Bilaga 2 Nuläge och omvärld Innehåll 1 Allmänt ....................................................................... 4 2 Beskrivning av regionen och kommunerna ................. 5 2.1 2.2 2.3 2.4 Geografiskt läge ..................................................................................... 5 Markanvändning .................................................................................... 6 Folkmängd och boende .......................................................................... 6 Näringsliv .............................................................................................. 8 3 Avfallsmängder, insamling och behandling ................. 9 3.1 3.2 3.3 3.4 3.5 Avfallsmängder översikt........................................................................ 9 Avfall som omfattas av kommunalt ansvar ......................................... 14 Avfall som omfattas av producentansvar ............................................ 23 Avfall från kommunala verksamheter ................................................. 31 Övrigt avfall från industrier och verksamheter ................................... 32 4 Ekonomi ....................................................................34 4.1 4.2 4.3 4.4 Förr och nu .......................................................................................... 34 Principer och övergripande mål inom avfallsekonomin ...................... 34 Ekonomiska styrmedel för att nå målen .............................................. 35 Avfallstaxan i Gävle, Hofors, Ockelbo, Sandviken och Älvkarleby ... 37 5 Anläggningar för hantering av avfall från Gästrike Återvinnares region ........................................................41 5.1 Översiktlig beskrivning ....................................................................... 41 6 Nuvarande och framtida avsättningsmarknad för producerade nyttigheter..................................................45 6.1 Kompostjord ........................................................................................ 45 6.2 El och fjärrvärme ................................................................................. 46 6.3 Återvinning – ny råvara ....................................................................... 46 7 Trender, konjunktur och global utveckling .................48 7.1 7.2 7.3 7.4 7.5 7.6 Samhällsutveckling.............................................................................. 48 Internationellt....................................................................................... 48 Regionalt .............................................................................................. 49 Ny teknik ............................................................................................. 50 Ny service ............................................................................................ 51 Mer samverkan .................................................................................... 51 Nuläge och omvärld 2 (65) 8 Aktuella förändringar och aktiviteter som kan påverka avfallshanteringen ..........................................................52 8.1 8.2 8.3 8.4 8.5 EU ........................................................................................................ 52 Nationell lagstiftning och vägledning.................................................. 52 Producentansvar .................................................................................. 53 Finansiella styrmedel ........................................................................... 54 Utredningar och liknande .................................................................... 54 9 Miljöarbete och miljömål ............................................56 9.1 Miljömål inom EU ............................................................................... 56 9.2 Nationella mål och strategier ............................................................... 57 9.3 Regionala mål ...................................................................................... 60 10 Lagstiftning ................................................................61 10.1 10.2 EU:s direktiv och förordningar ...................................................... 61 Nationell lagstiftning ..................................................................... 62 11 Referenser ................................................................64 Nuläge och omvärld 3 (65) 1 Allmänt I denna bilaga beskrivs dels nuläget med avseende på lokala och regionala förutsättningar som påverkar avfallshanteringen i regionen, till exempel befolkning, avfallsslag och avfallsmängder. en orientering om samhällsutveckling styrmedel i form av mål och regler som påverkar avfallshanteringen. Kapitel två beskriver regionen och kommunerna. Kapitel tre beskriver avfallsmängder, insamling och behandling. Kapitel fyra beskriver ekonomi och avgifter. Kapitel fem beskriver större och viktigare avfallsanläggningar i regionen. Kapitel sex beskriver nuvarande och framtida avsättningsmarknad för producerade nyttigheter Kapitel sju beskriver trender och utveckling i samhället, vilket påverkar bland annat avfallsmängder och människors beteende. Kapitel åtta beskriver kortfattat aktuella förändringar, exempelvis föreslagna förändringar i lagstiftning, riktlinjer eller ekonomiska styrmedel samt pågående utredningar som kan komma att påverka avfallshanteringen. Kapitel nio beskriver miljömål inom EU samt nationella och regionala miljömål som påverkar avfallshanteringen. Eftersom de gällande nationella delmålen ska ersättas av sk etappmål så återges inte dessa i detalj. Nu gällande mål kopplade till ”God bebyggd miljö” anges, men dessa kan komma att ändras. Kapitel tio ger en överblick över gällande lagstiftning inom EU och i Sverige. Flera av gällande nationella lagar och förordningar har initierats eller påverkats av direktiv från EU, men de anges under rubriken nationell lagstiftning eftersom genomförandet av EU-direktiv inte är identisk i de olika medlemsländerna. Beskrivningarna i denna bilaga kommer att bli inaktuella i takt med att förändringar genomförs under de år som avfallsplanen gäller. Information om gällande lagstiftning och nationella mål bör därför i första hand sökas i andra dokument än detta, men denna beskrivning kan användas som allmän orientering. Nuläge och omvärld 4 (65) 2 Beskrivning av regionen och kommunerna 2.1 Geografiskt läge Kommunalförbundets fem kommuner ligger i södra Gävleborgs län och norra Uppsala län. I söder gränsar regionen till Tierps och Heby kommun i Uppsala län, Sala i Västmanlands län, i väster Avesta, Hedemora och Falu kommun i Dalarnas län och i norr Söderhamns och Bollnäs kommun i Gävleborgs län. Landytan omfattar 4 477 km2, ca 1,1 % av Sveriges landyta. Gävle kommun är den största till ytan och därefter följer Sandviken, Ockelbo, Hofors och Älvkarleby. Huvudort i respektive kommun är den centralort som namngett kommunen i samtliga fall utom för Älvkarleby kommun där huvudorten är Skutskär. Huvudort i regionen är Gävle som också är residensstad i Gävleborgs län. Figur 1 Gästrike Återvinnares medlemskommuner. Nuläge och omvärld 5 (65) 2.2 Markanvändning Regionen består huvudsakligen av skogsbygd med kustlandskap längst i öster. Den dominerande markanvändningen är skogsbruk och i viss mån jordbruk. Kustlandskapet och området kring Storsjön inbjuder till ett rörligt friluftsliv och båtliv. Huvudsakliga jordarter i regionen är morän. Flera av kommunerna korsas av rullstensåsar med isälvssediment. Rullstensåsarna är viktiga för vattenförsörjningen i regionen. I den västra delen finns större områden med lera och finmo. Torv är vanligt förekommande. Regionen domineras av skogsmark, över 70 % av totala arean, med flera stora skogsindustrier som följd. En liten del av marken används till jordbruk. Hofors och Sandviken är de kommuner med störst andel åkermark, ca 8 %, medan övriga gästrikekommuner har en andel åkermark kring 3 %. Älvkarleby har minst andel åkermark, ca 1,5 %. I arbetet med att återföra näringsämnen till jordbruket är det just i första hand jordbruken i Gävle, Sandviken och Hofors som är aktuella. Där finns de flesta lantbruken i regionen och de ligger samtidigt relativt nära kompostanläggningen i Forsbacka vilket underlättar den logistiska hanteringen av att sprida komposten. 2.3 Folkmängd och boende Folkmängden i regionen uppgick till 156 253 personer den sista december 2009, vilket är 1,7 % av Sveriges befolkning. Befolkningen är huvudsakligen koncentrerad till en centralort i respektive kommun. Tabell 1 Folkmängd 2009 och 2003 samt befolkningsprognos 2015 Kommun Folkmängd 2003 Folkmängd 2009 Folkmängd prognos 2015 Gävle 91 701 94 352 97 0001 Hofors 10 338 9 873 9 2902 5 991 5 982 5 8002 Sandviken 36 817 36 978 36 0931 Älvkarleby 9 028 9 068 9 2121 153 875 156 253 157 395 Ockelbo Totalt Befolkningsmängden i Gästrike Återvinnares region har ökat de senaste fem åren. Den största ökningen står Gävle kommun för, men flertalet av de övriga kommunerna har haft en positiv utveckling. Däremot förväntas 1 2 Kommunal befolkningsprognos. SCB befolkningsprognos. Nuläge och omvärld 6 (65) den framtida befolkningsutvecklingen vara negativ för alla kommuner utom Gävle och Älvkarleby. Totalt för hela regionen förväntas antalet invånare att öka något. Boendestrukturen varierar mellan de olika kommunerna. Gävle har fler hushåll i flerbostad och Ockelbo har flest hushåll i villa. Ockelbo har också flest fritidshus i förhållande till befolkningsmängden i kommunen. Tabell 2 Hushåll i olika boendeformer 2009 Kommun Antal hushåll 2009 Andel hushåll i småhus 2009 Andel hushåll i flerbostad 2009 Gävle 47 934 43 % 57 % Hofors 5 537 53 % 47 % Ockelbo 3 246 76 % 24 % Sandviken 18 669 51 % 49 % Älvkarleby 4 540 66 % 34 % Totalt Tabell 3 Fritidshus 2009 Kommun Gävle 4 79 926 4 Fritidshus 2009 2 697 Hofors 451 Ockelbo 512 Sandviken 1 494 Älvkarleby 480 Totalt 3 3 5 634 SCBs statistikdatabas, Befolkningens boende, kalkylerat bostadsbestånd. SCBs statistikdatabas, Befolkningens boende, taxeringsenhet fritidsbostad Nuläge och omvärld 7 (65) 2.4 Näringsliv Näringslivet präglas av de stora stål- och skogsindustrierna. Det avfall som uppstår vid dessa industrier utgör en dominerande andel av den totala avfallsmängden som genereras inom regionen. Dominerande industrier i respektive kommun är: Gävle Korsnäs AB, Ericsson AB5 Sandviken Sandvik AB Hofors Ovako Ockelbo Atlings maskinfabrik AB, Atlas Copco Secoroc AB Älvkarleby Stora Enso Skutskär Pappersmassabruk De största arbetsgivarna i regionen är, förutom ovan nämnda industrier, även kommunerna, landstinget, Lantmäteriet och Högskolan i Gävle. 5 Ericsson ABs verksamhet i Gävle avvecklas under 2010. Nuläge och omvärld 8 (65) 3 Avfallsmängder, insamling och behandling 3.1 Avfallsmängder översikt Gästrike Återvinnare följer och kontrollerar mängderna av avfall som faller under det kommunala ansvaret. Utöver det finns ofta uppgifter om mängder av det avfall som faller under producentansvaret men ibland med något sämre regional upplösning. Däremot finns det inte någon samlad bild av mängden avfall som uppstår i verksamheter. Uppgifter om de mängderna finns endast hos de enskilda verksamhetsutövarna. Totala mängder samt behandling Under de senaste åren har andelen biologiskt behandlat hushållsavfall i regionen ökat, se figur 2. Det är framför allt en övergång från förbränning, till biologisk behandling som har skett. Under denna tid har en omställning skett så att alla hushåll har möjlighet att lämna sitt matavfall till centralkompostering. I regionen har andelen farligt avfall som behandlas och avfall som går till deponi legat relativt still under de senaste åren. 100% 80% Annan behandling , t ex farligt avfall Förbränning med energiutvinning 60% Biologisk behandling Materialåtervinning 40% Deponering 20% 0% 2004 2005 2006 2007 2008 2009 Figur 2 Fördelning av behandlade mängder hushållsavfall i Gästrikeregionen. I figuren ovan finns inte verksamhetsavfallet med. Någon skattning av mängderna verksamhetsavfall som uppkommer och hur de behandlats har inte gjorts i denna sammanställning. Nuläge och omvärld 9 (65) Avfallsmängder som omfattas av kommunalt renhållningsansvar I kärl- och säckavfallet räknas det avfall som samlas in via de gröna och bruna kärlen. Som grovavfall räknas rent trä, brännbart grovavfall, trädgårdsavfall, metallskrot, fyllnadsmassor och ej återvinningsbart avfall. Här redovisas också det farliga avfall som utgörs av impregnerat trä, asbest och småkemikalier som samlas in via återvinningscentralerna och den rullande miljöstationen. Det farliga avfallet som omfattas av producentansvar redovisas i nästa avsnitt. Tabell 4. Insamlade och behandlade mängder av hushållsavfall i Gästrikeregionen 2009 (ton) Materialåtervinning Kärl- och säckavfall Grovavfall 5 941 Latrin Slam från enskilda avlopp Slam från fettavskiljare Biologisk behandling Förbränning 9 362 25 254 4 139 14 446 Deponering Annan behandling Totalt 34 616 2 647 27 173 77 77 25 497 25 497 2 115 2 115 Farligt avfall totalt, varav: 1 415 - impregnerat trä 908 - asbest 32 - småkemikalier Summa 475 5 941 41 190 40 608 2 679 475 Sedan 2004 kan man se en årlig minskning av insamlade mängder av hushållens kärl- och säckavfall. Den totala minskningen är 6 %, eller ca 2 000 ton. Vad gäller grovavfallet kan man se motsatt utveckling. Där har mängderna av brännbart och ej återvinningsbart grovavfall ökat med närmare en femtedel de senaste åren. För övrigt grovavfall är ökningen inte lika stor. Den totala mängden avfall som har samlats in under de fem senaste åren har ökat, se figur 3. Nuläge och omvärld 10 (65) 90 893 Tusental ton 90 80 1 1 3 70 2 60 18 50 3 20 6 1 3 1 21 22 8 12 40 30 46 46 20 44 42 1 1 3 3 3 20 21 12 14 40 40 10 0 3 2004 2 2005 3 2006 3 2007 3 3 2008 2009 Deponering Förbränning med energiutvinning Biologisk behandling Materialåtervinning Elavfall Farligt avfall Figur 3 Mängder avfall till olika behandlingar i Gästrikeregionen. Den mängd avfall som går till biologisk behandling har ökat under de senaste åren medan mängderna som går till förbränning har minskat. Där är det utsorteringen av matavfallet som genomförts i regionen som mest bidragit till den förändringen. Jämfört med Sverige som helhet, se figur 4, så har förbränningen i regionen minskat mer, medan deponeringen i landet i stort har minskat mer än i vår region. Däremot var redan från början mängden som kördes till deponi jämförelsevis låg här. Under 2009 skedde en kraftig minskning av mängden avfall i landet, vilket anses bero på lågkonjunkturen som inträffade under året. Minskad förbränning, deponering och materialåtervinning skedde. I Gästrikeregionen minskade också förbränningen och deponeringen men totalt sett ökade avfallsmängden något. Nuläge och omvärld 11 (65) Tusental ton 5 000 4 500 26 109 4 000 3 500 1 276 26 127 39 150 41 160 43 152 45 144 1 348 1 508 1 578 1 506 1 443 3 000 2 500 434 454 470 561 597 618 2 000 1 500 1 944 1 000 2 182 2 108 2 191 2 293 500 2 173 380 0 210 2004 2005 226 2006 186 140 63 2007 Deponering Biologisk behandling Elavfall 2008 2009 Förbränning med energiutvinning Materialåtervinning Farligt avfall 6 Figur 4 Mängder avfall till olika behandlingar totalt i Sverige . Avfallsmängder som omfattas av producentansvar Flera slags avfall omfattas av producentansvar. Flera av dessa avfall samlas in via återvinningscentralerna, som bilbatterier, kylar och frysar, vitvaror. Andra, som förpackningar, samlas huvudsakligen in via återvinningsstationerna. Uppgifterna om insamlade mängder kommer från materialbolagen som ansvarar för insamlingen. 