Pärlor från Västergarn
Pärlor från Västergarn En studie av pärlorna påträffade under åren 2006-2010 Högskolan på Gotland 2011/VT Kandidatuppsats i arkeologi Författare: Maria Lönnegren Wikensten Avdelningen för Arkeologi Institutionen för Kultur, Energi och Miljö Handledare: Christoph Kilger Pärlor från Västergarn En studie av pärlorna påträffade under åren 2006-2010 Beads from Västergarn A study of the beads found in the years 2006-2010 Abstract The aim of this thesis is to analyze the beads from Västergarn parish on Gotland, and try to date the excavated buildings with help of the beads. A shorter discussion is also held about who may have used the beads. The beads were dated by comparing them to bead materials from other regions and sites in Sweden. A contextual study was also made to see if the beads have been found in any contextual pattern. The result of the analysis shows that the majority of the beads are dated to the 11th and 12th century. Some beads, which probably have belonged to rosaries, set the excavated area in a Christian environment, at least during some of its active years. The most of the beads are found in or near the excavated buildings and its facilities. The beads in Västergarn were probably, as in the Iron Age, used mostly by the women, though some of the beads are from rosaries that were used by both men and women. Keywords: Gotland, Västergarn, beads, rosaries, medieval time 2 Innehållsförteckning 1. Introduktion ................................................................................................... 5 1.1 Inledning ............................................................................................... 5 1.2 Syfte och frågeställning ......................................................................... 6 1.3 Källmaterial ........................................................................................... 6 1.4 Avgränsning .......................................................................................... 6 1.5 Källkritik................................................................................................. 6 1.6 Metod .................................................................................................... 6 2. Tidigare forskning ......................................................................................... 7 2.1 Västergarn ............................................................................................ 7 2.2 Pärlor .................................................................................................... 8 3. Presentation av material ............................................................................... 9 3.1 Toll typ A, B, C, D och E: glaspärlor .................................................... 10 3.1.1 Typ A: enfärgade glaspärlor ..................................................... 11 3.1.1.1 Typ A1: enfärgade glaspärlor.……………………………....11 3.1.1.2 Typ A2: opaka glaspärlor...………………………………....11 3.1.1.3 Typ A3: opaka glaspärlor med matt yta…………………....11 3.1.2 Typ B: folierade glaspärlor ....................................................... 12 3.1.2.1 Typ B1: guldfolierade………………………………………...12 3.1.3 Typ C: dekorerade glaspärlor ................................................... 12 3.1.3.1 Typ C1: oregelbundna slingor……………………………….12 3.1.3.2 Typ C2: sicksack-mönster…………………………………...13 3.1.3.3 Typ C5: vågiga linjer………………………………………….13 3.1.3.4 Typ C11: flerfärgade ögon…………………………..............13 3.1.3.5 Typ C12: ögon med strålar…………………………………..13 3.1.4 Typ D: mosaikpärlor ................................................................. 14 3.1.5 Typ E: övriga glaspärlor ........................................................... 14 3.2 Toll typ F: bergkristallpärlor ................................................................. 15 3.3 Toll typ G: karneolpärlor ...................................................................... 15 3.4 Toll typ H: bärnstenspärlor .................................................................. 15 3.5 Toll typ I: benpärlor ............................................................................. 15 3.6 Toll typ J: metallpärlor ......................................................................... 16 3 3.7 Typ K: jetpärlor.................................................................................... 16 3.8 Obestämda pärlor ............................................................................... 16 4. Analys ......................................................................................................... 17 4.1 Jämförelse regionalitet och kronologi .................................................. 17 4.2 Kontextuell studie och lokal datering ................................................... 20 4.2.1 Husgrund 1............................................................................... 21 4.2.2 Husgrund 3............................................................................... 22 4.2.3 Husgrund 4............................................................................... 22 4.2.4 Husgrund 6............................................................................... 22 4.2.5 Anläggning 1 ............................................................................ 24 4.2.6 Anläggning 2 ............................................................................ 24 4.2.7 Pärlornas fyndkontexter och deras datering ............................. 24 5. Tolkning och diskussion .............................................................................. 26 5.1 Västergarns pärlor .............................................................................. 26 5.2 Pärlornas användning och användare ................................................ 28 6. Resultat ....................................................................................................... 30 7. Sammanfattning .......................................................................................... 31 8. Referenser .................................................................................................. 32 Appendix 1. Fyndlista………………………………………………………………..34 Appendix 2. Bildkatalog .................................................................................... 37 4 1. Introduktion 1.1 Inledning De äldsta kända pärlorna gjorda av havsmollusker har hittats i grottor nära Menton på Franska Rivieran. De blev trädda på ett snöre för ungefär 100 000 år sedan. Även tänder, stalaktiter, snäckor och bitar av ben användes tidigt som pärlor och kanske även som amuletter (van der Sleen 1973:55). I Främre Orienten började människorna använda sig av ädelstenar, halvädelstenar och metaller till pärlor. Pärlor har hittats i Jericho världens troligen äldsta stad. Först kring 3000 f.Kr. började glaspärlor att göras (van der Sleen 1973:58). Pärlorna har inte bara varit smycken, som många associerar dem till idag. De har bland annat använts som prydnad på textilier och strötts ut nedanför tempel för att ge god skörd. De har även ansetts ha helande krafter, varit hjälpmedel vid böner och ritualer och använts som betalningsmedel vid byteshandel. I de flesta platser har de också funnits för att kommunicera status. Pärlor hittas i stora antal i arkeologiska material. Detta beror antagligen mycket på att de är tillverkade av hållbara material och har ansetts vara personliga egendomar vilket gjort att de har begravts med sina ägare (Sherr Dubin 1995:7). Pärlorna som behandlas i denna uppsats kommer från Västergarn som ligger vid Gotlands mellersta västkust. Det är en liten socken med en gotisk korkyrka, den var menad att bli stor, men det var endast koret som byggdes klart och det är det sockenkyrkan består av idag. Jämte denna ligger en romansk kyrkoruin som genom konstvetenskapliga jämförelser daterats till 1100-talets andra hälft. (Zachrisson 1999a:14f, 1999b:61). En halvkretsvall omgärdar en stor del av platsen, i det nordöstra hörnet omgärdas de två kyrkorna och en ruinlagd kastal (Zachrisson 1999a:13). Högskolan på Gotland har gjort utgrävningar innanför vallen åren 2005-2010 och kommer att fortsätta nästkommande år. Grävningarnas syften har bland annat varit att undersöka den romanska kyrkoruinen, avgränsa den romanska kyrkogården, undersöka om det förekommer vikingatida gravar på området och göra en höjdkartering. Sedan år 2007 har husgrunder hittats på utgrävningsområdet och efter 2010 har sammanlagt sex husgrunder konstaterats. Syftet med de senare årens grävningar har varit att försöka förstå bebyggelsen och dess funktion samt vilken datering den har. De fynd som gjorts under åren indikerar på en senvikingatida/tidigmedeltida datering av det utgrävda området innanför vallen (Norderäng 2010:2, 5). Till fynden hör bland annat pärlor, keramik, djurben, kammar, andra föremål av ben, mynt och föremål gjorda av järn. Pärlmaterialet från de senaste årens utgrävningar är en av de större fyndgrupperna i Västergarn. Jag ska göra en sammanställning av dessa för att se om pärlorna kan hjälpa till att veta mer om den bebyggelse som hittills hittats innanför vallen. Det är också tänkt att uppsatsen ska vara till hjälp för framtida forskning om det utgrävda området i Västergarn. 5 1.2 Syfte och frågeställning Syftet med denna uppsats är att med pärlornas hjälp försöka ta reda på under vilken tidsperiod de påträffade husgrunderna och anläggningar i Västergarn har använts. Till det har jag tänkt föra en kortare diskussion om vem som kan ha använt pärlorna. Frågeställningarna för att försöka uppnå syftet är därför: • Kan de olika typerna av pärlor, deras fyndkontext och kronologi ge indikationer på när bebyggelsen innanför vallen hade sin användningsperiod? • 1.3 Vilka människor är det som kan ha använt sig av pärlorna i Västergarn? Källmaterial Det källmaterial som studeras och diskuteras i denna kandidatuppsats är 93 pärlor. De är tillverkade av olika material och har hittats vid de arkeologiska utgrävningarna utförda av Högskolan på Gotland på fastigheten Snauvalds 1:2 i Västergarn på Gotland under åren 2006-2010. 1.4 Avgränsning Som nämnts ovan är det 2006-2010 års grävningar som behandlas i denna uppsats. De grävningar som gjorts under tidigare år innanför vallen kommer inte att tas med. Tidigare har några få pärlor hittats, dock kommer de från den romanska kyrkogården. Därmed har de en annan kontext än vad källmaterialet i denna uppsats ska behandla. Jag har inte gått igenom något annat material än just pärlorna. Därför kommer jag inte att beröra om det kan ha skett någon tillverkning av pärlor på området. 