Institutionen för neurovetenskap och fysiologi Arbetsterapi Reseberättelse Pretoria, Sydafrika 30/8-11/10 Josefina Gerhardsson Kontakt: [email protected] Arbetsterapeutprogrammet Termin 6 HT14 Min upplevelse som arbetsterapeutstudent i Sydafrika Inför sista terminen på arbetsterapeutprogrammet vid Sahlgrenska akademin bestämde jag mig för att jag ville göra sista terminens VFU, vilket innefattar sex veckors praktik, utomlands. Redan när jag började på utbildningen hade jag en tanke om att göra någon del av utbildningen utomlands. Att valet föll på just Sydafrika hade nog mest att göra med att jag längtade efter att få en annorlunda syn på arbetsterapi, genom både teori och praktik och att jag länge velat besöka landet. Sahlgrenska akademin har samarbete med University of Pretoria i Sydafrika och valet föll sig därför naturligt att det var dit jag ville göra min ansökan. Jag fick även möjlighet att träffa en utav lärarna från universitetet i Pretoria, Elsje Rudman, under vårterminen vilket var en bra möjlighet till att kunna ställa frågor samt få en bild av hur det skulle kunna bli att göra praktik där nere. Under vårterminen hade jag möten både med Lisbeth Claesson och Gudrun Johansson på institutionen med hur det skulle gå till att byta ut praktiken här hemma mot att göra den i Pretoria och hur uppgifterna motsvarade de vi har här på programmet. Jag hade även kontakt med Rebecca Törnqvist som arbetar som internationell koordinator för bland annat arbetsterapeutprogrammet, angående alla praktiska förberedelser och ansökningar som behövde göras till universitet i Pretoria. Under våren-sommaren 2014 gjordes alla förberedelser för hur allt skulle klaffa, med praktik, boende, visum och dylikt. Under min vistelse i Pretoria var det även Gudrun och Rebecca som jag hade kontakt med via mail angående diverse frågor som dök upp. Det var Elsje som ordnade med boendet till mig under min vistelse vilket var mycket väl planerat då jag fick bo med två tjejer från arbetsterapeutklassen i Pretoria och deras familjer i tre veckor vardera. I slutet på augusti bar det så äntligen av mot varmare breddgrader för sex veckors praktik i Sydafrika! Jag blev mött på flygplatsen i Johannesburg av Elsje och tjejen jag skulle bo hos de första tre veckorna. Första dagen på universitetet var det dags för registrering och jag fick göra mitt studentkort. Detta var inga konstigheter och fungerade mycket bra, det enda som egentligen kom som en överraskning var att alla utbytesstudenter var tvungna att köpa ett startkit med antivirala tabletter mot hiv, om man nu skulle komma i kontakt och bli utsatt för viruset via exempelvis nålstick. Detta var som tur var inget jag behövde använda under vistelsen! Men en påminnelse om att försiktighet är a och o! Mina sex veckor skulle innebära praktik tillsammans med 14 andra tjejer från arbetsterapeutprogrammet, inom den kommunala verksamheten. Placering var i ett område som heter Mamelodi, där vi fick åka på rundtur de två första dagarna för att hitta till de olika platserna där vi skulle jobba. Efter en incident som ingen kunde råda över fick vi tyvärr inte vara kvar i Mamelodi mer än de två första dagarna, vilket var väldigt tråkigt då det var detta jag hade sett fram emot. Så hela första veckan var i stort sett väldigt kaosartad, då nya placeringar skulle ordnas fram så snabbt som möjligt men vart det skulle bli var det ingen som visste! Allting löser ju sig för det mesta och så även detta, vi fick nya placeringar och jag fick tillsammans med två andra tjejer i klassen placering på ett äldreboende under första halvan och resterande tiden av praktiken fick vi placering på en privatskola för barn- och ungdomar med olika funktionsnedsättningar. Jag trivdes väldigt bra på båda placeringarna och vi blev