Eriksbergskranen

Eriksbergskranen
Utredning inför eventuell
byggnadsminnesförklaring
Kulturbyggnadsbyrån,
Sven Olof Ahlberg
2011 06 01
Framsida: Eriksbergskranen i nattbelysning.
Baksida: En kvinnlig svetsare med Eriksbergskranen i bakgrunden år 1970. Notera den
ursprungliga färgsättningen med företagsnamnet i relief mot en vit bakgrund. Bild
från Göteborgs stadsmuseum, Varvshistoriska samlingarna, diabild nr 1562.
Inledning
På uppdrag av Länsstyrelsen Västra Götaland har undertecknad genomfört
en kultur- och teknikhistorisk utredning rörande Eriksbergskranen
i Göteborg. Arbetet syftar till att klarlägga kranens värden ur ett
flertal aspekter, vilket i sin tur kan ingå i underlaget för en eventuell
byggnadsminnesförklaring. Uppgiften omfattar även att placera in kranen i
dess historiska sammanhang såväl regionalt, nationellt som internationellt.
Arbetet har genomförts med god hjälp från Civilingenjör Urban Svensson,
Göteborg vars fleråriga erfarenhet från uppdrag kring kranen har tillfört
ovärderliga kunskaper till utredningen. Även Varvshsitoriska Föreningen
i Göteborg med Sture Höjer och Ulf Gustafsson har välvilligt ställt sina
kunskaper till förfogande.
Göteborgs stadsmuseums bildarkiv från Eriksbergsvarvet har med hjälp
av museiassistent Susanne Dahlberg gåtts igenom och visat sig vara en
outtömlig källa till information – inte minst bilderna som visar hur kranen
monterades är centrala för den historiska beskrivningen i rapporten.
Lidköping den 31 maj 2011
Kulturbyggnadsbyrån
Sven Olof Ahlberg
Kulturbyggnadsbyrån är ett fristående kunskapsföretag med säte i Lidköping. Verksamheten drivs av byggnadsantikvarie och fotograf
Sven Olof Ahlberg och omfattar rådgivning, utredning och dokumentation åt statliga myndigheter, Länsstyrelser, kommuner, museer, arbetslivsmuseer, företag och privatpersoner över hela landet. Huvudinriktningen ligger på kunskap om industrisamhällets byggnadsmaterial, teknik- och
industrihistoriska lämningar samt fotografisk dokumentation av dessa. Särskild kunskap finns om materialet betong och om det svenska brobeståndet ur ett teknik- och kulturhistoriskt perspektiv. Kulturbyggnadsbyrån undervisar vid bland annat Högskolan på Gotland och Göteborgs
universitet. Företaget är certifierat enligt Trafikverkets normer för: Säkerhet på väg.
Innehållsförteckning
Kranar i hamn- och varvsmiljöer
Bakgrund
Krantyper
Kranar i Göteborg
Kranar i Sverige
Kranar i norra Europa
5
5
7
9
10
11
Eriksbergskranen12
Historikoch montering
13
Konstruktion
18
Användningsområde
24
Nuvarande skick
25
Underhållsbehov
26
Värdering
27
Ålder28
Sällsynthet
Ursprunglighet
Teknikhistoriskt värde
Arkitektonisk utsmyckning
29
Lokalt värde
Regionalt värde
30
Nationellt värde
Internationellt värde
Exponerbarhet30
Tillgänglighet31
Upplevelsevärde31
Sammanfattande värdering
31
Förslag till framtida användning
Ikon - minnesmärke – identitetsbärare
Utsiktspunkt
Restaurang kockkranen
32
32
33
34
Källor
36
Kranar i hamn- och varvsmiljöer
Bakgrund
Denna rapport är inte rätt forum för att skriva lyftandets historia i Sverige,
även om ämnet är angeläget och litteraturen hittills är påfallande tom på
välskrivna och underbyggda artiklar i ämnet. En kortfattad betraktelse över
kopplingarna mellan Sverige och omvärlden är dock på sin plats.
Ända sedan urminnes tider har människan haft behov av att förflytta
objekt som är tyngre än vad en eller flera personer klarar att flytta med
mankraft. Lyftandets historia är med andra ord central för förståelsen av
hur samhällen och kulturer under historien har lyckats manifestera sig
själva genom byggnader, infrastrukturella anläggningar och bostäder. Den
tekniska utvecklingen i Sverige inom detta område är intimt förknippad
med de framsteg som gjordes i Europa – och då i första hand Tyskland
– där åtskilliga svenska ingenjörer och tekniker utbildades och fick sina
första anställningar. Även litteraturen inom detta område var i huvudsak
tyskspråkig, vilket stärkte kopplingen till de stora tyska mekaniska
verkstäderna. Efter avslutad utbildning och praktik kom ingenjörerna hem
till Sverige med sina nyvunna kunskaper. Anställningar vid de stora svenska
verkstäderna följde och därmed planterades den tyska tekniken rakt in i den
svenska produktionsapparaten. Flera av de etablerade verkstadsindustrierna
– inte minst varven – fick redan tidigt särskilda verkstäder för tillverkning
av diverse kranar och lyftdon. Till exempel etablerade Allmänna Svenska
Elektriska Aktiebolaget, ASEA, redan tidigt en mekanisk avdelning som
tillverkade elektriskt drivna kranar och traverser. AB Malcus i Halmstad,
Hvilans Mekaniska Verkstad i Kristianstad, Aktiebolaget Motala Verkstad,
Jerfveds Mekaniska Verkstad i Örnsköldsvik, Bergsunds Mekaniska Verkstad
i Stockholm och Landsverk i Landskrona var bara några av alla företag som
tillverkade denna typ av produkter.
