En skrift om Empatisk reparation i familjeliv och Lösningsbyggande

När livet i familjen blir
problematiskt!
En skrift om Empatisk reparation i familjeliv
och Lösningsbyggande mellan föräldrar och
barn
Av: Dan Forsström
© Dan Forsström, 2014
1
"När livet i familjen blir problematiskt!"
”Bästa sättet att hantera problem är att se till att de inte uppkommer”
Det vill säga:
”Att förebygga problem genom att investera i positivt familjeliv - och att i den mån det går, välja bort strider till förmån för att uppmärksamma
goda beteenden.”
”Men – när bekymmer väl uppkommer – och man inte blir av med dem,
trots investeringar i det positiva och trots att man väljer bort strider i
familjen.”
Kort sagt:
När livet i familjen ändå blir problematiskt.....
Om Empatisk Reparation i familjeliv
På Flygresa med "känslorna"
En pappa berättade för oss följande historia kring en flygresa han gjort med sin 4åriga dotter, och de tankar som väcktes i honom.
”Jag och lilla Emma skulle flyga till farmor i Luleå. Emma var lycklig över att både få
flyga och att få träffa farmor. Det här var första gången hon skulle flyga. Hon funderade mycket över hur det skulle bli. Jag förklarade hur vi skulle lämna vår resväska
som skulle flyga i en annan del av planet. Eftersom det var en så kort resa hade vi lagt
det mesta i resväskan inklusive hennes Nalle som hon har när hon skall sova. Emma
hade själv lagt Nalle i väskan. På flygplatsen lämnade vi väskan i incheckningen och
gick och fikade.
När vi sedan väl satt på planet och det var dags för starten, började Emma fundera
över att hon längtade efter sin Nalle. Ju mer hon tänkte på Nalle, någonstans i planet,
ju ledsnare blev hon och hennes längtan till Nalle blev alltför stor. Hon började gråta
och jag försökt förklara för henne att hon ju själv hade lagt Nalle i väskan. Hon hade
bäddat så fint till Nalle och han hade det bra nu. Jag förklarade också för henne att
flygresan ju var ganska kort och det skulle inte dröja så länge innan hon och Nalle
fick träffa varandra igen. Ingenting hjälpte. Emmas förtvivlan bara växte.
2
Plötsligt började jag fundera över vad som hände med Emma. Här satt jag och förklarade för min lilla 4-åring det som hon just nu inte kunde ta emot. Hon var helt i
känslornas värld och där var hon en liten tjej som bara hade en enda stor längtan i sig
NALLE. När jag insåg det började jag försöka sätta ord på vad jag trodde hon kände.
Jag beskrev för henne hur hon hade lagt Nalle i väskan men inte förstått hur mycket
hon skulle längta efter honom. Då fanns han ju hos henne och hela vägen till flyget
hade det hänt en massa roliga saker. Nu var hon lite trött och ville ha Nalle hos sig
och då fanns han inte där. Så klart att hon var ledsen. Jag sa att jag också var ledsen
att jag inte tänkt på det. Då hade vi ju kunnat ha Nalle i handbagaget.
Trodde Emma att hon kunde stå ut den här timmen till hon fick träffa Nalle igen?
Emma hade med tårarna rinnande, tyst lyssnat på mina funderingar. Jo, nickade hon.
Hon skulle nog klara att vänta på Nalle. Resten av resan hade vi en mysig timme
tillsammans och det var en lycklig Emma som tog upp Nalle ur resväskan på
flygplatsen i Luleå. Med den under armen sprang hon glädjestrålande och mötte
farmor.”

Bekymmer och prövningar - En väg till fördjupad närhet
Kanske skulle man kunna beskriva det som att det tillhör livets kärna för oss
människor att klara upp nya situationer och utmaningar, oavsett om vi kallar dem
problem eller inte. Detta gäller likväl också för relationerna och samspelet i familjeliv.
