1. technology and computing
2. consumer electronics
3. telephones
4. mobile phones
5. smart phones

SPRÅKNET
Medlemsblad - Hösten 2015
Ordförandespalten
“At this critical moment, let us reaffirm our commitment to empowering the marginalized
and vulnerable. On United Nations Day, I call on Government and individuals to work in
common cause for the common good.”
Secretary-General Ban KiMoon (2015)
Vårt samhälle har det senaste halvåret förändrats på ett sätt som vi knappast kunnat
föreställa oss för några år sedan. Vi har sett människor fly krig och oroshärdar för att söka sig
i säkerhet i Europa. De tuffaste har efter otroliga strapatser kommit sig till det nordligaste
hörnet av Europa.
Vårt höstmöte äger rum lördagen 24 oktober. På självaste FN-dagen. Då passar det speciellt
bra att fokusera på mångkulturalitet och undervisning av barn och ungdomar med andra
modersmål än svenska eller finska. Och visst är väl Närpes den naturliga orten för
höstmötet?
Vår gästföreläsare är Amra Gutic, född i Bosnien men uppvuxen i Närpes. Hon är utbildad
klasslärare och skrev sin pro gradu om Närpes-skolornas språkliga landskap med fokus på
hur elever och föräldrar med andra modersmål än svenska bekräftas och hur de förstår
information i det offentliga skolrummet. Amra jobbar som timlärare i Närpes och undervisar
islam, engelska, fysik, kemi, textilslöjd, svenska och bildkonst. Hennes elever kommer från
Bosnien, Turkiet, Sudan, Egypten och Marocko. Flera nationaliteter är på kommande. Amra
besitter många insikter och erfarenheter som det blir spännande och lärorikt att få ta del av.
Temat för dagen är aktuellt för språklärare på alla stadier och i alla skolformer. Vi hoppas på
en stor uppslutning på FN-dagen!
Närpes gymnasium (Skolgränd 9 A) erbjuder oss generöst utrymmen för lördagen 24.10. Vi
inleder med stadgeenligt höstmöte och kaffe kl. 10.30 (förberedda ärenden). Sedan får vi
avnjuta lunch tillsammans. Amra Gutic inleder sin föreläsning kl. 12.30. Tid ges för
diskussion. Dagen avslutas kl. 14.
Anmäl dig senast tisdagen 20.10 eller helst på direkten till pia.sandas(at)gmail.com eller
dblusi(at)abo.fi. Kom ihåg att meddela oss om ev. allergier.
Njut av höstlovet och väl mött på FN-dagen!
Diane-Christine och styrelsen för ÖSSF
Hälsningar från Styrelsemötet den 6.10 på Sweet Vaasa!
Höstens blombukett
ges till Bernice Sjöberg i Petalax gymnasium. Bernice är en glad eldsjäl som generöst delar
med sig av material och idéer bland kolleger inom Vi7 gymnasierna. Hennes
generositet märktes även när hon delade med sig av sin systerson Jakob Nylund :-) Jakob har
fungerat som webmaster för ÖSSF i många år (alltsedan Bernices tid i styrelsen) men lämnar
över sina uppgifter i andra händer fr.om. oktober.
Möteskallelse
Medlemmarna i Österbottens svenska språklärarförening kallas härmed till
stadgeenligt höstmöte lördagen den 24.10 i Gymnasiet i Närpes.
Mötet sammanfaller med FN-dagen.
Dagen börjar kl. 10.30 med förberedda ärenden.
Efter lunch inleder Amra Gutic inleder sin föreläsning kl. 12.30. Tid ges för diskussion. Dagen
avslutas kl. 14.
Deadline för anmälan till höstmötet är tisdag 20.10.
Anmälning sker via Facebook eller till pia.sandas(at)gmail.com eller dblusi(at)abo.fi. Kom ihåg
att meddela oss om ev. allergier.
Varmt välkomna!
Alla språklärare behövs som medlemmar i SUKOL!
Är du inte medlem ännu?
SUKOL har 5000 medlemmar från Utsjoki till Hangö: 29 lokala distrikts-föreningar
(varav en är ÖSSF) ser till att det ordnas verksamhet nära dig.
Det finns 8 riksomfattande språkföreningar (engelska, finska, tyska, franska, ryska,
spanska osv).
Varför lönar det sig att vara medlem av SUKOL?
