1. No category

ABC‐klubbens Berättartävling 2015 Vinnande bidrag
1 ABC‐klubbens Berättartävling 2015 1:a pris
Cesar och Jenny
Författare: Noomi, Bygdeå skola, Bygdeå
Cesar låg på mage i gräset. Han suckade. Han var så nervös. Han skulle på party, inte alls ett
vanligt party. Inte hos Asta eller Bea. Han skulle till Jenny. Hon var ny i klassen och jättesöt.
Hon hade rosiga kinder och röd mun. Hon hade bjudit hela klassen. Cesar visste inte om han
ville komma. Men om han inte kom skulle han ju svika Jenny.
– Åh, stönade Cesar. Just då kom Asta gående på vägen utanför.
– Visst ska det bli kul på Jennys kalas! sa hon och log. Cesar blev tyst en lång stund.
– Ja, nej. Eller jo, sa han tyst. Asta rynkade oförstående på pannan.
– Vad menar du? undrade Asta. Menar du ja eller nej? Eller menar du jo?
– Jag vet inte, suckade Cesar. Asta såg fundersamt på Cesar.
– Är du kär i Jenny? retades Asta. Cesar tittade ner i marken och nickade tyst.
– Vet du vad Cesar? sa Asta. Du ska nog gå på kalaset i alla fall.
– Men tänk om Jenny inte är kär i mig, sa Cesar
– Det är hon nog inte, sa Asta.
Nästa dag träffades ABC–klubben vid korsningen. De skulle till Jenny. Cesar hade slagit in en
liten ask med ett guldhjärta i. Den skulle Jenny få av honom. Av Bea skulle hon få en rosa
klocka med fotbollar på, och av Asta en bok om hundar. Jenny bodde nära skolan, snart var de
framme. När de knackade på dörren öppnade Jenny.
– Hej! sa hon. Kom in!
Först åt de tårta. En gräddtårta med jordgubbar och maränger. Cesar åt lite grann innan han
inte klarade det längre. Sedan lekte de lekar. En gång räckte Jenny ut tungan åt Cesar. Åh nej!
Hon är aldrig kär i mig, tänkte Cesar förtvivlat.
– Såg du, viskade Asta till Bea. Bea nickade andlöst.
På väg hem så blippade det till i Cesars telefon. Han tog upp mobilen ur fickan. Han blev
kritvit i ansiktet när han läste sms:et.
– Vad är det med dig? undrade Bea. Hon tog tag i Cesars arm, för det såg nästan ut som att
han skulle ramla om han inte fick stöd.
– Vem var det ifrån, undrade Asta och pekade på mobilen. Cesar svalde hårt och visade
skärmen. Asta skuggade med handen för att läsa meddelandet.
– Oj, sa hon. Det förändrar allt.
Sms:et var från Jenny. Hon skrev: Hej Cesar! Det där med kalaset, att jag räckte ur tungan åt
dig. Det var för att när jag är kär i någon blir jag sprallig och nervös. Då vet jag inte vad jag
gör. /Jenny P.S Vi ses! Cesar blev så glad att han sprang tillbaka till Jenny. Han knackade på
och när Jenny öppnade kysste han henne mitt på munnen. Sen sprang han glatt tillbaka till
Asta och Bea. Han strålade som en sol!
2 ABC‐klubbens Berättartävling 2015 2:a–5:e pris
Författare: Frida Hamrén och Lucas Nordlund, Högadalsskolan, Mölnlycke
Asta, Bea och Cesar var på väg hem från skolan. De ska gå hem till Cesar och prata ihop sig
om skolans talangjakt. Cesar ville trolla. Han frågade vad de ville göra.
– Jag vill dansa, sa Bea.
– Det vill jag också, sa Asta.
– Men jag vill ju trolla, sa Cesar. De fortsatte att gå och tänka på vägen hem till Cesar. När de
var framme så mötte de Cesars morfar. De berättade om talangjakten. Han berättade att han
hade varit i samma situation.
– Jag bestämde mig för att göra det jag var allra bäst på. Jag lyckades och vann. Då kom
Cesar på vad de skulle göra.
Fredag. Nu står Asta, Bea och Cesar bakom scenen. De hör hur de ropar ut deras namn. De
går in. När alla bidrag är klara ska de i juryn rösta. Juryn kommer fram till att de tyvärr inte
kan avsluta talangjakten för att någon har stulit pokalen. Asta, Bea och Cesar letar lite bakom
scenen efter ledtrådar. De hittar en lapp där det står: kom till kyrkogården kl. 9 idag. De blir
fundersamma. De bestämmer sig för att gå till kyrkogården.
När de är på kyrkogården ser de en kvinna. Hon går in bakom kyrkan. De smyger efter men
när de kommer in bakom kyrkan är kvinnan borta. De går vidare och kommer till Olivia
Kummelstjärnas grav. I jorden har någon ristat in: Gräv! De börjar att gräva och hittar
pokalen till talangjakten. De lägger tillbaka jorden. De reser sig upp och det plingar till i
Cesars ficka. Han tar upp sin mobil och ser att han har fått ett meddelande. Cesar blir vit som
ett lakan när han ser att någon har filmat dem. Bea tar tag i Cesars arm för att det ser ut som
om han ska svimma.
– Det här förändrar allt, säger Asta. Nu har vi en större chans att vinna talangjakten. Nästa dag
i skolan fortsätter talangjakten, de visar filmen och vinner talangjakten. Sedan efter
talangjakten får Cesar ett till sms där det står: grattis från Olivia Kummelstjärna.
