i undervisningen.
– Vi har 20 elever
i varje årskull som
har valt den här
inriktningen. Efter
utbildningen har de
en god grund för att
bli hundförare.
Erica Berglund,
Många har också
Anna Lundberg och
behörighet för att
Mia Henriksson
starta hunddagis,
ser fram emot att
pensionat eller att
få ett nytt hundstall
vara allmänlydnads- på Grans.
fakta
Historik om Grans
E Gran var en kungsgård på 1500-talet
som skulle försörja soldaterna i armén.
E Karl XI besökte gården 1694 och beslutade att ett översteboställe skulle byggas.
Det blev klart 1717, men brändes ner av
ryssarna bara fyra år senare. Den nya huvudbyggnaden blev klar 1742.
E Vid kriget 1808-09 bodde överste Johan
Bergenstråhle på Gran. Ryska trupper använde gården medan Bergenstråhle var
fången i Vasa i Finland. En rysk general friade till dottern Carolina Bergenstråhle och
de flyttade tillsammans österut.
E 1910 blev landstinget ägare till egendomen och sedan dess har det hållits utbildningar på gården.
na mannen i Råneå och en 80-åring som
försvann under älgjakten i Arjeplog.
– De hittade tyvärr den äldre mannen
död och sökandet efter mannen i Råneå
avblåstes, så det blev ingenting.
Anna Lundberg,
Erica Berglund och
Mia Henriksson
fikar med border collien Japp,
schäfern Wira och
labradoren Cisa.
Foto: MARIA fäldt
instruktörer. Några elever testar också att
arbeta med blivande vårdhundar. I södra
Sverige har det blivit allt vanligare att få
en hund utskriven på recept i stället för
sjukgymnastik, säger Mia Henriksson.
Eleverna tar med sig sina egna hundar
till skolan och jobbar med dem. Nu håller
dessutom ett hundstall på att byggas på
Grans. Tanken är att eleverna ska kunna
vara fodervärdar till Försvarsmaktens
schäfrar under ett och ett halvt år och ha
dem i stallet på dagtid och hemma på
kvällarna.
– Det innebär i stort sett samma
ansvar som att ha en egen hund. Men om
Öppna landskap – tack vare division Service
Division Service har tilldelats Norrbottens läns landstings interna miljöpris för en
ur miljösynpunkt banbrytande insats inom livsmedelsupphandling.
– Jag är jätteglad att det
blev så lyckat som det blev.
Det bidrar till så mycket för
våra kunder, säger Stefan
von Below, verksamhetschef
för Kostservice.
Det goda resultatet är en följd av
ett nära samarbete mellan Upphandling och Kostservice. Även
anställda vid landstingets naturnr 5 · oktober 2011
bruksskolor, Kalix och Grans, kan
ta åt sig av äran och sträcka på sig
lite extra.
– De har varit med i framtagandet av upphandlingsstrategin
och gjort ett stort arbete, säger
Stefan von Below.
Visionen var att upphandla
livsmedel med en ekologisk
inriktning, av hög kvalitet till ett
konkurrenskraftigt pris. Genom
att dela upp upphandlingen i ett
antal mindre poster kunde även
de mindre lokala företagen vara
med och konkurrera om att få
leverera livsmedel.
Upphandlingen resulterade i
att landstinget numera har sju
olika livsmedelsleverantörer, varav
flera från närområdet. Det ekologiska sortimentet har ökat från 6
till 17 procent, samtidigt som kostnaderna för maten minskat med
fem miljoner kronor. Genom att
dela upp upphandlingen kunde
också de ekologiska bönderna i
närområdet få en bas som möjliggör fortsatt utveckling i regionen.
– Upphandlingen bidrar därmed till att hålla landskapen
öppna, säger Stefan von Below.
Landstingets interna miljöpris
är på 25 000 kronor och delades i
år ut för fjärde gången.
man har en vovve som inte är sugen på
att jobba kan det här vara ett alternativ,
menar Erica Berglund.
Försvaret har enbart schäfrar och alla
lärarna är överens att de är underbara
djur.
– De har en stark samarbetsvilja och är
så allround. Du kan jobba med drag,
bruksprov, lydnadsprov, agility och spårning både av vilt och människor. Vi har ett
bra samarbete med polisens och försvarets hundförare, berättar Mia Henriksson.
Själv har hon en schäfertik, Wira, som
är fena på att spåra rätt på människor.
Den här veckan har hon varit beredd att
bli utkallad i sökandet efter den försvun-
Hon har även två fågelhundar, en labrador och en engelsk setter. Erica Berglund
har också en schäfer och en flat-coated
retriever. Anna Lundberg har två border
collies som vallar får.
– Vi är intresserade av att göra saker
med våra hundar och har alla börjat som
allmänlydnadsinstruktörer i Svenska
brukshundsklubben. Hundar är inte bara
en hobby för oss utan en hel livsstil,
berättar Erica Berglund.
I frysboxarna hemma har de blod, klövar, döda fåglar, kaniner och bisamråttor
för att träna hundarna.
– Vi är riktigt nördiga och vi pratar
mycket om bruksprov och tävlingar på
fikarasten. Men om andra är med försöker vi bredda samtalsämnet, säger Anna
Lundberg.
Innan rasten är slut passar de på att ta
ut några av sina fyrbenta vänner på en
promenad. Wira, Japp och Cisa är glada
att få gå en sväng i det soliga vädret innan
nästa lektion börjar.
Ann-Katrin Öhman
Landstingets
interna miljöpris
2011 gick till division Service. Från
vänster Victoria
Arenbro Forsberg,
upphandlingschef,
Theresa Hägglund,
upphandlare,
Britt-Marie Oskarsson, kostekonom
vid Piteå älvdals
sjukhus, och Stefan von Below,
verksamhetschef
Kostservice.
Foto: ULRIKA
ENGLUND
7
Sjukgymnasten Erika Lind hjälper Caroline Lindqvist, ägare till
Handkraft assistans, att provsitta eldrivna inomhusrullstolar.
”Vi försöker hitta lösningar för patienter med svåra sittproblem”,
säger Lena Palmgren, hjälpmedelskonsulent för primärvården på
Möjligheten, Björkskatan. Hon och kollegan Marianne Spets, till
vänster, får hjälp av Anders Larsson att prova olika stabiliserande
huvudstöd.
Lennart Synnergren, anställd vid
godsmottagningen
på Länsservice,
tar en paus och en
mugg kaffe efter en
första runda bland
montrarna.
”Vi var bland de första att arrangera en hjälpmedelsmässa. Nu har andra landsting i landet följt efter”, säger Inger Karkiainen, till höger. Til
Lundsten, i mitten, gläds hon över det stora intresset.
Full fart på hjälpmedels
Muspekare som styrs med ansiktets rörelser. Rullstolar med snygg
design. Avancerade sittdynor för
tryckavlastning.
På hjälpmedelsmässan i Boden
finns det mesta man kan tänka sig
och lite till.
Mässan är ett sätt att informera om vad
som finns inom områdena hjälpmedel och
tillgänglighet samt rehabilitering, vård och
omsorg.
För besökarna handlar det inte enbart
om att lyssna till leverantörer och lära sig
mer om hjälpmedel.
På plats finns även representanter
för företag som saluför tjänster, exempelvis assistans och personlig service. Andra
visar upp sin verksamhet, däribland Norrbottens Handikappidrottsförbund. Programmet är välfyllt – under dagarna
anordnas föreläsningar, seminarier och
flera prova-på-aktiviteter, exempelvis rullstolsdans och mattcurling.
Arrangörstrion inser att en del av landstingets medarbetare får resa långt för att ta
del av mässan, men har inte hört någon
klaga.
– Vår förhoppning är att de ser det som
ett bra tillfälle att lära sig mer om vad som
finns i fråga om hjälpmedel, säger Lena
Nordgren Hansson.
sulenterna vid Länsservice arrangerat en
mässa vartannat år. Tidigare har den varit
uppdelad på två orter: Luleå och Gällivare.
I år valde man att i stället koncentrera
hjälpmedelsmässan till Boden arena, där
48 utställare visade sina produkter.
Höstens mässa med namnet Hjälp­
medel och tillgänglighet i fokus lockade
många intresserade.
– I går hade vi 380 besökare och ungefär lika många har varit här i dag. Det har
varit full fart, säger Lena Nordgren Hansson, hjälpmedelskonsulent.
Målgruppen är i första hand sjukgymnaster, arbetsterapeuter, sjuksköterskor och andra inom landstinget och kommunerna som är förskrivare av hjälpmedel.
Men mässan är öppen för alla: även
funktionshindrade och deras anhöriga,
vårdstuderande, skolklasser och en intresserad allmänhet passar på att ta del av
utbudet.
