1. No category

Mönster- och
formgivningsskyddet
år 2014
Praxisgenomgång
Svenska Föreningen för Immaterialrätt (SFIR)
den 15 januari 2015
advokaterna
Liselott Enström
Katarina Strömholm
Året som gick,
•
Tingsrätt:
1 rapporterat mål om intrång i
gemenskapsformgivning för
(förlikning)
registrerad
picknickkorg
•
Hovrätt:
•
HD:
•
PBR:
3 avgöranden
•
Tribunalen:
8 avgöranden
•
EU-domstolen:
2 avgöranden
-- (?)
1 beslut om prövningstillstånd i mål om
hävning av mönsterregistrering
Tribunalen – Mål nr T-494/12
Nyhet och särprägel – kaka
Biscuits Poult SAS ./. OHIM (intervenient
Banketbakkerij Merba BV) 9 september 2014
Ansökan om gemenskapsformgivning gjordes av Biscuits
Poult SA den 25 mars 2009 av följande formgivning:
Formgivningen registrerades den 22 april 2009 och den 15
februari 2010 ingavs en ansökan om ogiltighetsförklaring
av Banketbakkerij Merba BV. Intervenienten gjorde
gällande att formgivningen inte var ny, saknade särprägel
och att dess utseende var betingat av en teknisk funktion.
Forts.
Till stöd för sin ståndpunkt att den omtvistade formgivningen
inte var ny och saknade särprägel åberopade Banketbakkerij
följande tidigare formgivningar:
Annulleringsenheten vid OHIM avslog ansökan om
ogiltighetsförklaring den 20 februari 2011 och intervenienten
överklagade till OHIM:s tredje överklagandenämnd.
OHIM:s överklagandenämnd (Third Board of Appeal):
1. Lagret av den utbredda krämen inuti och längs med hela kakan ska
inte beaktas vid bedömning om formgivningen har särprägel eller
inte eftersom krämen inte är synlig vid normal användning av
produkten.
1. Utsidan av den omtvistade formgivningen är densamma som de tre
första formgivningarna som åberopas.
3. Den omtvistade formgivningen utgjorde inte, för en upplyst
användare som regelbundet tillhandahåller eller konsumerar denna
typ
av kaka, ett annat helhetsintryck än det som frambringas av de tre
tidigare formgivningarna och här har man också beaktat den stora
grad
av frihet formgivaren har beträffande produkter av den typ
som ärendet gäller.
Mönsterregistreringen upphävs på grund av bristande
särprägel och nyhet
Tribunalen:
1. Sökanden ansåg att överklagadenämnden felaktigt har
underlåtit att beakta de invändiga delarna av den
omtvistade formgivningen och då inte tagit hänsyn till de
skillnader som finns i förhållande till de tidigare
formgivningarna, vilket ger formgivningen särprägel.
2. Sökanden ansåg vidare att en kaka inte kan anses utgöra en
sammansatt produkt och den utbredda krämen inuti och
längs med hela kakan kan därför inte utgöra en beståndsdel
till sådan produkt. Artikel 4.2 är således inte tillämplig.
3. I andra hand gjorde sökandne gällande att krämen är synlig
vid normal användning eftersom kakan bryts sönder när
den konsumeras, vilket är normal användning.
4. Slutligen anförde sökanden att den omtvistade
formgivningen har särprägel i förhållande till de tidigare
formgivningarna med beaktande av detaljer såsom linjer,
konturer, färg, kontrasten mellan inre och yttre delar, den
gyllene ytan och antalet chokladbitar på ytan och dess
Tribunalen, forts
1.
Artikel 4.2 utgör en specialbestämmelse som inte har till syfte att eller verkan att
mångfaldiga de detaljer i en produkt som kan utföra en formgivning.
2.
Tribunalen klargör att det i förevarande fall inte är fråga om en sammansatt produkt.
Vid sådana formgivningar krävs att beståndsdelen förblir synlig vid normal
användning och att själva beståndsdelen i sig uppfyller krav på nyhet och särprägel.
3.