3 ABC‐klubbens Berättartävling 2015 2:a–5:e pris
Hästtjuvarna
Författare: Lo, Bygdeå skola, Bygdeå
Cesar blev vit i ansiktet. Bea tog tag i Cesars arm för annars såg det ut som om han skulle
trilla. I handen hade han en telefon, han stirrade på sms:et som han just läst.
– Vem var det från? undrade Asta. Cesar svalde djupt och visade skärmen för Asta.
– Oj, sa hon. Kommunen ska flytta Gavinis guld och bygga ridskola! läste hon högt. Vad kul!
Cesar och Bea stirrade på henne
– Tycker du? Då måste vi ju flytta! sa Cesar. Bea stirrade surt på Asta. Sen gick de, utan Asta.
– Men jag har ju alltid velat rida, sa Asta. Men det hörde de inte.
En tid gick. Asta började på ridskolan och fick en ny kompis. Inte en människa utan en grå
islandshäst som hette Såkrates. Asta såg aldrig Bea och Cesar längre. Cesar hade varit
tvungen att flytta några kilometer från byn.
– Vänd, snett igenom! ridläraren avbröt Astas tankar.
– Du är ändå bäst, viskade Asta till Såkrates.
Vihi! Äntligen sommarlov! sa Asta. Hon skulle vara i stallet hela dagarna. Riing! Telefonen
ringde.
– Asta, sa Asta.
– Vad bra att du svarade! Det var stallchefen Maria som talade. Hon fortsatte: Såkrates är
försvunnen! Kom genast hit, vi måste leta!
– Ja, absolut! svarade Asta, sedan la hon på. Det här är något för ABC-klubben, tänkte hon.
Hon ringe till Bea.
– Hej Bea, det har hänt något hemskt!
– Jag har slutat med ABC- klubben nu, kom ihåg det. Asta började gråta.
– Oj, sa Bea. Var det så hemskt?
– Jaa, grät Asta.
– Okej, jag ringer Cesar.
Efter en stund samlades alla vid korsningen, Asta, Bea och Cesar.
– Vad är det? Berätta! sa Cesar.
– Okej, sa Asta. Såkrates, min bästa vän är försvunnen! Stulen, bortrövad eller… Asta svalde
det sista ordet.
ABC- klubben väntade till det blev mörkt, sedan smög de iväg till stallet.
– Jag hör en bil, sa Bea.
– Jag med, men jag ser inga lysen, sa Cesar.
– Men dummer, sa Asta. Om de är hästtjuvar har de väl inga lysen på! Plötsligt såg Asta
ridskolans hoppstjärna Robin Hood ledas ut.
– Jag ringer 112, sa hon. Då kollade mannen ditåt. Hjälp, ville Asta skrika. Men vågade inte.
4 ABC‐klubbens Berättartävling 2015 – Di da di da…
– Polissirener! sa Asta lättat. Men vem ringde 112?
– Det var jag, sa Bea. Jag vågade inte vänta längre.
– Fast! sa ABC- klubben stolt när polisen fångade karln.
– Tack, sa Asta och kramade Bea och Cesar.
– Det kanske inte var så dumt med ridskola, sa Cesar och Bea i kör.
Då kom Maria. Hon sa att som tack får de varsin kostnadsfri termin.
– Ja! Asta, Bea och Cesar jublade.
– Friends forever, sa Asta
– Ja, sa Bea och Cesar.
5 ABC‐klubbens Berättartävling 2015 2:a–5:e pris
Författare: Julia Wiklund, Sigfridsborgs skola, Älta
Asta, Bea och Cesar har kommit hem från fobollscupen och nu sitter de i Cesars källare och
pratar.
– Ska vi ha kvar ABC-klubben? frågade Bea. Jag menar nu när det inte finns något fall att
lösa så blir det ju ingen mening med att ha kvar den.
– Men kan vi inte ha kvar klubben i alla fall, man vet ju aldrig vad som kan hända, sa Asta.
– Asta har rätt, sa Cesar. Jag tycker att vi har kvar den.
– Cesar! Ropade Cesars mamma. Asta och Bea måste hem nu, deras föräldrar har ringt.
– Okej, ropade Cesar tillbaka.
– Hejdå, sa Asta.
– Vi ses i morgon, sa Bea.
Asta och Bea började gå hem till sig.
– Asta, kom och ät nu, maten kallnar, ropas Astas mamma när Asta kommit hem.
– Jag kommer, svarar Asta.
Hon går in till köket och sätter sig vid bordet. Det blev fisk och potatis, det hatar Asta. Asta
petar med gaffeln i fisken och grimaserar.
– Jag är inte hungrig, säger Asta och går upp till sitt rum.
Mamma suckar och börjar äta.
Asta ligger på sängen och tittar på klockan.
– Oj, vad mycket klockan är, säger hon tyst för sig själv.
Asta går till badrummet och borstar tänderna. Sedan går hon till sitt rum och försöker sova.
Hon är så trött så hon somnar direkt.
På morgonen vaknar Asta av att Sigge spelar hög musik. Hon går yrvaken ur sängen in till
Sigges rum
– Sänk volymen! nästan skriker Asta.
– Jaja, ta det lite lugnt, säger Sigge och sänker volymen.
Asta går till köket och gör i ordning en macka med ost och marmelad, en skål med yoghurt
och häller upp juice i ett glas. Hon äter snabbt upp frukosten och går och borstar tänderna.
Sedan tar hon upp sin mobil och messar Bea och undrar om hon vill göra något.
Beas mobil plingar till och hon tar upp den. Det är Asta som har skickat ett sms och hon
svarar: Jag ska till träningen men du och Cesar kan komma och titta.
