Juryrättegång – en otidsenlig rest?

Juryrättegång – en otidsenlig rest?
1 Inledning
I denna PM skall jag besvara frågan om juryrättegångsinstitutet är en
otidsenlig rest. Jag kommer att avgränsa denna PM till jurysystemet i
Sverige där processordningen med juryrättegång funnits sedan 1815.1
Huruvida juryrättegångsinstitutet är en otidsenlig rest aktualiseras
genom Europadomstolens avgörande i målet Holm mot Sverige. Efter
Europadomstolens avgörande var frågan för den svenska lagstiftaren om
juryrättegångsinstitutet kunde fortsätta existera eller om förändringar var
nödvändiga. Mot bakgrund av detta rättsfall var utgångspunkten i 1993 års
domarutredning att lagstiftaren borde reformera juryrättegångsinstitutet.
Samtidigt som Sverige fälldes i Europadomstolen ansåg regeringen att
lagstiftning inte var nödvändigt för att möta kritiken från Europadomstolen.
Även inför de kommande förändringarna på tryck- och yttrandefrihetens
område är inga förändringar i juryprocessen aktuella.2
Notera dock att de rättskällor som ligger till grund för denna PM inte
diskuterar frågan om juryrättegången är en otidsenlig rest. Fokus i dessa
rättskällor ligger på de problem som funnits med juryrättegångsinstitutet.
1
Vallinder, T, Nio Edsvurna män – Jury och tryckfrihet i Sverige 1815-2000, s. 67.
Regeringen anser att institutet med juryrättegång skall ligga fast - Dir 2008:42 Tilläggsdirektiv
till tryck- och yttrandefrihetsberedningen (Ju 2003:04).
2
1
2 Den svenska juryprocessen
I förarbetena till TF anges att juryledamöterna är en viktig del i tryck- och
yttrandefrihetsprocessen. Genom sin folkliga förankring anses de ha en
friare ställning vid bedömningen av ansvarsfrågan.3 På detta sätt anses
juryledamöterna bättre på att dra gränsen mellan vad som är tillåten kritik
och vad som är straffvärt yttrande.4 Anledningen till införandet av jury
skedde ur folklig synpunkt för att värna mot övergrepp från staten.5
När juryn skall avgöra huruvida brott föreligger sammanträder de i
enrum. Enligt 10:1 1st 1p LTY får de inte överlägga i övriga rättens
närvaro. Ett vanligt återkommande argument härtill är att ingen får veta hur
en juryn resonerat och att juryrättegångsinstitutet därmed blir ansvarslöst.6 I
förarbetena
anges
att
motivet
till
anonymiteten
är
att
skydda
juryledamöterna mot trakasserier från exempelvis myndigheter och enskilda
och därigenom skapas garantier för tryck- och yttrandefriheten.7 Även om
juryledamöterna överlägger i enrum och det faktum att juryns motivering
förblir hemlig skall juryn beakta att tryckfriheten är till för ett fritt
samhällsskick och att de i tvivelmål hellre skall fria än fälla, enligt 1:4 1st
1p TF. Juryns prövning skall alltså ske enligt vad lagen föreskriver.8
Det
skall
noteras
att
uppdraget
som
juryledamot
är
ett
förtroendeuppdrag. Det är landstingsfullmäktige som utser juryledamöterna
enligt 12:4 1st TF. Det finns inget krav på att vara politiskt aktiv men det
hör till ovanligheterna att så inte är fallet.9 Juryledamöterna skall därtill
vara kända för sin omdömesgillhet, självständighet och rättrådighet enligt
12:5 TF.
3
Petrén, G & Ragnemalm, H, Sveriges grundlagar och tillhörande författningar med
kommentarers s. 473.
4
Petrén, G & Ragnemalm, H, a.a. s. 473.
5
SOU 1947:60 s. 186.
6
Vallinder a.a. s. 385f.
7
SOU 1947:60 s. 189.
8
Vallinder a.a. s. 386.
9
Vallinder a.a. s. 394.
2
3 Förarbeten och Holm mot Sverige
3.1 Holm mot Sverige: Problematiken med jurysystemet
Frågan om juryrättegången är en otidsenlig rest aktualiseras genom ett
tryckfrihetsmål under slutet av 1980-talet och början på 1990-talet, som
sedan kom att hamna i Europadomstolen. Hansson gav år 1985 ut en bok
där han hävdade att Holm var högerextrimist och att Holm också varit
inblandad i grovt tvivelaktiga ekonmiska affärer. 10
Det anmärkningsvärda i detta tryckfrihetsmål var att bokförlaget som
gav ut Hanssons bok var ägt av det socialdemokratiska partiet. Hansson
hade dessutom varit ideologisk rådgivare åt Socialdemokraterna.11 Holm
väckte enskilt åtal (grovt förtal) mot Hansson år 1986 i Stockholms
tingsrätt. När det stod klart för Holm vilka som utgjorde jury i målet riktade
han jävsanklagelser mot de socialdemokratiska jurymännen. Dessa
jävsanklagelser ogillades såväl av tings- och hovrätt.12 Juryn kom istället att
bestå av 5 socialdemokrater och resterande var borgerliga, som då var fyra
till antalet. Juryn besvarade frågan om Hanssons skyldighet till brott
nekande. Enligt 12:2 TF är ett sådant utslag bindande för rätten.