1.5 Källkritik Endast en liten del av området innanför Västergarnsvallen är undersökt vilket gör att det endast är det utgrävda området som kan tolkas och inte hela området innanför vallens tidigare användning och funktion. Det finns en karta som visar de schakten som innehåller de husgrunder och anläggningar som diskuteras, och deras förhållande till varandra (figur 18). Den ger också en överblick i hur många pärlor det är i de olika schakten. En karta över schaktens placering i landskapet hade varit bra vid en översikt av utgrävningsområdet och gett läsaren en bättre bild av platsen. Detta är dock inte möjligt då koordinatsystemet är lokalt och inte inlagt i ett geodetiskt referenssystem. Var vikingatiden har sitt slut och medeltiden sin början kan skilja sig mellan olika källor då forskare har olika uppfattningar om var gränsen går. Därför kommer jag använda mig av årtal före begreppen vikingatid och medeltid. Begreppen kommer endast att användas de gånger referenserna har använt sig av dem och inte angivit några årtal. 1.6 Metod Uppsatsen bygger på en empirisk studie av ett gotländskt pärlmaterial. Litteraturstudier har använts för att få kunskap om pärlor. En kontextuell studie 6 utförs för att urskilja om pärlorna förekommer i liknande kontexter. En kvalitativ genomgång av källmaterialet genomförs för att en kvantitativ studie sedan ska kunna utföras. Den kvantitativa studien kopplas samman med en kronologisk bedömning. Bedömningen kommer att ske genom en jämförelse med andra daterade pärlmaterial från det svenska fastlandet samt gotländska gravar. Genom att se likheter och olikheter försöker jag sedan dra slutsatser om under vilken tidsperiod pärlorna från Västergarn har använts. 2. Tidigare forskning 2.1 Västergarn Per Arvid Säve var bland de första att besöka Västergarn i mitten av 1860-talet och skrev om det i sin reseberättelse. Efter en överenskommelse mellan Säve och kyrkoherden Erik Stenqvist om att alla fynd ska tas tillvara, börjar Stenqvist några år senare att gräva ut kastalen. Han fann pilspetsar, kammar, brynen och ett människokranium med ett hål i. Tyvärr är dessa fynd försvunna idag. Upptäckten av dessa fynd, kastalen, kyrkoruinen och vallen leder till att Västergarn blir fridlyst 1869. Efter fridlysningen lugnar sig intresset för Västergarn och det är först 50 år senare som blickarna dras dit igen. Då är det vallen som står mer i centrum. Nils Lithberg jämför Västergarn med Birka och Hedeby, hans tankar övertogs och fördes senare vidare av Birger Nerman. Enligt Lithberg och Nerman är forntida städer omringade av vallar, på grund av detta tolkas Västergarn som en stad (Cassel 1999:25f). 1929 utförde Harald Hansson den första grävningen innanför vallen och kulturlager hittades. Det var efter att en väldigt stor mängd med sten som plöjts upp på en åker som utgrävningarna började. Om stenen kommit dit naturligt eller av mänsklig hand är osäkert, en del av grävningsområdet där medeltida fynd hittats tolkar Hansson som en stenlagd husgrund (Cassel 1999:28). I början av 1930-talet undersökte Erik Floderus området vid några tillfällen och genomförde även en kartering. Han avfärdar, till skillnad från tidigare forskare, tankarna om att en vikingatida stad har funnits på platsen. Han menar att kulturlagren är betydligt mindre än de som är i Birka och Hedeby och att det saknas fynd från 1000-1100-talet. Floderus tror istället att vallen har varit ett skydd för den marknadsplats som ska ha uppförts i mitten av 1200-talet, samtidigt som den nya kyrkan byggs. Han tar fasta på Adolf Schücks tidigare teori om att det borde ha funnits handelsplatser för bönderna längs den gotländska kusten och menar därför att Västergarn ska ha varit en handelsplats för just dessa då det ska ha funnits en rivalitet mellan dem och Visbys stadsbor (Cassel 1999:26f). 1935 kommer Nils Tidmark till Västergarn för att undersöka kastalens fundament. Han anser att det ha varit skydd till en hamn och handelsplats. Han anser också, som Floderus, att Västergarn har en senare datering än vikingatid (Cassel 1999:28f). 1974 utfördes en utgrävning vid den romanska kyrkan med Waldemar Falck som ansvarig, målet var bland annat att genom friläggning kunna se kyrkans 7 utseende samt att försöka hitta kyrkogårdens utbredning i nordlig riktning. Genom en konstvetenskaplig undersökning av byggnadstekniken och en jämförelse med St. Clemens i Visby fick de fram dateringen andra hälften av 1100-talet. (Zachrisson 1999b:54f, 61). Pärlmaterialet har inte använts tidigare för att tolka Västergarn, tolkningarna har dock varit många. Därför ska det bli intressant att se vad pärlorna kan medföra till studierna om Västergarn och dess användningsperiod.. 2.2 Pärlor Den litteratur som har skrivits om skandinaviska pärlor behandlar material daterat till vikingatid eller tidigare. Det finns litet skrivet om det medeltida pärlmaterialet då de hittas i boplatsmiljöer och inte i gravar. Att de inte hittas i gravar under medeltiden är på grund av den kristna gravseden där inga gravgåvor förekom. Dessutom behandlas oftast pärlor gjorda av glas och halvädelstenar och inte pärlor gjorda av andra material, vilket gör det svårt att göra tolkningar av en del pärltyper. En av de som forskat om pärlor är Johan Callmer (1977) som skrev om de vikingatida pärlorna i Skandinavien i sin avhandling Trade beads and bead trade in Scandinavia ca 800-1000 A.D. Han upprättar en typologi och är intresserad av pärlans kronologi och pärlornas ursprung studeras för att diskutera den vikingatida handeln. Callmers material kommer från gravar från stora delar av Skandinavien dock inte från Gotland. Han menar att det gotländska pärlmaterialet från vikingatiden har speciell karaktär och landet har lokala särdrag (Callmer 1977:7, 107). Tyvärr är detta förklarat mycket kortfattat och det ges ingen riktig förklaring till varför det är speciellt. Dessvärre kan avhandlingen vara svår att följa för de med ett orutinerat öga. Callmer har sedan fortsatt att skriva ytterligare om pärlor och tillverkningen av dem (1990, 1997, 2003a, 2003b). Det vikingatida pärlmaterialet från Gotland har däremot behandlats i Die Wikingerzeit Gotlands (2006) författad av Lena Thunmark-Nylén. I denna bok delar hon upp dem i grupper efter deras material. Hon berättar lite om hur pärlor tillverkas samt var de blir funna i gravar under vikingatiden. Annika Toll har gått igenom alla pärlor som hittats i Sigtuna fram till år 1987 i uppsatsen Pärlor från Sigtuna: datering genom jämförande studier (1987). Hon har tagit fram en enkel typologi som baserar sig på Beck (1928) och Callmer (1977). Dateringen på pärlmaterialet från Sigtuna har gjorts genom en jämförelse med daterade pärlor från Birka (900-tal), Gotland (1000-tal) och Leksand (1100-tal). Toll har även jämfört med pärlor från Callmers avhandling. Det är hennes typologi som kommer att användas vid typbestämningen av pärlorna från Västergarn. I Tolls typologi ligger tillverkningsmaterial, glasmassans egenskaper och dekor som grund, till skillnad från Callmer där tillverkningssättet är grunden (Toll 1987:3). Lars Salminen (1996) har i sin C-uppsats Att tappa tråden. Om medeltida pärlor och kulturella mönster skrivit om pärlorna från Lund och jämfört dem med Tolls Sigtunamaterial. Han daterar pärlorna genom stratigrafin i Lund. Salminen 8 diskuterar även pärlans betydelse i den materiella kulturen, att de kan ha varit en del av människornas identitet och grupptillhörighet. Han försöker även se om det sker någon förändring i pärlmaterialet när vikingatiden går över till medeltiden. 3. Presentation av material Figur 1. Antal pärlor från Högskolan på Gotlands utgrävningar vid Västergarn 2006-2010. Materialet för åren 2006-2010 består sammanlagt av 93 pärlor, fördelat på 90 fyndposter. De förekommer i sju olika material: glas, bergkristall, karneol, bärnsten, ben, metall och jet (figur 1). Förutom dessa finns även en kategori där materialet inte är identifierat som heter obestämda pärlor. Terminologi och klassificering av pärlorna sker efter den indelning som Toll tog fram 1987. Det som har studerats vid typbestämningen är material, form, färg, dekor, genomlyslighet, bevaringsgrad och storlek (diameter och längd). För att det inte ska bli för mycket information kommer endast de typer, former etc. som representeras i materialet att beskrivas/nämnas i denna uppsats samt kommer mindre ändringar göras för att beskriva källmaterialet så bra som möjligt. Pärlorna delas upp, enligt Toll, i 14 färger: röd, orange, gul, blå, blågrön, turkos, grön, lila, rosa, vit, grå, svart, ofärgad och brun. Då vissa pärlor är söndervittrade har färgen dock inte kunnat bestämmas. Om det finns en datering på de olika pärltyperna som förekommer i källmaterialet kommer det att nämnas under typen. För typerna C, D och I har bilder lagts till för att det ska bli lättare att förstå hur pärlorna ser ut. 9 Figur 2. Pärlans formelement enligt Beck 1928 (Salminen 1996:35). Figur 3. De förekommande formerna i källmaterialet (Toll 1987:8). De former som finns representerade i Västergarnsmaterialet är (figur 2 och 3): 1. Ringformad: välvda väggar och längden överstiger inte halva diametern. 2. Hoptryckt klotform: välvda väggar och längden överstiger halva diametern. 3. Klotformad: välvda väggar och en längd som är mellan 90-110% av diametern. 4. Tunnformad: välvda väggar med raka parallella baser. 5. Cylinder: en rund basyta med parallella väggar. 6. Bikonisk: pärlor med en ås längs ekvatorn. 7. Facetterad: slipade i olika former, kan även gjutas. 8. Segmenterad: består av flera segment. 3.1 Toll typ A, B, C, D och E: glaspärlor Det finns 56 pärlor gjorda av glas, 34 av dessa är enfärgade, 13 dekorerade, tre är guldfolierade, en mosaikpärla samt fem övriga pärlor. Det finns olika sätt att tillverka glaspärlor på, bland annat de kalltillverkade där glaset huggs ut, slipas och formas till pärlor likt tillverkningen av halvädelstenspärlor (Callmer 1977:33). Vanligast är dock de varmtillverkande teknikerna: lindning, dragning och millefiori. Vid lindning upphettas glasmassan 10 och dras ut och lindas runt ett metallspett för att sedan hettas upp igen och valsas mot en jämn yta för att få en slät och fin form. När en pärla är gjord i dragningsteknik betyder det att den upphettade glasmassan arbetas på ett sådant sätt att en luftbubbla bildas inuti, glasmassan dras sedan ut till ett rör som huggs upp till pärlor. Millefioritekniken är en mosaikteknik där glasstavar med mönster huggs i mindre bitar för att föras och värmas samman och på så vis bilda en pärla, bitarna läggs omlott så att samma mönster inte hamnar jämte varandra (Callmer 1977:33, Callmer 1990:21, van der Sleen 1973:23ff, 49). 