Asta får Beas sms och ringer Cesar och frågar honom om han vill titta när Bea tränar. Det vill
han gärna.
6 ABC‐klubbens Berättartävling 2015 Asta, Bea och Cesar går till fotbollsplanen där Bea har träning. Tränaren delade in laget i 2
lag, ett blått och ett rött. Bea blev med de blåa. Matchen slutade 3–1 till de blåa och Bea hade
gjort 2 mål. Bea gick av planen till Asta och Cesar som stod vid sidan.
– Du var jättebra, sa Asta.
– Ja, sa Cesar, du gjorde 2 mål!
– Tack, sa Bea glatt.
Då plingade det till i Cesars mobil, det var någon som skickade ett sms. Cesar blev vit som ett
lakan i ansiktet när han läste sms:et.
– Vad är det med dig? sa Bea.
Hon tog tag i Cesars arm, för det såg nästan ut som om han skulle ramla om han inte fick lite
stöd.
– Vem var det ifrån? sa Asta och pekade på mobilen.
Cesar svalde djupt och visade skärmen. Asta skuggade med handen för att se vad det stod.
– Oj, sa hon. Det här förändrar allt.
Sms:et var från Cesars mamma. Så här stod det: Jag vet att du ville flytta till Gavinis Guld och
att jag sa att vi skulle det. Men det har blivit ändrade planer, jag har hittat ett mycket bättre
jobb och hyrt en lägenhet jättenära mitt jobb och en skola som jag tänkte att du kunde gå i.
Men det ligger i Stockholm så det är väldigt långt bort, men du hittar säkert nya vänner. Jag
ska jobba på en annan guldsmedsaffär, för någon annan har köpt Gavinis Guls./Mamma
– Men du får inte flytta! sa Asta.
– Nej, och hur blir det med klubben, sa Bea.
Cesar var bara tyst. Han orkade inte mer så han sprang gråtandes hem.
– Vänta!, ropade Asta, men Cesar lyssnade inte.
Han rusade hem det snabbaste han kunde. När han kom hem sprang han in till sitt rum,
smällde igen dörren och la sig på sängen och grät. Morfar kom in till Cesar och satte sig på
sängen.
– Vad är det? frågar morfar.
Cesar tog fram mobilen och visade sms:et.
– Det blir säkert bra, sa morfar. Du hittar säkert flera nya vänner.
– Nej! Jag vill inte flytta och skaffa nya vänner, jag vill stanna här! sa Cesar.
Då kom mamma in. Hon försökte krama Cesar men han slingrade sig ur greppet.
– Du fattar ju ingenting! skrek Cesar. Mamma suckade och gick därifrån.
Bea och Asta gick hem till sig. Bea försökte ringa Cesar, men han svarade inte. Då ringde hon
Asta i stället.
– Hej, det är Asta, sa Asta i telefonen.
– Hej! sa Bea. Vi måste komma på något så att Cesar inte flyttar.
– Ja, men vad, sa Asta.
– Jag vet inte, sa Bea.
Då kom Asta på en idé.
– Jag vet! sa Asta. Vi försöker leta reda på dem som köpt Gavinis Guld och sedan så övertalar
vi dem att byta jobb till Guldsmedsaffären som Cesars mamma ska jobba på så får Cesar och
7 ABC‐klubbens Berättartävling 2015 Cesars mamma bo i Gavinis Guld som de skulle från början.
– Ja! sa Bea. Vilken bra idé!
Asta och Bea ringde Cesar och berättade om planen. Han tyckte att det var en bra idé och Bea
och Asta gick hem till Cesar.
Dörrklockan ringde och Cesars mamma kom och öppnade.
– Hej, som hon. Cesar är på sitt rum, ni kan gå dit.
– Okej, sa Asta och Bea samtidigt och gick till Cesar.
– Vet din mamma vilka som köpte Gavinis Guld? frågade Bea.
– Nej, men hon har numret till de förra ägarna. Vi får leta reda på det, jag tror att det ligger i
några pärmar i vardagsrummet.
De smög tyst till arbetsrummet så att Cesars mamma inte skulle se dem. I hyllorna fanns flera
pärmar och det stod olika saker på dem. På en pärm stod det JOBB med stora bokstäver. Den
måste det vara, tänkte Cesar och plockade ut den. Han bläddrade igenom och där stod alla
jobb mamma hade jobbat på och numret till ägarna. Till slut hittade han det han letade efter,
det stod: Gavinis Guld. Ägare Karin och Kristian, Karin tel 0708076548, Kristian tel
0705438349.
– Kom! sa Cesar, jag har hittat det.
Asta och Bea sprang fram till Cesar och tittade.
– Hämta telefonen, sa Asta.
Cesar hämtade telefonen och knappade in numret till karin. Det var tyst ett tag och de var på
väg att lägga på när det började knastra.
– Hej, det är Karin, hördes det ur telefonen.
– Hej, det är Cesar. Min mamma jobbade på Gavinis Guld förut.
– Jaha, men vi har sålt det nu, sa Karin.
– Jag vet, sa Cesar, men vilka har köpt det?
– Det var en gammal gubbe, jag vet inte vad han heter.
– Okej, sa Cesar. Men har du numret till honom?
– Ja, jag ska hämta det, ta fram papper och penna, sa Karin. Men varför vill du vet adet?
– Det är en grej bara, sa Cesar.
Bea och Asta hämtade en penna och ett block och Cesar satt på högtalaren.
– Numret är 07078898351, sa Karin.
Asta skrev ned numret i blocket.
