Bilaga 2 – Nuläge och omvärld

Bilaga 2
Nuläge och omvärld
Innehåll
1 Allmänt ....................................................................... 4
2 Beskrivning av regionen och kommunerna ................. 5
2.1
2.2
2.3
2.4
Geografiskt läge ..................................................................................... 5
Markanvändning .................................................................................... 6
Folkmängd och boende .......................................................................... 6
Näringsliv .............................................................................................. 8
3 Avfallsmängder, insamling och behandling ................. 9
3.1
3.2
3.3
3.4
3.5
Avfallsmängder översikt........................................................................ 9
Avfall som omfattas av kommunalt ansvar ......................................... 14
Avfall som omfattas av producentansvar ............................................ 23
Avfall från kommunala verksamheter ................................................. 31
Övrigt avfall från industrier och verksamheter ................................... 32
4 Ekonomi ....................................................................34
4.1
4.2
4.3
4.4
Förr och nu .......................................................................................... 34
Principer och övergripande mål inom avfallsekonomin ...................... 34
Ekonomiska styrmedel för att nå målen .............................................. 35
Avfallstaxan i Gävle, Hofors, Ockelbo, Sandviken och Älvkarleby ... 37
5 Anläggningar för hantering av avfall från Gästrike
Återvinnares region ........................................................41
5.1 Översiktlig beskrivning ....................................................................... 41
6 Nuvarande och framtida avsättningsmarknad för
producerade nyttigheter..................................................45
6.1 Kompostjord ........................................................................................ 45
6.2 El och fjärrvärme ................................................................................. 46
6.3 Återvinning – ny råvara ....................................................................... 46
7 Trender, konjunktur och global utveckling .................48
7.1
7.2
7.3
7.4
7.5
7.6
Samhällsutveckling.............................................................................. 48
Internationellt....................................................................................... 48
Regionalt .............................................................................................. 49
Ny teknik ............................................................................................. 50
Ny service ............................................................................................ 51
Mer samverkan .................................................................................... 51
Nuläge och omvärld 2 (65)
8 Aktuella förändringar och aktiviteter som kan påverka
avfallshanteringen ..........................................................52
8.1
8.2
8.3
8.4
8.5
EU ........................................................................................................ 52
Nationell lagstiftning och vägledning.................................................. 52
Producentansvar .................................................................................. 53
Finansiella styrmedel ........................................................................... 54
Utredningar och liknande .................................................................... 54
9 Miljöarbete och miljömål ............................................56
9.1 Miljömål inom EU ............................................................................... 56
9.2 Nationella mål och strategier ............................................................... 57
9.3 Regionala mål ...................................................................................... 60
10 Lagstiftning ................................................................61
10.1
10.2
EU:s direktiv och förordningar ...................................................... 61
Nationell lagstiftning ..................................................................... 62
11 Referenser ................................................................64
Nuläge och omvärld 3 (65)
1 Allmänt
I denna bilaga beskrivs dels
nuläget med avseende på lokala och regionala förutsättningar som
påverkar avfallshanteringen i regionen, till exempel befolkning, avfallsslag
och avfallsmängder.
en orientering om samhällsutveckling
styrmedel i form av mål och regler som påverkar avfallshanteringen.
Kapitel två beskriver regionen och kommunerna.
Kapitel tre beskriver avfallsmängder, insamling och behandling.
Kapitel fyra beskriver ekonomi och avgifter.
Kapitel fem beskriver större och viktigare avfallsanläggningar i regionen.
Kapitel sex beskriver nuvarande och framtida avsättningsmarknad för
producerade nyttigheter
Kapitel sju beskriver trender och utveckling i samhället, vilket påverkar
bland annat avfallsmängder och människors beteende.
Kapitel åtta beskriver kortfattat aktuella förändringar, exempelvis
föreslagna förändringar i lagstiftning, riktlinjer eller ekonomiska
styrmedel samt pågående utredningar som kan komma att påverka
avfallshanteringen.
Kapitel nio beskriver miljömål inom EU samt nationella och regionala
miljömål som påverkar avfallshanteringen. Eftersom de gällande
nationella delmålen ska ersättas av sk etappmål så återges inte dessa i
detalj. Nu gällande mål kopplade till ”God bebyggd miljö” anges, men
dessa kan komma att ändras.
Kapitel tio ger en överblick över gällande lagstiftning inom EU och i
Sverige. Flera av gällande nationella lagar och förordningar har initierats
eller påverkats av direktiv från EU, men de anges under rubriken
nationell lagstiftning eftersom genomförandet av EU-direktiv inte är
identisk i de olika medlemsländerna.
Beskrivningarna i denna bilaga kommer att bli inaktuella i takt med att
förändringar genomförs under de år som avfallsplanen gäller.
Information om gällande lagstiftning och nationella mål bör därför i
första hand sökas i andra dokument än detta, men denna beskrivning kan
användas som allmän orientering.
Nuläge och omvärld 4 (65)
2 Beskrivning av regionen och kommunerna
2.1 Geografiskt läge
Kommunalförbundets fem kommuner ligger i södra Gävleborgs län och
norra Uppsala län. I söder gränsar regionen till Tierps och Heby kommun
i Uppsala län, Sala i Västmanlands län, i väster Avesta, Hedemora och
Falu kommun i Dalarnas län och i norr Söderhamns och Bollnäs kommun
i Gävleborgs län. Landytan omfattar 4 477 km2, ca 1,1 % av Sveriges
landyta. Gävle kommun är den största till ytan och därefter följer
Sandviken, Ockelbo, Hofors och Älvkarleby.
Huvudort i respektive kommun är den centralort som namngett
kommunen i samtliga fall utom för Älvkarleby kommun där huvudorten
är Skutskär. Huvudort i regionen är Gävle som också är residensstad i
Gävleborgs län.
Figur 1 Gästrike Återvinnares medlemskommuner.
Nuläge och omvärld 5 (65)
2.2 Markanvändning
Regionen består huvudsakligen av skogsbygd med kustlandskap längst i
öster. Den dominerande markanvändningen är skogsbruk och i viss mån
jordbruk. Kustlandskapet och området kring Storsjön inbjuder till ett
rörligt friluftsliv och båtliv.
Huvudsakliga jordarter i regionen är morän. Flera av kommunerna korsas
av rullstensåsar med isälvssediment. Rullstensåsarna är viktiga för
vattenförsörjningen i regionen. I den västra delen finns större områden
med lera och finmo. Torv är vanligt förekommande.
Regionen domineras av skogsmark, över 70 % av totala arean, med flera
stora skogsindustrier som följd. En liten del av marken används till
jordbruk. Hofors och Sandviken är de kommuner med störst andel
åkermark, ca 8 %, medan övriga gästrikekommuner har en andel
åkermark kring 3 %. Älvkarleby har minst andel åkermark, ca 1,5 %.
I arbetet med att återföra näringsämnen till jordbruket är det just i första
hand jordbruken i Gävle, Sandviken och Hofors som är aktuella. Där
finns de flesta lantbruken i regionen och de ligger samtidigt relativt nära
kompostanläggningen i Forsbacka vilket underlättar den logistiska
hanteringen av att sprida komposten.
2.3 Folkmängd och boende
Folkmängden i regionen uppgick till 156 253 personer den sista
december 2009, vilket är 1,7 % av Sveriges befolkning. Befolkningen är
huvudsakligen koncentrerad till en centralort i respektive kommun.
Tabell 1 Folkmängd 2009 och 2003 samt befolkningsprognos 2015
Kommun
Folkmängd
2003
Folkmängd
2009
Folkmängd
prognos 2015
Gävle
91 701
94 352
97 0001
Hofors
10 338
9 873
9 2902
5 991
5 982
5 8002
Sandviken
36 817
36 978
36 0931
Älvkarleby
9 028
9 068
9 2121
153 875
156 253
157 395
Ockelbo
Totalt
Befolkningsmängden i Gästrike Återvinnares region har ökat de senaste
fem åren. Den största ökningen står Gävle kommun för, men flertalet av
de övriga kommunerna har haft en positiv utveckling. Däremot förväntas
1
2
Kommunal befolkningsprognos.
SCB befolkningsprognos.
Nuläge och omvärld 6 (65)
den framtida befolkningsutvecklingen vara negativ för alla kommuner
utom Gävle och Älvkarleby. Totalt för hela regionen förväntas antalet
invånare att öka något.
Boendestrukturen varierar mellan de olika kommunerna. Gävle har fler
hushåll i flerbostad och Ockelbo har flest hushåll i villa. Ockelbo har
också flest fritidshus i förhållande till befolkningsmängden i kommunen.
Tabell 2 Hushåll i olika boendeformer 2009
Kommun
Antal
hushåll
2009
Andel hushåll
i småhus
2009
Andel hushåll i
flerbostad
2009
Gävle
47 934
43 %
57 %
Hofors
5 537
53 %
47 %
Ockelbo
3 246
76 %
24 %
Sandviken
18 669
51 %
49 %
Älvkarleby
4 540
66 %
34 %
Totalt
Tabell 3 Fritidshus 2009
Kommun
Gävle
4
79 926
4
Fritidshus
2009
2 697
Hofors
451
Ockelbo
512
Sandviken
1 494
Älvkarleby
480
Totalt
3
3
5 634
SCBs statistikdatabas, Befolkningens boende, kalkylerat bostadsbestånd.
SCBs statistikdatabas, Befolkningens boende, taxeringsenhet fritidsbostad
Nuläge och omvärld 7 (65)
2.4 Näringsliv
Näringslivet präglas av de stora stål- och skogsindustrierna. Det avfall
som uppstår vid dessa industrier utgör en dominerande andel av den
totala avfallsmängden som genereras inom regionen.
Dominerande industrier i respektive kommun är:
Gävle
Korsnäs AB, Ericsson AB5
Sandviken
Sandvik AB
Hofors
Ovako
Ockelbo
Atlings maskinfabrik AB, Atlas Copco Secoroc AB
Älvkarleby
Stora Enso Skutskär Pappersmassabruk
De största arbetsgivarna i regionen är, förutom ovan nämnda industrier,
även kommunerna, landstinget, Lantmäteriet och Högskolan i Gävle.
5
Ericsson ABs verksamhet i Gävle avvecklas under 2010.
Nuläge och omvärld 8 (65)
3 Avfallsmängder, insamling och behandling
3.1 Avfallsmängder översikt
Gästrike Återvinnare följer och kontrollerar mängderna av avfall som
faller under det kommunala ansvaret. Utöver det finns ofta uppgifter om
mängder av det avfall som faller under producentansvaret men ibland
med något sämre regional upplösning. Däremot finns det inte någon
samlad bild av mängden avfall som uppstår i verksamheter. Uppgifter om
de mängderna finns endast hos de enskilda verksamhetsutövarna.
Totala mängder samt behandling
Under de senaste åren har andelen biologiskt behandlat hushållsavfall i
regionen ökat, se figur 2. Det är framför allt en övergång från
förbränning, till biologisk behandling som har skett. Under denna tid har
en omställning skett så att alla hushåll har möjlighet att lämna sitt
matavfall till centralkompostering. I regionen har andelen farligt avfall
som behandlas och avfall som går till deponi legat relativt still under de
senaste åren.
100%
80%
Annan behandling , t ex farligt
avfall
Förbränning med energiutvinning
60%
Biologisk behandling
Materialåtervinning
40%
Deponering
20%
0%
2004
2005
2006
2007
2008
2009
Figur 2 Fördelning av behandlade mängder hushållsavfall i Gästrikeregionen.
I figuren ovan finns inte verksamhetsavfallet med. Någon skattning av
mängderna verksamhetsavfall som uppkommer och hur de behandlats har
inte gjorts i denna sammanställning.
Nuläge och omvärld 9 (65)
Avfallsmängder som omfattas av kommunalt renhållningsansvar
I kärl- och säckavfallet räknas det avfall som samlas in via de gröna och
bruna kärlen. Som grovavfall räknas rent trä, brännbart grovavfall,
trädgårdsavfall, metallskrot, fyllnadsmassor och ej återvinningsbart
avfall. Här redovisas också det farliga avfall som utgörs av impregnerat
trä, asbest och småkemikalier som samlas in via återvinningscentralerna
och den rullande miljöstationen. Det farliga avfallet som omfattas av
producentansvar redovisas i nästa avsnitt.
Tabell 4. Insamlade och behandlade mängder av hushållsavfall i
Gästrikeregionen 2009 (ton)
Materialåtervinning
Kärl- och
säckavfall
Grovavfall
5 941
Latrin
Slam från
enskilda
avlopp
Slam från
fettavskiljare
Biologisk
behandling
Förbränning
9 362
25 254
4 139
14 446
Deponering
Annan
behandling
Totalt
34 616
2 647
27 173
77
77
25 497
25 497
2 115
2 115
Farligt avfall
totalt, varav:
1 415
- impregnerat
trä
908
- asbest
32
- småkemikalier
Summa
475
5 941
41 190
40 608
2 679
475
Sedan 2004 kan man se en årlig minskning av insamlade mängder av
hushållens kärl- och säckavfall. Den totala minskningen är 6 %, eller ca
2 000 ton. Vad gäller grovavfallet kan man se motsatt utveckling. Där har
mängderna av brännbart och ej återvinningsbart grovavfall ökat med
närmare en femtedel de senaste åren. För övrigt grovavfall är ökningen
inte lika stor. Den totala mängden avfall som har samlats in under de fem
senaste åren har ökat, se figur 3.
Nuläge och omvärld 10 (65)
90 893
Tusental ton
90
80
1
1
3
70
2
60
18
50
3
20
6
1
3
1
21
22
8
12
40
30
46
46
20
44
42
1
1
3
3
3
20
21
12
14
40
40
10
0
3
2004
2
2005
3
2006
3
2007
3
3
2008
2009
Deponering
Förbränning med energiutvinning
Biologisk behandling
Materialåtervinning
Elavfall
Farligt avfall
Figur 3 Mängder avfall till olika behandlingar i Gästrikeregionen.
Den mängd avfall som går till biologisk behandling har ökat under de
senaste åren medan mängderna som går till förbränning har minskat. Där
är det utsorteringen av matavfallet som genomförts i regionen som mest
bidragit till den förändringen. Jämfört med Sverige som helhet, se figur
4, så har förbränningen i regionen minskat mer, medan deponeringen i
landet i stort har minskat mer än i vår region. Däremot var redan från
början mängden som kördes till deponi jämförelsevis låg här. Under 2009
skedde en kraftig minskning av mängden avfall i landet, vilket anses bero
på lågkonjunkturen som inträffade under året. Minskad förbränning,
deponering och materialåtervinning skedde. I Gästrikeregionen minskade
också förbränningen och deponeringen men totalt sett ökade
avfallsmängden något.
Nuläge och omvärld 11 (65)
Tusental ton
5 000
4 500
26
109
4 000
3 500
1 276
26
127
39
150
41
160
43
152
45
144
1 348
1 508
1 578
1 506
1 443
3 000
2 500
434
454
470
561
597
618
2 000
1 500
1 944
1 000
2 182
2 108
2 191
2 293
500
2 173
380
0
210
2004
2005
226
2006
186
140
63
2007
Deponering
Biologisk behandling
Elavfall
2008
2009
Förbränning med energiutvinning
Materialåtervinning
Farligt avfall
6
Figur 4 Mängder avfall till olika behandlingar totalt i Sverige .
Avfallsmängder som omfattas av producentansvar
Flera slags avfall omfattas av producentansvar. Flera av dessa avfall
samlas in via återvinningscentralerna, som bilbatterier, kylar och frysar,
vitvaror. Andra, som förpackningar, samlas huvudsakligen in via
återvinningsstationerna. Uppgifterna om insamlade mängder kommer
från materialbolagen som ansvarar för insamlingen.
6
Avfall Sverige, 2010. Svensk Avfallshantering 2010.