SUKOL (Suomen kieltenopettajien liitto) bevakar språklärarnas intressen genom att
påverka beslutsfattare och undervisningsmyndigheter. SUKOL
ordnar höst- och vårmöten där en representant från ÖSSF deltar. Det är ett proffsigt
och viktigt arbete som SUKOL utför!
Här några exempel på medlemsförmåner:
(finns på http://www.sukol.fi/pa_svenska)
-
Tidskriften Tempus 6 gånger/år (värde 83 euro)
Tillträde till medlemssidorna
Vårens och höstens utbildningsdagar till medlemspris
40% rabatt på alla WSOYs och Otavas skönlitteratur, barn- och faktaböcker
Distriktsföreningarnas utbildnings- och rekreationsevenemang
De förmåner som språkföreningarna erbjuder, t.ex. materialpaket, utbildningar
och språkresor
FRAM TILL DECEMBER KAN DU BLI MEDLEM TILL HALVA PRISET.
DU SOM VÄRVAR EN MEDLEM FÅR EN GÅVA!
Nya medlemmar som ansluter sig (augusti-december 2015) får 50% rabatt på
medlemsavgiften. Det betyder 27,50 euro för lärare och 18 euro för lärarstuderande.
Du som värvar en ny medlem får en gåva! Gå in på SUKOLs hemsida och fyll i
blanketten som finns på medlemssidorna. Du får välja mellan två olika gåvor.
 FÖR ATT BLI MEDLEM I SUKOL: Gå in på www.sukol.fi och pricka för till vilken
ämneslärarförening och lokalförening du vill tillhöra! (t.ex. SUKOL / engelska, ÖSSF).
Tack för att du är medlem av både SUKOL och ÖSSF!
ERFARENHETER AV KURSEN SURVIVAL SWEDISH FÖR UTBYTESSTUDERANDE
”Undervisa utlänningar i nybörjarsvenska – det kan ju vem som helst. Det är ju bara att att
lära dem säga 'Hej, jag heter...' och sådant.” För gemene man kan det kännas så, men efter
närmare 20 års erfarenhet av nybörjarundervisning i svenska, kan jag konstatera att så
enkelt är det inte. Sedan mitten av 1990-talet har jag undervisat i svenska på olika nivåer och
jag kommer här att dela med mig av erfarenheter jag fått under kursen Survival Swedish.
I och med Finlands EU-medlemskap, i början av 1990-talet, började vi få utländska
utbytesstuderande till Åbo Akademi i Vasa. Utbudet av kurser på engelska var litet, och de
studerande frågade efter kurser i de inhemska språken. Språkcentret hade inga extra
resurser för detta. Efter diskussioner med den dåvarande ansvariga för internationella
ärenden i Vasa, Camilla Westermark, beslöt vi att jag i min undervisningsskyldighet skulle ta
in en kort nybörjarkurs i svenska, eftersom mitt administrativa arbete innehåller
undervisningsskyldighet. Utan formell lärarbehörighet, utan erfarenhet av att undervisa
utlänningar och utan studier i undervisningsämnet svenska satte jag igång med att planera
kursen. Helt utan lärarerfarenhet var jag dock inte. Jag hade undervisat i franska på
nybörjarnivå inom den fria bildningen, vid Åbo Akademi och Svenska Handelshögskolan
sedan slutet av 1980-talet. Nybörjarundervisning är nybörjarundervisning oberoende av
språk – men att planera en kurs i mitt modersmål var på många sätt svårare än att planera
en kurs i franska. I franskan visste jag i vilken ordning man lär ut olika saker och jag kände till
utmaningarna på ett annat sätt än när det gällde mitt eget modersmål. Detta var före
Youtube och före de nätbaserade gratiskurser som är ett utmärkt hjälpmedel i dag (t.ex.
Roger Nyborgs Kom loss på svenska, som utarbetats vid Stockholms universitet).