6 Avfall Sverige, 2010. Svensk Avfallshantering 2010. Nuläge och omvärld 12 (65) Tabell 5. Insamlade och behandlade mängder av avfall med producentansvar i Gästrikeregionen 2009 (ton) Materialåtervinning Förbränning Deponering Förpackningar samt tidningar, varav Totalt 14 901 - glasförpackningar 2 915 2 915 - pappersförpackningar 2 941 2 941 - metallförpackningar 315 315 - plastförpackningar 542 - tidningar 7 648 Blybatterier varav insamlat ÅVC okänt 65 Småbatterier 641 1 083 7 648 okänt 30 okänt 95 34 34 Bilar ingen statistik Däck ingen statistik Elektronik och elavfall varav: 2 935 - kyl/frys 472 48 5 525 - vitvaror 557 34 88 679 - div elektronik - varav insamlat ÅVC 1 160 1 144 199 196 298 294 1 657 1 634 - raka lysrör - varav insamlat ÅVC 53 42 1 1 54 43 - lågenergilampor - varav insamlat ÅVC 7 3 1 1 8 4 - glödlampor - varav insamlat ÅVC 12 11 Summa 16 721 12 11 852 393 17 966 Nuläge och omvärld 13 (65) 3.2 Avfall som omfattas av kommunalt ansvar Kärl- och säckavfall Definition Kärl- och säckavfall är det som hushåll och verksamheter lämnar i soppåsar, sopkärl och sopsäckar. Det är till exempel städsopor, dammsugarpåsar, trasiga föremål från hushåll som ryms i soppåsen med mera. Matavfall samt annat komposterbart material uppkommer i hushåll och verksamheter. Matavfall från verksamheter är till exempel avfall från fikarum, personalmatsalar och restauranger. Avfallet kan bestå av matavfall men även servetter, hushållspapper, glasspinnar, trädgårdsavfall (i mån av plats i kärlet), kaffesump, tepåsar mm. Sortering Hushållen kan välja mellan tre abonnemang för sina hushållssopor beroende på hur man väljer att hantera sitt matavfall: Centralkompost. Hushållet lägger sitt matavfall i särskilda papperspåsar och sina brännbara hushållssopor i en vanlig soppåse. Hemkompost. Hushållet själv komposterar sitt matavfall i egen kompost, och lägger sina brännbara hushållssopor i en vanlig soppåse. Blandade hushållssopor. Hushållet lägger matavfall och andra hushållssopor i samma soppåse. Man kan alltså välja om man vill sortera sitt matavfall eller inte. Den som väljer att hemkompostera betalar den lägsta avgiften och den som väljer att inte sortera sitt matavfall alls får en betydligt högre avgift. Sina tidningar och förpackningar ska hushållen lämna till återvinning oavsett vilket abonnemang man har valt. Farligt avfall ska hushållen lämna till en bemannad återvinningscentral. Insamling Kärl- och säckavfall hämtas i kärl, säckar, containrar och komprimatorer. Kärl- och säckavfall hämtas antingen genom Gästrike Återvinnares egen transportorganisation (södra Gävle, Älvkarleby, Hofors samt större delen av Sandvikens kommun, år 2010) eller genom entreprenör som förbundet anlitat (Ockelbo, norra Gävle samt en liten del av Sandvikens kommun, år 2010). Nuläge och omvärld 14 (65) Kärl- och säckavfall hämtas normalt varannan vecka vid villor och varannan vecka eller varje vecka i flerfamiljshus. Matavfall från villor, flerbostadshus och de flesta verksamheter hämtas i bruna kärl. Vid ett fåtal verksamheter hämtas matavfall i komprimator. Behandling Kärl- och säckavfall körs av sopbilarna till Forsbacka avfallsanläggning, där det omlastas och sedan transporteras vidare till förbränning i Sundsvall och Borlänge. Denna hantering sköts helt av entreprenörer: Gästrike Avfallshantering AB som sköter omlastningen och Sundsvall Energi respektive Borlänge Energi som sköter förbränningen. Det matavfall som hushåll och verksamheter sorterat körs av sopbilarna till Forsbacka, där det komposteras i en sluten komposteringsanläggning. Komposteringen utförs av en entreprenör, Neova. Mängder Mängden säck och kärlavfall till brännbart som samlades i under 2009 var 25 254 ton. Mängden komposterbart uppgick till 9 362 ton. Problem och framtida behov Det har identifierats ett flertal problem och behov av förändringar i avfallshanteringen: Nedskräpning, till exempel att hushållssopor otillåtet lämnas vid återvinningsstationer. Hämtning vid fritidshus behöver ses över eftersom de har lite andra krav än vanliga villaägare. Fritidshus används bara under del av året och permanenta kärlplaceringar går inte alltid att få till. Det är inte alltid fritidshusägaren finns på plats då hämtning ska ske. Framkomligheten till fritidshusen är oftast sämre vilket ställer ökade krav på fordonen eller att alternativa hämtningsplatser arrangeras. Viktbaserad taxa är en utredningsfråga för framtiden. Fördelen med viktbaserad taxa är att alla betalar för den mängd man slänger. Nackdelar kan vara risk för dumpning av avfall för att få lägre avgift. Det finns ett antal fritidshus som saknar abonnemang och som därmed måste ses över. Bedömningsgrunden för när en fastighet ska ha ett abonnemang behöver ses över. Hus i väldigt dåligt skick som inte nyttjas kanske inte ska behöva ha abonnemang. I vissa områden är det dålig sorteringskvalitet och låg utsorterad mängd av komposterbart. Butiker sorterar inte ut matavfall på bred front. Nuläge och omvärld 15 (65) Fritidshus sorterar i dagsläget inte ut komposterbart avfall. Mängden är sannolikt liten. Finns det behov av att styra över till hemkompostering eller centralkompostering för fritidshusen? Fastfrysning av påsar i kompostkärl vintertid samt lukt- och flugproblem sommartid. Grovavfall (inklusive trädgårdsavfall) Definition Grovavfall är skrymmande avfall som uppkommer i hushåll, till exempel kasserade möbler, cyklar och madrasser. Insamling Grovavfall samlas huvudsakligen in via bemannade återvinningscentraler dit hushållen åker och lämnas sitt sorterade grovavfall. Det finns tretton återvinningscentraler i Gästrike Återvinnares område. Grovavfall kan även hämtas vid fastighet efter beställning och då mot avgift för transport och sortering. Det går också att hyra en container för grovavfall. Trädgårdsavfall från hushåll samlas in via återvinningscentraler. Det går också att hyra en container. Större fastighetsägare har på vissa håll grovsophämtning vid sina egna fastigheter. Vissa bostadsrättsföreningar och liknande abonnerar på container för grovavfall. Det är också vanligt att hushåll hyr tillfälliga containrar för grovavfall. Behandling Trädgårdsavfall komposteras till största delen i Forsbacka av Neova, och till en mindre del av Gästrike Avfallshantering. Rent trä går antingen direkt till Gävle Energis kraftvärmeverk Johannes för förbränning, eller så körs det till Forsbacka avfallsanläggning där Gävle Energi har en entreprenör som flisar materialet innan det går vidare till förbränning vid Johannes kraftvärmeverk. Metallskrot skickas delvis till Stena Recycling, där materialet sorteras och skickas till fragmenteringsanläggning i Hallstahammar för att därefter bli ny råvara till järnverken och stålindustrin. Delar av metallskrotet går till Forsbacka avfallsanläggning där det sorteras och sedan säljs vidare på den så kallade spotmarknaden för vidare leverans till industrin. Fyllnadsmassor går till Forsbacka avfallsanläggning där det används som konstruktionsmassor till vägar, planer och vallar inom området. En del lagras även för att användas som sluttäckningsmaterial för deponi. Nuläge och omvärld 16 (65) Brännbart grovavfall går till Forsbacka avfallsanläggning där det omlastas för vidare transport till förbränningsanläggningarna i Sundsvall och Borlänge. Icke återvinningsbart material, såsom isolering, gips, fönsterglas, deponeras på Forsbacka avfallsanläggning. Mängder Totalt samlades 27 173 ton grovavfall in under 2009. Den största andelen viktmässigt bestod av trä, 30 %. Problem och framtida behov Det har identifierats ett flertal problem och behov av förändringar i hanteringen av grovavfall: Tillgänglighet, till exempel för dem som inte har bil. Grovsopshantering i flerbostadshus. Dumpning av grovavfall vid återvinningsstationer och i naturen är ett problem, liksom dumpning av trädgårdsavfall i naturen. Belastningen på återvinningscentraler är stor under högsäsong, och det blir långa köer. Latrin Definition Latrin uppkommer i de hushåll, främst fritidshus, som inte är anslutna till det kommunala avloppsnätet eller har en egen enskild avloppsanläggning. Insamling Latrin hämtas i speciella latrintunnor som ingår i abonnemanget för latrinhämtning. Latrintunnorna ställs ut till hämtningsdagen. Latrin från fritidshus hämtas varannan vecka under sommarperioden från mitten av maj till mitten av september. Fritidshusen kan ha abonnemang för hämtning vid den egna fastigheten eller för hämtning på en gemensam uppsamlingsplats. Latrin hämtas från ett fåtal permanentbostäder året runt. En del fritidshusägare komposterar sin latrin i egen latrinkompost. Behandling Latrin komposteras i Forsbacka av Gästrike Avfallshantering AB. Komposterat latrin används som anläggningsjord på Forsbacka avfallsanläggning. Nuläge och omvärld 17 (65) Mängder Under 2008 samlades det in 77 ton latrin. Problem och framtida behov Det har identifierats ett flertal problem och behov av förändringar i hanteringen av latrin: Logistiken behöver ses över, i dagsläget är det mycket onödig körning och hämtning längs vägar i dåligt skick Det finns ”friåkare” som lämnar latrintunnor som de inte betalt för hos Gästrike Återvinnare som vi måste komma till rätta med. Latrinkompostering på egen fastighet, regler behöver ses över. Det saknas mottagningsanordningar för latrin från fritidsbåtar. Slam från enskilda avlopp Definition Slam från enskilda avlopp uppkommer i de hushåll som inte är anslutna till det kommunala avloppsnätet utan har en egen enskild avloppsanläggning. Insamling Tömningen av slam från enskilda avloppsanläggningar sker till största delen under perioden mars till november. Den utförs av en entreprenör (Sita 2010). Tömning sker med konventionella slamtömningsfordon. Behandling Slam från enskilda avlopp i Ockelbo och Hofors tas emot vid reningsverken i dessa kommuner. Slammet från reningsverken komposteras sedan på Forsbacka avfallsanläggning. Slam från enskilda avlopp i Gävle, Sandviken och Älvkarleby körs till Forsbacka avfallsanläggning där det avvattnas och komposteras. Det komposterade slammet används som anläggningsjord på Forsbacka avfallsanläggning. Urin från enskilda avlopp Idag sker ingen separat insamling av urin i regionen. Det finns ett behov att bevaka denna fråga eftersom frågan bedöms som viktigt för att hjälpa regionen att nå de nationella målen för återföring av fosfor till produktiv mark och åkermark. Däremot är den potentiella mängden fosfor från enskilda avlopp för liten för att regionen som helhet skall nå de nationella målen. VA:s andel av den potentiella fosforresursen är större. Viktig Nuläge och omvärld 18 (65) fråga blir därför hur renheten på slam från kommunala VA skall kunna återföras i större mängder för att målen ska kunna nås. Mängder Under 2009 samlades det in 25 497 ton slam. Problem och framtida behov Det har identifierats ett par problem och behov av förändringar i hanteringen av slam: Urinseparering kan bli aktuellt i framtiden, och då behöver mottagande och hantering av urin ordnas. Möjlighet till återföring av urin till produktiv mark behöver undersökas. Ökat antal installationer av minireningsverk. Många olika modeller ställer ökade krav på kunskaper om hur tömning ska utföras korrekt. Det finns ett behov att få kunderna att lämna information om tömningsförfaranden innan minireningsverk installeras. Annars finns det en risk att det installeras minireningsverk som ska tömmas på ett sådant sätt (t.ex. avvattningsbil) som idag inte är möjligt i denna region. Latrin och slam från evenemang, campingplatser mm Definition Latrin från husvagnar och husbilar som töms i utslagsbackar på exempelvis campingar. Slam från portabla toaletter som ställs upp under särskilda evenemang. Insamling Gästrike Återvinnare sköter i nuläget ingen insamling från evenemang, campingplatser och liknande. Förbundet behöver se över om det kan anses innefattas i det kommunala ansvaret. Behandling Behandlingen av den här typen av avfall är densamma som övrig hantering av latrin och slam från fritidshus. Mängder Okänt i dagsläget. Problem och framtida behov Ansvarsfrågan behöver redas ut. Nuläge och omvärld 19 (65) Slam från fettavskiljare samt frityroljor mm Definition Slam från fettavskiljare samt frityroljor och matfetter uppkommer i storkök, dagis, restauranger, matsalar, matbutiker med matberedning och liknande. Insamling Fettavskiljare ska tömmas enligt vad som anges i gällande standard (som år 2010 är SS-EN 1825), så ofta att den alltid fyller avsedd funktion och att inga olägenheter uppstår, eller enligt beslut från VA-huvudmannen. . Fettavskiljare töms enligt ett schema. Tömning av slam från fettavskiljare utförs av en entreprenör (Sita 2010). Verksamheter som ger upphov till frityroljor och andra matfetter ska ha avtal för hämtning av avfallet med någon av förbundets entreprenörer. Entreprenörerna tillhandahållet uppsamlingskärl och hämtar dessa. Entreprenörer 2010 är Svensk Fettåtervinning samt Sveprol Fettförädling. Behandling Slammet från fettavskiljare körs till Forsbacka avfallsanläggning där det avvattnas och komposteras. Frityroljor och andra matfetter transporteras till reningsanläggning i Norrköping. Vatten, sot, matrester och andra föroreningar avlägsnas. Den renade produkten används som råvara inom kemisk/teknisk processindustri för att framställa tvål- och tvättprodukter, stearin mm. Mängder Under 2008 samlades det in 2 115 ton fett från fettavskiljare. Dessutom samlades det in 78 ton frityrfett för återvinning från restauranger och storkök i regionen. Problem och framtida behov Det har identifierats ett flertal problem och behov av förändringar i hanteringen av fettavskiljare: Befintliga fettavskiljare är ofta för små. Många fettavskiljare töms för sällan för att de ska skilja av fett tillräckligt väl, vilket leder till att fett kommer ut i spillvattennätet. Rutiner behöver förbättras i bygglovsprocessen för att säkerställa att de fettavskiljare som installeras blir rätt dimensionerade. Nyttjanderättshavarnas och fastighetsägarnas egenkontroll över sina fettavskiljare är i princip obefintlig. Nyttjanderättshavare och fastighetsägare genomför inte funktionskontroller av sina fettavskiljare. Nuläge och omvärld 20 (65) Oklara ansvarsförhållanden mellan fastighetsägare och nyttjanderättshavare. Gästrike Vatten och Sandviken Energi behöver avsätta mer resurser än idag för tillsyn, handläggning och uppföljning av frågor om fettavskiljare. Farligt avfall från hushåll