Hölö 24/4 15. Samrådssvar. Till: Länsstyrelsen i Västmanlands län Samrådssvar Dnr 537-5058-14 Att: Vattenmyndigheten Västerås Från: LRF Södertälje Kommungrupp gm. Per Pettersson i Hejsta Vi har valt att fokusera på vårt område, Södertälje kommun, det generella låter vi LRF Mälardalen Regionförbunds yttrande i stort svara för. Men vi vill påpeka att dess syn på sakernas tillstånd även delas av oss. Få, om någon, har nytta av ett bra vatten såsom lantbruket. Man skall inte glömma att lantbruket faktiskt förser befolkningen med mat. Och är vattnet som används till att driva produktionen av god kvalitet blir maten det också. Lantbruket präglas av långsiktighet. Inte fem, inte tjugo utan snarast femtio år eller mer. Vi minns dessutom det mesta av goda och tokiga påhitt från myndigheterna varför det är helt naturligt att möta påfund som Vattenmyndigheten med viss skepsis. Sju år är ingenting. En del föreslagna åtgärder är precis tvärt emot åtgärder man fick stöd för häromåret, och nu kanske man blir ålagd att ta bort dessa anläggningar. Exempelvis fick kommunen stöd för att restaurera Simsjön, en sänkt sjö, närmast träsk, till fågelsjö. Vattnet regleras med en sk. Munk. Tidigare sipprade vattnet stilla genom träsket och det blev inte några stora vattenflöden, utan det buffrades av träsket. Avrinningen från sjön rinner till slut ut i Stavbofjärden genom Skillebyån. Då fanns åtminstone gädda, mört och abborre i höjd med Hejsta, men sedan regleringen införts är dessa borta. Tyvärr förfäktas denna metod vid uppförande av fosforfällor vilket leder till nya vandringshinder. Mer om detta längre fram. Det är också angeläget att påpeka att jordbruket måste gödsla med bland annat fosfor för att få en god skörd. Eftersom det allmänna bestämt att humangödseln skall blandas med vittrade husfasader, gummi, asfalt och avgasstoft är det knappt användbart för att sluta matens kretslopp. Att Vattenmyndigheten helt missat den biten är faktiskt inte så konstigt, för det gör de flesta. Alltså hamnar humangödseln där den inte skall vara och jordbruket använder fosfatbaserad fosfor. Det är både synd och skam. I Södertälje, som ju är påtagligt kustnära, har arbetet för bättre vatten pågått länge. Det är nästan tjugo år sen man började plöja tvärs sluttningar för att minska erosionen, det är femton år sen vi började se effekterna av markpackning och agerade därefter med däckval och annat, det är tio år sen de flesta gick med i Greppa Näringen och det är fem år sen vi drog igång ett mycket ambitiöst strukturkalkprojekt som nu lett till att närmare 2.000 hektar i kommunen strukturkalkats. 2010 utsågs Järna- Hölö- Mörkö LRF till Årets Vattenvårdare av Vattenakademin för vårt långa engagemang i vattenfrågorna. För tre år sedan invigdes hygieniseringsanläggningen av toaavfall i Hölö, där man tar tillvara snålspolande avlopp från slutna tankar. Det har även anlagts ett antal fosforfällor, minst sex, vid de stora utfallsdikena. I ett annat projekt togs tusen jordprov för analys, markkartering, för att säkerställa rätt gödsling av fosfor. Idag körs den mesta mineralgödseln med GPS och i växande gröda med N- sensor, dyngan körs snarare när det är lämpligt än när almanackan genom Nitratdirektivet säger att man ska. Detta för att minimera markpackning och näringsläckage. Det har krävts ett massivt arbete för att få kommunen att förstå detta. Det vore roligt om VM också kunde förstå hur det fungerar. På de seminarier, anordnade av Vattenmyndigheten, VM, Kommungruppen varit på, har VM haft synpunkter på olika myndigheters stuprörstänk. Det har VM helt rätt i, men vi har knappast sett ett så digert material som