– Okej, sa Cesar, tack för hjälpen.
– Det var så lite, sa Karin och lade på.
– Cesar, det är mat! ropade Cesars mamma.
– Jag kommer, sa Cesar. Kan Asta och Bea äta här?
– Ja, om det går bra för deras föräldrar.
Asta rev ut numret och stoppade det i fickan, och sedan ringde de Astas och Beas föräldrar.
– De fick äta här, sa Cesar till sin mamma.
– Okej, men kom nu! sa Cesars mamma.
Asta, Bea och Cesar gick till köket och satte sig vid bordet. Det blev pannkakor med
jordgubbssylt. De åt mycket och efter maten glömde de att ringa. Klockan blev mycket och
8 ABC‐klubbens Berättartävling 2015 Asta och Bea fick sova över hos Cesar. De borstade tänderna och gick och la sig och somnade
direkt.
Nästa morgon vaknade de tidigt. De fick ner och åt frukost. Då kände Asta något i fickan.
– Vi måste ringa, sa Asta och tog fram lappen med numret ur fickan.
De hämtade telefonen och slog in numret. Någon svarade.
– Hej, det är Lars.
– Hej, det är Cesar. Är det som har köpt Gavinis Guld?
– Ja, varför undrar du? sa Lars.
– Skulle du vilja bo i Stockholm? sa Cesar.
– Ja, men jag har aldrig hittat något jobb eller lägenhet där, sa Lars.
– Har du tid idag? frågar Cesar.
– Ja, hur så? sa Lars.
– Vi vill gärna prata med dig om en sak, kan du klockan 13:30?
– Ja, det går bra. Ni kan komma hem till mig då, sa Lars.
– Okej, hejdå, sa Cesar.
– Hejdå, sa Lars.
De sprang till Cesars mamma och berättade allt. Först blev hon lite sur för att de hade ringt till
folk de inte kände, men sen blev hon glad.
– Hoppas att det funkar, sa Cesars mamma.
– Ja, sa Cesar.
De tittade på klockan.
– Oj, sa Cesars mamma. Klockan är 13:00, vi måste åka.
– Asta och Bea får väl följa med? sa Cesar.
– Ja, det är klart, sa Cesars mamma. De satte sig i bilen och åkte hem till Lars.
Cesar plingade på dörren och Lars öppnade.
– Välkommen, sa Lars.
– Tack, sa Cesars mamma. Trevligt att träffas.
De gick in och satte sig i soffan.
– Du ville ju bo i Stockholm och jag har köpt en lägenhet och en guldsmedsaffär som du kan
få om jag får Gavinis Guld, sa Cesars mamma.
– Ja, det blir jättebra, sa Lars. Vi byter.
– Jippi!! skrek Cesar, Bea och Asta samtidigt. De tackade Lars och åkte hem för att fira.
9 ABC‐klubbens Berättartävling 2015 2:a–5:e pris
Utgrävningen
Författare: Julian Almhager och Oskar Svenman, Vasaskolan, Strängnäs.
Det var en tidig morgon. ABC-klubben skyndade sig till skolan. Efter skolan skulle de hem
till Cesar och fira honom på hans stora dag. Asta och Bea hade köpt en speciell present till
Cesar. Presenten var i tryggt förvar i Astas väska.
– Åh, jag skulle kunna skolka från skolan för att fira dig Cesar, sa Bea.
– Lugn Bea, du slipper skolka, vi slutar ju ändå extra tidigt idag, sa Asta.
– Asta, du hade rätt, dagen gick verkligen fort, sa Bea.
De började gå längs vägen. Cesar hade precis flyttat in i ödehuset, så det var lite stökigt, men
ett riktigt kalas skulle de säkert kunna ställa till med.
– Vänta, skrek Sam efter dem. Cesar, du glömde din nya telefon.
– Tack Sam, sa Cesar.
– Sam, vill du följa med och fira Cesar, frågade Asta.
– Bra idé, sa Cesar, det finns nog tårta så det räcker.
– Gärna, sa Sam.
På kalaset var Asta, Bea, Cesars mamma, mormor och morfar och Sam. Det fanns glass och
tårta på kalaset. Det lekte också en massa roliga lekar.
När alla gäster hade gått, utom Asta och Bea, fick Cesar ett sms. När han såg det blev han
kritvit i ansiktet.
– Vad är det med dig? sa Bea.
Hon tog tag i Cesars arm, för det såg nästan ut som om han skulle ramla om han inte fick lite
stöd.
– Vem var det ifrån, sa Asta och pekade på mobilen.
Cesar svalde djupt och visade skärmen. Asta skuggade med handen för att se vad det stod.
– Oj, sa hon. Det här förändrar allt.
Sms:et var från kommunen. I sms:et stod det så här: Efter fyndet av guldnyckeln från Ingalds
skatt så har kommunens intresse ökat, och en ny utgrävning planeras. Alltså kommer många
hus att behöva rivas. Vi uppmanar familjer att flytta härifrån.
Barnen blev upprörda när de läst sms:et. För att kolla att nyheten stämde gick de ner till Börje
på museet.
– Öppna dörren! Vad väntar ni på? sa Bea.
– Okej, sa Asta.
– Va, vad nu, sa Cesar förvånat. Dörren var låst.
– Vi måste ta reda på om det stämmer eller inte, sa Cesar.
Cesar tog upp mobilen för att granska sms:et noggrannare.
– Va? Sms:et finns inte kvar, sa Cesar.
– Men… då borde det vara falskt, sa Bea.
– Hur vet du det? sa Asta.
– Det vet jag inte, det var liksom bara en tanke, sa Bea.