3.1.1 Typ A: enfärgade glaspärlor Det finns 34 enfärgade pärlor som förekommer i sex färger. De pärlor som är svåra att bedöma färgen på benämns som obestämda i färgkolumnen i fyndlistan (appendix 1). Toll har gjort en grov indelning i translucenta och opaka pärlor. De translucenta är de som är genomlysliga, från helt genomskinliga till de som endast går att lysa igenom med starkt lampsken, de opaka pärlorna är därmed på inget sätt genomlysliga. De opaka delas också upp i två grupper, opaka och opaka med matt yta. De sistnämnda är de som även kallas för glasflusspärlor och skiljer sig till uteseendet då de har ett lerliknande utseende (Toll 1987:5). Vid indelningen av opak och translucent försvinner mycket information, det finns egentligen fler grader av genomlyslighet. Toll har dock valt att medvetet dela upp det i enbart två grupper då övriga grader enbart är subjektiva bedömningar (Toll 1987:34). 3.1.1.1 Typ A1: translucenta pärlor Nio stycken pärlor hör till den translucenta gruppen. Det är blå pärlor som dominerar i denna kategori med fem stycken. De förekommer i olika former så som enkla tunnformade och en ringformad. Det finns två som har annorlunda former, en av dem är segmenterad (ID 1160) och den andra är facetterad i en pentagonal facetterad form (ID 35). Det är endast de här två som förekommer i dessa former. Utöver de blå är tre pärlor gula och är ringformade och en hoptryckt klotformad. Den sista pärlan är grön och ringformad. 3.1.1.2 Typ A2: opaka glaspärlor Nio stycken av de enfärgade pärlorna är opaka och förekommer främst i gult och brunt. Dessa har de olika formerna ringformade, tunnformade, cylinder och hoptryckt klotform. Endast en pärla är röd och det är ett fragment från en cylinderformad pärla. Två pärlor av denna typ har det inte gått att bestämma den ursprungliga färgen på. 3.1.1.3 Typ A3: opaka glaspärlor med matt yta Det finns sammanlagt sexton pärlor som är opaka med matt yta. Här är det gula pärlor som dominerar med sina sex stycken, varav fyra är tunnformade, en ringformad och en där det inte har gått att bestämma formen på på grund av för hög fragmentionsgrad. Det finns tre röda och tre orangea pärlor där alla är tunnformade. I övrigt förekommer det en blå tunnformad, en brun ringformad, en grön tunnformad pärla samt en pärla som det inte har gått att bestämma färgen på. 11 Opaka pärlor med matt yta förekommer redan under romersk järnålder och under vendeltid är det de tunnformade röda och orangea pärlorna som dominerar (Salminen 1996:38). De gula pärlorna finns representerade i Callmers material och har daterats till 900-talets sista hälft (Callmer 1977:79). De orangea finns i mindre antal fram till 960 e.Kr. då de ökar i antal för att få sin topp i slutet av 900-talet (Callmer 1977:79). I Lund dateras de orange till kring sekelskiftet 900-1000-talet samt 1100-talet (Salminen 1996:69). Röda tunnformade pärlor dateras till att vara som mest frekventa under första hälften av 800-talet samt första hälften av 900-talet (Callmer 1977:79). Den största delen av Lunds röda pärlor är funna i kulturlager som daterats till 1000-talets första hälft (Salminen 1996:38). 3.1.2 Typ B: folierade glaspärlor 3.1.2.1 Typ B1: guldfolierade Tre pärlor är guldfolierade. En av dem är tunnformad medan de andra två är cylinderformade, en av de cylinderformade är dock enbart ett fragment. De är gjorda i överfångsteknik vilket betyder att en glaspärla täcks av ett tunt lager med guldfolie som sedan i sin tur täcks med ett lager med transparent glas (Toll 1987:12, Salminen1996:40). Guldfoliepärlor dyker upp i Skandinaviskt pärlmaterial först under 900-talets andra hälft, i enstaka fall förekommer de tidigare, de tunnformade är enligt Callmer från 1000-talet (Callmer 1977:89, Callmer 1977: colour plate IV). Guldfoliepärlor tros ha kommit österifrån vilket skulle vara samma importväg som karneolpärlor färdats (Cleve 1978:127f). 3.1.3 Typ C: dekorerade glaspärlor Nitton pärlor är flerfärgade pärlor och har dekor. De förekommer i fem olika typer med olika dekorer. 3.1.3.1 Typ C1: oregelbundna slingor Det finns fem pärlor av denna typ (figur 4). På tre av pärlorna är slingornas färg gula, på en av de andra pärlorna är slingorna ljusa men kommer att benämnas som gul. På den sista går inte slingans färg att bestämma då slingornas tycks ha fallit bort. Bottenfärgen på pärlorna skulle falla under Tolls färgdefinition brun, dock är det skillnader i nyanser då en av pärlorna är ljusare i färgen. De är alla tunnformade. Figur 4. Typ C1. Serning anser att denna typ dyker upp först under medeltiden (Serning 1982:81). Vid Salminens stratigrafiska datering i Lund hamnade denna typ kring 1050-1100, 1150-1200 samt en datering från ca 1050-tal fram till 1400-talet (Salminen 1996:72). Den förekommer inte i Callmers material och är sålunda en medeltida pärltyp (Toll 1987:37). 12 3.1.3.2 Typ C2: sicksack-mönster De två pärlor som finns under denna typ har likadana färger (figur 5). Bottenfärgen är brun och slingorna är gula, dessa är väldigt ljusa men passar bäst in under färgdefinitionen gul. Den ena är cylindrisk medan den andra har en oklar form, en blandning mellan cylinder och tunnformad, men kommer att definieras som tunnformad. Denna typ anses också vara medeltida (Toll 1987:38). I Lund dateras dessa till 1100-talets första hälft och en Figur 5. Typ C2. pärla dateras till 1150-1250 (Salminen 1996:72). Dessa dateringar överensstämmer med andra dateringar som gjorts på denna pärltyp som förekommer främst under 1100-talet (Salminen 1996:44). 3.1.3.3 Typ C5: vågiga linjer Det tunnformade fragment som finns av denna pärltyp har en vit bottenfärg med två tunna röda vågiga linjer som löper över ekvatorn (figur 6). Mellan dessa två löper ett blått mönster, exakt form på detta är svårt att urskilja men det liknar också en vågig linje. Figur 6. Typ C5. 3.1.3.4 Typ C11: flerfärgade ögon Av denna typ finns en grön tunnformad pärla med tre röda ögon med en svart prick i (figur 7). Dessa är fördelade runt pärlan. Ögonen är inte utstående så att pärlan får ett trekantigt utseende som de i Sigtuna och Lund. Pärlan påminner om den pärla Callmer benämner B689 och är mest vanlig under åren 790845 e. Kr. och kan förekomma under åren 915-950 e.Kr. (Callmer 1977:87). 3.1.3.5 Typ C12: ögon med strålar Det har hittats tre pärlor som har ögon med strålar Figur 7. Typ C11. Enligt Toll (figur 8). Två av dem har vit bottenfärg där den ena har 1987:15. två blå ögon vilka har placerats på motstående sida. Callmer anser att de vita pärlorna har varit dominerande under det sena 900-talet men kan också förekomma under 1000-talet (Callmer 1977:85, 87). Den andra är en halv pärla där ett öga syns med ofärgade strålar med en gul mitt, bägge dessa pärlor är tunnformade. Den tredje pärlan är ett hoptryckt klot till formen, har en blå bottenfärg med vita ögon, bara ett halvt öga är komplett av de tre som finns på pärlan, de andra vita strålarna har fallit bort (ID 1566). Figur 8. Typ C12. 13 3.1.4 Typ D: mosaikpärlor Endast en av pärlorna är en mosaikpärlor gjord i millefioriteknik (figur 9). Formen är hoptryckt klotformad. Den har flera fält med två olika motiv, en med gröna ränder i ett oregelbundet mönster och de andra med ögon med strålar där strålarna är blå och vita med en röd mitt. Figur 9. Typ D. 3.1.5 Typ E: övriga glaspärlor Sex av glaspärlorna stämmer inte överens med någon av de dekorer som Toll har tagit fram, därför läggs dessa under denna typ (figur 10). En av dem är en slags mosaikpärla men är speciell till utseendet. Den är cylinderformad och har vita och blå slingor som bottenfärg, små gula kvadrater är nersmälta i dessa slingor, en antydan till röda stråk finns också (ID 4368). En pärla är tunnformad med gul bottenfärg med ett blått band runt ekvatorn hör också till denna grupp, då det i bandet är inlagt fyrkanter och spiraler (ID 40). Det finns även en halv tunnformad pärla med röd bottenfärg och två gula band över ekvatorn, dessa band innehåller någon typ av spiraler (ID 1437). Ett fragment från en stor pärla finns i denna typ. Den har en translucent blågrön bottenfärg med en röd dekor som inte går att urskilja mönstret på (ID 516). En nästan halv ringformad pärla finns också, den har vita och blå ränder som följer ekvatorn i lite slingrigt mönster (ID 1799). Den sista pärlan av denna typ är ett fragment från en pärla med vita och blå linjer som botten och med ett svart band med något mönster runt ekvatorn. Den är mycket svår att bedöma då den också är skör och lätt går sönder (ID 2685). Figur 10. Typ E. Övre raden från vänster: ID 4368, 40, 1437. Undre raden från vänster: ID 516, 1799, 2685. 14 3.2 Toll typ F: bergkristallpärlor Det är troligast att import av bergkristall har pågått redan under vikingatiden. Det finns inga större tecken på att inhemsk bergkristall använts under denna tid (Danielsson 1973:55). Den uppträder ofta i vikingatida halsband och gärna tillsammans med karneolpärlor som då ofta är slipade i samma form som bergkristallen. Det blir då en fin kontrast mellan bergkristallens klarhet och karneolens rödbruna färg (Dock 1990:89). Det finns två bergkristallpärlor i materialet, bägge är klotformade men i olika storlekar, en är lik en ärta i storlek medan den andra är större och endast halv. De är desamma som benämns som typen S001 hos Callmer. Där dateras de till 915-980 e.Kr. då den största mängden av denna typ förekommer. En mindre andel finns dock fortfarande under 980-1000 e.Kr (Callmer 1977:91). 3.3 Toll typ G: karneolpärlor Karneol är en halvädelsten som finns mycket i Kaukasus och främre Orienten, de karneolpärlor som hittas i Nordeuropa tros ha sin härkomst i Indien och Iran. Då formerna på pärlorna är främmande för Norden har de troligen varit färdiga vid importen. Karneolpärlan tros också ha varit en dyrbar handelsvara samt att den har haft samma importväg som arabiska silvermynt och beslag (Cleve 1978:126f, Danielsson 1973:69). De tidigaste pärlorna av karneol började användas i Skandinavien under sent 700-tal (Callmer 1997:199). I materialet finns det en pärla av karneol, formad och i storlek som en ärta, likt en av bergkristallerna. Denna överensstämmer med Callmers typ T001 som dyker upp redan under 800-talet (Callmer 1977:81). Dessa små karneolpärlor förekommer också i Lund och blivit daterade till första hälften av 1000-talet (Salminen 1996:49). 3.4 Toll typ H: bärnstenspärlor Bärnsten finns naturligt på många ställen men det är störst troligt att råmaterialet kommer från de södra delarna av Östersjön och Baltikum (Danielsson 1973:57). Bärnstenspärlor har använts från 2000 f. Kr. och fram till medeltid. I och med att karneol- och glaspärlor började importeras minskades intresset för bärnstenen (van der Sleen 1973:55). Bärnstenen har i alla tider trotts inneha magiska krafter och har därför använts som amuletter. Det verkar som om det är själva materialet som är viktigt då bärnstenen är slipad i enkla former. I de Birkagravar som bärnstenspärlor hittats förekommer de ensamma, även de gånger de tillhör halsband. (Bye Johansen 2004:476, Danielsson 1973:57, Salminen 1996:49). I materialet finns det fyra bärnstenspärlor varav två är hoptryckt klotform, en tunnformad samt en stor ringformad pärla. 