Den utbredda smälta krämen inuti och längs med kakan , så som återges i
formgivningen skall alltså inte beaktas vid bedömningen av formgivningens särprägel
då den inte är synlig och hänförlig till kakans utseende. Hänvisningen till ”normal
användning” är inte aktuell då detta begrepp endast gäller vid sammansatta
produkter.
4.
Tribunalen slår fast att den oregelbundna och skrovliga ytan på utsidan av kakan, dess
gulaktiga färg, dess runda form och förekomsten av chokladbitar – som också
förekommer i de motstående formgivningarna - avgör helhetsintrycket som en kunnig
användare får av formgivningen. Den ifrågasatta produkten kan enligt Tribunalen
inte anses ha särprägel trots omständigheterna att ytan är lite slätare än tidigare
formgivningar, antalet chokladbitar och dess dimensioner skiljer sig åt. Tribunalen
hänvisar också till den stora grad av frihet som formgivaren har på området när man
slår fast att helhetsintrycket inte skiljer sig åt mellan den omtvistade formgivningen
och de redan kända.
Mönsterregistreringen upphävs på grund av bristande särprägel och
nyhet
EU-domstolen, mål nr C-345/13: Karen Millen
Fashions Ltd ./. Dunnes Stores/Dunnes Stores
Limerick Ltd
(19 juni 2014)
• År 2005 designade Karen Millen en skjorta och en stickad topp och bjöd ut
dessa till försäljning i Irland. Företrädare för klädkedjan Dunnes köpte
exemplar av klädesplaggen från Karen Millen i Irland och lät därefter
tillverka kopior av plaggen utanför Irland samt började sälja dessa i sina
irländska butiker år 2006.
• År 2007 väckte Karen Millen talan mot Dunnes vid High Court (Irland) och
gjorde gällande att bolaget begick intrång i Karen Millens oregistrerade
gemenskapsformgivning avseende skjortan och toppen.
• Dunnes vidgick att bolaget kopierat Karen Millens plagg och att de aktuella
plaggen från Karen Millen uppfyller det för formgivningsskydd erforderliga
kravet på nyhet. Dunnes bestred emellertid att kravet på särprägel var
uppfyllt samt gjorde gällande att Karen Millen inte fullgjort sin bevisbörda
enligt förordning nr 6/2002 om gemenskaps-formgivning för att de aktuella
plaggen är särpräglade.
Forts EU-domstolen, mål nr C-345/13: Karen Millen Fashions
Ltd ./. Dunnes Stores/Dunnes Stores Limerick Ltd (19 juni
2014)
High Court biföll talan om intrång. Dunnes överklagade till
Supreme Court - Supreme Court har begärt
förhandsavgörande i två tolknings-frågor:
(1) Vid bedömning av särprägel – skall det helhetsintryck som ges en
kunnig användare bedömas i förhållande till det helhetsintryck en sådan
användare ges av (i) varje enskild formgivning som tidigare har gjorts
tillgänglig för allmänheten eller (ii) varje kombination av kända
beståndsdelar från fler än en sådan tidigare formgivning?
(2) Är en domstol för gemenskapsformgivning skyldig att behandla en
oregistrerad gemenskapsformgivning som giltig enligt artikel 85.2 i
förordning nr 6/2002 för gemenskapsformgivning om innehavaren
enbart har angett vad som utgör formgivningens särprägel, eller är
innehavaren skyldig att bevisa att formgivningen är särpräglad i
enlighet med artikel 6 i förordningen [den grundläggande
bestämmelsen om särprägel som skyddsförutsättning]?
Forts EU-domstolen, mål nr C-345/13: Karen Millen Fashions
Ltd ./. Dunnes Stores/Dunnes Stores Limerick Ltd (19 juni
2014)
Fråga 1 – hur görs en bedömning av ”särprägel” – vad utgör
jämförelsematerialet?
Dunnes har förespråkat en bedömning som innebär att vissa beståndsdelar av
formgivningarna X, Y och Z sammantaget skall kunna utgöra jämförelsematerial och
hänvisade till skrivningar i TRIPS-avtalet (”Medlemmarna får besluta att mönster inte är
nya och särpräglade, om de inte i betydande grad avviker från kända mönster eller
kombinationer av kända särdrag av mönster.”) och uttrycket ”den samlade mängden av
redan befintliga formgivningar” respektive ”i förhållande till andra formgivningar” i skäl
14 och 19 i förordning 6/2002 om gemenskapsformgivning.