– Genom att ha mässan på samma ställe vill vi förenkla för leverantörerna, som
slipper packa ihop och förflytta sig efter en
dag. Och ju fler utställare som tycker det är
attraktivt att komma till Norrbotten, desto
intressantare blir innehållet, säger hjälpmedelskonsulenten Inger Karkiainen.
Camilla Ridderström, arbetsterapeut inom
öppenvårdsrehabiliteringen i Luleå, har
kommit för att titta och få idéer. Sara
Säterstam, till höger, berättar om kognitiva
hjälpmedel i form av minnesstöd.
Arbetsterapeuterna Irene Pakisjärvi och Ingela Jakobsson-Åhl, Övertorneå vårdcentral, ser på när Robert
Lundgren demonstrerar en tryckavlastande specialdyna
som ska förhindra sittsår.
De senaste tio åren har hjälpmedelskon-
ULRIKA ENGLUND
Lena Lundsten, hjälpmedelskonsulent med produktansvar
för landstingets uppresningslyftar, testar en modell.
Vilket betyg,
Sunderbyn!
AT-läkarna rankar sitt sjukhus högt
Sunderby sjukhus placerar sig på
femte plats i den riksomfattande
AT-rankingen 2011.
– Det är ett kvitto på att det görs
ett mycket bra jobb på klinikerna,
säger en nöjd Arne Hassler, studierektor för AT-läkarna i Sunderbyn.
Sveriges yngres läkares förening, Sylf,
llsammans med kollegorna Lena Nordgren Hansson och Lena
Foto: PETRA ISAKSSON
smässa
Åsa Lindqvist visar hur rullstolsslalom går till. Norrbottens
handikappidrottsförbund deltar i
mässan för att berätta om olika
aktiviteter för personer med funktionsnedsättning.
gör varje år en enkät där de som genomför eller nyligen avslutat sin allmäntjänstgöring, AT, får bedöma kvaliteten på densamma. I undersökningen bedöms olika
parametrar – introduktion, handledning,
kollegialt stöd, undervisning med mera –
på en skala med 1 till 6 poäng.
Sunderby sjukhus har de senaste åren
visat en stadigt stigande kurva (39-26-13)
och landade i år på femte plats. Störst uppryckning jämfört med föregående års resultat gjorde psykiatrin, som gick från 3,0
till 3,9 poäng. Medicin är bäst ”i huset”
med 5,0 poäng, men primärvården får ett
ännu bättre betyg, 5,1 poäng.
Arne Hassler
gläds storligen åt
den fina totalplaceringen.
– Det är ett resultat som många ska
ta åt sig äran av. Det
är ett gott betyg till
de AT-ansvariga på
klinikerna, till dem
som handleder, till
personalen på akutmottagningen, ja till ”Jag känner stolthet
över sjukhuset”,
alla olika yrkeskategorier som kommer säger Arne Hassler, överläkare på
i kontakt med ATläkarna och får dem medicinkliniken
och studierektor för
att känna sig välAT-läkarna i Sunkomna, sedda och
derbyn.
uppskattade, säger
han.
Han framhåller också AT-läkarna och
deras insatser.
– De som kommer till oss är förvånansvärt mogna, trygga och empatiska personer, trots att många inte är så gamla. De
gör ett fantastiskt jobb och är en resurs att
räkna med i arbetslaget.
Varje halvår tar Sunderby sjukhus in fem
nya AT-läkare. I år konkurrerade 29 personer om platserna, om man enbart räknar
dem som hade sjukhuset som sitt förstahandsval. Trycket är så hårt att det för närvarande krävs minst nio månaders vikariat
för att bli antagen.
– AT-läkarna kan gå in på en hög nivå i
och med att de redan vikarierat, vilket är
en fördel. Samtidigt känns det fel att vi
inte kan ta in och behålla alla kompetenta
och duktiga personer som är intresserade
av att göra sin allmäntjänstgöring här.
Flera av dem som inte får börja på en gång
söker sig till sjukhus i andra delar av landet, säger Arne Hassler.
Ambitionen är att försöka få dem att
stanna i Norrbotten.
– Vi uppmuntrar dem att söka till andra
sjukhus i länet. AT-läkarna i Piteå och
Kalix gör dessutom delar av sin tjänstgöring i Sunderbyn.
Att Sunderby sjukhus nu seglat upp till
toppskiktet i Sylfs ranking kan göra att
efterfrågan ökar ytterligare. Det i sin tur
kan innebära svårigheter för studenterna
inom den regionaliserade läkarutbildningen, RLU, att få göra sin AT just i Sunderbyn.
– Vi vet att läkare ofta stannar på det
sjukhus där de gjort sin AT. I dag är ATtjänstgöringen en flaskhals när det kommer till att rekrytera fler läkare till länet. I
AT-läkarna trivs på Sunderby sjukhus. Från vänster Emma Segerlund, Kajsa Tenland,
Erika Karlström, Björn Eklund och Nils Hellström.
Foto: MARIA ÅSÉN
slutändan är det en regionalpolitisk fråga,
anser Arne Hassler.
Några som inte behöver bekymra sig
över att få en AT-plats är Erika Karlström,
Kajsa Tenland, Emma Segerlund, Nils
Hellström och Björn Eklund, fem av de 21
underläkare som just nu gör sin AT i Sunderbyn.
Sammantaget ger de sjukhuset gott
betyg.
– Vi får hela bredden, vilket man inte
fakta
AT
E För att en läkare ska få sin legitimation
krävs minst 18 månaders allmäntjänstgöring, AT, efter läkarexamen.
E På Sunderby sjukhus uppgår den till 21
månader.
E Tjänstgöringen fördelas mellan medicin,
kirurgi, psykiatri och allmänmedicin.
E Landstingen/regionerna har ansvar för
att det ska finnas AT-platser i ”den omfattningen att alla läkare som avlagt läkarexamen och läkare med utländsk utbildning
som föreskrivits allmäntjänstgöring ges
möjlighet att fullgöra praktisk tjänstgöring
för att få legitimation som läkare”, enligt
Hälso- och sjukvårdslagen.
E Piteå älvdals sjukhus återfinns på 48:e
plats i Sylfs AT-ranking. Sjukhusen i Kiruna,
Gällivare och Kalix hade färre än fem svarande per sjukhus, vilket lett till att de inte
fått någon placering i rankinglistan.
Källa: Sveriges yngre läkares förening
får på ett mindre sjukhus. Samtidigt blir
man inte anonym, vilket är risken på ett
större sjukhus. Har man varit på en klinik
känner de flesta igen en och vet vem man
är, säger Björn Eklund.
De fem AT-läkarna konstaterar att de får
ett gott bemötande och att de känner sig
behövda.
– Man räknar med oss och ser oss som
en viktig del av klinikens arbete, säger
Erika Karlström.
De får ta en hel del eget ansvar och går
även jour, men har då full tillgång till
erfarna läkare för stöd och uppbackning.
– Det finns bakjourer och bra hjälp att
få. Man känner inte att man stör när man
ringer. Tvärtom, det är något man förväntas göra, säger Nils Hellström.
AT-läkarna ser också positivt på att onsdagseftermiddagarna hålls fria för utbildningstid. Då har de utrymme att studera,
träffa den grupp AT-läkare de tillhör, delta
i kurser eller göra något annat för att förkovra sig i yrket.
– Ambitionen finns på andra sjukhus
också, men jag har förstått att det är
många som ändå schemaläggs den tiden,
säger Björn Eklund.
Av de 15 underläkare i Sunderbyn som
svarade på enkäten skulle samtliga rekommendera andra att söka AT på sjukhuset.
ULRIKA ENGLUND
fotnot :
Hela rapporten nås via Sylfs
hemsida, www.slf.se.
nr 5 · oktober 2011
Dagens ros…
… eller rättare sagt ett helt fång med rosor till distriktssköterskan Johanna Wikström på Kalix vårdcentral för hennes
fantastiska omhändertagande av våra
föräldrar Nanna och Holger i deras
hem. Med Johanna har vi anhöriga varit
trygg i visshet att hon värnat de gamlas
intressen så att de tryggt kunnat bo
hemma så länge trots krävande omvårdnad! Barnen Nilsson
… till personalen på avd 32 Vuxenpsykiatrin för den fantastiska gemenskap
som möter en varje dag på jobbet.
Andreas Söderlund
… till våra medarbetare, Anna Kangasmaa, Annika Witte, Birgitta Andersson
och Maria Bäckman för att ni fixat så
fint i fikarummet på spec-mott i Kalix.
Från övrig personal
Tiina och Jouko Pirhonen lär ut en speciell förlossningsmetod som kan minska antalet sfinkterrupter efter förlossningar drastiskt. I höst har de hållit i en
utbildning för förlossningspersonalen vid Sunderby sjukhus och annan intresserad personal.