3.5 Toll typ I: benpärlor De nitton benpärlorna som finns i materialet är ringformade, tunnformade samt har bikonisk form, två av de ringformade är även lite bikoniska (ID 1766, 2160). En av pärlorna är speciell då den har blivit avskuren över diametern och det är bara en tunn bit kvar av den (ID 1845). Fyra stycken av benpärlorna ser ut att ha blivit svarvade till formen (figur 11). Tre av dem är i samma storlek (ID 2439, 15 4341 och 5018) medan en är större med ett större hål för snöret (ID 32). Liknande benpärlor har även hittats i bland annat Fröjel på Gotland (Carlsson 2002), Eketorp på Öland (Näsman 1998:284) samt i Sigtuna (Toll 1987:19). Carlsson benämner dessa svarvade pärlor som radbandspärlor (Carlsson 2002), även Näsman påpekar att benpärlor kan vara radbandspärlor (Näsman 1998:284). Radbandspärlor kommer att förklaras och diskuteras mera under tolkning och diskussionskapitlet. I källmaterialet finns tre pärlor av metall: två av silver och en av brons. Bronspärlan har formen som en liten kula och Figur 11. Typ I. Svarvad har en ögla, alltså har den inte ett hål för snöret som de benpärla. övriga pärlorna. En silverpärla likadan som ID 901finns i ett depåfynd från Petes i Öja socken (Norderäng 2006:21). Den är klotformad och dekorerad med lödda vinkelband och silverkorn. Med hjälp av mynten i har silverdepån daterats till slutet av 1000-talet (Stenberger 1947:247, tafel 2259:9, SHM 792 Föremål 845471). Den andra silverpärlan med ID 889 har jag inte haft tillgång till och kan därmed inte beskriva den. 3.6 Toll typ J: metallpärlor I källmaterialet finns tre pärlor av metall: två av silver och en av brons. Bronspärlan har formen som en liten kula och har en ögla, alltså har den inte ett hål för snöret som de övriga pärlorna. En silverpärla likadan som ID 901finns i ett depåfynd från Petes i Öja socken (Norderäng 2006:21). Den är klotformad och dekorerad med lödda vinkelband och silverkorn. Med hjälp av mynten i har silverdepån daterats till slutet av 1000-talet (Stenberger 1947:247, tafel 2259:9, SHM 792 Föremål 845471). Den andra silverpärlan med ID 889 har jag inte haft tillgång till och kan därmed inte beskriva den. 3.7 Typ K: jetpärlor Jet, även kallat gagat, är ett kol som använts till smycken en lång tid, i England troligen ända sen bronsåldern. Det förekommer naturligt på många ställen men den med finaste kvalitén som används till just smycken kommer oftast från Spanien eller England. Därför är det troligt att den kom från England till Norge under vikingatiden. Ibland kallas jet även ”den svarta bärnstenen” då den sägs besitta samma beskyddande krafter som just bärnstenen (Danielsson 1973:67). Det är två av pärlorna som är gjorda av jet där den ena är klotformad medan den andra är tunnformad. Med tanke på dessa pärlors form och material så är det mycket troligt att de kan vara radbandspärlor. Pärlor från ett radband i samma material finns från Varnhems kloster (SHM 18393, föremål 530918). 3.8 Obestämda pärlor Sex av pärlorna (ID 31, 631, 687, 886, 1424 och 2166) var svåra att bestämma. Så för att inte riskera fel i analys och tolkning kommer dessa att hamna under rubriken obestämda pärlor och inte behandlas mer än vid spridningsanalyser. 16 4. Analys 4.1 Jämförelse regionalitet och kronologi För att försöka få en bättre bild av Västergarns pärlmaterial jämförs de med andra lokalers pärlmaterial för att se likheter och skillnader mellan dem. Vilka typer som förekommer och i vilka mängder. Jämförelsematerialen har blivit daterade, därför kommer likheterna studeras för att försöka ge Västergarns pärlor en kronologi. Jämförelsematerialen kommer från olika platser i Sverige. De utgörs av ett material från Lund (1000- och 1100-tal) och Tolls Sigtunamaterial (900- och 1100-tal). Tolls jämförelsematerial från gravar i Birka (900-tal), från hela Gotland (1000-tal) och Leksand (1100-tal) har också tagits med i jämförelsen. Toll påpekar att det inte finns något jämförelsematerial från 1200-talet. Under denna tidsperiod har gravgåvorna försvunnit i och med den kristna gravseden. Pärlorna betraktas inte ha någon större betydelse vid fyndbearbetningen av arkeologiska utgrävningar från profana miljöer (Toll 1987:20). Jag har inte haft fysisk tillgång till något av jämförelsematerialen. Diagrammen (figur 12-16) har tagits fram genom att studera tidigare gjorda diagram av Toll (Toll 1987:23) samt en beräkning av Lunds material (Salminen 1996). Figur 12. Procentuell fördelning över antalet pärlor från gravar i Birka och Västergarn. 17 Figur 13. Procentuell fördelning över antalet pärlor från gotländska gravar och Västergarn. Figur 14. Procentuell fördelning över antalet pärlor från gravar i Leksand och Västergarn. Figur 15. Procentuell fördelning över antalet pärlor i Sigtuna och Västergarn. 18 Figur 16. Procentuell fördelning över antalet pärlor i Lund och Västergarn. De flesta typerna skiljer sig mellan Västergarn och de andra lokalernas material, i vissa fall mer än andra. Likheter finns också men de är inte lika markanta som olikheterna. Typen C11 har mer eller mindre samma procentandel i alla lokaler utom Leksand där den inte förekommer. De jämförelsematerialen som denna typ förekommer i härstammar från mellan 900-och 1200-talen. Den pärla som finns av denna typ påminner om en pärla som Callmer daterar till 800- och 900-talens första hälfter. Det betyder att denna pärltyp kan ha haft en lång användningsperiod. En liknande procentfördelning har typen C12. Den förekommer dock inte i Lund. De vita pärlorna av typen C12 anser Callmer ha varit dominerande under det sena 900-talet men kan även dyka upp under 1000-talet. Liksom typen C11 har typ C12 förekommit under många tidsperioder enligt jämförelsematerialen. Typerna C1 & C2 förekommer endast i Leksand, Sigtuna, Lund och Västergarn. Dessa pärltyper anses vara typiska för medeltiden då de inte dyker upp i det vikingatida materialet. C2-pärlan förekommer främst under 1100-talet medan C1 även kan dyka upp under 1000-talets andra hälft. Att de inte förekommer i äldre jämförelsematerial från gravar gör att de kan benämnas som en medeltida pärltyper. A3-pärlorna från Västergarn har en högre procentandel jämfört med de andra lokalerna. Typen förekommer i alla de andra materialen, bara i en mindre andel. Tolv av sexton pärlor i Västergarn av denna typ i färgerna gul, röd och orange kan dateras främst till 900-tal och skiftet till 1000-talet. Typen C8 (pärlor med band runt ekvatorn) förekommer inte i Västergarns pärlmaterial dock förekommer de som mest i Leksand och i de gotländska gravarna. De anses vara en av de senaste pärltyperna, och har daterats till 1100-talet i Finland (Toll 1987:39). Varför den inte finns i Västergarnsmaterialet kan bero på en regional skillnad. 19 Allra mest intressant är att Västergarn har en mycket större andel benpärlor än något av jämförelsematerialen. Benpärlorna är den andra största gruppen av pärlor i Västergarn. Det är bara beståndet av glaspärlor som är högre. Endast i Sigtuna och de gotländska gravarna förekommer det små andelar benpärlor. Att det skiljer sig mellan de gotländska gravarna och Västergarn skulle kunna bero på att benpärlorna från Västergarn kan ha varit radbandspärlor. Studierna av diagrammen visar med andra ord att det finns många olikheter, vissa riktigt stora. Det finns också likheter bland vissa pärltyper men de säger inte så mycket om en eventuell datering av Västergarn då dessa pärlor sträcker sig över långa tidsperioder. Vad som också syns är att pärlorna är av enkla typer, det finns inte många dekorerade pärlor. I det stora hela stämmer inget av jämförelsematerialen helt överens med Västergarns pärlmaterial. Skillnaderna kan bero på regionala skillnader i den materiella kulturen. Att människorna väljer att utsmycka sig på olika sätt, kanske för att skapa en identitet. Detta kommer att diskuteras mer i diskussionsdelen nedan. Något som måste uppmärksammas här är att jämförelsematerialen kommer från det svenska fastlandet, förutom det gotländska materialet. Om en jämförelse med lokaler från östra delarna av Östersjöområdet gjorts hade kanske större likheter upptäckts där. Gotland ligger centralt i Östersjön och kan ha fått influenser från många platser kring Östersjön. På grund av tidsbrist har denna studie tyvärr uteblivit. Antalet pärlor i jämförelsematerialen är mycket högre än antalet i Västergarn detta kan ge en missvisande jämförelse när det räknas i procent. Västergarns material består av 93 pärlor medan de andra består av mer än ett par 100 pärlor (figur 17). Att jämförelsematerialen kanske inte är representativa är alltså uppmärksammad. Också att tillägga är att det har hittats fler pärlor i Sigtuna sedan Tolls genomgång av pärlorna (muntligt meddelande Wikström 2011). Det kan alltså finnas fler likheter eller olikheter i det material som hittats i Sigtuna sedan Toll gick igenom materialet. Lokal Västergarn Birka Gotland Leksand Sigtuna Lund Antal pärlor 93 390 284 206 580 200 Figur 17. Antal pärlor i Västergarn och jämförelsematerialen. 4.2 Kontextuell studie och lokal datering En kontextuell studie kommer nu att utföras över några utvalda schakt. Schakten har valts ut då de innehåller husgrunder och anläggningar, ett större antal pärlor samt pärltyper som går att datera. I de flesta schakt som inte förekommer i analysen har endast ett fåtal pärlor hittats. I ett par schakt finns det dock fler pärlor men har inte tagits med i analysen. Då det inte förekommit några daterbara pärlor i dessa schakt skulle de inte ha tillfört någon direkt information till analysen och resultatet. 20 De schakt som blivit utvalda är benämnda som husgrund 1, 3, 4 och 6, efter den benämningen som de getts tidigare i utgrävningsrapporterna. Anläggningarna benämns som 1 och 2. Anläggning 2 har inga daterbara pärlor men har valts ut som undantag då det finns likheter med anläggning 1. Schakten som husgrunderna och anläggningarna hittats i finns utmarkerade på översiktskartan (figur 18). Figur 18. Karta över schakten och antalet pärlor. 