många elektroner i sitt yttersta skal (med vissa undantag

Oktettregeln
Vertikala (lodräta) rader kallas grupper. Grundämnen som tillhör samma grupp har lika
mångaelektroner i sitt yttersta skal (med vissa undantag). Ämnenai grupp ett har en
valenselektron (H, väte), de i grupp två har två (Li, litium).
Ju längre bort från den positiva atomkärnan ett elektronskal befinner sig, desto svagare är
attraktionskrafter mellan kärnan och elektronerna i skalet. Det är därför i första hand dessa
elektroner som påverkas då ett grundämne reagerar. Elektronerna i det yttersta skalet kallas
valenselektroner) Lat vale' re = vara värd).
Elektroner i atomens yttersta skal kollas valenselektroner.
Det är valenselektronerna som i första hand bestämmer ämnets kemiska egenskaper.
Alkalimetallerna, grupp l, har bara en elektron i yttersta skalet. Denna elektron kan ganska
lätt "tappas" till andra grundämnens atomer.
Ämnena i grupp 18, ädelgaserna, har fått sitt namn av att de knappt reagerar med andra
ämnen. Deras atomer innehåller 8 elektroner i det yttersta elektronskalet, alltså 8
valenselektroner. Och det visar sig att ett sådant tillstånd är det mest stabila.
Det yttersta skalet kan aldrig innehålla mer än 8 elektroner.
Oktettregeln
alla atomer strävar efter att ha åtta valenselektroner.
Antingen måste de ge ifrån sig, eller ta emot, valenselektroner för att uppnå ädelgasstruktur,
dvs få åtta elektroner i det yttersta skalet.
Grupp l har en valenselektron. För alkalimetaller är det lättare att lämna ifrån sig en
elektron istället för att ta emot 7 stycken.
Ämnena som tillhör grupp 17, halogener, har atomer med 7 valenselektroner. De tar gärna
emot en elektron som de saknar för att uppfylla sitt yttersta elektronskal.