Ladda ner OpenART_magasin
Pris: 20 kr OPENART MAGAZINE ai weiwei ställer ut på hel gata samtidskonst från kina hela 13 konstnärer sylvain ristori fransk konst i trä openart kids Kulturupplevelse för barn 1 openart.se #openartsweden @openartsweden facebook.com/openartsweden 2 OPENART 20 15 Örebroarna blir ambassadörer Bra konst kan inspirera, glädja, OpenART är en konstfest som arrangeras i Örebro. och kännermöjlighet stolthet. att provocera, revoltera Huvudsyftet är attoch ge många människor aktivera. Hjärnan växer när möta konst på ett annorlunda sätt, mitt i city, på gallerior, i OpenART är ett samarbete den står inför utmaningar. skyltfönster, på fasader,I i vattnet runt slottet, i parker och mellan näringsliv ochstor offentlig ett övergripande perspektiv på andra oväntade platser i centrala Örebro - till del verksamhet. OpenARTs har konsten en viktig roll för utomhus med stor tillgänglighet. framgångar bygger på ett en samhällsutveckling som brinnande engagemang med står emot mörka krafter och övertygelsen att med hög ytliga materiella värderingar. kvalitet kittla till oanade höjder. Konst skapar tankar, skapar OpenARTs attraktionskraft entreprenörsanda, skapar bärkraft och omtanke. OpenART bygger på modet att sträva efter nytänk med mycket hög kvalitet. skapar ett energifält utanför Därför är det alltid konsten och konstelitens traditionella innehållet som blir OpenARTs rum, ambitionen är hög och bästa röst. konstnärerna många. Vi når idag Sverige och har Europa och världen som arbetsfält, vi ser oss som en internationell besöksmagnet i framtiden med potential att utvecklas. För många är OpenART en härlig upplevelse. Konstnärerna bekräftar att de blir professionellt bemötta, att de utvecklar sig själva och varandra i möten och möjligheter. Men det som inte syns finns heller inte, så det gäller att informera och sprida OpenART genom alla möjliga och omöjliga kanaler med sätt som kräver både mod och nytänk — med andra ord genomsyrat av OpenART-känslan. text: Lars jonnson 3 Innehåll 4 7 13 15 18 20 22 24 26 27 30 31 32 36 38 40 42 43 44 46 47 48 50 52 53 56 58 60 4 Christer fällman en försmak av årets konstverk på spaningn efter livets och historiens sprickor vikten av identitet curatorn som vill kurera och förarga med konst laurent clavel improvisatör i rätt virke femtusen böcker gör en skulptur Röster från gatan samtidskonst från kina chen zhiguang, fu zhongwang yin xiuzhen ai weiwei song dong xu bing cheng dapeng doggybox biter på svinnet elin kan konsten att openarta årets konstnärer efter jurassic park blev det 3d politisk aktivism och kraften i skräp openart diy vad är openart? en bibel i rättan tid openart kids pia männikkö magasinredaktionen våra partners delar tankar om openart Openart magazine 2015 Utges av openart ansvarig utgivare Projektledare redaktör Creative Director grafisk formgivning repro skribenter gästskribenter korrektur fotografer tryckeri ISSN lars jonnson claudia pricop dixie ericson henrik erixon & adam bergman Jenniina martikainen, amelia walday mathias borgmalm & mattias ovat lukas engqvist adam bergman, jenniina martikainen, mattias ovat, mathias borgmalm, Lars jonnsson, dixie ericson, fanny oscarsson & claudia pricop christer fällman, laurent clavel, stefan nilson & pia männikkö dixie ericson & elisabeth magnusson jenniina martikainen, adam bergman, james cridland, jeff morgan, gao yuan, sandra subrraian ekholm & susanne flinK SCANPRINT 2001-6271 TACK TILL SCANPRINT! 