Definition Farligt avfall uppkommer i de flesta hushåll i större eller mindre omfattning. Det är till exempel kemikalier, batterier, lampor och elavfall. Insamling Kemikalier från hushåll samlas huvudsakligen in via bemannade återvinningscentraler. Kemikalier samlas också in via den rullande miljöstationen som en gång per år besöker ett trettiotal platser i Gästrike Återvinnares område. Asbest och impregnerat trä samlas huvudsakligen in via bemannade återvinningscentraler. Insamling och behandling av batterier, lampor och elavfall beskrivs under avsnitt Avfall som omfattas av producentansvar i denna bilaga. Behandling Kemikalier från hushåll behandlas via en entreprenör (DAKA 2010) som levererar avfallet till olika behandlingsanläggningar för farligt avfall. Asbest skickas till Forsbacka avfallsanläggning där det deponeras i separata celler, skiljt från övrigt avfall. Impregnerat trä går även det till Forsbacka där det krossas och sedan skickas vidare till godkänd anläggning för förbränning. I dagsläget är det Sakabs anläggning i Kumla samt Vattenfall Värme i Uppsala. Mängder Totalt samlades det in 1 415 ton farligt avfall, varav 64 % bestod av impregnerat trä. Problem och framtida behov Det har identifierats ett flertal problem och behov av förändringar i hanteringen av farligt avfall: Tillgängligheten att lämna sitt farliga avfall. Kunskapen hos hushållen om hur man hanterar sitt farliga avfall behöver förbättras. Nuläge och omvärld 21 (65) Kunskapen hos mindre verksamhetsutövare behöver förbättras. Avfall från fartyg i hamn Definition Avfall från fritidsbåtar utgör hushållsavfall och omfattas av den kommunala renhållningsskyldigheten. Avfallen kan vara hushållsavfall, toalettavfall, olja och farligt avfall. Även fartyg som inte är fritidsbåtar, t ex fiskebåtar och lastfartyg, kan generera avfall som är med hushållsavfall jämförligt. Insamling Sjöfartsverket reglerar i sina föreskrifter vilka mottagningsanordningar som ska finnas i hamnar och kraven riktar sig till den som bedriver hamnverksamheten. Berörda avfallsslag regleras i avfallsförordningen. Det gäller oljeavfall, fast avfall, toalettavfall och rester av andra skadliga ämnen som ska transporteras bort genom kommunens försorg. Insamling och sortering av avfall följer samma principer som i övrigt regleras av den lokala renhållningsordningen och övrig lagstiftning. Behandling Det sorterade avfallet omhändertas och behandlas som övrigt insamlat hushållsavfall. Mängder Oklart vilka mängder som hanteras från hamnar idag. Problem och framtida behov Det har identifierats ett par problem och behov av förändringar i hanteringen av avfall från fartyg: Ansvarsfördelningen behöver klargöras. Efterlevnad av den lagstiftning som finns. Hantering av matavfall från utlandet och regler kring behandling av det behöver undersökas. Hundlatrin och avfall från allmänna papperskorgar Definition Kommunernas har som markägare ansvar för renhållningen på allmänna gator, torg och parker. Som ett led i detta ordnar kommunen insamling av avfall i allmänna papperskorgar och hundlatrintunnor. Avfallet är jämförligt med hushållsavfall och kommunen är därmed ansvarigt för bortforslandet av detta avfall. Nuläge och omvärld 22 (65) Insamling Detta avfall ansvarar kommunen för via sin tekniska förvaltning. Behandling Avfallet behandlas som liknande avfall, det vill säga går till förbränning. Mängder Okänt vilka mängder som hanteras årligen av de olika kommunerna. Problem och framtida behov Ansvarsförhållanden behöver klargöras. 3.3 Avfall som omfattas av producentansvar Avfall som omfattas av producentansvar innebär att den som tillverkar en produkt är skyldig att samla in och ta om hand om det avfall som uppstår när produkten tjänat ut. Producentansvaret definieras i olika förordningar. Syftet med att ha producentansvar är att få fram mer resurssnåla produkter som är lättare att återvinna och som inte innehåller farliga ämnen. Nedan beskrivs de sex avfallslag som idag omfattas av producentansvar. Enskilda företag kan själva välja att organisera omhändertagandet av sina uttjänta produkter. Oftast väljer företag inom branscher med liknande producentansvar att gå ihop i olika materialbolag för att administrera verksamheten. Tidningar och förpackningar Definition Tidningar och förpackningsmaterial som omfattas av producentansvar. Glas-, metall-, plast- och pappersförpackningar omfattas. Insamling Producentansvar för tidningar och förpackningar har funnits sedan 1994. Insamling sker via 112 återvinningsstationer runt om i regionen. Olika insamlingsentreprenörer sköter insamlingen av de olika förpackningsmaterialen, på uppdrag av FTI. Behandling Plast sorteras efter plastsort. Rena plastkvaliteter kan användas som råvara för att bli nya plastprodukter. Blandade plaster kan återvinnas som till exempel pallklossar eller liknande. Mjuka plastsorter från vår region förbränns och energin utnyttjas i cementindustrin. Från och med 2010 Nuläge och omvärld 23 (65) kommer även de mjuka plasterna som till exempel plastkassar att materialåtervinnas. Pappersförpackningar sorteras och rensas. Olika papperskvaliteter kan återvinnas som råmaterial till nya papperskvaliteter. Papper kan återvinnas upp till sju gånger innan fibrerna är utslitna. Då används materialet som bränsle. Glas sorteras, rensas och krossas och återanvänds som ny glasråvara till nya glasförpackningar eller till byggnadsisolering. Metallförpackningarna sorteras så att stål separeras från aluminium. Stål blir nytt stål och används bland annat i järnvägsräls och armeringsjärn. Aluminium smälts ner och används i nya förpackningar eller i motordelar. Tidningar återvinns till nytt tidningspapper eller till hushålls- eller toalettpapper. Pappersfibrerna kan återvinnas upp till sju gånger innan de är utslitna och går till förbränning. Tabell 6. Nationella insamlingsmål för förpackningar Insamlingsmål Resultat nationellt 2009 Förpackningar totalt Från och med år 2009: 60 % varav minst 55 procentenheter utgör materialutnyttjande Total återvinningsgrad 76,7% Förpackningar av glas 70 % materialutnyttjande 90 % materialutnyttjande Förpackningar av metall, exklusive dryckesförpackningar 70 % materialutnyttjande 72,9% % materialutnyttjande Förpackningar av papper, papp, kartong och wellpapp 65 % materialutnyttjande 74,2 % materialutnyttjande Förpackningar av plast, exklusive dryckesförpackningar 70 % varav minst 30 procentenheter utgör materialutnyttjande tillbaka till plast 30,8 % varav 27 % materialutnyttjande Tidningar 75 % insamlingsgrad 91 % insamlingsgrad Mängder Totalt samlades det in 14 901ton tidningar och förpackningar in i vår region 2009. Nuläge och omvärld 24 (65) Problem och framtida behov Det har identifierats ett flertal problem och behov av förändringar i hanteringen av tidningar och förpackningar: Tillgänglighet, både i glesbygdsområden och i centrala stadsdelar. Tillgänglighet för personer med funktionshinder. Överfulla behållare. Behov av nya och flyttade återvinningsstationer Nedanstående tänkbara behov kommer att diskuteras i samråd mellan Förpacknings- och tidningsinsamlingen AB, Gästrike Återvinnare och kommunerna. Tabell 6. Behov av nya och flyttade återvinningsstationer Kommun Område/behov Kommentar Gävle Hemlingby Ca 1 300 invånare Fridhem/Höjersdal Ca 2 500 invånare Centrala Gävle Ca 40 fastigheter i centrala Gävle söder om Gavleån saknar fastighetsnära insamling. Motsvarande siffra norr om Gavleån är okänd. Centrala Gävle Återvinningsstationer saknas helt och hållet. Norra Stigslund Forsby Bomhus Preem Kastsjö Bör flyttas, betjänar fåtal hushåll. Bomhus Björsjöhöjden Bomhus runt norra Nyvallsvägen Norrsundet Är lokaliseringen rätt? Valbo området vid Åbyvallen Ca 1 750 invånare Valbo ÅbrinkenTallåsenTrollsveden Ca 1 000 invånare Valbo Bäck och Västbyggeby Ca 1 000 invånare Nuläge och omvärld 25 (65) Kommun Område/behov Kommentar Hofors Norra centralorten Ca 1 000 invånare Born Ca 400 invånare Östra Robertsholm Ca 220 invånare Ockelbo Vid någon strategisk väg, ev vid Munterbacken Sandviken Hedgrind-ÖrtaLassas Ca 1 000 invånare Centrala Sandviken Fem återvinningsstationer varav ett par troligen kan flyttas Klangberget Ca 1 500 invånare Kungsgården östra delen Älvkarleby Storvik Är återvinningsstationerna rätt placerade? Skutskär Älvboda Ca 1 500 invånare Skutskär Kolningen Ca 1 000 invånare Älvkarleby Återvinningsstationen ligger för avsides Däck Definition Ansvaret omfattar däck utan fälg. Insamling Sedan 1994 omfattas däck av producentansvar som innebär att de som sätter däck på marknaden också ansvarar för dem när de tjänat ut. Svensk Däckåtervinning AB (SDAB) organiserar omhändertagandet och återvinningen av däck i Sverige. Däcken samlas in via återförsäljare av däck som däck- och bilverkstäder. Mindre verkstäder kan lämna insamlade däck till större verkstäder för att volymerna som hanteras inom systemet ska bli större. SDAB har ett volymkrav på 300 däck innan de kan avropas för hämtning. Behandling Efter insamling sorteras däcken efter kvalitet, där de bästa går till regummering vilket är det miljömässigt bästa alternativet. Av övriga Nuläge och omvärld 26 (65) däck går de flesta, drygt 50 %, till energiutvinning inom cementindustrin och i värmeverk. Däckklipp används som väg- och konstruktionsmaterial på deponier medan andra däckrester blir till exempel sprängmattor. Gummit kan även återanvändas som råvara till olika beläggningar, isoleringsmaterial, inblandningar i asfalt med mera. Mängder Genomsnittliga mängden däck i Sverige är 8 kg per kommuninvånare, vilket ger totalt för vår region 1 250 ton under 2009. Problem och framtida behov Det har identifierats ett flertal problem och behov av förändringar i hanteringen av däck: Däck dumpas ofta i soprum, i källare och andra utrymmen vilket är ett stort problem för många fastighetsägare. Möjligheten att kunna göra sig av med däcken på ett riktigt sätt bedöms inte vara tillräcklig. Att ta emot däck på återvinningscentraler skulle öka tillgängligheten men flera frågor måste i så fall lösas. Hur ska däck på fälg hanteras? Producentansvaret gäller inte fälg. Vad blir kostnaden för att personal på återvinningscentralerna ska fälga av? Finns det entreprenörer? Hur ska kostnaden för detta fördelas? Batterier Definition Omfattar alla typer av batterier, både miljöfarliga och icke-miljöfarliga, engångsbatterier, uppladdningsbara eller inbyggda. Insamling Från och med 2009 är det producentansvar på batterier. Det gäller samtliga batterier, såväl lösa som inbyggda, miljöfarliga som ickemiljöfarliga. El-kretsen är det största materialbolaget som hanterar batterier, framför allt batterier mindre än 3 kg. Blybatteriretur är ett annat materialbolag som huvudsakligen hanterar blybatterier. Småbatterier kan lämnas i batteriholkar eller på återvinningscentralerna, medan större batterier (över 3 kg), industribatterier eller bilbatterier lämnas till verksamhetsutövare. Bilbatterier tas även emot på återvinningscentralerna. Nuläge och omvärld 27 (65) Behandling Enligt den nya batteriförordningen får inga batterier deponeras. Batterierna sorteras numera efter sitt kemiska innehåll. Alkaliska och brunstensbatterier återvinns till 100 %. Småbatterier skickas till Finland för återvinning. Miljöfarliga batterier handskas på olika sätt. Kadmium från Ni-Cd batterier återanvänds i nya batterier, medan nicklet återvinns till stålindustrin. Batterier med kvicksilver upparbetas för att kvicksilvret ska kunna separeras och omhändertas till slutförvaring. Andra metaller som kan finnas i batterier separeras för att kunna återvinnas. Blybatterier skickas till återvinning för att bli nya blybatterier. Mängder Via återvinningscentralerna och batteriholkarna samlas 34 ton småbatterier och 95 ton bilbatterier in. Med en genomsnittlig förbrukning av småbatterier på 0,4 kg och en återvinningsgrad på 70 % så borde ytterligare 9 ton samlas in via andra vägar i vår region. För blybatterier finns inga siffror hur mycket som samlas in totalt i vår region. Problem och framtida behov Idag samlas batterier in via så kallade holkar i butiker. Insamlingssystemet behöver ses över, från insamlingsplatser till finansiering. Elektriska och elektroniska produkter Definition Elektriska och elektroniska produkter omfattar produkter som är beroende av ström eller spänning, och som har vissa funktioner. Exempelvis hushållsapparater, IT-utrustning, belysning, verktyg, leksaker, automater, medicinteknisk och övervakningsutrusning. Insamling Producentansvaret för elektriska och elektroniska produkter har funnits sedan 2005. El-kretsen bildades redan 2001 med uppdrag från producenterna att omhänderta uttjänta elprodukter. El-kretsen är det materialbolag som ansvarar för insamlingen av vitvaror, kyl och frys, diverse elektronik, raka lysrör, lågenergioch glödlampor. Hushållen kan lämna sina uttjänta elprodukter till återvinningscentralerna. Behandling Äldre kylar och frysars köldmedia och isolering kan innehålla freoner som tas omhand. Metaller och plaster återvinns som råvara i nya produkter. För elektronik och vitvaror så plockas miljöfarliga delar bort så att metaller av olika slag kan återvinnas, tillsammans med en del Nuläge och omvärld 28 (65) plaster och glas. Övriga plaster och andra delar går till energiutvinning i kraftvärmeverk. Lågenergilampor och lysrör innehåller kvicksilver som omhändertas. Glaset renas och återvinns. Metaller och plaster materialåtervinns och energiutvinns. Mängder Totalt samlades det in 2 935 ton elavfall i vår region 2009. 