1. No category

Illusionen om den lyckliga hönan
Leende hönor skuttar omkring
på äggkartongerna i butiken och
gör reklam för Lantägg och ägg
av Lyckliga hönor. Men bakom
de glada färgerna döljer sig en
mycket dystrare verklighet.
text & Foto
Nora Rinne
L
ukten av ammoniak är så stark att
jag måste kisa med ögonen. Min
hals vill hosta, men jag hindrar den
och ler istället artigt mot min snälla guide.
Juha Venno har allt som allt sju hönsgårdar
i Laitila. De är alla ekologiska. Nu befinner
vi oss inne i hönsgård nummer fyra.
− Jag började med ekologiska ägg ef­
tersom de är lönsammare än burhönsägg,
säger Venno.
− Jag upplevde aldrig att mina burhö­
nor skulle ha mått dåligt, men nu när mina
hönor har mer utrymme är jag åtminstone
övertygad om att de mår bättre.
För att förebygga sjukdomar ska hönor­
na på en ekologisk hönsgård ha tillräckligt
med utrymme. Venno har sex hönor på en
kvadratmeter, vilket är precis vad ekokri­
terierna kräver.
Det verkar inte gå någon direkt nöd
på Vennos hönor. De sprätter kacklande
omkring i strötorven på marken, spatse­
rar runt på matningsapparaturen med den
röda kammen ryckande hit och dit helt i
otakt med deras steg. Så värst smarta ver­
kar de inte, men faktiskt förhållandevis
glada.
− Man vet att en höna mår bra om den
till natten flyger upp på pinnen, säger Ven­
no och låter blicken glida över pinnarna
som också nu på kvällen är populära sitt­
platser för hönorna.
Hönan ska veta sin plats
Venno försvarar sina hönor när jag skrat­
tar åt dem.
− Det finns tretusen hönor i det här ut­
rymmet, men var och en av dem har sin
egen plats på sovpinnen, vid matskålen och
i redena där äggen värps.
Okej, hönor är tydligen ganska intelli­
genta trots allt. Eller åtminstone vet de sin
plats. Det är väldigt viktigt för dem.
− En orsak till att burhönor mår dåligt
är att de inte har möjlighet att bete sig på
det för hönor artspecifika sättet, förkla­
rar Venno.
Han syftar på dominanshierarkin och
på hönornas behov av att sandbada, röra
20
Ekologiska höns.
sig i små flockar och sova på pinne. Det
här beteendet har våra tamhöns ärvt av
den indiska djungelhönan som arten här­
stammar från. När hönorna är instängda
i bur finns det ingen möjlighet för dem att
bilda ett hierarkiskt system. Det gör dem
så stressade att de kan bli aggressiva och
i värsta fall börja hacka på de andra hö­
norna i buren.
I hall fyra i Laitila tycks dominans­
hierarkin vara på sin plats. Högst uppe på
pinnen sitter en präktig tupp. Han står
bredbent och den tjocka kammen dallrar
när han håller ett vakande öga på sina hö­
nor. Han fluffar till sin fjäderskrud med
jämna mellanrum, vilket gör honom flera
centimeter bredare om axlarna.
Dubbelt pris för eko
Bland de ägg som finns på hyllorna i våra
finska matbutiker finns burhönsägg, golv­
hönsägg och ägg från ekologiska hönsgår­
dar. Burhönsen lever hela sitt liv inspärrade
på ett område som motsvarar ett pappers­
ark i storleken A4. De har inga möjligheter
att motionera eller flyga och därför förtvi­
nar deras muskler. De här burarna förbjuds
år 2012 i Finland. De två andra alternati­
ven är inte lika lätta att förstå. Vad är det
som gör att ekoägg kostar 2,19 euro för
sex ägg, medan motsvarande summa för
golvhönsägg är 94 cent?
Kontroll från kyckling till luftkvalitet
Det är EU:s förordningar och Jord- och
skogsbruksministeriet som står bakom kri­
terierna för ekologiska hönsgårdar.
− Det är en hel del byråkrati, säger
Venno som i tio års tid har producerat
ekologiska ägg.