Foto: ANDERS ALM
Nygammal metod ska
minska kvinnors lidande
Barnmorskor i Sunderbyn är pionjärer på området
Barnmorskorna vid Sunderby
sjukhus är pionjärer i Sverige med
att återuppta en nygammal förlossningsmetod som minskar risken för att ändtarmsmuskeln ska
brista – en allvarlig form av förlossningsskada som på sikt kan
leda till anal inkontinens.
Den metod som han och Tiina Pirhonen lär ut innebär att barnmorskan i slutskedet av förlossningen håller sin en ena
hand mot mellangården, det vill säga
mellan slidan och ändtarmsöppningen,
och den andra handen mot barnets
huvud för att reglera att barnet inte kommer ut ”för fort”. Om det ändå ser ut att
bli en svår bristning rekommenderar de
hellre ett snedklipp.
Barnmorskorna i Luleå genomgick
2008 en utbildning i traditionellt perinealskydd. Första halvåret därefter lyckades
de minska antalet ändtarmsmuskelskador, även kallade sfinkterrupturer, till
hälften. När statistiken började försämras
igen tyckte barnmorskorna på avdelningen att det var dags för en repetition och
all personal fick chans till ytterligare en
utbildning nu i höst.
Den nygamla metoden lärs ut av Jouko
Pirhonen, docent vid Lunds universitet i
Sverige och Åbos universitet i Finland,
och hans hustru Tiina Pirhonen, barnmorska. Förutom att forska reser paret
runt i de nordiska länderna och föreläser
om hur det går till att minska risken för
förlossningsskador.
Jouko Pirhonen har tidigare om åren
vikarierat som gynekolog på Sunderby
sjukhus. När förlossningspersonalen
efter en kartläggning 2005 upptäckte att
antalet sfinkterrupturer ökade på kliniken
vände de sig till honom för att få hjälp.
– På 1980- och 90-talen när det blev
populärt med fria förlossningar, med så
lite inblandning av barnmorskan som
möjligt och gärna i upprättstående ställningar, ökade antalet sfinkterrupturer
drastiskt, berättar han.
Enligt en rapport från Svensk förening
för obstetrik och gynekologi kan antalet
kvinnor i Sverige med anal inkontinens
vara fler än 300 000. Trots det är det ett
relativt okänt problem.
– Jag tror det beror på att det är så
tabubelagt att prata om det, säger Tiina
Pirhonen.
De flesta av dem har ådragit sig inkontinensen efter en förlossningsskada. Skadan kan läka, men sedan i vissa fall göra
sig påmind igen flera år efteråt när kvinnan är i klimakteriet.
Natasha Koivumaa, barnmorska och
uroterapeut på Sunderby sjukhus, möter
många av de drabbade kvinnorna.
– De kan få besvär med gasläckage,
vätskeläckage eller att de bajsar på sig.
Det ställer till med oerhörda problem i
kvinnornas liv, säger hon.
Studier visar att 30 till 35 procent av
alla som drabbats av sfinkterrupter får
problem förr eller senare.
På många sjukhus i Norden är det över
Monica Tegner,
Natasha Koivumaa, Tiina Pirhonen och Jouko
Pirhonen.
fem procent av kvinnorna som får denna
allvarliga form av förlossningsskada.
I Finland däremot, där man har hållit fast
vid den gamla metoden, är det färre än en
procent av kvinnorna som drabbas.
Genom att återgå till den traditionella
metoden kan man komma ner på en statistik under en procent igen på alla förlossningskliniker, menar Jouko Pirhonen.
Flera norska sjukhus som anlitat paret
Pirhonen har lyckats minska antalet sfinkterrupturer betydligt, men i Sverige är det
många sjukhus som är ovilliga till förändring.
– Fråga mig inte varför, men det kanske är svårt att ändra på ett arbetssätt som
man blivit lärd och som man tillämpat i
kanske tio, tjugo år, säger Tiina Pirhonen.
Ett av undantagen är Sunderby sjukhus. En faktor som kan spela in är att
många finska barnmorskor som är upplärda med metoden i Finland arbetar på
avdelningen.
– Vi ska bli bäst i hela Sverige och vi
har ledningen bakom oss, säger Natasha
Koivumaa.
Hon och barnmorskan Monica Tegner
håller i projektet på förlossningsavdelningen och de lovar att de inte kommer
att släppa iväg siffrorna igen.
– Vi följer statistiken månad för månad
och varje gång det inträffar en sfinkterskada gör vi en rapport och en uppföljning, säger Monica Tegner.
Kritiken som framförts från vissa håll
att det skulle vara obehagligt för kvinnan
att barnmorskan håller emot i utdrivningsskedet eller att hon är ofri i sin förlossningsställning avfärdar de.
– Kvinnan ska ju bestämma hur hon
vill föda, men om vi informerar om riskerna med sfinkterruptur så finns det
ingen kvinna som är motståndare till den
här metoden, säger Monica Tegner.
– Det handlar bara om de två sista
minuterna av förlossningen, tillägger
Natasha Koivumaa. Ulrika Vallgårda
… skulle jag vilja ge till Magnus på
transport eftersom han alltid ser så glad
ut när man möter honom på sin truck!
Jonas
… till Malmfältens psykiatri och speciellt
till mina arbetskollegor på Affektiva enheten. Ni är underbara arbetskollegor
och otroligt kompetenta i er yrkesroll.
Jag vet att ni kommer att ta bra hand
om varandra i fortsättningen och att patienterna kommer få fortsatt utmärkt
vård. Tack för åren med er! Therese O
… vill jag ge till världens bästa chef Gunilla Lindgren på jourcentralen i Luleå.
Du gör ett fantastiskt arbete och är alltid glad och positiv. Du har en förmåga
att hitta lösningar på det mesta med din
positiva livssyn, stora engagemang och
värme.
Inger S
Ett fång rosor till personalen på Psykiatriska Vårdenheten i Piteå för att ni gör
ett sådant fantastiskt arbete, detta trots
att ni hela tiden har överbeläggningar.
Ni får sällan höra att ni är bra men nu
Birgitta Brännström
får ni det.
… till killarna på MT som hjälpte mig att
överföra bilderna från min telefon, då
jag hade fel kabel med mig och mailsystemet inte tog emot dessa bilder som
jag fotat inför en föreläsning. Jag vill
bara att ni ska veta att ni är guld värda
och ger service i världsklass. Tusen tack.
Christina Walter
… vill jag ge till Eva Ottestig på BVC vid
Gammelstads VC. Du är så hjälpsam
och gör alltid ditt yttersta när vi har varit
till dig med våra barn. Tack för att du
finns. Du gör ett toppenjobb.
En nöjd mamma
Ett STORT fång med rosor vill vi ge till
arbetsterapeut Anna Häggström och
neuropsykolog Lars Jakobsson, Trafikmedicin i Kalix. Tack för ett otroligt proffsigt jobb och empatiskt bemötande. Ni
är guld värda.
Patrik och anhöriga
Ge Dagens ros till någon eller några som
du vill uppmärksamma eller berömma. Alla
”rosor” publiceras på Insidan, en del även i
Landstingstidningen. Mejla till Agneta Spaton Norqvist: [email protected].
Tala om vem du är, vem som ska ha
rosen – och för vad.
Barnmorskornas historia i ord och bild
Svenska Barnmorskeförbundet firar i år
300 år med utbildade barnmorskor och
125 år med ett eget förbund. Det var år
1711 som de första barnmorskorna utbildades, examinerades och fick svära Jordemoder-eden.
10 I Norrbotten uppmärksammas jubileumsåret på olika sätt, däribland med en
vandringsutställning på Norrbottens
museum.
Barnmorskan 300 år illustrerar en för-
lossningsutveckling som gått från att
överleva till att uppleva. Den har tidigare
enbart visats på Karolinska institutet och
Historiska museet i Stockholm. I Luleå
pågår den mellan 22 oktober och 20
november.
Varje lördag under utställningsperioden finns barnmorskor från Norrbottens
läns barnmorskeförening på plats för att
svara på frågor och samtala. På museet
säljs även jubileumsboken 300 år i livets
tjänst.
Södra BB i Stockholm, ur Svenska
Barnmorskeförbundets samlingar.
nr 5 · oktober 2011
Abrakadabra!
Nu händer det
magiska saker på
ditt bibliotek
Den 14–27 november 2011
förvandlas biblioteken runt om
i Norrbotten till en värld fylld av
troll, tävlingar, prinsessor, häxor,
hjältar, monster, sagostunder,
magiska föremål, skolbarn,
fantastiska äventyr och skrivartävlingar.
Läs mer på: www.bibblo.se
www.barnenspolarbibliotek.se
Magiskt välkommen!
Sjuksköterskan Maria Johansson och distriktssköterskan Laila Rassa Olsson, båda i gula jackor, agerar för att rädda livet på patienter som burits ut ur
tågvagnar.