De första kurserna planerade jag mycket utgående från Göransson-Lindholms bok
Nybörjarsvenska, men den rikssvenska inriktningen passade inte alltid för vår omgivning. På
den första kursen hade jag studerande både från Åbo Akademi och Vasa universitet. Senare,
i mitten av 2000-talet inledde vi ett samarbete inom Vasa högskolekonsortium där
Yrkeshögskolan Novia och Åbo Akademi turvis ordnade Survival Swedish – en 20 timmars
introduktion till det svenska språket och finlandssvenskheten. Ella Enbacka från Novia
utarbetade ett kompendium, delvis med stöd av Margite Lindéns Svenska i Finland. Det
kompendiet utvecklade sedan jag i min tur, när det var min tur att hålla kursen. Vi bytte
kompendier och uppdaterade dem ett antal år. På samma sätt stod Vasa universitet och
Vasa yrkeshögskola för kursen Finnish Survival och vi kunde då erbjuda kurser för
utbytesstuderande från alla högskolor i Vasa. Detta var en rikedom så länge samarbetet
fungerade. Utbytesstudenterna tyckte om att träffa utbytesstudenter från de andra
högskolorna. Tyvärr har det ekonomiska läget gjort att Vasa universitet och Vasa
yrkeshögskola inte längre kan erbjuda kursen Finnish Survival – något som våra
utbytesstudenter är besvikna över. Tills vidare kan Åbo Akademi och Novia erbjuda Swedish
Survival, men när svångremmen dras åt är risken att dylika kurser försvinner eftersom de
inte är obligatoriska.
Tanken var att kursen Survival Swedish inte skulle fokusera på grammatik. Det intressanta är
att jag under åren, till och från, försökt låta bli att undervisa grammatik och bara låta
grupperna lära sig fraser. Så gott som varje gång jag testat detta har någon studerande
kommit och sagt: ”Please Ms Ketola. Give us some grammar. I can't learn without structure.”
Detta har bekräftat min syn, att grammatikundervisningen inte är något onödigt som hindrar
oss att lära oss tala ett språk. Grammatiken är ett stöd som ger modeller och strukturer för
hur vi ska producera meningar, precis som matematiken har formler som man behöver
kunna för att kunna lösa t.ex. andragradsekvationer. Utmaningen med
grammatikundervisningen är att göra den meningsfull och visa på kopplingen till det
autentiska.
Vilka metoder har jag då använt på mina kurser i Survival Swedish? Ganska snart bestämde
jag mig för att använda engelska som undervisningsspråk, vid sidan av svenskan. På
universitetsnivån har vi den fördelen att alla studerande förutsätts behärska engelska. Vi har
också möjlighet att använda oss av tyska och franska vid behov. Vasa Arbis har, med goda
resultat, valt en annan väg. Där undervisas svenska på svenska från dag ett. På samma sätt
fungerar flyktingundervisningen, eftersom lärare och kursdeltagare inte har något
gemensamt språk. Jag kände dock snabbt att detta inte var min metod, även om jag försöker
tala målspråket så mycket som möjligt. Att vi har ett gemensamt språk ger oss möjlighet att
tala om språket på en meta-nivå, vilket jag har märkt att universitetsstuderande ofta vill
göra.
De temaområden vi behandlar under kursen har att göra med deras vardag som
studerande: Vi lär oss att presentera oss, berätta vad och var vi studerar, varifrån vi kommer,
vilka språk vi talar, dagar, månader och klockslag. Vi lär oss också kaféterminologi. Jag
försöker från första lektionen få dem att tala svenska genom styrda dialoger. Dialogerna
utvecklar vi sedan vartefter de lär sig mera ord och uttryck. Sånger från Youtube är också ett
stående inslag i kursen. Mest är det för att de ska få en inblick i svensk och finlandssvensk
populärmusik, men också för att de som lär sig lättare med hjälp av musik ska få ord att
fastna. Ibland får de sjunga supvisor. Det inslaget har jag blivit försiktig med, efter att en
studerande skrev i utvärderingen att supvisor inte hör hemma i en språkkurs på
universitetsnivå. De gånger jag efter det sjungit någon supvisa med dem, har jag förklarat att
de hör till sitzkulturen vid finlandssvenska högskolor och att de lär sig vanliga ord och
uttryck genom sångerna.
När det gäller hörförståelser och ordförhör, har jag de senaste åren slutat med traditionella
förhör på lektionstid. I stället ger jag möjlighet att göra självrättande övningar i Moodle och
så testas kunskaperna i sluttentamen. På så sätt har de möjlighet att träna när det passar
dem och göra övningarna och ansvaret för att öva läggs över på dem.