Holm hade dessutom, gällande beslutet från Svea hovrätt, klagat till
Europadomstolen. Holm hävdade att tingsrättsförhandlingen inte varit
oavhängig och opartisk samt att Stockholms tingsrätt därmed brutit mot art.
6(1)
Europakonventionen.13
Sverige
fälldes
då
Europadomstolen
konstaterade att det fanns tydliga kopplingar mellan svaranden (Hansson)
och de fem jurymännen som var socialdemokrater - en omständighet som
gav upphov till farhågor för Holm.14 Sverige hade därmed brutit mot den
objektiva opartiskheten i målet. Europadomstolen menade att en rättegång,
ur ett objektivt perspektiv, inte ens skall kunna uppfattas som opartisk och
10
Stockholms tingsrätt 1987-10-14 B-8-12-86.
Ds 1997:25 s. 13.
12
Svea HovR beslut 1986-12-04, Ö 2949/86.
13
Holm mot Sverige punkt 27.
14
Holm mot Sverige punkt 29.
11
3
oavhängig. Europadomstolen riktade även kritik mot att ett överklagade
hade varit utan verkan. Eftersom att Hansson friades av juryn är ett sådant
utslag bindande såväl tings- och hovrätt, 12:2 TF.
Holm ifrågasatte alltså inte den subjektiva opartiskheten, utan snarare
den objektiva opartiskheten om att det för en objektiv iakttagare inte får
föreligga
några
tvivel
om
domstolens
opartiskhet;
en
slutsats
Europadomstolen konstaterade låg för handen.15 16
3.2 1993 års domarutredning – SOU 1994:99
Med anledning av Europadomstolens dom i Holm mot Sverige föreslog
SOU 1994:99 (nedan kallad Domarutredningen) vissa justeringar för att
garantera en oavhängig och opartisk domstol. Enligt 54 kap. 8§ 1p. RB får
inte jävsbeslut tagna av hovrätten överklagas. Med anledning av
juryledamöternas tydliga kopplingarna till det socialdemokratiska partiet
överklagade Holm till Svea hovrätt som besvarade jävsanklagelserna
nekande.17 Enligt Domarutredningen skulle ett exempel för att möta
Europadomstolens kritik vara att ta bort nyss nämnda regel och därmed
kunna överklaga ett jävsbeslut till Högsta domstolen.18 Vidare menade
utredningen
att
prejudikat
skulle
kunna
bildas
på
området.19
Domarutredningen föreslog också att problemet borde kunna
avhjälpas genom en ny regel i TF. Denna regel innebar att medverkan av
jury skulle sättas åt sidan om det fanns risk för att juryn skulle uppfattas
som oavhängig och opartisk. Denna fråga skulle i sådana fall prövas av
Högsta domstolen på yrkande av part eller efter framställning av
tingsrätten.20
15
Holm mot Sverige punkt 29.
Bull, T, Regeringsformen – En kommentar, s. 58 ff. ang. objektiv och subjektiv bedömning.
17
Svea HovR beslut 1986-12-04, Ö 2949/86.
18
SOU 1994:99, del A, s. 318.
19
A.a. s. 318.
20
A.a. s. 319.
16
4
Domarutredningen tog också upp jävsreglerna mot domare i 4 kap 13§ RB.
Vidare menade man att detta lagrum fick anses uppfylla Europadomstolens
krav på objektiv opartiskhet.21 På grund av jurysystemets särskilda natur
menade Domarutredningen att vissa justeringar borde övervägas för att
bättre kunna säkerställa förfarandets objektiva opartiskhet.22
3.3 Proposition 1997/98:43
Domarutredningens förslag som presenterats ovan kom aldrig att införlivas
i svensk rätt. Regeringens bedömning av utredningens förslag var att
problemen som aktualiserats i Holm mot Sverige borde kunna lösas inom
ramen för existerande lagstiftning.23 Vidare menade regeringen att
inkorporering av Europakonventionen i svensk rätt skulle medföra att
Europadomstolens rättspraxis blev en del av den svenska rättsordningen och
därmed någonting som svenska domstolar skulle beakta.24 Regeringen
menade även att lagändring inte behövdes, trots Europadomstolens kritik i
Holm mot Sverige, eftersom mål av samma dignitet likt de i Holm mot
Sverige inte förekommit i någon större utsträckning. Mellan första januari
1994 och senhösten 1996 hade 43 mål rörande förtal och förolämpning
avgjorts av svenska domstolar. Endast sju hade politisk innebörd och inget
av dessa fall var av samma dignitet som i fallet Holm mot Sverige.
