Rapport om sambandet mellan ökenspridning och
Tredje plenarsessionen Bari den 30 januari 2012 Rapport om sambandet mellan ökenspridning och klimatförändringar i Medelhavsområdet CdR 418/2011 rév. 1 SV -1- Rapporten har utarbetats av Nichi Vendola, regionpresident i Apulien, Italien. Den diskuterades av medlemmarna i Arlem vid SUDEV-utskottets sammanträde den 6 juli 2011 och antogs under Arlems tredje plenarsession i Bari, Italien, den 30 januari 2012. CdR 418/2011 rév. 1 .../... -2INLEDNING Arlem antog sitt arbetsprogram för 2011 vid sin andra plenarsession i Agadir den 29 januari 2011. Programmet innehåller fyra arbetsområden, av vilka ett rör en djupare utredning av sambandet mellan ökenspridning och klimatförändringar i Medelhavsområdet och den roll som lokala myndigheter spelar när det gäller att ta fram bekämpnings- och anpassningsstrategier. Inom ramen för befogenhetsområdet för Unionen för Medelhavsområdet står ökenspridningen och klimatförändringarna samt deras följder på jordbruksproduktionen i fokus för ett gemensamt uttalande som antogs vid toppmötet i Paris i juli 20081 och som sedan vid toppmötet i Marseille i november 2008 2 utvidgades till att omfatta även följderna på turismen. På samma linje ligger Medelhavsunionens vattenagenda, som är helt förenlig med målen att bekämpa ökenspridning och klimatförändringar. Både i Medelhavsunionens riktlinjer för utarbetandet av en vattenstrategi för Medelhavsområdet, som fastställdes vid ministerkonferensen för Europa-Medelhavsområdet i december 2008, och i Arlems rapport om lokal vattenförvaltning från januari 2011 3 erkänns vikten av att snabbt främja sådana åtgärder för anpassning till klimatförändringarna som syftar till att öka vattensystemens motståndskraft och skydda den biologiska mångfalden samt jordbruks- och djuruppfödningsverksamheten. Även i sin rapport om den territoriella dimensionen av Unionen för Medelhavet från januari 20114 erkänner Arlem att Medelhavsområdet är ett av de områden som är mest sårbara för den globala uppvärmningen. I rapporten konstateras det att man inom ramen för en allmän strategi för hållbar utveckling måste fastställa ambitiösa mål för att minska föroreningarna och skydda territoriet och naturkapitalet, inklusive den biologiska mångfalden, och att det effektivaste sättet att bekämpa klimatförändringar är att uppmuntra användningen av rena energikällor på lokal och regional nivå. Ända sedan Barcelonaförklaringen 1995 5 har man önskat ett starkare samarbete på regional och subregional nivå och samordnade åtgärder genom en handlingsplan för Medelhavsområdet för bevarande och förvaltning av naturarvet, skydd och återställande av den för Medelhavsländerna 1 2 3 4 5 Joint Declaration of the Euro-Mediterranean Heads of States and Government, Paris 13.7.2008, http://www.ufmsecretariat.org/en/wp-content/uploads/2010/11/ufm_paris_declaration1.pdf. Final Statement of the Euro-Mediterranean Ministers for Foreign Affairs, Marseille 3–4.11.2008, http://www.ue2008.fr/webdav/site/PFUE/shared/import/1103_ministerielle_Euromed/Final_Statement_Mediterranean_Union_E N.pdf. CdR 61/2011 fin – Arlems rapport om lokal vattenförvaltning i Medelhavsområdet, Agadir den 29 januari 2011, http://www.cor.europa.eu/pages/CoRAtWorkTemplate.aspx?view=folder&id=15f44866-46e7-4d0e-baab56ac2cd295b5&sm=15f44866-46e7-4d0e-baab-56ac2cd295b5. CdR 85/2011 fin – Arlems rapport om den territoriella dimensionen av Unionen för Medelhavet, Agadir den 29 januari 2011, http://www.cor.europa.eu/pages/CoRAtWorkTemplate.aspx?view=folder&id=15f44866-46e7-4d0e-baab56ac2cd295b5&sm=15f44866-46e7-4d0e-baab-56ac2cd295b5. Final Declaration of the Barcelona Euro-Mediterranean Ministerial Conference of 27 and 28 November 1995 and its work programme, http://europa.eu/legislation_summaries/external_relations/relations_with_third_countries/mediterranean_partner_countries/r1500 1_en.htm. CdR 418/2011 rév. 1 .../... -3typiska buskvegetationen, i synnerhet genom förebyggande och kontroll av erosion, markförstörelse och skogsbränder, för bekämpning av ökenspridning, spridning av bästa praxis för olika finansieringsmetoder, lagstiftning och miljökontroll samt integration av miljöfrågor i den lokala och regionala politiken för förebyggande och bekämpning av miljöförstörelse. Med denna rapport vill Arlem för det första ur en lokal och regional synvinkel analysera de miljörelaterade och socioekonomiska processer som berörs av den pågående