UPPSALA TINGSRÄTT Avdelning 1 DOM B 2750
1 UPPSALA TINGSRÄTT Avdelning 1 Enhet 1 DOM 2014-04-08 meddelad i Uppsala Mål nr B 2750-13 PARTER (Antal tilltalade: 1) Åklagare Chefsåklagare Håkan Roswall Åklagarmyndigheten Riksenheten för polismål 1. Målsägande Elisabet Björk Sekretess Målsägandebiträde: Advokat Sabina Böö Advokatfirman Bastling & Partners AB Box 3518 103 69 Stockholm 2. Annika Eriksson Albäcksgatan 34 Lgh 1402 852 35 Sundsvall Målsägandebiträde: Advokat Johan Sterner Advokatfirman Berggren & Stoltz KB Box 260 851 04 Sundsvall 3. Liam Grundberg Björk Sekretess Målsägandebiträde: Jur. kand. Louise Hult Fria Advokater KB Box 12706 112 94 Stockholm Tilltalad Henrik Öhman c/o Polismyndigheten i Uppsala län Box 3007 750 03 Uppsala Postadress Box 1113 751 41 Uppsala Besöksadress Kungsgatan 49 Telefon 018-16 72 00 E-post: Telefax 018-16 72 82 Expeditionstid måndag - fredag 08:00-16:00 2 UPPSALA TINGSRÄTT Avdelning 1 Enhet 1 DOM 2014-04-08 B 2750-13 Offentlig försvarare: Advokat Johan Eriksson Försvarsadvokaterna Stockholm HB Box 12107 102 23 Stockholm DOMSLUT Begångna brott Tjänstefel Lagrum 20 kap 1 § 1 st brottsbalken Påföljd m.m. Dagsböter 50 å 280 kr Brottsofferfond Den tilltalade åläggs att betala en avgift på 500 kr enligt lagen (1994:419) om brottsofferfond. Ersättning 1. Johan Eriksson tillerkänns ersättning av allmänna medel med 48 971 kr. Av beloppet avser 35 090 kr arbete, 3 510 kr tidsspillan, 577 kr utlägg och 9 794 kr mervärdesskatt. 2. Louise Hult tillerkänns ersättning av allmänna medel för arbete som målsägandebiträde med 43 669 kr. Av beloppet avser 29 029 kr arbete, 4 680 kr tidsspillan, 1 226 kr utlägg och 8 734 kr mervärdesskatt. 3. Sabina Böö tillerkänns ersättning av allmänna medel för arbete som målsägandebiträde med 36 089 kr. Av beloppet avser 23 606 kr arbete, 5 265 kr tidsspillan och 7 218 kr mervärdesskatt. 4. Johan Sterner tillerkänns ersättning av allmänna medel för arbete som målsägandebiträde med 50 165 kr. Av beloppet avser 26 796 kr arbete, 8 190 kr tidsspillan, 5 146 kr utlägg och 10 033 kr mervärdesskatt. 5. Av kostnaderna för försvaret och målsägandebiträdena ska Henrik Öhman till staten återbetala 15 000 kr. 6. Elisabeth Björks yrkande om ersättning för sin inställelse lämnas utan bifall. 3 UPPSALA TINGSRÄTT Avdelning 1 Enhet 1 DOM 2014-04-08 B 2750-13 YRKANDEN M.M. Åklagaren har yrkat enligt justerad stämningsansökan, bilaga 1, samt därutöver som tillämpliga bestämmelser åberopat Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om Polisens särskilda hjälpmedel vid våldsanvändning (RPSFS 2011:13, FAP 933-1). Annika Eriksson, Elisabet Björk och Liam Grundberg Björk har biträtt åtalet. Henrik Öhman har bestritt ansvar för brott, i första hand på den grunden att han inte i formell mening var den som fattade beslutet om att öppna bron och i andra hand på den grunden att det var fråga om en polistaktisk åtgärd som är oreglerad och att han, genom att fråga brovaktaren om denne kunde öppna bron, inte förfarit oaktsamt. Att öppna en bro är inte att jämställa med att upprätta ett fast hinder. DOMSKÄL Utredningen Henrik Öhman har hörts över åtalet. Åklagaren har spelat upp ljudupptagningar av radiokommunikationen mellan dels två polispatruller och länskommunikationscentralen (LKC), dels brovaktaren och Henrik Öhman. Därutöver har åklagaren spelat upp en videofilm som visar aktuell del av vägsträckan fram till Hjulstabron, samt del av Hjulstabron. Händelseförloppet, så som det beskrivits i bilaga 1, har med två undantag vitsordats av Henrik Öhman. Henrik Öhman har uppgett att polispatrullerna, när