I slutet av kursen har de en muntlig tentamen. Den består av att de ska skriva en dialog
under kursen tillsammans med ett par andra studerande. De ska sedan lära sig dialogen
utantill så gott det går och spela upp den för gruppen. Varje år har jag blivit mycket positivt
överraskad av hur uppfinningsrika de är. De klär ut sig, de har med sig handdockor – många
av dem bjuder faktiskt på sig själva. Om jag jämför med motsvarande muntliga tentamen i
franska, kan jag säga att de där är mera reserverade överlag. Vissa bjuder förstås på sig själva
även där – men det märks en klar kulturskillnad. Samma sak är det med sånger på
lektionerna. Det är väldigt sällan jag får finländare att sjunga franska sånger, medan
utlänningarna sjunger av hjärtans lust så fort de hittar en melodi eller några ord de kan
uttala – nu senast ”Pa tu ta na kako”. Målsättningen med denna typ av muntlig tentamen är,
att de ska producera något som är centralt för dem själva. De har möjlighet under kursen
och innan presentationen att fråga ord och uttryck de behöver. Jag brukar också gå igenom
texten med dem innan, om de vill. Min teori är att om de inte minns något av det de läst,
och inget av det jag sagt, så kommer de åtminstone ihåg fragment av den dialog de själva
skrev på svenska efter knappt två månaders studier. Framför allt hoppas jag att de kommer
över barriären att våga prata.
Vad är då utmaningarna i en sådan här grupp? Främst är det olika kulturer som möts. Första
gången jag höll kursen hade vi en liten julfest med glögg och pepparkakor i samband med de
muntliga presentationerna. En av deltagarna smakade inte på detta. Mycket artigt förklarade
han, att det just nu var Ramadan och att han inte åt när solen var uppe. Detta ledde till
vänligt skoj deltagarna emellan. Dagarna är ju så korta i Finland i december, så européerna
sa att det förstod att det var därför han flyttat till Finland. Då fick vi lära oss, att muslimerna
har en överenskommelse om hur länge de ska fasta i länder som Finland, där nätterna är
extremt långa på vintern och korta på sommaren.
Ibland märker man en viss irritation i gruppen över att vissa länders studerande upplevs
högljudda och inte seriösa. Andra utmaningar är de studerande som, i motsats till finländska
studerande, ofta svarar innan jag hunnit fråga någon av de tystare i gruppen. Detta att ge
alla möjlighet att svara och vara aktiva är något jag fortfarande kämpar med, och det var
också mitt aktionsforskningsprojekt när jag äntligen, efter 25 års undervisningserfarenhet,
fick min lärarbehörighet. När det gäller gruppdynamiken finns också alltid dimensionen att
alla nationaliteter inte trivs tillsammans.
Survival Swedish är en trevlig kurs att undervisa på, eftersom den mera är inriktad på att det
ska vara en trevlig introduktion. Att undervisa svenska för utlänningar är krävande, men
givande. De är många gånger öppnare och aktivare än våra finländska studerande. Vissa
nationaliteter passar tider och är väldigt ambitiösa, vissa har svårt med detta. De flesta
studerande går kursen frivilligt och är därför engagerade. Jag glömmer aldrig gruppen som
bad att vi skulle ha knytkalas. Jag höll aldrig på att få iväg dem från kursen den kvällen.
Någon grupp har gett mig en blomma vid kursens slut. Det är man inte bortskämd med när
man håller normala universitetskurser.
Kanske vem som helst kan undervisa språk på nybörjarnivå – men det krävs sannerligen att
man är insatt i pedagogik, didaktik, gruppdynamik, språkvetenskap och en hel del annat om
man vill få ett bra resultat. Vi kan dock endast hjälpa de studerande en bit på vägen. Det är
de själva som måste göra jobbet.
Kristina Granstedt-Ketola
”Me and my Swedish” – en enkät bland medborgarinstitutets nybörjare i
svenska 1
För mig som inte undervisar de inhemska språken är det spännande att läsa om alla mer
eller mindre nyanlända som arbetar hårt för att lära sig svenska. Det är något som jag själv
har upplevt i Sverige och här i Finland när jag försöker lära mig finska. Det som jag kommer
bäst ihåg är den speciella stämningen som ofta finns i dessa internationella grupper. Folk är
glad och öppet och det finns alltid mycket att diskutera med varandra eftersom man är så
olika. Dessutom är det roligt att se hur bra alla kan komma överens trots att man är så olika.