Mitt under samtalet öppnade Börje dörren.
10 ABC‐klubbens Berättartävling 2015 – Vad gör ni här? undrade Börje. Det är ju stängt idag.
– Vad gör du själv här, frågade Bea.
– Jag packar bara ner fornfynden i flyttlådorna, sa Börje.
– Varför det, sa barnen i kör.
– Museet ska flytta till Malmö på grund av utgrävningen som kommer att ske inom kort, sa
Börje.
– Vilken utgrävning då, sa barnen, minst lika glömskt.
– Men har ni inte fått sms:et från kommunen, sa Börje.
– Vet inte, sa Asta.
De började gå mot ödehuset som inte var så öde längre.
– Ni borde också börja packa, ropade Börje efter dem.
På vägen hem såg de att familjer packade sina bilar.
– Varför måste utgrävningen ske just nu, precis när vi har köpt huset, sa Cesar.
De såg Sam hoppa in i bilen med en dyster min. Bea knackade på bilrutan. Sam tittade ut och
vevade ner rutan.
– Hur är det, Sam? frågade Asta med omtänksam röst.
– Vi måste flytta på grund av utgrävningen, sa Sam med sorgsen röst.
– Jag förstår, sa Cesar. Kan vi göra något, Sam?
– Jag tycker att regeringen har gjort fel, sa Sam.
– Det tycker jag med, sa Cesar.
Mitt i samtalet kom Cesars mamma springande.
– Cesar! ropade hon, vi måste börja packa.
– Kan vi följa med Cesar? undrade Asta.
– Det går bra, men det måste gå fort, svarade Cesars mamma.
ABC-klubben satt framför fönstret i Cesars rum och viskade tyst. De viskade hjälp oss, hjälp
oss, hjälp oss, och helt plötsligt talade en röst som var mycket väl bekant för Asta.
– Olivia! utbrast Asta.
Hon öppnade ögonen för att kolla att hon hört rätt. Oliva tog med sig barnen ut till trädgården.
I trädgården väntade en häst med vagn. Hela världen verkade stå still, tyckte Asta, föruom de
förstås.
– Vart för du oss, frågade Cesar, som om de blivit kidnappade.
– Först tänkte jag att vi skulle hämta en nyckel och sedan åker vi till resen av Ingalds skatt, sa
Olivia Kummelstjärna.
Och precis det som Olivia sa hände! De åkte först till museet och hämtade nyckeln av guld.
– Vart finns skatten då, frågade Bea.
– Det kommer du att få se, lille vän, sa Olivia.
– Hoppas det, sa Cesar.
De åkte till kyrkan.
– Men arkeologerna har ju letat här, sa Asta.
– Då har de inte letat tillräckligt noggrant, sa Olivia med en lurig röst.
Olivia tog fram nyckeln och stoppade in den i ett hål i runstenen.
11 ABC‐klubbens Berättartävling 2015 – Det där kan väl vem som helst, sa Bea.
– Vänta, sa Olivia.
Runstenen föll pladask ner på marken och bakom den visade sig en tunnel.
De gick ner i tunneln. Där hittade de den största skattkammaren de sett, och där fanns alla
möjliga skatter. De åkte och hämtade Börje som var stel som en pinne. Men för att han inte
skulle märka att de lånat nyckeln la de den i montern.
Olivia försvann och de visade Börje skatten.
– Nu behövs ingen utgrävning, sa Börje.
– Betyder det att vi kan stanna? frågade Cesar.
– Ja, sa Börje, med lycklig röst.
SLUT!
12 ABC‐klubbens Berättartävling 2015 6:e–10:e pris
Sms:et
Författare: Valencia Cicek, Stenmoskolan, Huddinge.
Asta, Bea och Cesar satt uttråkade på bänken på skolgården.
– Kan inte något hända! Typ nu! sa Bea med uttråkade röst.
– Ja, sa Asta. Jag börjar bli rastlös.
– Haha, sa Cesar, vi är ju på rast!
Plötsligt fick Cesar ett sms. Cesars ansikte blev vitt som ett lakan när han läste sms:et.
– Har du sett ett spöke? sa Bea.
Hon tog tag i Cesars arm, för det såg ut som om han skulle ramla baklänges om han inte fick
lite stöd.
– Vem var det ifrån? sa Asta och pekade på mobilskärmen.
Cesar svalde och visade skärmen. Asta skuggade för att se vad det stod.
– Oj, sa hon med skrämd röst. Det här förändrar allt.
Sedan visade hon sms:et för Bea. Hon blev då också vit som ett lakan. I sms:et stod det:
Cesar, museet har ringt och berättat att Ingalds skatt har försvunnit och morfar har försvunnit
samma dag som Ingalds skatt! Polisen letar efter morfar för att han är misstänkt!
Cesars tankar snurrar i huvudet. Är hans morfar en tjuv? Det var ju hans nyckel, men..
Asta avbryter:
– Cesar, tänk om din morfar hamnar i fängelse?
– Tyst, sa Cesar. De andra kan höra.
Sedan ringde det in. Under hela skoldagen var Cesar ofokuserad. Men till slut var det dags att
gå hem. Asta och Bea följde med Cesar hem och på vägen dit började Cesar att få en tår,
sedan en till och en till och en till. Cesar försökte att gömma dem, men det gick inte.
– Cesar, hur mår du? sa Bea och Asta samtidigt.
– Bra, sa Cesar, jag är bara lite trött.
Sedan sprang de hem till Cesar. Men då var morfar och polisen där! Cesar svalde.