Foto: KJELL ÖBERG
Räddarna i nöden
Barents Rescue – en övning för framtiden
Barents Rescue 2011 är den största
övningen landstinget varit med i.
– Mycket gjorde vi bra, en del
kan vi göra bättre. Vitsen med att
öva är att lära sig inför framtiden,
säger Maria Fogelvik Olovsson,
landstingets projektledare.
både på fältet och som stabsövningar i de
lokala och regionala katastrofledningarna.
Dessutom provades det svenska nationella
ambulansflyget.
Efter en intensiv arbetsperiod har Maria
Fogelvik Olovsson nu återvänt till jobbet
som iva- och narkossjuksköterska vid Piteå
älvdals sjukhus. Hon ångrar inte en
sekund att hon klev in i rollen som landstingets projektledare.
– Jag levde tätt ihop med Barents Rescue under ett års tid. Det var en fantastisk
resa och något man troligen bara får vara
med om en gång i sitt liv, säger hon.
Senast Barents Rescue anordnades i
Norrbotten var för tio år sedan, 2001. Eftersom fyra länder deltar i övningen, som
arrangeras vartannat år, kommer det att
dröja åtta år innan det är dags för Sverige
att åter agera värdnation.
Totalt medverkade mellan 1 000 och
1 500 personer i årets upplaga – av dessa
kom 250 från landstinget. Huvudscenariot
var höga vattenflöden, med förstörda vägar
och sjukhusevakuering som följd. Lägg till
det fyra svåra fältolyckor i Jokkmokk,
Boden och Luleå: tunnelras under en kraftverksdamm, urspårning av ett persontåg,
tankbilskollision med kemikalieläckage
samt en båtolycka.
Olyckorna hanterades av landstinget
”Befolkningen
förväntar
sig att det
finns en
fungerande
plan om
det händer
något – det
har vi nu.”
Det ska göras ordentliga utvärderingar av
landstingets insats, bland annat av Katastrofmedicinskt centrum i Linköping.
Maria Fogelvik Olovsson inväntar resultaten, men vågar redan nu säga att övningen
blev lyckad.
– Befolkningen förväntar sig att det
finns en fungerande plan om det händer
något – det har vi nu. Vi arbetade med
stora olyckor i den här övningen, men
principen är densamma oavsett händelsens storlek.
Hon räknar upp några av de förändringar som Barents Rescue fört med sig eller
skyndat på:
E Konkreta evakueringsplaner för sjukhusen har tagits fram i samarbete mellan
landstinget och länsstyrelsen.
E Funktionen för TiB, tjänsteman i beredskap, har ändrats. TiB är vägen in till
landstingets regionala ledning vid hot om
eller inträffad allvarlig eller extraordinär
händelse.
E Medvetenheten om vikten av katastrofutbildningar har ökat.
Vid en övning i våras larmades samtliga i
landstingets katastrofledningar, både de
lokala och den regionala, via sms.
– Det tog sex minuter att få kontakt
med alla. Det är ett bra resultat, säger
Maria Fogelvik Olovsson.
Samtidigt sticker hon inte under stol
med att det finns sådant som fallerat under
Barents Rescue.
– Men vitsen med en övning av det här
slaget är även att identifiera vad som inte
fungerar.
Om hon får önska ska antalet övningar i
framtiden bli fler än vad som är fallet idag.
– Gärna mer samverkan mellan sjukhusen och den regionala ledningen – fältövningar kombinerade med stabsövningar. Vi
behöver planer på alla nivåer. Det är dessutom viktigt att inte slå sig till ro. Det kommer hela tiden nya människor i landstinget
som behöver känna till vad som gäller om
en större olycka inträffar.
Även Charlotte Ek, enhetschef vid ambulansen och obs-avdelningen i Jokkmokk, är
nöjd med Barents Rescue.
– Det var ett välkommet tillfälle för oss
att i praktiken öva det som finns nedskrivet i katastrofplanen.
Sju från vårdcentralens personalstyrka
var på plats vid tågövningen, där två vagnar
välts av spåret. De övriga höll ställningarna
på vårdcentralen, dit 20 patienter med lät�tare skador fördes.
– För att klara av det stora skadeutfallet
var vi tvungna att nyttja alla resurser. Vi
använde oss av samtliga yrkesgrupper,
även sjukgymnast och arbetsterapeut,
säger hon.
ULRIKA ENGLUND
Genus och
demokrati
Demokrati med genusperspektiv - har vi det i
Norrbotten?
Har nationella minoriteter
någon röst i de pågående
samhällsförändringarna?
Konferens i
Arvidsjaur
8-9 november
Läs mer:
www.nll.se/kultur
OBS!
Förlängd anmälningstid
för landstingsanställda
- anmälan skickas till:
[email protected]
Kontakta
vården via
internet
Skaffa ett användarkonto
i Mina vårdkontakter!
www.nll.se/minavardkontakter
Genomgång av kommunikationssystemet
Rakel. Volker Husmann, sjuksköterska,
Erika Larsson, ambulanssjuksköterska, och
Ronny Groth, ambulanssjukvårdare.
nr 5 · oktober 2011
Maria Fogelvik
Olovsson, projektledare.
Vanja Ågren, iva-sköterska på Gällivare
sjukhus, i färd med att hjälpa skadade som
förts till uppsamlingsplatsen.
Röntgensjuksköterskan Annelie Kielatis,
sittande, i samspråk med sjuksköterskan
Jasmine Husmann och undersköterskan
Ronja Eriksson, till höger.
11
KRÖNIKAN Elisabeth Lax
Att välja Norrbotten
u väljer det liv du vill leva och hur
du vill leva det. Det har vi alla
hört någon gång. Jag tycker det
ligger en hel del sanning i det.
Och lika sant är att när du inte
väljer så väljer du ändå.
Jag hade turen att efter många
år, de flesta på västkusten, få möjlighet att välja Norrbotten, att få återvända.
Allt eftersom åren gick och erfarenhet
lades till erfarenhet insåg jag att just i
Norrbotten vill jag leva och arbeta med det
jag ägnat mitt liv åt på andra ställen i Sverige: kultur. Ingen annanstans kan jag
uppbåda den där innersta kunskapen och
känslan för bygden som i detta län. Tro
mig, jag har försökt! Och den behövs för
både trovärdigheten och lusten i mitt arbete.
Jag hade ännu mera tur. Ett par månader
efter att jag börjat som divisionschef för
Kultur och utbildning utsågs Norrbotten
till pilotlän för den nya kultursamverkansmodellen, en exklusiv utmaning för fem
pilotregioner/län. Norrbottens läns landsting valde att stiga på tåget.
I det läget hade ingen i Sveriges land
särskilt god uppfattning om vad det egent-
Ur museets samlingar
ligen innebar i praktiken. Ändå vill jag
säga att det här ytterligare förstärkte min
”tur”. Arbetet har på alla sätt givit mig
möjlighet att ”umgås” med Norrbotten,
knyta massor av kontakter och driva en
vidareutveckling av divisionens fina grund
för modellen.
”Norrbotten får högsta betyg när det gäller regional samverkan om kultur” löd rubriken i tidningen när kulturutskottets ordförande varit på besök. Rolig läsning för
alla oss som arbetar med kulturplan och
kulturmodell där kravet på samverkan och
samråd ingår. För det är ju det som är hela
idén, att lyfta perspektivet från vad som är
viktigt för en enstaka kommun i Norrbotten till vad som är bäst för länets utveckling och kunna samverka kring det, både
landsting, kommuner, civilsamhälle och
enskilda kulturarbetare.
Men, samarbetar gör man inte själv.
Och samverkan för Norrbottens kulturplan
och för en modell är inte märkvärdigare än
den vi har på våra arbetsplatser eller
hemma vid köksbordet för att få vardagen
att fungera. Att lyssna, vara lyhörda för
både det som sägs och inte sägs, ha åsikter,
bryta åsikter, vara öppna och kanske allra
mest våga vara öppna även för kritik. Men
det krävs också ett förtroende mellan parterna. Och ett förtroende får man om man
förtjänar det.
Vi har valt ett sätt som uppmärksammas
på ett nationellt plan. För oss har det varit
viktigt att samverkan blir på riktigt, inte
bara på papperet. Det avspeglas i den politiska kulturberedningens sammansättning, våra kommun-landstingsträffar, att vi
tillbringar många timmar i bil för att träffa
föreningarnas företrädare i Arjeplog eller
kommunala företrädare i Pajala. För att
inte tala om intensiva dialogmöten med
konstnärer inom olika genrer. En gemensam satsning för att driva utvecklingen
framåt. Sammantaget ett mycket stimulerande arbete som förhoppningsvis också
har bäring på andra områden – näringsliv,
folkhälsa, vård, skola, samhällsutveckling,
ja, många områden.