Föräldrar och barn kommer oundvikligen i samvaron och livet tillsammans att möta
svårigheter och besvärligheter av olika slag. Detta är närmast ofrånkomligt, då
bekymmer de facto är en naturlig del av livet. Föräldrar och barn kommer att hamna i
trångmål, tycka olika om vissa saker och vara oense om andra. Familjelivet kan säkert
för de flesta föräldrar och barn vid någon tidsperiod upplevas som en utmaning,
kanske även som ett berg att bestiga. Vi har både som barn och vuxna, våra
individuella känsligheter, toleransgränser och akilleshälar för det livet prövar oss
med. Hur mycket vi orkar, hur lätt vi tappar tålamodet och hur våra ömma punkter
ser ut. Lägg därtill att vägspärrar i vardagen har en tendens att dyka upp när vi minst
anar det. För pappan och hans dotter på flygresa: Favoritnallen hamnar i det
incheckade bagaget och är utom räckhåll för dem!
Vad göra?
Livet sätter oss på prov. Utmaningarna och prövningarna i livet tillhör närmast en del
av det existentiella i att vara människa – och att vara en del i en familj. Vi prövas.
Utan bekymmer och svårigheter skulle vi troligen inte vara dem vi är. När vi tar oss
an och bestiger de små och stora bergen i våra liv och i våra nära relationer, är det
också något vi växer utav, bygger erfarenheter från och mognar till.
Bergsbestigningarna i våra liv, kan vi säga, bidrar på många vis till att dana vilka vi
formas till och vilka vi är.
3
Återvändsgränder - Icke-fungerande försök att lösa svårigheter
Vi har funnit att det oftast inte är problemen eller konflikterna i sig som skapar
lidande och återvändsgränder mellan föräldrar och barn - utan det är snarare det sätt
som vi hanterar de här konflikterna eller problemen på som bidrar till graden av
lidande. Återvändsgränder mellan föräldrar och barn, eller föräldrar och tonåringar,
är inte sällan en konsekvens av "icke fruktbara försök att lösa svårigheterna man står
inför". Med andra ord uppstår ofta problem när människor hanterar livets olika och
oundvikliga svårigheter på icke-konstruktiva sätt. Det är lösningsförsöken och
strategierna vi människor har som ibland, eller ofta, skapar mer och inte mindre
problem för oss. Människan är aldrig hopplös - men strategierna att ta sig an
bekymren i livet kan vara det, och i högsta grad bidra till ett mer hopplöst läge för de
inblandade parterna och för relationen.
En källa till fördjupad närhet
Vanligtvis är vi människor mer i behov av en röst än att få rätt. Människor som
befinner sig i konflikt eller i tyngande bekymmer är ofta i stort behov av att få tillgång
till sin röst och att bli hörd. Vår erfarenhet är att det behovet ofta är större än vad
behovet är att få igenom en viss specifik lösning. I bekymmersamma situationer är
det mänskliga behovet oftast primärt att få tillgång till sin röst och möjlighet till att
bli förstådd. Den konkreta lösningens utformning kommer ofta i andra hand. Vi har
funnit att så länge vi inte upplever oss hörda och förstådda, kommer det behovet vara
överordnat i en rådande konflikt. När vi väl upplever oss förstådda ökar som regel
känslan av välbefinnande och balans. Då kommer vi ofta närmare varandra
känslomässigt. Via processen med lyhörd förståelse har vi funnit att man inte sällan
löser konflikterna i sig - utan konflikterna har en tendens att upplösas på vägen.