ökenspridningen och klimatförändringarna, och för det andra lägga fram förslag och rekommendationer för att ge nya impulser till samarbetspolitiken och politiken för hållbar utveckling, för att skapa en framtid med välstånd, social sammanhållning och fred i Medelhavsområdet. Det slutliga målet är alltså att staka ut en gemensam politisk riktning för Europeiska unionen, Unionen för Medelhavsområdet, medlemsstaterna och alla lokala och internationella aktörer som deltar i kampen mot klimatförändringar och ökenspridning. Växelverkan mellan ökenspridning och klimatförändringar och rollen för regionerna och de lokala myndigheterna De naturliga ekosystemen har under årtusendens lopp, genom urval och korsningar, utvecklat en tillräcklig förmåga att anpassa sig till naturliga klimatväxlingar, vilket samtidigt har gjort att den mänskliga befolkningen i århundraden har kunnat utvecklas i harmoni med ekosystemen. På senare tid, till följd av den sociala och ekonomiska utvecklingen, har människornas traditionella anpassningsstrategier nästan helt övergetts på grund av de ekonomiska och politiska förändringarna, befolkningsökningen och för att man övergett nomadlivet. Vid sidan av klimatförändringarna är ohållbar användning av land och jordbruksmark, överexploatering av jordbruks- och betesmarker, avskogning, skogsbränder och ohållbara bevattningsmetoder de viktigaste faktorerna som främjar ökenspridning. Därtill kommer att den intensiva exploateringen av naturresurserna orsakar en ingående förändring i de naturliga ekosystemen och de ekosystem som förvaltas av människor på lokal nivå, vilket ändrar de ekonomiska och sociala strukturerna i stor skala och ger upphov till politisk instabilitet och sociala orättvisor. Denna typ av förstörelse har orsakat oåterkalleliga förändringar i tillgången till grundläggande ekosystemtjänster, vilket ökar risken för oförutsägbara förändringar i hela strukturen för de sociala, ekonomiska och ekologiska systemen. Det komplexa förhållandet mellan det tryck på miljön och den ökenspridning som orsakats av människor står i fokus för undersökningen Millennium Ecosystem Assessment (Millennieutvärdering av ekosystemen) 6 , som Förenta Nationerna lät genomföra år 2000. Enligt undersökningen beror ökenspridningen på att det länge har rått en obalans mellan efterfrågan och utbud av ekosystemtjänster förknippade med mark- och vattenresurser. För att motverka det komplexa systemet av växelverkan mellan trycket på miljön och det socioekonomiska trycket i de mest utsatta länderna, föreslog FN redan 1977 att man skulle anta en global bekämpningsstrategi, med vilket avses FN:s konvention för bekämpning av ökenspridning 6 Millennium Ecosystem Assessment, Copyright © 2005 World Resources Institute (http://www.maweb.org). CdR 418/2011 rév. 1 .../... -4(UNCCD)7. I konventionen definieras ökenspridning som markförstöring i torra, halvtorra och torra halvfuktiga områden på grund av olika biofysiska faktorer och mänsklig verksamhet. Med markförstöring avses en minskning eller förlust av den biologiska och ekonomiska produktiviteten samt mångfalden i bevattnad och icke-bevattnad jordbruksmark, betesmark, skog och annan skogsmark. FN:s varningar om ökenspridningsproblemet stärktes i och med fastställandet av millennieutvecklingsmålen. I detta syfte antog generalförsamlingen i mars 2011 en särskild resolution (nr 65/1608), som inför FN:s konferens om hållbar utveckling (Rio+20) på nytt förklarade att man bör prioritera initiativen för bekämpning av ökenspridning, markförstöring och effekterna av torka i syfte att utrota fattigdomen. I konventionen om bekämpning av ökenspridning konstateras att Medelhavsområdet är särskilt utsatt för ökenspridning, som särskilt i detta område sker mycket snabbare än på andra ställen. Befintliga undersökningar visar i själva verket att största delen av de områden som utsätts för förstörelse på grund av ökenspridning finns i Mellanöstern och Nordafrika (MENA-regionen). Det finns likväl också en del länder norr om Medelhavet (bland annat Spanien, Italien, Grekland, Turkiet, Cypern och Malta) som är utsatta för allvarlig miljömässig obalans, som i många fall har nått en punkt där det inte längre är möjligt att vända utvecklingen (försaltning av grundvatten och jord, överexploatering av jordbruksmark och intensiv djuruppfödning, förlust av ekosystemtjänster och biologisk mångfald). Några exempel på markförstöring, särskilt norr om Medelhavet, är