Vem har rätt till Afrikas resurser? Afrikas ekonomier växer. Tillväxten är rekord snabb och ekonomer pratar om en ny ekono misk boom, liknande den i Kina. Ändå minskar inte fattigdomen särskilt mycket. Den snabba tillväxten i Afrikas ekonomier är till stor del beroende av att exportera naturresurser. I flera länder finns dyra mineraler som guld och platina. På många platser är markerna bördiga och bra för att odla snabbväxande grödor. Och dessutom finns det massor av kol och olja runtom i Afrika. Allt det här utvinns nu i snabb takt och säljs bland annat till Europa. Men exporten av naturresurser är allt annat än hållbar. Och vinsterna hamnar sällan eller aldrig hos människor som lever i fattigdom i Afrika, utan hos stora bolag med sina säten i Europa och andra delar av världen. Sverige har ambitiösa mål för att minska användningen av fossila bränslen. Samtidigt har vi stöttat nya investeringar i kolkraftverk i bland annat Sydafrika. Genom AP-fonderna investeras dessutom 36 miljarder av våra gemensamma pensionspengar i 115 av världens 189 största kol dioxidbovar. Och i gruvbolag som kränker de mänskliga rättigheterna. EU är beroende av råvaror EU behöver massor av råvaror till sina indu strier. Vi importerar platinum, koltan, guld, koppar, tenn och många andra mineraler för att till exempel göra nya telefoner, nya bilar och nya datorer. Mer än 70 procent av alla råvaror som används i Europa importeras från andra delar av världen, bland annat från Afrika. EU:s ledare har bestämt att de vill bekämpa fattigdomen i världen och att EU:s handel inte får förstöra det arbetet. Ändå har EU förhandlat om nya handelsavtal med afrikanska länder med målet att råvarorna ska kunna köpas så billigt som möjligt. De stora rikedomar som finns i Afrika skulle kunna användas för att utveckla lokala industrier, skolor och jordbruk – och ge trygghet till många fattiga människor. I stället bidrar EU:s handelspolitik till att råvarorna och vinsterna försvinner från Afrika. FOTO: AGNES NYGREN Afrikas ekonomiska boom Kol – en smutsig affär Kol är en av de viktigaste naturresurserna i södra Afrika just nu. Det an vänds för elektricitet, värme och bränsle. Och eftersom världen behöver mer och mer energi så är kol en eftertraktad resurs. Men utvinningen av kol är väldigt smutsig. Den är en viktig orsak till klimatförändringarna och är den enskilt största källan till koldioxidutsläpp i världen. Runt gruvorna där kol bryts förgiftas dessutom marken, vattnet och luften. Det gör att människor blir sjuka, djur och växter dör och eko system förstörs. I Sydafrika kommer 90 procent av all energi från kolkraft. När landet ville bygga ett av världens största kolkraftverk i området Highveld så röstade Sverige för att Sydafrika skulle få ett lån för att kunna göra det från Världsbanken. Sverige har alltså varit med och bidragit till ännu mer kolkraft i Sydafrika, trots att det både är dåligt för klimatet och för de människor som bor i området runt kolkraftverken. Så giftigt att forskarnas mätinstrument inte fungerade I Highveld i Mpumalangaprovinsen i Sydafrika finns tolv av landets största kolkraftverk. Här utvinns förutom kol även stål, krom, kvicksilver, vandin och manganese. Runt gruvorna och kolkraftverken är grundvattnet föro renat och det saknas både vatten och tillgång till billig energi. Många av de människor som bor i området lider av astma, hudeksem och kliande ögon på grund av gifterna. När EU har försökt mäta föroreningarna i området har de inte lyckats. Halterna av de giftiga ämnena krom och barium var så höga att forskarnas mätinstrument inte fungerade. 10 000 liter vatten per sekund Energibolaget Eskom använder runt 10 000 liter vatten per sekund för att driva kolkraftverken och gruvorna i landet. Samtidigt saknar över en miljon hushåll tillgång till vatten. Privatpersoner i Sydafrika betalar mellan tre och sju gånger mer för sin el än vad industrier betalar. Miljö och hälsa hotas idag i Sydafrika av gruv- och energibolagens bristande ansvarstagande. – Visst, vi har elektricitet och några har jobb. Men jorden är så föro renad att vi inte längre kan bruka den. Vattnet går inte att dricka, säger Nonhlanhla Mngomezulu som engagerat sig för en bättre miljö med stöd av Afrikagruppernas partnerorganisationer groundWork och IANRA. – Företagen predikar om hur vi bör plantera träd för att förbättra miljön, men när du frågar om deras utsläpp blir det tyst, säger hon. Gruvboom även i Sverige FOTO: AGNES NYGREN Även i Sverige är flera nya gruvor på väg att öppna. Sverige har en mine ralstrategi med ambitionen att locka hit nya företag och investerare som öppnar gruvor. På det sättet hoppas politikerna att det ska skapas nya jobb och att människor ska vilja bo kvar på landsbygden. Men alla är inte nöjda med Sveriges mineralstrategi. Den har bland annat skapat konflikter mellan samerna och de gruvbolag som planerar utvinning i områden där de lever. Samerna vill inte att den mark de har rätt att använda till rennäringen ska förstöras av nya gruvor. I ivern att få investerare till Sverige så har vi en av världens lägsta gruvskatter. Staten tar ut en ”Mineralavgift” på två promille av det pris som mineralerna säljs för. Av den lilla mineralavgiften får markägaren tre fjärdedelar och staten en fjärdedel. Många som bor i områden där nya