5 openart öppnar upp staden och sinnena N u är det den femte upplagan av OpenART. Under sin korta livstid har den blivit Skandinaviens största konstbiennal. Ett namn att räkna med. Intresset och uppmärksamhetsfaktorn talar sitt tydliga språk. Den monumentalt stora, gula kaninskulpturen på 2011 års biennal blev ju en veritabel snackis — även bland dem som annars inte bryr sig om konst. Vi ska inte prata om klichén att ”placera en stad på kartan”. Men vem hörde talas om Örebro före OpenART? Skostaden som gick i graven, Atlas Copco, köpstaden, järnhandelsprivilegier, Engelbrektsupproret, fästningen som blev ett slott i slutet av 1500-talet, residensstaden... Men i modern tid? Ja, det nya unga universitetet förstås, den ståtliga innerstadsarkitekturen. Men Örebro? Vad visste vi om Örebro egentligen? Men så kom OpenART med fart! Initierat av dåvarande konsthallschefen Mats Nilsson, som med energi och oräddhet lyckades övertyga inte bara konstnärerna utan också politikerna i rådhuset. Man började prata om Örebro i hela riket och sedan utomlands. Det kreativa arvet förvaltas och utvecklas nu av Lars Jonnson, Claudia Pricop, Elin Persson och alla övriga som arbetar med entusiastisk energi via det centrala kansliet. Nybyggarandan är starkt påtaglig. Men Örebro med sina 142 000 invånare och OpenART – hur ska vi se på denna biennal utifrån ett både internationellt, nationellt och regionalt perspektiv? Det har börjar dugga tätt mellan biennaler i världen. Enbart 2015 går det att räkna upp ett 40-tal konstbiennaler, även om en del har tänjt på begreppen. Venedig, Beijing, Guanzhou, Florens, Chicago, Jerusalem, Lyon, Ural, New York, Havanna, Moskva är bara några exempel. OpenART i Örebro skiljer ut sig på flera sätt från dessa konstbiennaler och jämförbara kusiner. Projektet styrs av dem som är bosatta i staden. De allra flesta på den internationella arenan brukar vara hårt centralstyrda av mycket teoretiska curators, alltså intellektuella och avancerade konstvetare, en sorts ny typ av nomenklatura som likt rockstjärnor turnerar över klotet med bagaget fyllt av filosofisk litteratur. Deras texter är ofta genialiskt svårgenomträngliga och oerhört kunskapstäta. 6 “ Helst så många med stjärnstatus som möjligt. Det skapar glimmer och glamour ” Dessa curatorer väljer vilka konstnärer, ofta mycket namnkunniga, som ska bjudas in. Helst så många med stjärnstatus som möjligt. Det skapar glimmer och glamour. Men ibland svarar inte urvalen och de konstnärliga gestaltningarna mot texternas innehåll. Det kan bli lite blodfattigt och krystat – ibland. Men hur gör man i Örebro och OpenART? Jo, man låter alla konstnärer som vill skicka in ansökningar om medverkan. Över 400 kom in till 2015. Sympatiskt, öppet och demokratiskt. Populistiskt kanske några tycker. Men sätt detta i relation till de nämnda egocentriska centralstyrningarna. OpenART, öppen konst, gör verkligen skäl för namnet på flera sätt. Öppen för alla i stadsrummet, inga entréavgifter och transparent redan från första start. Parallellt och helt odogmatiskt bjuds också vissa konstnärer in. Sedan gör en jury ett urval, ner till ett 70-tal konstnärer. En motsägelse? Varför inte – konst handlar ju ibland om motsägelser. Konstnärer undersöker och gestaltar motsägelser. Bland de särskilt inbjudna finns vissa kändisar. Klart att det är en enorm prestigevinst att man lyckats få med världens idag mest uppmärksammade konstnär, nämligen kinesen Ai Weiwei. Han har blivit så stor att den kinesiska diktaturen inte vågar ge honom ett nackskott, vilket de förmodligen skulle vilja. Ai Weiwei bedriver ju en konsekvent medveten kritik av regimen och alla dess ofriheter. Vilket enormt civilkurage den mannen besitter. Motståndets enmansestetik. Han gör alltid mycket starkt laddad politisk konst som samtidigt har ett självständigt konstnärligt uttryck värd all beundran. Hans miljontals små handmålade solrosfrön i porslin, ”Sunflower, Seeds” kunde ses på Tate Modern 2010 i London och senare även på Magasin 3 i Stockholm i urval. På håll såg alla identiskt lika ut som i ett kommunistiskt myrsamhälle. Men på nära håll såg man den individuella särarten. Genialiskt helt enkelt! Suveränt fyndig kritik av massamhället, där individen försvinner. All frihetssträvan börjar i individuella huvuden. Ai Weiwei får en helt egen gata i Örebro som arena för sina konstnärliga visioner. Han kan också konsten att överraska, eftersom han också är en stor idékonstnär av rika mått. Men han ger också sina idéer fysikalitet, kropp, närvaro och transformerad materia. Därför blir hans konst aldrig blodlös eller tunn, tvärtom. Och ofta även mycket vacker i sin estetik. Bild: Florentijn Hofmans “Stor gul kanin” från OpenART 2011. 