Genom denna lilla enkät med 20 deltagare hoppas jag ge en liten inblick i de upplevelser
som lärandet av svenska som nybörjare bjuder på.
Att lära sig ett nytt språk är en spännande process som ger oss såväl stora lyckokänslor som
djup frustration. Här kommer en insyn i hur nybörjare i svenska upplever språket. I kursen
ingår en fascinerande mångfald av olika åldrar och nationaliteter. Studenterna är mellan 37
och 17 år gamla. De kommer från Sudan, Vietnam, Belgien, Venezuela, Indien, Thailand, Iran,
Italien, Honduras, China, Gambia, Venezuela, Tyskland och Brasilien. Vissa har just kommit
till Finland medan andra har bott här så länge som 12 år.
De bästa upplevelser med svenskan – ”Work in a Swedish-speaking company with positive
people”
Det är roligt att höra att många redan tycker att de har nytta av svenskan och att
undervisningen hjälper dem att förstå och använda språket. Det nämns till exempel att de
börjar förstå vad som står på skyltar eller kan använda lite svenska på jobbet. Det kan även
vara roligt att förstå lite av Kents sångtexter.
Och de värsta upplevelser – ”When you are struggling to phrase a sentence to someone”
Så roligt som det är när de förstår vad som står skrivet eller vad folk säger så frustrerande är
det att inte förstå och kunna hänga med i samtalen (”To be in a group and not to be able to
understand much of what they talk”). Det kommer fram att de Österbottniska dialekter
upplevs som en utmaning (”They all speak the dialect instead of ”book language”). Även
uttalet nämner flera som något som det svåraste med svenska språket. Det är också roligt
att läsa att kursen i sig är ett givande upplevelse i deras vardag. Särskilt uppskattad är
övningarna där språket används för att samtala i par/grupp.
Favoritord – ”flera ... no idea why. It just sounds fun. ”
Kursdeltagarna är alla olika och har också olika intressen och olika favoritord på sitt nya
språk. Här kommer några exempel: ”Hej då!” ”God natt!” ”Ursäkta!” ”titta” ”bra” ”talar”
”jag älskar du!” ”He va na!”
Marie Köller
A Journey through the Languages
Why Finland? Why Vaasa?
Many people ask me these questions and it is still difficult for me to give an exact answer.
All I know is that my path was lead here where there is something for me to do at this
moment. It is called 縁or en in Japanese. It means ‘emotional connection’, ‘chance’, ‘fate’,
‘destiny’ or ‘bond’. We respect and cherish it.
From childhood memory
An 8-year-old girl who grew up in a small city in Japan did not know where her life would
lead to, just yet. Being laughed at because of her dialect by her new classmates, she was
embarrassed. So, she decided not to speak her dialect at school, but to learn the local dialect
as quickly as possible. By doing so, she thought she would ‘fit in’ in her new environment.
At age 13, she was struggling with her English which was the first foreign language taught at
school. ‘Why should I learn a language which is of no use in a small city like this, where there
are no foreigners to meet or speak to?’ said she with frustration. ‘I will live in this city
forever! So, I don’t need English!’ English class was too boring. Students translated text word
by word, and learned grammar. No speaking practices were involved but to repeat the word
and phrases after the cassette recorder’s voice. Her teacher did not show a trace of smile on
his face and just focused on those students who could answer his questions without any
mistake.
Broadening the horizon
My life had changed forever after I met a young teacher who gave colors to the monotone
English lessons at school. She was a teacher who came to teach at my friend’s home once a
week. I loved listening her stories about what she did in the US or things happening there.
Tasting her ‘authentic’ Christmas cake which she baked for us is still remembered with great
appreciation. She was patient, yet a bit strict with me. I still remember how she hated my
pronunciation of ‘th’ sound such as in ‘mother’ and ‘father’. It was really difficult to
pronounce, because it does not exist in Japanese. She corrected my pronunciation again and
again. Somehow, I liked her way of teaching, and gradually I got motivated to learn English
as well as to know how people lived in other countries.
