1. No category

I framtiden hoppas smärtsjukgymnasten Graciela Rovner att
hon kan ta emot sina patienter i en annan miljö än sjukhusets.
1 2 R E G I O N M AG A S I N E T 2 . 2 0 0 8
”Det är nog något psykosomatiskt”. Hur många gånger har vi inte sagt så till oss själva eller till andra när magkatarr, huvudvärk eller andra åkommor drabbat oss?
Vi frågade smärtsjukgymnasten Graciela Rovner varför vi kan få ont i kroppen när vi har ont i själen. Och tvärtom.
Graciela vill visa vägen
tillbaka till playknappen
– Det finns en stor fara att skylla på stress eller andra
psykologiska orsaker när någon har ont. Jag tycker
det är rent av oseriöst. Allt kan inte förklaras med till
exempel stress. Stress har alltid funnits i samhället,
men alla blir ju inte sjuka för det, säger Graciela Rov­
ner, smärtsjukgymnast på Kungälvs sjukhus.
Och för dem som faktiskt blir sjuka av stress, är
det inte stressen i sig som är boven, utan vad man
gör med den.
– Om min patient behöver varva ner räcker
inget recept. Då kanske det behövs psykoterapi, en
stresshanteringskurs eller en kurs i mindfulness så
att patienten verkligen får en chans att fundera över
sin situation och möjlighet att bryta gamla möns­
ter. Ibland kan det räcka med ökad fysisk aktivitet
och motion.
Enligt Graciela Rovner handlar det om att se
alla delar av en patients sjukdomsbild. En bild
som kan innehålla både fysiska och psykologiska
förklaringar. Ibland antingen eller, ibland både
och. Oavsett vilket, handlar behandlingen om att
få patienten att hitta vägen tillbaka till livet. Ett liv
där smärtan får stå i bakgrunden i stället för, som
tidigare, i förgrunden.
När Graciela Rovner använder ordet ”psykosomatiskt”
är det för att beskriva sin vilja att hitta fler förkla­
ringar än de fysiska till en patients lidande. Något
som kompletterar snarare än begränsar.
Livet består av svåra saker och vi har alla våra
sätt att kanalisera dem. Oftast har vi hittat sunda
sätt att få ur oss våra svåraste känslor. Vi har någon
att prata med, vi ger oss ut och springer eller vi
kanske tar fram akvarellfärgerna.
– Faran är om vi inte har några strategier. Säg att
du till exempel haft en otrygg barndom och vuxit
upp med att vara orolig och spänd. Spänningarna
har lagrat sig under livet och du har inte lärt dig
bemöta dem. Till slut blir musklerna så spända att
du kan få svåra smärtor.
Poängen med ett psykosomatiskt synsätt är inte
varifrån smärtan kommer, utan hur man kan lära
sig hantera den, enligt Graciela Rovner. Vare sig det
handlar om ett diskbråck eller en whiplash­skada,
som båda har fysiska orsaker, eller spänningar man
byggt på sig under ett liv av oro, handlar det till
syvende och sist om vad vi gör av situationen.
– De här smärttillstånden kan vi inte alltid bota,
men vi kan rehabilitera personer. Ren smärtlind­
ring kan ges till patienter med cancer eller akut
smärta. Men för annan långvarig smärta fungerar
smärtlindring dåligt.
Graciela Rovner vet vad hon talar om. Hon skulle, som
hon säger, kunna vara en bra patient till sig själv.
Sedan hon var 14 år har hon haft smärta i leder och
i ryggen samt lidit av astma. Hon var en lovande
tennisspelare i sitt hemland Argentina, men var
tvungen att sluta på grund av smärtorna.
Sakta men säkert har hon byggt upp en verktygs­
låda som hjälper henne hantera smärtan. Efter 40
kunde hon börja springa, i dag springer hon över två
mil i veckan och cykeltränar för Vätternrundan. För
att hålla smärtan i schack utövar hon yoga dagligen.
– Det är en bra erfarenhet jag har i det här job­
bet. Jag förstår själv hur det känns och hur det är att
ständigt ha ont, säger Graciela Rovner.
Smärtan har aldrig fått ta över Gracielas liv. Det
vill hon inte heller att den ska göra för de patienter
hon möter. Konsekvenserna kan till slut bli oöver­
blickbara. Det som från början var ett smärttillstånd
växer till att bli ett mycket större lidande. Under
tiden har patienten blivit sjukskriven och hamnat ut­
anför arbetslivet, han har hamnat utanför det sociala
livet, slutat med sina hobbies, ändrat sin livsstil, äter
och sover dåligt, har kanske till och med skilt sig.
– Om jag i det här läget bara ser smärtan vore
det en förolämpning mot patienten att inte se hela
paketet. Jag ser mig som en pedagog, vars uppgift
är att coacha patienten att hitta sina inre friska
resurser och att han ser hur alla delar samverkar,
säger Graciela Rovner.
Kungälvs sjukhus arbetar man med flera yrkes­
grupper (se artikel om Multidisciplinärt smärt­
centrum sidan 20). En kurator får jobba med de
socioekonomiska aspekterna. En sjukgymnast ser
på aktivitet, rörelsemönster, anpassningsförmåga
och kroppsmedvetenhet. En psykolog jobbar med
självmedvetenhet och ett kognitivt förhållnings­
sätt, läkaren stödjer rehabiliteringsprocessen
med mediciner, sköterskorna följer upp och ger
rådgivning och arbetsterapeuten stöttar patienten i
de vardagliga aktiviteterna.
– Mediciner kan höja funktionerna samtidigt
som den fysiska aktiviteten kommer igång och
producerar endorfiner – som i sig fungerar smärt­
hämmande och höjer livsenergin. Till slut kan man
trappa ner på medicinerna och bara jobba med
livsstilsförändringar.
Graciela ritar en pausknapp i sitt block.
– Den här brukar jag rita upp för patienterna. De
har pausat sitt liv och borde få en chans att trycka
på ”play” i stället.
För att kunna möta sjukvård med friskvård på ett genom­
gripande sätt har Graciela Rovner nyligen sökt
medel till ett projekt för att utöka smärtenheten
med ett integrerat smärtrehab (både medicinskt
och arbetslivsinriktat), beläget utanför sjukhusmil­
jön på en vacker friskvårdsanläggning. Det var på
en sådan plats hon ville bli intervjuad, som för att
visa vilket gränsland hon rör sig inom.
– Här skulle jag vilja ta emot mina patienter.
De behöver komma bort från sjukhusmiljön och
då skulle jag kunna jobba mer tillsammans med
friskvårdare.
Målet är att patienterna som kommer hit ska få
en må­bra­känsla i stället för en må­dåligt­känsla,
att de ska komma in i friskvården utan rädsla och
med hjälp av gruppbehandlingar, bassängbad,
sömnskola, avslappning och personliga tränare få
en ny start på sitt liv. Med playknappen intryckt.
Tillsammans diskuterar de strategier och vilken
verktygslåda de ska använda. De benar ut alla delar
och ser om det finns någonstans att börja. Även på
TexT: ANNA-LeNA BJARNeBeRG
FOTO: SeRGiO JOSeLOVSkY
R E G I O N M AG A S I N E T . 0 0 8 1 3