7 Bild: Feng Boyi, curator för den kinesiska utställningen. Bild: En av världens mest kända konstnärer, Ai Weiwei, är en del av OpenART 2015. Som ett memento i sammanhanget kan nämnas att konstchefen Lars Nittve köpte in ett 30-tal verk av Ai Weiweis arbeten till sitt pågående uppbyggnad av samlingarna till det gigantiska stora museet M+ för samtidskonst som svensken bygger upp i Hongkong. Gissa om regimen blev surögd, men vad skulle de göra? Museet som blir fyra gånger så stort som Moderna museet i Stockholm och har en inköpsbudget på 1,5 miljard kronor beräknas bli färdigt 2017. Apropå budget, den pragmatiska och nödvändiga motorn i konstmaskineriet, kan vi notera att konst- och skulpturarrangemangen i Münster, nordvästra Tyskland, brukar ha en budget på cirka 50 miljoner kronor. OpenART har en tiondel av den summan och gör ändå så mycket av den. Vi kan bara önska oss mera från Örebro kommun och stadens näringsliv. 8 Andra önskningar är givetvis mycket folk och många besökare till Örebro. Många diskussioner och häpnadsväckande konstmöten kan vi både hoppas på och förvänta oss i sommar. Från början 2008 en fräck liten uppstickare som nu blivit störst i Skandinavien som citybaserat konstarrangemang. OpenART öppnar upp mitt i stan. Imponerande ung satsning och utveckling på kort tid. Det omöjligas konst blev möjligt. christer fällman fristående konstkritiker En FÖRsmak AV ÅRETS KONSTVERK Axel Wolf Bonjour Interactive Lab 9 Antonio O’Connell 10 11 Guy Lorgeret Cecilia Jansson Ana Jagodic Jean Luc Cornec 12 Alicia Martin Michael McGillis 13 Eric Ravelo Eduardo Balanza 14 Lilian Bourgeat på spaning efter livets och historiens sprickor David Černý är verksam i performance, konst och film. Han är känd för sina skulpturer som provocerar och skapar diskussioner. Hans arbete är kontroversiellt men många gånger också roligt och underhållande. Tjeckiske konstnären David Černý blev först uppmärksammad 1991 då han målade en pansarvagn rosa. Ett monument från andra världskriget som tjänat som symbol för frihet. Han greps för vandalism. Černý har sedan dess gjort sig ett namn som en rebell med en försmak för det kontroversiella. Han tar sig an ämnen som nationalism, kommunism och konsumtion. Han väcker diskussioner på olika samhällsnivåer. Černýs verk finns på många platser runt om i Prag. Många av hans mest kända verk undersöker just tjeckisk och Pragbaserad historia och dess historiska sprickor. Hans verk Man Hanging Out föreställer den välkände psykoanalytikern Sigmund Freud, hängande med en hand från en stolpe. Skulpturen kan ses som ett uttryck för människans behov av att fatta beslutet om att leva livet eller släppa taget om det. Andra menar på att konstverket representerar den verklighet som vi försöker hålla fast vid genom en mycket svag tråd och att gränsen mellan normalitet och vansinne är hårfin. Verket har tidigare ibland misstagits för en människa eller ett självmordsförsök vilket resulterat i tillkallandet av polis och brandkår. Text: Mattias Ovat Foto: James Cridland 15 Man Hanging Out David Černý 16 Foto: Jenniina Martikainen vikten av identitet De senaste åren har konstnären Cecilia Jansson hunnit med mycket — från att ha arbetat som lärare på Örebro Konstskola till att ha ansvarat för ett konstprojekt på Kumlaanstalten. Nyligen blev hon även tillfrågad att delta i årets upplaga av Venedigbiennalen. Cecilia deltog i den första OpenART-utställningen år 2008 och är med i år igen. Årets konstinstallation heter ”Nu” och är ett samarbete mellan konstnären och en grupp intagna på Kumlaanstalten. Titeln syftar på otåligheten hon såg hos de intagna. Installationen åskådliggör vardagen i kulverten på anstalten som de intagna dekorerat tillsammans med konstnärer, och ger tittarna möjligheten att uppleva vardagen där. Jansson poängterat att verket är ett samarbete mellan henne och de intagna trots att det på grund av särskilda skäl måste stå under