I takt med en allt större specialisering hos företagen skedde en renodling
av produktionen men även en internationalisering. Flera av de stora
internationella aktörerna levererade redan tidigt kranar i Sverige – inte
sällan genom samarbete med svenska tillverkare, vilka antingen agerade
som agenter eller licenstillverkare. Bland andra danska Aarhus Mekaniska
Verkstad, Tyska DEMAG och PHB, Pohlig-Heckel-Bleichert samt Kone
från Finland har varit flitiga aktörer på den svenska marknaden. Med detta
historiska förlopp i minne, är det inte märkligt att åtskilliga av de kranar
som fortfarande finns kvar i landet har tillverkningsskyltar med utländskt
klingande namn.
5
Amerikakajen i Göteborg med en av de stora vita passagerarfartygen som korsade Atlanten. Terminalbyggnaden är det så
kallade Amerikaskjulet som uppföredes efter arkitekten Hans Hedlunds ritningar år 1912 som en av de första byggnaderna
av armerad betong i Göteborg. På kajen finns flera kajspår för transporter av gods och förnödenheter på järnväg. Över
spåren löper en hamnkran på en kranbana placerad ytterst på kajen och på första etaget på terminalen. Kranen är av portalkranstyp och var försedd med svängbart kranhus och en kranbom som kunde höjas och sänkas. Krantypen var en av de
vanligaste hamnkranarna i början av förra seklet och har i grunden stora likheter med kranen som visas på sidan 11.
Bild från Göteborgs stadsmuseum, Varvshistoriska samlingarna, DVD 190.
6
Krantyper
Kranar kan delas in i olika grupper beroende på funktion eller konstruktion/
verkningssätt och inte sällan blandas de olika begreppen ihop till en inte
allt för lättgenomtränglig terminologi som för en ej insatt läsare kan te sig
något förvirrande. För att i någon mån råda bot på denna problematik följer
här nedan en kortfattad beskrivning av de vanligaste krantyperna indelade
efter funktion. Konstruktionstyperna – till exempel derrickkran, portalkran,
vipparmskran, bomkran, bockkran – förekommer vanligtvis inom åtskilliga
funktionsgrupper och berörs inte närmar i denna beskrivning. Notera dock
att i stort sett samtliga krantyper och krankonstruktioner kan förekomma
både stationära och mobila.
Hamnkranar
Kranar som uppförts eller används som hjälpmedel för att lasta och lossa
gods från fartyg vid kaj, benämns vanligen hamnkranar. Begreppet är
mycket brett och omfattar otaliga konstruktionstyper. Hamnkranarna är
en av de äldsta krantyperna då behovet av att förflytta gods från land- till
sjötransporter har varit stort ända sedan antikens kulturer. Hamnkranarna
kan delas in i två stora grupper – kajkranar och fartygskranar – beroende
på om de är stationerade på land eller ombord på de fartyg som ligger vid
kaj. Portalkranen med möjlighet att gränsla ett eller flera järnvägsspår är
en typsik hamnkransvariant som fått stå symbol för mekaniskeringen av
godshanteringen i åtskilliga litterära och konstnärliga beskrivningar.
Varvskranar
Att bygga ett fartyg handlar i många avseenden om att förflytta mindre
eller större delar mellan bearbetnings- och sammanfogningsstationer fram
mot den slutliga monteringen. För alla lyft krävs olika former av kranar
och traverser som gemensamt brukar benämnas varvskranar. I likhet med
hamnkranarna ovan finns varskranar i ett stor antal konstruktioner, i
skiftande storlekar och med varierande verkningssätt. Kranar som i huvudsak
är ämnade att lyfta detaljer under själva byggnationen kallas montagekranar.
När fartyget väl är sjösatt och ligger vid utrustningskajen, används
utrustningskranar för alla lyft.
7
8
Kranar i Göteborg
Göteborg har som handelsstad, centrum för den ostindiska handeln,
varvsstad, hamnstad och järnvägsknut; alltid varit fullt med olika typer av
hjälpmedel för att lasta och lossa fartyg, järnvägsvagnar, lastbilar, hästkärror
och andra transportmedel. I takt med mekaniseringen av arbetet med att
hantera varor gjorde allt mer avancerade lyftanordningar – olika typer av
kranar – sitt intåg i den Göteborgska stadsbilden. Överallt kunde man
se enkla anordningar för lyftning av gods vid packhus, lager och förråd.
Hamnarna fylldes med styckegodskranar, kranar för lastning och lossning
av löst gods som kol och råvaror till industrin. Varven och de mekaniska
verkstäderna förseddes med kranar i olika storlekar och konstruktioner allt
efter deras användningsområde. Åtskilliga av kranarna tillverkades dessutom
vid de anrika mekaniska verkstäderna i trakten. Göteborg var med andra
ord en stad som i stort präglades av kranarnas silhuetter, ljudet från lastning
och lossning samt diskussioner om mekaniseringens påverkan på arbetslivet.
Det var inte utan anledning som de första styckegodskranarna i vissa kretsar
kallades för brödtjuvar.
Under de senaste decennierna har hanteringen av gods längs de
göteborgska kajerna i stort sett försvunnit ut i de yttre hamnarna, med
resultat att nästan alla kranar har skrotats. På ett närmast kusligt effektivt
sätt har alla spår efter det myllrande liv, de tekniska installationer, de fartyg
och alla hundratals kranar som var i drift under början av förra seklet helt
försvunnit. Endast en hamnkran finns bevarad – vid Maritiman (Stiftelsen
Göteborgs Maritima Centrum). På Hisingen finns en sista rest i form av en
övergiven och illa medfaren hamnkran, tillverkad vid Götaverken.
Varvskranar finns däremot kvar i en omfattning som åtminstone delvis
minner om varvsindustrins storhetstid. Kranarnas närvaro i hamninloppet
är en viktig del av Göteborgs identitet och på sikt borde ett samlat grepp tas
kring hur dessa ikoner ska hanteras i framtiden. Vissa av varvskranarna har
redan uppnått en kritisk ålder, står mer eller mindre övergivna och riskerar
att försvinna på samma sätt som hamnkranarna. I gruppen varvskranar
innehar Eriksbergskranen en särställning som den största montagekranen,
den mest iögonfallande konstruktionen och den enda kvarvarande
bockkranen.