Nuläge och omvärld 12 (65)
Tabell 5. Insamlade och behandlade mängder av avfall med producentansvar i
Gästrikeregionen 2009 (ton)
Materialåtervinning
Förbränning
Deponering
Förpackningar samt
tidningar, varav
Totalt
14 901
- glasförpackningar
2 915
2 915
- pappersförpackningar
2 941
2 941
- metallförpackningar
315
315
- plastförpackningar
542
- tidningar
7 648
Blybatterier
varav insamlat ÅVC
okänt
65
Småbatterier
641
1 083
7 648
okänt
30
okänt
95
34
34
Bilar
ingen
statistik
Däck
ingen
statistik
Elektronik och elavfall
varav:
2 935
- kyl/frys
472
48
5
525
- vitvaror
557
34
88
679
- div elektronik
- varav insamlat ÅVC
1 160
1 144
199
196
298
294
1 657
1 634
- raka lysrör
- varav insamlat ÅVC
53
42
1
1
54
43
- lågenergilampor
- varav insamlat ÅVC
7
3
1
1
8
4
- glödlampor
- varav insamlat ÅVC
12
11
Summa
16 721
12
11
852
393
17 966
Nuläge och omvärld 13 (65)
3.2 Avfall som omfattas av kommunalt ansvar
Kärl- och säckavfall
Definition
Kärl- och säckavfall är det som hushåll och verksamheter lämnar i
soppåsar, sopkärl och sopsäckar. Det är till exempel städsopor,
dammsugarpåsar, trasiga föremål från hushåll som ryms i soppåsen med
mera.
Matavfall samt annat komposterbart material uppkommer i hushåll och
verksamheter. Matavfall från verksamheter är till exempel avfall från
fikarum, personalmatsalar och restauranger. Avfallet kan bestå av
matavfall men även servetter, hushållspapper, glasspinnar,
trädgårdsavfall (i mån av plats i kärlet), kaffesump, tepåsar mm.
Sortering
Hushållen kan välja mellan tre abonnemang för sina hushållssopor
beroende på hur man väljer att hantera sitt
matavfall:
Centralkompost. Hushållet lägger sitt
matavfall i särskilda papperspåsar och
sina brännbara hushållssopor i en vanlig
soppåse.
Hemkompost. Hushållet själv
komposterar sitt matavfall i egen
kompost, och lägger sina brännbara
hushållssopor i en vanlig soppåse.
Blandade hushållssopor. Hushållet lägger
matavfall och andra hushållssopor i
samma soppåse.
Man kan alltså välja om man vill sortera sitt matavfall eller inte. Den som
väljer att hemkompostera betalar den lägsta avgiften och den som väljer
att inte sortera sitt matavfall alls får en betydligt högre avgift.
Sina tidningar och förpackningar ska hushållen lämna till återvinning
oavsett vilket abonnemang man har valt. Farligt avfall ska hushållen
lämna till en bemannad återvinningscentral.
Insamling
Kärl- och säckavfall hämtas i kärl, säckar, containrar och komprimatorer.
Kärl- och säckavfall hämtas antingen genom Gästrike Återvinnares egen
transportorganisation (södra Gävle, Älvkarleby, Hofors samt större delen
av Sandvikens kommun, år 2010) eller genom entreprenör som förbundet
anlitat (Ockelbo, norra Gävle samt en liten del av Sandvikens kommun,
år 2010).
Nuläge och omvärld 14 (65)
Kärl- och säckavfall hämtas normalt varannan vecka vid villor och
varannan vecka eller varje vecka i flerfamiljshus.
Matavfall från villor, flerbostadshus och de flesta verksamheter hämtas i
bruna kärl. Vid ett fåtal verksamheter hämtas matavfall i komprimator.
Behandling
Kärl- och säckavfall körs av sopbilarna till Forsbacka avfallsanläggning,
där det omlastas och sedan transporteras vidare till förbränning i
Sundsvall och Borlänge. Denna hantering sköts helt av entreprenörer:
Gästrike Avfallshantering AB som sköter omlastningen och Sundsvall
Energi respektive Borlänge Energi som sköter förbränningen.
Det matavfall som hushåll och verksamheter sorterat körs av sopbilarna
till Forsbacka, där det komposteras i en sluten komposteringsanläggning.
Komposteringen utförs av en entreprenör, Neova.
Mängder
Mängden säck och kärlavfall till brännbart som samlades i under 2009
var 25 254 ton. Mängden komposterbart uppgick till 9 362 ton.
Problem och framtida behov
Det har identifierats ett flertal problem och behov av förändringar i
avfallshanteringen:
Nedskräpning, till exempel att hushållssopor otillåtet lämnas vid
återvinningsstationer.
Hämtning vid fritidshus behöver ses över eftersom de har lite andra krav
än vanliga villaägare. Fritidshus används bara under del av året och
permanenta kärlplaceringar går inte alltid att få till. Det är inte alltid
fritidshusägaren finns på plats då hämtning ska ske.
Framkomligheten till fritidshusen är oftast sämre vilket ställer ökade krav
på fordonen eller att alternativa hämtningsplatser arrangeras.
Viktbaserad taxa är en utredningsfråga för framtiden. Fördelen med
viktbaserad taxa är att alla betalar för den mängd man slänger. Nackdelar
kan vara risk för dumpning av avfall för att få lägre avgift.
Det finns ett antal fritidshus som saknar abonnemang och som därmed
måste ses över.
Bedömningsgrunden för när en fastighet ska ha ett abonnemang behöver
ses över. Hus i väldigt dåligt skick som inte nyttjas kanske inte ska behöva
ha abonnemang.
I vissa områden är det dålig sorteringskvalitet och låg utsorterad mängd av
komposterbart.
Butiker sorterar inte ut matavfall på bred front.
Nuläge och omvärld 15 (65)
Fritidshus sorterar i dagsläget inte ut komposterbart avfall. Mängden är
sannolikt liten. Finns det behov av att styra över till hemkompostering eller
centralkompostering för fritidshusen?
Fastfrysning av påsar i kompostkärl vintertid samt lukt- och flugproblem
sommartid.
Grovavfall (inklusive trädgårdsavfall)
Definition
Grovavfall är skrymmande avfall som uppkommer i hushåll, till exempel
kasserade möbler, cyklar och madrasser.
Insamling
Grovavfall samlas huvudsakligen in via bemannade återvinningscentraler
dit hushållen åker och lämnas sitt sorterade grovavfall. Det finns tretton
återvinningscentraler i Gästrike Återvinnares område.
Grovavfall kan även hämtas vid fastighet efter beställning och då mot
avgift för transport och sortering. Det går också att hyra en container för
grovavfall.
Trädgårdsavfall från hushåll samlas in via återvinningscentraler. Det går
också att hyra en container.
Större fastighetsägare har på vissa håll grovsophämtning vid sina egna
fastigheter. Vissa bostadsrättsföreningar och liknande abonnerar på
container för grovavfall. Det är också vanligt att hushåll hyr tillfälliga
containrar för grovavfall.
Behandling
Trädgårdsavfall komposteras till största delen i Forsbacka av Neova, och
till en mindre del av Gästrike Avfallshantering.
Rent trä går antingen direkt till Gävle Energis kraftvärmeverk Johannes
för förbränning, eller så körs det till Forsbacka avfallsanläggning där
Gävle Energi har en entreprenör som flisar materialet innan det går
vidare till förbränning vid Johannes kraftvärmeverk.
Metallskrot skickas delvis till Stena Recycling, där materialet sorteras
och skickas till fragmenteringsanläggning i Hallstahammar för att
därefter bli ny råvara till järnverken och stålindustrin. Delar av
metallskrotet går till Forsbacka avfallsanläggning där det sorteras och
sedan säljs vidare på den så kallade spotmarknaden för vidare leverans
till industrin.
Fyllnadsmassor går till Forsbacka avfallsanläggning där det används som
konstruktionsmassor till vägar, planer och vallar inom området. En del
lagras även för att användas som sluttäckningsmaterial för deponi.
Nuläge och omvärld 16 (65)
Brännbart grovavfall går till Forsbacka avfallsanläggning där det
omlastas för vidare transport till förbränningsanläggningarna i Sundsvall
och Borlänge.
Icke återvinningsbart material, såsom isolering, gips, fönsterglas,
deponeras på Forsbacka avfallsanläggning.
Mängder
Totalt samlades 27 173 ton grovavfall in under 2009. Den största andelen
viktmässigt bestod av trä, 30 %.
Problem och framtida behov
Det har identifierats ett flertal problem och behov av förändringar i
hanteringen av grovavfall:
Tillgänglighet, till exempel för dem som inte har bil.
Grovsopshantering i flerbostadshus.
Dumpning av grovavfall vid återvinningsstationer och i naturen är ett
problem, liksom dumpning av trädgårdsavfall i naturen.
Belastningen på återvinningscentraler är stor under högsäsong, och det
blir långa köer.
Latrin
Definition
Latrin uppkommer i de hushåll, främst fritidshus, som inte är anslutna till
det kommunala avloppsnätet eller har en egen enskild
avloppsanläggning.
Insamling
Latrin hämtas i speciella latrintunnor som ingår i abonnemanget för
latrinhämtning. Latrintunnorna ställs ut till hämtningsdagen.
Latrin från fritidshus hämtas varannan vecka under sommarperioden från
mitten av maj till mitten av september. Fritidshusen kan ha abonnemang
för hämtning vid den egna fastigheten eller för hämtning på en
gemensam uppsamlingsplats.
Latrin hämtas från ett fåtal permanentbostäder året runt.
En del fritidshusägare komposterar sin latrin i egen latrinkompost.
Behandling
Latrin komposteras i Forsbacka av Gästrike Avfallshantering AB.
Komposterat latrin används som anläggningsjord på Forsbacka
avfallsanläggning.
Nuläge och omvärld 17 (65)
Mängder
Under 2008 samlades det in 77 ton latrin.
Problem och framtida behov
Det har identifierats ett flertal problem och behov av förändringar i
hanteringen av latrin:
Logistiken behöver ses över, i dagsläget är det mycket onödig körning och
hämtning längs vägar i dåligt skick
Det finns ”friåkare” som lämnar latrintunnor som de inte betalt för hos
Gästrike Återvinnare som vi måste komma till rätta med.
Latrinkompostering på egen fastighet, regler behöver ses över.
Det saknas mottagningsanordningar för latrin från fritidsbåtar.
Slam från enskilda avlopp
Definition
Slam från enskilda avlopp uppkommer i de hushåll som inte är anslutna
till det kommunala avloppsnätet utan har en egen enskild
avloppsanläggning.
Insamling
Tömningen av slam från enskilda avloppsanläggningar sker till största
delen under perioden mars till november. Den utförs av en entreprenör
(Sita 2010).
Tömning sker med konventionella slamtömningsfordon.
Behandling
Slam från enskilda avlopp i Ockelbo och Hofors tas emot vid
reningsverken i dessa kommuner. Slammet från reningsverken
komposteras sedan på Forsbacka avfallsanläggning.
Slam från enskilda avlopp i Gävle, Sandviken och Älvkarleby körs till
Forsbacka avfallsanläggning där det avvattnas och komposteras. Det
komposterade slammet används som anläggningsjord på Forsbacka
avfallsanläggning.
Urin från enskilda avlopp
Idag sker ingen separat insamling av urin i regionen. Det finns ett behov
att bevaka denna fråga eftersom frågan bedöms som viktigt för att hjälpa
regionen att nå de nationella målen för återföring av fosfor till produktiv
mark och åkermark. Däremot är den potentiella mängden fosfor från
enskilda avlopp för liten för att regionen som helhet skall nå de nationella
målen. VA:s andel av den potentiella fosforresursen är större. Viktig
Nuläge och omvärld 18 (65)
fråga blir därför hur renheten på slam från kommunala VA skall kunna
återföras i större mängder för att målen ska kunna nås.
Mängder
Under 2009 samlades det in 25 497 ton slam.
Problem och framtida behov
Det har identifierats ett par problem och behov av förändringar i
hanteringen av slam:
Urinseparering kan bli aktuellt i framtiden, och då behöver mottagande och
hantering av urin ordnas. Möjlighet till återföring av urin till produktiv mark
behöver undersökas.
Ökat antal installationer av minireningsverk. Många olika modeller ställer
ökade krav på kunskaper om hur tömning ska utföras korrekt. Det finns ett
behov att få kunderna att lämna information om tömningsförfaranden innan
minireningsverk installeras. Annars finns det en risk att det installeras
minireningsverk som ska tömmas på ett sådant sätt (t.ex. avvattningsbil)
som idag inte är möjligt i denna region.
Latrin och slam från evenemang, campingplatser mm
Definition
Latrin från husvagnar och husbilar som töms i utslagsbackar på
exempelvis campingar. Slam från portabla toaletter som ställs upp under
särskilda evenemang.
Insamling
Gästrike Återvinnare sköter i nuläget ingen insamling från evenemang,
campingplatser och liknande. Förbundet behöver se över om det kan
anses innefattas i det kommunala ansvaret.
Behandling
Behandlingen av den här typen av avfall är densamma som övrig
hantering av latrin och slam från fritidshus.
Mängder
Okänt i dagsläget.
Problem och framtida behov
Ansvarsfrågan behöver redas ut.
Nuläge och omvärld 19 (65)
Slam från fettavskiljare samt frityroljor mm
Definition
Slam från fettavskiljare samt frityroljor och matfetter uppkommer i
storkök, dagis, restauranger, matsalar, matbutiker med matberedning och
liknande.
Insamling
Fettavskiljare ska tömmas enligt vad som anges i gällande standard (som
år 2010 är SS-EN 1825), så ofta att den alltid fyller avsedd funktion och
att inga olägenheter uppstår, eller enligt beslut från VA-huvudmannen. .
Fettavskiljare töms enligt ett schema.
Tömning av slam från fettavskiljare utförs av en entreprenör (Sita 2010).
Verksamheter som ger upphov till frityroljor och andra matfetter ska ha
avtal för hämtning av avfallet med någon av förbundets entreprenörer.
Entreprenörerna tillhandahållet uppsamlingskärl och hämtar dessa.
Entreprenörer 2010 är Svensk Fettåtervinning samt Sveprol
Fettförädling.
Behandling
Slammet från fettavskiljare körs till Forsbacka avfallsanläggning där det
avvattnas och komposteras.
Frityroljor och andra matfetter transporteras till reningsanläggning i
Norrköping. Vatten, sot, matrester och andra föroreningar avlägsnas. Den
renade produkten används som råvara inom kemisk/teknisk
processindustri för att framställa tvål- och tvättprodukter, stearin mm.
Mängder
Under 2008 samlades det in 2 115 ton fett från fettavskiljare. Dessutom
samlades det in 78 ton frityrfett för återvinning från restauranger och
storkök i regionen.
Problem och framtida behov
Det har identifierats ett flertal problem och behov av förändringar i
hanteringen av fettavskiljare:
Befintliga fettavskiljare är ofta för små.
Många fettavskiljare töms för sällan för att de ska skilja av fett tillräckligt
väl, vilket leder till att fett kommer ut i spillvattennätet.
Rutiner behöver förbättras i bygglovsprocessen för att säkerställa att de
fettavskiljare som installeras blir rätt dimensionerade.
Nyttjanderättshavarnas och fastighetsägarnas egenkontroll över sina
fettavskiljare är i princip obefintlig.
Nyttjanderättshavare och fastighetsägare genomför inte funktionskontroller
av sina fettavskiljare.
Nuläge och omvärld 20 (65)
Oklara ansvarsförhållanden mellan fastighetsägare och
nyttjanderättshavare.
Gästrike Vatten och Sandviken Energi behöver avsätta mer resurser än
idag för tillsyn, handläggning och uppföljning av frågor om fettavskiljare.
Farligt avfall från hushåll
Definition
Farligt avfall uppkommer i de flesta
hushåll i större eller mindre
omfattning. Det är till exempel
kemikalier, batterier, lampor och
elavfall.
Insamling
Kemikalier från hushåll samlas
huvudsakligen in via bemannade återvinningscentraler. Kemikalier
samlas också in via den rullande miljöstationen som en gång per år
besöker ett trettiotal platser i Gästrike Återvinnares område.
Asbest och impregnerat trä samlas huvudsakligen in via bemannade
återvinningscentraler.
Insamling och behandling av batterier, lampor och elavfall beskrivs
under avsnitt Avfall som omfattas av producentansvar i denna bilaga.
Behandling
Kemikalier från hushåll behandlas via en entreprenör (DAKA 2010) som
levererar avfallet till olika behandlingsanläggningar för farligt avfall.