At the age of 19, I started to travel. The first trip was to the US for a homestay program. I
met some European students at an English language school who made me interested in
Europe. So, my next destination was Europe. I visited my pen friend Dorthe in Odense,
Denmark, and stayed at her home for 6 weeks where I started to pick up some Danish. As a
student back in 1988, it was an expensive and long trip from home which took me almost 2
days, but how exciting it was for me to land into a ‘fairy-tale’ country! During my stay, I
visited an elementary school, a junior high school and a senior high school with Dorthe and
her siblings. I had a chance to speak about Japan in a junior high school English class. ‘What
kind of materials are Japanese houses made of?’ ‘Are they made of mud?’ ‘Does the teacher
scold the students?’ were the questions I received then. I was so shocked about how little
they knew about Japan. Then I thought I would come back to teach them about my country.
This stay made me interested in Denmark and led me to study in Scandinavian Studies at the
University of Minnesota, USA, where I studied Nordic literature and art.
I have been to 31 countries so far and my journey is still continuing. My strong motive to
travel are to meet local people and to grasp how they live. I would also like to taste home
cooked food and learn how to cook them. My horizon had become broader. However, the
more I travel, the more I realize how little I know about the world. At the same time, I feel
how similar we all are, after all.
Going out of Japan was not the only way to explore the world. Working 5 years as an
assistant program coordinator for international students at Kochi University in Japan
provided me so much with what the world is like. Some of my tasks were to fill out a birth
registration form for an Iranian student when he became a father, or to escort a Mongolian
student, a mother of a 2-year-old daughter, to a daycare center where she had an interview
with the principal and teachers. Once, I was in an operation room for several hours with a
Chinese student when she gave birth to a beautiful boy by C-section. These experiences
made me aware of how Japan and the social system treat the international students and
immigrants. To learn from different perspectives was exciting to me.
1 - taking part in a local dance festival in
Kochi (2015) with my Finnish friends
A path to Finland
I was a big fan of Swedish and Norwegian pop groups in the late 1980’s when they were
quite popular in Japan. Having friends in Denmark, being interested in Scandinavian music
and Finnish paintings gradually led me to Finland. I found two Finnish universities on the
internet search by accident and I came to Vaasa University in 2007 to study for a master’s
program called ‘intercultural Communication and Public Administration’. It was a natural
decision for me to seek more
education for my career path. Being
in a bilingual city like
Vaasa and studying with the
classmates who came from all over
the world was perfect. During my
study, I unexpectedly got a job as a
Japanese language teacher at the
university department of Fria
Kristliga Folkhögskolan (FKF) in
Vaasa, which is now the only
institution in the whole Finland
which offers a bachelor’s degree
program in Japanese Studies. After
2 - one of many international food evening we had at University of Vaasa
(2008)
my graduation in 2009, I decided to
stay another year to continue
working there. Since then I have been teaching Japanese, Japanese culture, Origami, cooking
and calligraphy courses in various schools. Also, I have been learning both Swedish and
Finnish languages. For me, this is my way of understanding people better and to ‘fit in’ in a
new home in Finland.
Power of language
Why is learning languages important? For the readers, it is such an obvious and easy
answer. My answer is to understand the culture and the people. Besides, it is an initial and
essential tool to communicate. Living in Vaasa, I talk to people in Swedish and Finnish,
although it is still limited. When using English only, I could not witness so many smiles on
people’s faces. Nor did I get to know people who could only speak in their mother tongues.
Many people ask me why I study both. The answer is simple. Vaasa is a bilingual city and I
would like to feel I am part of it. I don’t want people to translate into English for me all the
time. I like to understand what is happening on my own. To learn a language and to be able
to use it, is such a rewarding experience which motivates to learn more.
In March 2011, Japan faced a devastating situation by a tsunami. Although it was not easy, I
took it as a good chance to talk about it in class and to teach vocabulary related to the
natural disaster. After the lesson, a student came and said, ‘I know this could be a bit
imprudent in a situation like this, but… when I watched the news on TV last night, I saw an
old Japanese lady who said that life was tough after the catastrophe. I understood what she
said in Japanese! I was so happy to understand what she said!’
This is the one of the happiest moments - to share the excitement with my own students. I
often dream about my students’ future. After learning a minor language like Japanese, what
kind of opportunities they would get, what would they become, where would they end up?
Maybe some would work in the summer Olympic Games in Tokyo in 2020. Some may live in
Japan as students, or find a job. Others may find a partner from Japan. Who knows?
I believe in the power of language. The language is a bridge to learn another culture, the
people and the country around you, including your own. That is why I travelled so far and am
here today. As a learner of Swedish and Finnish languages, living in a bilingual city like Vaasa
and teaching Japanese is my fate. If I am here today because of a strong bond to Finland, I
would like to enjoy every moment so that my en with Finland gets stronger. I hope, one day I
feel like I completely fit in here.