namnet av en etablerad konstnär. “ Jag vill fokusera på människor och jag hoppas att man ska Börja fundera ” V i träffar Cecilia Jansson på restaurangen Rosengrens Skafferi. Klockan är 11, borden står tomma och personalen är i full gång med att förbereda lunchen. Vad vill du förmedla med verket du ställer ut under årets OpenART? - Där vill jag fokusera på människor och hoppas att man ska börja fundera, eller att man får syn på människorna där i kulverten. För det är de som är det viktiga. Samtidigt vill jag ju inte heller skriva folk på näsan och säga att ”såhär ska ni uppleva det”, utan det är individuellt. Vitsen är att man ska gå dit och titta liksom. Det jag gör är att ställa konstverken mot levande människor. När du går in där får du fokusera - du får både konst och människor samtidigt. Vad är det som är mest intressant att titta på egentligen? Påverkas de intagna av att arbeta med konst? - Det som är mest påtagligt är väl självförtroendet, att de känner sig mer och mer trygga i att de faktiskt får och kan delta. Det är det som man märker av mest. 18 Påverkar ditt arbete med de intagna din konst på något sätt? - Absolut! Efter att jag hade jobbat på anstalten 2009 åkte jag till Kina. Jag var väldigt påverkad av tanken av gruppering. Jag har alltid tyckt att det är jobbigt hur man stoppar in människor i grupper och behandlar de sedan på ett visst sätt. Så man skulle kunna säga att efter arbetet på anstalten så jobbade jag med identitetsfrågan, och det har jag fortsatt med senare också. Så det här arbetet med intagna har väl förstärkt intressen jag redan haft. Cecilia talar med mycket hjärta om människor som individer med egna identiteter. Det är något hon vill uppmana andra att tänka på. Vad är det som från början väckte ditt intresse för just identitet och individer? - Det har jag nog alltid haft med mig. Jag har alltid tänkt att man så klart inte vill bli dömd utifrån ålder, kön eller utseende. Jag blir så ledsen och förbannad på sådant, och det är jag ju inte ensam om. Det handlar om alla olika fack man hamnar i som man känner att man inte riktigt lever upp till eller hör hemma i. Det är tråkigt att bli mött med förvåning. Borden kring oss fylls med hungriga lunchgäster. Cecilia berättar om sitt samarbete med OpenART – från att ha medverkat vid första utställningen 2008 till att delta igen i år. - Jag tycker att samarbetet fungerar bra. Det är alltid stressigt, vilket är ju jättesvårt att undvika, men det är väldigt kul att vara en del av det här. Jag var ju med första året OpenART arrangerades. Då hade jag ett skyltfönster där jag satt och tecknade någonting från Dagens Nyheter varje dag. Det blev helt unikt för mig och hade någon annan gjort det så hade det blivit något annat. Jag ville visa hur svårt det är att få ut information till folk, för allt man läser och ser tolkar man baserat på vad man tycker och vet. Vi alla är spända för årets utställning och enas om vikten av att se och exponera människor som individer med identiteter och rättigheter. Vi tackar Cecilia för samtalet och lämnar restaurangen. Text: Jenniina Martikainen Bilder: Konst i kulverten på Kumla anstalten 19 curator som vill kurera och förarga med konst En lite naiv fråga om huruvida konsten skulle kunna tas ut till gatan och göras mer tillgänglig för folket gav startsignalen för ett häpnadsväckande projekt. Tillsammans med Mats Nilsson startade Lars Jonnson OpenART, och har sedan början arbetat ihärdigt med att ge Örebro och dess besökare något spektakulärt att roas, provoceras och imponeras av. Vi sätter oss ned i ett litet rum inne på OpenART-kontoret för att prata med grundaren och projektchefen Lars Jonnson. De sista veckorna innan utställningen är både långa och tunga, men går samtidigt otroligt fort. Trots långa timmar, möten och samtal tar han sig tid att svara på våra frågor, med ett leende. Efter att ha bott utomlands i över 20 år återvände Lars Jonnson till Örebro. En av de första han träffade var Mats Nilsson. - Vi pratade om något helt annat, men i det samtalet