PM
Jonas Malmsten
17/9 2010
Bitr. statsveterinär
Enhet för patologi och viltsjukdomar
Doktorand, Inst. f. kliniska vetenskaper
Till berörda jägare i Hult östra/Ingatorps ÄSOn
Information kring älgforskningen – Hult östra / Ingatorp
Det har nu gått nästan drygt fyra år sedan de öländska jägarna kontaktade SVA och bad om
hjälp med sin älgstam. En befarad krasch av populationen (efter 65-80 procentigt vuxenskytte!) hade i början av 2000-talet gjort att de helt höll uppe med älgjakt under nästan fem
säsonger för att få stammen på rätt köl. Den femte säsongen (2006-2007) gjordes försiktiga
försök med kalvjakt för att få en bild av läget. Ömsom vin ömsom vatten blev resultatet,
men det var ”vattnet” som fick dem att kontakta SVA. Gott om vuxna djur, gott om tjur och
stora fina djur varvades med väldigt få och små kalvar. Kalvobsen låg på runt 0,3-0,4 (!).
Fästingsjukdomen fästingfeber/betesfeber hade sedan tidigare påvisats hos en upphittad död
älgkalv och frågan var nu om fästingarna kunde ställa till det för älgarna på ön, eller om det
var något annat. En av SVA arrangerad organinsamling tog vid säsongen 2007-2008 och
sedan rullade det bara på. Insamlingarna utökades 2008-2009 till att även omfatta
fastlandspopulationer i Hult östra/Ingatorp, Värnamo (Ruskån), Tibro, och Enhörna
(Sörmland). Tanken var att genom att få in jämförande material från fastlandet, skulle man
kunna mer exakt se vad som vad felet på Öland. Kalvförekomsten på Öland ökade något
under påföljande säsong och landade på 0,4-0,5, ca. Stora mängder färska prover samlades in,
vilket aldrig tidigare gjorts i svensk älgforskning, där man ibland förlitat sig på insänt och ofta
mer ruttet material. Med hjälp av er jägare, samt fältassistenter och fältlaboratorier kunde
mycket intressanta data inhämtas. Insamlingarna upprepades 2009-2010 till att omfatta Hult
östra/Ingatorp, Öster-Malma, samt Öland och återigen kunde aldrig tidigare undersökta data
fås fram kring älgreproduktion och sjukdomar som eventuellt kunde påverka
reproduktionen.
Det som började med ett projekt kring reproduktionsstörningar hos älg, vilket på Öland
visade sig som dålig kalvförekomst, kom nu att även omfatta studier av normal reproduktion
hos älgtjurar och –kor. De frågor som uppkom, och som delvis nu är besvarade var:
Påverkar fästingburna sjukdomar kalvöverlevnaden på Öland?
Vilken roll spelar låga manganhalter (ett spårämne/mineral) för reproduktionen hos
öländska älgar?
När sker egentligen älgens högbrunst – dvs. när sker själva betäckningen?
Hur vanligt är det med embryo-död hos befruktade älgkor?
Vilken spermiekvalitet har älgtjurar i förhållande till ålder, slaktvikt, tid på året och
region?
Hur länge går en sydsvensk älg dräktig och hur varierar dräktghetstiden?
När blir sydsvenska älgkvigor könsmogna?
1(3)
Blir korna betäckta före kvigorna?
Vilka förvaltningsmodeller är mest lämpliga för en optimal reproduktion?
Hur påverkas älgstammen av konkurrens från andra klövviltsarter?
Totalt har hittills kring 300 prover samlats in från de olika regionerna – ett stort och unikt
material. Många är de jägare som glatt hjälpt till att samla in dessa prover, samt ställt upp
med övriga göromål för att projektet skall kunna genomföras. Detta är vi alla djupt
tacksamma för. Med denna rapport är tanken att ni skall få en välförtjänt återkoppling. I
framtiden hoppas vi kunna synas med i jaktpressen samt, vilket är väldigt viktigt, även i
internationella vetenskapliga tidskrifter.
För fjärde året i rad kommer vi att genomföra organinsamlingar bland de öländska älgarna,
samt på Öster-Malma och norr om Växjö. Det som började som ett
sjukdomsövervakningsprojekt på Öland har nu vuxit till ett samarbete mellan SVA,
Institutionen för kliniska vetenskaper (SLU), samt Sydälg, vilket drivs av Institutionen för
vilt, fisk och miljö vid SLU i Umeå. Och lokala jägare, förstås! Sydälg har märkt älgar med
radiosändare på tre lokaler i södra Sverige (Öster-Malma, Växjö, Misterhult), vilket kan läsas
mer om på www.alg-forskning.se Utan ert intresse och engagemang, hade vi aldrig kunna
genomföra dessa undersökningar, som lett till ett flertal intressanta och tänkvärda
forskningsresultat. De problem som de öländska jägarna upplever att de har med
älgreproduktionen verkar följa naturens gång – det går upp och ner, även om antal
observerade kalvar per hondjur är högst otillfredställande. Och tittar man bara på andra sidan
sundet så är det på flera ställen av någon anledning raka motsatsen.
Vi fortsätter organinsamlingar även i år, men lägger tyngden på Öland och i två av Sydälgs
(alg-forskning.se) märkta populationer för att komma närmare svaret på frågan om hur älgar
beter sig kring brunst (start, brunstgropars betydelse, dräktighetens längd mm).