98,5 % av detta samlades in via återvinningscentralerna. Problem och framtida behov Det finns behov av att kunna lämna sin småelektronik på fler platser än på återvinningscentralerna. Fler insamlingssystem liknande batteriholkar? Vem tar kostnaden för att öka tillgängligheten? Bilar Definition Sedan 1998 har personbilar omfattats av producentansvar. Det innebär att tillverkaren eller den som har fört in bilen i landet är skyldig att ta emot den gratis, och se till att material och andra komponenter återanvänds eller återvinns. Undantaget är om bilen saknar väsentliga delar som katalysator, växellåda eller motor. Sedan 2007 omfattas även skrotbilar av producentansvar. Insamling I huvudsak kompletta bilar kan lämnas till en auktoriserad bilskrotningsfirma. I vår region finns det flera auktoriserade bilskrotningsföretag. Bilproducenterna har bildat ett gemensamt mottagningssystem för skrotbilar. Övergivna skrotbilar på kommunal mark faller under kommunalt renhållningsansvar, om skrotbilen bedöms utgöra en olägenhet. På enskild mark eller tomtmark är det markägaren som ansvarar för att den förvaras säkert ur miljösynpunkt. På allmän vägmark, dvs allmänna vägar utanför tätort samt parkeringsfickor och rastplatser längs dessa, är Vägverket ansvarig för skrotbilar. På övrig allmän mark är det kommunen som beslutar om hämtning och skrotning av fordonsvrak. Med fordonsvrak menas fordon som är i dåligt skick, övergivet samt har ett mycket lågt värde. Det är alltid ägaren av fordonen som ansvarar för sin egendom, och kostnaden för flytten kan debiteras ägaren. Eventuell skrotningsersättning tillfaller kommunen eller Transportstyrelsen. Däremot ska en ägare beredas möjlighet att själva forsla bort sitt fordon. Har en ägare inte getts denna möjlighet kan det leda till att ägaren har rätt till ersättning för sitt fordon. Nuläge och omvärld 29 (65) Behandling I dagsläget återvinns eller återanvänds 85 % av materialet i skrotbilarna. Metallkomponenter som innehåller koppar, aluminium, magnesium och bly återvinns, likaså glas och airbags. Plast plockas bort men återvinns inte. Oljor tappas ur olika system i bilen och energiutnyttjas. Bromsoljor, spolarvätska och kylarvätska återvinns medan vissa köldmedier och oljefilter destrueras. Katalysatorer och batterier återvinns. Funktionsdugliga reservdelar tas till vara och säljs. Mängder Okänt hur stor mängd skrotbilar som hanteras i vår region. Problem och framtida behov Övergivna skrotbilar ingår i det kommunala ansvaret men hur ska omhändertagandet finansieras? Läkemedel Definition Sedan december 2009 är det producentansvar på läkemedel. Producentansvaret omfattar inte farligt avfall som kommer från hushållen, vilket innebär att cytostatika och cytotoxiska läkemedel fortfarande omfattas av det kommunala ansvaret. Insamling Producentansvaret innebär att apoteksbolagen är skyldiga att ta emot läkemedelsavfall och att det transporteras bort på ett hälso- och miljömässigt godtagbart sätt. Producenterna är också skyldiga att informera om möjligheten att lämna tillbaka läkemedelsavfall till apoteksbolagen. Läkemedel som är farligt avfall ska fortfarande samlas in via kommunens försorg. Kasserade kanyler kan som tidigare samlas in genom de olika apoteksbolagen efter avtal med kommunen. Behandling Insamlat läkemedelsavfall destrueras. Mängder Okänt hur stora mängder läkemedelsavfall som hanteras i regionen. Problem och framtida behov Det har identifierats ett flertal problem och behov av förändringar i hanteringen av läkemedel: Är antalet platser att få lämna sitt läkemedelsavfall tillräckligt? Är informationen till konsumenterna om hur de ska hantera sitt läkemedelsavfall tillräcklig? Nuläge och omvärld 30 (65) Den fortsatta hanteringen av kasserade kanyler måste klargöras. 3.4 Avfall från kommunala verksamheter Slam från avloppsreningsverk Gästrike Vatten I regionen finns ett antal reningsverk där slammet avskiljs från det inkommande spillvatten. Slammet separeras och förtjockas under reningsverksprocessen. Inom Gävle kommun finns tre verk där slammet måste hanteras separat, i Hofors kommun samlas allt till ett verk, i Ockelbo kommun samlas allt till ett verk och i Älvkarleby kommun till ett verk. I Gävle som enda verk (Duvbacken) rötas slammet och rötgasen användes i dagsläget till att värma anläggningen, samt att producera intern elenergi. Efter rötning och avvattning transporteras slammet till Forsbacka liksom slammet från i huvudsak samtliga övriga anläggningar för att utgöra en del i den anläggningsjord som produceras där och som bl.a. användes till täckjord vid bl.a. Forsbackatippen. I slammet från Duvbacken är halterna av koppar och zink för höga för annan användning i dagsläget. Slammet från verket i Skutskär transporteras till Dragmossen för tillverkning av anläggningsjord och täckning av tipp. Volymer och belastningsmässiga data från de olika anläggningarna redovisas i årliga miljörapporter för respektive verk. Huvudsakliga data i nedanstående tabell. Namn Totalt ton TS Slam från externa anläggningar ton TS Duvbacken ≈1 300 Varav ≈10 ton TS från Hedesunda när slambädd är full Hedesunda ≈30 Norrsundet ≈120 Hofors ≈280 Inkl. slam från Torsåker och Bodås Ockelbo ≈150 Varav ≈50 ton TS från enskilda brunnar, Jädraås, Lingbo och Åmot Älvkarleby ≈190 Totalt Gästrike Vatten ≈2 100 Sandviken Energi Samtliga reningsverk i kommunen kör sitt slam till Hedåsens avloppsreningsverk i Sandviken för rötning. Under sommarhalvåret kör Nuläge och omvärld 31 (65) dock Storviks avloppsreningsverk ut en större del av slammet på vassbäddar. Mängden slam från de övriga avloppsverk i kommunen som förs till Hedåsens för rötning under 2009 uppgick till 8 153 m3 med en uppskattad TS-halt på 2,5 %. Slammängden från de externa reningsverken mäts då slambilen pumpar i det i reningsverken. Enskilda slamavskiljare töms inte längre på nätet. Den totala mängden rötat slam från samtliga avloppsreningsverk i Sandvikens kommun uppgick 2009 till 3 683 ton med en TS-halt på ca 22 %. Det rötade slammet körs till EcoNova i Älvkarleby och komposteras. Mängden grovrens från Hedåsens reningsverk beräknas genom antalet tömda dumperlådor till Forsbackatippen och uppgick under 2009 till ca 43 ton. Sanden återanvänds i verksamheten. Sand från gatusopning Sand som sopas upp från gator tas om hand för återvinning. I Sandvikens kommun så läggs det ut omkring 1 100-1 200 ton sandningssand per vinter. Av detta sopas ca 800 ton upp igen. Detta transporterades under 2009 till Skanska asfaltverk för at återanvändas i ny asfalt. Den mängd rännstensrens som uppkommer behandlas olika beroende på varifrån renset kommer. Rens från ytterområdena läggs på egen tipp medan rens från innerområdena transporteras till Forsbacka avfallsanläggning för destruktion. Den fortsatta hanteringen är under upphandling. 3.5 Övrigt avfall från industrier och verksamheter Då verksamhetsavfall inte omfattas av kommunalt ansvar saknas en heltäckande statistik för dessa typer av avfall. Verksamhetsavfallet kan antingen omhändertas regionalt eller så transporteras det till anläggningar utanför vår region. Regionen domineras av två olika typer av industrier, stålindustrin och pappersindustrin. Båda ger upphov tillstora mängder avfall. Avfall från stålindustrin deponerades i stor utsträckning tidigare. Idag arbetar företagen med att försöka minska deponeringen genom att hitta olika sätt att både minska uppkomsten av avfall men också genom att se på avfallet som en restprodukt som kan ha andra användningsområden. Ovako i Hofors är ett bra exempel på hur produktionsprocesser kan förändras för att i stället för avfall generera restprodukter som kan användas som råvara för andra industriers framställning av olika stål och asfaltsprodukter med mera. Vanligt förekommande avfall från stålindustrin är slagg men även slam, glödskal, slipmull och spån. Avfall från pappersindustrin består till stor del av returfibrer, olika slam och bark. Exempel på avfall som går till deponi är grönlutslam, kalkgrus och spillkalk. Även pappersindustrin jobbar med att förändra sina Nuläge och omvärld 32 (65) processer så att så mycket som möjligt går tillbaka i processen. En del material som uppstår i processen kan komposteras, som barkslam. Flera av de största industrierna, t ex Korsnäs, har egna deponier som tar emot deras egna avfall. För andra verksamheter levereras avfallet till exempel till Forsbacka avfallsanläggning. Under 2008 stod det kommunala hushållsavfallet och avfall från behandling av kommunalt avloppsslam för ca 40 % av de mottagna mängderna på anläggningen. Av det övriga avfallet som behandlas eller bortskaffas på anläggningen är andelen bygg- och rivningsavfall störst med 20 %. Resterande avfall som hanteras är branschspecifikt industriavfall som fiber- och hydroxidslam, flusspat och kaolinlera, övrigt industriavfall som plaster, metaller, trä och utsorterat brännbart avfall, avfall från energiutvinning som flygaska och slagg samt övrigt avfall som oljeavfall, impregnerat trä och förorenade jordmassor. Nuläge och omvärld 33 (65) 4 Ekonomi Avfallsekonomin ska fungera tillsammans med det övergripande målet hållbar utveckling. Nedan följer en översikt över dagens avfallsekonomi och en beskrivning över hur det används i Gästrike Återvinnares miljöarbete. 4.1 Förr och nu Fokus för avfallshanteringen har förändrats under de två senaste decennierna. Tidigare låg fokus på att bli av med avfallet och på hygieniska aspekter. Idag ligger fokus i större utsträckning på miljöhänsyn och effektivt resursutnyttjande. Denna ökade komplexitet medför ökade kostnader för hanteringen. Under de senaste åren har kostnaderna för avfallshanteringen ökat bland annat på grund av: mer komplicerad hantering av avfall med ökad sortering och specialiserad behandling, skatt på avfall som deponeras, skatt på avfall som förbränns samt ökad allmän kostnadsnivå i samhället. 4.2 Principer och övergripande mål inom avfallsekonomin Avfallsekonomin styrs av uppsatta miljömål. Relevanta principer för avfallsekonomin är: Hållbar utveckling. Grundprincipen för att utvecklingen ska anses hållbar är att kommande generationer inte ska få försämrade möjligheter att tillgodose sina behov. Förorenaren betalar. Denna princip innebär att man själv ska stå för de miljökostnader man orsakar. Avfallshierarkin. Den innebär att avfallet ska hanteras så miljöanpassat som möjligt. Det miljömässigt bästa alternativet är att avfallets mängd ska minimeras. Har avfallet väl uppstått bör det återanvändas. Därefter är det miljöbästa alternativet om avfallet återvinns för att sedan följas av energiutvinning. Deponering ska vara sista alternativ. Ovanstående principer innebär att de olika sätten att behandla avfallet ska ha en miljöekonomisk koppling. Avfallsavgifterna bör spegla att de miljösämsta alternativen har de högsta miljökostnaderna. På det sättet skapas en miljöstyrande taxa. De ekonomiska styrmedlen och målen måste stå i god relation till varandra om miljömålen i denna renhållningsordning ska kunna nås. Nuläge och omvärld 34 (65) 4.3 Ekonomiska styrmedel för att nå målen Förutom administrativa styrmedel i form av lagar och förordningar och informativa/kommunikativa styrmedel finns det ett antal ekonomiska styrmedel att tillgå för att nå de uppsatta målen. De vanligast förekommande i avfallssammanhang är: skatter miljöavgifter panter differentierade taxor. De ekonomiska styrmedlen har sin grund i miljöbalken och kommunallagen. Skatt Skatt som miljöstyrning inom avfallsområdet är en relativt ny företeelse. Skatt på avfall som deponeras infördes år 2000. Syftet med deponiskatten har varit att minimera deponering som behandlingsmetod. Denna skatt har varit synnerligen effektiv som styrmedel. Mängden hushållsavfall som deponeras har minskat med mer än 80 % under de senaste tio åren, visar statistik från branschorganisationen Avfall Sverige för åren 1998 – 2008. I juli år 2006 infördes skatt på hushållsavfall som skickas till förbränning. Syftet med skatten var att stimulera till ökad återanvändning och materialåtervinning av avfall. Skattebeloppet per ton avfall beror på om anläggningen producerar el och hur effektivt den i så fall produceras. Riksdagen har beslutat att denna skatt ska tas bort från och med 1 september år 2010, eftersom skatten inte har kunnat konstrueras så att den fått några mätbara miljöeffekter. Avfallshanteringen påverkas även av skatt på utsläpp av koldioxid från fossila bränslen. Regeringen har föreslagit att denna skatt ska höjas med 1 öre per kilo koldioxid för att kompensera skattebortfallet när skatten tas bort på avfall som förbränns, se ovan. Miljöavgifter Miljöavgifter och subventioner används i första hand för att korrigera externa effekter. Som exempel kan man ta en verksamhet som smutsar ned i naturen. Genom en miljöavgift fördyras verksamheten. Det nya, högre priset avspeglar de samhällsekonomiska effekterna, miljökostnaderna, bättre än det gamla priset. Man kan också säga att staten går in och agerar ägare av till exempel frisk luft och rent vatten. Inom avfallsområdet är de vanligaste miljöavgifterna förpackningsavgifter och bilskrotningspremier. Producenterna bestämmer själva hur stor avgiften på produkterna, t.ex. förpackningar, ska vara. Nuläge och omvärld 35 (65) Bilskrotningspremier beslutas av staten. Inom VA finns särskilda reningsavgifter för att stimulera separat omhändertagande av flytande biologiskt avfall, alternativt att behandlas vid reningsverken till självkostnadspris. Panter Pantsystemet har tidigare varit det vanligaste ekonomiska styrmedlet på avfallsområdet. I Sverige finns en lång tradition av pantsystem. Idag är det fortfarande ganska vanligt, men huvudsakligen på avfall som omfattas av lagen om producentansvar för förpackningar. Differentierade taxor Ekonomisk styrning i form av differentierade taxor är den styrform som vunnit mest mark i Sverige under senare år. Differentieringen syftar till att skapa ytterligare ett incitament för kunderna att hantera sitt avfall på ett så miljömässigt bra sätt som möjligt. I arbetet med målet att minska mängden osorterat avfall är differentierade taxor ett viktigt instrument. En differentiering av renhållningstaxorna är också en viktig del i den pedagogiska kommunikationen kring miljönytta. Differentieringen i sig är bärare av miljöpedagogiska signaler. Det blir synligt för var och en att ett mer miljöanpassat agerande är bättre för samhällsekonomin, något som avspeglar sig direkt i den egna plånboken. I arbetet med differentiering av renhållningstaxor är det viktigt att ha med några grundläggande principer. Differentieringen ska ha en miljömässig grund. Vidare måste en differentiering av taxan vara reell, d.v.s. alternativen som differentieras måste vara ekonomiskt möjliga för kunden. Dramatiska skillnader i taxenivåerna stimulerar en ekonomisk suboptimering där det individuellt rationella inte leder till ökad miljönytta. För små skillnader leder å andra sidan inte till avsedd miljönytta. Viktigt att komma ihåg är också att en differentierad taxa inte fungerar som enskild företeelse. Den måste kombineras med att kunderna får möjlighet att agera i enlighet med de uppsatta målen och med de signaler som differentieringen bär med sig. Den måste också kombineras med en seriös kommunikation där syftet med den ekonomiska miljöstyrningen klargörs på ett tydligt sätt. Differentiering av taxor har dock inte samma styrande effekt på alla kunder. Boendeformer, inkomstnivåer och praktiska möjligheter är avgörande för vilken effekt differentieringen bär med sig. Lagstöd för kommunens avfallstaxa Avfallsekonomin regleras i miljöbalken och knyter an till de lagar som reglerar avfallshanteringen: Nuläge och omvärld 36 (65) Miljöbalken 27 kap. § 4–7 Renhållningsavgift. Här beskrivs renhållningsavgiften, periodiska avgifter och självkostnadsprincipen. Den sistnämnda principen är viktig i avfallssammanhang. Verksamheten ska inte bedrivas i vinstsyfte och får således heller inte generera något överskott. Här regleras också att renhållningsavgiften ska antas av kommunfullmäktige samt bestämmelserna kring producentavgifter. I 5 § finns den skrivning som möjliggör en miljöstyrning av renhållningsavgiften i form av differentierade taxor. I andra stycket står det ”Avgiften får tas ut på ett sådant sätt att återanvändning, återvinning eller annan miljöanpassad avfallshantering främjas”. I praktiken innebär detta att självkostnadsprincipen inte behöver följas när det gäller enskilda avfallsslag eller tjänster. Miljömålen är istället de övergripande. Likställighetsprincipen från kommunallagen gäller av praxis. Det innebär att alla kommuninnevånarna är likställda när det gäller rättigheter och skyldigheter, samma avgift ska tas ut för samma prestation. I praktiken betyder det till exempel att ett villahushåll som ligger långt ut på landet ska betala samma avgift som ett villahushåll i tätort trots betydligt längre transporter. 