Domstolens resonemang:
Art. 6 i förordningen – om kravet på särprägel: använder uttrycket ”en formgivning”
som jämförelsereferens = individualiserade, bestämda och identifierade formgivningar
är jämförelseunderlag. I rättspraxis utgår man från att den kunniga användaren, när så
är möjligt, gör en direkt jämförelse mellan omtvistade formgivningar – jämförelsen rör
det intryck som användaren ges av individualiserade och bestämda formgivningar och
inte av en samling specifika beståndsdelar eller delar av äldre formgivningar. Även en
indirekt jämförelse grundad på oklara minnesbilder hänför sig till bestämda
individualiserade formgivningar. Ingressen till rättsakt är inte juridiskt bindande (skäl 14
och 19) – kan ej tolkas i strid med ordalydelsen hos bestämmelser i rättsakten. TRIPSbestämmelsen är fakultativ.
EU-domstolen besvarade frågan på följande vis:
”För att en formgivning ska anses ha särprägel ska det helhetsintryck
som denna formgivning ger en kunnig användare skilja sig från det
helhetsintryck en sådan användare ges av en eller flera äldre
Forts EU-domstolen, mål nr C-345/13: Karen Millen Fashions
Ltd ./. Dunnes Stores/Dunnes Stores Limerick Ltd (19 juni
2014)
Fråga 2 – giltighetspresumtion avseende oregistrerade
gemenskapsformgivningar:
Frågan hänför sig till innebörden av artikel 85.2:
”I mål som avser talan om intrång eller talan om fara för intrång i en
oregistrerad gemenskapsformgivning skall domstolen för
gemenskapsformgivningar anse formgivningen vara giltig om
innehavaren företer bevis för att villkoren i artikel 11 är uppfyllda
och om han anger på vilket sätt hans gemenskapsformgivning är
särpräglad. Svaranden kan emellertid ifrågasätta giltigheten genom
bestridande eller genom ett genkäromål om ogiltigförklaring.”
Artikel 11 – till vilken hänvisas – hänvisar i sin tur till kraven i avsnitt
1 (”En formgivning som uppfyller kraven i avsnitt 1&”) och slår fast
allmänt tillgänglig-görande som förutsättning för det oregistrerade
formgivningsskyddet och anger den treåriga skyddstiden.
Dunnes har gjort gällande att det inte är tillräckligt för Karen Millen
att ange på vilket sätt de aktuella formgivningarna är särpräglade
utan att den bevisbörda som åvilar bolaget enligt artikel 85.2
innefattar en skyldighet att visa att den aktuella formgivningen
uppfyller samtliga villkor som anges i avsnitt 1 i förordningen =
kärandeparten måste bevisa att särprägel föreligger etc.
Forts EU-domstolen, mål nr C-345/13: Karen Millen Fashions
Ltd ./. Dunnes Stores/Dunnes Stores Limerick Ltd (19 juni
2014)
EU-domstolens resonemang ang. giltighetspresumtionen i artikel
85.2:
En tolkning där samtliga skyddsförutsättningar i avsnitt 1 skall
bevisas är oförenlig med utformningen av giltighetspresumtionen i
art. 85.2.
En tolkning där samtliga skyddsförutsättningar skall bevisas är
oförenlig med målet att förenkla och påskynda förfarandet med
oregistrerade gemenskapsformgivningar.
En tolkning där samtliga skyddsförutsättningar skall bevisas skulle
innebära att den andra meningen i artikel 85.2 – där
svarandepartens möjlighet att ifrågasätta giltigheten genom ett
bestridande eller ett genkäromål nämns – kommer att sakna
betydelse och mening.
Bestämmelsens ordalydelse är helt entydig och kan inte tolkas
som ett krav på att samtliga skyddsförutsättningar skall bevisas.