Asbest skickas till Forsbacka avfallsanläggning där det deponeras i
separata celler, skiljt från övrigt avfall.
Impregnerat trä går även det till Forsbacka där det krossas och sedan
skickas vidare till godkänd anläggning för förbränning. I dagsläget är det
Sakabs anläggning i Kumla samt Vattenfall Värme i Uppsala.
Mängder
Totalt samlades det in 1 415 ton farligt avfall, varav 64 % bestod av
impregnerat trä.
Problem och framtida behov
Det har identifierats ett flertal problem och behov av förändringar i
hanteringen av farligt avfall:
Tillgängligheten att lämna sitt farliga avfall.
Kunskapen hos hushållen om hur man hanterar sitt farliga avfall behöver
förbättras.
Nuläge och omvärld 21 (65)
Kunskapen hos mindre verksamhetsutövare behöver förbättras.
Avfall från fartyg i hamn
Definition
Avfall från fritidsbåtar utgör hushållsavfall och omfattas av den
kommunala renhållningsskyldigheten. Avfallen kan vara hushållsavfall,
toalettavfall, olja och farligt avfall. Även fartyg som inte är fritidsbåtar,
t ex fiskebåtar och lastfartyg, kan generera avfall som är med
hushållsavfall jämförligt.
Insamling
Sjöfartsverket reglerar i sina föreskrifter vilka mottagningsanordningar
som ska finnas i hamnar och kraven riktar sig till den som bedriver
hamnverksamheten. Berörda avfallsslag regleras i avfallsförordningen.
Det gäller oljeavfall, fast avfall, toalettavfall och rester av andra skadliga
ämnen som ska transporteras bort genom kommunens försorg.
Insamling och sortering av avfall följer samma principer som i övrigt
regleras av den lokala renhållningsordningen och övrig lagstiftning.
Behandling
Det sorterade avfallet omhändertas och behandlas som övrigt insamlat
hushållsavfall.
Mängder
Oklart vilka mängder som hanteras från hamnar idag.
Problem och framtida behov
Det har identifierats ett par problem och behov av förändringar i
hanteringen av avfall från fartyg:
Ansvarsfördelningen behöver klargöras.
Efterlevnad av den lagstiftning som finns.
Hantering av matavfall från utlandet och regler kring behandling av det
behöver undersökas.
Hundlatrin och avfall från allmänna papperskorgar
Definition
Kommunernas har som markägare ansvar för renhållningen på allmänna
gator, torg och parker. Som ett led i detta ordnar kommunen insamling av
avfall i allmänna papperskorgar och hundlatrintunnor. Avfallet är
jämförligt med hushållsavfall och kommunen är därmed ansvarigt för
bortforslandet av detta avfall.
Nuläge och omvärld 22 (65)
Insamling
Detta avfall ansvarar kommunen för via sin tekniska förvaltning.
Behandling
Avfallet behandlas som liknande avfall, det vill säga går till förbränning.
Mängder
Okänt vilka mängder som hanteras årligen av de olika kommunerna.
Problem och framtida behov
Ansvarsförhållanden behöver klargöras.
3.3 Avfall som omfattas av producentansvar
Avfall som omfattas av producentansvar innebär att den som tillverkar en
produkt är skyldig att samla in och ta om hand om det avfall som uppstår
när produkten tjänat ut. Producentansvaret definieras i olika förordningar.
Syftet med att ha producentansvar är att få fram mer resurssnåla
produkter som är lättare att
återvinna och som inte innehåller
farliga ämnen. Nedan beskrivs de
sex avfallslag som idag omfattas
av producentansvar.
Enskilda företag kan själva välja
att organisera omhändertagandet
av sina uttjänta produkter. Oftast
väljer företag inom branscher med
liknande producentansvar att gå
ihop i olika materialbolag för att
administrera verksamheten.
Tidningar och förpackningar
Definition
Tidningar och förpackningsmaterial som omfattas av producentansvar.
Glas-, metall-, plast- och pappersförpackningar omfattas.
Insamling
Producentansvar för tidningar och förpackningar har funnits sedan 1994.
Insamling sker via 112 återvinningsstationer runt om i regionen. Olika
insamlingsentreprenörer sköter insamlingen av de olika
förpackningsmaterialen, på uppdrag av FTI.
Behandling
Plast sorteras efter plastsort. Rena plastkvaliteter kan användas som
råvara för att bli nya plastprodukter. Blandade plaster kan återvinnas som
till exempel pallklossar eller liknande. Mjuka plastsorter från vår region
förbränns och energin utnyttjas i cementindustrin. Från och med 2010
Nuläge och omvärld 23 (65)
kommer även de mjuka plasterna som till exempel plastkassar att
materialåtervinnas.
Pappersförpackningar sorteras och rensas. Olika papperskvaliteter kan
återvinnas som råmaterial till nya papperskvaliteter. Papper kan
återvinnas upp till sju gånger innan fibrerna är utslitna. Då används
materialet som bränsle.
Glas sorteras, rensas och krossas och återanvänds som ny glasråvara till
nya glasförpackningar eller till byggnadsisolering.
Metallförpackningarna sorteras så att stål separeras från aluminium. Stål
blir nytt stål och används bland annat i järnvägsräls och armeringsjärn.
Aluminium smälts ner och används i nya förpackningar eller i
motordelar.
Tidningar återvinns till nytt tidningspapper eller till hushålls- eller
toalettpapper. Pappersfibrerna kan återvinnas upp till sju gånger innan de
är utslitna och går till förbränning.
Tabell 6. Nationella insamlingsmål för förpackningar
Insamlingsmål
Resultat nationellt 2009
Förpackningar totalt
Från och med år 2009:
60 % varav minst 55
procentenheter utgör
materialutnyttjande
Total
återvinningsgrad
76,7%
Förpackningar av
glas
70 %
materialutnyttjande
90 %
materialutnyttjande
Förpackningar av
metall, exklusive
dryckesförpackningar
70 %
materialutnyttjande
72,9% %
materialutnyttjande
Förpackningar av
papper, papp, kartong
och wellpapp
65 %
materialutnyttjande
74,2 %
materialutnyttjande
Förpackningar av
plast, exklusive
dryckesförpackningar
70 % varav minst 30
procentenheter utgör
materialutnyttjande
tillbaka till plast
30,8 % varav 27 %
materialutnyttjande
Tidningar
75 % insamlingsgrad
91 % insamlingsgrad
Mängder
Totalt samlades det in 14 901ton tidningar och förpackningar in i vår
region 2009.
Nuläge och omvärld 24 (65)
Problem och framtida behov
Det har identifierats ett flertal problem och behov av förändringar i
hanteringen av tidningar och förpackningar:
Tillgänglighet, både i glesbygdsområden och i centrala stadsdelar.
Tillgänglighet för personer med funktionshinder.
Överfulla behållare.
Behov av nya och flyttade återvinningsstationer
Nedanstående tänkbara behov kommer att diskuteras i samråd mellan
Förpacknings- och tidningsinsamlingen AB, Gästrike Återvinnare och
kommunerna.
Tabell 6. Behov av nya och flyttade återvinningsstationer
Kommun
Område/behov
Kommentar
Gävle
Hemlingby
Ca 1 300 invånare
Fridhem/Höjersdal
Ca 2 500 invånare
Centrala Gävle
Ca 40 fastigheter i centrala Gävle
söder om Gavleån saknar
fastighetsnära insamling.
Motsvarande siffra norr om
Gavleån är okänd.
Centrala Gävle
Återvinningsstationer saknas helt
och hållet.
Norra Stigslund
Forsby
Bomhus Preem
Kastsjö
Bör flyttas, betjänar fåtal hushåll.
Bomhus
Björsjöhöjden
Bomhus runt norra
Nyvallsvägen
Norrsundet
Är lokaliseringen rätt?
Valbo området vid
Åbyvallen
Ca 1 750 invånare
Valbo ÅbrinkenTallåsenTrollsveden
Ca 1 000 invånare
Valbo Bäck och
Västbyggeby
Ca 1 000 invånare
Nuläge och omvärld 25 (65)
Kommun
Område/behov
Kommentar
Hofors
Norra centralorten
Ca 1 000 invånare
Born
Ca 400 invånare
Östra Robertsholm
Ca 220 invånare
Ockelbo
Vid någon strategisk
väg, ev vid
Munterbacken
Sandviken
Hedgrind-ÖrtaLassas
Ca 1 000 invånare
Centrala Sandviken
Fem återvinningsstationer varav
ett par troligen kan flyttas
Klangberget
Ca 1 500 invånare
Kungsgården östra
delen
Älvkarleby
Storvik
Är återvinningsstationerna rätt
placerade?
Skutskär Älvboda
Ca 1 500 invånare
Skutskär Kolningen
Ca 1 000 invånare
Älvkarleby
Återvinningsstationen ligger för
avsides
Däck
Definition
Ansvaret omfattar däck utan fälg.
Insamling
Sedan 1994 omfattas däck av producentansvar som innebär att de som
sätter däck på marknaden också ansvarar för dem när de tjänat ut. Svensk
Däckåtervinning AB (SDAB) organiserar omhändertagandet och
återvinningen av däck i Sverige. Däcken samlas in via återförsäljare av
däck som däck- och bilverkstäder. Mindre verkstäder kan lämna
insamlade däck till större verkstäder för att volymerna som hanteras inom
systemet ska bli större. SDAB har ett volymkrav på 300 däck innan de
kan avropas för hämtning.
Behandling
Efter insamling sorteras däcken efter kvalitet, där de bästa går till
regummering vilket är det miljömässigt bästa alternativet. Av övriga
Nuläge och omvärld 26 (65)
däck går de flesta, drygt 50 %, till energiutvinning inom cementindustrin
och i värmeverk. Däckklipp används som väg- och konstruktionsmaterial
på deponier medan andra däckrester blir till exempel sprängmattor.
Gummit kan även återanvändas som råvara till olika beläggningar,
isoleringsmaterial, inblandningar i asfalt med mera.
Mängder
Genomsnittliga mängden däck i Sverige är 8 kg per kommuninvånare,
vilket ger totalt för vår region 1 250 ton under 2009.
Problem och framtida behov
Det har identifierats ett flertal problem och behov av förändringar i
hanteringen av däck:
Däck dumpas ofta i soprum, i källare och andra utrymmen vilket är ett stort
problem för många fastighetsägare. Möjligheten att kunna göra sig av med
däcken på ett riktigt sätt bedöms inte vara tillräcklig.
Att ta emot däck på återvinningscentraler skulle öka tillgängligheten men
flera frågor måste i så fall lösas. Hur ska däck på fälg hanteras?
Producentansvaret gäller inte fälg. Vad blir kostnaden för att personal på
återvinningscentralerna ska fälga av? Finns det entreprenörer? Hur ska
kostnaden för detta fördelas?
Batterier
Definition
Omfattar alla typer av batterier, både miljöfarliga och icke-miljöfarliga,
engångsbatterier, uppladdningsbara eller inbyggda.
Insamling
Från och med 2009 är det producentansvar på batterier. Det gäller
samtliga batterier, såväl lösa som inbyggda, miljöfarliga som ickemiljöfarliga. El-kretsen är det största
materialbolaget som hanterar batterier,
framför allt batterier mindre än 3 kg.
Blybatteriretur är ett annat materialbolag
som huvudsakligen hanterar blybatterier.
Småbatterier kan lämnas i batteriholkar eller
på återvinningscentralerna, medan större
batterier (över 3 kg), industribatterier eller
bilbatterier lämnas till verksamhetsutövare.
Bilbatterier tas även emot på
återvinningscentralerna.
Nuläge och omvärld 27 (65)
Behandling
Enligt den nya batteriförordningen får inga batterier deponeras.
Batterierna sorteras numera efter sitt kemiska innehåll. Alkaliska och
brunstensbatterier återvinns till 100 %. Småbatterier skickas till Finland
för återvinning. Miljöfarliga batterier handskas på olika sätt. Kadmium
från Ni-Cd batterier återanvänds i nya batterier, medan nicklet återvinns
till stålindustrin. Batterier med kvicksilver upparbetas för att kvicksilvret
ska kunna separeras och omhändertas till slutförvaring. Andra metaller
som kan finnas i batterier separeras för att kunna återvinnas. Blybatterier
skickas till återvinning för att bli nya blybatterier.
Mängder
Via återvinningscentralerna och batteriholkarna samlas 34 ton
småbatterier och 95 ton bilbatterier in. Med en genomsnittlig förbrukning
av småbatterier på 0,4 kg och en återvinningsgrad på 70 % så borde
ytterligare 9 ton samlas in via andra vägar i vår region. För blybatterier
finns inga siffror hur mycket som samlas in totalt i vår region.
Problem och framtida behov
Idag samlas batterier in via så kallade holkar i butiker. Insamlingssystemet
behöver ses över, från insamlingsplatser till finansiering.
Elektriska och elektroniska produkter
Definition
Elektriska och elektroniska produkter omfattar produkter som är
beroende av ström eller spänning, och som har vissa funktioner.
Exempelvis hushållsapparater, IT-utrustning, belysning, verktyg,
leksaker, automater, medicinteknisk och övervakningsutrusning.
Insamling
Producentansvaret för elektriska och elektroniska
produkter har funnits sedan 2005. El-kretsen
bildades redan 2001 med uppdrag från
producenterna att omhänderta uttjänta
elprodukter. El-kretsen är det materialbolag som
ansvarar för insamlingen av vitvaror, kyl och
frys, diverse elektronik, raka lysrör, lågenergioch glödlampor. Hushållen kan lämna sina uttjänta elprodukter till
återvinningscentralerna.
Behandling
Äldre kylar och frysars köldmedia och isolering kan innehålla freoner
som tas omhand. Metaller och plaster återvinns som råvara i nya
produkter. För elektronik och vitvaror så plockas miljöfarliga delar bort
så att metaller av olika slag kan återvinnas, tillsammans med en del
Nuläge och omvärld 28 (65)
plaster och glas. Övriga plaster och andra delar går till energiutvinning i
kraftvärmeverk. Lågenergilampor och lysrör innehåller kvicksilver som
omhändertas. Glaset renas och återvinns. Metaller och plaster
materialåtervinns och energiutvinns.
Mängder
Totalt samlades det in 2 935 ton elavfall i vår region 2009. 98,5 % av
detta samlades in via återvinningscentralerna.
Problem och framtida behov
Det finns behov av att kunna lämna sin småelektronik på fler platser än på
återvinningscentralerna. Fler insamlingssystem liknande batteriholkar?
Vem tar kostnaden för att öka tillgängligheten?
Bilar
Definition
Sedan 1998 har personbilar omfattats av producentansvar. Det innebär att
tillverkaren eller den som har fört in bilen i landet är skyldig att ta emot
den gratis, och se till att material och andra komponenter återanvänds
eller återvinns. Undantaget är om bilen saknar väsentliga delar som
katalysator, växellåda eller motor. Sedan 2007 omfattas även skrotbilar
av producentansvar.
Insamling
I huvudsak kompletta bilar kan lämnas till en auktoriserad
bilskrotningsfirma. I vår region finns det flera auktoriserade
bilskrotningsföretag. Bilproducenterna har bildat ett gemensamt
mottagningssystem för skrotbilar.
Övergivna skrotbilar på kommunal mark faller under kommunalt
renhållningsansvar, om skrotbilen bedöms utgöra en olägenhet. På
enskild mark eller tomtmark är det markägaren som ansvarar för att den
förvaras säkert ur miljösynpunkt. På allmän vägmark, dvs allmänna vägar
utanför tätort samt parkeringsfickor och rastplatser längs dessa, är
Vägverket ansvarig för skrotbilar. På övrig allmän mark är det
kommunen som beslutar om hämtning och skrotning av fordonsvrak.
Med fordonsvrak menas fordon som är i dåligt skick, övergivet samt har
ett mycket lågt värde.
Det är alltid ägaren av fordonen som ansvarar för sin egendom, och
kostnaden för flytten kan debiteras ägaren. Eventuell skrotningsersättning
tillfaller kommunen eller Transportstyrelsen. Däremot ska en ägare
beredas möjlighet att själva forsla bort sitt fordon. Har en ägare inte getts
denna möjlighet kan det leda till att ägaren har rätt till ersättning för sitt
fordon.