den ökande tendensen att använda och hårdgöra marken för att omvandla mark som används för jordbruk och djurhållning till stadsområden och infrastruktur, samt den oroväckande mängden markföroreningar i medlemsstater och kandidatländer9. Med hänvisning till klimatfaktorn och mot bakgrund av de uppgifter som framgår av IPCC:s senaste rapport10 kommer medeltemperaturen i Europa att stiga mer än i andra delar av världen och ha större inverkan på vintern i norra Europa och sommaren i södra Europa. Samtidigt kommer nederbörden att öka i norra Europa och regndagarna i största delen av Medelhavsområdet märkbart minska, vilket ökar risken för torka. Trots att det fortfarande är svårt ta fram stabila regionala klimatscenarier och analysera klimateffekterna på miljöområdet och den socioekonomiska sektorn, är det klart att ökenspridningen bara kan bli värre i en region som Medelhavsområdet, som redan nu starkt präglas av kronisk vattenbrist. Framtidsscenariot innebär för Medelhavsområdet en av de största miljöutmaningarna i modern tid och får obestridliga och allvarliga miljömässiga, sociala, ekonomiska och politiska följder. 7 8 9 10 FN:s konvention för bekämpning av ökenspridning (United Nations Convention to Combat Desertification, UNCCD) antogs i Paris den 17 juni 1994 – http://www.unccd.int/. UN Resolution A/RES/65/160 of 04.03.2011: Resolution adopted by the General Assembly on implementation of the UNCCD in those countries experiencing serious drought and/or desertification, particularly in Africa. http://www.un.org/ga/search/view_doc.asp?symbol=A/RES/65/160&Lang=E. CdR 190/2002 fin – Regionkommitténs yttrande (av den 12 februari 2003) om "Kommissionens meddelande till rådet, Europaparlamentet, Ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén: Mot en temainriktad strategi för markskydd", COM(2002) 179 final. IPCC, 2007: Climate Change 2007: Synthesis Report. Contribution of Working Groups I, II and III to the Fourth Assessment Report of the Intergovernmental Panel on Climate Change [Core Writing Team, Pachauri, R.K and Reisinger, A. (eds.)]. IPCC, Geneva, Switzerland, 104 pp. CdR 418/2011 rév. 1 .../... -5Växelverkan mellan klimatförändringarna och ökenspridningen får olika omedelbara följder, både direkta och indirekta, av vilka man utan anspråk på fullständighet kan nämna t.ex. den miljöförstöring som minskar markens motståndskraft mot klimatvariationer, minskningen av livsmedelsproduktionens potential, den ökade förekomsten av torka och hungersnöd, vilket resulterar i socioekonomisk instabilitet. På längre sikt kan de möjliga följderna av en sådan växelverkan leda till ökad vattenbrist och sämre vattenkvalitet, äventyra livsmedelssäkerheten och därmed skapa risker för hälsan och den sociala tryggheten, ge upphov till permanenta skador på naturkapitalet med möjliga följder på de nationella ekonomierna, och öka migrationsströmmarna både inom länder (från landsbygden till städerna) och mellan länder (från syd mot nord). På grund av de betydande sociala, ekonomiska, politiska och miljömässiga följderna av ökenspridningen och klimatförändringarna finns det ett stort antal internationella organisationer som har som ett av sina mål att bekämpa ökenspridningen. På global nivå är Förenta nationerna, via UNCCD:s sekretariat, fortfarande referensorgan för framtagandet och samordningen av nationella, regionala och subregionala handlingsprogram för bekämpning av ökenspridning, även i Medelhavsområdet. För att återlansera strategin för att skydda torra och halvtorra områden mot ytterligare förstörelse som skulle omvandla dem till öknar, har UNCCD tillsammans med FN:s miljöprogram (Unep), FN:s utvecklingsprogram (UNDP) och Internationella jordbruksutvecklingsfonden (IFAD) tagit fram ett handlingsprogram för 2010–2020 med namnet "Decade for Deserts and the Fight Against Desertification"11. När det gäller kampen mot klimatförändringar antog FN år 1994 en ramkonvention (Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar, UNFCCC) för att hjälpa utvecklingsländerna att vidta åtgärder som leder till minskade utsläpp av växthusgaser och främjar anpassningen. UNFCCC och UNCCD har vissa gemensamma strategier och det skulle därför vara mycket önskvärt att integrera dem i utvecklingsländerna för att kunna genomföra synergiåtgärder för markskydd och minskade koldioxidutsläpp, bland annat genom infångning. Nyttiga synergieffekter kan uppnås även med FN:s konvention om biologisk mångfald. Av yttersta vikt är också Barcelonakonventionen 12 från 1975 om skydd av Medelhavet mot förorening, som undertecknades av 16 länder i södra Medelhavsområdet och av Europeiska gemenskapen i FN:s regi. Den konventionen gav upphov till handlingsplanen för Medelhavet (Unep/Map), som är ett centralt dokument för miljöskydd och hållbar miljöförvaltning samt för att stärka solidariteten mellan Medelhavsländerna. Barcelonakonventionen ligger också till grund för Medelhavsunionens verksamhet, i synnerhet vad gäller vattenstrategin för Medelhavsområdet, vars utkast innehåller viktiga riktlinjer för kampen mot klimatförändringar och ökenspridning. 