Forts EU-domstolen, mål nr C-345/13: Karen Millen Fashions
Ltd ./. Dunnes Stores/Dunnes Stores Limerick Ltd (19 juni
2014)
Domstolens svar:
”Artikel 85.2 i förordning nr 6/2002 ska tolkas så, att för att en
domstol för gemenskapsformgivningar ska anse en oregistrerad
gemenskapsformgivning vara giltig behöver innehavaren enbart
ange vad som utgör formgivningens särprägel, det vill säga ange
den eller de beståndsdelar av den aktuella formgivningen som
enligt innehavaren gör den särpräglad, och denne behöver inte
bevisa att formgivningen är särpräglad i den mening som avses i
artikel 6 i förordningen.”
Därtill gäller att innehavaren av den oregistrerade
gemenskapsformgivningen skall bevisa att formgivningen gjorts
allmänt tillgänglig och när så skedde = visa att de grundläggande
förutsättningarna för oregistrerat skydd är uppfyllda.
Forts EU-domstolen, mål nr C-345/13: Karen Millen
Fashions Ltd ./. Dunnes Stores/Dunnes Stores Limerick
Ltd (19 juni 2014)
Fundering:
Kan tyckas generöst mot innehavare av oregistrerade
gemenskaps-formgivningar&men får avgörandet
praktiska konsekvenser?
Endast undantagsvis som en svarandepart inte
bestrider giltighet av formgivning och därför nödgas
kärandeparten ändå nästan alltid förebringa full
bevisning i fråga om särprägel&
Vågar en kärandepart luta sig mot
giltighetspresumtionen?
Jmf registrerad gemenskapsformgivning.
Tribunalen – T 357/12
Nyhet och särprägel – möbel
Sachi Premium-Outdoor Furniture Lda ./. OHIM
(intervenient Gandia Blasco), SA 4 februari 2014
Sachi ansökte om formgivningsskydd för följande formgivning
avseende en fåtölj:
Forts.
Gandio ingav en ansökan om ogiltighetsförklaring av
formgivningen och grundade sin talan på sin tidigare
registrerade formgivning:
Forts.
Annulleringsenheten, OHIM
Formgivningen ansågs ny och särpräglad.
Ogiltighetstalan ogillades
Tredje överklagandenämnden, OHIM
Gandia överklagade och OHIM:s tredje överklagandenämnd
(Third Board of Appeal) konstaterade att formgivningarna
inte var identiska men ansåg ändå att den omtvistade
formgivningen uppvisade bristande särprägel. Vidare ansåg
överklagandenämnden att den omtvistade formgivningen gav
samma helhetsintryck som tidigare formgivning och den
enda relevanta skillnaden mellan formgivningarna var tre
lösa kuddar som ansågs utgöra en naturlig del i
användningen av produkten i fråga.
Formgivningen ogiltigförklarades
Forts.
Tribunalen
-
-
-
Skillnaderna mellan formgivningarna är obetydliga, knappt
märkbara och resulterar inte i annat helhetsintryck än tidigare
formgivning vilket inte är motsägelsefullt till uppfattningen att
formgivningarna inte är identiska.
Det helhetsintryck som formgivningarna ger domineras av
strukturen av fåtöljen och inte av de lösa kuddarna som
inkluderas i den omtvistade formgivningen, som ska ges en
sekundär betydelse vid helhetsbedömningen.
Även om det finns vissa skillnader i strukturen hos de båda
formgivningarna slår Tribunalen fast att det handlar om
fåtöljer med låg sits och de skillnader i mellanrum mellan sits
och mark samt de olika antal spjälor och skillnader i distans
mellan dessa som kan konstateras är av sekundär karaktär
och inte tillräckliga för att ge ett annat helhetsintryck än
tidigare formgivningar
Formgivningen ogiltigförklarades
EU-domstolen, mål nr C-479/12: H. Gautzsch Grosshandel
GmbH & Co. KG (”Gautzsch”) ./. Münchener Boulevard
Möbel Joseph Duna GmbH (”Joseph Duna”) (13 februari
2014)
Vid förra årets praxisdag redogjordes för Generaladvokatens förslag
till avgörande av detta mål – nu har domstolen meddelat dom.
Tvisten gäller två tyska företag som saluför trädgårdsmöbler.