25
Den
främsta anledningen till regeringens bedömning var att generalklausulen i 4
kap 13§ RB i fråga om jäv för domare även innefattade jurymännen samt att
lagrummet fick anses uppfylla Europadomstolens princip om objektiv
opartiskhet.
21
A.a. s. 318.
A.a. s.318.
23
Prop. 1997/98:43 s. 133.
24
Ds 1997:25 s. 10.
25
Prop 1997/98:43 s. 134f.
22
5
3.4 Ds 1997:25 Jurymedverkan och fallet Holm
Efter kritiken mot juryrättegångsinstitutet Domarutredningen valde
regeringen att utreda frågan inom regeringskansliet, vilket resulterade i Ds
1997:25 – Jurymedverkan och fallet holm.26 Uppgiften var att finna en
lösning för att handlägga fall med liknande omständigheter som i Holm mot
Sverige.27 Departementsutredningen slog fast att Domarutredningens
förslag om att införa en ny paragraf i TF, som innebar att jurymedverkan
skulle utgå om det fanns risk att juryn kunde uppfattas som oavhängig och
opartisk, skulle innebära ett stort intrepp i juryrättegångsinstitutet.28
Departementsutredningen hävdade att fall liknande Holm mot Sverige
förekom så pass sällan att det talar mot att från juryprövning helt undanta
vissa mål bara för att någon juryledamot skulle kunna vara jävig.29 Mot
bakgrund
av
just
detta
förelog
departementsutredningen
att
Domarutredningens förslag till ny paragraf i TF inte skulle genomföras.30
4 Slutsats
Det har framkommit att fall med liknande omständigheter som i Holm mot
Sverige
inte
förekommer
i
någon
större
utsträckning
samt
att
Europakonventionens inkorperering i svensk rätt torde medföra att
Europadomstolens (därmed Holm mot Sverige) praxis är en del av den
svenska rättsordningen. Riksdag och regering har valt att inte ändra
lagstiftningen
trots
de
problem
som
funnits
och
hänvisat
Europakonventionens och dess praxis ställning i svensk rätt. Idag saknas
dessutom möjligheten för den som riktar jävsanklagelser att få dessa
prövade av Högsta domstolen. Ett resultat av detta blir att prejudikat inte
bildas på området. Ur rättssäkerhetssynpunkt är det viktig med prejudikat i
jävsfrågor och synnerligen i tryck- och yttrandefrihetsprocessen varför jag
26
A.a. s. 133.
Ds 1997:25 s. 9.
28
A.a. s. 9.
29
A.a. s. 47.
30
A.a. s. 47.
27
6
anser att denna möjlighet borde har införts.
En friande dom från juryn är dessutom bindande för rätten. Detta
innebär att ett överklagande är utan verkan eftersom hovrätten i sådana fall
skulle vara bundna av juryns utlåtande. Det är också viktigt att målsägande i
ett tryck- eller yttrandefrihetsmål har möjlighet att få sin sak prövat av en
högre instans om denne anser sig ha fått en orättvis behandling, till exempel
om målsäganden anser sig ha fått en icke opartisk och oavhängig rättegång.
Det faktum att juryn överlägger i enrum och att juryledamöternas
ståndpunkter är hemliga ger ytterligare tyngd till att en friande dom från
juryn borde gå att överklaga till högre instans.
Även om fall liknande Holm mot Sverige inte förekommer i någon
större utsträckning kan liknande fall uppkomma. Målsäganden i tryck- och
yttrandefrihetsprocessen skall ha möjlighet att ta del av hur juryn har
resonerat, speciellt om målsägandens talan ogillas. Det har också
framkommit att syftet med juryrättegångsinstitutet är att förhindra att staten
begår
övergrepp
i
tryck-
och
yttrandefrihetsrättsliga
frågor.
Juryledamöterna skall anses som en garant för detta och intar då en friare
ställning i rättsprocessen än vad en erfaren juristdomare gör. Samtidigt är
dessa juryledamöter inte utbildade jurister och kan till exempel ha svårt att
göra avancerad bevisbedömning. Risken för godtycke är stor samtidigt som
legalitetsprincipen sätts ur spel. Förvisso går argumentet med att
juryledamöterna skall ha en friare bedömning i ansvarfrågan ihop med
bestämmelsen i 1:4 1st 1p TF om att tryckfriheten är till för ett fritt
meningsbyte och att rätten i tvivelsmål hellre skall fria än fälla.
Avsaknaden av att jävsbeslut inte kan överklagas till Högsta
domstolen, att ett friande utlåtande är bindande för rätten samt att juryn
överlägger i enrum följer att juryrättegångsinstitutet kan ses som en
otidsenlig rest.
7