11 12 Mer information om initiativet finns på http://www.un.org/en/events/desertification_decade/background.shtml Convention for the Protection of the Mediterranean Sea Against Pollution, Barcelona, 9-10.6.1975, http://www.unepmap.org/index.php?module=content2&catid=001001004. CdR 418/2011 rév. 1 .../... -6Slutligen är Europeiska unionen en av de mest aktiva internationella organen när det gäller att utveckla och genomföra miljöpolitik och en politik för hållbar utveckling i Medelhavsområdet. EU har i själva verket flera olika instrument och program för att bekämpa ökenspridningen och klimatförändringarna, som är inriktade på både medlemsstater och de länder som deltar i grannskapspolitiken. De generaldirektorat som är mest involverade i arbetet är GD Miljö, GD Utveckling och samarbete (EuropeAid) och GD Klimatpolitik, som på olika nivåer involverar grupper i länder utanför EU i arbetet med att genomföra åtgärder för markskydd och skydd av den biologiska mångfalden samt åtgärder för bekämpning av klimatförändringarna. I alla program för bekämpning av ökenspridningen och konsekvenserna av klimatförändringarna erkänns den lokala och regionala dimensionens centrala roll. Det egentliga målet är alltså att se till att de lokala samhällena deltar aktivt, och att de främjar och själva initierar handlingsprogram, och inte enbart verkställer och genomför åtgärder som fastställts på central nivå, ofta utan deltagande eller godkännande på lokal nivå. De viktigaste utmaningarna för den lokala och regionala nivån Ökenspridningen är starkt förknippad med en rad umbäranden, såsom fattigdom, underutveckling och brist på livsmedelssäkerhet, som bara blir värre till följd av klimatförändringarna. Utifrån detta bittra konstaterande kan man dra slutsatsen att man vid alla åtgärder som syftar till att bekämpa problemet samtidigt måste ta itu med orsakerna till fattigdomen och landsbygdsbefolkningens grundläggande behov. Detta förutsätter att man på alla förvaltningsnivåer främjar en hållbar socioekonomisk utveckling som syftar till att skydda marken, vattenresurserna och de berörda ekosystemen samt värnar om en stadsutveckling som grundar sig på en hållbar planering av markanvändningen. Detta är en förutsättning för livsmedelssäkerheten och energitryggheten, och därmed också för att befolkningens levnadsvillkor ska förbättras. Politiska strategier mot ökenspridning och klimatförändringar är alltså starkt förknippade med hela strukturen för den ekonomiska och sociala politiken. Att ta itu med orsakerna till ökenspridningen vid källan innebär att fatta strategiska och ekonomiska beslut av olika omfattning och att utveckla politiska strategier för att mildra konsekvenserna, bland annat när det gäller migrationen inom eller mellan stater. Numera anser man generellt att den lokala och regionala nivån är den mest lämpliga och effektiva för att analysera fenomenet och fastställa och genomföra motåtgärder, eftersom denna kan skapa en demokratisk och inkluderande process som bygger på medvetenhet om problemen och gemensamma mål. De lokala och regionala myndigheterna är också de aktörer som bäst kan mildra orsakerna till ökenspridningen och motverka dess följder, dock under förutsättning att de ges handlingsutrymme genom samarbete och synergier med olika institutionella nivåer. CdR 418/2011 rév. 1 .../... -7Efter de första erfarenheterna står det klart att utmaningen måste hanteras genom att man kombinerar lösningar som kommer från centralförvaltningen, dvs. uppifrån och ned, med lösningar från lokala och regionala myndigheter, dvs. nedifrån och upp, och med ett fullt deltagande från de lokala myndigheternas sida. Med hänvisning till detta och mot bakgrund av de framgångsrika försök som har gjorts inom ramen för borgmästaravtalet för att omsätta