Joseph Duna har gjort gällande skydd för en trädgårdspaviljong med
baldakin med stöd av bestämmelserna om oregistrerad
gemenskapsformgivning och anser att Gautzsch salufört en
paviljong som innebär intrång i den oregistrerade
gemenskapsformgivningen (EJ BILDERNA).
Gautzsch har bestritt intrång och gjort gällande att någon
efterbildning inte skett (oberoende och självständigt skapat sin
paviljong) samt att deras formgivning gjorts allmänt tillgänglig på
sätt och vid tidpunkt som skulle omöjliggöra skydd för Joseph
Dunas paviljong (= resultera i bristande nyhet-särprägel).
Forts. EU-domstolen, mål nr C-479/12:
Omständigheter – redovisade av parterna och utgångspunkt
för förhandsavgörandet:
I maj 2005 distribuerade Joseph Duna 300-500 exemplar av ett
nyhetsbrev innehållande avbildningar av formgivningen avseende
trädgårdsbaldakinen till återförsäljare för möbler och
trädgårdsmöbler i branschen samt till två tyska förbund för
möbelinköpare.
Gautzschs formgivning – som enligt Gautzsch skapades
självständigt och ovetande om Joseph Dunas formgivning förevisades för europeiska kunder i företagets utställningslokaler i
Kina i mars 2005 och presenterades för ett belgiskt företag i juni
samma år.
Forts. EU-domstolen, mål nr C-479/12:
Bundesgerichthof har begärt svar på ett antal
tolkningsfrågor, däribland frågor avseende innebörden av
begreppet ”allmänt tillgängliggörande”:
Artikel 11.2 – Treårig skyddstid från tidpunkt för tillgängliggörande för
allmänheten av oregistrerad gemenskapsformgivning
”För punkt 1 gäller att en formgivning skall anses ha gjorts allmänt
tillgänglig för allmänheten inom gemenskapen om den har
offentliggjorts, förevisats, använts i yrkesmässig verksamhet eller
blivit känd på annat sätt, så att dessa omständigheter rimligen kunde
ha blivit kända vid normal yrkesmässig verksamhet i kretsar inom den
berörda sektorn inom gemenskapen. Formgivningen&”
Artikel 7.1 – Tillgängliggörande för allmänheten av formgivning som
kan utgöra hinder för annans skydd vid bedömning av nyhet och
särprägel
”Vid tillämpning av artiklarna 5 och 6 gäller att en formgivning skall
anses ha gjorts tillgänglig för allmänheten om den har offentliggjorts i
samband med registrering eller på annat sätt, eller förevisats, använts
i yrkesmässig verksamhet eller blivit känd på annat sätt före den dag
som avses i artikel&//utom i de fall då dessa omständigheter inte
rimligen kunde ha blivit kända vid normal yrkesmässig verksamhet i
Forts. EU-domstolen, mål nr C-479/12:
Fråga angående uppkomsten av skydd:
Ska artikel 11.2 i förordning nr 6/2002 om gemenskapsformgivning
tolkas så att en formgivning rimligen kunde ha blivit känd vid normal
yrkesmässig verksamhet i kretsar i den berörda sektorn inom
unionen om avbildningar av formgivningen distribuerats till
återförsäljare?
Bundesgerichthof har angett att vissa anser att man till begreppet ”kretsar
inom den berörda sektorn” endast skall hänföra personer som är ansvariga
för formgivning och utveckling eller tillverkning av produkter - näringsidkare
som ”i konceptuellt hänseende påverkat formgivningen av den produkt de
saluför”.
EU-domstolen lämnade följande svar:
Artikel 11.2 innehåller inte några begränsningar när det gäller arten
av den verksamhet som bedrivs av fysiska eller juridiska personer
som kan anses ingå i kretsar inom den berörda sektorn. Det är
möjligt att anse att en oregistrerad formgivning rimligen kunde ha
blivit känd vid normal yrkesmässig verksamhet eftersom
avbildningar av formgivningen distribuerats till näringsidkare
verksamma inom denna sektor. Huruvida distributionen i det aktuella
fallet varit tillräcklig är en fråga rörande de faktiska
omständigheterna och därmed ankommer det på domstolen för
gemenskapsformgivning att besvara frågan med beaktande av
omständigheterna i det vid denna domstol anhängiga målet.