helt negligerar miljömålen Begränsad Miljöpåverkan, Giftfri Miljö, Ett Rikt Odlingslandskap samt generationsmålet att Inte Exportera Miljöpåverkan. Här kan man snacka om stuprör! Det var inte bra av VM! Till åtgärdsprogrammen: Kommunen berörs av tre åtgärdsprogram: Södertäljes södra kustområden, Prästfjärden och Gripsholmsviken i Mälaren samt Trosaån. Generellt: Strukturkalkning är utförd på större delen av de lerhaltiga åkrarna. Det kommer att strukturkalkas mer, men det kan utan vidare ta fem- tio år innan produktionsjordbruket är genom med kalkningen. Undantaget är den ekologiska odlingen som är rätt omfattande i Södertälje, 15%, för de får inte strukturkalka. VM kunde möjligen förhöra sig hos Jordbruksverket om det gick att ändra. Skyddszoner och fosforfällor/ dammar är frukten av halvdant underhållen dränering. Täckdikningens storhetstid var 30- 60 talet. Massor med ris och tegel är nedlagt i våra åkrar. Tyvärr gör rörelser i marken att teglet rör sig och det blir stopp, riset ruttnar och det blir stopp med resultat att vattnet måste rinna på ytan. Om lantbruket fick incitament att täckdika och dränera skulle fosfor inte behöva lämna åkermarken. Zoner ger knappt någon skörd samt kräver skötsel. Fosforfällor kräver mycket skötsel och tar utrymme samt, rätt placerade ur fosforsynpunkt, utgör ett mycket effektivt vandringshinder för fisk. Vi trodde det var förbjudet att sätta sådana vandringshinder som vi sett i Hölö, Järna och Mörkö. Och nu har VM mage att muttra över en eller annan gammal damm och förfäktar i nästa mening uppförande av nya. Förskräckligt. De kostnader som någon räknat ut är ju löjliga. Ändamålen också. Vad är poängen med att rena avloppsvatten mer när fosforn ändå inte kommer till åkermarken. Dagens lösning att lägga på deponi (!), gödsla skog (!!) eller rent av bränna (!!!) är ju så tokiga att endast en idiot kunnat komma på det. Då hamnar fosforn i havet ändå, fast med viss förskjutning. Självfallet måste matens kretslopp slutas och det bästa vore att börja där, för då behövdes inte någon ny fosfor. På tal om idioter så är tvåstegsdikena bland det mest korkade och fullständigt teoretiska som vi sett på länge. Vi tror att syftet är att få ned vattenhastigheten, samt att låta den platta ytan vara bevuxen för att fånga upp fosfor. Ett flackt dike gör exakt samma arbete med skillnaden att det finns färdiga metoder för att skörda i slänten och att anläggningskostnaden är närmare hälften. Nytt är inte alltid bra, innovativt är bättre. I övrigt måste utfallsdiken fungera annars fungerar inte dränering eller kalkfilterdiken. Påfundet ”ekologiskt funktionella kantzoner” är ännu en frukt av VMs stuprör. Det är gott om lantbrukare som inte tycker det är så ekologiskt funktionellt med träd längs vattendragen. Tvärtom. Vi föreslår frivilliga överenskommelser. Från Söder till Norr: Mörkö Inga synpunkter, men det hade ju inte ni heller. Åbyåns tillrinningsområde. Kyrksjön har så knasiga fosforvärden så all spekulation om varför, är just spekulation. Kvarnmiljön Vid Åby är väl värd att bevara med sin damm och fördämning. Detta var ju Hölös stora utförselhamn och storindustri på den tiden det begav sig. Dammen används för bevattningsändamål vid grönsaksodlingen vid Åby Kvarn. Och självklart som fosforfälla. Skillebyåns tillrinningsområde. Först vill vi påpeka att det är inte bäcken upp mot Grävstasjön som har störst vattenflöde, utan det är bäcken mot Simsjön. Väster om Hölö samhälle är ån rätt opåverkad, medan den nedströms samhällets avloppsverk, Silen, får en helt annan karaktär. Vi vet inte om tops, kondomer och bindor är positivt för hydromorfologin, men vi