Det är en fantastisk och unik resa som
pågår i Norrbotten. En resa med stora möjligheter men också stora utmaningar. Det
mesta som heter utveckling kostar pengar.
Men fler norrbottningar som trivs i Norrbotten och fler som vill komma hit och
leva här ger större möjligheter till både
trivsel och utveckling. Där finns vår uppgift.
Själv hade jag inte velat vara utan allt
det här. Varken utmaningarna eller människorna.
Och jag får ha med mig den där härliga
bekräftelsen som inte behöver några ord:
den där känslan av att det är här jag hör
hemma och att jag med mitt arbete bidrar
till det Norrbotten som inte liknar någon
annanstans på jorden!
Elisabeth LAX,
divisionschef Kultur och utbildning
Administrativ service visar upp sig
Administrativ service har varit på
turné i länet. Färden har gått till alla
fem sjukhus, med finalen i landstingshuset i Luleå.
– Syftet är att komma ut och möta
våra kunder. Det här är ett sätt att
visa vilka vi är och berätta vad vi gör,
säger Anna-Lena Kero, enhetschef
för kundenheten.
Administrativt forum, som satsningen kal�-
Barnens Dagsmärke från Gällivare, som
länsmuseet fick i gåva 1968.
Foto: ÅKE ÅSTRÖM, Norrbottens museum
Jokkmokks-Jokke
på Barnens Dag
Barnens Dag har anordnats på olika platser i Norrbotten sedan början av 1900-talet och firades med nöjesfält, festtåg,
tombolor och försäljning av Barnens
Dagsmärken. Programmet kunde även
innehålla olika uppträdanden. På Barnens Dag i Haparanda 1966, till exempel,
kunde man se ”LEONI – mannen i kanonkulan” och ”Sveriges populäraste natursångare Jokkmokks-Jokke”.
Överskottet från festligheterna användes främst till barnkoloniverksamhet. Behövande barn erbjöds en sommarvistelse
på landet. Malmbergets Barnens Dagsförening grundade 1946 flera barnkolonier runt om i landet, föreningen i Kalix
drev koloni i Falkenberg, medan Boden
hade koloni på närmare håll, vid Buddbyträsket.
Flera av länets Barnens Dagsföreningar är nerlagda, men i Kalix, Boden
och Malmberget finns de kvar. Bodenföreningen, som bildades redan på 1920-talet, fick 2008 pris från Barnens Dags Riksförbund för sitt engagerade arbete för
barn och ungdomar i Bodenområdet.
Anja Wrede
Fotnot: Läs mer om Barnens dag på
nll.se. Klicka dig fram till Kultur och utbildning, Norrbottens museum och Månadens föremål.
12 las, inleddes i Piteå i februari och avslutades i
Luleå i oktober. I landstingshuset var 15 av 57
anställda på plats och svarade på frågor om
allt från kundfakturor till löner och pensioner.
– Det händer mycket på många områden,
vilket vi också passar på att informera om,
säger Anna-Lena Kero och nämner att möjligheten att erbjuda patienter autogiro är på
gång och att kontantbetalning minskar kraftigt till förmån för kortbetalning.
Administrativ service deltar sedan två år i
en så kallad benchmarking, där man jämför
sina processers produktivitet och kostnadseffektivitet med andra organisationer, både privata och offentliga. Bland annat mäts kostnad
per faktura och per lönespecifikation.
Resultatet visar att Administrativ service
står sig väl i jämförelsen, och har lägre kostnader än genomsnittet för samtliga nyckeltal.
– Det kan vara jobbigt att skärskåda sin
verksamhet, men samtidigt är det oerhört
roligt och inspirerande när vi får så goda
resultat. Det peppar oss att förbättra oss ytterligare, säger Karin Millgård, verksamhetschef.
ULRIKA ENGLUND
fakta
Administrativ service
… är landstingets interna servicebyrå för bland annat lönehantering, leverantörsfakturor och kundfakturor, vilket innebär att
man hanterar alla kostnader och intäkter som flödar in och ut
från landstinget.
… hanterar cirka 100 000 löner, 160 000 leverantörsfakturor och
230 000 kundfakturor per år.
… har sina lokaler i Boden.
Administrativ service flyttade in
i landstingshusets foajé för en
dag. Från vänster Anna-Lena Kero,
Carina Lind, Ingela Larsson, Petra
Strandkvist, Kajsa Önneskog, Berit
Bäckström, Anette Oskarsson,
Malin Bergenstråle, Margareta
Bergenstråle (skymd), Katarina
Hellgren, Annika Bengtsson och
Kristin Blomkvist.
Kommentar till krönikan i förra numret: ”Är detta bra för landstinget?”
Under rubriken ”Helhetssyn – nyckeln till framgång” hyllas rationaliseringarna inom division Service
under det senaste decenniet: 400
i stället för 850 medarbetare tack
vare entreprenader, billigare städning med bättre hygien samt videoteknik som suddar ut gränserna.
Visst kan det finnas mycket att
vara stolt över ur ett chefsperspektiv. För mig som kund är det ändå
enklast att hålla med om att det i
en framtid ska vara ”enkelt för kunden att vara kund”. Idag byter vi
glödlampor själva, eftersom det är
oklart vilken entreprenör som är ansvarig. Vi väntar förgäves på en ny
sökare när vi missat att ringa till
Landstingstidningen Nr 4, 2011
Luleå för att aktivera personalen i
Kalix. Vi har våra egna listor med
lokala anknytningar eftersom våra
telefonister har ersatts av andra
som sitter långt bort – utan kontakt
med verksamheten. Vi svettas över
bortglömda lösenord och kostnadsställen då det inte längre är tillåtet
att beställa en resa per telefon.
Och när vi för första gången fyller i
excel-arken ”jourrapport för timanställda” önskar vi att Asta på plan 2
fanns kvar.
Centraliserad, anonym service är
billigare för division Service, men
frågan är ”Är detta bra för landstinget?”.
Det är förstås orättvist att generalisera från ett fåtal negativa personliga erfarenheter. För varje
sådan finns det säkert ett stort
antal servicefunktioner som sköts
utmärkt – oftast utan att vi medvetna om det. Förlåt min orättvisa,
krönikören – men den krönikan
kändes för ensidig.
Benno Krachler,
medicinkliniken Kalix
nr 5 · oktober 2011
Aktuellt från Norrbottens museum
Utställningar
Biljetter Norrbottensteatern 24 34 00 • Kulturens Hus 45 59 00
ticnet.se • norrbottensteatern.se
Evigt
n
av Erik Gedeo
Publiksuccé (NK)
Rolig helkväll (NSD)
Ons-lör 19.00 scen 1 • t.o.m 3 dec
Natten är
dagens mor
T.o.m. 13 nov
Konst
Karin EE von Törne Haern
T.o.m. 20 nov
Barnmorskan 300 år
2011 firar Svenska Barnmorskeförbundet 125 år som
yrkesförbund.
T.o.m. mars 2012
spelar roll
- om offer, förövare och
åskådare. Forum för levande
historia
T.o.m. 30 okt
Modellfartyg
Stig Strålind har tillverkat
modeller av olika fartyg.
Tills vidare
asa Kitok & Ellen Kitokandersson
- en liten utställning om
samiska rotslöjdsarbeten.
vårens föreställningar
tiden i tryck
Findus flyttar ut fr 4 år NyPremiär 21 jan
Medan jag minns - Inte utan min mamma UrPremiär 28 jan
Grabben i graven bredvid Premiär 18 feb
Söndag 6 nov kl 14
Slöjd för barn med Eva Öhrling
och Alexandra Norén*
Det spökar
Lördag 12 nov kl 12-16
Musiksaga för barn med Dagbarnvårdarnas Musikgrupp
Tag med eget arbete, vi
inspirerar varandra
Söndag 13 nov kl 13-16
Lördag 12 nov kl 11-15
Slöjd för barn med Eva Öhrling
och Alexandra Norén*
stickkafé
Vi knådar lerdjur
arkivens dag på
norrbottens minne
Söndag 20 nov kl 13-16
Tema konst
Höstvägen 7, Björkskatan, Luleå
Torsdag 17 nov kl 19.00
”till en vild och evig
längtan”
Vi gör stenfigurer
Slöjd för barn med Viktoria
Lestander och Alexandra
Norén*
Söndag 4 dec kl 14
när jultomten försvann
Slöjd för barn med Eva Öhrling
och Alexandra Norén*
San Lundberg
Fre 25 nov
kl 10.00
Föreläsningmed Christina
Gamstorp, projektledare,
Forum för levande historia
Etnolog Eva Gradin berättar
14 dec – 1 april 2012
Biljettsläpp
Vi gör pumpalyktor
Åskådarens ansvar
Söndag 11 dec kl 13-16
Konstutställning
Tor-lör 19.00 scen 2 • t.o.m 3 dec Piteå 26 okt • Kiruna 1 nov • Ö-kalix 2 nov
Söndag 30 okt kl 13-16
Onsdag 9 nov kl 18.30
Onsdag 23 nov kl 18.30
3 dec – jan 2012
”Lysande.. en stor teaterhändelse” (NK)
Kvällstid ingång B, från gaveln.