Förrän en hönsgård kan börja funge­
ra ekologiskt måste den fylla alla kriterier
och när den har godkänts kontrolleras den
minst en gång om året.
En ekologisk hönsgård måste ha hönor
som redan som kycklingar matats med
ekologiskt foder. Hönsgårdens utrymmen
måste fylla ekokriterierna och ägaren av
hönsgården måste föra anteckningar över
allt som händer där; vad som köps och
säljs, eventuella mediciner och störande be­
teende bland hönorna och helt vardagliga
händelser och rutiner. Det ska också fin­
nas en utförlig verksamhetsplan. Hönorna
ska få föröka sig naturligt och annars också
bete sig på ett sätt som är typiskt för dem.
Ljuset, värmen, fukten och dammigheten
ska hållas på vissa nivåer och det ska finnas
tillräckligt med frisk luft och naturligt ljus
i hönsgården. Till inredningen hör reden
att värpa i, pinnar att sova på om nätterna
och rätt strötorv att bada i på golvet. Hö­
norna ska få extra stimuli på vintern då de
inte kan vara ute, till exempel i form av hö
att sprätta i.
Det här betyder inte att golvhönsgårdar
inte skulle behöva fylla några kriterier, men
de är inte lika stränga som de som ställs på
ekologiska hönsgårdar.
Ett avföringsarkiv
Just när jag skrämmande nog har vant
mig vid den fräna lukten inne på höns­
gård fyra föreslår Venno att vi ska ta oss
en titt på hönsgård fem. Vi lämnar den
kacklade skaran bakom oss och byter om
finlands natur 2/2010
Interiör från golvhönshall.
till nya skyddsdräkter och skor. Det är vik­
tigt att inga eventuella bakterier från höns­
gård fyra förs in på hönsgård fem. Venno
knackar på dörren.
− De blir så förvånade om vi bara klam­
par in, säger han, då han ser min frågande
blick. En förvånad hönsflock är inte bra.
Det får vi erfara när en tanklös matare om
en stund stegar in och hönorna svämmar
iväg mot väggen mitt emot som en tsu­
nami. En kacklande, vilt flaxande vit tsu­
nami med tusentals vettskrämda ögonpar
som skymtar fram i virrvarret. Det är för­
kroppsligad grupphysteri av värsta slaget.
Hönorna klättrar på varandra och käm­
par för att komma fram till en odefinierad
punkt någonstans längre fram som kanske
för dem innebär trygghet. Jag är fortfaran­
de inte helt övertygad om hönornas höga
IQ. Däremot är jag sorgligt övertygad om
att det luktar värre i hönsgård fem än i
hönsgård fyra.
− I hönsgård fyra finns avföringsmattor
som rullas ut två gånger i veckan. Här finns
inga sådana, utan all den avföring som hö­
norna producerar under sin livstid stannar
kvar här, förklarar Venno.
Jag är så bedövad av stanken att jag inte
kan annat än nicka medan jag gör allt för
att andas genom munnen. Visserligen le­
ver en höna bara ett drygt år, men tanken
på vad som döljer sig under matningsap­
paraturen och bona får det att vända sig
i magen på mig. Luften är dimmig och
varmt fuktig. Jag intalar mig att dimman
beror på damm och ingenting annat. Det
hjälper inte att kisa med ögonen, utan jag
måste blinka oavbrutet.
finlands natur 2/2010
Venno tycks vara immun mot stanken.
Han babblar glatt på om höns­psykologi och
ekologiskt foder, medan jag demonstrativt
steg för steg närmar mig utgången.
− Våra hönor får foder som till 77 pro­
cent innehåller ekologiskt odlad säd, 8 pro­
cent kalk och 15 procent ekologiskt god­
känt koncentrat, upplyser Venno. Fodret
som hönorna äter ska enligt ekokriterierna
vara till 95 procent ekologiskt odlat, helst
på egna åkrar intill hönsgården. År 2012
ska fodret vara 100 procent ekologiskt.
Hönorna ska också få gå ute en tredjedel
av sitt liv då vädret tillåter det.