väl bemötta trots att förberedelserna kunde vart under bättre omständigheter. Praktiken tycker jag skiljde sig rätt mycket från vad vi studenter gör här hemma under våra placeringar, vi jobbade mycket i grupp vilket i och för sig var en trygghet för mig då jag fick mycket stöd av de andra tjejerna i de uppgifter vi skulle göra. Vi hade både skriftliga uppgifter i grupp och individuellt, projekt vi skulle utföra, samt även ha träningsgrupper med personal eller patienter på våra placeringar. Vi hade många muntliga redovisningar på universitetet i samband med de uppgifter vi skulle utföra och handledning av en och samma lärare under hela perioden, vilket fungerade bra men kunde vart bättre enligt mitt tycke. I Sydafrika har de elva officiella språk, men majoriteten pratar engelska och afrikaans, och visst blev det lite tokigt med språket ibland då jag inte kan prata afrikaans. Litegrann lärde jag mig under tiden och om min vistelse hade varat under en längre period hade jag definitivt gått en språkkurs i afrikaans. Språkbarriären var dock inget som jag kände blev ett jätteproblem, det fungerande ändå och de patienter jag hade kunde prata engelska vilket ju såklart underlättade en hel del. Arbetsterapeututbildningen skiljer sig på det viset att studenterna i Sydafrika läser i fyra år jämfört med våra tre här hemma. De har även mer praktik än vad vi har, deras sista år har de mestadels praktik och jag kände att de studenterna var mer rustade för att arbeta ”ute i verkligheten” än vad jag var. I deras utbildning ingår även att få kunskaper i trädgårdsarbete och olika sorters hantverk, vilket även det är en konstrast mot hemma. Alla bedömningsmaterial och träningsmaterial till sina patienter får även studenterna bekosta själva. Så visst var det mycket kontraster och saker som skiljer åt i utbildningarna men i grund och botten känner jag att vi får samma baskunskaper men att vi utför dem och applicerar dem på olika sätt. Jag bodde som sagt hos två tjejer i klassen, tre veckor vardera, vilket var ett väldigt lyckat arrangemang. Jag trivdes oerhört bra i båda familjerna och jag tror inte jag kunde bott bättre än vad jag gjorde under min tid i Sydafrika. Det var en trygghet inte bara för mig att jag trivdes så bra i familjerna utan även en trygghet för min egen familj så att de kände sig lugna med att jag hade det bra. Detta arrangemang gjorde också att jag fick göra och se mycket som jag kanske inte annars hade fått göra och det är jag väldigt glad för såhär i efterhand. Ekonomiskt sett så hade jag studiestöd precis som jag har på här hemma och sen hade jag jobbat och sparat under sommaren för att klara mig under resan. När jag ser tillbaka på mina sex veckor i Sydafrika så är jag väldigt glad över att jag fick chansen att komma iväg och jag hade inte tvekat att göra om den om jag haft möjlighet för det var verkligen en resa som jag alltid kommer att minnas. Tips till dig som vill göra en del av sin utbildning i Sydafrika! Var ute i god tid med din visumansökan, då detta var något som strulade för mig, men som ändå löste sig till slut. Ligg på själv om att få mycket instruktioner och handledning under tiden. Det går inte att komma ifrån att utbildningarna skiljer sig åt så fråga på så mycket du kan till lärare och handledare ute på praktik, du är där för att lära! Strukturera upp de uppgifter du ska göra för ditt eget universitet och de du ska göra där du har ditt utbyte. Jag hade svårt att hinna med ibland och tempot var otroligt högt, med inlämningsuppgifter och redovisningar. Se inte språkbarriären som ett hinder, att kunna glänsa med några fraser på afrikaans är inte illa! Häng med på så mycket du kan och orkar med de andra studenterna, det finns mycket att uppleva och sex veckor går oerhört snabbt!
© Copyright 2024