bron öppnades, övergått från att förfölja till att efterfölja den framförvarande bilen och att det var brovaktaren som på hans förfrågan öppnade bron, en åtgärd som han själv inte kunde råda över. 4 UPPSALA TINGSRÄTT Avdelning 1 Enhet 1 DOM 2014-04-08 B 2750-13 Följande är utrett. Dennis Olsson och Rasmus Johansson Björk körde den 11 mars 2013 från Sundsvall mot Eskilstuna i en samma dag av Dennis Olsson förvärvad bil med registreringsnummer OTC 070, vilken var avställd. Strax före midnatt befann de sig på Statoil på Takpannegatan i Uppsala där de tankade bilen för 288 kr. Personal från bensinstationen ringde till LKC och uppgav att en bil med registreringsnummer OTC 070 smitit från betalning av en tankning samt att bilen möjligen fortsatt längs riksväg 55. Ungefär kl. 00.14 gjorde polispatrull 21-2150 en observation av ifrågavarande bil som då framfördes med helljus och extraljus tända utan att blända av. Patrullen gjorde en slagning på bilen och fick information om att bilen var avställd. Med anledning av detta bestämde sig patrullen för att stoppa bilen. Polispatrullen körde efter bilen längs riksväg 55 i riktning mot Enköping och försökte utan resultat att stoppa bilen. Polispatrullen kontaktade LKC och fick då veta att bilen var rapporterad för att föraren smitit från betalning av bensin. Polispatrullen ville fortsätta att följa efter bilen och Henrik Öhman, vakthavande befäl på LKC, gav tillstånd till detta. Han tog därmed över ansvaret för förföljandet och var från denna tidpunkt den som ledde insatsen. Kort före Enköping tillkom ytterligare en polispatrull, 21-2140, vilken under hela det följande händelseförloppet färdades bakom patrull 21-2150. Vid Annelund framfördes den förföljda bilen i ca 130 kilometer i timmen. Färden fortsatte genom Enköping och hastigheten sänktes då tillfälligt till mellan 50 och 70 kilometer i timmen. Föraren av bilen bröt under färden mot åtskilliga trafikregler och körde ojämnt och ryckigt, men inga incidenter förutom fara för kollision med en långtradare rapporterades. Färden fortsatte mot Strängnäs och hastighetskameror har registrerat att bilen framfördes mellan ungefär 130 och 140 kilometer i timmen. En av polispatrullerna uppgav att bilen vid något tillfälle körde ungefär 170 5 UPPSALA TINGSRÄTT Avdelning 1 Enhet 1 DOM 2014-04-08 B 2750-13 kilometer i timmen. Polispatrullerna rapporterade att trafikintensiteten var låg. Strax efter det att bilen passerat Haga, eller möjligtvis Svinnegarn, föreslog en polisman i en av de efterföljande polisbilarna att Hjulstabron kunde användas som fast hinder. Henrik Öhman ringde brovaktaren vid Hjulstabron, presenterade sig som ”Öhman, vakthavande hos polisen i Uppsala län” och frågade om denne hade möjlighet att öppna bron, eftersom polisen hade ett efterföljande på en bil. Brovaktaren svarade ”Jaha, ja då startar vi upp där ser du” och sa därefter ”Ja jag startar upp, håller på och blinkar rött där nu”. Det var mörkt vid tillfället. Vägen fram till bron var uppmärkt med flera trafikmärken och signaler. Omkring 600 meter före bron fanns en skylt med blinkande gult sken som angav varning för bron. Den tillåtna hastigheten sänktes genom skyltning 380 meter före bron till 70 kilometer i timmen och 250 meter före bron till 50 kilometer i timmen. Vid själva bron fanns blinkande röda signaler vid båda sidor och bommar som fälldes över vägbanan. Bron med tända signaler kunde ses tydligt på ett avstånd av ungefär 250 meter. Henrik Öhman informerade de efterföljande polispatrullerna om att Hjulstabron öppnades och beordrade dem att slå av på