Nuläge och omvärld 29 (65)
Behandling
I dagsläget återvinns eller återanvänds 85 % av materialet i skrotbilarna.
Metallkomponenter som innehåller koppar, aluminium, magnesium och
bly återvinns, likaså glas och airbags. Plast plockas bort men återvinns
inte. Oljor tappas ur olika system i bilen och energiutnyttjas. Bromsoljor,
spolarvätska och kylarvätska återvinns medan vissa köldmedier och
oljefilter destrueras. Katalysatorer och batterier återvinns.
Funktionsdugliga reservdelar tas till vara och säljs.
Mängder
Okänt hur stor mängd skrotbilar som hanteras i vår region.
Problem och framtida behov
Övergivna skrotbilar ingår i det kommunala ansvaret men hur ska
omhändertagandet finansieras?
Läkemedel
Definition
Sedan december 2009 är det producentansvar på läkemedel.
Producentansvaret omfattar inte farligt avfall som kommer från
hushållen, vilket innebär att cytostatika och cytotoxiska läkemedel
fortfarande omfattas av det kommunala ansvaret.
Insamling
Producentansvaret innebär att apoteksbolagen är skyldiga att ta emot
läkemedelsavfall och att det transporteras bort på ett hälso- och
miljömässigt godtagbart sätt. Producenterna är också skyldiga att
informera om möjligheten att lämna tillbaka läkemedelsavfall till
apoteksbolagen. Läkemedel som är farligt avfall ska fortfarande samlas
in via kommunens försorg. Kasserade kanyler kan som tidigare samlas in
genom de olika apoteksbolagen efter avtal med kommunen.
Behandling
Insamlat läkemedelsavfall destrueras.
Mängder
Okänt hur stora mängder läkemedelsavfall som hanteras i regionen.
Problem och framtida behov
Det har identifierats ett flertal problem och behov av förändringar i
hanteringen av läkemedel:
Är antalet platser att få lämna sitt läkemedelsavfall tillräckligt?
Är informationen till konsumenterna om hur de ska hantera sitt
läkemedelsavfall tillräcklig?
Nuläge och omvärld 30 (65)
Den fortsatta hanteringen av kasserade kanyler måste klargöras.
3.4 Avfall från kommunala verksamheter
Slam från avloppsreningsverk
Gästrike Vatten
I regionen finns ett antal reningsverk där slammet avskiljs från det
inkommande spillvatten. Slammet separeras och förtjockas under
reningsverksprocessen. Inom Gävle kommun finns tre verk där slammet
måste hanteras separat, i Hofors kommun samlas allt till ett verk, i
Ockelbo kommun samlas allt till ett verk och i Älvkarleby kommun till
ett verk.
I Gävle som enda verk (Duvbacken) rötas slammet och rötgasen
användes i dagsläget till att värma anläggningen, samt att producera
intern elenergi. Efter rötning och avvattning transporteras slammet till
Forsbacka liksom slammet från i huvudsak samtliga övriga anläggningar
för att utgöra en del i den anläggningsjord som produceras där och som
bl.a. användes till täckjord vid bl.a. Forsbackatippen. I slammet från
Duvbacken är halterna av koppar och zink för höga för annan användning
i dagsläget.
Slammet från verket i Skutskär transporteras till Dragmossen för
tillverkning av anläggningsjord och täckning av tipp.
Volymer och belastningsmässiga data från de olika anläggningarna
redovisas i årliga miljörapporter för respektive verk. Huvudsakliga data i
nedanstående tabell.
Namn
Totalt ton
TS
Slam från externa anläggningar ton
TS
Duvbacken
≈1 300
Varav ≈10 ton TS från Hedesunda när
slambädd är full
Hedesunda
≈30
Norrsundet
≈120
Hofors
≈280
Inkl. slam från Torsåker och Bodås
Ockelbo
≈150
Varav ≈50 ton TS från enskilda
brunnar, Jädraås, Lingbo och Åmot
Älvkarleby
≈190
Totalt Gästrike
Vatten
≈2 100
Sandviken Energi
Samtliga reningsverk i kommunen kör sitt slam till Hedåsens
avloppsreningsverk i Sandviken för rötning. Under sommarhalvåret kör
Nuläge och omvärld 31 (65)
dock Storviks avloppsreningsverk ut en större del av slammet på
vassbäddar. Mängden slam från de övriga avloppsverk i kommunen som
förs till Hedåsens för rötning under 2009 uppgick till 8 153 m3 med en
uppskattad TS-halt på 2,5 %. Slammängden från de externa
reningsverken mäts då slambilen pumpar i det i reningsverken. Enskilda
slamavskiljare töms inte längre på nätet.
Den totala mängden rötat slam från samtliga avloppsreningsverk i
Sandvikens kommun uppgick 2009 till 3 683 ton med en TS-halt på ca
22 %. Det rötade slammet körs till EcoNova i Älvkarleby och
komposteras.
Mängden grovrens från Hedåsens reningsverk beräknas genom antalet
tömda dumperlådor till Forsbackatippen och uppgick under 2009 till ca
43 ton. Sanden återanvänds i verksamheten.
Sand från gatusopning
Sand som sopas upp från gator tas om hand för återvinning. I Sandvikens
kommun så läggs det ut omkring 1 100-1 200 ton sandningssand per
vinter. Av detta sopas ca 800 ton upp igen. Detta transporterades under
2009 till Skanska asfaltverk för at återanvändas i ny asfalt. Den mängd
rännstensrens som uppkommer behandlas olika beroende på varifrån
renset kommer. Rens från ytterområdena läggs på egen tipp medan rens
från innerområdena transporteras till Forsbacka avfallsanläggning för
destruktion. Den fortsatta hanteringen är under upphandling.
3.5 Övrigt avfall från industrier och verksamheter
Då verksamhetsavfall inte omfattas av kommunalt ansvar saknas en
heltäckande statistik för dessa typer av avfall. Verksamhetsavfallet kan
antingen omhändertas regionalt eller så transporteras det till anläggningar
utanför vår region.
Regionen domineras av två olika typer av industrier, stålindustrin och
pappersindustrin. Båda ger upphov tillstora mängder avfall.
Avfall från stålindustrin deponerades i stor utsträckning tidigare. Idag
arbetar företagen med att försöka minska deponeringen genom att hitta
olika sätt att både minska uppkomsten av avfall men också genom att se
på avfallet som en restprodukt som kan ha andra användningsområden.
Ovako i Hofors är ett bra exempel på hur produktionsprocesser kan
förändras för att i stället för avfall generera restprodukter som kan
användas som råvara för andra industriers framställning av olika stål och
asfaltsprodukter med mera. Vanligt förekommande avfall från
stålindustrin är slagg men även slam, glödskal, slipmull och spån.
Avfall från pappersindustrin består till stor del av returfibrer, olika slam
och bark. Exempel på avfall som går till deponi är grönlutslam, kalkgrus
och spillkalk. Även pappersindustrin jobbar med att förändra sina
Nuläge och omvärld 32 (65)
processer så att så mycket som möjligt går tillbaka i processen. En del
material som uppstår i processen kan komposteras, som barkslam.
Flera av de största industrierna, t ex Korsnäs, har egna deponier som tar
emot deras egna avfall. För andra verksamheter levereras avfallet till
exempel till Forsbacka avfallsanläggning. Under 2008 stod det
kommunala hushållsavfallet och avfall från behandling av kommunalt
avloppsslam för ca 40 % av de mottagna mängderna på anläggningen. Av
det övriga avfallet som behandlas eller bortskaffas på anläggningen är
andelen bygg- och rivningsavfall störst med 20 %. Resterande avfall som
hanteras är branschspecifikt industriavfall som fiber- och hydroxidslam,
flusspat och kaolinlera, övrigt industriavfall som plaster, metaller, trä och
utsorterat brännbart avfall, avfall från energiutvinning som flygaska och
slagg samt övrigt avfall som oljeavfall, impregnerat trä och förorenade
jordmassor.
Nuläge och omvärld 33 (65)
4 Ekonomi
Avfallsekonomin ska fungera tillsammans med det övergripande målet
hållbar utveckling. Nedan följer en översikt över dagens avfallsekonomi
och en beskrivning över hur det används i Gästrike Återvinnares
miljöarbete.
4.1 Förr och nu
Fokus för avfallshanteringen har förändrats under de två senaste
decennierna. Tidigare låg fokus på att bli av med avfallet och på
hygieniska aspekter. Idag ligger fokus i större utsträckning på
miljöhänsyn och effektivt resursutnyttjande. Denna ökade komplexitet
medför ökade kostnader för hanteringen.
Under de senaste åren har kostnaderna för avfallshanteringen ökat bland
annat på grund av:
mer komplicerad hantering av avfall med ökad sortering och specialiserad
behandling,
skatt på avfall som deponeras,
skatt på avfall som förbränns samt
ökad allmän kostnadsnivå i samhället.
4.2 Principer och övergripande mål inom avfallsekonomin
Avfallsekonomin styrs av uppsatta miljömål. Relevanta principer för
avfallsekonomin är:
Hållbar utveckling. Grundprincipen för att utvecklingen ska anses hållbar är
att kommande generationer inte ska få försämrade möjligheter att
tillgodose sina behov.
Förorenaren betalar. Denna princip innebär att man själv ska stå för de
miljökostnader man orsakar.
Avfallshierarkin. Den innebär att avfallet ska hanteras så miljöanpassat
som möjligt. Det miljömässigt bästa alternativet är att avfallets mängd ska
minimeras. Har avfallet väl uppstått bör det återanvändas. Därefter är det
miljöbästa alternativet om avfallet återvinns för att sedan följas av
energiutvinning. Deponering ska vara sista alternativ.
Ovanstående principer innebär att de olika sätten att behandla avfallet ska
ha en miljöekonomisk koppling. Avfallsavgifterna bör spegla att de
miljösämsta alternativen har de högsta miljökostnaderna. På det sättet
skapas en miljöstyrande taxa. De ekonomiska styrmedlen och målen
måste stå i god relation till varandra om miljömålen i denna
renhållningsordning ska kunna nås.
Nuläge och omvärld 34 (65)
4.3 Ekonomiska styrmedel för att nå målen
Förutom administrativa styrmedel i form av lagar och förordningar och
informativa/kommunikativa styrmedel finns det ett antal ekonomiska
styrmedel att tillgå för att nå de uppsatta målen. De vanligast
förekommande i avfallssammanhang är:
skatter
miljöavgifter
panter
differentierade taxor.
De ekonomiska styrmedlen har sin grund i miljöbalken och
kommunallagen.
Skatt
Skatt som miljöstyrning inom avfallsområdet är en relativt ny företeelse.
Skatt på avfall som deponeras infördes år 2000. Syftet med deponiskatten
har varit att minimera deponering som behandlingsmetod. Denna skatt
har varit synnerligen effektiv som styrmedel. Mängden hushållsavfall
som deponeras har minskat med mer än 80 % under de senaste tio åren,
visar statistik från branschorganisationen Avfall Sverige för åren 1998 –
2008.
I juli år 2006 infördes skatt på hushållsavfall som skickas till
förbränning. Syftet med skatten var att stimulera till ökad återanvändning
och materialåtervinning av avfall. Skattebeloppet per ton avfall beror på
om anläggningen producerar el och hur effektivt den i så fall produceras.
Riksdagen har beslutat att denna skatt ska tas bort från och med
1 september år 2010, eftersom skatten inte har kunnat konstrueras så att
den fått några mätbara miljöeffekter.
Avfallshanteringen påverkas även av skatt på utsläpp av koldioxid från
fossila bränslen. Regeringen har föreslagit att denna skatt ska höjas med
1 öre per kilo koldioxid för att kompensera skattebortfallet när skatten tas
bort på avfall som förbränns, se ovan.
Miljöavgifter
Miljöavgifter och subventioner används i första hand för att korrigera
externa effekter. Som exempel kan man ta en verksamhet som smutsar
ned i naturen. Genom en miljöavgift fördyras verksamheten. Det nya,
högre priset avspeglar de samhällsekonomiska effekterna,
miljökostnaderna, bättre än det gamla priset. Man kan också säga att
staten går in och agerar ägare av till exempel frisk luft och rent vatten.
Inom avfallsområdet är de vanligaste miljöavgifterna
förpackningsavgifter och bilskrotningspremier. Producenterna bestämmer
själva hur stor avgiften på produkterna, t.ex. förpackningar, ska vara.
Nuläge och omvärld 35 (65)
Bilskrotningspremier beslutas av staten. Inom VA finns särskilda
reningsavgifter för att stimulera separat omhändertagande av flytande
biologiskt avfall, alternativt att behandlas vid reningsverken till
självkostnadspris.
Panter
Pantsystemet har tidigare varit det vanligaste ekonomiska styrmedlet på
avfallsområdet. I Sverige finns en lång tradition av pantsystem. Idag är
det fortfarande ganska vanligt, men huvudsakligen på avfall som
omfattas av lagen om producentansvar för förpackningar.
Differentierade taxor
Ekonomisk styrning i form av differentierade taxor är den styrform som
vunnit mest mark i Sverige under senare år. Differentieringen syftar till
att skapa ytterligare ett incitament för kunderna att hantera sitt avfall på
ett så miljömässigt bra sätt som möjligt. I arbetet med målet att minska
mängden osorterat avfall är differentierade taxor ett viktigt instrument.
En differentiering av renhållningstaxorna är också en viktig del i den
pedagogiska kommunikationen kring miljönytta. Differentieringen i sig
är bärare av miljöpedagogiska signaler. Det blir synligt för var och en att
ett mer miljöanpassat agerande är bättre för samhällsekonomin, något
som avspeglar sig direkt i den egna plånboken.
I arbetet med differentiering av renhållningstaxor är det viktigt att ha med
några grundläggande principer. Differentieringen ska ha en miljömässig
grund. Vidare måste en differentiering av taxan vara reell, d.v.s.
alternativen som differentieras måste vara ekonomiskt möjliga för
kunden. Dramatiska skillnader i taxenivåerna stimulerar en ekonomisk
suboptimering där det individuellt rationella inte leder till ökad
miljönytta. För små skillnader leder å andra sidan inte till avsedd
miljönytta.
Viktigt att komma ihåg är också att en differentierad taxa inte fungerar
som enskild företeelse. Den måste kombineras med att kunderna får
möjlighet att agera i enlighet med de uppsatta målen och med de signaler
som differentieringen bär med sig. Den måste också kombineras med en
seriös kommunikation där syftet med den ekonomiska miljöstyrningen
klargörs på ett tydligt sätt.
Differentiering av taxor har dock inte samma styrande effekt på alla
kunder. Boendeformer, inkomstnivåer och praktiska möjligheter är
avgörande för vilken effekt differentieringen bär med sig.
Lagstöd för kommunens avfallstaxa
Avfallsekonomin regleras i miljöbalken och knyter an till de lagar som
reglerar avfallshanteringen:
Nuläge och omvärld 36 (65)
Miljöbalken 27 kap. § 4–7 Renhållningsavgift. Här beskrivs
renhållningsavgiften, periodiska avgifter och självkostnadsprincipen. Den
sistnämnda principen är viktig i avfallssammanhang. Verksamheten ska
inte bedrivas i vinstsyfte och får således heller inte generera något
överskott. Här regleras också att renhållningsavgiften ska antas av
kommunfullmäktige samt bestämmelserna kring producentavgifter.
I 5 § finns den skrivning som möjliggör en miljöstyrning av
renhållningsavgiften i form av differentierade taxor. I andra stycket står det
”Avgiften får tas ut på ett sådant sätt att återanvändning, återvinning eller
annan miljöanpassad avfallshantering främjas”. I praktiken innebär detta att
självkostnadsprincipen inte behöver följas när det gäller enskilda
avfallsslag eller tjänster. Miljömålen är istället de övergripande.
Likställighetsprincipen från kommunallagen gäller av praxis. Det innebär att
alla kommuninnevånarna är likställda när det gäller rättigheter och
skyldigheter, samma avgift ska tas ut för samma prestation. I praktiken
betyder det till exempel att ett villahushåll som ligger långt ut på landet ska
betala samma avgift som ett villahushåll i tätort trots betydligt längre
transporter.