Nu kommer det, nu blir morfar gripen, tänkte Cesar. Men så… ser Cesar att morfar och
polisen skakar hand! Cesar sprang fram till morfar och kramar honom och säger:
– Dumma, fula polis, ni får inte gripa morfar!!!
Sedan sa polisen:
– Nej, nej, vi ska inte gripa morfar. Din morfar var så modig att han följde efter tjuvarna och
sa var skatten fanns.
Sedan firade ABC-klubben med saft och mormors goda bullar.
Slut
13 ABC‐klubbens Berättartävling 2015 6:e–10:e pris
Rånet
Författare: Emma Schelin och Hugo Brändström, Sundskolan, Domsjö.
En dag efter skolan gick ABC-klubben hem till Cesar. När de öppnade dörren såg de Cesars
mamma hoppa av glädje.
– Vad är det? undrade Cesar.
– Jag har vunnit 3 miljoner på Triss! Jag ska ringa till Gavinis och säga att jag vill köpa
ödehuset.
Cesars mamma gick till sitt sovrum och ringde Gavinis. Medan Cesars mamma ringer dit så
pratade ABC-klubben om att de kunde ha sin detektivbyrå i källaren i ödehuset. Cesars
mamma kom ut från sovrummet och sa:
– Gavinis sa att de skulle flytta, så de ville bli av med det så fort som möjligt, så jag fick köpa
det för 1 miljon. På övervåningen kan vi bo och på mittenvåningen kan jag har min affär, sa
hon.
– Kan vi få ha vår detektivbyrå i källaren, frågade Cesar.
– Ja, det är väl klart att ni får.
– När ska vi flytta in? sa Cesar.
– Om en vecka, sa Cesars mamma.
– OK, sa Cesar.
Nästa dag i skolan berättade Cesar om datt de hade vunnit pengar och att de hade köpt
ödehuset. Då såg Asta en bil som hade stannat vid vägkanten. Asta tycket att det var något
skumt med den. Bea tog fram mobiltelefonen och knäppte kort på den mystiska bilen. Bilen
körde iväg. Bea knäppte ett till kort på nummerplåten. Sedan visade hon Asta och Cesar.
– Jag så också bilen, sa Asta.
– Den har en utländsk nummerplåt, för det stod NL och det är en förkortning för
Nederländerna, sa Cesar.
– Holland??? sa Asta.
– Vad gör den här? sa Bea.
– Jag vet inte, sa Cesar.
När de var på väg hem så såg de bilen igen.
– Är det säkert att det är samma bil, sa Asta.
– Vi kan kolla på bilderna, sa Bea.
Bea kollade på bilderna.
– Ja, det är samma bil, sa Bea.
Det var tonade rutor så man kunde inte se in. Sedan körde bilen iväg. Cesar gick hem och
började packa.
– Kan jag få flyttlådor, mamma, så att jag kan packa, sa Cesar.
– Ja, det finns i vardagsrummet, sa mamma.
Cesar gick och hämtade lådor och sedan började han packa. Varje dag fram till flytten såg de
den mystiska bilen.
Nu kom dagen när de skulle flytta. Cesar kånkade upp alla sina flyttlådor upp till sitt rum i
ödehuset. Sedan packade han upp sina saker. Sedan gick här ner i källaren och packade upp
14 ABC‐klubbens Berättartävling 2015 sakerna till detektivbyrån. I källaren var det kallt och mörkt. Cesars mamma gjorde i ordning
sin affär. Nästa dag på skolan berättade Cesar hur det såg ut i ödehuset. Sedan när de gick
hem från skolan fick Cesar ett sms. Cesars ansikte blev vitt som ett lakan när han läste sms:et.
– Vad är det med dig? sa Bea.
Hon tag tag i Cesars arm, för det såg nästan ut som om han skulle ramla om han inte fick lite
stöd.
– Vem var det ifrån? sa Asta och pekade på mobilen.
Cesar svalde djupt och visade skärmen. Asta skuggade med handen för att se vad det stod.
– Oj, sa hon.
I sms:et stod det:
Ge oss pengar, annars!
ABC-klubben sprang hem till Cesar och berättade för Cesars mamma. Hon ringde polisen. En
dag senare när ABC-klubben gick hem från skolan var det en massa polisbilar som stod
utanför ödehuset. ABC-klubben sprang in i huset och frågade vad som hade hänt.
– Vad är det som har hänt? frågade Cesar.
– Det har varit inbrott, sa Cesars mamma upprört.
– Vad har de stulit? frågade Asta.
– De har stulit allt från affären.
– Oj då, sa Bea förvånat.
– Som tur var har dem som bodde här förut fixat med filmkameror, sa Cesars mamma.
Nu gick ABC-klubben och mamma fram till filmkamerorna och kollade om de såg något. De
såg en bil som var svart och det satt ett klistermärke och på den stod det Bilverkstad,
Äppelvägen 3.
– Det här är ju bilen på bilden som vi knäppte, sa Bea.
ABC-klubben kollade på bilden och det var samma bil. De åkte till Äppelvägen 3. De gick in i
huset och såg bilen och rånarna. Poliserna grep rånarna, och Cesars mamma fick tillbaka alla
sina saker.
SLUT
15 ABC‐klubbens Berättartävling 2015 6:e–10:e pris
Det oväntade sms:et
Författare: Filippa Bruun och Miya O´Connor, Södra skolan, Grums.
Det var en vacker sommardag när Asta, Bea och Cesar var ute och cyklade. Fåglarna kvittrade
och det blåste svagt. Cesar cyklade första, sedan Bea och Asta var sist. När de hade cyklat en
stund så kom de fram till parken. På en parkbänk bredvid gungorna satt Beas mamma. Hon
hade ett par gympa-dojor och löparbyxor på sig.