Motstående sida: Varvskranar av olika generationer på Göteverkens repartionsvarv i
centrala Göteborg. De stora kranarna är av vipparmstyp och den orangea färgsättningen är strakt framträdande i den centrala stadens skyline. På flytdockan i höger bildkant
finns en äldre portalkran med fackverksbom.
9
Kranar i Sverige
Hamn- och varvskranar har använts i stor mängd runt hela Sveriges kuster
och längs de stora sjöarna. I takt med att varven lagts ned har kranarna
antingen rivits eller demonterats för att användas på något nytt ställe.
Antalet bevarade och skyddade varvskranar i Sverige är försvinnande litet.
I världsarvet Karlskorna finns en mastkran och likaså på Skeppsholmen i
Stockholm, men dessa kranar är närmast att betrakta som hemmahörande
i en förindustriell epok. Varvskranar av mera modernt snitt som uppförts
under de senaste 150 åren är däremot bristfälligt representerade i
bevarandesammanhang. Varvskranar i drift finns kvar i bland annat
Landskrona och självklart även i Göteborg. Däremot har de i stort sett
försvunnit från Malmö- och Stockholmstrakten.
Varvskranar av Eriksbergsmodell har endast funnits på tre ställen i
Sverige. Kockumskranen i Malmö 1974-2002 (höjd 140 meter och 1 500
ton lyftkapacitet), Uddevallakranen i Uddevalla 1976-1986 (höjd 135
meter och 900 ton lyftkapacitet) och i Göteborg. Ytterligare en bockkran
– faktiskt den enda som fortfarande fungerar och är i drift – finns på
Oskarshamnsvarvet sedan 1971 då den levererades från ett företag i Norge.
Denna kran är av en mindre modell (totalhöjd 64 meter) och är inte av
exakt samma konstruktion som de ovan nämnda utan har en ordinär
rälsgående svängbar kran med fackverksbom som .
De lokala opinionenerna har sett till att hamnkranar av olika modeller
och ålder har bevarats runt om i landet, varav kan nämnas kranar i
Luleå, Örnsköldsvik, Stockholm, Halmstad och den tidigare nämnda vid
Maritiman i Göteborg.
I hamnstäder där hantering av gods – både i container och i lösvikt
– fortfarande sker, finns diverse olika hamnkranar i drift. Allt från de
supermoderna och enorma containerkranarna i Scandiahamnen i Göteborg,
från hamnkranarna i Oxelösunds hamn där stålverkets råvaror tas emot
från fartygen, till de tämligen små hamnkranarna i Lidköping där kol till
Cementas fabrik i Skövde och tackjärn till Volvos gjuteri i samma stad tas
emot.
Kranar som har tagits ur drift och numera befinner sig i olika stadier
av förfall förekommer på åtskilliga håll i landet. Inte minst i anslutning till
tillverkningsindustrier som haft sin råvaruförsörjning via sjötransport och i
anslutning till platser med spannmålshantering. Här finns påtagliga exempel
i hamnarna runt Vänern, i Halmstad, Falkenberg, Varberg och Uddevalla
10
En av de sista hamnkranarna i Göteborg står övergiven på Hisingsidan av
älven. Kranen är tillverkad vid Götaverken och är en rest från en idag tämligen
avlägens godshantering med myllrande kajer fyllda med ljud och dofter.
– för att bara nämna några i närområdet kring Göteborg. På Gotland finns
övergivna kranar för lastning av kalksten kvar vid flera nedlagda stenbrott
och här diskuteras bland annat möjligheten att inreda rum för övernattning i
en gammal hamnkran.
Bortsett från hur många och var dessa kranar finns idag, så är
kunskapen om denna typ av anläggningar mycket bristfällig i. Ett faktum
som i bevarandesammanhang är beklagligt och som medför att enskilda
punktinsatser möjligen kan genomföras med gott resultat, men att den stora
överblicken saknas.
Kranar i norra Europa
Bockkranar av Eriksbergstyp är – och har aldrig varit – en dussinvara. I
Sverige har det funnits tre stycken, vilket i och för sig är anmärkningsvärt
sett ur ett Europeiskt perspektiv men samtidigt en logisk konsekvens av
den starka varvindustrin i landet. I norra Europa har bockkranar funnits på
ett fåtal platser till exempel i Åbo, Rostock och Kiel. Så vitt känt har ingen
av dessa kranar i skrivande stund något skydd. Åtskilliga bockkranar eller
portalkranar av mindre storlek har dessutom funnits runt både Östersjöns
och Nordsjöns kuster men dessa lämnas utan beaktande i denna rapport.
11
Eriksbergskranen
Nedan följer en beskrivning av bockkranen på Eriksbergsområdet på
Hisingen. Beskrivningen är uppdelad i avsnitten historik, konstruktion,
användningsområde, nuvarande skick och underhållsbehov. Därefter
följer en värdering av konstruktionen utifrån ett tiotal kriterier med en
sammanfattande värdering. Slutligen presenteras ett antal förslag till framtida
kartor.eniro.se - Skriv ut
2011-06-06 13.40
användningsområden.
Karta över södra Hisingen med Eriksbergskranen markerad. Karta från Eniro.se
12
http://kartor.eniro.se/print
Sida 1 av 1
Historik och monetring
Eriksbergskranen var en del av en stor utbyggnad av den byggdocka som
varit i drift på varvet sedan år 1959. Dockan var ursprungligen 280 x 44
meter och med 11,6 meters djup. Vid utvidgningen år 1969 förlängdes och
breddades den till 382 x 65 meter. Bockkranen konstruerades för att kunna
löpa längs hela dockan och beströk därmed ett område på drygt 24 000 m2.
Spännvidden är 107,85 meter och den fria höjden över kaj är 73 meter.
Monteringen skedde genom att den stora horisontella kranbalken
placerades på stöd som sakta höjdes med hjälp av domkrafter samtidigt som
stödbenen fästes i balken och förlängdes i takt med kranbalkens höjning.