takten och göra sig beredda för det fall föraren skulle vända bilen. Föraren saktade dock inte farten när bilen närmade sig bron utan körde i en hastighet av ungefär 130 kilometer i timmen genom de nedfällda bommarna och fortsatte ut över vattnet där bilen träffade betongfundamentet på brofästet. De bakomvarande polispatrullerna höll sådant avstånd att de inte såg bilen när den körde ut på bron. Det observerades inga bromsspår på bron efter olyckan. Framdelen på bilen krossades och bilen sjönk genom isen och ner på cirka tio meters djup. Dennis Olsson och Rasmus Johansson Björk klämdes fast i bilen och av obduktionsprotokollen framgår att de båda kvävts, antingen genom drunkning eller genom en kraftig bröstkorgskompression. 6 UPPSALA TINGSRÄTT Avdelning 1 Enhet 1 DOM 2014-04-08 B 2750-13 Av obduktionsprotokollen framgår att såväl Dennis Olsson som Rasmus Johansson Björk hade höga halter amfetamin i blodet. Henrik Öhman har sammanfattningsvis berättat följande. Han har tjänstgjort på LKC sedan 2004 och började vikariera som vakthavande befäl i april 2012. Han arbetade som vakthavande befäl den aktuella kvällen, vilket innebar att han var operativt ansvarig för den händelsestyrda verksamheten. Det var tre andra personer som under kvällen arbetade tillsammans med honom på LKC. De arbetade med flera olika polisiära datorsystem, exempelvis kunde han följa polisbilarnas positioner via GPS. Det var inte han som tog emot samtalet från Statoil och han fick inte någon uppgift om värdet av den stulna bensinen. Han visste därmed inte om det var fråga om stöld eller snatteri. Han kunde konstatera att bilen var hemmahörande i Norrland. Eftersom den registrerade ägaren inte förekom i några register, var det föga troligt att denne var föraren. När det är fråga om ett efterföljande eller ett förföljande måste han till största delen förlita sig på den information han får från polispatrullerna, men han kollade själv hastigheten på en handdator. Den lägesbild han fick var att föraren hade smitit från betalning och att fordonet framfördes ryckigt, vingligt och med en varierande hastighet. Han uppfattade att det var lite trafik vid tidpunkten. Föraren gav intryck av att vara påverkad och ville inte stanna. Henrik Öhman hann inte reflektera ytterligare över vad förarens påverkansgrad eventuellt kunde innebära. Han kunde höra i stort sett all kommunikation över radion. Innan bilen körde genom Enköping övervägde han att avbryta förföljandet men bestämde sig för att låta det fortgå, eftersom hastigheten sänktes markant under färden genom Enköping. Det var inga andra ärenden som kom in under tiden utan han kunde fokusera helt på händelsen. När förföljandet pågått några minuter frågade en av patrullerna något om bron. Hans uppfattning var att åtgärden att öppna bron var en bra möjlighet för att få stopp på bilen. Han bedömde att de inte kunde ha en bil i 7 UPPSALA TINGSRÄTT Avdelning 1 Enhet 1 DOM 2014-04-08 B 2750-13 den hastigheten på riksvägen, eftersom den genom sin framfart innebar en påtaglig fara för övriga trafikanter. Han ville att personerna i bilen skulle stanna, svänga eller vända. Om de hade vänt, hade polispatrullerna kunnat använda en spikmatta, vilket inte var möjligt så länge patrullerna låg bakom den bil som de skulle stoppa. Han beordrade en polispatrull med hund till platsen för det fall personerna i bilen skulle försöka fly till fots. Han visste att LKC larmat angränsande län, men han visste inte att polis från Strängnäs var på väg norrut. Hans kolleger på LKC var upptagna med annat så han ringde själv till brovaktaren och frågade