de allmänna målen för EU:s energipaket (handlingsplaner för hållbar energi) på lokal och regional nivå, är det mycket önskvärt att strategin för bekämpning av ökenspridningen och klimatförändringarna i Medelhavsområdet verkställs genom ett gemensamt protokoll som fastställer kraven och specifika handlingsplaner och utvärderar deras genomförande och effektivitet. Det är önskvärt att Arlem spelar en central roll vid fastställandet av de effektivaste åtgärdsstrategierna och genomförandet av dem på lokal och regional nivå, eftersom Arlem som ett institutionellt organ har möjlighet att förena kunskap, makt och vilja att genomföra gemensamma åtgärder i Medelhavsområdet. De främsta målen är att 1) informera om och varna Arlems medlemmar för det verkliga hot som ökenspridning och klimatförändringar innebär, 2) främja kunskapen inom Arlem om bästa praxis och de finansiella instrument som finns tillgängliga för att effektivt genomföra dem och 3) uppmuntra inrättandet av internationella och mellanregionala partnerskap för utarbetande av projekt för att mildra konsekvenserna av klimatförändringarna och ökenspridningen och för anpassning till dem. * * * SLUTSATSER OCH FÖRSLAG Den nuvarande situationen i Medelhavsområdet visar att staternas och allmänhetens främsta farhågor är kopplade dels till bristen på arbete, dels svårigheterna att få tillgång till viktiga varor och tjänster, t.ex. vatten, mat och energi. Arlem är fullt medveten om att dessa problem är nära förknippade med ökenspridningen och klimatförändringarna och att dessa företeelser därför hänger samman med en hållbar förvaltning av alla naturresurser och ekosystemfunktioner, och i synnerhet vatten, biologisk mångfald, energi, avfall, men också hållbar förvaltning av markanvändning och stadsutveckling. Alla dessa faktorer kommer att få direkta komplexa och olikartade konsekvenser på det sociala och ekonomiska området samt för utvecklingen i Medelhavsområdet. För övrigt anser Arlem att politikens uppgift och plikt på alla styresnivåer är att tillhandahålla nyanserade svar på komplexa problem och att genom olika områdesövergripande metoder ta fram en modell för hållbar utveckling som skyddar naturkapitalet till förmån för kommande generationer. I det syftet anser Arlem att politiken för att bekämpa ökenspridningen och för begränsning av och anpassning till klimatförändringarna är en förutsättning för utvecklingen i Medelhavsområdet, CdR 418/2011 rév. 1 .../... -8men att denna politik samtidigt kan utgöra en möjlighet till hållbar tillväxt för alla genom att man integrerar kraven på ekonomisk utveckling med den sociala sammanhållningen och miljöskyddet. Vad gäller utvecklingen och genomförandet av den territoriella politiken och miljöskyddspolitiken är vi övertygade om mervärdet i de erfarenheter som de regionala och lokala myndigheterna i Medelhavsområdet har, och om behovet av flernivåstyre. Arlem är fullt medveten om att klimatförändringarna kommer att ge större variationer i klimatet, vilket får direkta konsekvenser för de naturliga ekosystemen, allt större förstörelse till följd av ökenspridningen, med de ökade sociala spänningar och konflikter om tillgången till och användningen av naturresurser som detta leder till. Arlem konstaterar att markens bördighet är en avgörande faktor för bevarandet av naturkapitalet och den biologiska mångfalden i Medelhavsmiljön och därmed en faktor som är grundläggande för ekosystemens motståndskraft mot externa störningar, oavsett om dessa är orsakade av människan eller extrema klimathändelser. Vi ser därför positivt på Global Soil Partnership (GSP), som stöds av FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation och inrättades i september 2011 i syfte att fastställa och genomföra en strategi för produktiv hållbar markanvändning, med tanke på livsmedelssäkerheten och begränsningen av och anpassningen till klimatförändringarna. I de områden som löper risk att drabbas av ökenspridning måste man snabbt konstatera och analysera tecken på ökad förstörelse. Därför anser Arlem att det är viktigt att utveckla och lokalt sprida nya och effektivare typer av lämpliga indikatorer (sårbarhet, utveckling geografiskt och tidsmässigt, konsekvenser) för att kunna identifiera och klassificera olika företeelser och ta fram en internationell atlas över områden som löper risk att drabbas av ökenspridning och som därmed är mer sårbara för klimatförändringar. I det sammanhanget vill Arlem påpeka