Bekymmer och prövningar i livet innebär således en väg till fördjupad närhet mellan
människor. När vi går igenom problem och konflikter i våra nära relationer, när vi
har det svårt och visar oss sårbara, leder det till att vi öppnar dörren för empatiska
möten mellan varandra. Då öppnar vi också dörren till att öka förståelsen för
varandra upplevelser och till möjligheten att fördjupa vår samvaro tillsammans. Som
exempel: Att finnas till hands och berömma sitt barn för att det nått framgång, klarat
av en uppgift eller fått alla rätt på ett prov är positivt och självförtroendestärkande,
men egentligen inte en särskilt prövande uppgift. Att däremot finnas till för sitt barn
och dela smärtan över att ha misslyckats på ett prov, blivit avvisad av en nära vän
eller se sitt barn tvivla på sig själv inför en utmaning – det vill säga att finnas där när
livet sätts på prov - den empatiska valören i att bli sedd och förstådd tänker vi också
är en väg till fördjupad närhet och ett fördjupat förtroendekapital mellan förälder och
barn.

4
Bekymren och prövningarna i våra liv bör därför inte enbart ses i ljuset av problem
som först måste raderas för att vi ska kunna må bra - de är i högsta grad också källor
till fördjupad kontakt i de nära relationerna och möjlighet till fördjupad livserfarenhet. Problemen i livet är en dörr till fördjupad förståelse för dem vi är och
våra olika upplevelser av livet. När så sker, när problem konverteras till en källa till
närhet, händer bra saker. Då upplever vi oss ofta sedda och tagna på allvar. Vi får
möjlighet att växa, och då fördjupas vi i våra relationer.
Vi kan formulera synsättet så här:
Bekymmer + Anklagelser: Lika med relationell disharmoni
Bekymmer + Empati: Lika med fördjupad närhet mellan föräldrar och barn

Ett mjukt och ett hårt känslospråk vid konfliktlösning i familjer
Fruktbara lösningsstrategier mellan föräldrar och barn rymmer som regel ett aktivt
känslospråk där den vuxne söker nå och förstå de mer "mjuka känslorna" bakom
hårda känslouttryck och låsningar i familjen. Vid en konflikt söker föräldern nå de
mjuka känslorna hos barnet, som kan handla om saknad, oro, längtan eller osäkerhet,
men som inte sällan, likt marktäckare ligger under de mer synliga och hårda
känslouttrycken, såsom ilska och irritation. Framgångsrik konflikthantering bygger
på att nå de mjuka känslorna under affekterna, då dessa ofta är drivande och
styrande i de konflikter som uppstår mellan människor. Att gå från det hårda språket,
de hårda känslouttrycken, till de mjuka underliggande känslorna och behoven. Från
att se på mitt barn i form av "dåligt uppförande" eller "dåligt beteende" till de behov
som ligger under dessa beteenden hos mitt barn. Vi gör då ett skifte, från beteende till
behov. Därifrån är steget inte långt till att också väcka den relation som barnet
behöver från den vuxne för att kunna tillfredsställa det synliggjorda behovet. Kedjan
blir således att gå: Från det synliga beteendet, till de underliggande behoven hos
barnet, till den omsorg barnet är i behov av från den vuxne.
När föräldern får syn på sitt barns behov: "Vad det är mitt barn behöver av mig just
nu!" finner vi möjligheter och nycklar för föräldern att hjälpa sitt barn. Barnet är nu
inte bara "ett problem" som föräldern önskar förändra. Barnet ger istället uttryck för
sina mänskliga behov som föräldern kan ta sig an och söka tillfredsställa i
föräldraomsorgen. Förälderns empatiska känslointoning av de mjuka känslorna,
bidrar för barnets del vanligtvis till en ökad upplevelse av att känna sig sedd och
förstådd. Det öppnar dörren till fördjupad kontakt och möjlighet till problemlösning
mellan förälder och barn. Denna form av "empatiskt möte" mellan förälder och barn
kan leda till att konflikterna på så vis blir en väg till ökad närhet, ökad förståelse och
förändrade beteenden.