om denne kunde öppna bron. Om någon av operatörerna varit lediga kunde någon annan lika gärna ha ringt. Hans tanke med samtalet var att bron skulle öppnas och att därigenom anvisa en annan väg för bilen. Han kände då inte till att det var möjligt att endast fälla ned bommarna utan att samtidigt öppna bron. Hjulstabron har tidigare öppnats på begäran av polisen i Uppsala län och man har telefonnumret till brovaktaren tillgängligt i sina datorer. Efter det att han pratat med brovaktaren meddelade han polispatrullerna att de skulle slå av på takten för att ge den framförvarande bilen handlingsutrymme. Därmed slutade förföljandet och övergick i stället till ett efterföljande. Han har inte själv i samband med det sagt till operatören på LKC ”så att de inte bränner över bron”. Han tror inte att han nämnde till operatören att patrullerna skulle stänga av polisbilarnas ljus- och ljudanordningar, det hann han inte. Han kunde inte föreställa sig att de efterföljda skulle fortsätta att köra ut på bron utan att stanna, det var en för honom helt overklig tanke. Hade han tänkt det, hade han inte frågat om bron kunde öppnas. Han kände till att bron öppnades 2010 och han har hört från kolleger att polisen öppnat bron även vid tidigare tillfällen. Han har inte fått några konkreta händelser beskrivna för sig och det har inte varit något som gjorts regelbundet. Han känner till Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om vilka hjälpmedel som får användas för att stoppa fordon enligt 10 § första stycket 5 polislagen (1984:387), FAP 104-1. Han gick igenom regelverket på Polishögskolan 8 UPPSALA TINGSRÄTT Avdelning 1 Enhet 1 DOM 2014-04-08 B 2750-13 samt senare under en kurs. Han lärde sig då att polisen i princip aldrig kan använda sig av fasta hinder, dels på grund av att det krävs omfattande och tidskrävande förberedelser, dels för att det krävs mycket allvarliga brott för att ett användande ska bli aktuellt. Han bedömde inte Hjulstabron vara ett fast hinder, eftersom den redan fanns efter vägen och inte var ett nytt föremål som placerades ut av polisen. Han hade aldrig beordrat ett fast hinder i en situation som den aktuella. När han ringde brovaktaren ringde han inte i syfte att fatta ett beslut om fast hinder. Han hade inte möjlighet att i lugn och ro tänka igenom beslutet. Den omständigheten att broar inte nämns i FAP 104-1 har han inte tolkat på det sättet att broar över huvud taget inte får användas. Eftersom polisen tidigare använt sig av broar i liknande fall, var han inte av uppfattningen att de inte alls fick användas. Bron syns med sina varningssignaler betydligt bättre än vad ett fast hinder skulle göra. Rättslig reglering Polisen har enligt 2 § polislagen (1984:387) till uppgift bl.a. att övervaka den allmänna ordningen och säkerheten, hindra störningar därav samt ingripa när sådana har inträffat. Av bestämmelsen följer att polisen har en övergripande skyldighet att ingripa mot brott. I 8 § samma lag ges allmänna principer för ingripanden av polisen. Av bestämmelsen framgår att polisen, vid verkställande av en tjänsteuppgift, under iakttagande av vad som föreskrivs i lag eller annan författning ska ingripa på ett sätt som är försvarligt med hänsyn till åtgärdens syfte och övriga omständigheter. För det fall tvång måste tillgripas, ska det ske endast i den form och i den utsträckning som behövs för att det avsedda resultatet ska uppnås. Av 10 § första stycket 5 polislagen framgår att en polisman får, i den mån andra medel är otillräckliga och det med hänsyn till omständigheterna är försvarligt, använda våld för att