gruvor ska startas är oroliga för vad som ska hända med miljön när mineralerna är slut och gruvan stängs. Gifter från gruvan kommer fortsätta att sippra ut och att återställa marken är i princip omöjligt. Det har varit flera konflikter kring nya gruvor de senaste åren. De mest uppmärksammade har varit i Kallak och på Gotland. Men även i Gränna och i Rönnbäcken. I vissa fall är det samma företag som driver gruvor i Sverige som i Afrika. Achiuangane Barca är en av de som har förlorat sin mark. Hon är 60 år och har sex barn och många barnbarn. Hennes mark var 1,5 hektar stor och där odlade hon, tillsammans med sina barn, bananer, mango, mandioka och kryddor. Green Resources uppskattade värdet av Achiuangane Barcas mark till 12 500 MT (ungefär 3 000 kronor), vilket de lovade att betala henne, men hon fick knappt hälften av det. Nu har hon ingen annan mark och vet inte hur hon ska försörja sig. Hon och hennes barn livnär sig på förra årets skörd. Den skörd som de väntade på nu har företagen förstört när de tog bort alla grödor från marken. Achiuangane önskar att hon kan få bo i ett område där hon kan odla och bygga upp en ny tillvaro. De senaste åren har det satsats mycket på storskaligt industriellt jordbruk i Afrika. Bördig mark har köpts upp eller leasas av företag som odlar djur foder, förnyelsebar energi eller olika grödor som exporteras. Företagen som köper marken kommer från hela världen och ofta be talar de väldigt dåligt eller förhandlar med lokala ledare över lokalbefolk ningens huvuden. Det här sättet att beslagta mark kallas landgrabbing. De människor som bodde på och brukade marken förlorar sin försörjning och sin mat. Ofta har de ingenstans att ta vägen. FN:s speciella sändebud för matsäkerhet säger att vi måste satsa på småskaligt hållbart jordbruk. Det är enda sättet att förhindra svält och se till att alla människor har tillgång till mat att äta. Ändå har det blivit precis tvärtom i stora delar av Afrika. Istället för små lokala jordbruk så satsas det nu på storskaligt industriellt jordbruk av grödor som exporteras. Afrikagruppernas partnerorganisation UNAC och den internationella organisationen GRAIN har gjort en ny studie om investeringar i mark i Moçambique. Den visar att sedan 2006 har det skett minst 35 markaffä rer med utländska investerare som har tagit mer än en halv miljon hektar i anspråk. De här siffrorna inkluderar inte de avtal på sammanagt 666 000 hektar mark som skrevs med företagen Portucel från Portugal och Green Resources från Norge. De här två bolagen fick tillstånd att odla snabb växande eukalyptus i norra Moçambique. FOTO: MITRA MÄKI Många av de stora markaffärerna i Moçambique äger rum i Nacala-korri doren, ett 14 miljoner hektar stort område i norra Moçambique. Över 4,5 miljoner lokala jordbrukarfamiljer är beroende av dessa marker för sin försörjning och matsäkerhet. Regeringen och de utländska investerarna påstår att utvecklingen av korridoren kommer att gynna de lokala sam hällena, men flera har redan blivit tvingade att flytta bort från sina marker för att ge plats åt de utländska investerarna. Mer än 1 000 småbönder i Nampula i norra Moçambique fördrevs från sin mark när det brasilianska företaget AGROMOZ fick ta över området för att odla soja i stor skala. Befolkningen godtog en kompensation som inte motsvarade värdet av deras ägodelar, och processen var otydlig. Bönderna har inte fått tillgång till ny mark att odla och står idag utan försörjning. Det är bara ett exempel på den landgrabbing som förekommer i Moçambique idag. – Myndigheter och civilsamhälle måste tvinga investerare att följa moçambikansk lag och internationell standard om de ska bruka mark, säger Sheila Rafi, som arbetar för Afrikagruppernas partnerorganisation Livaningo. FOTO: MITRA MÄKI Jordbruk på export istället för mat FOTO: MITRA MÄKI Afrikagrupperna är en solidaritets organisation som arbetar för en mer rättvis och jämlik värld. Vi bedriver utvecklingssamarbete i fem länder i södra Afrika; Angola, Moçambique, Namibia, Sydafrika och Zimbabwe samt stödjer Västsaharas kamp för frihet. Vi arbetar i länder som är rika på natur tillgångar. Trots detta lever majoriteten av befolkningen i fattigdom. Ingen annan orättvisa är mer provocerande. Tillsammans med lokala organisationer stödjer vi folklig mobilisering och krav på en rättvis resurs fördelning. Vi arbetar för rätten till mat, försörjning och goda arbets- och levnadsvillkor. Vi motverkar plundring av Afrikas naturresurser och arbetar för en hållbar utveckling. Vi arbetar för människors sexuella och reproduktiva hälsa och rättigheter. Vi motverkar spridningen av hiv, fördomar och diskriminering. Genom att köpa ett gåvokort på www.afrikagrupperna.se/gavoshop stödjer du vårt arbete mot en ohållbar exploatering av Afrikas resurser. I Sverige och EU är vi aktiva i kampanjer och påverkansarbete för ansvarsfulla investeringar. I kampanjen Schyssta Pensioner ställer vi krav på riksdagens pensionsgrupp att ta fram riktlinjer på investeringar som inte kränker mänskliga rättigheter eller förstör klimat och miljö. Skriv till pensionsgruppen du också: www.schysstapensioner.nu/ta-stallning Afrikagrupperna Tegelviksgatan 40 116 41 Stockholm 08-442 70 60 www.afrikagrupperna.se www.facebook.com/Afrikagrupperna Södra Afrika-insamlingen: PlusGiro 90 03 37-7