När väl huvudbalken nått full höjd, var även benen klara att fixeras och
kranen sänktes därefter något så att konstruktionen vilade på de utlagda
kranbanorna. Slutligen demonterades de hjälpställningar som använts under
monteringen. Bildserien på de följande sidorna kommer från Eriksbergs
fotoarkiv och visar olika steg i monteringen.
1969 02 18. Sammanfogningen av kranbalkens sektioner skedde på en plats i direkt anslutning till svetshallen till höger i bild. Svetsningen
och ytbehandlingen skedde i provisoriska tält som hindrade fukt att påverka kvaliteten på arbetet. Bild från Göteborgs stadsmuseum,
Varvshistoriska samlingarna, 10319: 1-29
13
1969 02 18. Ytterligare en bild
av balken under sammanfogningen. Till höger i bild ett fartyg
i byggdockan.
Bild från Göteborgs stadsmuseum, Varvshistoriska samlingarna, 10319: 1-29
1969 03 18. Montageställningarna under uppförande. Med
hjälp av domkrafter lyftes balken
sakta uppåt.
Bild från Göteborgs stadsmuseum, Varvshistoriska samlingarna, 10319: 30
1969 03 18. Samma dag som
bilden ovan men ur en annan
vinkel med byggdockan i förgrunden..
Bild från Göteborgs stadsmuseum, Varvshistoriska samlingarna, 10319: 30
14
1969 03 28. Vy över byggdockan med kranbalken i sitt rätta läge. Monteringen skedde med hjälp av personal från tillverkaren i Tyskland –
notera folkvagnsbussen i förgrunden med tillverkarens emblem. Till höger i bild syns den konsolerade väg som gjorde att kranbenen var
tvungna att utformas asymmetriskt. Bild från Göteborgs stadsmuseum, Varvshistoriska samlingarna, 10319: 31
15
16
1969 04 23. Närbild av kranbalken under montering och lyftning. Det fasta stödet i söder hänger på en provisorisk led under montaget och runt sammanfogningsstället finns konsoler monterade för
ställningen som krävs under svetsnings- och målningsarbetet. Längs hela den östra sidan av kranbalken syns den gångbana som användes för service av den undre trallan. I bakgrunden monteras
en ny och större svetshall. Bild från Göteborgs stadsmuseum, Varvshistoriska samlingarna, 10319: 32
1969 05 09. Lyftet av den södra delen av det fasta kranbenet
har påbörjats upp till det läge där det kan svetsas samman
med överdelen av benet som redan fogats samman med
kranbalken. Bild från Göteborgs stadsmuseum, Varvshistoriska samlingarna, 10319: 33
1969 05 09. Lyftet är klart och i norra änden av kranen har
även det A-formade stödet kommit på plats och fästs i den
led som utgör förbindningspunkt med kranbalken. Bild från
Göteborgs stadsmuseum, Varvshistoriska samlingarna,
10319: 33
17
Att möta kranbalkens innandöme är en närmast sakral upplevels med den stora höjden
och alla förstyvningsplåtar och skott i en upprepningens estetik. I taket syns telferbanan
som sträcker sig längs hela kranbalkens längd.
Konstruktion
Eriksbergskranen är en svetsad lådbalkskonstruktion med invändiga
förstyvningsflänsar – skott – utförda med påfallande likhet med de
fartygskonstruktioner som byggdes i monteringsdockan under kranen.
Huvudbalken har ansenliga dimensioner med en övre bredd på 8 meter
och en längd på över 120 meter. Balkens höjd är 8 meter, vilket skapar
ett närmast överraskande stort utrymme där kranens tre vinschar med
18
Överst: Vinschen till undertrallan finns bevarad om än i ett icke körbart skick på grund av de elektriska förutsättningarna i kranen.
Ovan: Elskåpen står delvis öppna efter den förödelse som koppartjuvarna åstadkom.
elektrisk matning samt styr- och reglerutrustning och övriga tekniska
installationer ursprungligen fanns placerade. Idag återstår endast en vinsch
och rester efter den elektriska utrustningen. Centralt placerad inne i balken
finns ett mindre rum – en lågspänningsdel – med alla mätare, reläer,
säkringar och instrument. Här finns även en plats för maskinisterna att föra
underhållsjournal och bedöma ritningar etc.
19
Stöden – eller rambenen – skiljer sig åt på grund av förutsättningarna på marken. I norr smäckra ramben
och förbindningsbalk samt i söder grova ramben och kraftig förbindningsbalk.
Huvudbalken vilar på två A-formade stöd (ben) där det västra stödet har
avsevärt tätare mellan diagonalerna vid basen än det östra stödet. Orsaken
till denna asymmetri är den konsolerade väg som skar av kranbanan i det
nord västra hörnet av dockan. Genom att låta stödbenen på denna sidan
av dockan vara mindre vinklade, kunde kranen tillåtas att komma så långt
norrut som möjligt utan att kollidera med den konsolerade vägen. För
att få tillräcklig styvhet och stabilitet i konstruktionen utformades den
sammanbindande balken vid kranens hjul som en grov lådbalk. På den östra
sidan av dockan fanns det inte något hinder i vägen för stödbenen och här
kunde därför benen placeras längre isär, vilket medförde avsevärt smäckrare
dimensioner på både ben och sammanbindande balk.
20
Ovanför namnskylten på den södra sidan är benet fast sammanfogat med kranbalken,
medan på den norra sidan utgörs förbindelsen av en led. Notera spåren efter den dörr
och manskapslucka som svetsades igen då gångbryggan längs kranbalken togs bort.
Statiskt verkar kranen som en treleds ramkonstruktion där det västra
stödbenet är styvt sammanfogat med huvudbalken som i den östra änden
däremot är kopplad till stödbenet (pendelbocken) via ett fast lager.
Konstruktionen medger viss flexibilitet och gör att ramkonstruktionen bättre
klarar av last- och temperaturpåkänningar.