Höstvägen 7, Björkskatan, Luleå
- berättelser ur ett samiskt liv.
Kring finska kriget
1808-1809
(Kommentarer på Facebook)
Tema konsthantverk
Barnens
söndag
Tills vidare
Tills vidare
”Omtumlad och berörd”
”Jag både skrattade och grät ”
”Gå och se den!”
arkivkväll på
norrbottens minne
Ett Dan Andersson-program
med Niklas Fredriksson och
Börje Ekström
anta Pirak
av Lars Norén
Torsdag 3 nov kl 17-20
- 150 år av norrbottnisk
tidningshistoria
Genom tidningsrubriker och
artiklar följer vi Norrbottens
historia under 150 år.
PrograM
Lördag 29 okt kl 12-16
Höstträff Föreningen
norrbottens Flora
Se hela programmet
på webben
Onsdag 2 nov kl 18.30
Bottenvikens tillstånd
och hotbilder
Annica Carlsson och Henrik
Larsson, vattenhandläggare
vid Miljöanalysenheten, Länsstyrelsen
Minnen ur mitt museiliv
Lör 26 - sön 27 nov kl 11-16
gammeldags julmarknad
Marknad med lokalt hantverk, mat, musik, tomten mm
Julslöjd med Eva Örhling
Marsipangristillverkning
Torsdag 1 dec kl 17-20
arkivkväll på
norrbottens minne
Tema emigration
Kvällstid ingång B, från gaveln.
Höstvägen 7, Björkskatan, Luleå
Lördag 3 dec kl 13
Vernissage: San Lundberg
Lördag 3 dec kl 12-16
Musiksaga för barn med Dagbarnvårdarnas Musikgrupp
Vi gör luciadockor
* I samarr med BILDA
salsa
skt
ri
o
& entaalifé
k
s
n
da
ansa
tt d
Prova på a dans
orientalisk
19-21
Onsdagarv · 16 nov
o
n
9
·
2 nov
0 nov
23 nov · 3
7 dec
radion i norrbotten
90 år Utställningen öppnar
Lördag 3 dec kl 12-16
stickkafé med stickmarknad köpa/byta/sälja
Tag med eget arbete, vi
inspirerar varandra
Onsdag 14 dec
Vernissage: Tiden i tryck Norrbotten-Kuriren 150 år
Tis-fre kl 10-16 · Lör-sön kl 12-16
Ons 21/9-7/12 kl 10-21
Storgatan 2 Luleå · 0920-24 35 02 ·
 norrbottens
Kammarorkester
Beethoven
23 nov Skellefteå Anderstorpssalen 19.00
24 nov Boden Björksalen 19.00
25 nov Luleå Kulturens hus 19.00
 norrbotten nEo
Beethoven
 norrbotten nEo
Gérard Grisey
 norrbotten Big Band
& Josefine lindstrand
29 okt Luleå Kulturens hus 19.00
10 nov Stockholm Musikaliska
(Nybrokajen) 19.00
12 nov Skinnskatteberg
Kulturhuset Korpen 16.00
 raise your hand
Skolförest t.o.m. 31 okt
 Musikens byggstenar
Skolförest 8-11 nov
26 nov Luleå Konsthallen 19.00
30 nov Gällivare Kyrkan 19.00
1 dec Nattfestivalen i Korpilombolo,
Kyrkan 21.00
 Baker's Cottage
Skolförest 14-17 nov
 resväskan
19 nov Glommersträsk
Biblioteket 16.00
Skolförest 7-25 nov
 sagan om
Miranda
 norrbotten Big Band
& Helge sunde
 arctic light
RESVÄSKAN
en resa med hela kroppen
Medverkande: ANDERS ÅGREN och MATTIAS DAHL
INFO:
27 nov Gällivare Aulan
Sjöparken 14.00
Skolförest 21-30 nov
3-5 år
10 dec Luleå Kulturens hus 19.00
11 dec Korpilombolo gymn.sal
3 dec Öjebyn Kyrkan
4 dec Arjeplog Kyrkan 16.00
 Piteå Kammaropera Maria de Buenos Aires
30 okt Östersund Storsjöteatern 19.00
1 nov Sundsvall Teatern 19.00
nr 5 · oktober 2011
0920-23 66 66
norrbottensmusiken.se
13
FINT
PÅ
GOLV
SPETS
NOBEL
DJUR
SMILA
LOKAL
MATCH
FILMHJÄLTE
LÄGGA
IHOP
BETRAKTA
OAVGJORT
LITEN
MÄNGD
RYSSJA
BELGIEN
REDE
ICKE!
3,14
SKENFRUKT
OLIKHET
USCH!
LUGNVATTEN
KÖPSLÅ
ODEN
K
HETSAT
NEJ!
UNGDOMSKULTUR
BÄST
FÖRR
KÖR
SOFFA
INGET
SMAKRIKTNING
ÄTS
BANAN
INSTRUMENT
HOLLAND
OLGA
LUND
FLICKA
HOLMEN
INSEKTER
UTGER
BLOMMAR
I VATTEN
URNAN
NINA
STOOR
KREDIT
FLOD
EFTER
TOLV
FÖRE U
SVERIGE
STRIDSMEDEL
SNODD
KOMMER
ÅTER
KOSTSAMT
MUSEUM
I VENEDIG
FISK
SYRE
FÖRFATT.
EJ VI
BOK-ÅSNA
RÖST
FÖRE F
TÅG
POSTLAPP
HAV
SÖVNING
PYNT
LÅNGT
ERA
SPANIEN
HEDER
ACKORD
FLIT
MUSIKFORM
EFTER D
SVAVEL
NEGATION
FÖRST
GOTLANDS
LÄN
FOSFOR
SVEA
PALM
GRUND
NOBEL
JAPAN
DJUP
NIGNING
MYCKET
SVAGT
INTE
VÅR
FÖRE P
BRORSONEN
BARA
HALLÅ!
SKA DRA
BUSKE
BÄR
BLÅ
BÄR
BRYTARE
INGET
ARID
STRECK
BRÄNNVIN
NÖT
FINNS
KLÄTTRAT
SKARABORGS
LÄN
EVA EK
FACK
FEMTIO
FRANSK
FÖRFATTARE
ADELSMÄRKE
INGRID NORDIN,
pensionerad operationssjuksköterska
från Kiruna som
nu vänder kosan
söderut.
VEN
STANK
DROSKA
INSEKTER
NR 1
JOD
SKENBAR
PLATTA
RÖK
PÅ FOT
DONERA
ITALIEN
KVÄVE
EJ UR
FÖRST
OCH SIST
TESLA
FÅGEL
SKYDD
NOS
FÖRE F
JOULE
50
EFTER H
FYRAHUNDRA
FEMHUNDRA
DRAG
ASSISTANS
Kryss nr 5
Senast den 21 november 2011 vill vi ha ditt korsord.
Skicka till: Landstingstidningen, NLL, 971 89 Luleå
Märk kuvertet ”Kryss 5”. Lycka till!
Namn..............................................................................................................
Adress..............................................................................................................
Postnummer och ort ......................................................................................
14 T
Ä
P
C H A R L A T
A S T E R O
A N K A
A R
Å S E
A P E L
O A
E L
E L D
S K E N
L O
A G A T E R
K R I S E R
A S
L
P U E R I L
T R E L L E
D
E S K A L E
E N
N Y
R
O
K
A N E
I D
N
R
P O
S E R
T S
E M
R A
N
H
O D
V E
B O R
A R T
R A
I K T
B
R
A
S
S
E
R
I
E
R
B
A
U
X
I
T
N
O
D
S
T
E
A
R
I
K N
G
T
Ä R
N I
E
S
S
Ä
P
R K A R
E L S E
A
S K Ö
L L
O M
Ä R R
T R Ä D E
D
M
A
R
I R I
O
S O R
T R A N
D O
U
S E F
F
Ö
R
L
B U R R
I N G
L
A Z U
A R
E S
R U M B A
S U R
A
N O V
N G
R A
I
D
E
T
Lösning på
kryss
nr 04|11
Å
T
Kryssvinnare
S
K
O
G
E
N
RAGNHILD LINDBERG
Vildandsgränd 18 G, Lund
?
R
T
V
A
D
JULIA SANNERSTRÖM
Vinkelgatan 9, Pajala
CARITA LINDQVIST
Lånegränd 3, Rosvik
NINNI LINDBERG
Porjusvägen 24, Jokkmokk
MARGARETA KARLSSON
Nya Ängesvägen 3, Kalix
Trisslotter kommer med posten.