så blev vi vänner. Han tyckte att jag skulle flytta hit och gav mig några idéer om 20 varför, och det visade sig att de idéer och möjligheter som han berättat om bara slog in och funkade, vilket resulterade i att jag och min familj kom hit. Det har vi inte ångrat. Hur startade OpenART? - Efter ungefär ett och ett halvt år hade jag och Mats träffats kanske en gång i veckan på frukost och pratat idéer. Mats hade hur mycket tankar som helst och jag lade till mitt, och tillsammans blev vi en rykande kittel. En gång frågade Mats: ”Kan inte du komma och äta frukost med mig varje dag? Så får du lön också”. Det fanns ett statligt projekt, och så blev jag anställd. Frågan som blev grunden till idén kom från kommunpolitikern, Behcet Barsom. Behcet som inte är konstvan undrade ifall det skulle vara möjligt att göra tvärtom – att ta ut konsten och ställa ut den så att fler skulle få se den. - Ur den här lite naiva frågan blev det en dynamisk bild av Mats och mitt samarbete. Jag som var lite yngre än honom sade att vi måste ha ett koncept, utställningen måste dokumenteras, vi måste ha en katalog. Det ska vara genomtänkt. Så från första omgången var OpenART egentligen ett moget projekt – det stod på två ben och det stod stadigt. Varför är OpenART viktigt? - Det finns många siffror och undersökningar på att vi blir platta av att jämt fråga Google. Det finns liksom inget djupt vetande längre då det är så enkelt att hitta allt med telefonen. Vi ställer ut konstverk som erbjuder dig att tänka efter, reflektera och “finurla”. Det blir en dynamisk situation som är väldigt positiv och utvecklar en stad till att bli kritiskt fungerande. - På OpenART pratar vi också om folkbildning, att OpenART utbildar en hel stad att acceptera och tycka om grejer. Kommer du till Örebro under OpenART så springer du på roliga saker. Du beskriver för folk, fotar, postar och engagerar dig. Om någon då säger: ”Men det här är ju konst!” så blir det ett slags ”Aha!”. I och med att du accepterat ett konstverk som du kanske haft differentierade meningar om så kan du plötsligt acceptera mycket mer. Du blir inte rädd. Vad är konst enligt dig? - Allt kan i princip vara konst och konsten är väldigt viktig i samhället. Man kan fråga sig vad det är som händer med en stad som blir utsatt för en invasion av samtidskonst. Hur mår den staden? Vad händer i den staden, på alla plan? Från att dricka kaffe, sitta på trottoaren, titta på konsten till att inte ens åka till centrum för att det händer så mycket där. Vad kan du säga om årets utställning? - Det blir bra! Vi har haft högre krav på oss själva, och det har även kommunen och konstnärerna. Det är helt enkelt mer. Allting är mer just den här gången. Förhoppningsvis blir många glada, arga och provocerade. Jag hoppas att det uppstår en dialog. I år så förväntar jag mig att det blir trafikkaos, att det är alldeles för mycket folk i stan. Det blir en underbar konstsommar i Örebro. Text: Jenniina Martikainen “ Från första omgången så var OpenART egentligen ett moget projekt – det stod på två ben och det stod stadigt “ 21 OpenART är en befriande utopi, av det slag som konstnärer har förmågan att dela med sig av. Konstnär: Jean Luc Cornec Det offentliga rummet är kärnan i våra demokratier. Ett kollektivt livsrum, i vilket vitalitet och upplevelser vittnar om vår vilja att leva tillsammans och om vår känsla att dela ett gemensamt äventyr. Ett frihetens fält, vars framtid vi bör slå vakt om och skydda. En av OpenARTs positiva aspekter är att påminna oss om dessa centrala funktioner. Genom att ta plats i det offentliga rummet, störa dess ordning och skapa nya synvinklar ger konstnärerna och deras verk möjlighet att stärka känslan av tillhörighet. Det räcker att se glimten i barnets ögon och upptäcka samma glimt hos den vuxne — 22 som för ett ögonblick ser omgivningen med barnets blick — och iaktta det samspel som utvecklas mellan verken och deras åskådare och än mer mellan åskådarna själva. I det offentliga rummet besitter konsten en förmåga att fortplanta en