genomföra en tjänsteåtgärd, om polismannen med laga stöd ska stoppa ett fordon. Och enligt 22 § samma lag får en polisman stoppa ett fordon bl.a. 9 UPPSALA TINGSRÄTT Avdelning 1 Enhet 1 DOM 2014-04-08 B 2750-13 om det finns anledning att anta att någon som färdas i fordonet gjort sig skyldig till brott. I 1 § Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om Polisens särskilda hjälpmedel vid våldsanvändning, FAP 933-1, hänvisas till ett antal andra föreskrifter och allmänna råd, bl.a. om vilka hjälpmedel som får användas för att stoppa fordon enligt 10 § första stycket 5 polislagen, Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd, FAP 104-1. Enligt 3 § FAP 933-1 får en polismyndighet använda andra särskilda hjälpmedel vid våldsanvändning än sådana som anges i 1 § endast om de har godkänts av Rikspolisstyrelsen (RPS). Enligt 7 § FAP 104-1 ska ett påbörjat förföljande eller efterföljande omedelbart rapporteras till vakthavande befäl och denne, eller den som han eller hon utser, ska därefter leda polisinsatsen. Av de allmänna råden till bestämmelsen framgår bl.a. att ett förföljande utsätter både inblandade och personer i närheten för allvarliga risker och att det därför är särskilt viktigt att riskerna med åtgärden alltid vägs mot orsakerna till åtgärden. Ett förföljande kan enligt de allmänna råden vara motiverat i de fall när den flyende genom visad brottslighet är att anse som farlig för andra människors liv eller hälsa. Förföljandet bör avbrytas så snart det innebär allvarlig fara för att någon skadas i de fall den flyendes farlighet inte är känd eller inte bedöms vara av svårartad beskaffenhet. Vakthavande befäl bör, mot bakgrund av den information som inrapporteras från förföljandet, löpande bedöma om det med beaktande av trafiksituationen och beslutsunderlaget i övrigt kan anses försvarligt att fortsätta ett förföljande. I annat fall kan detta avbrytas eller övergå i ett efterföljande. Alternativt kan tekniska hjälpmedel användas för att stoppa fordonet. Under rubriken ”Tekniska hjälpmedel” anges i 8 § att polismyndigheten fattar beslut om att använda spikmatta, fordonsnät eller fast hinder. I de anslutande allmänna råden framhålls bl.a. att det vid val av tekniska hjälpmedel för att stoppa ett fordon är särskilt viktigt att syftet med åtgärden vägs mot de risker som åtgärden kan medföra. 10 UPPSALA TINGSRÄTT Avdelning 1 Enhet 1 DOM 2014-04-08 B 2750-13 Ett fast hinder får enligt 12 § användas för att stoppa ett motordrivet fordon endast om det är synnerligen angeläget att omedelbart stoppa fordonet och andra metoder inte kan användas. Och av 13 § framgår på vilket sätt en förare som ska stoppas ska förvarnas om att ett fast hinder är upprättat. I de allmänna råden till bestämmelsen anges att ett fast hinder kan utgöras av ett tungt fordon eller liknande föremål. Skuld Henrik Öhman har menat att han genom att beordra polispatrullerna att slå av på takten avbröt förföljandet. Eftersom han inte samtidigt gav order om att polisbilarnas sirener skulle stängas av, får förföljandet emellertid anses ha fortgått. Frågan i målet är om Henrik Öhman, genom att fråga brovaktaren om denne kunde öppna Hjulstabron, uppsåtligen eller av oaktsamhet vid myndighetsutövning åsidosatt vad som gällt för uppgiften. Henrik Öhman har visserligen inte beordrat brovaktaren att öppna bron. Han har emellertid under åberopande av sin ställning som vakthavande befäl hos polisen i Uppsala län och med hänvisning till att polisen följde efter en bil frågat brovaktaren om denne kunde öppna bron. Brovaktaren har uppenbarligen inte ifrågasatt