Grattis!
nr 5 · oktober 2011
kåseriet patrik warg
En etikmarinerad moralkaka
Söndag 23 oktober 2011
J
ag står på kvartersgrillen. Familjepizza. Jag behöver inte ens beställa. Baahra har redan sett mig
och vinkat. ”Halva bolognese,
halva capricciosa – tiå minuttäär.”
Det finns fler grannpappor i kön.
Känns bra. Många av dem har nyligen
lagt ner en massa pengar och blånaglar
på köksrenovering. De skäms mer än jag.
I vår familj har vi bestämt att resa är viktigare än ett tevekök. Dessutom har jag
svårt för arga snickare. Men det betyder
inte att vi är opåverkade av matmodet.
Indrivna i kökets enda hörn av medias
matlagningshysteri, högrött ilskna kockar
och bekantas ständiga orerande kring
pårökta marinader, tryffelsmiskade
lammspjäll och korsikanska ostbryllingar
bestämde vi oss för att slå på stort. Här
skulle rullas riktiga köttbullar – från
grunden. Så som det ska vara i en lyckligt
ostressad och hemvävd norrbottnisk
kärnfamilj.
Blandfärs, mjök, ströbröd, ägg, lök,
peppar och massor av kärlek samt hemstampat guldglänsande morotsmos ska
det vara.
Även vi måste förutsätta att våra kära
barn blir framgångsrika kändisar som i
populistisk ödmjukhet lagar mat i
GoKväll och hävdar att den största saknaden – ”nu när jag för det mesta filmar i
Hollywood och vinner OS-guld på fritiden” – är mammas köttbullar.
Men så lätt går det förstås inte: ”Blää,
det smakar ju inte som riktiga köttbullar”. ”Det är klimpar i moset”. ”Men
snälla barn, känner ni inte att maten är
lagad med kärlek?” ”Prova med salt nästa
gång”, mumlar grabben.
Det är förstås vårt eget lata fel. Våra
ungar har inte matats med annat än helfabrikat: konserverad gröt, fabriksrullader, plättar i säck, bleka strips, pulvermos
och sladdriga fiskpinnar (varför får inte
bara torskar med god hållning kandidera
till fiskpinne?).
Det enda jag egentligen brukar ställa
till med i traditionell matlagningsväg är
förstås palten. Men även den tillagas
oftast ur påse nuförtiden. Ungarna vet
ändå inte skillnad. Däremot vet de direkt
om jag har köpt lättsockrad lingonsylt
istället för den andra sorten. Vad vi däremot aldrig köper, av ren princip, är förstås – lyxpalten.
paltsmetare i länet, att det var både krångligt och tidskrävande att trycka in en sked
kött i paltarna innan kokningen.
Så de bestämde sig för att blanda fläsket direkt i smeten. När de sedan beskådade den första prototyppalten och noterade att den såg ut som en blodtömd
skånsk njure med metastaser fick de förstås lite panik. Men de ville inte skrota
projektet. Det fanns grova pengar att
tjäna. Det var då springpojken kom på att
dyra jeans säljer bättre än billiga.
Mitt problem är inte att det är något
fel på palten, utan att girighet, underskattning av konsumenternas intelligens och att brist på moral och företagsförväntad finess faktiskt kan överskugga
den skam som jag själv skulle uppleva
om jag tvingades marknadsföra en
produkt som ”lyxvariant” – när den
uppenbarligen bara är en lat förenkling av ett välkänt recept.
Att kalla latpalt för lyxpalt (eller
motsvarande ljug) får endast göras i
ytterst trängda barnuppfostranssituationer: ”Nej, det är inte lök i köttfärsen...”
Jag tror att lyxpaltcirkusen gick till så
Lyxpalten hade sålt bättre som Lat-
här: Fabrikören insåg, precis som alla
palt. Det hade också varit mer norr-
nytt om namn
Bodil Sundbom är från den 1 oktober
ny enhetschef vid Bild- och funktionsmedicin, Sunderby sjukhus. Bodil Sundbom
är sedan sju år enhetschef vid Mammografin, ett uppdrag hon behåller tills en ny
chef är rekryterad.
Mats Eliasson, överläkare och endokrinolog vid Medicinkliniken, Sunderby sjukhus, har av rektorn vid Umeå Universitet
utnämnts till adjungerad professor i medicin. Mats Eliasson är forskningsledare för
MONICA-undersökningen och ingår även
i forskargruppen kring Björknäsprojektet i
Boden. Sedan 2001 är han docent i medicin vid Umeå Universitet och lärare vid läkarutbildningen.
Division Primärvård har rekryterat en ny
länschef för Piteå/Luleå/Boden. Peter
Bergman är sjuksköterska och har arbetat inom hälso- och sjukvården sedan
1976 och i primärvården i Västerbotten sedan 1998. Han har haft olika chefsuppdrag i primärvården sedan 2000, de senaste fem åren som verksamhetschef för
två vårdcentraler. Peter Bergman tillträder
tjänsten den 1 december 2011.
Ulla Willerslev Karlsson är ny enhetschef för Center 3 vid Malmfältens psykiatri. Hon har arbetat inom Malmfältens
psykiatri sedan 1999; på psykiatrisk vårdavdelning fram till 2007 och därefter på
Center 2.
Patrik Warg är
inte känd från Idol,
Robinson eller Big
Brother. Däremot
är han glad över
att vara
läkare
i Norrbotten.
bottniskt på många nivåer. Inte bara ren
ärlighet i bästa form utan också lämpligt
för en målgrupp som bara behövde köpa
blodpudding varannan gång de önskade
ett billigt och enkelt lunchalternativ med
humoristisk skruv.
Det enda ämne i radio, teve, tidningar
och på bokmässor som avhandlas mer än
motion, magoperationer och magra dieter
är, som sagt, hejdlös matlagning.
Svenska folket kan inte kan få nog av
inbakade löjromspateter och kumminstrukna ytterfältare med lönnsirap tillredda av allt mer suspekta personligheter.
Dessutom i rostfria robotkök vars rotavdragna design är viktigare än själva råvarorna.
Kanske skulle jag motiveras till stordåd
om vi haft ett spejsat kök? Åtminstone en
gång.
Sedan skulle jag nog stå där i på kvartersgrillen med de andra farsorna. Ungarna äter ändå inte riktig mat, om än gömd
i gyllene moser. Fast det kanske blir okej
ändå till slut? ”Vad är det du saknar mest
nu när du är på turné fyrahundra dagar
om året?”
”Min pappa, för han var suverän på att
leverera kartongpizza.”
konstverk berättar
Målningen Färgsymfoni är
utförd av Pierre Olofsson
(1921-1996). År 1950 beställde Garnisonssjukhuset
i Boden en stor målning av
Olofsson och Karl-Axel
Pehrson. Pehrsons målning, Fiskstim, har jag skrivit om tidigare. Målningarna hängdes upp. Personalen protesterade och menade på att man blev illa
berörd, så även patienterna.
Verken plockades ned för
att så småningom hängas
upp igen.
Färgsymfoni är målad i
den konkretistiska stilen,
liksom Fiskstim. Konstriktningen tog fart i slutet av
1940-talet. Ungefär ett dussin svenska konstnärer
anslöt sig. Flera av dessa
ställde ut tillsammans år
1947 och kallades därefter
1947 års män. Samtliga
skulle bli mycket framstående och inflytelserika.
Vårt landsting har en
extremt fin samling av
dessa konstnärer. De flesta
bytte stil senare, utom Pierre Olofsson som var konkretismen trogen livet ut.
Förutom Färgsymfoni finns
ett par serigrafier av konst© Pierre Olofsson/BUS 2011 Foto: ANDERS HJORTENKLEV nären i landstingets ägo.
Första gången jag såg
den här målningen var den
placerad på en vägg, mitt
emot en lång korridor (3040 meter). Min känsla var
att bilden behärskade hela
utrymmet!
När man kommer till
målningen på dess nuvarande plats kan man backa
några meter och fästa blicken i centrum. Efter en tid
kommer man att tycka att
bilden rör sig. Det är samverkan mellan komplementfärgerna som har den
effekten. Vår hjärna lurar
oss lite grann.
Olofsson använde oftast
komplementfärger/motsatsfärger i sina bilder. Av
den anledningen förmedlar
de ett rofyllt uttryck till
åskådaren.
Pierre Olofsson utförde
också ett stort antal offentliga utsmyckningar i olika
tekniker, ofta i stort format.
Hans plats i den svenska
konsthistorien är självklar.
I början av 1990-talet kom
det en biografi om konstnären. Färgsymfoni fanns
med. Han torde ha varit
nöjd med verket.