Under de år vi samlade hos er i Hult/Ingatorp såg det ut så här i korta drag.
Prover har insamlats från 77 djur fördelat på 51 vuxna och 26 kalvar. Av dessa var
15 tjurar äldre än 2,5 år, 12 kor, 15 pinntjurar, 9 kvigor.
2008 var 4 av 4 undersökta kor nyligen betäckt. 2 av sex kvigor var betäckta, övriga
var könsmogna men ännu ej betäckta.
2009 var 6 av 6 vuxna kor betäckta. Två av dessa var dräktiga men en av dem hade
en livmoderinflammation och embryona hade inte klarat sig. Av 6 undersökta kvigor
var 4 nyligen betäckta, en brunstig och en precis före brunst.
En kvigkalv saknade delar av livmoder och äggstockar – men dessa var inte
bortskurna utan var en aldrig tidigare rapporterad missbildning! Hade kalven fått bli
vuxen hade hon aldrig fått egna kalvar.
Jämfört med Öland är förekomsten fästingfeberbakterier hos småländska älgar
hälften!
Inga mineralbrister påvisade.
Av handjuren återstår att sammanställa resultaten av spermiekvalitetsanalyserna.
Sammanfattningsvis kan sägas att ”era” hondjur alltid är könsmogna som 1,5-åringar, vilket
tyder på en god fodertillgång (vikten avgör oftast när hondjuren blir könsmogna), relativt
tidig födsel och fördelaktig miljö under sommarhalvåret. Dessutom torde tillgången på tjur
vara tillfredsställande. Det som är intressant och genomgående är att äldre kor verkar bli
betäckta tidigare än kvigor – således kan det på ett sätt vara fördelaktigt att ha en bra
medelålder på hondjuren. Befintlig forskning visar att äldre kor föder kalv tidigare på året
och investerar mer i kalven än yngre kor, vilket inte alltid är så bra med tanke på att det tär på
hennes kondition. Således kan hon ibland påföljande år inte komma i brunst vid samma
tidpunkt. Variation och dynamik, kallas det!
2(3)
Jämför man Hult/Ingatorps resultat med övriga delar av södra Sverige där insamlingarna
skett ser man följande:
Tibro: 10 hondjur undersökta, 1 av 3 kor betäckta, 2 av 7 kvigor betäckta. Nästan
bara ungtjurar skjutna med låg testikelvikt. Sannolikt brist på vuxna tjurar, mm!
Ruskån: 15 hondjur undersökta: 9 kor, 6 kvigor. 5 av 6 kvigor nybetäckta, 5 av 9 kor
nybetäckta, 1 dräktig, resten mitt i brunst. Rejäla tjurar skjutna om än unga (2,5-5,5
år). God reproduktion!
Sörmland, Öster-Malma: 21 hondjur undersökta: 10 kor, 11 kvigor. 6 av 11 kvigor
nybetäckta men 5 ännu ej könsmogna (!). 9 av 10 kor nyligen betäckta. Ingen dräktig
tidigt! Bara småtjurar skjutna, äldsta (1 st) var 3,5 år. Ingen vidare vikt på testiklarna
(max 50g) – jämför med 2,5 årig tjur från Hult med testiklar på 80 g. Dålig
reproduktion – se hemsidan om älgforskning!
Sörmland, Enhörna: för litet material
Öland: Jagar i början på november, vilket måste tas hänsyn till! 2008: få kor
undersökta, men de flesta äldre kor var redan dräktiga i början av november. 2009: 6
kor undersökta – 4 dräktiga och 2 nyligen betäckta. En kviga – ännu inte könsmogen.
Stora tjurar med stora testiklar med varierande spermiekvalitet.
40% av undersökta djur på Öland har låga manganhalter - ett spårämne (mineral)
som, liksom flera mineraler är viktigt för att upprätthålla kroppens många funktioner.
Låga manganhalter har aldrig diskuterats hos älg, men hos nötkreatur (och andra
tama idisslare) kan en brist (OBS – man måste skilja på brist och låga halter!) orsaka
reproduktionsproblem hos både kor och tjurar. Vad låga halter betyder hos de
öländska älgarna är ännu oklart, men det är helt klart ett spår att följa upp.
Detta vet vi numera om de småländska älgarna:
God reproduktionsframgång
Bra könsfördelning och medelålder på skjutna djur
Hög andel könsmogna kvigor som 1,5-åringar
Majoriteten betäcks under eller just före jakten.
Relativt låg förekomst av fästingfeberbakterier jämfört med Öland.
Om de öländska älgarna:
En betydligt större del av dessa älgar är infekterade med fästingfeber, jämfört med
fastlandsälgar.
Infektionsförekomsten verkar variera mellan åren.
En del av de vuxna älgarna har låga halter mangan.
Kalvförekomsten är låg, men trenden pekar (av någon anledning!) uppåt.
Embryonal död hos älgkor kan vara normalt!
Öländska älgkor verkar inte ha några problem med att betäckas och befruktas.
Sannolikt har detta att göra med stammens medelålder och den goda förekomsten på
äldre tjurar
Jägarhälsningar
SLU (Institutionen för kliniska vetenskaper) Uppsala, och
SVA (Enhet för patologi och viltsjukdomar)
genom
Jonas Malmsten
[email protected]
3(3)