tror inte det. Moraåns tillrinningsområde. Debatten om dammarna i Järna är väl lika lång som dammarna funnits där. Men kommungruppen har ingen synpunkt på eventuella åtgärder. Bränningeåns tillrinningsområde. Ån är mycket påverkad av alla de hårdgjorda ytorna i västra Södertälje jämte E20. De många dammarna dämpar ju flödena, vilket ju är positivt för de nedströms boende och brukande. Lanaren är dessutom uppdämd och kan nog försvinna om fördämningen rivs. Och det är ju kanske synd. LRF Kommungrupp anser att gällande vattendomar rörande vattennivå i sjöarna skall gälla oavsett dammkonstruktion. Trosaåns tillrinningsområde. Den enskilt största påverkan i Södertäljes del av Trosaån är avloppsverken i Mölnbo och Gnesta. Jordbruket är inte särskilt omfattande i Vårdinge. Eller den delen av Hölö som gränsar till Långsjön heller, för den delen. Mölnbo samhälle, det hörs på namnet, är uppbyggt kring den kvarn som finns vid Långsjöns utlopp. Kvarn och kanal finns kvar vilket förstås har stort symbolvärde i samhället. LRF Södertälje kommungrupp anser att vattendomarna rörande vattennivå i Långsjön och Sillen är viktiga att hålla, medan själva dammkonstruktionen låter vi dammägare och myndigheter göra upp om. Slutligen runt Enhörna: Vi har stridit med Vattenskyddsområdet, med Mälarens nya reglering och det utökade strandskyddet. Vi ser gång på gång hur olika riksintressen gör sig gällande på riksintresset jordbruks bekostnad. Sjöfart, friluftsliv, vägtransporter bergtäkter och hamnverksamhet är så viktiga att det inte går att ha några skarpa krav riktade mot dessa. Men när det kommer till matproduktionen är det bara att brassa på med förbudskanonerna. Eller i VMs tydliga fall där jordbruket enskilt pekas ut som den största boven. Men ändock måste vi ha mat. Och det är vår övertygelse att VM inte kommer sätta igång med någon matproduktion, alltså måste även VM se att maten faktiskt får bli till. Slutkläm: LRF Södertälje Kommungrupp anser att VMs åtgärder skall vara tydliga, tidsbegränsade och frivilliga. Eventuell ersättning ( vi vet att VM inte har några pengar) skall göras upp om i det enskilda fallet. VM kunde möjligen ha tydligare krav på de industrier, städer, sjöfart, friluftsliv, stenbrott och andra täkter som finns i Södertälje. Det lär nämligen inte vara en traktor som går på grund och läcker diesel vid vattenintaget vid Underås… Vandringshinder för vattenlevande organismer är ett otyg som bör kunna lösas utan att behöva riva dämmen och andra miljöer i anslutning till kvarnarna. Men håll i minnet att vandringshinder hindrar invasiva arter. Kanske vore det bra att spara någon tät damm? För den sakens skull? Ullhandskrabba! Återskapande av våtmarker, ekologiskt funktionella kantzoner, skyddszoner samt det ingenjörstekniska magplasket tvåstegsdiken har gemensamt egenheten att de tar en massa plats. De tar plats som inte längre kan användas till matproduktion. Det är knappast något nytt att människan effektivt tar livet av planeten, men att VM ensidigt anser att det bör ske genom svält är ju faktiskt pinsamt för VM. Det enskilt viktigaste för att minska näringsläckaget är kombinationen funktionella utfallsdiken, sjöar vars nivåer skall hållas, väl fungerande täckdikning. Om ovanstående fungerar så är strukturkalkning på lerjord rena Bingo. Fungerar inte markdräneringen är kalkningen bortkastad. Kan sen samhället sluta skälla på lantbruket för att samhället går på toa och blandar sin fina gödsel med skräp så den blir oanvändbar, och faktiskt göra något åt det, så kan vi nog ordna till Östersjön också. LRF Södertälje Kommungrupp Per Pettersson 073- 929 26 46 [email protected]