Manöverhytten finns placerad under huvudbalken på den västra sidan
av dockan. Här sitter även den trappa som tjänade som evakueringsväg i
de fall då hissen var ur bruk. Hissen tar max fyra personer (500 kg) och är
placerad i det sydvästra stödbenet. Ytterligare en utrymningsväg finns i ett
av stödbenen på den östra sidan. Inne i lådbalken finns ett system av durkar
och lejdare som gör att man utan problem kan gå från den ena änden till
den andra. Möjligheten till en god inre logistik var central för skötsel och
underhåll av kranmaskineriet.
21
Undre lyftoket finns kvar men är numera fixerat med fasta linor. Även krokarna
som hängde från de undre två mindre oken är demonterade.
Bockkranen var ursprungligen försedd med två övre och ett undre lyftok
varav endast det undre finns kvar. För att eventuellt nedfallande föremål
eller is inte ska hamna över land har det undre oket fixerats på sin nuvarande
plats över den vattenfyllda dockan.
Kranen var manövrerbar längs monteringsdockans hela längd med hjälp
av åtta elektriska åkmotorer som via vinkelväxlar drev de hjulpar som finns
monterade under sammanbindningsbalkarna vid respektive stöd. Här fanns
även de kraftiga bromsar som kunde hålla kranen med full last i rätt position
även under de kraftigaste stormarna. Bromsarna är numera demonterade
i och med att deras funktion blev överflödig när kranen svetsades fast vid
kranbanorna.
Under arbetet med kranen år 2007 igensvetsades alla öppningar där fukt
kunde tränga in och ett avfuktningsaggregat installerades, vilket avsevärt har
förbättrat klimatet inne i konstruktionen.
22
Överst: Övertrallan är fixerad och den kuggstång
som tidigare löpte längs kranbalkens översida är
demonterad. Alla lyftvajrar och den utrustning
som hörde ihop med dessa är borttanga och för
en nutida besökare kan det vara svårt – om inte
omöjligt – att förstå hur manövrering och lyft en
gång gick till.
Ovan: Åkningen längs byggdockan skedde med
hjälp av fyra åkmotorer (målade med lila kulör)
på vardera sidan. Lasterna från kranen fördes ned
till kranbanorna via ett intrikat boggiesystem
med tre nivåer och 10 hjul per åkmotor. Innan
kranen fixerades vid rälsen med svetsade kilar,
fanns en komplicerad bromsanläggning monterad mellan boggierna, vilket säkrade kranens
rörelser i längsled vid kraftig vind och dynamiska
laster i lyftoken.
Till höger: Trots att kranen numera är fixerad i ett
läge längs dockan, ligger kranbanorna kvar som
en påminnelse om de tämligen stora ytor som
kranen kunde betjäna.
23
En imponerande synfrån år 1970 där ett tankfartyg är under byggnad i den då nyligen förlängda byggdockan. I förgrunden
syns den flytande dockport som vid sjösättning togs bort med hjälp av bogserbåtar De fyra ursprungliga vipparmskranarna
är i fullt bruk och på stapelbädd en bredvid är ytterligare ett fartyg under byggnad. Bild från Göteborgs stadsmuseum,
Varvshistoriska samlingarna, diabild nr 1542.
Användningsområde
Eriksbergskranen uppfördes som komplement till de monteringskranar
som fanns på ömse sidor av montagedockan på Eriksbergsvarvet.
Monteringskranarna klarade att lyfta tunga enheter men inte utan stora
logistiska problem och på ett tämligen långsamt sätt. I takt med att fartygen
blev allt större och produktionstakten samtidigt ökade – tiden för att
uppföra ett 400 000 tons tankfartyg var kortare än ett år – krävdes rationell
lyftutrustning som kunde förflytta de stora sammansvetsade moduler, vilka
ihopfogades inne i svetshallen på nordöstra sidan av dockan. Valet föll då
på bockkranstypen eftersom den kunde bestryka hela dockans längd och
klarade att lyfta de enorma vikter som var aktuella – dessutom var krantypen
stabil och kunde konstrueras så att den stod emot vädrets makter på ett
annat sätt än de äldre lättare montagekranarna av fackverkstyp.
24
I mitten av kranbalken finns den elektriska ställverksutrustningen delvis bevarad. Skåpen är dock
tömda på de delar som innehöll koppar. Väggarna är tvåfärgade på grund av den bättringsmålning
som gjordes så utrymmet förseglades och avfuktningsanläggningen installerades.
Nuvarande skick
Bockkranen är i ett förhållandevis gott skick, åtminstone om man
betraktar de estetiska aspekterna. Trots att den färgtyp som valdes vid
senaste ommålningen år 1992 har förändrats kraftigt, upplevs kranen
som en tämligen välunderhållen konstruktion med endast smärre synliga
rostangrepp. Kranbalkens översida och övertrallan målades under hösten
2008. Även interiört är stålkonstruktionerna i gott skick. Naturligtvis finns
alltid ett underhållsbehov men det håller sig inom det underhåll som kan
förväntas på en anläggning av denna art och storlek. Värre är det med de
tekniska sidan. Efter den omfattande kopparplundring som skett befinner
sig de elektriska installationerna i ett bitvis uselt skick. Endast rester av
högspänningsinstallationerna finns kvar, transformatorerna är helt skrotade,
styr och reglerutrustningen kraftigt vandaliserad och hela lyftmaskineriet
för övertrallan är demonterat och avlägsnat. Fortfarande finns spår av
vandaliseringen och i det mindre rummet inne i balken, ligger handlingar
och reservdelar spridda vind för våg. Här står även elskåpen öppna, vilket
exponerar det vandaliserade innandömet.
Vinschmaskineriet för undertrallan finns kvar är i gott skick men
kommer att kräva en kompletterande konservering för att inte förfaras.
Personhissen är besiktigad och underhållen, ett fungerande inbrottslarm
finns installerat och allmänbelysningen fungerar inne i huvudbalk och
stödben.