Henrik Öhmans budskap utan omgående öppnat bron. Med hänsyn till att det gällde en pågående polisinsats är brovaktarens åtgärd förklarlig och detta oavsett vilka instruktioner som må ha gällt för denne. Henrik Öhman måste också ha insett att hans samtal med brovaktaren av denne skulle kunna uppfattas som en direkt uppmaning att öppna bron. Henrik Öhman har således vid myndighetsutövning uppsåtligen förmått brovaktaren att öppna bron. Av 3 § i FAP 933-1 följer att andra särskilda hjälpmedel vid polisens våldsanvändning än de som särskilt räknas upp i 1 § i samma föreskrifter inte får användas, såvida de inte godkänts av RPS. De metoder som får användas för att 11 UPPSALA TINGSRÄTT Avdelning 1 Enhet 1 DOM 2014-04-08 B 2750-13 stoppa bilar är därmed i praktiken uttömmande reglerade i FAP 104-1. En broöppning i syfte att tvinga en bilförare att stanna måste för att vara tillåten alltså kunna inordnas bland de tekniska åtgärder som anges i 12 § i denna FAP. Något utrymme för andra polistaktiska åtgärder i detta syfte finns inte utöver sådana som får beslutas av RPS. Frågan är om öppnandet av Hjulstabron innebar att polisen lät upprätta ett fast hinder eller om detta var ett oreglerat och därmed otillåtet hjälpmedel för att stoppa de flyendes framfart. Någon definition av fast hinder lämnas inte i FAP 104-1 men i allmänna råd under 13 § anges att ett fast hinder kan utgöras av ett tungt fordon eller liknande. Åtgärden att låta öppna svängbron har samma effekt som ett fast hinder, nämligen att omedelbart stoppa ett fordons vidare färd. De varningssignaler som finns fastmonterade i anslutning till Hjulstabron avviker visserligen från dem som anges i 13 § FAP 104-1 men får antas vara väl så tydliga. Mot angiven bakgrund får åtgärden att öppna bron anses vara att jämställa med användandet av ett fast hinder. Henrik Öhman hade information om att de som färdades i bilen kunde misstänkas för ett mindre allvarligt tillgreppsbrott (stöld eller snatteri) och att föraren allvarligt åsidosatte viktiga trafikföreskrifter. Med hänsyn till brottsmisstankarna och övriga trafikanters säkerhet fanns det alltså i sig goda skäl för polisen att försöka stoppa fordonet. Polisen får endast i den mån andra medel är otillräckliga och det med hänsyn till omständigheterna är försvarligt använda våld vid stoppandet av ett fordon. Ett fast hinder får endast användas i de fall det är synnerligen angeläget att omedelbart låta stoppa ett fordon. Med beaktande av de relativt lindriga brott personerna i bilen var misstänkta för, den aktuella trafiksituationen och med hänsyn till riskerna med användandet av ett fast hinder, särskilt i en situation då föraren kunde misstänkas vara påverkad och hans omdömesförmåga nedsatt, anser tingsrätten att det inte varit 12 UPPSALA TINGSRÄTT Avdelning 1 Enhet 1 DOM 2014-04-08 B 2750-13 synnerligen angeläget att omedelbart låta stoppa fordonet. Mot bakgrund därav har det inte varit försvarligt av Henrik Öhman att fatta beslutet om att låta öppna Hjulstabron för att förhindra bilens fortsatta färd. I det hänseendet måste han anses ha varit oaktsam. Tingsrätten finner sammantaget att Henrik Öhman av oaktsamhet vid myndighetsutövning genom att låta öppna Hjulstabron åsidosatt vad som gällt för uppgiften. Gärningen är inte att anse som ringa. Åtalet är styrkt och Henrik Öhman ska dömas för tjänstefel. Påföljd Tjänstefel utgör ett brott mot staten. Den olycka som inträffat till följd av den åtalade gärningen är inte något som påverkar påföljdsbedömningen. Av yttrande från Rikspolisstyrelsens Personalansvarsnämnd framkommer att Henrik