TORSTEN WIKSTRÖM
En ny landstingsledning har utsetts med anledning av Elisa-
beth Holmgrens sjukdom och bortgång. Trion som delar på ansvaret är Gunnar Persson, Stefan Svärdsudd och Mats
Brännström.
Gunnar Persson är tf landstingsdirektör och chef för cheferna
i Landstingsdirektörens stab och sekretariatet. Han ansvarar för
sådana uppgifter som vanligen ligger på landstingsdirektören,
till exempel ärendeberedning, utåtriktade kontakter och
representation.
Stefan Svärdsudd är biträdande landstingsdirektör och har
det övergripande ansvaret för ekonomi och planering. Han är
dessutom chef för cheferna för divisionerna Folktandvård, Kultur
och utbildning, Service samt Länsteknik.
Mats Brännström är biträdande landstingsdirektör med övergripande ansvar för utvecklingsfrågor. Han är dessutom chef för
cheferna för sjukvårdsdivisionerna: Medicin, Opererande, Diagnostik, Primärvård och Vuxenpsykiatri.
Denna ledningsorganisation gäller tills vidare.
nr 5 · oktober 2011
15
Som 14-åring flyttade Elias Yousif till Sverige. I dag är han 34 år, arbetar inom tandvården och trivs med det liv han byggt upp i Norrbotten.
Foto: anders alm
Elias Yousif – tandhygienist som är på hemmaplan i Luleå
Tandhygienisten Elias Yousif
tycker om den svenska tandvårdsmodellen.
– Det är vanligt att människor i
mitt hemland Irak är tandlösa redan i 50-årsåldern. Det beror inte
på fattigdom utan på tradition och
brist på kunskap, säger han.
”När vi hälsar på i Stockholm och Göteborg längtar jag
till Luleå. Vi har allt vi önskar här. Det här är vårt hem.”
Elias Yousif och hans hustru Lahib tar
emot i sin lägenhet i Luleå. Dottern
Rebecka, som är en piggögd liten flicka,
går 15 timmar i veckan på förskola. Hon
har aldrig sett föräldrarnas hemland,
Irak. Men hon fostras med det bästa från
två kulturer och hon får lära sig både
svenska och arabiska.
Elias arbetar som tandhygienist vid
Tandvårdscentralen i Luleå. Lahib, som
studerat till socionom i Umeå, arbetar
som socialsekreterare. Makarna trivs både
med sina yrken och på sina arbetsplatser.
Men trots det är Elias målsättning att bli
tandläkare; han vill bredda sitt arbetsfält.
För att få behörighet till studier på tandläkarhögskolan har han läst upp sina betyg
på Komvux.
–Jag kommer att söka till utbildningsorter i hela landet. Jag ger inte upp och
jag ser fram emot att börja studera igen.
Tandhygienister läser ungefär samma
grundkurser som tandläkarna. Det krävs
dock fem års studier, även för hygienister,
för att bli tandläkare.
– Fördelen är att det kan vara lättare
att komma igång med studierna. Vi som
legitimerade tandhygienister arbetar med
både röntgen och diagnoser.
I Irak finns två olika tandkulturer. Män-
niskorna går till tandläkaren akut eller för
det estetiska.
– I vår kultur är det vanligt att män
och kvinnor som passerat 50 år tappar
sina tänder. Att få protes i 50-årsåldern är
fullt normalt.
Munhygienen handlar inte om pengar
utan om tradition. Idag har trenden vänt.
– Folk har blivit mer medvetna om att
man kan låta laga sina tänder istället för
att dra ut dem, säger Elias.
Som tandhygienist arbetar han med
Elias Yousif
Yrke: Tandhygienist.
Född i: Irak för 34
år sedan.
Bor i: Lägenhet i
Luleå.
Familj: Hustru Lahib och barnen Rebecka, tre och ett
halvt, och Samuel,
tre månader.
Arbetsplats: Tandvårdscentralen i
Luleå.
Utbildning: Tandsköterskeexamen
och legitimerad
tandhygienist.
Framtidsplaner:
Målet är att studera till tandläkare.
Intressen: Att umgås med familj och
vänner, bada bastu
med kompisar i bostadsområdet. Gillar historia, faktaböcker och dokumentärer.
profylax och förebyggande vård mot tandlossning samt undersökningar och fyllningar i samarbete med tandläkare, så
kallad teamtandvård.
– På kliniken finns fem hygienister.
Två av oss arbetar med teamtandvård.
Samuel vaknar i sin säng. Elias hämtar
sonen och bär honom försiktigt in i köket
där han låter honom vila i famnen. Det
doftar liten baby, kaffe och wienerbröd.
Att det blev ett tandvårdsyrke var ingen
slump.
– Jag ville arbeta med människor och
jag var intresserad av att lära mig hur det
svenska samhällssystemet var uppbyggt.
I nian på högstadiet bestämde Elias att
han skulle söka omvårdnadsprogrammet
och utbilda sig till tandsköterska. Att det
senare skulle leda till studier till tandhygienist och tandläkare var han inte medveten om då.
Elias arbetade i Piteå innan han började i Luleå. Han beskriver den tiden som
två fina år som han inte vill vara utan.
Han fick den bästa handledning som en
nyexaminerad tandhygienist kunde önska
sig och utvecklades i sitt yrke.
En av kollegorna beskrver Elias som
lågmäld, ödmjuk, duktig och ambitiös.
– Jaha, skrattar Elias lite generat och
säger att han hoppas att det är en riktig
bild av honom.
Hans liv har annars varit kantat av
besvärliga passager. Han var 14 år när han
flyttade från Irak till Stockholm med sin
då 28-årige storebror, sin mamma, som
var änka, och två systrar. Elias lärde sig
svenska under ett halvår i årskurs åtta och
kunde sedan ta del av all undervisning.
Hans familj bosatte sig i Nacka. Något
invandrartätt bostadsområde, exempelvis
Rinkeby, var uteslutet när brodern Raed
planerade för framtiden i Sverige.
– Räddningen för en ung grabb i ett
nytt land var en trygg uppväxt. Och det
såg min bror till att vi barn fick. Han såg
också till att alla syskon kunde utbilda sig.
Brodern Raed hade studerat till lärare i
Irak men hann aldrig börja arbeta. Han
togs ut i militärtjänst 1981 till 1989.
Samma år som militärtiden var slut, dog
pappan.
Raed hade då fått nog av krigets Irak
och ville ta med familjen till släktingar i
Sverige.
– Min bror är egen företagare. Två av
mina systrar bor i Kanada. Två systrar bor
i Stockholm. Alla syskon har familj och
bra jobb.
Bilder från Elias eget fotoalbum
Rebeckas första midsommarfirande, sommaren 2008. Vi
var på Hägnan.
Hemma i norra Irak, i Sinjar, hade
Elias pappa eget företag. Sinjar var en
liten ort där alla kände alla. Men Elias
minns skolåren i hembygden med
skräck. Barnen hade stor respekt för
lärarna som kunde dela ut örfilar till
höger och vänster som det passade dem.
Bastun på Kallkällan är viktig
för mig. Jag går dit nästan
varje tisdag och fredag.
Mina barn är mitt allt.
De är det viktigaste i
mitt liv och det bästa
som har hänt mig.
Elias har inte behövt uppleva kriget eftersom det inte pågick i norra Irak, då familjen bestämde sig för att lämna landet.
– Vi använde alla våra besparingar för
att kunna åka till Sverige och etablera oss
här men huset i Sinjar är kvar och ägs i
dag av min farbror. I Sverige fick familjen
börja bygga upp sin ekonomi från noll.
Elias drömmer om att kunna åka till
Irak, där han har många vänner.
– Naturen är jättefin och du kan plocka
solmogna frukter från träden i din trädgård, säger han och tittar ut genom fönstret. Hösten har tagit ett stadigt grepp om
länet och regnet öser ner bakom rutan.
Att besöka hemlandet är inte lätt. Elias
tycker att han är lyckligt lottad som funnit
ett bra liv i ett annat land med människor
som står honom nära.
I bostadsområdet i Luleå där familjen
bor finns en bastu som blivit männens
givna mötesplats. Här har också Elias
funnit en plats i tillvaron.
– Jag badar bastu ett par gånger i veckan. Ibland är vi 25 män som träffas.
Han pekar på köksgolvet och berättar:
– Jag ville ha råd av männen i bastun
om någon golvläggare som jag skulle
kunna anlita för att byta ut köksgolvet i
lägenheten. Två män anmälde sig då
direkt och sa att de kunde komma och
hjälpa mig.
Och nu ligger det vackra trägolvet på
plats.
Familjen Yousifs närmaste släktingar
bor i Stockholm. Men själv har Elias
ingen tanke på att flytta dit.
– När vi hälsar på i Stockholm och
Göteborg längtar jag till Luleå. Vi har allt
vi önskar här. Det här är vårt hem, säger
han.
BARBRO LINDBERGH