Forts. EU-domstolen, mål nr C-479/12:
Fråga angående formgivning som förstör nyhet respektive
särprägel:
Ska artikel 7.1 första meningen i förordning nr 6/2002 om
gemenskapsformgivning tolkas så att en formgivning, trots att den gjorts
tillgänglig för tredje man utan någon uttalad eller tyst överenskommelse
om konfidentialitet, inte rimligen kunde ha blivit känd vid normal
yrkesmässig verksamhet i kretsar inom den berörda sektorn inom
unionen om den endast gjorts tillgänglig för ett enda företag i dessa
kretsar eller ställdes ut i ett företags utställningslokal i Kina som inte
omfattades av den vanliga marknadsbevakningen?
EU-domstolen lämnade följande svar:
Det framgår av lydelsen av artikel 7.1 att det inte krävs att de
omständigheter som ligger till grund för tillgängliggörandet har ägt rum
inom unionen = att exponering skett i Kina inget hinder för att relevant
tillgängliggörande skall anses ha ägt rum.
Det är möjligt att anse att en oregistrerad formgivning, trots att den gjorts
tillgänglig för tredje man utan någon uttalad eller tyst överenskommelse
om konfidentialitet, inte rimligen kunde ha blivit känd vid normal
yrkesmässig verksamhet i kretsar inom den berörda sektorn inom
unionen, eftersom den enbart gjorts tillgänglig för ett enda företag inom
denna sektor eller enbart presenterats i ett företags utställningslokaler
Forts. EU-domstolen, mål nr C-479/12:
Bundesgerichthof ställde även en fråga om bevisbörda och
bevislättnader med avseende på efterbildning av oregistrerad
gemenskapsformgivning – artikel 19.2:
”En oregistrerad gemenskapsformgivning skall dock ge innehavaren
rätt att hindra de handlingar som avses i punkt 1 endast om den
bestridda användningen är ett resultat av att den skyddade
formgivningen efterbildats.
Den bestridda användningen skall inte anses vara ett resultat av en
efterbildning av den skyddade formgivningen om den är ett resultat av
ett oberoende, skapande arbete som utförts av en formgivare som man
rimligen kan anta inte kände till den formgivning som innehavaren
gjort tillgänglig för allmänheten.”
Domstolen i andra instans (i Tyskland) konstaterade att Gautzschs formgivning
var en efterbildning av Joseph Dunas formgivning och att Joseph Duna hade en
bevislättnad i detta hänseende med hänsyn till den ”betydande
överensstämmelse som objektivt konstaterats mellan dessa båda
formgivningar”.
Bundesgerichthof önskade svar på frågan om innehavaren av den oregistrerade
gemenskapsformgivningen har bevisbördan för efterbildning och, om så är
Forts. EU-domstolen, mål nr C-479/12:
EU-domstolen lämnade följande svar:
Artikel 19 innehåller inte uttryckligen några bevisregler (inte förordningen
i övrigt heller).
Artikel 19.2 skall tolkas så att innehavaren av formgivningen har
bevisbördan för att den bestridda användningen är ett resultat av att
formgivningen efterbildats. Om domstolen för gemenskapsformgivningar
konstaterar att bevisbördan medför att det blir omöjligt eller orimligt svårt
för innehavaren att fullgöra denna bevisbörda är domstolen – enligt
unionsrättsliga principer om likvärdighet och effektivitet – skyldig att
använda sig av samtliga processledningsåtgärder som står till dess
förfogande enligt nationell rätt som föreskriver en fördelning av
bevisbördan eller bevislättnader (jmf bevisprinciperna i det s.k. Smultronmålet).
Third Board of appeal, OHIM – R 1682/2012-3
Nyhet och särprägel – formgivning vs varumärke
Compagnie Gervais Danone ./. Bakoma Sp. Zo.o.
10 oktober 2014
Danone ingav en talan om ogiltighet mot Bakomas
mönsterregistrering avseende förpackning:
Sökt formgivning
Talan baserades på tidigare IR registrering för följande
varumärke:
Forts.