– Mamma, vad gör du här?
– Jag har varit ute och sprungit ganska länge, så jag måste vila en stund.
– Okej, men du mamma, kan vi få lite pengar så vi kan köpa glass?
– Ja, samma och gav dem varsin tjuga.
Asta, Bea och Cesar cyklade vidare. När de hade kommit fram till affären så plingade det i
Cesars telefon. Han klev av cykeln, han hade fått ett sms. Cesars ansikte blev vitt som ett
lakan när han läste sms:et.
– Vad är det med dig? sa Bea.
Hon tog tag i Cesars arm, för det såg nästan ut som om han skulle ramla om han inte fick lite
stöd.
– Vem var det ifrån? sa Asta och pekade på mobilen.
Cesar svalde djupt och visade skärmen.
Asta skuggade med handen för att se vad det stod.
– Oj, sa hon. Det här förändrar allt.
Han hade fått ett sms från sin mamma. Så här stod det:
Kära Cesar, det här kanske kom lite plötsligt, men om sex månader ska du bli storebror till en
liten pojke.
– Det var därför mamma har gömt sig på rummet så länge, sa Cesar.
– Vad kommer att hända nu? sa Asta sorgset.
– Hur ska du hinna med ABC-klubben om du måste hjälpa till hemma med en skrikande
unge? sa Bea surt.
Nu plingade det till i Cesars mobil igen. Det var mamma som hade skickat ett till sms:
Kan du komma hem så att vi får prata om det? Okej, jag kommer om fem minuter, svarade
Cesar.
Cesars hus låg inte långt från affären. Det tog max fem minuter med cykel. Nu var de framme
hos Cesar. De klev av cyklarna och mamma kom ut.
– Förlåt tjejer, men jag vill prata med Cesar själv.
– Okej, sa Asta och nickade.
Cesar följde med mamma in och precis när mamma stängde dörren så brast det för Cesar:
– Varför sa du ingenting till mig lite tidigare?
– Cesar, förlåt, men jag ville först inte säga något. Jag tänkte att det skulle bli en
överraskning.
Efter tjugo minuter kom Cesar ut igen.
– Förlåt, sa Asta tyst.
– Jag och mamma kom överens om en sak, sa Cesar.
– Vaddå, sa Bea.
– Jo, mamma sa att hon kan ta hand om min lillebror tills han är tillräcklig gammal för att var
16 ABC‐klubbens Berättartävling 2015 med i ABC-klubben.
– Är du seriös, du skämtar, va? sa Asta och Bea i kör.
– Ja, jag är seriös. Jag tänkte att det är ju två tjejer i ABC-klubben så vi kan lika gärna ha två
killar också.
– Ja, du har en poäng där, sa Asta.
– Men vad ska vi heta då? sa Bea. Vår klubb är ju döpt efter Asta, Bea och Cesar.
– Tja, han ska ju heta David, så varför inte ABCD-klubben.
– Ja, vilken bra idé, då har vi ju löst allt, förutom… ett mysterium, ropade Asta, Bea och
Cesar tillsammans!
Sex månader senare kom lilla David och vid sju års ålder kom han med i ABCD-klubben.
Sedan levde de lyckliga i alla sina dagar.
17 ABC‐klubbens Berättartävling 2015 6:e–10:e pris
Var är han?
Författare: Elin Selén, Vera Abenius och Emmy Mattson, Ångelstaskolan, Uppsala.
Det var en gång tre vänner som hade en klubb. Den hette ABC-klubben, som stod för Asta,
Bea och Cesar.
Det började med en vanlig morgon. Bea vaknade och kollade på klockan.
– Ånej, jag kommer för sent! Klockan var 08:15 och skolan började 08:20.
Bea skyndade sig att äta, klä på sig och packade väskan.
– Jag går nu, skrek hon.
– Vänta lite nu. Jag vill ha en kram först.
Beas mamma fick en hastig kram och sedan sprang Bea raka vägen till skolan så snabbt hon
kunde. När hon kom fram såg hon att det stod en ovanlig bil på skolan. Då såg hon att det var
Yngves polisbil. Bea blev väldigt förvånad, så hon sprang fram till rektorn som nervöst
kollade på bilen. Bea frågade vad som hänt.
– En lärare har försvunnit, Olle har sjukskrivit sig så ni har en vikarie som heter Niklas. Bea
gick in i klassrummet. Där stod en man med skägg, väldigt små korta ben och håret i en knut
på huvudet.
– Hej, lilla du. Jag heter Niklas och jag är vikarie för… Vad heter han nu igen?
– OLLE!!! sa hela klassen.
– Hej, mumlade Bea lite blygt. Hon småsprang till sin plats bredvid Sara.
När skolan var slut samlades ABC-klubben utanför klassrummet. Då kom Niklas fram till
dem.
– Är det ni som är ABC-klubben? undrade han lite fundersamt.
– Jaa… Varför undrar du? sa Bea.
– Bra att veta, sa Niklas och gick sin väg.
– Kom, vi går nu, sa Bea lite irriterat.
– Vart ska vi? undrade Asta.
– Vi går till mig, sa Cesar snabbt.
Det gjorde de. De gick in till Cesars rum och satte sig på sängen. Cesar tog fram några
serietidningar att läsa.
– Pling! hördes det från Cesars mobil.
– Vem är det ifrån, sa Asta och försökte böja sig fram för att kolla.
– Privat nummer, sa Cesar.