4.2.1 Husgrund 1 Husgrund 1 låg under en överväxt stenhög i schakt 17 som grävdes ut under 2006 och 2007. Det konstaterades att det handlade om två olika faser där den översta delen kunde ses mer som en avfallshög som blivit till när den undre delen, en husgrund, övergavs. Det var fyra lager som grävdes, de två övre lagren bestod av stenar som plockades bort efter hand. Förekomsten av fragment från djurben, järnföremål och keramik ökade ju längre ner i kulturlagren de grävde. Dessa minskade dock i mängd när de närmade sig det sterila jordlagret. En grov bronsnål, sammansatt dubbelkam, människotänder, en bentärning samt keramik järn och flinta är några av fynden i schaktet. Under det andra året som husgrunden grävdes ut hittades flera olika fynd. De flesta befann sig utanför byggnaden. Bland annat hittades mindre bronsföremål, kamfragment, två isläggar, järnknivar samt ett gotländskt mynt som har en datering till 1225-1288 e.Kr. I det sista lagret upptäcktes en lerpackning och ett stolphål. Lerpackningen har legat i gaveln på byggnaden. Den hade en oval 21 stenskoning, kanske har det varit en ugn. (Norderäng 2006:18f, Norderäng 2007:5). De fyra pärlorna som hittades här var två benpärlor (ID 1766 och 1845), en A1pärla (ID 1984) och en A3-pärla (ID 977). Alla pärlorna hittades utanför husgrunden. 4.2.2 Husgrund 3 Husgrund 3 bestod av en stenpackning, träplankor och en yttre väggkonstruktion. Den har också haft ett lergolv. Tre stolphål hittades inne i husgrunden och öster om husgrunden påträffades en stensatt brunn. Ingen härd hittades och det har därför tolkats att det inte handlar om ett bostadshus. De flesta fynden hittades i husgrunden (Norderäng 2008:14ff). Tolv pärlor hittades varav nio var av glas och i flera olika typer, A1(ID 888), A2 (ID 684c och 684d), A3 (ID 684b och 765), C11 (ID 2182), C12 (ID 684a och 1566) och E (ID 2685). En silverpärla (ID 889) hittades också, samt två obestämda pärlor (ID 687 och 886). Att tillägga är att pärlorna ligger som ett stråk genom husgrunden och schaktet i öst-väst riktning. 4.2.3 Husgrund 4 Husgrund 4 grävdes 2009 i schakt 34. Schaktet placerades norr om föregående års schakt 32 för att avgränsa den yttre syllrad som hittades det året. Husgrunden har haft två faser som överlagrar varandra stratigrafiskt. 16 mynt hittades. 10 av dessa kunde dateras och fick ett tidsspann mellan 1335-1554 e.Kr. Under husgrunden hittades även en äldre husgrund. Efter en C14-datering av ett djurben fick den äldre delen dateringen 1030-1270 e.Kr. En brunn återfanns i den nordöstra delen av schaktet. En träplanka från brunnen fick samma C14-datering som djurbenet (Norderäng 2009:4). Elva pärlor av olika typer hittades i de två husgrunderna. En av typen A1 (ID 35), två A2-pärlor (ID 1600 och 2194), en C1-pärla (ID 918) och en av typen C2 (ID 1093). Två bärnstenspärlor (ID 220 och 262), tre benpärlor (ID 263, 592 och 674) samt en pärla av jet (ID 103). Den största delen av pärlorna ligger intill stensyllen som ligger i nord-sydlig riktning. Schaktet har grävts i flera lager och pärlor har hittats i olika lager. Men då husgrunderna överlagrar varandra är det svårt att veta exakt vilka lager som hör till vilken byggnad. 4.2.4 Husgrund 6 Den största husgrunden grävdes ut 2010 i schakt 42/46, vilken har fått benämningen husgrund 6. Den är mer komplex att beskriva då den är mycket mera utförligt undersökt än de tidigare årens husgrunder. Därför kommer beskrivningen av den att bli mer ingående än i de andra husgrunderna och anläggningarna. Husgrund 6 är lik de husgrunder som hittats tidigare men den skiljer sig ändå från dem genom att ha större syllstenar. Den norra och södra delen av husgrunden bestod av dessa stora syllstenar. I den västra delen hade endast några syllstenar av denna storlek medan den östra saknade syllstenar 22 överhuvudtaget. Stensyllen har placerats på ett påfört jordlager över den naturliga sandnivån, antagligen för att jämna ut marknivån, i västra delen är 15 cm jord tillfört medan i östra endast ca 3 cm. I husgrunden låg det en stenpackning som sedan täckts av ett plankgolv. Husgrunden grävdes i två lager. Det som var innan stenpackningen togs bort var lager 1. Lager 1:1 var det lager som låg under stenpackningen och bestod av den fyllningsmassa som huset stått på. Båda lagren har daterats med C14-prov. Lager 1 daterades till 1207-1389 e.Kr. genom ett kamfragment. Lager 1:1 daterades med ett djurben till 984-1185 e.Kr. Bägge dateringarna är sigma 2 kalibreringar. Utanför den östra delen av husgrunden påträffades två möjliga stolphål. Här påträffades också en stenpackning som dolde en lerbotten. Längden på lerbottnen kunde inte bestämmas då den inte frilades helt. I anslutning till schaktet som husgrunden grävdes i öppnades ett sökschakt västerut. Här hittades träplankor och oregelbundna stensamlingar. (Norderäng 2010:5ff). Den totala fyndmängden är väldigt stor vid husgrunden, över det normala för hela det utgrävda området vid Västergarn. En del av de fynd som hittats är nålar av brons och ben, sländtrissor, en vävbricka, en tvinnare av ben (textilredskap), granatglimmerskiffer som är lämpligt att använda till kvarnstenar, bentärningar, spännen av brons och järn samt ett bältesbeslag (Norderäng 2010:7ff). Tjugofyra pärlor hittades vid denna husgrund. De bestod av alla typer förutom C11, C12, H, J och K. De är utspridda både i och utanför husgrunden, med en något större ansamling kring lerbottnen. Det verkar som om att de två lagren inte har skiljts åt utanför husgrunden. På så vis är det oklart vilka pärlor som har tillhört fyllningsmassan utanför husgrunden eller vilka som varit i användning under samma period som husgrunden. I sökschaktet hittades två glaspärlor i lager 1:1. De utgjordes av en A3-pärla (ID 4367) samt en av typen C1 (ID 4371). Det förekom även pärlor i lager 1:1 inne i husgrund: en A3-pärla (ID 4763), en B1-pärla (ID 3760), en C1-pärla (ID 3732) samt en E-pärla (ID 4368). De sistnämnda pärlorna har med andra ord antagligen hört till fyllningsmassan under husgrunden. I det övre lagret (lager 1) hittades nitton pärlor varav tolv var av glas, två av ben, två av bergkristall, en karneol samt en obestämd. Inuti byggnaden hittades endast en benpärla (ID 2160). De andra pärlorna hittades öster eller söder om husgrunden. Inga pärlor är funna i den norra delen av husgrunden eller schaktet. I eller i anslutning till lerbottnen hittades åtta av dessa pärlor, fem av glas (ID 2592, 4270, 4271, 4278 och 4335) varav en var en A3-pärla, en svarvad benpärla (ID 4341) samt de två bergkristallpärlor som hittats. I nära anslutning till lergolvet påträffades också den enda karneolpärlan. Då delarna utanför husgrunden troligtvis inte grävts i två lager är det oklart under vilken tidsperiod som lerbottnen användes: om den kom till innan eller under husgrundens användningsperiod. 23 4.2.5 Anläggning 1 2008 öppnades schakt 29 vid en upphöjning i marken, där en anläggning i form av en oval stensättning hittades i det sydvästra hörnet av schaktet. Tre bottenkonstruktioner av ovala härdar återfanns i mitten och i norra delen. Det fanns ingen skörbränd sten eller spår av aska vid dem. Det kunde inte konstateras någon yttre begränsning för härdarna och anläggningen. Avsaknaden av väggar gör att den hellre tolkas som en öppen anläggning än en husgrund. Därför benämns den som anläggning 1. Ett stolphål hittades mellan ett par härdar, dock finns det ingen tolkning om dess funktion. Större delen av anläggningen täcktes av ett packat lergolv som det antagligen legat träplankor på. Anläggningen dateras genom C14-dateringar från träplankor till 987-1048 e.Kr och ett vikingatida mynt strax utanför lergolvet som har haft sin cirkulationsperiod kring 1050-60 e.Kr. (Norderäng 2008:10f). Nio pärlor hittades i anläggningen, sex av dem hittades i den norra och nordvästra delen medan de tre övriga i den södra. De sex pärlorna i norr ligger nära härdarna och är gjorda av glas och ben. Glaspärlorna är av typerna A1 (ID 76), A3 (ID 633a) och C1 (ID 633b) och de fyra benpärlorna är alla ringformade (ID 75, 114, 115 och 1113). De tre södra pärlorna är av glastyperna A3 (ID 2142 och 2450) och C12 (ID 2147). 4.2.6 Anläggning 2 2010 lades schakt 45 norr om schakt 42/46, i detta schakt ligger anläggning 2. I den norra delen hittades en stenpackning med mindre skörbrända stenar och under det lagret låg det större obrända stenar. Stenpackningen vilade på träplankor i kanterna. Träplankorna dateras genom C14 till 782-1024, vilket är den äldsta dateringen på hela utgrävningsområdet. Ett stolphål hittades i det nordöstra hörnet av stenpackningen. Stenpackningen är för stor för att kunna tolkas som en härd eller eldstad. En stor lerbotten hittades dessutom i det sydvästra hörnet. Schaktet var ganska fyndfattigt men värt att nämna är en liten bronsbjällra, ett oidentifierat benföremål, en doppsko av brons samt en fotangel. Anläggningen påminner om anläggning 1 då den inte har några avgränsande ytterväggar (Norderäng 2010:10ff). I detta schakt hittades fem pärlor, varav en svarvad benpärla (ID 2439) hittades i en provgrop 2008. I övrigt hittades två A3-pärlor (ID 821 och 5609), en B1pärla (ID 2172) samt en till benpärla (ID2165). Den sistnämnda benpärlan hittades i den norra anläggningen medan de andra hittades söder om och utanför den. En A3- och B1-pärlan låg i anslutning till lerbottnen. 4.2.7 Pärlornas fyndkontexter och deras datering För att datera pärlorna har de jämförts med andra daterade pärlmaterial. Det är inte den mest optimala metoden att använda eftersom många pärlor har en lång användningsperiod, till exempel halvädelstenarna. Men för tillfället är detta det enda sättet att datera pärlorna på. Användningsperioderna för pärlorna kan skilja sig beroende på när de anses vara mode i olika regioner. Pärlornas dateringar kommer i sin tur att jämföras med de dateringar som tidigare gjorts i schakten med hjälp av mynt eller C14-dateringar. 