5
Icke-fruktbara konfliktstrategier i familjerelationer leder vanligtvis omvänt till att
konflikten ökar, och barn och föräldrar kommer längre ifrån varandra. Som regel
finner vi, vid dessa strategier, en högre andel av rättningar och anklagelser från den
vuxne, tillsammans med en lägre grad av empatisk känslointoning i relation till
barnet. Föräldern når på så vis oftare de hårda känslouttrycken än vad han/hon når
de mjuka känslorna, både hos sig själv och hos sitt barn. Detta ger upphov till
”relationella krockar” och eskalering av konflikten då varken barn eller förälder
upplever sig hörd eller förstådd. Inget närmande kommer till stånd. Hårda
känslomöten kommer att överväga i relationen, då förälder och barn inte är i kontakt
med varandras mjuka känslor. Bekymmer + anklagelser leder därför ofta till
relationell disharmoni och återvändsgränder mellan föräldrar och barn.

Till dig som förälder önskar vi nu att:
När problem och svårigheter dyker upp längs vägen mellan dig och ditt barn – En del av
dig ska tänka och uppleva det som att en dörr till möjligheten att komma närmre ditt barn
har öppnats: "Just precis nu har jag möjlighet att bygga en djupare förståelse till mitt
barn! Mitt barn är i nöd och öppnar en dörr för oss båda till fördjupad kontakt – jag kliver
in".
Det vill säga:
Att använda förståelse till att vända problem med ditt barn som en väg till ökad närhet.

6
Gemensamt Lösningsbyggande mellan dig och ditt barn
Filosofin bakom Lösningsbyggarmodellen är att:
(1) Barn beter sig vanligtvis bra om de kan. (2) Barn vill vanligtvis samarbeta, om de
får möjlighet till det. (3) Barns beteenden är lösningar på mänskliga behov.
(4) Som regel mår vi alla bra av att få vara delaktiga i lösningar till det bättre i våra
familjer.
När problem uppstår finner vi ofta:
Att det ur barnets perspektiv uppstått låsningar och hinder som blockerar barnets
förmåga att kunna bete sig bra och kunna samarbeta i stunden. Barnets
problembeteende är ofta en lösning på ett mänskligt behov. Bakom varje
problembeteende finner vi därför någon form av olöst problem eller behov hos
barnet, eller en bristande förmåga hos barnet att kognitivt/emotionellt kunna
hantera en situation.
Gemensam Problemlösning syftar till att ta vara på den "goda energin" mellan
familjemedlemmarna, till att lösa upp låsningar och hinder inom familjen, för att
bättre kunna lösa bekymmer man gemensamt står inför. Tanken är att gemensam
problemlösning ska leda till en upplevelse av att alla i familjen bidrar konstruktivt till
ett bättre familjeliv. Alla familjemedlemmarna ska uppleva sig sedda i sina olika
positioner inom familjen. Fokus vid problemlösning ska ligga på framåtskridande
lösningsprat, mer än på tillbakablickande problemprat.
Stegen för Gemensamt Lösningsbyggande är:
Vid krislägen med barnet och vid förebyggande av problemsituationer.
 Empati: Sätt dig in i och försök förstå hur det "låsta läget"
påverkar alla i familjen.
 Definiera problemet: Vad är bekymret?
 Synliggör målet: Vad vill vi nå för önskat tillstånd?
 Bjud in till lösningar: Vad finns för lösningsförslag?
7
1. Ha empati med den "problematiska situationen" ni hamnat i
eller brukar hamna i.
När livet väl hamnar under ytan och kriser tornar upp, bekräfta de känslor som är i
omlopp. Nå känslovärldarna, hellre än de ”dåliga” uttrycken för dessa känslor. Våra
beteenden är som regel lösningar på mänskliga behov – det gäller i högsta grad för
barn och unga. Se därför de behoven. Att bli ”nådd” i dessa behov, att bli
känslomässigt bekräftad, innebär att få bränsle till att ta sig upp på ytan igen.
Exempel
"Kan tänka mig att du blev besviken, du hade väntat dig att ni skulle åkt skidor ni
två!"
”Du hade velat hinna klart att bygga färdigt innan vi ska iväg, blir stressigt nu, ser
det!”
"Alla känner att middagarna inte är något roligt längre, när det blir bråk mellan er
killar och vi blir sura för jämnan."