4.4 Avfallstaxan i Gävle, Hofors, Ockelbo, Sandviken och Älvkarleby Avfallstaxan bekostar flera olika tjänster: Hämtning av hushållssopor, från eget kärl eller gemensamt soprum/hämtställe. Hushållssoporna körs sedan till förbränning eller kompostering. Behandling av hushållssopor, det vill säga förbränning eller kompostering. Bemannade återvinningscentraler som tar emot farligt avfall, grovavfall, batterier, kylar, frysar och elavfall. I regionen finns 13 bemannade återvinningscentraler. Kommunikation. Kommunikationsenheten planerar för information, svarar på frågor, gör trycksaker bland annat broschyren Ren Information som delas ut till alla hushåll, tar emot studiebesök och kommunicerar via webben. En avfallspedagog arbetar ute på skolorna. Planering. Ta fram avfallsplan, föreskrifter och taxesystem och följa upp dessa. Utredningar, upphandlingar och kvalitetsarbete. Kundservice, bland annat fakturering och handläggning av ärenden. Avfallstaxan bekostar däremot inte insamling av tidningar och förpackningar via återvinningsstationer. Dessa bekostas av producenterna. Grundavgift och hämtningsavgift Avgiften för hushållsavfall består av två delar: grundavgift och hämtningsavgift. Nuläge och omvärld 37 (65) Grundavgift Grundavgiften är kopplad till boendeform och ska betalas av alla. Grundavgiften kan i delas in i administrativa kostnader och servicekostnader. Bland de administrativa kostnaderna finns till exempel avfallsplanering, utvecklingsarbete, arbete med miljöledningssystem, kvalitet och uppföljning samt allt som har med kundkontakter att göra som till exempel kundsystem, fakturering och information till kunder. De administrativt relaterade kostnaderna nyttjas av samtliga kunder. Lite annorlunda är det med servicekostnaderna i grundavgiften. Ganska stor del av dessa kostnader är från insamling och behandling av hushållens grovavfall och farliga avfall. Här återfinns till exempel kostnader för de bemannade återvinningscentralerna som tar emot grovavfall och farligt avfall. Genomgående använder hushåll i villor servicerelaterade tjänster i högre grad än hushåll i lägenheter. Kommersiella verksamheter använder serviceavgiftsrelaterade tjänster i låg grad. Storleken på grundavgiften är bland annat beroende av den interna organisationen och administrationen, men framför allt styrs den av vilken servicenivå kommuninnevånarna ges när det gäller möjligheter att bli av med grovavfall och farligt avfall. En annan del i grundavgiften är kostnaderna för behandling av hushållens farliga avfall. Identifiering och behandling av detta avfall är mycket dyrt. Miljömålet är naturligtvis att samla in så mycket farligt avfall som möjligt så att det kan omhändertas på ett så miljöriktigt sätt som möjligt. Paradoxen i detta mål är att ju mer som samlas in och därmed skyddar miljön, desto högre kostnader fås. I grundavgiften ingår: bemannade återvinningscentraler för sorterade grovavfall och farligt avfall kundtjänst kommunikation fakturering avfallsplanering. Hämtningsavgift Hämtningsavgiften för hushållsavfall beror på vilken storlek kunden har på sitt kärl eller sin container och hur ofta tömning sker. Nuläge och omvärld 38 (65) I hämtningsavgiften återfinns allt som har med insamling och behandling av behandling av hushållsavfall att göra. Här finns kostnader för transport av avfall, fordon, löner för hämtningspersonal och så vidare. Här återfinns också till exempel kostnader för drift av deponerings- och komposteringsanläggningar. Går avfallet till förbränning ska både förbränningskostnad och transporter finnas med här. Avfallsskatter räknas också hit. Här finns en möjlighet till differentiering av taxan. Kunden kan till exempel ges möjlighet att påverka sin renhållningstaxa genom val av behållarstorlek, hämtningsfrekvens eller genom att gå ihop med grannar i en gemensamhetslösning. Differentiering av insamlingsavgifterna innebär att taxan styr mot bättre sortering och ökad återvinning i enlighet med återvinningshierarkin (se ovan Principer och övergripande mål inom avfallsekonomin). Det kan till exempel tillämpas så att avgifterna för osorterat avfall höjs kraftigt medan den istället sänks för utsorterade avfallsfraktioner och behandling av farligt avfall. Kunden kan härigenom påverka sin renhållningstaxa genom att minimera mängden osorterat avfall. I hämtningsavgiften ingår: hämtning av hushållsavfall, det vill säga tömning av kärl eller container, transporter till behandling, behandling det vill säga förbränning av kärl- och säckavfall samt kompostering av matavfall. Tre abonnemang Fastighetsägare kan 2010 välja mellan tre abonnemang för sina hushållssopor beroende på hur man väljer att hantera sitt matavfall: hemkompost, centralkompost eller blandade hushållssopor. Hemkompost innebär att hushållet själv komposterar sitt matavfall i egen kompost, och lägger sina brännbara hushållssopor i en vanlig soppåse. Centralkompost innebär att hushållet lägger sitt matavfall i särskilda papperspåsar och sina brännbara hushållssopor i en vanlig soppåse. Nuläge och omvärld 39 (65) Blandade hushållssopor innebär att hushållet lägger matavfall och andra hushållssopor i samma soppåse. Man kan alltså välja om man vill sortera sitt matavfall eller inte. Den som väljer att hemkompostera betalar den lägsta avgiften och den som väljer att inte sortera sitt matavfall alls får en betydligt högre avgift. Sina tidningar och förpackningar ska hushållen lämna till återvinning oavsett vilket abonnemang man har valt. Billigare för den som sorterar och slänger lite Det finns olika kärlstorlekar och olika hämtningsintervaller. Det blir en lägre kostnad för den som har mindre kärl, och hämtning mer sällan. Prisexempel för aktuell taxa finns i Bilaga 6 Uppföljning av avfallsplan 2003-2010. Jämförelser med övriga Sverige Det är svårt att jämföra taxenivåer mellan olika kommuner. Den vanligaste orsaken till att det är att servicenivån skiljer sig åt i olika kommuner. Det är ofta skillnader som olika behållarstorlekar, olika hämtningsfrekvenser, service kring grovsopshantering, hänsyn till arbetsmiljö, kvalitet på informationsarbetet samt sist men inte minst, skillnader mellan kommunernas storlek och geografiska förutsättningar. En del kommuner har långa transportavstånd och därmed större transportkostnader än kommuner med korta avstånd, och olika kommuner har olika kostnader för behandling av avfallet. Nuläge och omvärld 40 (65) 5 Anläggningar för hantering av avfall från Gästrike Återvinnares region Runt om i Gästrikland och Älvkarleby kommun finns ett flertal kommunala och privata anläggningar som hanterar avfall. Det är anläggningar för deponering, förbränning, annan behandling och mottagning, mellanlagring, sortering eller omlastning av avfall. I detta avsnitt beskrivs kortfattat de största eller viktigaste anläggningarna, medan övriga anläggningar listas i Bilaga 5 Deponier och anläggningar. 5.1 Översiktlig beskrivning Inom Gävle, Hofors, Ockelbo, Sandviken och Älvkarleby kommun finns 32 tillståndspliktiga och 40 anmälningspliktiga avfallsanläggningar. Av dessa drivs 13 anläggningar på uppdrag av Gästrike Återvinnare. Det finns ingen anläggning för förbränning av avfall i regionen. Det innebär att Gästrike Återvinnare är beroende av anläggningar utanför regionen för upphandling av förbränning av brännbart hushållsavfall. Matavfall behandlas biologiskt i anläggning inom regionen som drivs av entreprenör på uppdrag av Gästrike Återvinnare. De största/viktigaste anläggningarna i regionen är följande: Forsbacka avfallsanläggning Verksamheten vid Forsbacka avfallsanläggning startade på 70-talet med en deponi. Numera återvinns huvuddelen av avfallet, och mindre än 10 % deponeras. Gästrike Avfallshantering AB bedriver idag verksamhet med sortering, omlastning, behandling och deponering av avfall. Vid anläggningen utförs omlastning av hushållsavfall, sortering och krossning av industriavfall och grovavfall från hushåll, lagring av ickefarligt avfall, producentansvarsmaterial, kylmöbler, järnskrot mm. Farligt avfall mellanlagras och impregnerat trä krossas innan det transporteras bort för energiutvinning. Avloppsslam, latrin och liknande avfall komposteras. Slam med hög vattenhalt avvattnas innan kompostering. Förorenad jord behandlas biologiskt med sk. Biosan-behandling som innebär att mikroorganismer bryter ner föroreningar som olja och PAH. Inom anläggningen kremeras döda sällskapsdjur. Träavfall, rent trä med mera lagras och flisas på separat yta innan det transporteras vidare till förbränning med energiutvinning. På anläggningen finns en återvinningscentral där hushållen lämnar utsorterat avfall och farligt avfall. Nuläge och omvärld 41 (65) Deponering sker av icke-farligt avfall och farligt avfall. En ny deponi har anlagts som uppfyller de nya EU-kraven på bottentätning och geologisk barriär. Ett nytt tillstånd från miljödomstolen 2009 innebär utökade möjligheter att behandla avfall och återvinningsmaterial på anläggningen. Större mängder avfall och fler typer av avfall kan mottas och behandlas, som exempelvis förorenade jordmassor och farligt avfall. I framtiden kommer bland annat möjligheter till termisk behandling och jordtvätt samt stabilisering inför deponering av farligt avfall ses som betydande behandlingsmetoder. Utökade metoder att omhänderta organiskt avfall, såsom rötning ligger i linje med nationella och Europeiska mål och kan utföras på anläggningen. Inom området samlas lakvatten upp och behandlas lokalt i en reningsanläggning. Den består av luftningsmagasin, filtrering och våtmark för att därefter ledas vidare ut i en bäck. Deponigas samlas upp och utnyttjas för el- och värmeproduktion. Mullbacka kompostanläggning Mullbacka kompostanläggning stod färdig 2008. Anläggningen är utformad så att komposteringen sker i slutna tunnlar. Komposteringsprocessen kan sedan styras och övervakas med hjälp av datorprogram så att syre- och vattentillförsel blir optimal. Det här leder till att komposten avger mindre växthusgaser, mindre lukt och ger en kortare komposteringstid Nuläge och omvärld 42 (65) Anläggningen hanterar allt matavfall inomhus. Matavfall lämnas av bilarna i en mottagningshall inomhus där en kvalitetskontroll genomförs och synliga plastpåsar tas bort. Därefter finfördelas materialet innan det blandas med strukturmaterial som trädgårdsavfall och material från aktiv kompost. Därefter läggs det in i tunnlarna. I tunnlarna tillsätts vatten och balanseras med tillsatt luft. Komposten vänds genom att lyftas ur en tunnel och vänds in i en ny. Detta sker två gånger. Under komposteringen höjs temperaturen i materialet till minst 60° C för att sjukdomsalstrande bakterier och virus ska dö. Luften från tunnlarna renas i en ammoniakscrubber och leds därefter genom ett biofilter för att ta bort lukter. Luften passerar en värmeväxlare så att den kalla friskluften värms upp av den utgående luften. Anläggningen är helt självförsörjande på värme. Överskottsvatten som bildas i processen eller regnvatten skickas till Forsbacka avfallsanläggning för behandling i deras lakvattendamm innan det mynnar ut i vattendrag. Efter komposteringen inomhus sker en eftermognad utomhus i 4-6 månader. En stabil produkt bildas som sedan kan användas som jordförbättringsmedel på åkermark eller i rabatter. Dewatech Sedan början av 1990-talet har Dewatech AB i Gävle tagit emot och behandlat avvattnat slam och oljehaltigt avfall. Det avvattnade slammet behandlas biologiskt genom kompostering. Komposteringen sker i stukor utomhus, efter att materialet har blandats med hästgödsel och park- och trädgårdsavfall. Efter komposteringen kan materialet användas som jordförbättringsmedel. Dewatech behandlar även förorenade oljor och emulsioner. Föroreningarna består av grus, vatten, jord, avfall med mera. Reningen går till genom att oljan separeras från föroreningen med olika metoder som gravimetrisk avskiljning, uppvärmning, mekanisk filtrering och ultrafiltrering. Den återvunna oljan kan antingen bli brännolja eller motorolja. Oljehaltigt avfallsvatten renas också vid anläggningen. Efter slamseparering pumpas den fria oljan bort, och det kvarvarande vattnet behandlas med olika tekniker beroende på förorening. Det kan vara ultrafiltrering som används vid rening från emulsioner och suspenderande ämnen, selektivjonbyte som passar vid rening av tungmetaller eller indunstning som används för till exempel rena vatten från salter. Johannes biokraftvärmeanläggning Anläggningen är ett biobränslebaserat kraftvärmeverk placerat väster om Gävle och som ägs av Gävle Kraftvärme AB. Huvudsakligt bränsle är bark och returflis. Returfliset är flisat träavfall som samlas in via Nuläge och omvärld 43 (65) återvinningscentralerna och som sorteras ut från verksamhetsavfallet vid Forsbacka avfallsanläggning. Barken är en restprodukt från pappersmassetillverkningen i Skutskär. Pannan är en ångpanna, klassad som en samförbränningspanna. Pannan är en del i Gävles fjärrvärmesystem. Anläggningen har rökgaskondensering som renar utsläppen till luft. Den ger även ett bidrag till den producerade värmeenergin. Under 2009 togs det emot 73 900 ton bark, 58 800 ton flis och grot och 29 200 ton returflis på Johannes kraftvärmeverk. Totalt nyttiggjordes 406 GWh värmeenergi under 2009. Förbränningen ger upphov till aska. Flygaskan som uppkommer används som täckmaterial till en deponi hos Stora Enso, och bottenaskan används som konstruktionsmaterial på Forsbacka avfallsanläggning. Sörby Urfjäll återvinningscentral Återvinningscentralen på Sörby Urfjäll i Gävle har funnits sedan 1997. Det är den största i regionen och 2009 tog den emot nästan 163 000 besökare. Vid återvinningscentralen tas hushållens grovavfall emot. Avfallet sorteras av besökarna i olika fraktioner efter den behandling som krävs av avfallet. Det finns möjlighet att lämna avfall som faller under producentansvar. Återvinningscentralerna är huvudsaklig mottagningsplats för hushållens elavfall som kylar, frysar och andra vitvaror. Även tidningar och förpackningar tas emot på centralen, och hushållen kan också lämnas sitt farliga avfall där. Verksamheter har också möjlighet att lämna sitt grovavfall på återvinningscentralen under förutsättning att de har ett återvinningskort. Runt om i regionen finns det ytterligare 12 återvinningscentraler. Nuläge och omvärld 44 (65) 6 Nuvarande och framtida avsättningsmarknad för producerade nyttigheter 6.1 Kompostjord Gästrike Återvinnare behandlar matavfall genom kompostering i en anläggning i Forsbacka väster om Gävle. Vid kompostanläggningen tillverkas kompostjord som säljs till privatpersoner och företag. Kompostjordens innehåll av exempelvis tungmetaller kontrolleras och håller sig inom de låga nivåer som förutsätts vid t ex en certifiering av komposten. I och med att marknaden för lokalt producerade varor växer sig allt starkare ser Gästrike Återvinnare goda möjligheter för ett fortsatt starkt intresse för kompostjord. Kritik förekommer dock angående försäljningen som sägs konkurrera med mindre företag i regionen. Försäljningen av kompostjord är ett viktigt led i kvalitetssäkringen av kompostjord. Genom att synliggöra den fina slutprodukten kan hushållen motiveras till fortsatt god och noggrann sortering av sina matrester. Det ekonomiska värdet för Gästrike Återvinnare är litet. Jordförsäljningen ska stå för sina egna kostnader. En provodling pågår där den färdiga råkomposten och det näringsrika processvattnet som bildas i kompostanläggningen används på jordbruksmark. Försöket ska ge svar på både den praktiska hanteringen av produkterna samt dess gödselverkan i jämförelse med handelsgödsel. Målet med insamlingen av komposterbart är att återföra den färdiga komposten till jordbruket. Analys av förutsättningarna för Gästrike Återvinnare att delta i en produktion av biogas pågår. I förlängningen ser förbundet möjligheter att i regionen producera både biogas och jordförbättringsmedel till jordbruket. Den framtida avsättningen för det behandlade matavfallet ser därför god ut. Nuläge och omvärld 45 (65) Hantering av biologiskt avfall är ett prioriterat område inom EU:s sjätte miljöhandlingsprogram. Inom EU har medlemsländerna mycket olika strategier för hanteringen av biologiskt avfall. Sverige har goda erfarenheter av styrmedel för biologiskt avfall. 