den nyckelroll som de regionala och lokala myndigheterna har när det gäller att samla in miljödata som tillsammans med satellitdata (från t.ex. GMES och Geoland2) möjliggör snabb och systematisk övervakning av miljöförsämringen. På samma sätt ser Arlem med intresse på Regionkommitténs förslag 13 att det nuvarande europeiska observationsorganet för torka omvandlas till ett europeiskt observationsorgan för vatten med uppgift att objektivt övervaka användningen av vattenresurser, med särskild tonvikt på utnyttjandet av grundvattenreservoarer. Ökenspridningen, variationerna i klimatet och de socioekonomiska omvandlingarna är företeelser som är starkt ömsesidigt beroende, och Arlem vill lyfta fram vattenresursernas grundläggande roll i Medelhavsområdet som begränsande faktor för den socioekonomiska utvecklingen, och pekar på att den allmänna rätten till tillgång till vatten14 fortfarande är omstridd. Människans ökade tryck på vattenresurserna i Medelhavsområdet gör det nödvändigt att vidta åtgärder för förvaltning och skydd av vattenresurserna som omfattar hela spektrumet av EU:s politik på områdena vatten, energi, 13 14 CdR 5/2011 fin – Yttrande från Regionkommittén om "De lokala och regionala myndigheternas roll i främjandet av hållbar vattenförvaltning", EUT C 259, 2.9.2011, s. 13–18. FN:s resolution A/RES/64/292 av den 28 juli 2010. http://www.un.org/waterforlifedecade/human_right_to_water.shtml. CdR 418/2011 rév. 1 .../... -9jordbruk, transport, avfallshantering, turism, kamp mot och anpassning till klimatförändringarna med ett integrerat och inte som hittills sektorscentrerat tillvägagångssätt. Arlem bekräftar att skydd och bevarande av resurser, utveckling av infrastruktur och hållbar vattenförvaltning bör stå i centrum för alla eventuella strategier för att kämpa ökenspridningen och klimatförändringarna, och hoppas på en gemensam vattenstrategi för Medelhavet, i linje med det förslag församlingen lade fram inom unionen för Medelhavsområdet. Med tanke på de politiska och ekonomiska förändringar som äger rum i flera av Medelhavsländerna vill Arlem ställa sig bakom de ståndpunkter som Regionkommittén lade fram i sin resolution av den 12 maj 201115, och särskilt följande: − Regionkommittén följer med stor oro händelserna i södra Medelhavsområdet och ger sitt fulla stöd till den process av sociala, ekonomiska och politiska reformer som torde leda till sann demokrati, ny stabilitet i alla de länder som berörs och nya och mer reella möjligheter för kvinnor och män i området att skapa fred och välstånd. − Regionkommittén erkänner att den politiska och sociala instabiliteten i södra Medelhavsområdet i förening med förtryck, ekonomiska problem samt en fortsatt försämrad miljö är de främsta drivkrafterna bakom migrationen inom och från regionen och att denna förmodligen inte kommer att minska på kort sikt. Mot bakgrund av sambandet mellan migration och utvecklingspolitik anser därför Arlem att det är av största vikt att man lanserar nya politiska åtgärder som kan skapa ekonomiska och sociala villkor i regionen som gör det möjligt att trygga hållbar utveckling för lokalbefolkningen och främja fri rörlighet för varor, tjänster, personer och kapital. Arlem konstaterar därför att man måste bekämpa fattigdomen genom att skapa arbetstillfällen för de unga generationerna, och hoppas att man fullt ut kommer att använda de resurser och erfarenheter som finns på det internationella området för att främja och stödja utbildning och yrkesutbildning i Medelhavsområdet i syfte att uppnå fullt samarbete och utnyttja regionernas möjligheter. I det sammanhanget vill Arlem lyfta fram den roll som unionen för Medelhavsområdet kan spela när det gäller frågan om miljökriserna och deras inverkan på invandringen, och understryka det bidrag som Arlem kan lämna till samarbetet och utbytet av specialistkunskaper mellan de regionala och lokala myndigheterna. Vi vill särskilt understryka den praktiska nyttan av utvecklingsprogrammen för att bekämpa ökenspridningen och för anpassning till klimatförändringarna inom ramen för en utvidgning av den europeiska grannskapspolitiken, och föreslår att särskilda initiativ tas fram för den lokala och regionala nivån i södra Medelhavsområdet. 