4.4 Avfallstaxan i Gävle, Hofors, Ockelbo, Sandviken och
Älvkarleby
Avfallstaxan bekostar flera olika tjänster:
Hämtning av hushållssopor, från eget kärl eller gemensamt
soprum/hämtställe. Hushållssoporna körs sedan till förbränning eller
kompostering.
Behandling av hushållssopor, det vill säga förbränning eller kompostering.
Bemannade återvinningscentraler som tar emot farligt avfall, grovavfall,
batterier, kylar, frysar och elavfall. I regionen finns 13 bemannade
återvinningscentraler.
Kommunikation. Kommunikationsenheten planerar för information, svarar
på frågor, gör trycksaker bland annat broschyren Ren Information som
delas ut till alla hushåll, tar emot studiebesök och kommunicerar via
webben. En avfallspedagog arbetar ute på skolorna.
Planering. Ta fram avfallsplan, föreskrifter och taxesystem och följa upp
dessa. Utredningar, upphandlingar och kvalitetsarbete.
Kundservice, bland annat fakturering och handläggning av ärenden.
Avfallstaxan bekostar däremot inte insamling av tidningar och
förpackningar via återvinningsstationer. Dessa bekostas av
producenterna.
Grundavgift och hämtningsavgift
Avgiften för hushållsavfall består av två delar: grundavgift och
hämtningsavgift.
Nuläge och omvärld 37 (65)
Grundavgift
Grundavgiften är kopplad till boendeform och ska betalas av alla.
Grundavgiften kan i delas in i administrativa kostnader och
servicekostnader. Bland de administrativa kostnaderna finns till exempel
avfallsplanering, utvecklingsarbete, arbete med miljöledningssystem,
kvalitet och uppföljning samt allt som har med kundkontakter att göra
som till exempel kundsystem, fakturering och information till kunder. De
administrativt relaterade kostnaderna nyttjas av samtliga kunder.
Lite annorlunda är det med servicekostnaderna i grundavgiften. Ganska
stor del av dessa kostnader är från insamling och behandling av
hushållens grovavfall och farliga avfall. Här återfinns till exempel
kostnader för de bemannade återvinningscentralerna som tar emot
grovavfall och farligt avfall. Genomgående använder hushåll i villor
servicerelaterade tjänster i högre grad än hushåll i lägenheter.
Kommersiella verksamheter använder serviceavgiftsrelaterade tjänster i
låg grad.
Storleken på grundavgiften är bland annat beroende av den interna
organisationen och administrationen, men framför allt styrs den av vilken
servicenivå kommuninnevånarna ges när det gäller möjligheter att bli av
med grovavfall och farligt avfall.
En annan del i grundavgiften är kostnaderna för behandling av hushållens
farliga avfall. Identifiering och behandling av detta avfall är mycket dyrt.
Miljömålet är naturligtvis att samla in så mycket farligt avfall som
möjligt så att det kan omhändertas på ett så miljöriktigt sätt som möjligt.
Paradoxen i detta mål är att ju mer som samlas in och därmed skyddar
miljön, desto högre kostnader fås.
I grundavgiften ingår:
bemannade återvinningscentraler för sorterade grovavfall
och farligt avfall
kundtjänst
kommunikation
fakturering
avfallsplanering.
Hämtningsavgift
Hämtningsavgiften för hushållsavfall beror på vilken storlek kunden har
på sitt kärl eller sin container och hur ofta tömning sker.
Nuläge och omvärld 38 (65)
I hämtningsavgiften återfinns allt som har med insamling och behandling
av behandling av hushållsavfall att göra. Här finns kostnader för transport
av avfall, fordon, löner för hämtningspersonal och så vidare.
Här återfinns också till exempel kostnader för drift av deponerings- och
komposteringsanläggningar. Går
avfallet till förbränning ska både
förbränningskostnad och transporter
finnas med här. Avfallsskatter
räknas också hit.
Här finns en möjlighet till
differentiering av taxan. Kunden
kan till exempel ges möjlighet att
påverka sin renhållningstaxa genom
val av behållarstorlek,
hämtningsfrekvens eller genom att
gå ihop med grannar i en
gemensamhetslösning.
Differentiering av
insamlingsavgifterna innebär att
taxan styr mot bättre sortering och
ökad återvinning i enlighet med återvinningshierarkin (se ovan Principer
och övergripande mål inom avfallsekonomin). Det kan till exempel
tillämpas så att avgifterna för osorterat avfall höjs kraftigt medan den
istället sänks för utsorterade avfallsfraktioner och behandling av farligt
avfall. Kunden kan härigenom påverka sin renhållningstaxa genom att
minimera mängden osorterat avfall.
I hämtningsavgiften ingår:
hämtning av hushållsavfall, det vill säga tömning av kärl eller container,
transporter till behandling,
behandling det vill säga förbränning av kärl- och säckavfall samt
kompostering av matavfall.
Tre abonnemang
Fastighetsägare kan 2010 välja mellan tre abonnemang för sina
hushållssopor beroende på hur man väljer att hantera sitt matavfall:
hemkompost, centralkompost eller blandade hushållssopor.
Hemkompost innebär att hushållet själv komposterar sitt matavfall i egen
kompost, och lägger sina brännbara hushållssopor i en vanlig soppåse.
Centralkompost innebär att hushållet lägger sitt matavfall i särskilda
papperspåsar och sina brännbara hushållssopor i en vanlig soppåse.
Nuläge och omvärld 39 (65)
Blandade hushållssopor innebär att hushållet lägger matavfall och andra
hushållssopor i samma soppåse. Man kan alltså välja om man vill sortera
sitt matavfall eller inte.
Den som väljer att hemkompostera betalar den lägsta avgiften och den
som väljer att inte sortera sitt matavfall alls får en betydligt högre avgift.
Sina tidningar och förpackningar ska hushållen lämna till återvinning
oavsett vilket abonnemang man har valt.
Billigare för den som sorterar och slänger lite
Det finns olika kärlstorlekar och olika hämtningsintervaller. Det blir en
lägre kostnad för den som har mindre kärl, och hämtning mer sällan.
Prisexempel för aktuell taxa finns i Bilaga 6 Uppföljning av avfallsplan
2003-2010.
Jämförelser med övriga Sverige
Det är svårt att jämföra taxenivåer mellan olika kommuner. Den
vanligaste orsaken till att det är att servicenivån skiljer sig åt i olika
kommuner. Det är ofta skillnader som olika behållarstorlekar, olika
hämtningsfrekvenser, service kring grovsopshantering, hänsyn till
arbetsmiljö, kvalitet på informationsarbetet samt sist men inte minst,
skillnader mellan kommunernas storlek och geografiska förutsättningar.
En del kommuner har långa transportavstånd och därmed större
transportkostnader än kommuner med korta avstånd, och olika
kommuner har olika kostnader för behandling av avfallet.
Nuläge och omvärld 40 (65)
5 Anläggningar för hantering av avfall från
Gästrike Återvinnares region
Runt om i Gästrikland och Älvkarleby kommun finns ett flertal
kommunala och privata anläggningar som hanterar avfall. Det är
anläggningar för deponering, förbränning, annan behandling och
mottagning, mellanlagring, sortering eller omlastning av avfall. I detta
avsnitt beskrivs kortfattat de största eller viktigaste anläggningarna,
medan övriga anläggningar listas i Bilaga 5 Deponier och anläggningar.
5.1 Översiktlig beskrivning
Inom Gävle, Hofors, Ockelbo, Sandviken och Älvkarleby kommun finns
32 tillståndspliktiga och 40 anmälningspliktiga avfallsanläggningar. Av
dessa drivs 13 anläggningar på uppdrag av Gästrike Återvinnare.
Det finns ingen anläggning för förbränning av avfall i regionen. Det
innebär att Gästrike Återvinnare är beroende av anläggningar utanför
regionen för upphandling av förbränning av brännbart hushållsavfall.
Matavfall behandlas biologiskt i anläggning inom regionen som drivs av
entreprenör på uppdrag av Gästrike Återvinnare.
De största/viktigaste anläggningarna i regionen är följande:
Forsbacka avfallsanläggning
Verksamheten vid Forsbacka avfallsanläggning startade på 70-talet med
en deponi. Numera återvinns huvuddelen av avfallet, och mindre än 10 %
deponeras. Gästrike Avfallshantering AB bedriver idag verksamhet med
sortering, omlastning, behandling och deponering av avfall. Vid
anläggningen utförs omlastning av hushållsavfall, sortering och
krossning av industriavfall och grovavfall från hushåll, lagring av ickefarligt avfall, producentansvarsmaterial, kylmöbler, järnskrot mm. Farligt
avfall mellanlagras och impregnerat trä krossas innan det transporteras
bort för energiutvinning.
Avloppsslam, latrin och liknande avfall komposteras. Slam med hög
vattenhalt avvattnas innan kompostering. Förorenad jord behandlas
biologiskt med sk. Biosan-behandling som innebär att mikroorganismer
bryter ner föroreningar som olja och PAH. Inom anläggningen kremeras
döda sällskapsdjur.
Träavfall, rent trä med mera lagras och flisas på separat yta innan det
transporteras vidare till förbränning med energiutvinning.
På anläggningen finns en återvinningscentral där hushållen lämnar
utsorterat avfall och farligt avfall.
Nuläge och omvärld 41 (65)
Deponering sker av icke-farligt avfall och farligt avfall. En ny deponi har
anlagts som uppfyller de nya EU-kraven på bottentätning och geologisk
barriär.
Ett nytt tillstånd från miljödomstolen 2009 innebär utökade möjligheter
att behandla avfall och återvinningsmaterial på anläggningen. Större
mängder avfall och fler typer av avfall kan mottas och behandlas, som
exempelvis förorenade jordmassor och farligt avfall.
I framtiden kommer bland annat möjligheter till termisk behandling och
jordtvätt samt stabilisering inför deponering av farligt avfall ses som
betydande behandlingsmetoder. Utökade metoder att omhänderta
organiskt avfall, såsom rötning ligger i linje med nationella och
Europeiska mål och kan utföras på anläggningen.
Inom området samlas lakvatten upp och behandlas lokalt i en
reningsanläggning. Den består av luftningsmagasin, filtrering och
våtmark för att därefter ledas vidare ut i en bäck. Deponigas samlas upp
och utnyttjas för el- och värmeproduktion.
Mullbacka kompostanläggning
Mullbacka kompostanläggning stod färdig 2008. Anläggningen är
utformad så att komposteringen sker i slutna tunnlar.
Komposteringsprocessen kan sedan styras och övervakas med hjälp av
datorprogram så att syre- och vattentillförsel blir optimal. Det här leder
till att komposten avger mindre växthusgaser, mindre lukt och ger en
kortare komposteringstid
Nuläge och omvärld 42 (65)
Anläggningen hanterar allt matavfall inomhus. Matavfall lämnas av
bilarna i en mottagningshall inomhus där en kvalitetskontroll genomförs
och synliga plastpåsar tas bort. Därefter finfördelas materialet innan det
blandas med strukturmaterial som trädgårdsavfall och material från aktiv
kompost. Därefter läggs det in i tunnlarna. I tunnlarna tillsätts vatten och
balanseras med tillsatt luft. Komposten vänds genom att lyftas ur en
tunnel och vänds in i en ny. Detta sker två gånger.
Under komposteringen höjs temperaturen i materialet till minst 60° C för
att sjukdomsalstrande bakterier och virus ska dö. Luften från tunnlarna
renas i en ammoniakscrubber och leds därefter genom ett biofilter för att
ta bort lukter. Luften passerar en värmeväxlare så att den kalla friskluften
värms upp av den utgående luften. Anläggningen är helt självförsörjande
på värme. Överskottsvatten som bildas i processen eller regnvatten
skickas till Forsbacka avfallsanläggning för behandling i deras
lakvattendamm innan det mynnar ut i vattendrag.
Efter komposteringen inomhus sker en eftermognad utomhus i 4-6
månader. En stabil produkt bildas som sedan kan användas som
jordförbättringsmedel på åkermark eller i rabatter.
Dewatech
Sedan början av 1990-talet har Dewatech AB i Gävle tagit emot och
behandlat avvattnat slam och oljehaltigt avfall. Det avvattnade slammet
behandlas biologiskt genom kompostering. Komposteringen sker i stukor
utomhus, efter att materialet har blandats med hästgödsel och park- och
trädgårdsavfall. Efter komposteringen kan materialet användas som
jordförbättringsmedel.
Dewatech behandlar även förorenade oljor och emulsioner.
Föroreningarna består av grus, vatten, jord, avfall med mera. Reningen
går till genom att oljan separeras från föroreningen med olika metoder
som gravimetrisk avskiljning, uppvärmning, mekanisk filtrering och
ultrafiltrering. Den återvunna oljan kan antingen bli brännolja eller
motorolja.
Oljehaltigt avfallsvatten renas också vid anläggningen. Efter
slamseparering pumpas den fria oljan bort, och det kvarvarande vattnet
behandlas med olika tekniker beroende på förorening. Det kan vara
ultrafiltrering som används vid rening från emulsioner och
suspenderande ämnen, selektivjonbyte som passar vid rening av
tungmetaller eller indunstning som används för till exempel rena vatten
från salter.
Johannes biokraftvärmeanläggning
Anläggningen är ett biobränslebaserat kraftvärmeverk placerat väster om
Gävle och som ägs av Gävle Kraftvärme AB. Huvudsakligt bränsle är
bark och returflis. Returfliset är flisat träavfall som samlas in via
Nuläge och omvärld 43 (65)
återvinningscentralerna och som sorteras ut från verksamhetsavfallet vid
Forsbacka avfallsanläggning. Barken är en restprodukt från
pappersmassetillverkningen i Skutskär.
Pannan är en ångpanna, klassad som en samförbränningspanna. Pannan
är en del i Gävles fjärrvärmesystem. Anläggningen har
rökgaskondensering som renar utsläppen till luft. Den ger även ett bidrag
till den producerade värmeenergin.
Under 2009 togs det emot 73 900 ton bark, 58 800 ton flis och grot och
29 200 ton returflis på Johannes kraftvärmeverk. Totalt nyttiggjordes 406
GWh värmeenergi under 2009. Förbränningen ger upphov till aska.
Flygaskan som uppkommer används som täckmaterial till en deponi hos
Stora Enso, och bottenaskan används som konstruktionsmaterial på
Forsbacka avfallsanläggning.
Sörby Urfjäll återvinningscentral
Återvinningscentralen på Sörby
Urfjäll i Gävle har funnits sedan
1997. Det är den största i regionen
och 2009 tog den emot nästan
163 000 besökare. Vid
återvinningscentralen tas hushållens
grovavfall emot. Avfallet sorteras
av besökarna i olika fraktioner efter
den behandling som krävs av
avfallet. Det finns möjlighet att
lämna avfall som faller under
producentansvar.
Återvinningscentralerna är
huvudsaklig mottagningsplats för
hushållens elavfall som kylar, frysar
och andra vitvaror. Även tidningar
och förpackningar tas emot på centralen, och hushållen kan också lämnas
sitt farliga avfall där. Verksamheter har också möjlighet att lämna sitt
grovavfall på återvinningscentralen under förutsättning att de har ett
återvinningskort.
Runt om i regionen finns det ytterligare 12 återvinningscentraler.
Nuläge och omvärld 44 (65)
6 Nuvarande och framtida
avsättningsmarknad för producerade
nyttigheter
6.1 Kompostjord
Gästrike Återvinnare behandlar matavfall genom kompostering i en
anläggning i Forsbacka väster om Gävle. Vid kompostanläggningen
tillverkas kompostjord som säljs till privatpersoner och företag.
Kompostjordens innehåll av exempelvis tungmetaller kontrolleras och
håller sig inom de låga nivåer som förutsätts vid t ex en certifiering av
komposten. I och med att marknaden för lokalt producerade varor växer
sig allt starkare ser Gästrike Återvinnare goda möjligheter för ett fortsatt
starkt intresse för kompostjord. Kritik förekommer dock angående
försäljningen som sägs konkurrera med mindre företag i regionen.