24 I anläggning 1 fanns det nio pärlor som hittades intill härdar och kring den ovala stensättningen. Dessvärre är det bara tre av pärlorna som går att datera. De har haft en användningsperiod mellan 900- och 1100-tal. Dessa utgörs av en gul A3-pärla, en av typen C1 samt en av typ C12. Vid en C14-datering av träplankor och datering av mynt, som också hittats vid husgrunden, fick de en datering lik pärlornas, vilket var 987-1048 e.Kr. Pärlorna i anläggning 2 har hittats kring både en lerpackning och en stenpackning. Dessvärre finns det inga daterbara pärltyper här. Schaktets datering som gjorts med hjälp av ett C14-prov har gett den tidigaste dateringen för hela utgrävningsområdet vilken är sent 700-tal till början av 1000-talet. Alla pärlor i husgrund 1 är hittade utanför husgrunden och av dessa är två glaspärlor daterbara. De utgörs av en röd A3-pärla och en orange A3-pärla. Den sammanlagda användningsperioden för dessa är sent 900-tal och under hela 1000-talet. Vid en jämförelse av dateringen av pärlorna med andra daterbara fynd från husgrunden stämmer den inte överens. Husgrund 1 har daterats med hjälp av ett mynt som till 1225-1288 e.Kr. I husgrund 3 har de flesta pärlorna hittats i husgrunden och bara några utanför den. En röd A3-pärla samt en C11 och C12-pärla ger dateringen 900- och 1000-tal. Vid denna husgrund har det inte hittats några daterbara mynt eller andra föremål som har daterats med C14-prov. De flesta pärlorna i husgrund 4 är funna intill den stensyll som schaktet innehöll. Det finns flera pärltyper som kan dateras här. De består av en C1- och en C2pärla samt en av jet som troligen är en radbandspärla. Glaspärlorna dateras till 1000- och 1100-tal med en liten övergång till början av 1200-talet. C14-datering från ett annat fynd från husgrunden har gett dateringen 1030-1270 e.Kr. vilket är väl överens med pärlornas datering. Det fanns även mynt från husgrunden som daterats till 1335-1554 e.Kr. Husgrund 6 ligger i ett komplext schakt med olika lager och kontexter. En mer utförlig sammanfattning kommer därför att göras av denna husgrund. Dateringarna har delats upp i de två lager som grävts. I det undre lagret 1:1 fanns fyra pärlor. Av dessa ligger två stycken i sökschaktet västerut: en orange A3-pärla och en av typen C1. De har en datering som hamnar under slutet av 900-talet och fortsatt in i 1000- och 1100-talet. I fyllningslagret under husgrunden fanns det också två daterbara typer, en gul A3-pärla samt en C1pärla. Dessa ger en dateringen till 1000- och 1100-talen. Detta lager har C14daterats i husgrunden till 984-1158 e.Kr. vilket överensstämmer med pärlornas datering. Dessvärre hittades inga daterbara pärltyper inne i husgrunden. Däremot fanns det utanför husgrunden, i lager 1, sju pärlor som kunde dateras. I anslutning till lerbottnen hittades fyra daterbara pärltyper. En orange A3-pärla, de två bergkristallerna samt en svarvad benpärla. Detta ger en sammanlagd användningsperiod till 900-tal och tidigt 1000-tal. Om benpärlan är en radbandspärla förlängs perioden. De andra pärlorna utanför husgrunden som är dateringsbara är karneolpärlan och två glaspärlor av typerna C1 och C2. Dessa tre pärlor användes under 1000- och 1100-talet. Lager 1 har alltså delats upp i två dateringar för att ge en så bra bild som möjligt av schaktets kronologi. 25 Provet till C14-dateringen som togs i lager 1 är taget inne i husgrunden. I detta lager har inte husgrunden fått en bestämd användningsperiod med hjälp av pärlorna. En jämförelse mellan pärlornas användningsperiod utanför husgrunden och C14-dateringen inuti husgrunden visar en icke överensstämmande användningsperiod. C14-dateringen sträcker sig från 12071389 e.Kr. Vid en sammanfattning av vilka kontexter som pärlorna hittas går det att se att pärlorna oftast förekommer i husgrunder och anläggningar. Endast ett fåtal pärlor har hittats i schakt utan någon distinkt kontext. De pärlor som påträffats utanför husgrunderna är färre än de som ligger inuti husgrunderna. Oftast ligger pärlorna utspridda men vid några tillfällen ligger de i koncentrationer, som i husgrund 6 där det ligger många pärlor kring lerbottnen. I båda anläggningarna förekommer pärlorna kring de stenformationer som finns samt kring en lerbotten i anläggning 2. Vad dessa anläggningar har haft för funktion är för tillfället oklart. I tre av jämförelserna stämmer pärlornas datering överens med de dateringar som gjorts tidigare. Detta inträffar i anläggning 1, husgrund 4 och lager 1:1 inuti husgrund 6. Vid en sammanfattning av dessa dateringar landar de kring 1000och 1100-tal. I husgrund 1 och lager 1 i husgrund 6 stämmer dateringarna inte överens. I husgrund 1 skiljer det mer än hundra år mellan dateringarna. Skillnaden i lager 1 i husgrund 6 kan bero på att dateringarna inte är gjorda på samma plats i schaktet. Där C14-dateringen gjordes fanns det inga daterbara pärlor. I husgrund 3 blir pärlorna daterade till 900- och 1000-tal men det finns ingen tidigare datering att jämföra med. Det förekommer också pärlor som använts under 900-tal och 1200-tal men majoriteten av pärlornas dateringar hamnar under 1000- och 1100-tal. 5. Tolkning och diskussion En diskussion ska nu föras utifrån de resultat som framkom under analyserna. En del av diskussionen kommer också att behandla pärlor i den materiella kulturen. Hur de användes och vilka det var som använde dem. 5.1 Västergarns pärlor Källmaterialet i denna uppsats består av pärlor från Västergarn som jag anser vara enkla i både form och dekor. De pärlor som är tidigare i tid och som bland annat hittas i vikingatida gravar har fler variationer i form, färg och dekor. Att Västergarns pärlor är enkla kan bero på att de troligtvis har använts under en tid då pärlorna hade mist lite av sitt mode. I Lund börjar pärlor att bli ovanliga under 1100-talet och de pärlor som hittas har enklare former (Salminen 1996:53). I Sigtuna har ett liknande fenomen uppmärksammats där pärlorna blir enklare och färre ju yngre kulturlager de hittas i (muntligt meddelande Wikström 2011). Om detta fenomen även finns i Västergarn går inte riktigt att utläsa, då vissa av de kulturlagren som än så länge hittats inte är så tjocka. Dock finns det några husgrunder med olika lager som har olika tidshorisonter. De är dessvärre ännu inte tillräckligt analyserade för att kunna ge en bra bild av vilka olika lager och tider pärlorna tillhör och dessutom saknar de säkra dateringar. 26 Den viktigaste delen av uppsatsen har alltså varit att försöka datera pärlorna för att få veta när den utgrävda bebyggelsen var i bruk. En kontextuell beskrivning av pärlornas fyndkontext har gjorts för att försöka datera de husgrunder och anläggningar som bebyggelsen i Västergarn än så länge består av. Vad som har kunnat iakttas är att det största antalet pärlor hittas vid och i husgrunderna och anläggningarna. En del av pärlorna har hittats vid lerbottnar, en större ansamling pärlor hittades vid lerbottnen i husgrund 6. Vad dessa lerbottnar har haft för funktion är fortfarande oklart. Genom jämförelser med andra lokalers pärlmaterial är det nio pärltyper i Västergarn som har kunnat dateras. Majoriteten av pärlorna från Västergarn hamnar under 1000- och 1100-talen. Fler dateringar av lagren i schakten vore bra för att få bättre och mer korrekta dateringar av pärlorna. Det skulle även hjälpa framtida forskning för att se hur det medeltida pärlmaterialet ser ut, vilka typer som användes under vilka tidsperioder. Vid jämförelser med pärlmaterial från andra lokaler i Sverige visar det sig att Västergarn inte har några större likheter med dem. En regional skillnad är alltså tydlig. I jämförelsematerialen kan en skillnad ses i pärlornas form och utförande. Ju yngre pärlorna är desto enklare blir de, som stärker fenomenet som går att se i Lund och Sigtuna. Några typer anses vara typiska för medeltiden, dessa förekommer i Västergarn och de lokaler som daterats till 1000- och 1100-tal. En stor skillnad är att Västergarns material består av en mycket större andel benpärlor än i något annat jämförelsematerial. Detta kan bero på att delar av husgrunderna och anläggningarna har varit aktiva under kristendomen då benpärlor skulle kunna ses som radbandspärlor. Att det inte finns likheter mellan materialen kan bero på att de inte fått influenser från samma platser. Om Västergarns pärlor hade jämförts med material från andra delar av Östersjöområdet, istället för de lokaler pärlorna jämförts med i denna uppsats, hade kanske fler likheter upptäckts. En mycket intressant del av det som kommit fram under arbetets gång är som nämnts ovan att det troligen finns radbandspärlor i materialet. Som det diskuterats i presentationen av materialet finns det misstankar om att ben- och speciellt jetpärlorna (typ I och K) kan ha tillhört radband. Ett radband är ett snöre som har flera knutar eller pärlor trädda på sig. Pärlan eller knuten blir rörd vid eller flyttad en efter en då en bön, åkallan, religiös eller magisk formel repeterats. Det används som en kulram och på så vis behöver inte utövaren hålla räkningen på antalet böner. De brukas inom de flesta världsreligionerna, men är troligen mest känd genom den romerska katolska kyrkan. Där används det vid den repetitiva böneformen rosenkrans vid Mariatillbedjan (Nationalencyklopedin: radband & rosenkransen, Wilkins 1969:25). Ett radband är alltså ett hjälpmedel för att hålla räkningen på de 150 Ave Maria som reciteras i omgångar om tio, följande av en Fader Vår/Paternoster. Ett radband gjort för rosenkransbönen består oftast av 55 pärlor, varje pärla representerar en bön, 50 mindre pärlor avser Ave Maria bönerna och 5 större för Fader Vår/Paternoster bönerna (Madsen & Vegger 1990:10ff). För att ange början och slutet på radbandet sattes det dit ett hänge, som kunde vara en tofs/tassel eller ett kors (Wilkins 1969:28). Rosenkransen och dess pärlor ökades att användas under 1000- och 1100-tal då böneformen användes bland fler människor än bara munkar (Wilkins 1969:35f). 27 Skandinavien började komma i kontakt med kristendomen redan under 300– 400-talen när skandinaverna besökt romarriket och fortsatt med detta fram till 800-talet då politiska ledare började döpa sig. Den stora delen av Skandinavien kristnades under det sena 900-talet och under mitten av 1000-talet började en kyrklig organisation växa fram med stift och biskopar (Andrén 2011:143). När det gäller Gotland blev människorna kristna under 1000-talet (Andrén 2011:148). Pärlorna som är av jet, ett material som ska ha en slags kraft, skulle stärka tolkningarna om att de är radbandspärlor, då dessa gärna var av ett material med kraft eller magi (Wilkins 1969:25). Att det finns liknande pärlor hittade i Varnhems kloster gör att jag är rätt säker på att de faktiskt har tillhört ett radband (SHM 18393, föremål 530918). De svarvade benpärlorna kanske inte är just en bönepärla men kanske en pärla som visar var en bönerunda börjar och slutar. Med tanke på att Gotland blev kristet under 1000-talet kan det mycket väl kunna vara radbandspärlor i materialet. Exakt när kristnandet skedde i Västergarn är svårt att säga, men under andra hälften av 1100-talet sägs den romanska kyrkan ha byggts. Vilket skulle betyda att husgrunderna och anläggningarna har någon gång under sin användningsperiod varit aktiva under en kristen tid. Om jet- och benpärlorna dessutom är delar av ett radband skulle det stärka att det varit aktivt i en kristen miljö ännu mer. Det hade varit bra att studera och forska mer om till exempel benpärlor för att kunna styrka tankarna om att de har varit delar av radband eller använts som glaspärlor i halskedjor. Den datering som har tagits fram genom analyserna är alltså endast på det område som grävts ut. Det skulle därför kunna förekomma tidigare dateringar på andra platser innanför vallen. Senare dateringar finns redan, bland annat i form av dateringar av mynt. Det skulle kunna vara så att bebyggelsen har förflyttats under dess användningsperiod. Detta är något som får undersökas framöver när fler och större områden har grävts ut. 5.2 Pärlornas användning och användare Pärlorna under vikingatid och medeltid är till största delen gjorda av glas men olika halvädelstenar och metaller