6.2 El och fjärrvärme I Sverige genereras runt 515 kg hushållsavfall per person och år, vilket kan jämföras med Danmarks 800 kg hushållsavfall per person. I Gästrike Återvinnares region går det brännbara hushållsavfallet för närvarande till Sundsvall och Borlänge där det förbränns och blir både fjärrvärme och el. Debatt och diskussion har tidigare förts kring behovet av en förbränningsanläggning i regionen. Beslutet blev att inte bygga en avfallsförbränningsanläggning i Gävle. Behovet av förbränningskapacitet hänger samman med konjunkturläget. Under högkonjunktur är konsumtionen hög och då stiger även mängden avfall. Under lågkonjunktur sjunker konsumtionen och därmed även avfallsmängderna. Förbränningsanläggningarna har under lågkonjunkturen våren 2009 haft betydligt mindre mängd avfall att förbränna. Import av avfall förekommer för att täcka upp den sviktande nationella marknaden. EU:s sjätte miljöhandlingsprogram syftar bland annat till att bryta kopplingen mellan avfallsgenerering och ekonomisk tillväxt. Det finns indikatorer på att så har börjat ske då det kommunala avfallet minskade i Tyskland och Nederländerna under 1990-talet. Trots detta så är tillväxten inom EU fortfarande starkt förknippad med ökande avfallsmängder. Fram till 2015 räknar fjärrvärmebranschen med att de dominerande bränslena kommer att vara biobränsle och avfall för produktion av kraftvärme.7 I dagsläget importeras avfall till svenska fjärrvärmeanläggningar8. Avsättningen för brännbart avfall ser därför god ut även på sikt. 6.3 Återvinning – ny råvara Marknaden för återvunnen råvara bedöms som god. Incitamenten för återvinning och användning av återvunnen råvara är starka. EU:s avfallshierarki anger att det är bättre att materialåtervinna än att förbränna eller lägga på deponi. I Sverige pågår en översyn av avfallsreglerna som kan ge en starkare styrning mot avfallstrappan. Allt större fokus läggs på att spara på jordens resurser och hitta en hållbar samhällsutveckling. Återvinning är en del av den lösningen. Utöver det minskar energiåtgången och utsläppen av koldioxid vid återvinning. 7 8 Elforsk, 2005. Kraftvärme i framtiden. Svensk Fjärrvärme, 2009. Fjärrvärmen fortsätter växa. Fjärrvärme 2015 – branschprognos. Nuläge och omvärld 46 (65) Enligt en rapport framtagen på uppdrag av Återvinningsindustrierna9 finns en potential för ökad materialåtervinning i framtiden. Hur många kilogram varje medborgare sorterar till återvinning skiljer sig åt över landet. Skillnaden mellan de som sorterar mest och de som sorterar minst är stor, vilket indikerar att det finns möjlighet för fler att sortera mer. Med dagens återvinning av material undviks 6,2 miljoner ton koldioxidutsläpp varje år jämfört med om tillverkningen skett från motsvarande jungfrulig råvara och om avfallet istället skulle ha förbränts och lagts på deponi.9 Varje år återvinns över fyra miljoner ton plast, papper, metaller och glas – det motsvarar ungefär ett halvt ton per person. Hushållen sorterar idag förpackningar till återvinning. Materialet i förpackningarna blir råvara till nya produkter. Förpackningsinsamlingen har funnits sedan 1994 och är nu under utredning då systemet är ifrågasatt från både kommuner och medborgare. Många efterfrågar en sortering i materialslag istället för förpackningar. För att produkter av olika slag ska kunna återvinnas behöver producenterna anpassa tillverkningen därefter. Naturvårdsverket har genomfört en utredning om hur ett system för den typen av utsortering skulle kunna se ut och vad det skulle få för konsekvenser för miljön, ekonomin och hushållen. På återvinningscentralerna förändras över tid sorteringen och behandlingen av avfallet. Möjligheten att återvinna nya material styrs av teknisk utveckling och efterfrågan på materialet. Efterfrågan är i sin tur beroende av kostnaderna för att använda återvunnen råvara jämfört med jungfrulig råvara. Styrmedel initierade från till exempel EU eller den svenska regeringen kan därför få stor genomslagskraft. Gips som tidigare lades på deponi är nu möjlig att återvinna. Detta sker bl.a. vid en anläggning i Bålsta. Hårda plastprodukter som leksaker, trädgårdsmöbler och dylikt samlas på försök in till återvinning i vissa kommuner. Det finns mottagare av plasten men den är skrymmande och kostsam att transportera. 9 Återvinningsindustrierna, april 2007. Återvunnen råvara – en god affär för klimatet. Nuläge och omvärld 47 (65) 7 Trender, konjunktur och global utveckling Gästrike Återvinnares omvärldsanalys10 visar att samhällsutvecklingen fram till 2020 kommer att styras av två huvudfaktorer: 1. Den ekonomiska utvecklingen i hela samhället. Det är tillväxten i ekonomin som skapar möjligheter och om den skulle bli fortsatt låg ger det begränsningar. 2. Värderingsutvecklingen som till stor del styr hur samhällsresurserna kommer att användas. Den ekonomiska utvecklingen påverkar också avfallsproduktionen. De hanteringssystem som används bör kunna anpassas för ökande eller minskande avfallsmängder. 7.1 Samhällsutveckling Trots dystra ekonomiska prognoser 2009 är det rimligt att förvänta sig att svensk ekonomi kommer att växa enligt tidigare perioders genomsnitt. En omvärldsanalys visar att det pågår ett skifte i värderingar som öppnar upp för nya möjligheter för avfallshanteringen. Synen på miljö och företagens samhällsansvar har börjat förändrats. Krav ställs på att bygga upp ett samhälle som är hållbart ur såväl ekonomiska och sociala som miljömässiga perspektiv. Denna gröna konsumtionstrend håller i sig även i lågkonjunktur. Den yngre generationen som kallas Generation G där G står för generositet. Generation G ställer krav på företagen och föraktar girighet. Signaler finns att det blir allt vanligare att hyra och hyra ut istället för att köpa och slänga. Det gäller särskilt dyrare och resurskrävande produkter som bilar, släpvagnar, datorer och verktyg. Positiva trender finns när det gäller att bryta sambandet mellan ekonomiskt tillväxt och ökade mängder avfall. Hushållens avfallsvolymer minskar i en del länder och det finns internationella exempel där man stimulerar återvinning genom ett slags pantsystem. Ett sådant exempel är Recyclebank, baserad i Philadelphia, där hushållen tjänar Recyclebank-dollar på att lämna till återvinning. Dessa kan sedan lösas in mot rabattkuponger på butikskedjor. 7.2 Internationellt Men medan EU fokuserar på att bryta kopplingen mellan ekonomisk tillväxt och avfallsgenerering finns prognoser på att Indiens stadsbor kommer att generera 130 procent mer avfall och att Kinas sopberg under samma tidsperiod ökar med 200 procent. Sammantaget beräknar forskare att världens avfall fördubblas fram till 2030. 10 Gästrike Återvinnare, 2009. Omvärldskontroll – trender, signaler och omvärldsexempel inom avfalls- och återvinningssektorn. Nuläge och omvärld 48 (65) Internationellt är trenden dock att återvinningen ökar. Flera företag inom den amerikanska återvinningsindustrin rapporterade en betydande tillväxt under 2008. Det Atlanta-baserade Rechargeable Battery Recycling Corp aviserade en ökning på cirka 10 procent av insamlade laddningsbara batterier under 2008. Företaget samarbetar dessutom med en webbplats som heter www.earth911.com för att öka medvetenheten om återvinning genom att nå webbplatsens läsekrets. De globala återvinningskvoterna av aluminium- och konservburkar var 68 procent under 2007, vilket är rekord. Återvinningskvoten har ökat tre år i rad. Regeringarna i USA och Kina planerar att dominera världsekonomin efter recessionen. Detta ska göras genom att satsa på hållbarhet. Planerna omfattar inte bara en lång rad regler och förordningar utan bygger även på insikten om att konsumenter och medborgare kräver ansvarsfulla beteenden från våra beslutsfattande institutioner, såväl från företag som från organisationer. Den europeiska miljöbyrån EEA rapporterar att stora fartyg varje dag far över haven mellan Asien och västvärlden med varor till de nya marknaderna. Fartygsägarna vill inte att fartygen ska åka hem tomma, de behöver barlast. Därför ser de gärna att avfall från Europa förs tillbaka till Asien. Samtidigt har EU satt upp mål på lång sikt att varje medlemsstat ska ta hand om sitt avfall nationellt, i enlighet med närhetsprincipen. Eftersom transporterna av farligt avfall och problemavfall från EU:s medlemsstater nästan fyrdubblades mellan 1997 och 2005 kan man dock konstatera att detta mål är långt ifrån att uppnås. Detta innebär att avfallssituationen framgent är komplex. Avfall är både en resurs och en belastning, ekonomiskt och miljömässigt. De globala förutsättningarna är mycket olika då skillnaderna är stora mellan västvärldens etablerade och bekväma livsstil och tredje världens önskan och ambition att uppnå densamma. EU, USA och Asien står som starka aktörer som har möjlighet att driva en förändring om fokus riktas mot hållbarhet. 7.3 Regionalt Regionalt visar Gästrike Återvinnares egna mätningar att medborgarnas kunskaper och attityder förändras över tid. Kunskapsnivån har höjts och attityder till att sortera sitt avfall utvecklas i positiv riktning. Klimatfrågan har kommunicerats i flera år i media, bland beslutsfattare och medborgare. Medborgarna kopplar klimat till miljöfrågor och därifrån är steget nära till sopsortering. Att sortera sitt avfall blir en relativt enkel åtgärd som de flesta kan göra i vardagen. Förtroendet för att avfallet återvinns på ett riktigt sätt har ökat de senaste åren. Vid undersökningen 2004 svarade 57 procent att de hade förtroende Nuläge och omvärld 49 (65) för att det avfall de lämnade till återvinningen togs om hand på ett miljöriktigt sätt. 2009 var motsvarande siffra 78 procent. Detsamma gäller förtroendet för Gästrike Återvinnare som organisation. 2006 ansåg 72 procent att Gästrike Återvinnare var en trovärdig organisation i miljöfrågor. 2009 uppgav 86 procent det samma. Gästrike Återvinnare har därför goda förutsättningar för att kommunicera med invånarna i regionen. Förtroendet för organisationen och systemet ökar möjligheterna att påverka invånarnas beteenden. 7.4 Ny teknik På Internet finns möjligheter att möta likasinnade inom alla tänkbara intresseområden. Tillfälliga och långvariga grupperingar skapas för att påverka organisationer och företag. Dagens internetgeneration, digitala infödingar, ser internet som en naturlig del av livet där tjänster, information och kontakter självklart ska finnas. Allt större krav ställs på flexibla lösningar på individnivå där man förutsätter att enskilda behov kan mötas. RFID (radiostyrda etiketter) gör att det är teoretiskt möjligt att göra soppåsar individuella och möjliga att följa genom hela avfallsprocessen. Detta skulle göra det möjligt att ge direkt återkoppling på individnivå vilka nyttigheter som det blivit av avfallet. Bigbelly är en soldriven sopkomprimator i sopkorgsformat. Den genererar el som komprimerar innehållet av enbart dagsljus. Bigbelly rymmer därför fem gånger så mycket avfall som en vanlig sopkorg. Transporterna börjar redan nu förändras från lastbil till tåg och fartyg. Göteborgs hamn har ersatt ungefär 500 lastbilstransporter med farligt avfall med fartyget Tell. Miljöfördelarna är stora då båten kan lasta 150 kubikmeter jämfört med en lastbils 12 kubikmeter. Fordonstekniken utvecklas med mer digital hantering av extra hämtningar och andra ordrar, digital avläsning av körsätt, hybridteknik med el och diesel. Flera kommuner i Sverige har infört sopsugar som är ett sorts sopnedkast som suger det brännbara avfallet in i en komprimator. Den komprimerar sedan avfallet till en tredjedel av volymen vilket gör att det behöver hämtas mer sällan. Avfallskvarnar är vanliga i USA och är även tillåtet i en del kommuner i Sverige. Avfallskvarnen river det komposterbara avfallet till ett slam som spolas ner i avloppet. På grund av osäkerheten kring hur avloppsrören Nuläge och omvärld 50 (65) kan hantera slammet måste man i de kommuner som tillåter avfallskvarn ansöka om tillstånd. Godkännandet av avfallskvarnar är också beroende av hur det utsorterade matavfallet är tänkt att användas. Ska näringsämnena i matavfallet återföras till jordbruket så kan det inte hanteras tillsammans med avloppsslam med höga halter av exempelvis tungmetaller. 7.5 Ny service I USA har U.S Postal Service ett pilotprogram som gör det möjligt för kunderna att återvinna elektronikapparater och bläckstrålepatroner genom att skicka dem gratis. Kunderna kan använda kostnadsfria kuvert som finns utplacerade på 1 500 postkontor för att skicka tillbaka handdatorer, iPods och MP3-spelare. De behov av utökad service som Gästrike Återvinnare har uppmärksammat har ofta att göra med tillgängligheten till att lämna grovavfall och farligt avfall. Många invånare har inte tillgång till bil och har därför svårt att göra sig av med sina grovavfall och farligt avfall. Utredningar av tänkbara tilläggstjänster behöver därför göras. 7.6 Mer samverkan Enligt SKL, Sveriges Kommuner och Landsting ökar behovet av mellan kommunal samverkan i takt med samhällsutvecklingen. Motiven är oftast att vinna stordriftsfördelar, klara personalförsörjningen och behålla eller höja kvaliteten på verksamheten. Men samtidigt kan kommunallagstiftningen och upphandlingsregler sätta käppar i hjulet. Förpacknings- och tidningsinsamlingen (FTI) träffade i januari 2009 en överenskommelse med kommunerna om ökat och intensifierat samarbete för att öka återvinningen i hela landet. Under 2009 har det riktats kritik från kommunerna mot FTI:s hantering av insamlingssystemet som de tillhandahåller via återvinningsstationerna. En utredning gjordes 2008 vid Naturvårdsverket11 om hur utformningen av systemet för att samla in material istället för förpackningar bör se ut och vilka konsekvenser det skulle få för miljön, ekonomin och berörda aktörer. Naturvårdsverket gör bedömningen att denna utökade insamling ska ske med hjälp av frivilliga överenskommelser mellan producenterna och kommunerna. 