Försäljningen av
kompostjord är ett
viktigt led i
kvalitetssäkringen av
kompostjord. Genom
att synliggöra den fina
slutprodukten kan
hushållen motiveras
till fortsatt god och
noggrann sortering av
sina matrester. Det
ekonomiska värdet för
Gästrike Återvinnare
är litet.
Jordförsäljningen ska
stå för sina egna kostnader.
En provodling pågår där den färdiga råkomposten och det näringsrika
processvattnet som bildas i kompostanläggningen används på
jordbruksmark. Försöket ska ge svar på både den praktiska hanteringen
av produkterna samt dess gödselverkan i jämförelse med handelsgödsel.
Målet med insamlingen av komposterbart är att återföra den färdiga
komposten till jordbruket.
Analys av förutsättningarna för Gästrike Återvinnare att delta i en
produktion av biogas pågår. I förlängningen ser förbundet möjligheter att
i regionen producera både biogas och jordförbättringsmedel till
jordbruket. Den framtida avsättningen för det behandlade matavfallet ser
därför god ut.
Nuläge och omvärld 45 (65)
Hantering av biologiskt avfall är ett prioriterat område inom EU:s sjätte
miljöhandlingsprogram. Inom EU har medlemsländerna mycket olika
strategier för hanteringen av biologiskt avfall. Sverige har goda
erfarenheter av styrmedel för biologiskt avfall.
6.2 El och fjärrvärme
I Sverige genereras runt 515 kg hushållsavfall per person och år, vilket
kan jämföras med Danmarks 800 kg hushållsavfall per person. I Gästrike
Återvinnares region går det brännbara hushållsavfallet för närvarande till
Sundsvall och Borlänge där det förbränns och blir både fjärrvärme och el.
Debatt och diskussion har tidigare förts kring behovet av en
förbränningsanläggning i regionen. Beslutet blev att inte bygga en
avfallsförbränningsanläggning i Gävle.
Behovet av förbränningskapacitet hänger samman med konjunkturläget.
Under högkonjunktur är konsumtionen hög och då stiger även mängden
avfall. Under lågkonjunktur sjunker konsumtionen och därmed även
avfallsmängderna. Förbränningsanläggningarna har under
lågkonjunkturen våren 2009 haft betydligt mindre mängd avfall att
förbränna. Import av avfall förekommer för att täcka upp den sviktande
nationella marknaden.
EU:s sjätte miljöhandlingsprogram syftar bland annat till att bryta
kopplingen mellan avfallsgenerering och ekonomisk tillväxt. Det finns
indikatorer på att så har börjat ske då det kommunala avfallet minskade i
Tyskland och Nederländerna under 1990-talet. Trots detta så är tillväxten
inom EU fortfarande starkt förknippad med ökande avfallsmängder.
Fram till 2015 räknar fjärrvärmebranschen med att de dominerande
bränslena kommer att vara biobränsle och avfall för produktion av
kraftvärme.7 I dagsläget importeras avfall till svenska
fjärrvärmeanläggningar8. Avsättningen för brännbart avfall ser därför god
ut även på sikt.
6.3 Återvinning – ny råvara
Marknaden för återvunnen råvara bedöms som god. Incitamenten för
återvinning och användning av återvunnen råvara är starka. EU:s
avfallshierarki anger att det är bättre att materialåtervinna än att
förbränna eller lägga på deponi. I Sverige pågår en översyn av
avfallsreglerna som kan ge en starkare styrning mot avfallstrappan. Allt
större fokus läggs på att spara på jordens resurser och hitta en hållbar
samhällsutveckling. Återvinning är en del av den lösningen. Utöver det
minskar energiåtgången och utsläppen av koldioxid vid återvinning.
7
8
Elforsk, 2005. Kraftvärme i framtiden.
Svensk Fjärrvärme, 2009. Fjärrvärmen fortsätter växa. Fjärrvärme 2015 – branschprognos.
Nuläge och omvärld 46 (65)
Enligt en rapport framtagen på uppdrag av Återvinningsindustrierna9
finns en potential för ökad materialåtervinning i framtiden. Hur många
kilogram varje medborgare sorterar till återvinning skiljer sig åt över
landet. Skillnaden mellan de som sorterar mest och de som sorterar minst
är stor, vilket indikerar att det finns möjlighet för fler att sortera mer.
Med dagens återvinning av material undviks 6,2 miljoner ton
koldioxidutsläpp varje år jämfört med om tillverkningen skett från
motsvarande jungfrulig råvara och om avfallet istället skulle ha förbränts
och lagts på deponi.9
Varje år återvinns över fyra miljoner ton plast, papper, metaller och glas
– det motsvarar ungefär ett halvt ton per person.
Hushållen sorterar idag förpackningar till återvinning. Materialet i
förpackningarna blir råvara till nya produkter. Förpackningsinsamlingen
har funnits sedan 1994 och är nu under
utredning då systemet är ifrågasatt från både
kommuner och medborgare. Många
efterfrågar en sortering i materialslag istället
för förpackningar. För att produkter av olika
slag ska kunna återvinnas behöver
producenterna anpassa tillverkningen
därefter. Naturvårdsverket har genomfört en
utredning om hur ett system för den typen av
utsortering skulle kunna se ut och vad det
skulle få för konsekvenser för miljön,
ekonomin och hushållen.
På återvinningscentralerna förändras över tid
sorteringen och behandlingen av avfallet.
Möjligheten att återvinna nya material styrs
av teknisk utveckling och efterfrågan på
materialet. Efterfrågan är i sin tur beroende av kostnaderna för att
använda återvunnen råvara jämfört med jungfrulig råvara. Styrmedel
initierade från till exempel EU eller den svenska regeringen kan därför få
stor genomslagskraft.
Gips som tidigare lades på deponi är nu möjlig att återvinna. Detta sker
bl.a. vid en anläggning i Bålsta. Hårda plastprodukter som leksaker,
trädgårdsmöbler och dylikt samlas på försök in till återvinning i vissa
kommuner. Det finns mottagare av plasten men den är skrymmande och
kostsam att transportera.
9
Återvinningsindustrierna, april 2007. Återvunnen råvara – en god affär för klimatet.
Nuläge och omvärld 47 (65)
7 Trender, konjunktur och global utveckling
Gästrike Återvinnares omvärldsanalys10 visar att samhällsutvecklingen
fram till 2020 kommer att styras av två huvudfaktorer:
1. Den ekonomiska utvecklingen i hela samhället. Det är tillväxten i
ekonomin som skapar möjligheter och om den skulle bli fortsatt låg ger
det begränsningar.
2. Värderingsutvecklingen som till stor del styr hur samhällsresurserna
kommer att användas.
Den ekonomiska utvecklingen påverkar också avfallsproduktionen. De
hanteringssystem som används bör kunna anpassas för ökande eller
minskande avfallsmängder.
7.1 Samhällsutveckling
Trots dystra ekonomiska prognoser 2009 är det rimligt att förvänta sig att
svensk ekonomi kommer att växa enligt tidigare perioders genomsnitt.
En omvärldsanalys visar att det pågår ett skifte i värderingar som öppnar
upp för nya möjligheter för avfallshanteringen. Synen på miljö och
företagens samhällsansvar har börjat förändrats. Krav ställs på att bygga
upp ett samhälle som är hållbart ur såväl ekonomiska och sociala som
miljömässiga perspektiv. Denna gröna konsumtionstrend håller i sig även
i lågkonjunktur. Den yngre generationen som kallas Generation G där G
står för generositet. Generation G ställer krav på företagen och föraktar
girighet.
Signaler finns att det blir allt vanligare att hyra och hyra ut istället för att
köpa och slänga. Det gäller särskilt dyrare och resurskrävande produkter
som bilar, släpvagnar, datorer och verktyg.
Positiva trender finns när det gäller att bryta sambandet mellan
ekonomiskt tillväxt och ökade mängder avfall. Hushållens
avfallsvolymer minskar i en del länder och det finns internationella
exempel där man stimulerar återvinning genom ett slags pantsystem. Ett
sådant exempel är Recyclebank, baserad i Philadelphia, där hushållen
tjänar Recyclebank-dollar på att lämna till återvinning. Dessa kan sedan
lösas in mot rabattkuponger på butikskedjor.
7.2 Internationellt
Men medan EU fokuserar på att bryta kopplingen mellan ekonomisk
tillväxt och avfallsgenerering finns prognoser på att Indiens stadsbor
kommer att generera 130 procent mer avfall och att Kinas sopberg under
samma tidsperiod ökar med 200 procent. Sammantaget beräknar forskare
att världens avfall fördubblas fram till 2030.
10
Gästrike Återvinnare, 2009. Omvärldskontroll – trender, signaler och omvärldsexempel inom
avfalls- och återvinningssektorn.
Nuläge och omvärld 48 (65)
Internationellt är trenden dock att återvinningen ökar. Flera företag inom
den amerikanska återvinningsindustrin rapporterade en betydande tillväxt
under 2008. Det Atlanta-baserade Rechargeable Battery Recycling Corp
aviserade en ökning på cirka 10 procent av insamlade laddningsbara
batterier under 2008. Företaget samarbetar dessutom med en webbplats
som heter www.earth911.com för att öka medvetenheten om återvinning
genom att nå webbplatsens läsekrets. De globala återvinningskvoterna av
aluminium- och konservburkar var 68 procent under 2007, vilket är
rekord. Återvinningskvoten har ökat tre år i rad.
Regeringarna i USA och Kina planerar att dominera världsekonomin
efter recessionen. Detta ska göras genom att satsa på hållbarhet. Planerna
omfattar inte bara en lång rad regler och förordningar utan bygger även
på insikten om att konsumenter och medborgare kräver ansvarsfulla
beteenden från våra beslutsfattande institutioner, såväl från företag som
från organisationer.
Den europeiska miljöbyrån EEA rapporterar att stora fartyg varje dag far
över haven mellan Asien och västvärlden med varor till de nya
marknaderna. Fartygsägarna vill inte att fartygen ska åka hem tomma, de
behöver barlast. Därför ser de gärna att avfall från Europa förs tillbaka
till Asien. Samtidigt har EU satt upp mål på lång sikt att varje
medlemsstat ska ta hand om sitt avfall nationellt, i enlighet med
närhetsprincipen. Eftersom transporterna av farligt avfall och
problemavfall från EU:s medlemsstater nästan fyrdubblades mellan 1997
och 2005 kan man dock konstatera att detta mål är långt ifrån att uppnås.
Detta innebär att avfallssituationen framgent är komplex. Avfall är både
en resurs och en belastning, ekonomiskt och miljömässigt. De globala
förutsättningarna är mycket olika då skillnaderna är stora mellan
västvärldens etablerade och bekväma livsstil och tredje världens önskan
och ambition att uppnå densamma. EU, USA och Asien står som starka
aktörer som har möjlighet att driva en förändring om fokus riktas mot
hållbarhet.
7.3 Regionalt
Regionalt visar Gästrike Återvinnares egna mätningar att medborgarnas
kunskaper och attityder förändras över tid. Kunskapsnivån har höjts och
attityder till att sortera sitt avfall utvecklas i positiv riktning.
Klimatfrågan har kommunicerats i flera år i media, bland beslutsfattare
och medborgare. Medborgarna kopplar klimat till miljöfrågor och
därifrån är steget nära till sopsortering. Att sortera sitt avfall blir en
relativt enkel åtgärd som de flesta kan göra i vardagen.
Förtroendet för att avfallet återvinns på ett riktigt sätt har ökat de senaste
åren. Vid undersökningen 2004 svarade 57 procent att de hade förtroende
Nuläge och omvärld 49 (65)
för att det avfall de lämnade till återvinningen togs om hand på ett
miljöriktigt sätt. 2009 var motsvarande siffra 78 procent.
Detsamma gäller förtroendet för Gästrike Återvinnare som organisation.
2006 ansåg 72 procent att Gästrike Återvinnare var en trovärdig
organisation i miljöfrågor. 2009 uppgav 86 procent det samma.
Gästrike Återvinnare har därför goda förutsättningar för att kommunicera
med invånarna i regionen. Förtroendet för organisationen och systemet
ökar möjligheterna att påverka invånarnas beteenden.
7.4 Ny teknik
På Internet finns möjligheter att möta likasinnade inom alla tänkbara
intresseområden. Tillfälliga och långvariga grupperingar skapas för att
påverka organisationer och företag.
Dagens internetgeneration, digitala infödingar, ser internet som en
naturlig del av livet där tjänster, information och
kontakter självklart ska finnas. Allt större krav
ställs på flexibla lösningar på individnivå där
man förutsätter att enskilda behov kan mötas.
RFID (radiostyrda etiketter) gör att det är
teoretiskt möjligt att göra soppåsar individuella
och möjliga att följa genom hela
avfallsprocessen. Detta skulle göra det möjligt att
ge direkt återkoppling på individnivå vilka
nyttigheter som det blivit av avfallet.
Bigbelly är en soldriven sopkomprimator i sopkorgsformat. Den
genererar el som komprimerar innehållet av enbart dagsljus. Bigbelly
rymmer därför fem gånger så mycket avfall som en vanlig sopkorg.
Transporterna börjar redan nu förändras från lastbil till tåg och fartyg.
Göteborgs hamn har ersatt ungefär 500 lastbilstransporter med farligt
avfall med fartyget Tell. Miljöfördelarna är stora då båten kan lasta 150
kubikmeter jämfört med en lastbils 12 kubikmeter.
Fordonstekniken utvecklas med mer digital hantering av extra
hämtningar och andra ordrar, digital avläsning av körsätt, hybridteknik
med el och diesel.
Flera kommuner i Sverige har infört sopsugar som är ett sorts sopnedkast
som suger det brännbara avfallet in i en komprimator. Den komprimerar
sedan avfallet till en tredjedel av volymen vilket gör att det behöver
hämtas mer sällan.
Avfallskvarnar är vanliga i USA och är även tillåtet i en del kommuner i
Sverige. Avfallskvarnen river det komposterbara avfallet till ett slam som
spolas ner i avloppet. På grund av osäkerheten kring hur avloppsrören
Nuläge och omvärld 50 (65)
kan hantera slammet måste man i de kommuner som tillåter avfallskvarn
ansöka om tillstånd. Godkännandet av avfallskvarnar är också beroende
av hur det utsorterade matavfallet är tänkt att användas. Ska
näringsämnena i matavfallet återföras till jordbruket så kan det inte
hanteras tillsammans med avloppsslam med höga halter av exempelvis
tungmetaller.
7.5 Ny service
I USA har U.S Postal Service ett pilotprogram som gör det möjligt för
kunderna att återvinna elektronikapparater och bläckstrålepatroner
genom att skicka dem gratis. Kunderna kan använda kostnadsfria kuvert
som finns utplacerade på 1 500 postkontor för att skicka tillbaka
handdatorer, iPods och MP3-spelare.
De behov av utökad service som Gästrike Återvinnare har
uppmärksammat har ofta att göra med tillgängligheten till att lämna
grovavfall och farligt avfall. Många invånare har inte tillgång till bil och
har därför svårt att göra sig av med sina grovavfall och farligt avfall.
Utredningar av tänkbara
tilläggstjänster behöver
därför göras.
7.6 Mer samverkan
Enligt SKL, Sveriges
Kommuner och
Landsting ökar behovet
av mellan kommunal
samverkan i takt med
samhällsutvecklingen.
Motiven är oftast att vinna stordriftsfördelar, klara personalförsörjningen
och behålla eller höja kvaliteten på verksamheten. Men samtidigt kan
kommunallagstiftningen och upphandlingsregler sätta käppar i hjulet.
Förpacknings- och tidningsinsamlingen (FTI) träffade i januari 2009 en
överenskommelse med kommunerna om ökat och intensifierat samarbete
för att öka återvinningen i hela landet. Under 2009 har det riktats kritik
från kommunerna mot FTI:s hantering av insamlingssystemet som de
tillhandahåller via återvinningsstationerna.
En utredning gjordes 2008 vid Naturvårdsverket11 om hur utformningen
av systemet för att samla in material istället för förpackningar bör se ut
och vilka konsekvenser det skulle få för miljön, ekonomin och berörda
aktörer. Naturvårdsverket gör bedömningen att denna utökade insamling
ska ske med hjälp av frivilliga överenskommelser mellan producenterna
och kommunerna.