15 CdR 156/2011 fin – Resolution från Regionkommittén om "Förhållningssätt till den post-revolutionära situationen i Medelhavsområdet". CdR 418/2011 rév. 1 .../... - 10 - Arlem efterlyser större effektivitet i politiken mot ökenspridningen genom en kombination av dels de särskilda målen om markskydd och skydd av den biologiska mångfalden, dels den bredare strategin för hållbar tillväxt och bekämpning av klimatförändringarna, med utgångspunkt i utvecklingen av alternativ energi och utnyttjande av kulturarvet. För att begränsa effekterna av torka och ökenspridning måste det finnas både kortsiktiga och långsiktiga lösningar. Framgångsutsikterna förbättras om hela samhället är motiverat att agera på ett sätt som gynnar hållbar utveckling. Vi är därför övertygade om att de icke-statliga organisationerna har en grundläggande roll i sammanhanget, och att det bara om unionen för Medelhavsområdet samordnar arbetet med att inrätta partnerskap mellan nationella och lokala myndigheter går att trygga en effektiv överföring av kunskaper inom regionen. Att utveckla och sprida hållbara jordbruksmetoder är av central betydelse för att begränsa orsakerna till ökenspridningen och därmed begränsa dess effekter. På samma sätt anser Arlem att främjandet av hållbart jordbruk utgör en del av en bredare strategi för en socioekonomisk modernisering av hela området. Ökenspridningen och den förstörelse som denna orsakar kan också tillskrivas ett överutnyttjande av jordbruksmarken och en marginalisering av mindre gynnade regioner, och Arlem anser därför att det kan vara lämpligt att i Medelhavsländernas jordbrukspolitik införa principen om tvärvillkor som tjänar till att sprida god praxis, också vad avser förvaltning av vattenresurserna (odlings- och bevattningsmetoder som är avpassade till den lokala vattentillgången). Arlem anser att den ökade miljöförstörelsen till följd av bl.a. klimatförändringarna kommer att öka den ekonomiska osäkerheten för dem som bor och producerar i dessa områden, vilket väcker frågan om hur man kan övergå från de nuvarande produktionsmetoderna i jordbruket till produktionsmodeller med större motståndskraft och flexibilitet. Bland metoderna för anpassning är ökat betesbruk av intresse, eftersom det möjliggör större flexibilitet i produktionen av protein i marginalområden, med full respekt för miljön. Mot bakgrund av forskningsverksamhetens gränsöverskridande karaktär är det nödvändigt att skapa en bättre förståelse för de komplexa mekanismerna bakom förstörelsen, och Arlem vill framhålla de initiativ som tagits i tekniska och vetenskapliga kretsar i Medelhavsområdet, t.ex. programmet Mistrals16. Vi efterlyser ett ännu intensivare kunskapsutbyte mellan de europeiska universiteten och universiteten i Medelhavsområdet eftersom offentlig utbildning är den främsta motorn för långsiktig spridning av kunskapen om den nyckelroll som den miljömässiga hållbarheten har i kampen mot ökenspridningen och anpassningen till klimatförändringarna. 16 Mistrals (Mediterranean Integrated STudies at Regional And Local Scales), tioårigt program som inrättats av CNRS för observation och forskning i syfte att förstå miljöprocesserna i Medelhavsområdet till följd av de globala klimatförändringarna (http://www.mistrals-home.org). CdR 418/2011 rév. 1 .../... - 11 Arlem anser att det finns skäl att utvidga clearingmekanismen (CHM), som redan antagits för anpassningen till klimatförändringarna, till att också omfatta strategier för bekämpning av och anpassningen till ökenspridningen. Arlem vill i det sammanhanget lyfta fram resultaten av projektet Clemedes, som syftar till att inrätta en clearingmekanism för ökenspridningen i länderna i bilaga IV (norra Medelhavsområdet), och skulle gärna se en framtida utvidgning till hela Medelhavsområdet. Lokalsamhällena har en mycket viktig roll när det gäller att sprida medvetenhet om ökenspridningens faror, orsaker och konsekvenser, och vi är övertygade om behovet av att främja utbildningen om värdet av att bevara de arida ekosystemen som en flexibel försörjningskälla med motståndskraft mot klimatförändringarna. Därför anser Arlem att politiken för att bekämpa ökenspridningen bör beakta lokalbefolkningens livsstil och traditioner, genom att man beaktar de lokala traditionella kunskaperna i särskilda handlingsplaner. Arlem vill lyfta fram det stora antalet och omfånget på de åtgärder mot ökenspridningen som lanserats av olika lokala och regionala myndigheter i Medelhavsområdet, och understryka vikten av att förena en gynnsam politisk miljö med den nödvändiga infrastrukturen om man vill genomföra projekt mot ökenspridningen framgångsrikt. De myndigheter som deltar i