Danone påstod att formgivningen är i det närmaste
identisk med varumärkesregistreringen, endast
detaljskillnader. Danone ansåg att den omtvistade
formgivningen inkluderar det tidigare varumärket vilket är
förbjudet enligt polsk lagstiftning. Formgivarens frihet är
stor inom segmentet och man ska inte ta hänsyn till
avbildningar placerade på produkten vid bedömningen om
formgivningen är ny och har särprägel.
Annulleringsenheten, OHIM:
De båda formgivningarna ger inte samma helhetsintryck.
De skiljer sig då det tidigare varumärket är asymmetrisk
medan den yngre formgivningen är symmetrisk. Vidare
innefattar den yngre formgivningen en sorts ”buckla” i den
lägre delen vilken saknas i det äldre varumärket. Det
tunna, färgglada locket och etiketten togs också hänsyn
till vid bedömningen av helhetsintrycken.
Ogiltighetstalan ogillades
Forts.
Tredje överklagandenämnden (Third Board of appeal)
-
-
Skillnader i behållarnas form men de är inte tillräckliga
för att skapa två olika helhetsintryck.
De grafiska uttryck som formgivningen inkluderar är
mindre viktiga för professionella användare än för
slutkonsumenter . Själva formen är av större betydelse
för en professionell användare som köper tomma,
omärkta behållare för att fylla med innehåll själv. Om de
grafiska särdragen är av speciellt intresse är det möjligt
att söka skydd för dessa som ornament (formgivning)
eller varumärke. Så har inte gjorts i det aktuella fallet och
förekomsten av varumärken på den omtvistade
formgivningen ska således inte tas i beaktande vid en
helhetsbedömning.
Jmf Coca-cola flaska – när det finns stort
variationsutrymme för formgivare är det formen på varan
som ska diktera bedömningen av helhetsintrycket
annars ges varumärket för stort skyddsomfång.
Court of Appeal, Royal Courts of Justice, Case no.
A3/2013/2152: Magmatic Ltd ./. PMS International Ltd
(28 februari 2014)
Målet gäller formgivningsskydd för barnresväskor med hjul - sådana
som barn kan sitta på (ovansidan är formad som en sadel).
Magmatic innehar en registrerad gemenskapsformgivning avseende
en sådan resväska – registreringen upptar sex olika datorgenererade
bilder föreställande resväskan i olika vinklar – i gråtoner - utan
ornamenteringar eller dekor.
Magmatic säljer dekorerade resväskor utformade enligt registreringen
under varumärket TRUNKI.
Svarandebolaget säljer en resväska under varumärket KIDDEE CASE
– bland annat i en variant ornamenterad/utformad som en nyckelpiga
och i en variant som ser ut som en tiger.
Forts. Court of Appeal, Royal Courts of Justice, Case no.
A3/2013/2152: Magmatic Ltd ./. PMS International Ltd (28
februari 2014)
Magmatic väckte talan mot PMS International och gjorde bland annat
gällande intrång i registrerad gemenskapsformgivning.
High Court of Justice kom fram till att PMS Internationals väskor
gjorde intrång i Magmatics registrerade gemenskapsformgivning.
Överklagandet till Court of Appeal avser enbart frågan om intrång i
detta skydd.
Målet gäller främst skyddsomfånget för registrerad
gemenskapsformgivning, däribland frågan om vilken betydelse det har
att en formgivning återges i svartvitt/gråton i registreringen (utan
dekor), samt frågan om hur en jämförelse skall göras mellan en sådan
registrering och en sådan påstådd intrångsformgivning som innefattar
ornamenteringar/dekorationselement vid intrångsbedömningen.
Forts. Court of Appeal, Royal Courts of Justice, Case no.
A3/2013/2152: Magmatic Ltd ./. PMS International Ltd (28
februari 2014)
I första instans ansågs den kunniga användaren vara föräldrar,
vårdnadshavare eller släktingar till barn i åldern 3-6 år. Parterna var överens
om detta som en bedömningsnorm i Court of Appeal. Båda instanserna
avvisade tanken på att barnen skulle anses vara kunniga användare – även
om väskan kanske köps på uppmaning av barnet och det är barnen som
använder väskan (övervakade av föräldrarna). Domen innehåller en
sammanfattning av begreppet – med olika referenser till rättsfall.