känsla som delas av flera personer, i samma ögonblick och på samma plats. Denna ömsesidigt upplevda känsla stärker det sociala bandet, vissheten att vara en del av en gemenskap. Installationernas flyktiga karaktär och den överraskning de väcker förstärker denna känsla. Det är knappast förvånande att verkens politiska dimension, den som återspeglar de regler som styr våra samhällen, härigenom intensifieras. Det är med stor glädje Institut français de Suède (Frankrikes kulturinstitut i Sverige) stödjer detta intressanta projekt och vi vill tacka Alliance Française i Örebro att vi fått tillfälle att upptäcka det och tillhöra dess entusiastiska anhängare. Vår ambition är att kontinuerligt stärka utbytet mellan Sverige och Frankrike och återspegla aktuella företeelser i det franska samhället får här en formidabel plattform genom de franska artisternas installationer i Örebros offentliga utrymme, mitt ibland stadens invånare. Med alltifrån Lilian Bourgeats gigantiska skulpturer av vardagsföremål, Franck Flemings foton och dess oväntade motiv, Sambres arkitektoniska installationer, skulpturerna av Guy Lorgeret och Jean-Luc Cornec och ljud- och ljusinstallationerna skapade av kollektivet Bonjour Interactive Lab, riktar OpenART ljuset mot samtida franska kreationer som ofta är präglade av humor och poesi. Vi vill gratulera Örebros stad och OpenARTs team och samarbetspartners till denna engagerande biennal. Laurent Clavel Kultur och vetenskapråd Direktör Institut français de Suède 23 improvisatör i rätt virke Under en något mulen onsdagsförmiddag i mitten av maj vandrar vi till den franske konstnären Sylvain Ristoris (även känd som SAMBRE) senaste arbetsplats: en tom tomt som kommer att hysa hans senaste alster mitt i Örebro centrum. Vi besöker platsen för att ta reda på vad exakt han vill uttrycka med sina detaljerade och vackra installationer i trä. Sylvain föddes 1984 i Frankrikes södra delar och växte upp i närheten av stora skogar, något han anser har bidragit till hans förkärlek för trä. Ursprungligen var han intresserad av just traditionellt snickeri, men fann inte detta tillräckligt kreativt stimulerande. “Jag tyckte egentligen inte om att bara konstruera fönster eller bord åt folk, så istället gick jag i en mer konstnärlig riktning och kände mig då som hemma”. “ JAG GICK i en mer konstnärlig riktning och kände mig då som hemma “ Bland Sylvains tidigare konstverk finns bland annat det som kallades Sphere som var en del av projektet Les Bains Douches i Paris där flera konstnärer bidrog med konstverk till en övergiven byggnad som skulle rivas. Verket var en gigantisk sfär bestående av plankor och sträckte sig över två våningar. Men hur exakt fungerar en sådan här relativt ovanlig konstnärlig process? Är det spontant eller har Sylvain en klar vision i sitt huvud? “Lite av båda två. Jag har en huvudidé som jag utgår ifrån och beroende på vädret, hur många medhjälpare jag har samt vilket material jag har att arbeta med så får man ofta sedan gå tillbaka till planeringsstadiet. Det är väldigt intressant 24 men intensivt att tvingas koppla samman alla dessa lager”. Som person är Sylvain väldigt lugn och samlad. Man märker att detta inte är hans första intervju. Det märks att han verkligen har en passion för sin konst. Han är dock snabb med att poängtera att han inte gärna diskuterar specifika meningar bakom sina konstverk. “Det kan ofta vara för spirituellt eller komplicerat för vissa, så när jag tvingas förklara innebörden kan missförstånd lätt uppstå beroende på vem jag talar med”. Mer övergripande förklarar han att intentionen är att ge nytt liv till gammalt material. En ny sista chans innan det kastas eller förstörs. Slutligen vill vi veta hur han skulle beskriva sitt bidrag till årets OpenART. “Jag insåg när jag experimenterade med utrymmen att jag ville skapa förvirring och samtidigt interagera med människor; att låta människorna delta som karaktärer i konstverket så att de kan känna och upptäcka saker helt själva”. Verket kallar han för Home Made och det