arbetet med att långsiktigt bevara de egna naturresurserna, befolkningens gemensamma egendom, bör därför kräva ansvar och åtgärder från både den centrala styresnivån och mer perifera nivåer. Arlem hoppas att internationella partnerskap mellan centrala, regionala och lokala myndigheter ska kunna inrättas på grundval av erfarenheter av stora framgångar så att kunskaper och bästa praxis sprids i hela Medelhavsområdet. Arlem erkänner det stora värdet av "grön infrastruktur" (åtgärder för att hejda ökenspridning, stabilisera sanddyner och motverka markerosion, återplantering av skog och bevarande av ekosystem genom att återskapa och utveckla traditionellt skogsbruk, upprustning av strandområden och våtmarker, underhåll och stabilisering av bergssluttningar, osv.) och åtar sig att se till att framtida strategier för åtgärder mot ökenspridningen i första hand inriktas mot sådana typer av lösningar, för att skydda landområden samtidigt som man bevarar naturkapitalet och naturresurserna och skapar nya möjligheter för turism och sysselsättning. Arlem konstaterar att det finns en tydlig lokal dimension i politiken för begränsning av och anpassning till klimatförändringar och kampen mot ökenspridningen och ser positivt på ett förslag som stöds av bl.a. FN:s utvecklingsprogram och Unep om att integrera de nationella politiska åtgärderna med åtgärder med en regional och lokal nivå enligt angreppssättet TACC (Territorial Approach to Climate Change). Med ett sådant angreppssätt skulle man kunna förena en ekonomi med låga koldioxidutsläpp med en territoriell utveckling och en stadsutveckling som säkerställer hållbar energiproduktion, livsmedelstrygghet och nya sysselsättningsmöjligheter. Å andra sidan är miljöförstörelsen också nära förknippad med regleringen av markanvändningen, som bestäms av markanvändningsplaner. Smarta och miljövänliga områdesplaner är därför viktiga verktyg för hållbar utveckling. Därför rekommenderar Arlem att de organ som ansvarar för fysisk CdR 418/2011 rév. 1 .../... - 12 planering bör beakta klimatförändringarna och åtgärder för att begränsa ökenspridningen när områdesplaner utarbetas. Generellt sett välkomnar Arlem fastställandet av ett allmänt mål för hållbar utveckling, t.ex. en nollvision för markförstöring (zero net global land degradation), eftersom förebyggande av markförstöring och återvinnande av förstörd mark kräver objektiva och mätbara mål. Effektivt utnyttjande av naturresurser och utveckling av en grön ekonomi bör vara gemensamma målsättningar i hela Medelhavsområdet, och Arlem hoppas därför på ett större intresse från kommissionens sida för internationella initiativ för hållbar utveckling i fråga om vatten, energi, jordbruk, skogsbruk och havsresurser. Vi är övertygade om att de regionala och lokala myndigheterna har en strategisk roll som förslagsställare och önskar därför att borgmästaravtalets framgångar med att ta fram politiska åtgärder för att minska koldioxidutsläppen i EU:s kommuner ska kunna användas som modell för politiken mot ökenspridningen och för anpassning till klimatförändringarna genom att man utvidgar borgmästaravtalet också till länderna söder om Medelhavet. Arlem konstaterar att en av orsakerna till att åtgärderna i kampen mot ökenspridningen delvis har misslyckats är den begränsade tillgången till långsiktiga finansieringskällor för de organ som har till uppgift att genomföra handlingsplanerna. Arlem ser det emellertid som viktigt för kampen mot ökenspridningen i hela regionen att man främjar nya innovativa system för långsiktig finansiering av initiativ till förmån för regionala och lokala myndigheter. Arlem hoppas att de förslag som lagts fram här kan bidra till en framtid med fred och välstånd för folken i Medelhavsområdet, och uppmanar sina medordförande att överlämna föreliggande rapport till stats- och regeringscheferna i de länder som ingår i unionen för Medelhavet, till UfM:s generalsekreterare och till Europeiska rådets ordförande samt till ordförandena för EU:s institutioner och organ. * * * OBS! Bilaga följer. CdR 418/2011 rév. 1 .../... - 13 - BILAGA – Förteckning över bidrag från medlemmar i Arlem - Regionen Provence-Alpes-Côte d'Azur (Frankrike) - Staden Gaziantep (Turkiet) - Guvernementet Alger (Algeriet) - Kommunen Pietá, La Valletta (Malta) - Regionen Murcia (Spanien) - Regionen Kreta (Grekland) - Kommunen Nicosia (Cypern) - Turkiska kommuner (Turkiet) _____________ CdR 418/2011 rév. 1
© Copyright 2024