− Hönorna får vara ute från maj till ok­
tober, fortsätter han, men nu gestikulerar
jag redan vilt mot dörren.
− Jaså vill du ut, flinar han och skrattar
åt den lilla stadsflickan med känslig näsa.
− Jo tack, kraxar jag och väntar inte
på min tur för att nå friheten. Jag hop­
pas verkligen att Vennos hönor i höns­
gård fem saknar luktsinne. Men tyvärr är
ammoniaken i luften precis lika skadlig
för hönor som för människor. Den ska­
dar ögonen och lungorna och försämrar
immunförsvaret.
Ägaren avgör själv
golvhönsgårdens kvalitet
Det är ELY-centralerna (närings-, trafikoch miljöcentralerna) som utser kontrol­
lanter till de ekologiska hönsgårdarna.
Kontrollanterna har utbildning i animalie­
produktion. De ekologiska hönsgårdarna
kontrolleras en gång per år. Dessutom gör
TE-centralen överraskningsbesök på upp
till 20 procent av gårdarna.
Granskningen går ut på att kontrollan­
ten går igenom hönsgårdens bokföring,
fodret som hönorna matas med, eventu­
ella mediciner som hönorna äter, hönor­
nas ursprung, utrymmen både inom- och
utomhus som hönorna har till sitt förfo­
gande och hur mycket de faktiskt är ute.
Hönornas levnadsförhållanden granskas
som helhet och till slut är det TE-centralen
som på basen av kontrollantens bedöm­
ning kommer med beslutet om huruvida
hönsgården får behålla sin ekologiska sta­
tus eller inte.
Golvhönsgårdarna måste godkännas av
TE-centralen förrän de får inleda sin verk­
samhet, men efter det kontrolleras de inte
regelbundet. Kommunens veterinär kom­
mer en gång om året och tar salmonella­
prov, men annars är det ägaren av hönsgår­
den som står för hönsgårdens kvalitet.
Den avslöjande stämpeln
Det är inte bara utbildade kontrollanter
som kan övervaka hönsgårdarna. Ända se­
dan år 2004 har alla ägg inom EU fått en
stämpel. Av den framgår på vilket sätt äg­
get är producerat, i vilket land och från
vilken specifik gård ägget kommer. Dess­
utom finns ibland också information om
packeri och parti, men det är inte obliga­
toriskt. Det går alltså att själv kontrollera
om äggen som finns i kartongen faktiskt
är vad de säljs som.
Produktionssättet framgår av den för­
sta siffran i stämpeln. En nolla betyder
att ägget är ekologiskt, en tvåa att det
är från en golvhönsgård och en trea att
det är fråga om ett burhönsägg. För att
21
➤
➤
till exempel spåra ett ägg med stämpeln
2Fi45719, kan jag konstatera att det är ett
golvhönsägg från Finland från hönsgård
nummer 45719, som är Kanakumppanit
Oy i Kanteenmaa.
Hönor så långt som ögat når
Med fasa går jag in i den enorma golv­
hönshallen i Kanteenmaa. Efter mitt be­
sök i ekohönsgården i Laitila är jag säker
på att jag kommer att svimma i den här
golvhönsgården. Det känns rimligt att en
ekohönsgård är snäppet fräschare än en
golvhönsgård. Men där tar jag fel.
Jag står i det dämpade ljuset och ser
framför mig en hall som är ungefär lika
stor som en fotbollsplan. Jag har ett and­
ningsskydd och känner mig som Darth
Vader. Men inte en cool Darth Vader med
svart mantel, utan en ytterst bortkommen
en iklädd för spänd mörkblå skyddsdräkt
och en svart keps. Och rosa crocks som är
tätade med en brun smörja vars härkomst
jag väljer att ignorera.
Jag är inte ensam i hallen. Förutom min
guide Martti Tytykoski och jag finns det
18 000 hönor i hallen. I ekohönsgården
i Laitila fanns bara 3 000 hönor, efter­
som ekokriterierna förbjuder större en­
heter. För övrigt är systemet likadant här
som där; matningsanläggningar och reden
i mitten och gångar med strötorv på si­
dorna. Ovanför matningsanläggningarna
finns pinnar där hönsen sover om nätterna.