används också. Det har gjorts många praktiska undersökningar för att sammanställa till exempel vilka typer och hur många pärlor det finns i gravar på ett gravfält. De teoretiska tolkningarna av pärlor är också många, från att de bara är dekorativa till att de är symboler och kan visa status på olika sätt. De pärlor som är från järnåldern hittas med sina ägare i gravar. I och med att kristendomen gjorde intåg i Norden försvann gravskicket med gravgåvor under medeltid. De pärlor som hittas från medeltiden är istället de som kanske har tappats och aldrig återfunnits förrän en arkeolog sätter spaden i marken. Det är troligen kvinnorna som använt sig mest av pärlorna då det oftast är de som har med sig dem i järnåldersgravarna. Från den tiden är det också känt hur kvinnorna utsmyckade sig med pärlorna men från medeltiden finns det inga källor om hur de blev burna eller i vilka pärlkombinationer. Troligtvis användes de som idag, som halskedjor. Det kan antas att eget tycke och smak, mode och 28 ekonomi till att köpa pärlor har haft en påverkan på hur pärlan har använts (Toll 1990:126). I järnåldersgravarna har även männen fått med sig pärlor, ibland i en läderpåse som suttit fast i deras bälte. En sådan läderpåse hittades i Sigtuna innehållandes tre pärlor, om det har varit en mans ägodel går inte att säga men det kan mycket väl vara så. I så fall kan han ha använt pärlorna som betalningsmedel (Toll 1990:126f). Det finns en möjlighet att bergkristall och karneol, likt silvermynt, haft ett egenvärde. I Birka har det i en mansgrav hittats en börs med bergkristall tillsammans med mynt. I flera silverdepåer har det påträffats bergkristall- och karneolpärlor bland annat i Dalsland och Uppsala, dessa har blivit daterade till 900-tal respektive 1050-1150-tal. Liknande skattfynd har gjorts på kontinenten och där har även dessa pärlor påträffats i viktsatser. Eftersom de har regelbundna former och storlekar så skulle de ha kunnat användas vid vägning (Danielsson 1973:70). Människan har alltid uttryckt sig med hjälp av klädsel, dräkter och smycken, som till exempel pärlor. De har mycket troligen använts för att kommunicera med andra individer och grupper samt att visa sin identitet och sociala status. En individs dräkt förmedlar ett budskap till en annan individ vid ett möte, den materiella kulturen belyser bland annat individens tillhörighet. Genom att skilja sig från andra kulturers och samhällens dräktuppsättningar stärks samhörigheten och identiteten inom gruppen och grupper i närområdet (Hinze Larsson 1986:17, Salminen 1996:10f). Att visa sig tillhöra en viss grupp gör vi än idag med hjälp av kläder och andra accessoarer så att det skulle vara det under de tidigare århundradena är mycket troligt. Pärlor gjorda av speciella och exotiska material, som silver, guld och karneol kan vara indikationer på en social skiktning (Hinze Larsson 1986:21). Kanske har det visat en ekonomisk status, ju rikare en individ var desto dyrare saker kunde de köpa och på så vis visa sin rikedom. I Ibn Fadlans berättelse berättar han om hur vikingarna betalar dyrt för gröna pärlor som anses vara mycket värdefulla för dem, dessa gör de sedan halsband av och ger till sina kvinnor. Han berättar även att vikingar låter tillverka halsband åt sina kvinnor för varje tio tusen dirhams de äger, så ju rikare de är desto fler halsband fick hustrurna (Wikander 1978:63f). Alltså kan det tänkas att pärlor och halsband kunde visa ekonomisk status både genom kvalité, materialet på pärlorna, men även kvantiteten där antalet halsband eller pärlor en kvinna har visar hur stor rikedom hennes man har. Pärlor var inte bara en symbol för status utan vissa pärlor ansågs även ha magiska krafter. De kunde användas som beskyddande amuletter mot ondska, pärlor hängandes vid magen skulle ge ökad fruktbarhet och bärnstenspärlor ska ha motverkat värk (Lagerholm 2009:9, Thedéen 2011:127). Pärlor kan ses som både aktiva och passiva symboler. Aktiva på det sättet att de har ett socialt budskap, de berättar om en individs ålder, status, grupptillhörighet. Passiva då de anses ha innehaft endast ett dekorativt syfte (Hinze Larsson 1986:3). Pärlorna och deras funktion kan på så vis tolkas på många olika sätt, om de har varit enbart dekorationer eller har varit symboler för status eller gender, de kan 29 såklart också ha haft både passiva och aktiva funktioner. Synen på pärlorna kan ha skilt sig mellan olika kulturer och samhällen, och därför är det svårt att dra en linje mellan vad pärlorna har och inte har haft för betydelse eller mening för de förhistoriska människorna. Mycket talar för att pärlorna tillhörde den kvinnliga sfären även in i medeltiden. Det kan därför tänkas att det även varit så i Västergarn. De pärlor som har tillhört radband är dock inget som är varken manligt eller kvinnligt utan brukas av dem bägge. Om pärlorna har använts som betalningsmedel är svårt att bedöma då jag anser att det finns för få pärlor i materialet som kan anses ha ett egenvärde. Om det däremot skulle dyka upp fler av dem skulle det kunna diskuteras mer om möjligheten att de skulle vara betalningsmedel vid byteshandel. Att antalet pärlor minskar under medeltiden kan ha många orsaker, men troligen har det varit för att de mist sin modernitet. Kanske har andra typer av smycken och exotiska material kommit och ersatt dem. Pärlornas användningsområde är svårt att bestämma men det är rätt troligt att det har varit en del av kvinnornas sätt att utsmycka eller uttrycka sig på. 6. Resultat Analyserna av pärlorna från Västergarn visar att majoriteten användes under 1000- och 1100-tal. Pärlorna av jet är till stor sannolikhet radbandspärlor. Denna typ av pärla sätter Västergarn i en kristen miljö då de användes som ett slags räkneinstrument vid den katolska bönen. Även benpärlorna skulle kunna benämnas som radbandspärlor. Gotland blev kristet under 1000-talet vilket skulle göra att radbandspärlor kom till användning därefter, detta skulle stärka pärlornas tidsdatering av bebyggelsen innanför vallen i Västergarn. Den jämförande studien med andra lokalers pärlor visade en regional skillnad. Skillnaderna kan bero på att människorna i Västergarn valde att utsmycka och identifiera sig med hjälp av pärlorna på ett annat sätt än vid de andra lokalerna. Här kan även influenser från andra områden än Sverige varit influenser till val av utsmyckning. De som använde sig av pärlorna var troligen kvinnorna då det var de som hade den största delen av pärlor med sig i gravarna under järnåldern och det går att anta att det även var så in i medeltiden. Män fick också pärlor som gravgåvor men oftast i mindre mängder. Ibland ligger pärlorna i en läderpung vid bältet och kanske använde männen dem som betalningsmedel. Detta finns det inga tecken på i Västergarn då det finns för få pärlor som anses ha ett egenvärde. För att få en bättre bild av Västergarns forna bebyggelse innanför vallen och dess användningsperiod med hjälp av pärlorna skulle det vara bra att leta efter tecken på tillverkning av pärlor. En jämförelse av material från andra delar av Östersjöområdet vore också intressant för att se om det går att finna likheter mellan dem och Västergarn. På så vis skulle man få veta mer om Västergarn och dess kontakter utanför Gotland. 30 7. Sammanfattning Denna uppsats behandlar det pärlmaterial som hittats under de fem senaste åren vid utgrävningar innanför vallen i Västergarn på Gotland. Syftet och frågeställningarna har varit att med hjälp av de nittiotre pärlorna, av olika material från utgrävningarna åren 2006-2010, få fram vilken tidsperiod bebyggelsen innanför vallen har använts under. En klassificering av pärlorna gjordes i olika typer efter material och dekor. Majoriteten av pärlorna hamnar under tidsspannet 1000- och 1100-tal. Dateringen har skett genom att summera tidigare dateringar av typerna från fem andra lokaler samt göra jämförelser med andra daterade pärlmaterial för att se likheter och på så vis få en datering. I en kontextuell studie valdes några husgrunder och anläggningar ut för att se om pärlorna förekom på likartade platser. Det är dessa husgrunder och anläggningar som blivit daterade. Jämförelsen med de fem andra pärlmaterialen från Sverige visade regionala skillnader materialen emellan, men några tydliga likheter fanns också. De typer som anses vara medeltida förekom i Västergarn och de jämförelsematerialen som fått senare dateringar vilket skulle visa att bebyggelsen innanför vallen använts under medeltiden. En stor skillnad som framkom var andelen benpärlor som var störst i Västergarn, vad detta beror på är oklart. Pärlorna kan troligen ha tillhört radband vilka används för att hålla räkningen på antal böner som sägs. Även pärlorna av jet är mycket troligt radbandspärlor. Detta sätter den utgrävda bebyggelsen delvis under en kristen tid. Radband används av både män och kvinnor. Det är dock mest troligt att de övriga pärlorna i huvudsak använts av kvinnorna. Pärlor finns mest inom den kvinnliga sfären under järnåldern då pärlorna hittas i gravar och då oftast i störst mängd hos just kvinnorna. Majoriteten av Västergarns pärlor har alltså daterats till 1000-tal och 1100-tal. För att stärka denna datering skulle lagren i schakten behöva dateras mer utförligt, bland annat genom att datera fynd som gjorts i dem. Pärlorna från Västergarn har inte några större likheter med andra svenska pärlmaterial. Därför skulle det vara av intresse att söka sig till andra länder kring Östersjön för att se om det finns likheter med de pärlmaterialen. En undersökning av det övriga materialet från det utgrävda området vore intressant för att försöka hitta tecken på pärltillverkning på platsen. Det finns alltså fortfarande aspekter kvar att undersöka när det gäller pärlorna som har hittats och sannolikt kommer att hittas innanför vallen i Västergarn. 31 8. Referenser Andrén, A. 2011. Det medeltida Gotland. En arkeologisk guidebok. Historiska media. Lund. Beck, H. C. 1928. Classification and Nomenclature of beads and pendants. Oxford. England. Bye Johansen, L-M. 2004. Perler I jernaldergraver – kilde til mote i kvinnegraver og magi i mannsgraver? I: Melheim, L., Hedeager, L. & Oma, K. (red.). Mellom himmel og jord. Institutt for arkeologi, kunsthistorie og konservering, Universitetet I Oslo. Oslo. 468-490. Callmer, J. 1977. Trade beads and bead trade in Scandinavia ca. 800-1000 A.D.. Avhandling. Lunds Universitet. Lund. – 1990. Vendeltida glasmästare i Åhus. Populär arkeologi 3:20-22. – 1997. Beads and bead production in Scandinavia and the Baltic Region C AD 600-1100: a general outline. I: Von Freeden, U. & Wieczorek, A. (red). Perlen. Archaeologie-Techniken-Analysen. Bonn. 197-201. – 2003a. Beads in Scandinavia in the early and high medieval periods, ca. AD 400-1200. I: Glover, I. C., Hughes-Brock, H. & Henderson, J. (red.). Ornaments from the past, bead studies after Beck: a book on glass and semiprecious stone beads in history and archaeology for archaeologists, jewellery historians and collectors. 