– Läs det! sa Asta.
Cesars ansikte blev vitt som ett lakan när han läste sms:et.
– Vad är det med dig? frågade Bea.
Hon tog tag i Cesars arm, för det såg nästan ut som om han skulle ramla omkull om han inte
fick lite stöd.
– Vem var det ifrån? frågade Asta och pekade på mobilen.
Cesar svalde djupt och visade skärmen. Asta skuggade med handen för att se vad som stod.
– Oj, sa hon. Det här förändrar allt.
18 ABC‐klubbens Berättartävling 2015 Nästa dag gick Asta, Bea och Cesar till skolan. När de kom in i klassrummet stod det städdag
på schemat. Asta, Bea och Cesar hängde av sina kläder. De gick till städskrubben för att
hämta skurhink och trasa. Då hörde de att det lät från städskrubben. De gick dit för att kolla.
De öppnade dörren till skrubben. Där satt Olle med silvertejp över munnen, benen och
armarna.
– OLLE!! Vad gör du här!? frågade alla i kör.
– Det har ni inte med att göra, sa plötsligt en röst bakom dem.
De vände sig snabbt om och såg att det var Niklas som stod bakom dem med ena handen på
Cesars axel.
– Det här kommer du aldrig undan med! Ring polisen, Cesar.
Bea lät väldigt bestämd på sin röst, så Cesar gjorde som hon sa.
Yngve var där på 5 minuter. Han tog båda Niklas armar bakom ryggen och tryckte in honom i
bilen. De släppte Olle fri. Hela klassen kom bakom dem.
– Vad har hänt, undrande klassen.
– Niklas skickade ett hot-sms till oss, sa Asta.
– Vad stod det i sms:et, sa Olle.
– Det stod att han hade Olle som gisslan och krävde en ny sportbil och en miljon koronor för
att släppa Olle fri. Olle var inlåst i städskrubben, men vi hittade honom där.
– För en sån här insats borde man få en belöning, sa Olle glatt.
– Här får ni mitt förråd av godispengar, sa Olle. Han gav Bea en stor kista med godis.
Asta, Bea och Cesar ville självklart dela med sin klass!
SLUUUUUT!!
19 ABC‐klubbens Berättartävling 2015 6:e–10:e pris
Tjuven fast!
Författare: Hajar Alami, Sigfridsborgs skola, Älta.
Efter fotbollsturneringen skulle Asta, Bea och Cesar gå hem tillsammans. På vägen hem
ringde Cesars mobil, någon skickade ett sms till ABC-klubben. Så här stod det:
Kära ABC-klubben. Jag har ett uppdrag till er. Jag behöver er hjälp för att någon har rånat
Gavinis Guld. Jag vill att ni hittar personen så fort som möjligt!
Hälsningar: Olivia Kummelstjärna.
Asta, Bea och Cesar blev vita i ansiktena. Har någon rånat Gavinis Guld! sa de samtidigt.
– Hur ska vi veta vem det är, sa Bea oroligt.
– Vi kan hitta honom eller henne, sa Asta.
– Me..men hur? sa Cesar och Bea.
– Det kan finnas fotspår eller fingeravtryck. Vi kan lyckas, sa Asta.
– Okej, sa Bea och Cesar. Nu går vi!
När de var framme vid Gavinis Guld stannade de.
– Okej, vi går in försiktigt, sa Asta.
När de kom in var det ngåon där, någon som hade svarta kläder på sig.
– Det är tjuven, sa Asta!
Tjuven sprang därifrån och Cesar ringde polisen Ynge.
– Jag kommer så fort jag kan, sa Yngve.
När Yngve kom såg de tjuven och efter några sekunder försvann han igen.
– Han är borta, sa Bea.Vart tog han vägen?
– Vet inte, sa Asta, men vi kan fortfarande hitta honom eller henne.
– Ring mig så fort som möjligt om ni ser honom eller henne, sa Yngve.
När tjuven sprang iväg hade hen en påse med massor av smycken och pengar.
Asta, Bea och Cesar hittade fotspår.
– Titta ner, sa Bea. Det är tjuvens körkort. Han heter Martin Olson och han bor i Nyköping i
en lägenhet på våning 2. Då blir det lätt att hitta honom!
När de var framme gick de in i korridoren, sedan gick de in i hissen. Cesar tryckte på knapp
två. De gick fram till dörren och Bea kikade i brevlådan.
– Han är hemma, sa hon.
– Vi ringer Ynge, sa Asta till Cesar.
Cesar ringde honom.
– Hej Yngve, vi har hittat tjuvens körkort. Han heter Martin Olson och bor i en lägenhet på
våning två i Nyköping.
– Bra, sa Yngve. Jag kommer snart!
När Yngve kom skulle de öppna dörren.
– Okej, sa Asta, 1, 2, 3 öppna!
Där stod han.
20 ABC‐klubbens Berättartävling 2015 – Upp med händerna, sa Yngve.
Martin blev rädd.
– Ohhh, okej, jag ger upp, sa han. Ni fick mig.
Yngve tog honom och ABC-klubben gick hem. När Asta gick in till sitt rum såg hon den
gamla damen Olivia Kummelstjärna som log mot henne.
– Bra jobbat, sa hon.
– Det var så lite, sa Asta.
– Ni fick tag på tjuven, sa Olivia.
– Var det du som skickade sms:et, frågade Asta.
– Ja, sa Olivia, men det spelar ingen roll. Tack för hjälpen.
– Kommer vi att ses igen, frågade Asta.
– Jag vet inte, sa Olivia. Man vet aldrig vad som händer i framtiden.
21