11
Naturvårdsverket, 2009. System för insamling av hushållsavfall i materialströmmar.
Nuläge och omvärld 51 (65)
8 Aktuella förändringar och aktiviteter som kan
påverka avfallshanteringen
Här beskrivs kortfattat beslutade eller föreslagna förändringar i regler och
direktiv samt pågående utredningar eller liknande som kan komma att
påverka avfallshanteringen. Listan har delats upp i förändringar inom
EU, nationell lagstiftning samt vägledningar från Naturvårdsverket,
regler och överenskommelser om producentansvar. I sista delen i detta
avsnitt anges några utredningar och liknande som pågår och som kan
komma att påverka framtida avfallshantering.
8.1 EU
Ett nytt EG-direktiv12 om avfall har beslutats i november 2008. Dessa
bestämmelser ska ha införts i nationell lagstiftning senast december år
2010. Direktivet stärker EU:s strategi för förebyggande och
materialåtervinning av avfall. Se mer om detta direktiv i avsnitt 9.1.
Kommissionen har, i december 2008, lagt ett förslag till nytt WEEEdirektiv13, för avfall som utgörs av eller innehåller elektriska eller
elektroniska produkter. Det handlar om mer harmonisering (registrering
och rapportering), ändring av insamlingsmålet till 65 % baserat på vad
som sattes på marknaden i det enskilda landet föregående år, höjning av
återvinningsmålet med 5 procent, utpekande av återanvändning som
viktigt, förtydligande av definitioner av hushålls- respektive övriga
produkter, förbättring av tillsyn. Ett av syftena med förändringen är att
minska risken för otillåten export av sådant avfall till länder utanför EU.
8.2 Nationell lagstiftning och vägledning
I Miljödepartementets utredningspromemoria14 föreslås nya regler för
avfallshanteringen med ändringar i miljöbalken och en ny
avfallsförordning. Några av de förslag som anges är:
Avfallshierarkin förs in i miljöbalken. Se mer om avfallshierarkin i
avfallsplanen avsnitt 4.3.
Definitionen av hushållsavfall föreslås förbli oförändrat, d.v.s. med
hushållsavfall avses avfall från hushåll och därmed jämförligt avfall från
annan verksamhet.
Den som bedriver en yrkesmässig verksamhet ges möjlighet att under
vissa förutsättningar lämna hushållsavfall till någon annan än kommunen.
En förutsättning är att den som tar hand om avfallet kan visa att det
hanteras på det sätt som är mest lämpligt enligt avfallshierarkin.
12
Direktiv 2008/98/EG om avfall.
EU-kommissionens förslag KOM (2008) 810.
14
Miljödepartementet, 2009. PM Nya avfallsregler, ds 2009:37.
13
Nuläge och omvärld 52 (65)
Andra förändringar som införts eller har föreslagits införas i svensk
lagstiftning eller vägledning är:
Förordning om producentansvar för batterier. Förordningen gäller från
1 januari 2009 och innebär bland annat att även icke miljöfarliga batterier
ska samlas in och återvinnas.
Lagen om offentlig upphandling och möjligheter för kommuner att
organisera avfallshanteringen. Konkurrensverket genomför olika
tillsynsprojekt och marknadsanalyser, vilka kan påverka förutsättningarna
för kommunernas organisation för avfallshanteringen. Detta kan påverka
Gästrike Återvinnares förhållande till Gästrike Avfallshantering AB.
Regeringens propositioner om en sammanhållen energi- och klimatpolitik
och en sammanhållen svensk havspolitik. Regeringen föreslår i
klimatpropositionen att skatten på förbränning av avfall slopas från den 1
september år 2010 samt att den generella koldioxidskatten höjs. Ett annat
område som lyfts fram för att minska utsläppen av växthusgaser är
produktion av biogas från organiskt avfall.
Vägledningen för kvalitetssäkring för sluttäckning och bottenkonstruktion
av deponier är klar. Deponeringsförordningen ställer krav på att
myndigheten ska godkänna sluttäckningar samt inspektera
bottenkonstruktioner innan deponering. Vägledningen syftar till att utgöra
ett stöd för myndigheterna i deras bedömningar.
Naturvårdsverkets arbete med vägledning avseende inventering av
nedlagda deponier inleds under mars 2009. I nationella avfallsplanen
framhålls att äldre deponier utan nämnvärda skyddsåtgärder kan innebära
betydande miljöpåverkan och att sådana områden därför bör identifieras
och efterbehandlas för att utsläppen ska vara acceptabla. En utvecklad
vägledning behövs då deponier skiljer sig från andra förorenade områden.
Kriterier för återvinning av avfall i anläggningsarbeten i form av en handbok
har tagits fram av Naturvårdsverket och har varit ute på remiss. Arbetet
pågår med att färdigställa handboken.
8.3 Producentansvar
Regeringen har beslutat om ett nytt producentansvar för läkemedel15.
Producentansvaret innebär att alla apotek är skyldiga att ta emot
läkemedelsavfall och se till att avfallet transporteras bort och i övrigt
hanteras på ett hälso- och miljömässigt godtagbart sätt. Förordningen
trädde i kraft 15 december 2009. Producentansvaret för läkemedel
omfattas dock inte av farligt avfall, vilket betyder att kommunerna
ansvarar för att borttransportera och bortskaffa vissa läkemedel som
utgör farligt avfall och som kommer från hushåll. I dagsläget är det
cytostatika och cytotoxiska läkemedel som utgör farligt avfall. Det
samarbetsavtal som kommuner har upprättat med Apoteket AB om
15
SFS 2009:1031.
Nuläge och omvärld 53 (65)
hantering av läkemedelsavfall och kasserade kanyler upphör i och med
att producentansvaret träder i kraft. Hanteringen av kasserade kanyler via
andra apoteksbolag kommer fortsättningsvis att kunna regleras i liknande
samarbetsavtal.
Förpacknings- och Tidningsinsamlingen AB, FTI, och Sveriges
Kommuner och Landsting har nått en överenskommelse om hur
insamling och återvinning av förpackningar och tidningar ska utvecklas
för ökad återvinning. Från november 2008 gäller även en ny modell för
ersättning från FTI. Modellen innebär en fast ersättning per anslutet
hushåll. Den entreprenör som vill erbjuda fastighetsnära insamling
erhåller ett generellt uppdrag från FTI eller övriga materialbolag.
Förpacknings- och Tidningsinsamlingen, kommer att förändra
insamlingsrutinerna för mjuk och hård plast. I många kommuner har
dessa förpackningar redan börjat samlas in tillsammans och både mjuka
och hårda förpackningar ska materialåtervinnas. I denna region
genomfördes förändringen den 1 april 2010 tillsammans med resterande
kommuner.
Naturvårdsverket har i en utredning konstaterat att materialinsamling
istället för förpackningsinsamling skulle vara mera användarvänligt och
begripligt för hushållen. Naturvårdsverkets lämnade den 30 januari 2009
ett förslag till hur ett system för insamling av förpackningsavfall och
annat avfall i materialströmmar kan utformas.
8.4 Finansiella styrmedel
I november 2009 antogs regeringens budgetproposition16 för år 2010 i
riksdagen. Den innehåller bland annat följande förslag:
Att skatten på förbränning av hushållsavfall slopas 1 oktober 2010.
Att skatten på handelsgödsel avskaffas från 1 januari 2010.
Regeringen fattade i oktober 2009 beslut om att satsa 150 miljoner
kronor på industriell produktion av biogas. Regeringen skjuter till totalt
150 miljoner kronor under tre år för att få fart på den storskaliga
produktionen av biogas. Ett enskilt företag ska kunna få bidrag på upp till
25 miljoner.
8.5 Utredningar och liknande
Utöver förändringar i regelverk pågår även annat arbete, utredningar eller
liknande som kan påverka avfallshanteringen i framtiden.
Naturvårdsverket är den viktigaste aktören med avseende på påverkan på
framtida styrmedel för avfallshanteringen. Här anges därför en del av det
arbete som pågår inom Naturvårdsverket17 eller med deras medel, men
16
17
Budgetproposition för 2010. Prop. 2009/10:1.
Naturvårdsverket, 2009. På gång inom avfallsområdet.
Nuläge och omvärld 54 (65)
det finns även andra aktörer som gör mycket intressanta utredningar med
avseende på möjligheter att förbättra avfallshanteringen. Exempel på
sådana utredningar återges dock inte här.
Aktuella arbeten inom Naturvårdsverket
Det pågår ett forskningsprojekt, som Naturvårdsverket har finansierat,
om behovet att utveckla 15 kap miljöbalken om avfall och reglerna under
kapitlet.
Naturvårdsverket har påbörjat ett arbete med åtgärder för förebyggande
av avfall. Ett nationellt program ska tas fram senast 2013. Som en del i
arbetet med förebyggande av uppkomst av avfall har en studie gjorts om
möjligheter att minska matspillet inom livsmedelssektorn med en
fördjupad studie av skolkökens verksamhet.
Resultat från projekt för att ta fram en
bättre metod för avfallsstatistik från
byggsektorn har nyligen presenterats.
Rapporten pekar på att bästa
datakvaliteten i dagsläget finns att finna
hos avfallstransportörerna och
diskuterar också hur insamling av data
från andra kan låta sig göras. Projektet
är utfört av SMED18 på
Naturvårdsverkets uppdrag.
Illegala gränsöverskridande transporter
är en viktig fråga för EU:s
medlemsländer att samarbeta kring. Ett
sådant samarbetsprojekt handlar om elektroniskt avfall. Elektroniskt
avfall som exporteras till utvecklingsländer orsakar både lokala och
globala miljö- och hälsoproblem. Syftet med projektet är att kartlägga
strömmarna av elektroniskt avfall inom och ut ur EU och de drivkrafter
som ligger bakom. Gruppen kommer att ta fram en åtgärdsplan för hur
medlemsstaterna ska agera för att minska dessa transporter.
Ett projekt har pågått med syftet att utgöra underlag för ett komplement
till kemikalieregelverket för klassning av avfall utifrån ekotoxiska
egenskaper. Projektet har slutrapporterats19 under hösten 2008. Arbetet
med att ta fram gränsvärden och bedöma lämpligheten av biotest för
avfallsklassning återstår och kommer att studeras i en särskild studie
under 2009.
Forskningsprogrammet ”Hållbar avfallshantering” halvtidsutvärderas och
forskningsprogrammet ”Hållbara hushåll” har avslutats.
18
19
Svenska MiljöEmissionsData, 2009. Utvecklingsprojekt för byggavfall.
Avfall Sverige, 2008. Metodik för klassificering av H14-kriteriet i Avfallsförordningen.
Nuläge och omvärld 55 (65)
9 Miljöarbete och miljömål
9.1 Miljömål inom EU
Styrmedel och åtgärder på avfallsområdet utvecklas idag i många fall
gemensamt inom EU. Målsättningar och strategier på övergripande
europeisk nivå är av stor betydelse eftersom det finns direkta kopplingar
till den svenska miljöpolitiken. Ett exempel är EU:s sjätte
miljöhandlingsprogram där det anges att förebyggande av avfall och
avfallshantering är ett av fyra prioriterade områden. Programmets främsta
mål är att sambandet mellan ekonomisk tillväxt och negativ
miljöpåverkan från avfallsproduktion ska brytas, vilket nu tas upp i det
nya direktivet om avfall.
EU:s strategi inom avfallshanteringen bygger på följande principer:
Förebygga uppkomsten av avfall och minska farligheten hos det avfall som
uppstår.
Återanvändning och återvinning
av det avfall som uppstår.
Förbättrad miljösäker
energiutvinning och i sista hand
deponering med noggrann
övervakning av miljöpåverkan.
I EU:s direktiv för avfall anges en
avfallshierarki, som bygger på
ovanstående principer och ser ut
enligt följande:
1. Förebyggande
2. Förberedelse för återanvändning
3. Materialåtervinning
4. Annan återvinning, t.ex. energiåtervinning
5. Bortskaffande (deponering)
Avfallshierarkin ska gälla som prioriteringsordning för lagstiftning och
politik som rör förebyggande och hantering av avfall. När
avfallshierarkin tillämpas, ska de alternativ som ger bäst resultat för
miljön som helhet främjas. Detta kan kräva att vissa avfallsflöden avviker
från hierarkin.
I det nya EU-direktivet för avfall som beslutades år 2008 infördes bland
annat nya mål för medlemsländerna:
Till år 2020 ska 50 % av summan av papper, glas, metall och plast i avfall
från hushåll och liknande avfall återanvändas eller återvinnas.
Nuläge och omvärld 56 (65)
Till år 2020 ska 70 % av bygg- och rivningsavfall återanvändas eller
återvinnas.
Till år 2015 ska medlemsländerna anordna separat insamling för
åtminstone följande: papper, metall, plast och glas.
EU antog i december 2008 ett omfattande energi- och klimatpaket med
mål för år 2020. Fram till år 2020 ska:
Utsläppen av växthusgaser minska med 20 %, jämfört med år 1990.
Energikonsumtionen minska med 20 %.
20 % av energin komma från förnyelsebara energikällor.
Minst 10 % av fordonsbränslen komma från förnyelsebara energikällor.
EU-kommissionen har skickat ut en s.k. grönbok, med ett antal
frågeställningar om hantering av biologiskt avfall till medlemsländerna
om vilka åtgärder som bör vidtas, exempelvis för att undvika att detta
avfall deponeras. Det bedöms inte vara ett problem i Sverige, men det
kan innebära att EU i framtiden formulerar mål för biologisk behandling
av matavfall.
9.2 Nationella mål och strategier
Statens målsättning är att till nästa generation, med sikte på år 2020,
kunna lämna över ett samhälle där de stora miljöproblemen i Sverige är
lösta. Med detta som utgångspunkt har riksdagen i april 1999 antagit
femton nationella miljökvalitetsmål. I november 2005 antogs ytterligare
ett. I juni 2010 antogs den nya miljömålspropositionen20 där de 16
tidigare uppsatta miljökvalitetsmålen finns kvar, vissa med förändrad
lydelse.
Miljöpåverkan från avfallshanteringen berör främst miljökvalitetsmålen
God bebyggd miljö
Begränsad klimatpåverkan
Giftfri miljö
Till miljökvalitetsmålen ska regeringen ta fram etappmål, tills vidare
finns det delmål fastställda och av dessa är det flera som direkt berör
avfallshanteringen. Flera av delmålen är formulerade med målår år 2010
och därför redovisas inte alla dessa mål här även om inte alla har
uppfyllts. Det kan konstateras att nu gällande miljömål för ”God bebyggd
miljö” tar sikte på att den totala mängden avfall och avfallets farlighet
minskar och att avfall och restprodukter sorteras så att de kan återföras i
kretsloppet. Avfallshanteringen ska vara effektiv för samhället och enkel
för konsumenterna. Infrastrukturen för avfallshanteringen ska integreras i
20
Regeringens proposition 2009/10:155. Svenska miljömål – för ett effektivare miljöarbete.
Nuläge och omvärld 57 (65)
stadsplaneringen och utformas för minskad energi- och
resursanvändning.
Etappmålet till begränsad klimatpåverkan lyder: ”Utsläppen för Sverige
bör för år 2020 vara 40
procent lägre än utsläppen år
1990”.
Delmålet om avfall kopplat
till ”God bebyggd miljö”
innebär att den totala
mängden genererat avfall
inte ska öka och att den
resurs som avfall utgör ska
tas till vara i så hög grad
som möjligt. Särskilt gäller
att:
Mängden deponerat avfall exklusive gruvavfall ska minska med minst 50
procent till år 2005 räknat från 1994 års nivå.
Senast år 2010 ska minst 50 procent av hushållsavfallet återvinnas genom
materialåtervinning, inklusive biologisk behandling.
Senast år 2010 ska minst 35 procent av matavfallet från hushåll,
restauranger, storkök och butiker återvinnas genom biologisk behandling.
Målet avser källsorterat matavfall till såväl hemkompostering som central
behandling.
Senast år 2010 ska matavfall och därmed jämförligt avfall från
livsmedelsindustrier mm återvinnas genom biologisk behandling. Målet
avser sådant avfall som förekommer utan att vara blandat med annat avfall
och är av en sådan kvalitet att det är lämpligt att efter behandling återföra
till växtodling.