25
Den något märkliga färgsättningen på tvärbalken vid södra åkmaskineriet är i själva verket nio testrutor för att utröna vilken
färgtyp som kan bli aktuell då kranen ska målas om. Trots att alla färgerna hade samma kulör då de målades år 2007, kan man
redan se tydliga skillnader mellan flera av produkterna.
Underhållsbehov
Samtliga ytor exteriört är i behov av översyn inom ett tidsintervall från
omgående till ca tio år. Vissa delar – bland annat översidan – av den
horisontella lådbalken är i gott skick och är tämligen nymålade, medan
merparten av kranens ytor är i behov av ommålning. I samband med detta
bör även ingående undersökningar göras för att säkerställa att den färg som
väljs, inte har lika dåliga åldringsegenskaper som den nuvarande färgen.
Ett arbete med att utröna vilken färgtyp som skulle kunna vara lämplig
inleddes år 2007 av Tyréns i Göteborg under ledning av civilingenjör Urban
Svensson. I samband med denna förstudie har nio provytor målats upp på
tvärbalken vid åkmaskineriet på den västra sidan av kranen. Utvärderingen
visade att en modifierad polyuretanfärg hade de bästa egenskaperna
beträffande beständighet mot förändringar i glans och kulör.
26
Kranen hösten 2010 med ett av de punkthus som uppförts i direkt anslutning till byggdockan. Ytterligare bostadshus kommer att byggas längs kajen väster om kranen och på sikt kommer det forna varvsområdet helt att ha förvandlats till ett bostadsområde.
Värdering
Värdering av kulturhistoriska objekt är alltid ett grannlaga men besvärligt
arbete som präglas starkt av den eller de personer som utför arbetet. I denna
rapport baseras värderingen i stor utsträckning på de erfarenheter som
författaren har av likande kultur- och teknikhistoriska värderingar av framför
allt det svenska brobeståndet åt Trafikverket. Modellen med att utifrån ett
antal kriterier försöka vaska fram en beskrivning av olika värden är inte ny,
utan har använts under lång tid med diverse modifieringar och tillägg. Även
de tidstypiska modeströmningar som även finns inom det kulturvårdande
fältet har satt sin prägel på både vilka kriterier som bedöms, vilka objekt
som överhuvud taget värderas och på vilket sätt detta sker. Vanligtvis
brukar värderingarna basera sig till stor del på Axel Unnerbäcks teorier som
presenterades i skriften Kulturhistorisk värdering av bebyggelse, utgiven
av Riksantikvarieämbetet år 2003. Delar av hans resonemang återfinns
även i denna värdering men kriterierna är uppställda och utvalda på ett lite
annorlunda sätt än vad som normalt är brukligt. Förhoppningen är dock att
den använda modellen ska ge ett så rättvisande resultat som möjligt utifrån
den kunskap som fanns vid värderingstillfället.
27
Eriksbergsområdet sett från Klippan på södra älvstranden.
Ålder
Eriksbergskranen är i lyftsammanhang mycket ung. Som bockkran betraktat
tillhör den dock den sista generationen riktigt stora bockkranar som
uppfördes vid de svenska varven.
Sällsynthet
Bockkranar har aldrig varit vanliga i Sverige. Åtminstone inte i
Eriksbergskranens storlek. Endast kranarna vid varven i Malmö och
Uddevalla var jämförbara med den här aktuella kranen, som därmed måste
betraktas som sällsynt redan då den uppfördes.
Ursprunglighet
Under åren som gått sedan Eriksbergsvarvet lades ned har kranen genomgått
omfattande ombyggnader främst på det installationstekniska området. Två
av de tre vinschmaskinerierna är demonterade tillsammans med tillhörande
wire, trallor och krokar. Koppartjuvar har rensat ställverket på allt som
går att sälja och dessutom vandaliserat de elektriska installationerna.
Bromsmekanismerna vid framdrivningsenheterna är demonterade och
kranen är numera fastsvetsad vid kranbanorna. Lejdare och gradänger längs
kranbalkens utsida är demonterade liksom två huslikande tillbyggnader på
toppen av kranbalken. Trots dessa ingrepp är kranens grundform tämligen
välbehållen.
Teknikhistoriskt värde
Skeppsbyggnadsteknikens utveckling under 1900-talet var minst sagt
explosionsartad. Inte minst bytet från nitning till svetsning som huvudsaklig
sammanfogningsmetod, revolutionerade bygget av både skrov och inredning
på varven. Storskaligheten i projekten ställde även krav på allt mer förfinade
28
planeringsinstrument där logistiken hamnade i frontlinjen. Materialflöden,
bearbetnings- och sammanfogningsstationer samt möjligheten att bygga
stora sektioner blev centrala i skeppsbyggandet, vilket även kom att avspeglas
i varvens fysiska miljöer. Stora montage- och svetshallar uppfördes och
särskilda transportsystem utvecklades för att föra de olika delarna fram emot
den slutliga sammanfogningen i montagedockan. Här kom bockkranen in
som en avgörande faktor för hur rationellt, säkert och snabbt den slutliga
monteringen kunde ske. Istället för att som tidigare ha varit tvungna
att använda flera kranar samtidigt vid stora lyft, kunde man nu med
bockkranens hjälp lyfta hela sektioner direkt på plats i dockan – en avsevärd
rationalisering och ett stort tekniskt steg i varvsindustrin. Eriksbergskranen
symboliserar med andra ord den varvstekniska utvecklingen i Göteborg och
då särskilt det sista steget innan avvecklingen – att kunna bygga fartyg på
upp till 500 000 ton.
Arkitektonisk utsmyckning
Eriksbergskranen är en nyttoanläggning där formen betingas helt av
funktionen. Ursprungligen var kranen grönmålad med en betydligt sobrare
och diskretare färgsättning än dagens offensiva kulörer. I och med den
senaste adderingen av designad belysning, har anläggningen tagit en helt
ny plats i stadsrummet. Belysningen tillsammans med kranens funktionella
form, dess storlek och den framträdande färgsättningen är självklara värden.