11 Naturvårdsverket, 2009. System för insamling av hushållsavfall i materialströmmar. Nuläge och omvärld 51 (65) 8 Aktuella förändringar och aktiviteter som kan påverka avfallshanteringen Här beskrivs kortfattat beslutade eller föreslagna förändringar i regler och direktiv samt pågående utredningar eller liknande som kan komma att påverka avfallshanteringen. Listan har delats upp i förändringar inom EU, nationell lagstiftning samt vägledningar från Naturvårdsverket, regler och överenskommelser om producentansvar. I sista delen i detta avsnitt anges några utredningar och liknande som pågår och som kan komma att påverka framtida avfallshantering. 8.1 EU Ett nytt EG-direktiv12 om avfall har beslutats i november 2008. Dessa bestämmelser ska ha införts i nationell lagstiftning senast december år 2010. Direktivet stärker EU:s strategi för förebyggande och materialåtervinning av avfall. Se mer om detta direktiv i avsnitt 9.1. Kommissionen har, i december 2008, lagt ett förslag till nytt WEEEdirektiv13, för avfall som utgörs av eller innehåller elektriska eller elektroniska produkter. Det handlar om mer harmonisering (registrering och rapportering), ändring av insamlingsmålet till 65 % baserat på vad som sattes på marknaden i det enskilda landet föregående år, höjning av återvinningsmålet med 5 procent, utpekande av återanvändning som viktigt, förtydligande av definitioner av hushålls- respektive övriga produkter, förbättring av tillsyn. Ett av syftena med förändringen är att minska risken för otillåten export av sådant avfall till länder utanför EU. 8.2 Nationell lagstiftning och vägledning I Miljödepartementets utredningspromemoria14 föreslås nya regler för avfallshanteringen med ändringar i miljöbalken och en ny avfallsförordning. Några av de förslag som anges är: Avfallshierarkin förs in i miljöbalken. Se mer om avfallshierarkin i avfallsplanen avsnitt 4.3. Definitionen av hushållsavfall föreslås förbli oförändrat, d.v.s. med hushållsavfall avses avfall från hushåll och därmed jämförligt avfall från annan verksamhet. Den som bedriver en yrkesmässig verksamhet ges möjlighet att under vissa förutsättningar lämna hushållsavfall till någon annan än kommunen. En förutsättning är att den som tar hand om avfallet kan visa att det hanteras på det sätt som är mest lämpligt enligt avfallshierarkin. 12 Direktiv 2008/98/EG om avfall. EU-kommissionens förslag KOM (2008) 810. 14 Miljödepartementet, 2009. PM Nya avfallsregler, ds 2009:37. 13 Nuläge och omvärld 52 (65) Andra förändringar som införts eller har föreslagits införas i svensk lagstiftning eller vägledning är: Förordning om producentansvar för batterier. Förordningen gäller från 1 januari 2009 och innebär bland annat att även icke miljöfarliga batterier ska samlas in och återvinnas. Lagen om offentlig upphandling och möjligheter för kommuner att organisera avfallshanteringen. Konkurrensverket genomför olika tillsynsprojekt och marknadsanalyser, vilka kan påverka förutsättningarna för kommunernas organisation för avfallshanteringen. Detta kan påverka Gästrike Återvinnares förhållande till Gästrike Avfallshantering AB. Regeringens propositioner om en sammanhållen energi- och klimatpolitik och en sammanhållen svensk havspolitik. Regeringen föreslår i klimatpropositionen att skatten på förbränning av avfall slopas från den 1 september år 2010 samt att den generella koldioxidskatten höjs. Ett annat område som lyfts fram för att minska utsläppen av växthusgaser är produktion av biogas från organiskt avfall. Vägledningen för kvalitetssäkring för sluttäckning och bottenkonstruktion av deponier är klar. Deponeringsförordningen ställer krav på att myndigheten ska godkänna sluttäckningar samt inspektera bottenkonstruktioner innan deponering. Vägledningen syftar till att utgöra ett stöd för myndigheterna i deras bedömningar. Naturvårdsverkets arbete med vägledning avseende inventering av nedlagda deponier inleds under mars 2009. I nationella avfallsplanen framhålls att äldre deponier utan nämnvärda skyddsåtgärder kan innebära betydande miljöpåverkan och att sådana områden därför bör identifieras och efterbehandlas för att utsläppen ska vara acceptabla. En utvecklad vägledning behövs då deponier skiljer sig från andra förorenade områden. Kriterier för återvinning av avfall i anläggningsarbeten i form av en handbok har tagits fram av Naturvårdsverket och har varit ute på remiss. Arbetet pågår med att färdigställa handboken. 8.3 Producentansvar Regeringen har beslutat om ett nytt producentansvar för läkemedel15. Producentansvaret innebär att alla apotek är skyldiga att ta emot läkemedelsavfall och se till att avfallet transporteras bort och i övrigt hanteras på ett hälso- och miljömässigt godtagbart sätt. Förordningen trädde i kraft 15 december 2009. Producentansvaret för läkemedel omfattas dock inte av farligt avfall, vilket betyder att kommunerna ansvarar för att borttransportera och bortskaffa vissa läkemedel som utgör farligt avfall och som kommer från hushåll. I dagsläget är det cytostatika och cytotoxiska läkemedel som utgör farligt avfall. Det samarbetsavtal som kommuner har upprättat med Apoteket AB om 15 SFS 2009:1031. Nuläge och omvärld 53 (65) hantering av läkemedelsavfall och kasserade kanyler upphör i och med att producentansvaret träder i kraft. Hanteringen av kasserade kanyler via andra apoteksbolag kommer fortsättningsvis att kunna regleras i liknande samarbetsavtal. Förpacknings- och Tidningsinsamlingen AB, FTI, och Sveriges Kommuner och Landsting har nått en överenskommelse om hur insamling och återvinning av förpackningar och tidningar ska utvecklas för ökad återvinning. Från november 2008 gäller även en ny modell för ersättning från FTI. Modellen innebär en fast ersättning per anslutet hushåll. Den entreprenör som vill erbjuda fastighetsnära insamling erhåller ett generellt uppdrag från FTI eller övriga materialbolag. Förpacknings- och Tidningsinsamlingen, kommer att förändra insamlingsrutinerna för mjuk och hård plast. I många kommuner har dessa förpackningar redan börjat samlas in tillsammans och både mjuka och hårda förpackningar ska materialåtervinnas. I denna region genomfördes förändringen den 1 april 2010 tillsammans med resterande kommuner. Naturvårdsverket har i en utredning konstaterat att materialinsamling istället för förpackningsinsamling skulle vara mera användarvänligt och begripligt för hushållen. Naturvårdsverkets lämnade den 30 januari 2009 ett förslag till hur ett system för insamling av förpackningsavfall och annat avfall i materialströmmar kan utformas. 8.4 Finansiella styrmedel I november 2009 antogs regeringens budgetproposition16 för år 2010 i riksdagen. Den innehåller bland annat följande förslag: Att skatten på förbränning av hushållsavfall slopas 1 oktober 2010. Att skatten på handelsgödsel avskaffas från 1 januari 2010. Regeringen fattade i oktober 2009 beslut om att satsa 150 miljoner kronor på industriell produktion av biogas. Regeringen skjuter till totalt 150 miljoner kronor under tre år för att få fart på den storskaliga produktionen av biogas. Ett enskilt företag ska kunna få bidrag på upp till 25 miljoner. 8.5 Utredningar och liknande Utöver förändringar i regelverk pågår även annat arbete, utredningar eller liknande som kan påverka avfallshanteringen i framtiden. Naturvårdsverket är den viktigaste aktören med avseende på påverkan på framtida styrmedel för avfallshanteringen. Här anges därför en del av det arbete som pågår inom Naturvårdsverket17 eller med deras medel, men 16 17 Budgetproposition för 2010. Prop. 2009/10:1. Naturvårdsverket, 2009. På gång inom avfallsområdet. Nuläge och omvärld 54 (65) det finns även andra aktörer som gör mycket intressanta utredningar med avseende på möjligheter att förbättra avfallshanteringen. Exempel på sådana utredningar återges dock inte här. Aktuella arbeten inom Naturvårdsverket Det pågår ett forskningsprojekt, som Naturvårdsverket har finansierat, om behovet att utveckla 15 kap miljöbalken om avfall och reglerna under kapitlet. Naturvårdsverket har påbörjat ett arbete med åtgärder för förebyggande av avfall. Ett nationellt program ska tas fram senast 2013. Som en del i arbetet med förebyggande av uppkomst av avfall har en studie gjorts om möjligheter att minska matspillet inom livsmedelssektorn med en fördjupad studie av skolkökens verksamhet. Resultat från projekt för att ta fram en bättre metod för avfallsstatistik från byggsektorn har nyligen presenterats. Rapporten pekar på att bästa datakvaliteten i dagsläget finns att finna hos avfallstransportörerna och diskuterar också hur insamling av data från andra kan låta sig göras. Projektet är utfört av SMED18 på Naturvårdsverkets uppdrag. Illegala gränsöverskridande transporter är en viktig fråga för EU:s medlemsländer att samarbeta kring. Ett sådant samarbetsprojekt handlar om elektroniskt avfall. Elektroniskt avfall som exporteras till utvecklingsländer orsakar både lokala och globala miljö- och hälsoproblem. Syftet med projektet är att kartlägga strömmarna av elektroniskt avfall inom och ut ur EU och de drivkrafter som ligger bakom. Gruppen kommer att ta fram en åtgärdsplan för hur medlemsstaterna ska agera för att minska dessa transporter. Ett projekt har pågått med syftet att utgöra underlag för ett komplement till kemikalieregelverket för klassning av avfall utifrån ekotoxiska egenskaper. Projektet har slutrapporterats19 under hösten 2008. Arbetet med att ta fram gränsvärden och bedöma lämpligheten av biotest för avfallsklassning återstår och kommer att studeras i en särskild studie under 2009. Forskningsprogrammet ”Hållbar avfallshantering” halvtidsutvärderas och forskningsprogrammet ”Hållbara hushåll” har avslutats. 18 19 Svenska MiljöEmissionsData, 2009. Utvecklingsprojekt för byggavfall. Avfall Sverige, 2008. Metodik för klassificering av H14-kriteriet i Avfallsförordningen. Nuläge och omvärld 55 (65) 9 Miljöarbete och miljömål 9.1 Miljömål inom EU Styrmedel och åtgärder på avfallsområdet utvecklas idag i många fall gemensamt inom EU. Målsättningar och strategier på övergripande europeisk nivå är av stor betydelse eftersom det finns direkta kopplingar till den svenska miljöpolitiken. Ett exempel är EU:s sjätte miljöhandlingsprogram där det anges att förebyggande av avfall och avfallshantering är ett av fyra prioriterade områden. Programmets främsta mål är att sambandet mellan ekonomisk tillväxt och negativ miljöpåverkan från avfallsproduktion ska brytas, vilket nu tas upp i det nya direktivet om avfall. EU:s strategi inom avfallshanteringen bygger på följande principer: Förebygga uppkomsten av avfall och minska farligheten hos det avfall som uppstår. Återanvändning och återvinning av det avfall som uppstår. Förbättrad miljösäker energiutvinning och i sista hand deponering med noggrann övervakning av miljöpåverkan. I EU:s direktiv för avfall anges en avfallshierarki, som bygger på ovanstående principer och ser ut enligt följande: 1. Förebyggande 2. Förberedelse för återanvändning 3. Materialåtervinning 4. Annan återvinning, t.ex. energiåtervinning 5. Bortskaffande (deponering) Avfallshierarkin ska gälla som prioriteringsordning för lagstiftning och politik som rör förebyggande och hantering av avfall. När avfallshierarkin tillämpas, ska de alternativ som ger bäst resultat för miljön som helhet främjas. Detta kan kräva att vissa avfallsflöden avviker från hierarkin. I det nya EU-direktivet för avfall som beslutades år 2008 infördes bland annat nya mål för medlemsländerna: Till år 2020 ska 50 % av summan av papper, glas, metall och plast i avfall från hushåll och liknande avfall återanvändas eller återvinnas. Nuläge och omvärld 56 (65) Till år 2020 ska 70 % av bygg- och rivningsavfall återanvändas eller återvinnas. Till år 2015 ska medlemsländerna anordna separat insamling för åtminstone följande: papper, metall, plast och glas. EU antog i december 2008 ett omfattande energi- och klimatpaket med mål för år 2020. Fram till år 2020 ska: Utsläppen av växthusgaser minska med 20 %, jämfört med år 1990. Energikonsumtionen minska med 20 %. 20 % av energin komma från förnyelsebara energikällor. Minst 10 % av fordonsbränslen komma från förnyelsebara energikällor. EU-kommissionen har skickat ut en s.k. grönbok, med ett antal frågeställningar om hantering av biologiskt avfall till medlemsländerna om vilka åtgärder som bör vidtas, exempelvis för att undvika att detta avfall deponeras. Det bedöms inte vara ett problem i Sverige, men det kan innebära att EU i framtiden formulerar mål för biologisk behandling av matavfall. 