Senast år 2015 ska minst 60 procent av fosforföreningarna i avlopp
återföras till produktiv mark, varav minst hälften bör återföras till åkermark.
Delmålet om buller kopplat till ”God bebyggd miljö” innebär att
människor som utsätts för trafikbuller som överstiger fastställda
riktvärden ska minska med 5 procent till år 2010 jämfört med år 1998.
Avfallshanteringen innebär ofta många transporter i områden där
människor bor och verkar.
Miljökvalitetsmålet Giftfri miljö har ändrats i den nya
miljömålspropositionen och har nu följande lydelse: Förekomsten av
ämnen i miljön som har skapats i eller utvunnits av samhället ska inte
hota människors hälsa eller den biologiska mångfalden. Halterna av
naturfrämmande ämnen är nära noll och deras påverkan på människors
hälsa och ekosystemen är försumbar. Halterna av naturligt
Nuläge och omvärld 58 (65)
förekommande ämnen är nära bakgrundsnivåerna. Även delmålen till
”giftfri miljö” föreslås revideras. Dessa återges dock inte här eftersom
avfallshanteringen inte påverkar uppfyllelsen av dessa delmål i någon
större utsträckning. Däremot påverkas avfallshanteringen och
möjligheterna till återvinning naturligtvis av mängden farliga ämnen som
finns i kasserade produkter.
I och med beslutet om en ny struktur i miljömålsarbetet kommer
Naturvårdsverket att få ett utökat ansvar för att samordna myndigheternas
miljömålsuppföljning. En parlamentarisk beredning har tillsatts för att
lämna förlag hur miljökvalitetsmålen och generationsmålen ska uppnås.
För att genomföra de sexton miljömålen mer effektivt har riksdagen
tidigare beslutat om tre åtgärdsstrategier. En av strategierna är strategin
för giftfria och resurssnåla kretslopp, GRK-strategin. Syftet med denna
strategi är att förbättra kunskapen och informationen om kemiska ämnen
och avfall. Naturvårdsverket samordnar arbetet med denna strategi. I
denna strategi pekas följande åtgärder ut som viktiga att arbeta med:
Genomföra och utveckla regelsystemet mot Giftfria Resurssnåla Kretslopp
Anpassa mål och insatser där det krävs internationella lösningar
Förstärka åtgärder för en förändrad produktion och konsumtion
Minska livsmedelskedjans samt bygg-, fastighets- och
anläggningssektorns miljöpåverkan
Utveckla myndighetsrollerna
Förstärka kunskapsuppbyggnaden och forskningen
Naturvårdsverket föreslår i GRK-strategin, se ovan, bland annat att
regeringen uppmanar alla offentliga verksamheter att:
Sätta mål för sin klimatpåverkan.
Ta fram åtgärdsprogram för hur de ska minska sin klimatpåverkan.
På sin hemsida årligen redovisa verksamhetens klimatpåverkan, vilka mål
som satts upp och hur man arbetar med att reducera denna.
Genomföra åtgärder för att miljöanpassa den offentliga konsumtionen.
Öka andelen teknikupphandlingar med tydliga miljökrav.
I den nationella avfallsplanen för Sverige pekas följande fem prioriterade
områden ut för fortsatt arbete för att förbättra avfallshanteringen:
1. Genomför de regler och använd de styrmedel som beslutats och följ
upp att de får avsedd effekt.
2. Flytta fokus till att minska avfallets farlighet och mängd.
3. Öka kunskapen om miljögifter
Nuläge och omvärld 59 (65)
4. Gör det enkelt för hushållen att sortera avfall
5. Utveckla svenskt deltagande i EU-arbetet inom avfallsområdet
Av ovanstående områden är det främst punkt 2, 3 och 4 som
kommunerna kan och bör arbeta med. Det kan exempelvis handla om att
arbeta för att minimera den mängd avfall som uppstår, att öka kunskapen
hos hushållen om farligt avfall och hur detta ska omhändertas, att
utveckla samarbetet med producenterna och att utveckla
återvinningscentralerna.
År 2008 gjordes en utvärdering av klimatpolitiken, vilket kallas
”Kontrollstation 2008”. Inför denna utvärdering gjordes en sektorsvis
genomgång av möjliga åtgärder för att minska utsläpp av
klimatpåverkande gaser. Här pekas följande åtgärder ut för att minska
avfallssektorns klimatpåverkan:
Öka materialåtervinningen
Ersätt fossila bränslen, både genom avfallsförbränning och
biogasproduktion
Minska läckaget av lustgas från lagring av slam från avloppsreningsverk
9.3 Regionala mål
Länsstyrelserna i Uppsala län och i Gävleborgs län har formulerat
regionala miljömål som utgör lokala anpassningar av motsvarande
nationella mål. Målen som berör avfallshanteringen är i huvudsak
formulerade med sikte på år 2010 – 2012. Målen kommer därför
troligtvis att revideras inom kort och därför återges de inte i detalj här.
Nu gällande regionala mål för Gävleborgs län tar sikte på:
En minskning av mängden deponerat avfall från stålindustrin.
En ökning av materialåtervinning av hushållsavfall inklusive biologisk
behandling.
En minskning av utsläpp av koldioxid från fossila bränslen.
En ökning av andelen förnyelsebara drivmedel.
Nu gällande regionala mål för Uppsala län tar sikte på:
Att den totala avfallsmängden inte ska öka.
En ökning av materialåtervinning av hushållsavfall inklusive biologisk
behandling.
En minskning av utsläpp av växthusgaser.
Nuläge och omvärld 60 (65)
10 Lagstiftning
10.1 EU:s direktiv och förordningar
Ett EG-direktiv föreskriver vilket resultat medlemsländerna ska uppnå,
men lämnar till de enskilda länderna att avgöra hur det ska uppnås och
hur den egna lagstiftningen behöver anpassas.
En EG-förordning som har trätt i kraft gäller direkt och lika i alla
medlemsländer som en del av den nationella lagstiftningen.
Det finns flera EU-direktiv som kan påverka avfallshanteringen på olika
sätt, men följande EG-direktiv är de som närmast styr verksamheten:
EG-direktivet om avfall är nytt och beslutades 2008. Dessa bestämmelser
ska ha införts i nationell lagstiftning senast december år 2010, se nedan.
EG-direktiv om deponering beslutades i april 1999 och bestämmelserna
har införlivats i svensk lagstiftning i form av förordning om deponering av
avfall och Naturvårdsverkets föreskrifter om deponering, som i stort följer
EU:s deponeringsdirektiv.
EG-direktivet om förbränning av avfall beslutades år 2000 och har
införlivats i svensk lagstiftning i form av bland annat förordningen om
avfallsförbränning och Naturvårdsverkets föreskrifter om avfallsförbränning.
EG-direktivet om farligt avfall upphör att gälla från och med december
2010 och ersätts av ovan nämnda direktiv om avfall från år 2008.
EG-direktiv om förpackningar beslutades 1994 och har införlivats i svensk
lagstiftning i form av bland annat förordning om producentansvar för
förpackningar.
EG-direktivet om avfall som utgörs av eller innehåller elektriska eller
elektroniska produkter beslutades 2003 och har införlivats i svensk
lagstiftning i form av bland annat förordning om producentansvar för
batterier samt producentansvar för elektriska och elektroniska produkter.
Det nya EU-direktivet om avfall, som nämns ovan, innehåller bland
annat följande förändringar:
Medlemsländerna ska arbeta för att sambandet mellan ekonomisk tillväxt
och negativ miljöpåverkan från avfallsproduktion ska brytas.
Det kommer att utarbetas kriterier för när avfall upphör att vara avfall, vilket
på sikt troligtvis kommer att omfatta även kriterier för när matavfall upphör
att vara avfall.
Medlemsländerna ska uppmuntra källsortering genom separat insamling.
Utöver ovanstående direktiv påverkas avfallsplaneringen av direktiv om
miljökonsekvensbeskrivning för planer och program, vilket är inarbetat i
den svenska miljöbalken och förordningen om
miljökonsekvensbeskrivning.
Nuläge och omvärld 61 (65)
De enda EG-förordningar som hittills finns beslutade och som reglerar
avfallshanteringen är EG-förordningen om avfallsstatistik samt EGförordningar som reglerar transporter av avfall, inklusive export av
avfall. Det finns dock angränsande EG-förordningar som berör vissa
delar av avfallshanteringen, t.ex. EG-förordning om säker förvaring av
kvicksilver.
10.2 Nationell lagstiftning
Bestämmelser om avfallshantering finns i miljöbalken med tillhörande
förordningar, föreskrifter och lokala bestämmelser, men också i annan
lagstiftning.
Miljöbalkens kapitel 15 handlar om avfall och producentansvar.
Utgångspunkten är att avfall ska hanteras på ett sådant sätt att det inte
uppkommer olägenhet ur hälso- eller miljöskyddssynpunkt. Kommunen
ansvarar för transport och behandling av hushållsavfall. I miljöbalken
införs EU:s avfallsdefinition: ”med avfall avses varje föremål, ämne eller
substans som ingår i en avfallskategori och som innehavaren gör sig av
med eller avser eller är skyldig att göra sig av med”.
I kapitel 15 finns också bestämmelsen att det är förbjudet att skräpa ner i
naturen eller på annan plats dit allmänheten har insyn.
I avfallsförordningen finns bestämmelser om hantering av avfall, samt
beskrivning av vad som är avfall. Avfallsförordningen reglerar även
hanteringen av farligt avfall. Här finns en förteckning över de olika
avfallskategorierna och en förteckning över avfall som hör till
kategorierna (den Europeiska avfallskatalogen, EWC). I
avfallsförordningen finns också bestämmelser om tillståndsplikt för
transport av avfall, och om uppgiftsskyldighet för den som ger upphov
till eller yrkesmässigt transporterar annat avfall än hushållsavfall.
Miljöbalken och avfallsförordningen innehåller en skyldighet för
kommunen att anta en renhållningsordning som ska innehålla
kommunens föreskrifter om avfallshantering och en avfallsplan.
Renhållningsordningen ska antas av kommunfullmäktige.
I avfallsförordningen framgår även att avfall endast får transporteras
yrkesmässigt av den som har särskilt tillstånd, med undantag av avfall till
återanvändning och mindre mängder.
Med stöd av miljöbalken har regeringen utfärdat ett antal förordningar
om producentansvar som reglerar producenternas ansvar för visst avfall,
såsom, batterier, returpapper, förpackningar, däck, bilar samt elektriska
och elektroniska produkter.
I miljöbalkens kapitel 9 och i förordningen om miljöfarlig verksamhet
och hälsoskydd finns bestämmelser om tillståndsplikt och
anmälningsplikt för miljöfarlig verksamhet. Anläggningar för
Nuläge och omvärld 62 (65)
avfallsbehandling och liknande verksamheter betraktas som miljöfarliga
verksamheter och ska prövas enligt miljöbalken.
Tillsynen enligt miljöbalken utövas av kommunens miljö- och
hälsoskyddsnämnd eller motsvarande, eller av länsstyrelsen.
Naturvårdsverket är central myndighet när det gäller avfallsfrågor.
Det finns förordningar och föreskrifter som reglerar olika
behandlingsmetoder, t.ex. förordning om deponering av avfall samt
förordning om avfallsförbränning med motsvarande föreskrifter från
Naturvårdsverket.
Avfallsplaneringen styrs av Naturvårdsverkets föreskrifter om innehåll i
kommunal avfallsplan. I dessa föreskrifter finns angivet bland annat att
avfallsplanen ska innehålla mål för och beskrivning av hanteringen av
både avfall som kommunen ansvarar för och sådant avfall som
kommunen inte ansvarar för.
Insamling av matavfall och biologisk behandling med syfte att återföra
mullämnen och näringsämnen till åkermark påverkas även av lagstiftning
för skydd av mark och minskad risk för smittspridning till djur och
människor.
Avfallshanteringen påverkas även av annan lagstiftning än ovan nämnda
miljöbalk med tillhörande förordningar, t.ex.
Plan- och bygglagen, PBL, där det bland annat ställs krav på kommunala
översiktsplaner och att hänsyn tas till var nuvarande och framtida
avfallsanläggningar samt nedlagda avfallsupplag finns. I PBL finns
särskilda bestämmelser om rivning. När en fastighet rivs ska en
rivningsplan göras för att redovisa hur rivningsmaterial ska tas om hand
och farligt avfall ska särskilt beaktas.
Arbetsmiljölagen och tillhörande förordningar och föreskrifter. Det är viktigt
att arbetsmiljöfrågorna ingår som en naturlig del i avfallsarbetet.
Lagen om transport av farligt gods med tillhörande förordning och
Räddningsverkets föreskrifter reglerar bland annat transporter av farligt
avfall.
Lagen om offentlig upphandling.
Nuläge och omvärld 63 (65)
11 Referenser
Avfall Sverige (2008-2009): Nyhetsbrev oktober 2008 – maj 2009.
Avfall Sverige (2009). Svensk Avfallshantering 2009.
Avfall Sverige (2008): ”Nya ramdirektivet för avfall: Modernare och
tydligare”, artikel i tidningen ”Avfall och miljö”, nr 5, år 2008.
Avfall Sverige (2008). ”Metodik för klassificering av H14-kriteriet i
Avfallsförordningen. Förslag till biotestbatteri för klassificering av farligt
avfall. Ekotoxikologisk testning med bakterie, alg, kräftdjur och
fiskembryo”. Rapport 2008:16.
Elforsk (2005). ”Kraftvärme i framtiden”. Rapport nr 05:37.
Europeiska Kommissionen: KOM(2008) 810. ”Förslag till direktiv om
avfall som utgörs av eller innehåller elektriska eller elektroniska
produkter (WEEE)”.
Europeiska Kommissionen: ”Klimatåtgärder”, ”Kort sammanfattning av
EU:s klimat- och energipaket” och ”Politikområde Miljö, avfall”,
http://ec.europa.eu, att maj 2009.
Gästrike Återvinnare (2009): ”Omvärldskontroll – trender, signaler och
omvärldsexempel inom avfalls- och återvinningssektorn”. Företag &
framtid 2009-04-03.
Kemikalieinspektionen (2008): ” Underlag till den andra fördjupade
utvärderingen av miljökvalitetsmålet Giftfri miljö”, www.miljomal.se
länkanvisning: Publikationer – Rapporter – Miljömålsrådet – Miljömålen
nu är det bråttom – Underlagsrapporter från miljömålsmyndigheter –
Giftfri miljö.
Miljödepartementet (2009): ”PM Nya avfallsregler” promemoria ds
2009:37
Naturvårdsverket (2009): ”På gång inom avfallsområdet”, 2009-03-14.
Naturvårdsverket (2009): ”System för insamling av hushållsavfall i
materialströmmar”, Dnr 623-544-08 Rp.
Naturvårdsverket, Miljömålsrådet, www.miljomal.se, att maj 2009
Naturvårdsverket (2008): Förslag till miljömål kopplade till
miljökvalitetsmålet ”God bebyggd miljö”, www.naturvardsverket.se, att
maj 2009
Naturvårdsverket (2008): ”Strategin för giftfria och hållbara kretslopp”,
rapport 5798.
Naturvårdsverket och Energimyndigheten (2007): ”Åtgärdsmöjligheter i
Sverige – en sektorsvis genomgång”, rapport ER 2007:29 hos
Energimyndigheten.
Nuläge och omvärld 64 (65)
Naturvårdsverket (2005): ”Strategi för hållbar avfallshantering, Sveriges
avfallsplan”.
SFS 2009:1031: Förordning (2009:1031) om producentansvar för
läkemedel.
Svensk Fjärrvärme (2009): ” Fjärrvärmen fortsätter växa. Fjärrvärme
2015 – branschprognos”.
Svenska MiljöEmissionsData (2009): ”Utvecklingsprojekt för
byggavfall”, rapport nr 23 2009, www.smed.se, att maj 2009.
Tillsyns- och föreskriftsrådet: EG-listan över gällande rättsakter och
direktiv i fulltext, http://www.tofr.info, att maj 2009.
Återvinningsindustrierna (2007): ” Återvunnen råvara – en god affär för
klimatet”.
Nuläge och omvärld 65 (65)