"Ni tycker båda att det är jobbigt när ni inte kommer överens om leksakerna."
"Tuffa morgnar vi har killen! Ingen av oss verkar nöjd ärligt talat!"
Lärare och elev:
Lärare: "Jag har sett att du har blivit ganska arg på de andra barnen på sista tiden
och det blivit fler och fler bråk mellan er. Nu blev det bråk igen. Vad står på?"
Barnet: "De låter mig inte vara med och leka."
Lärare: "Aha, de vill inte att du ska vara med och leka och det gör att du blir arg."
Barnet: "Ja!"
2. Ringa in bekymret: Vad är problemet?
Lärare:
Lärare: "Det blir slagsmål i klassrummet och alla blir rädda för dig - och du känner
dig utanför gemenskapen. Det blir inte bra för någon av oss att ha det så här. Vi
kan ju inte ha att vi slåss i klassrummet, att de andra barnen blir rädda för dig, och
att du ska känna dig utanför!"
8
Andra exempel på problemdefinitioner:
"När vi äter middag får ingen av er bröder i er mat och ingen oss tycker det blir en
trevlig stund!"
"Ni kommer inte riktigt överens om vem som ska ha leksakerna först, ingen av er
blir särskilt glad!"
"Morgnarna blir för stressiga som det är nu: Jag tjatar och blir sur, du är så trött
att du inte hinner fixa iordning dig och få med dina skolsaker, och ingen av oss
kommer i tid till skola och arbete!"
Vrid därefter 180 grader: Benämn vad vi vill uppnå/Vad är
målet - som är tänkt att göra livet bättre! Lägg mycket energi
här. Tal om önskat tillstånd bidrar ofta till att frigöra energi
som låst sig av problemen. Möjligheten öppnas då att få
tillgång till mer konstruktiv energi i familjen. Kort sagt: För
mycket problemprat tynger ofta de inblandade parterna medan målbeskrivningar av önskat tillstånd ofta ger kraft och
energi.
Lärare:
Lärare: "Hm, låter som att du verkligen skulle behöva känna dig mer välkommen
bland de andra och att ni ska kunna ha det bra ihop på rasterna, och att ni ska
kunna känna er trygga med varandra. Att slippa bråk vore fint. Har jag förstått det
rätt”
Barnet: "Ja, så är det!"
Uttalanden om önskad situation:
"Vi önskar att alla ska få i sig mat och att vi ska kunna prata med varandra vid
middagsbordet, utan skrik och matkrig. Vi önskar matfred!"
"Ni vill kunna komma överens om leksakerna och kunna leka med varandra på ett
sätt ni gillar och uppskattar båda två."
"Önskan är att vi ska komma iväg i tid hemifrån, och kunna ha lite lugnare
morgnar - att vi mår ok tillsammans på morgnarna och kan vara vänner när vi
säger hej då. Hur låter det?”
9
3. Bjud in till att hitta lösningar för att nå målet - bort från det
problematiska. Vad finns för lösningsförslag? Brainstorma
och tänk kreativt. Kompromissa? Sök nå en känsla av win-win
i samtalet i familjen. Att samtalet givit "energitillskott" mellan
er.
Lärare och elev:
Lärare: "Vi skulle behöva hitta på en plan och ha idéer hur vi skulle kunna göra nu
och framåt, så att det inte blir bråk på rasterna och att ni ska kunna leka mer
tillsammans. Vad har du för tankar och idéer?"
Barnet: "Jag kan komma till dig om det börjar bli bråk, om jag vet var du är."
Lärare: "Ja det skulle du kunna göra. Jag kan vara mer ute på rasterna och så kan
vi kolla av innan så att vi vet var vi har varandra…bra!"
Jag vet ju att du gillar att leka med Niklas och Kalle, men du är mest nu med Olof
och Ali. Det blir lätt retligt och att ni kallar varandra för saker. Jag fick en tanke att
du egentligen gillade att vara mer med Niklas och Kalle tidigare. Ni hade ju ofta så
roligt ihop, som jag minns i våras?