9.2 Nationella mål och strategier Statens målsättning är att till nästa generation, med sikte på år 2020, kunna lämna över ett samhälle där de stora miljöproblemen i Sverige är lösta. Med detta som utgångspunkt har riksdagen i april 1999 antagit femton nationella miljökvalitetsmål. I november 2005 antogs ytterligare ett. I juni 2010 antogs den nya miljömålspropositionen20 där de 16 tidigare uppsatta miljökvalitetsmålen finns kvar, vissa med förändrad lydelse. Miljöpåverkan från avfallshanteringen berör främst miljökvalitetsmålen God bebyggd miljö Begränsad klimatpåverkan Giftfri miljö Till miljökvalitetsmålen ska regeringen ta fram etappmål, tills vidare finns det delmål fastställda och av dessa är det flera som direkt berör avfallshanteringen. Flera av delmålen är formulerade med målår år 2010 och därför redovisas inte alla dessa mål här även om inte alla har uppfyllts. Det kan konstateras att nu gällande miljömål för ”God bebyggd miljö” tar sikte på att den totala mängden avfall och avfallets farlighet minskar och att avfall och restprodukter sorteras så att de kan återföras i kretsloppet. Avfallshanteringen ska vara effektiv för samhället och enkel för konsumenterna. Infrastrukturen för avfallshanteringen ska integreras i 20 Regeringens proposition 2009/10:155. Svenska miljömål – för ett effektivare miljöarbete. Nuläge och omvärld 57 (65) stadsplaneringen och utformas för minskad energi- och resursanvändning. Etappmålet till begränsad klimatpåverkan lyder: ”Utsläppen för Sverige bör för år 2020 vara 40 procent lägre än utsläppen år 1990”. Delmålet om avfall kopplat till ”God bebyggd miljö” innebär att den totala mängden genererat avfall inte ska öka och att den resurs som avfall utgör ska tas till vara i så hög grad som möjligt. Särskilt gäller att: Mängden deponerat avfall exklusive gruvavfall ska minska med minst 50 procent till år 2005 räknat från 1994 års nivå. Senast år 2010 ska minst 50 procent av hushållsavfallet återvinnas genom materialåtervinning, inklusive biologisk behandling. Senast år 2010 ska minst 35 procent av matavfallet från hushåll, restauranger, storkök och butiker återvinnas genom biologisk behandling. Målet avser källsorterat matavfall till såväl hemkompostering som central behandling. Senast år 2010 ska matavfall och därmed jämförligt avfall från livsmedelsindustrier mm återvinnas genom biologisk behandling. Målet avser sådant avfall som förekommer utan att vara blandat med annat avfall och är av en sådan kvalitet att det är lämpligt att efter behandling återföra till växtodling. Senast år 2015 ska minst 60 procent av fosforföreningarna i avlopp återföras till produktiv mark, varav minst hälften bör återföras till åkermark. Delmålet om buller kopplat till ”God bebyggd miljö” innebär att människor som utsätts för trafikbuller som överstiger fastställda riktvärden ska minska med 5 procent till år 2010 jämfört med år 1998. Avfallshanteringen innebär ofta många transporter i områden där människor bor och verkar. Miljökvalitetsmålet Giftfri miljö har ändrats i den nya miljömålspropositionen och har nu följande lydelse: Förekomsten av ämnen i miljön som har skapats i eller utvunnits av samhället ska inte hota människors hälsa eller den biologiska mångfalden. Halterna av naturfrämmande ämnen är nära noll och deras påverkan på människors hälsa och ekosystemen är försumbar. Halterna av naturligt Nuläge och omvärld 58 (65) förekommande ämnen är nära bakgrundsnivåerna. Även delmålen till ”giftfri miljö” föreslås revideras. Dessa återges dock inte här eftersom avfallshanteringen inte påverkar uppfyllelsen av dessa delmål i någon större utsträckning. Däremot påverkas avfallshanteringen och möjligheterna till återvinning naturligtvis av mängden farliga ämnen som finns i kasserade produkter. I och med beslutet om en ny struktur i miljömålsarbetet kommer Naturvårdsverket att få ett utökat ansvar för att samordna myndigheternas miljömålsuppföljning. En parlamentarisk beredning har tillsatts för att lämna förlag hur miljökvalitetsmålen och generationsmålen ska uppnås. För att genomföra de sexton miljömålen mer effektivt har riksdagen tidigare beslutat om tre åtgärdsstrategier. En av strategierna är strategin för giftfria och resurssnåla kretslopp, GRK-strategin. Syftet med denna strategi är att förbättra kunskapen och informationen om kemiska ämnen och avfall. Naturvårdsverket samordnar arbetet med denna strategi. I denna strategi pekas följande åtgärder ut som viktiga att arbeta med: Genomföra och utveckla regelsystemet mot Giftfria Resurssnåla Kretslopp Anpassa mål och insatser där det krävs internationella lösningar Förstärka åtgärder för en förändrad produktion och konsumtion Minska livsmedelskedjans samt bygg-, fastighets- och anläggningssektorns miljöpåverkan Utveckla myndighetsrollerna Förstärka kunskapsuppbyggnaden och forskningen Naturvårdsverket föreslår i GRK-strategin, se ovan, bland annat att regeringen uppmanar alla offentliga verksamheter att: Sätta mål för sin klimatpåverkan. Ta fram åtgärdsprogram för hur de ska minska sin klimatpåverkan. På sin hemsida årligen redovisa verksamhetens klimatpåverkan, vilka mål som satts upp och hur man arbetar med att reducera denna. Genomföra åtgärder för att miljöanpassa den offentliga konsumtionen. Öka andelen teknikupphandlingar med tydliga miljökrav. I den nationella avfallsplanen för Sverige pekas följande fem prioriterade områden ut för fortsatt arbete för att förbättra avfallshanteringen: 1. Genomför de regler och använd de styrmedel som beslutats och följ upp att de får avsedd effekt. 2. Flytta fokus till att minska avfallets farlighet och mängd. 3. Öka kunskapen om miljögifter Nuläge och omvärld 59 (65) 4. Gör det enkelt för hushållen att sortera avfall 5. Utveckla svenskt deltagande i EU-arbetet inom avfallsområdet Av ovanstående områden är det främst punkt 2, 3 och 4 som kommunerna kan och bör arbeta med. Det kan exempelvis handla om att arbeta för att minimera den mängd avfall som uppstår, att öka kunskapen hos hushållen om farligt avfall och hur detta ska omhändertas, att utveckla samarbetet med producenterna och att utveckla återvinningscentralerna. År 2008 gjordes en utvärdering av klimatpolitiken, vilket kallas ”Kontrollstation 2008”. Inför denna utvärdering gjordes en sektorsvis genomgång av möjliga åtgärder för att minska utsläpp av klimatpåverkande gaser. Här pekas följande åtgärder ut för att minska avfallssektorns klimatpåverkan: Öka materialåtervinningen Ersätt fossila bränslen, både genom avfallsförbränning och biogasproduktion Minska läckaget av lustgas från lagring av slam från avloppsreningsverk 9.3 Regionala mål Länsstyrelserna i Uppsala län och i Gävleborgs län har formulerat regionala miljömål som utgör lokala anpassningar av motsvarande nationella mål. Målen som berör avfallshanteringen är i huvudsak formulerade med sikte på år 2010 – 2012. Målen kommer därför troligtvis att revideras inom kort och därför återges de inte i detalj här. Nu gällande regionala mål för Gävleborgs län tar sikte på: En minskning av mängden deponerat avfall från stålindustrin. En ökning av materialåtervinning av hushållsavfall inklusive biologisk behandling. En minskning av utsläpp av koldioxid från fossila bränslen. En ökning av andelen förnyelsebara drivmedel. Nu gällande regionala mål för Uppsala län tar sikte på: Att den totala avfallsmängden inte ska öka. En ökning av materialåtervinning av hushållsavfall inklusive biologisk behandling. En minskning av utsläpp av växthusgaser. Nuläge och omvärld 60 (65) 10 Lagstiftning 10.1 EU:s direktiv och förordningar Ett EG-direktiv föreskriver vilket resultat medlemsländerna ska uppnå, men lämnar till de enskilda länderna att avgöra hur det ska uppnås och hur den egna lagstiftningen behöver anpassas. En EG-förordning som har trätt i kraft gäller direkt och lika i alla medlemsländer som en del av den nationella lagstiftningen. Det finns flera EU-direktiv som kan påverka avfallshanteringen på olika sätt, men följande EG-direktiv är de som närmast styr verksamheten: EG-direktivet om avfall är nytt och beslutades 2008. Dessa bestämmelser ska ha införts i nationell lagstiftning senast december år 2010, se nedan. EG-direktiv om deponering beslutades i april 1999 och bestämmelserna har införlivats i svensk lagstiftning i form av förordning om deponering av avfall och Naturvårdsverkets föreskrifter om deponering, som i stort följer EU:s deponeringsdirektiv. EG-direktivet om förbränning av avfall beslutades år 2000 och har införlivats i svensk lagstiftning i form av bland annat förordningen om avfallsförbränning och Naturvårdsverkets föreskrifter om avfallsförbränning. EG-direktivet om farligt avfall upphör att gälla från och med december 2010 och ersätts av ovan nämnda direktiv om avfall från år 2008. EG-direktiv om förpackningar beslutades 1994 och har införlivats i svensk lagstiftning i form av bland annat förordning om producentansvar för förpackningar. EG-direktivet om avfall som utgörs av eller innehåller elektriska eller elektroniska produkter beslutades 2003 och har införlivats i svensk lagstiftning i form av bland annat förordning om producentansvar för batterier samt producentansvar för elektriska och elektroniska produkter. Det nya EU-direktivet om avfall, som nämns ovan, innehåller bland annat följande förändringar: Medlemsländerna ska arbeta för att sambandet mellan ekonomisk tillväxt och negativ miljöpåverkan från avfallsproduktion ska brytas. Det kommer att utarbetas kriterier för när avfall upphör att vara avfall, vilket på sikt troligtvis kommer att omfatta även kriterier för när matavfall upphör att vara avfall. Medlemsländerna ska uppmuntra källsortering genom separat insamling. Utöver ovanstående direktiv påverkas avfallsplaneringen av direktiv om miljökonsekvensbeskrivning för planer och program, vilket är inarbetat i den svenska miljöbalken och förordningen om miljökonsekvensbeskrivning. Nuläge och omvärld 61 (65) De enda EG-förordningar som hittills finns beslutade och som reglerar avfallshanteringen är EG-förordningen om avfallsstatistik samt EGförordningar som reglerar transporter av avfall, inklusive export av avfall. Det finns dock angränsande EG-förordningar som berör vissa delar av avfallshanteringen, t.ex. EG-förordning om säker förvaring av kvicksilver. 10.2 Nationell lagstiftning Bestämmelser om avfallshantering finns i miljöbalken med tillhörande förordningar, föreskrifter och lokala bestämmelser, men också i annan lagstiftning. Miljöbalkens kapitel 15 handlar om avfall och producentansvar. Utgångspunkten är att avfall ska hanteras på ett sådant sätt att det inte uppkommer olägenhet ur hälso- eller miljöskyddssynpunkt. Kommunen ansvarar för transport och behandling av hushållsavfall. I miljöbalken införs EU:s avfallsdefinition: ”med avfall avses varje föremål, ämne eller substans som ingår i en avfallskategori och som innehavaren gör sig av med eller avser eller är skyldig att göra sig av med”. I kapitel 15 finns också bestämmelsen att det är förbjudet att skräpa ner i naturen eller på annan plats dit allmänheten har insyn. I avfallsförordningen finns bestämmelser om hantering av avfall, samt beskrivning av vad som är avfall. Avfallsförordningen reglerar även hanteringen av farligt avfall. Här finns en förteckning över de olika avfallskategorierna och en förteckning över avfall som hör till kategorierna (den Europeiska avfallskatalogen, EWC). I avfallsförordningen finns också bestämmelser om tillståndsplikt för transport av avfall, och om uppgiftsskyldighet för den som ger upphov till eller yrkesmässigt transporterar annat avfall än hushållsavfall. Miljöbalken och avfallsförordningen innehåller en skyldighet för kommunen att anta en renhållningsordning som ska innehålla kommunens föreskrifter om avfallshantering och en avfallsplan. Renhållningsordningen ska antas av kommunfullmäktige. I avfallsförordningen framgår även att avfall endast får transporteras yrkesmässigt av den som har särskilt tillstånd, med undantag av avfall till återanvändning och mindre mängder. Med stöd av miljöbalken har regeringen utfärdat ett antal förordningar om producentansvar som reglerar producenternas ansvar för visst avfall, såsom, batterier, returpapper, förpackningar, däck, bilar samt elektriska och elektroniska produkter. I miljöbalkens kapitel 9 och i förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd finns bestämmelser om tillståndsplikt och anmälningsplikt för miljöfarlig verksamhet. Anläggningar för Nuläge och omvärld 62 (65) avfallsbehandling och liknande verksamheter betraktas som miljöfarliga verksamheter och ska prövas enligt miljöbalken. Tillsynen enligt miljöbalken utövas av kommunens miljö- och hälsoskyddsnämnd eller motsvarande, eller av länsstyrelsen. Naturvårdsverket är central myndighet när det gäller avfallsfrågor. Det finns förordningar och föreskrifter som reglerar olika behandlingsmetoder, t.ex. förordning om deponering av avfall samt förordning om avfallsförbränning med motsvarande föreskrifter från Naturvårdsverket. Avfallsplaneringen styrs av Naturvårdsverkets föreskrifter om innehåll i kommunal avfallsplan. I dessa föreskrifter finns angivet bland annat att avfallsplanen ska innehålla mål för och beskrivning av hanteringen av både avfall som kommunen ansvarar för och sådant avfall som kommunen inte ansvarar för. Insamling av matavfall och biologisk behandling med syfte att återföra mullämnen och näringsämnen till åkermark påverkas även av lagstiftning för skydd av mark och minskad risk för smittspridning till djur och människor. Avfallshanteringen påverkas även av annan lagstiftning än ovan nämnda miljöbalk med tillhörande förordningar, t.ex. Plan- och bygglagen, PBL, där det bland annat ställs krav på kommunala översiktsplaner och att hänsyn tas till var nuvarande och framtida avfallsanläggningar samt nedlagda avfallsupplag finns. I PBL finns särskilda bestämmelser om rivning. När en fastighet rivs ska en rivningsplan göras för att redovisa hur rivningsmaterial ska tas om hand och farligt avfall ska särskilt beaktas. Arbetsmiljölagen och tillhörande förordningar och föreskrifter. Det är viktigt att arbetsmiljöfrågorna ingår som en naturlig del i avfallsarbetet. Lagen om transport av farligt gods med tillhörande förordning och Räddningsverkets föreskrifter reglerar bland annat transporter av farligt avfall. Lagen om offentlig upphandling. Nuläge och omvärld 63 (65) 11 Referenser Avfall Sverige (2008-2009): Nyhetsbrev oktober 2008 – maj 2009. Avfall Sverige (2009). Svensk Avfallshantering 2009. Avfall Sverige (2008): ”Nya ramdirektivet för avfall: Modernare och tydligare”, artikel i tidningen ”Avfall och miljö”, nr 5, år 2008. Avfall Sverige (2008). ”Metodik för klassificering av H14-kriteriet i Avfallsförordningen. Förslag till biotestbatteri för klassificering av farligt avfall. Ekotoxikologisk testning med bakterie, alg, kräftdjur och fiskembryo”. Rapport 2008:16. Elforsk (2005). ”Kraftvärme i framtiden”. Rapport nr 05:37. Europeiska Kommissionen: KOM(2008) 810. ”Förslag till direktiv om avfall som utgörs av eller innehåller elektriska eller elektroniska produkter (WEEE)”. Europeiska Kommissionen: ”Klimatåtgärder”, ”Kort sammanfattning av EU:s klimat- och energipaket” och ”Politikområde Miljö, avfall”, http://ec.europa.eu, att maj 2009. Gästrike Återvinnare (2009): ”Omvärldskontroll – trender, signaler och omvärldsexempel inom avfalls- och återvinningssektorn”. Företag & framtid 2009-04-03. Kemikalieinspektionen (2008): ” Underlag till den andra fördjupade utvärderingen av miljökvalitetsmålet Giftfri miljö”, www.miljomal.se länkanvisning: Publikationer – Rapporter – Miljömålsrådet – Miljömålen nu är det bråttom – Underlagsrapporter från miljömålsmyndigheter – Giftfri miljö. Miljödepartementet (2009): ”PM Nya avfallsregler” promemoria ds 2009:37 Naturvårdsverket (2009): ”På gång inom avfallsområdet”, 2009-03-14. Naturvårdsverket (2009): ”System för insamling av hushållsavfall i materialströmmar”, Dnr 623-544-08 Rp. Naturvårdsverket, Miljömålsrådet, www.miljomal.se, att maj 2009 Naturvårdsverket (2008): Förslag till miljömål kopplade till miljökvalitetsmålet ”God bebyggd miljö”, www.naturvardsverket.se, att maj 2009 Naturvårdsverket (2008): ”Strategin för giftfria och hållbara kretslopp”, rapport 5798. Naturvårdsverket och Energimyndigheten (2007): ”Åtgärdsmöjligheter i Sverige – en sektorsvis genomgång”, rapport ER 2007:29 hos Energimyndigheten. Nuläge och omvärld 64 (65) Naturvårdsverket (2005): ”Strategi för hållbar avfallshantering, Sveriges avfallsplan”. SFS 2009:1031: Förordning (2009:1031) om producentansvar för läkemedel. Svensk Fjärrvärme (2009): ” Fjärrvärmen fortsätter växa. Fjärrvärme 2015 – branschprognos”. Svenska MiljöEmissionsData (2009): ”Utvecklingsprojekt för byggavfall”, rapport nr 23 2009, www.smed.se, att maj 2009. Tillsyns- och föreskriftsrådet: EG-listan över gällande rättsakter och direktiv i fulltext, http://www.tofr.info, att maj 2009. Återvinningsindustrierna (2007): ” Återvunnen råvara – en god affär för klimatet”. Nuläge och omvärld 65 (65)
© Copyright 2024