Öhman i händelse av en fällande dom inte kommer att skiljas från sin anställning. Med hänsyn till vad som framkommit i målet finner tingsrätten att påföljden kan stanna vid ett bötesstraff. Övriga frågor Med hänsyn till målets omfattning och art får de av försvararen och målsägandebiträdena yrkade ersättningarna anses skäliga och de ska utgå. En tilltalad som döms för brott ska enligt 31 kap. 1 § första stycket rättegångsbalken och 8 § lagen (1988:609) om målsägandebiträde, ersätta staten för det som utbetalats i allmänna medel i ersättning till försvarare och målsägandebiträde. Det belopp som den tilltalade ska betala får sättas ned eller efterges, om det finns skäl till det med hänsyn till den tilltalades brottslighet eller hans personliga och ekonomiska förhållanden. Genom bestämmelsen ska undvikas att den tilltalade 13 UPPSALA TINGSRÄTT Avdelning 1 Enhet 1 DOM 2014-04-08 B 2750-13 förpliktas att betala tillbaka ett belopp som inte står i rimligt förhållande till hans betalningsförmåga. När ersättningsskyldigheten bedöms ska det också ske med beaktande av den påföljd som bestäms för brottet. Betalningsskyldigheten och påföljden ska tillsammans utgöra en lämplig reaktion för brottet (se prop. 1972:4 s. 267). För det fall Henrik Öhman förpliktas att återbetala hela kostnaden för försvararen och målsägandebiträdena skulle betalningsskyldigheten med hänsyn till hans ekonomiska förhållanden bli alltför betungande. Betalningsskyldigheten skulle inte heller tillsammans med påföljden sammantaget utgöra en proportionerlig reaktion för det brott han nu döms för. Henrik Öhmans återbetalningsskyldighet ska därför jämkas kraftigt. Det belopp som han ska betala tillbaka till staten bör skäligen bestämmas till 15 000 kr. Målsäganden Elisabet Björk har yrkat ersättning för sin inställelse vid huvudförhandlingen. Elisabet Björk har inte hörts i målet och har därmed normalt inte rätt till ersättning för sin inställelse. Ersättning av allmänna medel för kostnad för resa och uppehälle kan dock enligt 11 kap. 6 § rättegångsbalken tillerkännas part, om det är skäligt med hänsyn till hans eller hennes ekonomiska förhållanden, de kostnader som kan uppstå i samband med inställelsen och omständigheterna i övrigt. Elisabet Björk har inte redovisat några särskilda skäl som motiverar att hon ska tillerkännas ersättning för sin inställelse. Hennes yrkande ska därför lämnas utan bifall. HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 2 (DV 400) Överklagande, ställt till Svea hovrätt, ges in till tingsrätten senast den 29 april 2014. Prövningstillstånd krävs. Fredrik von Arnold Bilaga 1 UPPSALA TINGSRÄTT Enhet 1 INKOM: 2014-03-18 MÅLNR: B 2750-13 AKTBIL: 38 Bilaga 2 ANVISNING FÖR ÖVERKLAGANDE – DOM I BROTTMÅL Den som vill överklaga tingsrättens dom, eller ett i domen intaget beslut, ska göra detta skriftligen. Skrivelsen ska skickas eller lämnas till tingsrätten. Överklagandet prövas av den hovrätt som finns angiven i slutet av domen. Överklagandet ska ha kommit in till tingsrätten inom tre veckor från domens datum. Sista dagen för överklagande finns angiven på sista sidan i domen. Har ena parten överklagat domen i rätt tid, får också motparten överklaga domen (s.k. anslutningsöverklagande) även om den vanliga tiden för överklagande har gått ut. Överklagandet ska också i detta fall skickas eller lämnas till tingsrätten och det måste ha kommit in till tingsrätten inom en vecka från den i domen angivna sista dagen för överklagande. Om det första överklagandet återkallas eller förfaller kan inte heller anslutningsöverklagandet prövas. DV 400 • 