Domaren i första instans hade tre utgångspunkter vid sin intrångsbedömning
– två av dessa var parterna ense om och den tredje är i fokus i Court of
Appeal:
(i)
Den väska som avbildas i registreringen innefattar en avtagbar rem och
därför bör jämförelse ske med Kiddee Case med avtagbara remmar;
(ii) Magmatics registrering utvisar inte undersidan av väskan – därför bör
inte undersidan av Kiddee Case-väskan beaktas vid jämförelsen;
(iii) Magmatics registrering innefattar inte någon grafisk
design/ornamenteringar på utsidan av väskan – Magmatics
registrering skyddar därför endast väskans form och en
jämförelse skall rätteligen avse endast formen på Kiddee
Case-väskan – övriga aspekter av designen skall bortses
ifrån (såsom dekor etc.).
Forts. Court of Appeal, Royal Courts of Justice, Case no.
A3/2013/2152: Magmatic Ltd ./. PMS International Ltd (28
februari 2014)
Court of Appeal slår bland annat fast följande:
Även om en ansökan om registrering av gemenskapsformgivning får
innehålla en beskrivning av den formgivning som återges och söks
skyddad gäller att,:
”The scope of protection must be discerned from the
graphical representation
and the information it
conveys”.
Om färg inte utgör en del av den formgivning som söks skyddad är det brukligt
att lämna in formgivningen i svartvitt/gråtoner. Om färg utgör en del av
designen brukar den ges in helt eller delvis i relevant färg.
Hänvisningar görs till Procter & Gamble vs Reckitt Benckiser-fallet (2007)
avseende registrerad gemenskapsformgivning för en sprayflaska och
Samsung Electronics vs Apple-fallet (2012/2013) avseende registrerad
gemenskapsformgivning för en surfplatta. I Procter & Gamble-fallet bortsågs
vid intrångsbedömningen från färgerna och grafiken på den sprayflaska som
ansågs göra intrång (flaskan i registreringen var en sprayflaska vars konturer
ritats i svart mot vit bakgrund) och i Samsung-fallet beaktades förekomsten av
en logotyp på Samsungs surfplatta som inte ansågs begå intrång (detta då
frånvaron av dekor ansåg centralt i Apples design) – huruvida färger, dekor
Forts. Court of Appeal, Royal Courts of Justice, Case no.
A3/2013/2152
I nu aktuellt fall utgörs registreringen av datorgenererade
tredimensionella bilder föreställande väskan från olika vinklar - inte av
enkla, streckade skisser i svart och vitt eller gråton = formgivningen
bestäms av annat än formen.
Principerna korrekta, men Court of Appeal anser att underrättsdomaren
begått två tankefel när han gör sin jämförelse och intrångsbedömning:
(i)
Han bortser ifrån att ett av de slående särdragen hos registreringen
är att väskan genom sina handtag och lås skapar utseendet av ett
behornat djur OCH att frånvaron av distraherande dekor etc
förstärker det intrycket – de påstådda intrångsmönstren förmedlar
intryck av en nyckelpiga med antenner respektive en tiger med öron.
Då själva formen på svarandebolagets väskor förstärks av dekoren
på sidorna bör dekoren beaktas vid jämförelsen med registreringen.
(ii) Han bortser ifrån att registreringen – trots att den är
svartvit/gråtonad – innefattar kontrastering mellan å ena sidan
färgen på handtagen, remmarna och hjulen och å den andra färgen
på resväskan i övrigt – motsvarande kontrastverkan saknas hos de
påstådda intrångsföremålen.
Sammantaget innebär de aspekter av designen som
domaren i första instans har bortsett ifrån att det
helhetsintryck som förmedlas till en kunnig användare
Tack!
Katarina Strömholm
Liselott Enström
Strömholm Advokatbyrå AB
Tel. 0708 41 00 99
E-mail: [email protected]
www.stromholmlaw.se
Advokatfirman Lindahl KB
Tel. 0766 17 09 16
E-mail: [email protected]
www.lindahl.se