Barnet: "Ja det var roligt. Det blir inte så hårda lekar med dem, vi har mest roligt
bara. Jag skulle kunna pröva att leka lite mer med dem."
Lärare: "Så en idé är att jag är ute på rasterna och att vi har "koll" på varandra.
Den andra idén är att du helt enkelt skulle börja vara mer med de andra
kompisarna och låta de andra vara för ett tag."
Barnet: "Ja, det vill jag".
Lärare: "Wow, du har verkligen bra idéer och fint sätt att tänka kring hur man kan
göra det bättre.
Barnet glad över berömmet.
Förälderns inställning och ton bör vara en inbjudan till att hitta
lösningar:
"Vad kommer vi på för förslag, när vi slår ihop våra kloka huvuden här och nu!"
Därefter: Kom överens om vad ni ska genomföra. Beröm och sätt ord på det
konstruktiva ni nu gjort tillsammans, du och barnet!
10
Mamma och två bröder
Bröderna Kalle och Erik, 6 och 4 år gamla, leker med varandra hemma.
Mamma är i köket och lagar mat. Leken går dock överstyr då Kalle och Erik blir oense
om fördelningen av leksakerna. Bråket är igång. Mamma hör de höga rösterna och
tänker för femtioelfte gången: ”De kan verkligen inte leka ihop, jag blir så arg!” Hon
sansar sig dock då hon vet att pojkarna ofta hamnar i nöd, men hon är uppriktigt
undrade varför det alltid går överstyr. Så hon bestämmer sig för att bryta själva
bråket mellan bröderna, men också att utforska med sina söner vad det är som pågår.
Så hon kliver in och sätter sig bredvid dem.
”Jag hörde från köket att ni hade jätteroligt, sen var det som att något hände som
ingen av er gillade. Ni började kivas. Kan ni hjälpa mig att förstå vad som hände, för
jag tror inte jag förstår riktigt?”
Kalle och Erik börjar berätta för mamma, i mun på varandra. De är båda i affekt så
mamma tänker att hon måste anstränga sig mycket för att båda ska känna sig
förstådda.
Mamma: (Bekräftar pojkarnas positioner): ”Okej en i taget nu bara så jag hänger
med: Förstår jag dig rätt Kalle, för dig blev det så här: Du hade jättekul när ni lekte
först, sen gillade du inte när ni blev oense om leksakerna, vem som skulle ha vilken,
och du tappade gnistan lite, just för att det var så roligt innan”.
”Och Erik, hur blev det för dig? Erik berättar. Mamma speglar och sätter ord på
känslorna, ” Så för dig blev det så här: Du trodde att Kalle ville vara dum mot dig när
han tog en leksak som du hade, och då tänkte du att honom går det inte att leka med,
men förstod jag det rätt att du tyckte också ni hade rätt så kul innan ni liksom
tappade gnistan mellan varandra?”
Mamma sammanfattar sedan situationen med en positivt bekräftande målbild: Har
jag förstått er rätt - Först så gick det bra och ni hade roligt ihop sen hände det här, ni
blev oense om vem som skulle ha vilken leksak, tappade gnistan och då försvann det
roliga ni hade innan, som verkligen var kul för er båda, ni var som bästa bröderna,
bästisar helt enkelt, Hmm”.
När båda pojkarna lugnar ned sig och nickar bekräftande åt mammas ”tal” känner
mamma att det största jobbet är gjort. Hon frågar dem sedan: ”Vad skulle ni vilja
göra nu?” (Dvs inbjuder till lösningsförslag). Tillsammans hittar bröderna på vad de
ska göra.
11
Till dig som förälder:
Hur kan jag använda Gemensamt Lösningsbyggande med mitt barn?
…………………………………………………………………………………………………………
…………………………………………………………………………………………………………
…………………………………………………………………………………………………………
…………………………………………………………………………………………………………
……………………………………………………………………………………………
……………………………………………………………………………………………
12