38-46. – 2003b. Wayland. An essay on craft production in the early and high medieval ages in Scandinavia. I: Larsson, L. & Hårdh, B. (red.). Centrality – Regionality. The social structure of southern Sweden during the iron age. Almqvist & Wiksell International. Stockholm. 337-361. Carlsson, D. 2002. Viking beads, Fröjel port of trade, Gotland, Sweden. ArkeoDok. Visby. Cassel, K. 1999. Västergarns antikvariska historia. I: Cassel, K. (red.). Västergarnsstudier. Riksantikvarieämbetet. Stockholm. 25-38. Cleve, N. 1978. Skelettgravfälten på Kjuloholm i Kjulo 2. Vikingatid och korstågstid. Gravfältet C. Finska fornminnesföreningens tidskrift XLIV, 2. Helsingfors. Danielsson, K. 1973. Glas och halvädelstenar. I: Ambrosiani, B., Arrhenius, B., Danielsson, K., Kyhlberg, O., & Werner, G. (red.). Birka. Svarta jordens hamnområde. Arkeologisk undersökning 1970-1971. Riksantikvarieämbetet. Stockholm. 54-83. Dock, B. 1990. Bergkristall – som råvara och färdig produkt. I: Tesch, S. (red.). Makt och människor i kungens Sigtuna. Sigtunagrävningen 1988-90. Sigtuna Museer. Sigtuna. 89-90. Hinze Larsson, D. 1986. Smycken som symboler. En studie av vikingatida pärlor. Stockholms Universitet. Lagerholm, E. 2009. En pärla gör ingen kvinna? En statistisk jämförelse mellan osteologisk bedömda gravar och dess gravgåvor under yngre järnåldern. Kandidatuppsats. Södertörns Högskola. Madsen, J & Vegger, P. 1990. Ave Maria. Skalk- Nyt om gammelt 4:10-12. Norderäng, J. 2006. Rapport från arkeologisk undersökning i Västergarns socken 2006. Avdelningen för Arkeologi och Osteologi, Högskolan på Gotland. Visby. 32 – 2007. Rapport från arkeologisk undersökning i Västergarns socken 2007. Avdelningen för Arkeologi och Osteologi, Högskolan på Gotland. Visby. – 2008. Rapport från arkeologisk undersökning i Västergarns socken 2008. Avdelningen för Arkeologi och Osteologi, Högskolan på Gotland. Visby. – 2009. Rapport från arkeologisk undersökning i Västergarns socken 2009. Avdelningen för Arkeologi och Osteologi, Högskolan på Gotland. Visby. – 2010. Rapport från arkeologisk undersökning i Västergarns socken 2010. Avdelningen för Arkeologi och Osteologi, Högskolan på Gotland. Visby. Näsman, U. 1998. Smycken. Pärlor. I: Borg, K. (red.). Eketorp – III. Den medeltida befästningen på Öland. Artefakterna. Kungliga Vitterhets historie och antikvitets akademien. Almqvist & Wiksell International. Stockholm. 280285. Salminen, L. 1996. Att tappa tråden: om medeltida pärlor och kulturella mönster. Kulturen i Lund. Lund. Serning, I. 1982. Fyndgravar och gravfynd. I: Dandanell, B. (red.). Tusen år på Kyrkudden. Dalarnas fornminnes och hembygdsförbunds skrifter, 25. Falun. Sherr Dubin, L. 1995. The history of beads from 30.000 B.C. to the present. Concise edition. Harry N. Abrams, Inc. New York. Stenberger, M. 1947. Die Schatzfund Gotlands. Der Wiekingerzeit II. Fundbeschreibung und Tafeln. Kungliga Vitterhets historie och antikvitets akademien. Lund. Thedéen, S. 2011. Spåren av de små. Arkeologiska perspektiv på barn och barndom. Stockholm Studies in Archaeology 54. Stockholms universitet. 123-143. Thunmark-Nylén, L. 2006. Die Wikingerzeit Gotlands. 3:1, Text. Kungliga Vitterhets historie och antikvitets akademien. Stockholm. Toll, A. 1987. Pärlor från Sigtuna: datering genom jämförande studier. Arkeologiska institutet, Stockholms Universitet. Stockholm. – 1990. Pärlor. I: Tesch, S. (red.) Makt och människor i kungens Sigtuna. Sigtunagrävningen 1988-90. Sigtuna Museer. Sigtuna. 126-127. Van der Sleen, W. 1973. A handbook on beads. Librairie Halbart. Liége. Wilkins, E. 1969. The rose-garden game: The symbolic background to the European prayer-beads. Victor Gollancz LTD. London. Zachrisson, T. 1999a. Värden i Västergarn. I: Cassel, K (red.) Västergarnsstudier. Riksantikvarieämbetet. Stockholm. 8-24. – 1999b. Kyrkolandskapet: in- och utblickar. I: Cassel, K (red.) Västergarnsstudier. Riksantikvarieämbetet. Stockholm. 53-78. Wikander, S. 1978. Araber vikingar väringar. Svenska Humanistiska Förbundet 90. Norrtälje. Internet – radband. http://www.ne.se/lang/radband, Nationalencyklopedin, hämtad 2011-05-19. – rosenkransen. http://www.ne.se/rosenkransen, Nationalencyklopedin, hämtad 2011-05-19. – SHM 18393, föremål 30918. http://mis.historiska.se/mis/sok/bild.asp?uid=318312, hämtad 2011-05-18. Muntligt Wikström, Anders. Sigtuna museum. Via mailkontakt. 2011-04-18. 33 Appendix 1. Fyndlista Fyndlista över pärlorna i Västergarn sorterat efter diarienummer (två sista siffrorna är årtal) och ID nummer. Förklaring till förkortningar: D. nummer – Diarienummer ID – ID nummer Ob – Obestämd G – Genomlyslighet O – Opak T – Translucent D – Diameter L – Längd B – Bevaringsgrad 1 – En hel pärla >½ – Större än en halv pärla <½ – Mindre än en halv pärla D. nummer 431-3828-06 431-3828-06 431-3828-06 431-3828-06 431-3828-06 431-3828-06 431-4103-07 431-4103-07 431-4103-07 431-4103-07 431-4103-07 431-4103-07 431-4103-07 431-4103-07 431-4103-07 431-4103-07 431-4103-07 431-4103-07 431-4103-07 431-2277-08 431-2277-08 431-2277-08 431-2277-08 431-2277-08 431-2277-08 431-2277-08 431-2277-08 ID 31 162 214 901 902 977 32 39 40 555 716 1115 1306 1424 1437 1766 1799 1845 1984 75 76 114 115 516 631 687 765 Typ Ob H A3 J A3 A3 I I E A2 A3 J A1 Ob E I E I A1 I A1 I I E Ob Ob A3 Form Obestämd Tunnformad Tunnformad Klotformad Tunnformad Tunnformad Svarvad Ringformad Tunnformad Ringformad Ringformad Kula med ögla Ringformad Tunnformad Tunnformad Ringfomad Ringformad Obestämd Ringformad Ringformad Ringformad Ringformad Ringformad Tunnformad Hoptryckt klotform Hoptryckt klotform Tunnformad 34 Färg Blågrön och röd G D 0,6 0,6 O 1,1 1,1 O 1 O 1,1 0,7 O 1,2 O 0,6 O 0,4 0,8 T 0,7 1 O 1,1 0,8 O 1,3 0,8 T 0,7 0,7 T 0,7 0,7 0,8 T Gul 0,9 0,7 O 0,8 0,7 Röd Blå Orange Gul och blå Brun Gul Gul Röd och gul Vit och blå Grön Blå L 0,5 0,6 0,8 1 0,8 0,7 1,4 0,3 1 0,3 0,2 0,6 0,3 0,8 0,8 0,4 0,7 0,2 0,3 0,4 0,3 0,3 0,3 B 1 1 1 1 1 <½ 1 1 1 1 1 1 1 >½ 1 >½ <½ 1 1 1 1 1 <½ 1 1 D. nummer 431-2277-08 431-2277-08 431-2277-08 431-2277-08 431-2277-08 431-2277-08 431-2277-08 431-2277-08 431-2277-08 431-2277-08 431-2277-08 431-2277-08 431-2277-08 431-2277-08 431-2277-08 431-2277-08 431-2277-08 431-2277-08 431-2277-08 431-2020-09 431-2020-09 431-2020-09 431-2020-09 431-2020-09 431-2020-09 431-2020-09 431-2020-09 431-2020-09 431-2020-09 431-2020-09 431-2020-09 431-2020-09 431-2020-09 431-2020-09 431-2020-09 431-2020-09 431-2020-09 431-874-10 431-874-10 431-874-10 431-874-10 431-874-10 431-874-10 431-874-10 ID 886 888 889 949 1113 1566 2142 2147 2182 2439 2450 2593 2685 633a 633b 684a 684b 684c 684d 35 92 103 113 119 220 262 263 592 674 740 918 940 1093 1600 2194 5005 5018 98 126 238 250 256 496 821 Typ Ob A1 J A3 I C12 A3 C12 C11 I A3 A2 E A3 C1 C12 A3 A2 A2 A1 H K I K H H I I I I C1 I C2 A2 A2 A3 I B1 D A1 A1 A2 G A3 Form Tunnformad Ringformad Obestämd Obestämd Ringformad Hoptryckt klotform Tunnformad Tunnformad Tunnformad Svarvad Ringformad Ringformad Obestämd Tunnformad Tunnformad Tunnformad Tunnformad Ringformad Ringformad Facetterad Ringformad Klotformad Tunnformad Tunnformad Hoptryckt klotform Hoptryckt klotform Bikonisk Tunnformad Tunnformad Klotformad Tunnformad Ringformad Cylinder Hoptryckt klotform Cylinder Tunnformad Svarvad Tunnformad Tunnformad Tunnformad Tunnformad Tunnformad Hoptryckt klotform Tunnformad 35 Färg Vit Gul T Gul O Blå och vit Gul Vit och blå Grön, röd, svart O O O O Brun Brun Blå, vit och svart Gul Brun och obestämd Vit och gul Röd Gul Obestämd Blå O O O O O O O O O T Brun och gul Brun och gul Brun Gul Röd Grön, blå, röd, vit Blå Blå Gul Grön G D L B 1,7 <½ 0,5 0,3 1 1 0,6 <½ 0,7 0,3 1 1 0,7 1 0,9 0,8 1 1,1 0,7 1 1,1 0,9 1 0,6 1,1 1 0,6 0,3 1 0,7 0,3 1 0,8 0,9 0,9 1 0,8 0,6 0,8 2,6 1,1 0,8 0,7 0,6 0,6 0,7 0,6 0,7 1,8 O 0,9 1,2 O 0,6 O O 0,6 O 1 0,6 1,4 O 1 T T 0,8 O 1 0,9 O <½ 0,7 1 0,6 1 0,8 >½ 0,8 1 0,4 1 3 1 0,7 1 0,8 >½ 1 1 0,6 1 <½ 0,5 1 0,4 1 0,6 1 0,4 1 0,6 1 1,7 1 0,7 >½ 0,7 1 1,4 1 <½ 1,3 >½ 0,7 0,8 1 0,8 1 1 1 1 <½ 0,5 1 0,8 1 0,7 1 0,7 <½ D. nummer 431-874-10 431-874-10 431-874-10 431-874-10 431-874-10 431-874-10 431-874-10 431-874-10 431-874-10 431-874-10 431-874-10 431-874-10 431-874-10 431-874-10 431-874-10 431-874-10 431-874-10 431-874-10 431-874-10 431-874-10 431-874-10 431-874-10 ID 870 977 1160 2160 2165 2166 2172 2592 3732 3760 4270 4271 4276 4278 4335 4341 4343 4367 4368 4371 4763 5609 Typ C2 C1 A1 I I Ob B1 A3 C1 B1 A2 A2 F C5 A1 I F A3 E C1 A3 A3 Form Tunnformad Tunnformad Segmenterad Ringformad Tunnformad Hoptryckt klotform Cylinder Tunnformad Tunnformad Cylinder Tunnformad Cylinder Klotformad Tunnformad Hoptryckt klotform Svarvad Klotformad Tunnformad Cylinder Tunnformad Tunnformad Skivformad 36 Färg Brun och gul Brun och gul Blå G D O 1 O 1 T 0,8 0,9 L B 1 1 0,9 1 1,6 <½ 0,4 1 0,6 1 1 1 <½ Orange O 0,6 <½ Brun och gul O 0,9 0,7 1 0,7 0,8 1 Obestämd O 1,1 0,7 1 <½ Röd O 1,4 1,3 >½ Vit och röd O 1,1 <½ Gul T 0,8 0,5 1 0,7 1,1 1 0,8 0,7 1 Orange O 0,6 0,5 1 Blå, vit, gul och röd O 1 0,9 1 Brun och gul O 0,7 0,9 1 Gul O 0,9 0,8 >½ Obestämd O 1,1 0,7 1 Appendix 2. Bildkatalog Här följer en bildkatalog över pärlorna hittade i Västergarn under åren 20062010. Högskolan på Gotland äger rättigheterna till bilderna. Pärlorna är uppdelade efter typ. De pärlor som är av samma typ, färg och form har samlats under en bild. Det saknas bilder på pärlorna med ID 889, 1115 och 5609. Typ A1: enfärgade glaspärlor ID 35 ID 76 ID 238 ID 250 37 ID 888 ID 1160 ID 1306 ID 1984 ID 4335 38 Typ A2: opaka glaspärlor ID 256 ID 555 ID 684c ID 684d ID 1600 39 ID 2194 ID 2593 ID 4270 ID 4271 Typ A3: opaka glaspärlor med matt yta ID 214, 5005 40 ID 633a, övre pärlan ID 684b ID 716 ID 765 ID 821 ID 902 ID 949 41 ID 977, 2592, 4367 ID 2450 ID 2142 ID 4763 Typ B1: guldfolierade ID 98 42 ID 2172 ID 3760 Typ C1: oregelbundna slingor ID 633b, undre pärlan ID 977 ID 918 43 ID 3732 ID 4371 Typ C2: sicksack-mönster ID 870 ID 1093 Typ C5: vågiga linjer ID 4278 44 Typ C11: flerfärgade ögon ID 2182 Typ C12: ögon med strålar ID 684 ID 1566 45 Typ D: moasikpärlor ID 126 Typ E: övriga glaspärlor ID 40 ID 1437 ID 516 46 ID 1799 ID 2685 ID 4368 Typ F: bergkristallpärlor ID 4276 ID 4343 Typ G: karneolpärlor ID 496 47 Typ H: bärnstenspärlor ID 92 ID 162 ID 220 ID 262 Typ I: benpärlor ID 32 48 ID 39, 75, 114, 115, 1113, 1766, 2160 ID 740 ID 940 ID 113 ID 263 ID 592 ID 674 49 ID 1845 ID 2165 ID 4341 ID 2439 ID 5018 50 Typ J: metallpärlor ID 901 Typ K: jetpärlor ID 103 ID 119 51 Obestämda pärlor ID 31 ID 631 ID 687 ID 886 ID 1424 52 ID 2166
© Copyright 2024