Lokalt värde
En anläggning av Eriksbergskranens storlek och färgsättning har ett stort
lokalt värde som symbol, landmärke och orienteringspunkt. För de boende i
det före detta varvsområdet är dessutom kranen en viktig del av identiteten i
den nyskapade miljön.
29
Regionalt värde
Västkusten är i många avseenden havets och de havsanknutna
verksamheternas område. Inte minst varsindustrins enorma inverkan på den
göteborgska utvecklingen under industrialismen, ger naturligtvis kranen en
särställning som symbol för en idag avslutad verksamhet.
Nationellt värde
I början av 2000-talet genomförde Riksantikvarieämbetet en nationell
satsning på det svenska industrihistoriska arvet genom att peka ut
ett dussintal objekt med nationellt värde. Ett av dessa objekt var
Kockumskranen i Malmö. Kranen ansågs ha så stort symbolvärde att den
borde bevaras till eftervärlden. I och med att Malmökranen demonterades
och flyttades till Sydkorea, försvann denna både symboliskt och fysiskt stora
ikon från landet. Även bockkranen i Uddevalla är numera bortriven och
därmed återstår endast Eriksbergskranen av de tre stora och symbolladdade
varvskranarna i landet.
Internationellt värde
Göteborg var under varvsepokens storhetstid i slutet på 1960- och början
av 1970-talen en internationellt erkänd varvsort med stort kunnande
både hos arbetare och tjänstemän. Fartygen ansågs som oerhört välbyggda
och höll en toppklass även internationellt. Idag är Eriksbergskranen den
enda återstående symbolen för denna epok och dessutom är kranen i ett
internationellt perspektiv en av få liknande anläggningar som inte har
skrotats när varven har lagt ned.
Exponerbarhet
Eriksbergskranen har en mycket god exponerbarhet. Oavsett var man
befinner sig i de västra delarna av Göteborg finns kranen med i blickfånget.
I takt med att bostadsbebyggelsen kryper allt närmre inpå den vattenfyllda
montagedockan på det före detta varvsområdet, minskar dock kranens
självklarhet. I vissa vinklar på Norra älvstranden dyker kranen numera till
och med upp närmast som en överraskning först då man är alldeles intill
dockan. Trots att kranen får kämpa om uppmärksamheten med allt fler och
högre bostadshus, har den fortfarande en given plats i den Göteborgska
silhuetten.
30
Tillgänglighet
Trots att Eriksbergskranen ligger i Sveriges näst största stad är
tillgängligheten inte riktigt lika bra som exponerbarheten. Besökare till
Eriksbergskranen måste antigen ha bil, åka kollektivt med buss eller ta
Älvsnabben över Göta älv.
Upplevelsevärde
Upplevelsen av Eriksbergskranen är mångfasetterad. När man betraktar
kranen på distans framstår den som en färgglad detalj i stadsrummet som
med varvets namn målad på kranbalken vittnar om varför den en gång
hamnade där den står. En besökare som däremot kommer ända fram slås
av kranens enorma dimensioner där de kringliggande bostadshusen – trots
både fyra och fem våningar – plötsligt ter sig tämligen små. Upplevelsen är
dessutom helt olika mellan dag och natt. På dagen gör kranens röd-orangea
kulör att bockkranen hela tiden syns, liksom frilagd från dess omgivning.
Under natten däremot, förstärks denna effekt genom den färgade belysning
som framhäver kranens egen kulör så att konstruktionen framstår i
stadsbilden på ett närmast surrealistiskt sätt.
För de besökare som har möjligheten att komma upp i kranen och njuta
av den makalöst vackra utsikten, får naturligtvis upplevesen ytterligare en
dimension. Från toppen av kranbalken syns alla de göteborgska landmärkena
och vyn ut mot havet är slående.
Sammanfattande värdering
Bockkranen vid Eriksberg är ett av de mest påtagliga bevisen på den
storskalighet och rationalitet som präglade varvsindustrin under det
expansiva 1960-talet och är den enda kvarvarande kranen av sitt slag
i Sverige. Anläggningen är av stor betydelse både lokalt, regionalt
och nationellt som exponent för varvsindustrins glansdagar och är
tillsammans med ett antal mer eller mindre rensade huskroppar samt ett
par stympade stapelbäddar de sista spåren av Eriksbergsvarvets 106-åriga
skeppsbyggnadsverksamhet.
Eriksbergskranen har så stora teknik-, samhälls-, kultur- och varvshistoriska
värden att anläggningen bör ges ett varaktigt skydd.
31
Förslag till framtida användning
Under tiden som gått sedan varvet vid Eriksberg lades ned har åtskilliga
idéer florerat kring alternativa användningsområden för bockkranen.
Förslagen har omfattat bland annat skrotning, demontering och försäljning,
utsiktsplattform och restaurang. Åtskilliga personer hann dessutom hoppa
bungy jump från kranbalkens överkant ned mot den vattenfyllda dockan,
innan denna verksamhet avbröts. Frågan är dock befogad. Vad kan man
använda en så pass specialicerad konstruktion till utan att förstöra alla de
värden som finns? Nedan följer en kortfattad redovisning över tre olika
användningsområden som med varierande grad av finansiell stöttning skulle
kunna bevara kranen fysiskt och immateriellt samt tillföra ytterligare värden
både lokalt och regionalt.
Ikon – minnesmärke – identitetsbärare
Utan att göra några som helst ytterligare ingrepp i konstruktionen och
med enbart kontinuerligt underhåll, utgör kranen en symbol för den en
gång världsledande och internationellt erkända varvsindustrin i Göteborg.