2014-01 • Producerat av Domstolsverket Samma regler som för part gäller för den som inte är part eller intervenient och som vill överklaga ett i domen intaget beslut som angår honom eller henne. I fråga om sådant beslut finns dock inte någon möjlighet till anslutningsöverklagande. För att ett överklagande ska kunna tas upp i hovrätten fordras i vissa fall att prövningstillstånd meddelas. Hovrätten lämnar prövningstillstånd om 1. det finns anledning att betvivla riktigheten av det slut som tingsrätten har kommit till, 3. det är av vikt för ledning av rättstilllämpningen att överklagandet prövas av högre rätt, eller 4. det annars finns synnerliga skäl att pröva överklagandet. Om prövningstillstånd krävs och sådant inte meddelas står tingsrättens avgörande fast. Det är därför viktigt att det, i de fall prövningstillstånd krävs, klart och tydligt framgår av överklagandet till hovrätten varför klaganden anser att prövningstillstånd bör meddelas. I vilka fall krävs prövningstillstånd? Brottmålsdelen Det krävs prövningstillstånd för att hovrätten ska pröva en tingsrätts dom om den tilltalade 1. inte dömts till annan påföljd än böter, eller 2. frikänts från ansvar och brottet inte har mer än 6 månaders fängelse i straffskalan. Enskilt anspråk (skadeståndstalan) För att hovrätten ska pröva en skadeståndstalan krävs prövningstillstånd. Från denna regel gäller följande undantag: Överklagas domen även i brottmålsdelen och avser överklagandet frågan om den tilltalade ska dömas till ansvar för en gärning krävs inte prövningstillstånd för ett till denna gärning kopplat enskilt anspråk i de fall 2. det inte utan att sådant tillstånd meddelas går att bedöma riktigheten av det slut som tingsrätten har kommit till, 1. det enligt ovanstående regler inte krävs prövningstillstånd i brottmålsdelen, eller 2. prövningstillstånd i brottmålsdelen meddelas av hovrätten. www.domstol.se Beslut i övriga frågor Krävs prövningstillstånd i brottmålsdelen krävs även prövningstillstånd vid beslut som endast får överklagas i samband med överklagande av domen. Skrivelsen med överklagande ska innehålla uppgifter om 1. den dom som överklagas med angivande av tingsrättens namn samt dag och nummer för domen, 2. parternas namn och hemvist och om möjligt deras postadresser, yrken, personnummer och telefonnummer, varvid parterna benämns klagande respektive motpart, 3. den ändring av tingsrättens dom som klaganden vill få till stånd, 4. grunderna (skälen) för överklagandet och i vilket avseende tingsrättens domskäl enligt klagandens mening är oriktiga, 6. om prövningstillstånd behövs, de omständigheter som åberopas till stöd för att prövningstillstånd ska meddelas. Skriftliga bevis som inte lagts fram tidigare ska ges in samtidigt med överklagandet. Vill klaganden att det ska hållas ett förnyat förhör eller en förnyad syn på stället, ska han eller hon ange det och skälen till detta. Klaganden ska också ange om han eller hon vill att målsäganden eller den tilltalade ska infinna sig personligen vid huvudförhandlingen i hovrätten. Är den tilltalade anhållen eller häktad, ska det anges. Skrivelsen ska vara undertecknad av klaganden eller hans/hennes ombud. Ytterligare upplysningar lämnas av tingsrätten. Adress och telefonnummer finns på första sidan av domen. Om ni tidigare informerats om att förenklad delgivning kan komma att användas med er i målet/ärendet, kan sådant delgivningssätt också komma att användas med er i högre instanser om någon överklagar avgörandet dit. 5. de bevis som åberopas och vad som ska styrkas med varje bevis, samt www.domstol.se
© Copyright 2024