Här finns också avföringsmattor som put­
sas två gånger i veckan. Storleken är fak­
tiskt den enda tydliga skillnaden jag kan
peka på mellan den ekologiska hönsgår­
den och golvhönsgården jag befinner mig
i. Och det faktum att det luktade värre i
den ekologiska hallen som inte hade avfö­
ringsmattor. Jämfört med hönsgård fem i
Laitila är den här golvhönsgården faktiskt
rena rosbuketten. Det konstaterar jag när
jag lättar på andningsskyddet och sniffar
omkring mig. Så värst angenäm är doften
ändå inte, så jag smäller ganska snabbt till­
baka masken över mun och näsa. Gummi­
banden spänner och drar mina kinder åt
sidorna, men det är bättre än att andas in
ammoniaken.
Tytykoski är delägare i företaget Kana­
kumppanit som startade år 2007. Han
vandrar vant genom den uppskattnings­
vis hundra meter långa gången i hönsgår­
den och hönorna flyr åt höger och vänster
som två svallvågor. Jag går några meter ef­
ter honom, men hönorna har redan hun­
nit bilda en vit matta framför mig. De har
inte alls samma respekt för mig som för sin
husbonde så jag får akta mig för att inte
trampa på dem. I ändan av gången väntar
Tytykoski på mig och ser road ut när jag
kommer hoppande med kameran ding­
lande runt halsen. Vi går tillbaka genom
en identisk gång och jag håller mig nära
honom för att slippa hinderbanan som hö­
norna annars skulle bilda framför mig.
Hallen består av tre sådana gångar. Fläk­
ten ylar och hönornas kackel ackompanje­
ras då och då av en tupp som gal. Hönor­
nas liv består av att äta, sova, bada i strötor­
ven, yra runt om varandra och producera
avföring och ägg. Inget lyxigt liv, men det
vet ju inte om bättre.
Odlingsmetoden kostar skjortan
Golvhönorna i Kanteenmaa har det kva­
dratmässigt lite trängre än de i Laitila. På
en ekohönsgård får det finnas sex hönor
per kvadratmeter, medan motsvarande
summa för golvhönsgårdar är nio. En vä­
sentlig skillnad är också att de ekologiska
hönsen får vara ute från maj till oktober.
Men den största skillnaden mellan de två
gårdarna är fodret. De ekologiska hönor­
na äter ekologiskt odlat foder. Det märks
ändå inte på äggen. Smaken, lukten och
näringsvärdena är desamma oberoende av
hur äggen är producerade.
Visst finns det många fina kriterier som
talar för att ekohönorna skulle leva ett bätt­
re liv än golvhönorna. Men i praktiken är
skillnaderna på hönsgårdarna marginel­
la. Att ekoäggen är dubbelt dyrare beror
främst på det ekologiska fodret. Visst är det
bra att stöda ekologiska odlingsmetoder.
Men hönorna är knappast ändå så lyckliga
som kartongerna låter förstå.
Skribenten är journalistikstuderande
i Helsingfors
Källor
Kriterierna för ekologiska hönsgårdar
baserar sig på EU:s förordningar om
ekologisk produktion och märkning av
ekologiskt producerade produkter (EY
N:o 889/2008 och EY N:o 834/2007)
och Jord- och skogsbruksministeriets
förordning (846/2008) om ekologisk
produktion och övervakning av den.
Undersökningen av luftkvaliteten är
utförd av Forskningscentralen för jordbruk och livsmedelsekonomi (MTT),
Finlands fjäderfäförbund, Livsmedelssäkerhetsverket Evira och TTS (Työtehoseura) år 2007.
Kalatukku E. Eriksson
Fabriksbutik
Holkvägen 12A
00880 Helsingfors
Öppethållningstider:
sö-må: stängt
ti-on: 9–17
lö: 9–14
Vi har färskprodukter,
rökt fisk och smaklig sushi
22
finlands natur 2/2010