Tomoko Watanabe
Lecturer, University Department, Fria Kristliga folkhögskolan (FKF)
My experience with Finnish & Swedish
My name is Nirupam Smart and I am studying General Education (Allmän pedagogik) at Åbo
Akademi. I am studying in Swedish like the other students and thus far I am quite satisfied
with my studies. Of course, I sometimes run into problems because of my language skills but
I accept it as a challenge. I also understand the fact that language learning is a gradual
process and requires a lot of patience.
My journey with languages started in my home country India. India is a country with
its own charm when it comes to languages. It has 22-24 official languages (English included)
which in itself sounds like a joke. I was born in a small town called Vidyasagar and from an
early age was exposed to the fact that people can have different mother tongues. Since my
parents were teachers and worked in an English medium school, I had to learn English as my
second language.
My mother tongue Hindi has nothing in common with the English language. For a
long time I didn’t forgive my parents for forcing me to learn English. The English grammar
was difficult and nothing made sense when I compared it with Hindi. But my stance towards
English changed during my later years at high school. In hindsight, I believe it was the
teachers that made the difference. They showed us the practical uses of English and thus
ignited the interest in it.
I have lived in Finland for around 7 years. I like to divide these 7 years into two
periods, first three years and the succeeding years. During the first three years, I had the
assumption that English is enough to survive here in Finland. I did things that every exchange
student does - traveling and meeting new people. However, during this time I gradually
understood that if I wanted to stay here in Finland and have a happy life then I needed to
learn the native languages. The experiences from the first three years shaped the succeeding
years. During the last four years, I have invested my time and energy in learning languages
(Swedish and Finnish), studying for a degree and making native friends. But language
learning has always been my priority.
Before I started my language learning process, I did some Google enquiries. I wanted
to find out the best and fastest way to learn a language. I came across two interesting
findings.
-
Stephen Krashen’s stages of second language acquisition which says that a
child’s second language acquisition happens in three stages. 1. the silent
period, 2. the early production (approx. 1000 words), 3.the speech emergence
(approx. 3000 words).
-
Vilfredo Pareto’s principle or 80-20 rule. The principle says that roughly 80%
of the effects come from 20% of the causes or you get 80% of the results from
20% of the work. A language learner can translate it as 20% of common words
of a language gives 80% understanding of the language.
These two findings made sense to me. I took Krashen’s 3000 words as 20%. The next step
was to look for softwares or websites that specialized in word learning. Lingvosoft was the
only software at that time that fit my criteria. I paid 40€ for it and started learning my 3000
common Swedish words. At the same time, I enrolled myself in a language school in order to
listen to a native speaker and collect 3000 common words from classroom and everyday
conversations. After three months (around 1000 words) into word learning and attending
Swedish classes, I realized that I could understand small conversations at shops and on the
radio. 6 months (around 3000 words) into learning and I had the courage to speak everyday
language. After eight months (April 2012), I wrote the Allmänn språkexamen and cleared
competence level 3. In July the same year, I and my would-be wife decided to switch our
language from English to Swedish. I wanted to speak only Swedish with her in order to
achieve competence level 4 in Allmänn språkexamen, which is one of the requirements of
Åbo Akademi. After four months of romantic and non-romantic conversations, I took the
exam again in September 2012 and cleared level 4. It was a time of relief and joy.
I was so excited about my technique that I wanted to test it in learning Finnish as
well. This time, I discovered www.memrise.com, a website and application designed to
facilitate word learning. I enrolled myself again in a language school and simultaneously
started my 3000 words journey through memrise. It was not that easy this time. It didn’t
have enough time for Finnish because of my pedagogical studies and also because of my
personal life. But still I could see the difference after a year. I started speaking and had no
problem communicating with people on general topics. Since then, I have continued my
Finnish studies during my free time and at the university.
I am quite happy to have started learning Finnish and Swedish. Both these languages
have given me better job opportunities and extended my social circle. It has also given me
better self-respect. Hopefully, my language learning experiences and technique can motivate
others as well. One day at a time and do it regularly! That’s all I say to my friends.
P.S. I would like to meet a Finnish language
enthusiast who is willing to share his/her
language learning secrets with me :)
3 - Nirupam och hans far Benny