Kranen är med andra ord en ikon med enorm identitetskraft. Inte minst
för alla de arbetare och tjänstemän som en gång hade sin anställning på
något av varven längs älvstränderna. I takt med tidens gång och därmed
allt färre personer som har direkta minnen från varvsepoken, kommer
kranen att få en delvis förskjuten betydelse. Istället för ikon tar den plats i
Göteborgarnas medvetenhet som ett minnesmärke – en symbol för den allt
mer avlägsna industriella verksamheten. Kranen övergår allt mer till att vara
en identitetsbärare för Göteborgs stad, en port som man möter både till lands
och till sjös vid passage över och under Götaälvbron samt ett riktmärke i
stadsbilden.
32
Överst: Utsikt mot väster med Scandiahamnen och inloppet till Göteborgs hamn. Ovan: Centrala Göteborg sedd från toppen av kranen.
Utsiktspunkt
Människan har en inneboende strävan efter att blicka mot horisonten och
att ständigt söka nya vyer – inte minst från högt belägna utsiktspunkter.
Vyn från Eriksbergskranens topp är magnifik, både mot Västerhavet och
in mot stadens centrala delar. Genom att möjliggöra för intresserade att
kunna komma upp i kranen och njuta av utsikten, skulle Göteborg tillföras
en attraktion av internationell klass – ett besöksmål som dessutom skulle
kunna kompletteras med varvshistorisk information och ingå i en kedja
av maritima besöksmål i Göteborgsområdet. Säkerhetsaspekterna vid
utrymning och logistiken kring hur besökarna skulle kunna komma upp i
tornet är sannolikt hanterbara genom addering av utvändiga klätterhissar på
de västra rambenen. Eventuella adderingar bör kunna utformas på ett sätt
som inte äventyrar kranens värden utan istället möjliggör för besökare att
kunna ta del av varvets historia på ett attraktivt sätt.
33
Restaurang kockkranen
En framtida användning för kranen är att utveckla ett koncept som i korthet
innebär att idén ovan om en utsiktspunkt kompletteras med en restaurang.
Även möjligheten att åka upp i kranen och njuta av utsikten under en
enklare fika bör beaktas. Alla kanske inte vill sitta ned och äta en hel måltid,
utan nöjer sig med lättare förtäring.
På andra håll i Europa finns åtskilliga städer där man på olika sätt har
utnyttjat höga byggnader och anläggningar för att etablera restauranger –
inte minst för att kunna erbjuda affärsbesökande och turister en annorlunda
matupplevelse. Utan att göra en allt för lång uppräkning kan nämnas:
Tate Modern Gallery, London – en adderad restaurangdel på taket till ett
före detta ångkraftverk
Restaurangen i Eiffeltornet, Paris
Restaurang Gondolen vid Katarinahissen samt Kaknästornets restaurang,
Stockholm
Restaurangen i Utsiktstornet Näsinneula,Tammerfors
34
Eriksbergskranen skulle kunna härbergera ett restaurangkök i det utrymme
som finns inne i kranbalken. Matsalen kan placeras i en transparent addering
på toppen av kranbalken – ett sorts glasrum där besökarna får upplevelsen
av att befinna sig svävande med utsikt över yttre Göteborg. Anordningarna
borde gå att kombinera med en öppen utsiktsplats för de besökare som inte
vill sitta ned och äta en hel måltid.
Hur skulle en restaurang påverka det kulturhistoriska värdet på kranen?
Visst kommer både funktion och utseende att förändras. Kranen blir inte
längre enbart en kran utan även ett fundament för en verksamhet som när
anläggningen uppfördes inte ens var tänkbar. Å andra sidan skulle en publik
verksamhet på toppen av kranen tillföra nya värden både för de boende i
Eriksbergsområdet, men även för Göteborgsregionen i stort.
En annan viktig aspekt är möjligheten att ge Göteborgarna något tillbaka
på de ekonomiska satsningar som behöver göras med skattemedel för att
enbart behålla kranen i det skick den befinner sig idag. Genom att investera
ytterligare och göra Eriksbergskranen tillgänglig, skapas en ny attraktion
som sannolikt även kommer att höra talas om sig i ett nationellt och
internationellt perspektiv.
35
Källor
Litteratur:
Bethmann Hugo, Die Hebezeuge, Berechnung und Konstruktion der Elemente,
Flaschenzüge, Winden und Krane, Braunschweig 1915.
Eriksberg – varvet som byggde de största båtarna, Varvshistoriska Föreningen i
Göteborg.
Lundin Johan A. Malmö Industristaden, Addo, Cementa, Ljungmans, Kockum,
Malmö Museer 2005.
Svensson Urban, Drifts- och underhållsinstruktion för Eriksbergskranen,
Eriksbergs Förvaltnings AB, opublicerad handling Göteborg 2009.
Svensson Urban, red., Tekniken bakom kranfällningen i Uddevalla, Väg- och
vattenbyggaren 11-12, 1986.
Unnerbäck Axel, Kulturhistorisk värdering av bebyggelse, Stockholm 2003.
von Knorring Nils, Aurajoen veistämöt ja telakat, Esbo 1995.
Unik kran med stans bästa utsikt, Tidningen Östra Småland 2011 05 20
Arkiv:
Göteborgs Varvshistoriska förening
Göteborgs stadsmuseum, Varvshistoriska samlingarna
Muntliga:
Sture Höjer, 2011 03 02
Susanne Dahlberg, 2011 03 02
Ulf Gustafsson, 2011 03 02
Urban Svensson, 2011 02 04
36
Ovan: Bild på Tankern Nai Genova år 1977. Fartyget blev det 698:e som färdigställdes på Eriksbergsvarvet och var tillsammans med
systerfartyget Nai Superba på drygt 400 000 ton de strösta fartyg som byggdes i Göteborg. Bild från Göteborgs stadsmuseum,
Varvshistoriska samlingarna, DVD 180, bild 133.
37
38
Översiktsritning från söder framtagen av Projektteamet inför de stålarbeten som genomfördes år 1992. Ritningen är baserad på tillverkarens
originalritning. Dessvärre har i stort sett allt ritningsmaterial från kranbygget förkommit. Endast ett fåtal inskannade ritningar återstår.
Ritning från Urban Svensson
39