ska representera det paradoxala i att man själv inte kan få total frihet vad gäller sitt eget hem. “Oftast är det någon annan som har bestämt hur ett hem ska se ut beroende på ekonomiska och sociala faktorer”. text: MATHIAS BORGMALM foto: jenniina martikainen illustration: sylvain ristori HOW IT’s DONE 25 F emtusen b öc k er gö r en sku l p t ur Konstnären Alicia Martin sätter boken i nya sammanhang. Genom att samla tusentals böcker i storskaliga skulpturer finner de ett nytt liv i det offentliga rummet. Hon ser sina verk som “en typ av intervention i staden.” Likt ett vattenfall strömmande ur ett fönster eller som virvlande föremål på gatorna bryter de mot ordningen i staden. Alicia Martin gillar oordning och kaos. “Tänk på biblioteket till exempel, där allt är så rationellt organiserat. Jag vill skapa ett kaos, där alla inbjuds att hitta sitt eget system för ordning. Mitt arbete väcker reflektioner om vår sociala och kulturella miljö, om vår relation till det förflutna, nuet och framtiden.” Hon är född i Madrid och började arbeta med böcker redan som konststudent. I mindre skala, började hon göra lekfulla skulpturer med de böcker hon alltid bar med sig som student. Hon utvecklade små skulpturer som hon även ställde ut på gallerier. Sin första stora installation gjorde hon 2003, då en konsthallschef bjöd in henne för att skapa en större version av ett av hennes tidigare verk. Fotomontage 26 Bild: Örebroarna har donerat över sextusen böcker till skulpturen. “Att blanda språk, teman och idéer är det som intresserar mig. Jag var aldrig intresserad av innehållet i böckerna. Det jag älskar med böcker är att de ger mig möjlighet att arbeta intuitivt.” I hennes konst, lämnar boken sin primära roll att berätta en historia eller att informera och blir istället ett råmaterial. Boken får tjäna funktionellt och utgöra delar av en helhet. Reaktionerna på hennes installationer är olika. En del uppfattar användandet av böcker som provocerande. “I Mexiko, återvände besökare med böcker som de ville lägga till. I Madrid var människor irriterade på att jag använde begagnade böcker som material. Ibland syns människor plocka i skulpturen, för att försöka förstå hur den är gjord.” Alicia Martins bokskulpturer kan ses som symboler för temporaritet och bräcklighet, en metafor för livet och de faktorer som påverkar det, allt eftersom tiden går. “Vädret och besökarnas inverkan på skulpturen ändrar dess utseende. Försämringen är en del av dess existens.” För OpenART har hon skapat en platsspecifik skulptur, med titeln “La Conciencia” – Medvetandet. Verket är en visuell tolkning av det subjektiva flödet av medvetande som man uppfattar världen genom. Skulpturen har formen av ett klot och är en allegori över den grekiska mytologins kung Sisyfos som försöker rulla upp ett stenblock på ett brant berg. Ett villkor för att han ska få lämna dödsriket. Bara för att i varje försök få se klotet störta tillbaka igen. Skulpturen är gjord av femtusen böcker som donerats av invånarna i Örebro. Den är placerad på Kanslibron, nära Örebro slott. Insamlingskampanjen var tänkt att pågå i två månader men avbröts efter tre veckor då sextusen böcker hade samlats in. Det stora bokklotet mäter fem meter i diameter och har skapats under loppet av tre intensiva veckor av ett OpenART-team och volontärer. “Jag är imponerad av att folk var så aktivt involverade i att bidra till konstverket. Det känns bra att veta att mitt konstverk kommer att ställas ut i en stad där människor älskar konst”, säger hon. text: Claudia pricop 27 Det är roligt med nya skulpturer och konst. Det blir som en överraskning samt prat om konsten som ställs ut. Jag gillade den kissande pojken och kaninen från tidigare OpenART. Det blir en snackis på stan helt enkelt. Gustav Olofsson Det är väl bra med offentliga konstutställningar men OpenART är egentligen inget som jag reflekterat över. Rebecca Hofvander OpenART är toppen, jättebra! Det är ett stort event som tar över stan. Bland det bästa med Örebro! Per Reuterhäll Jag bryr mig faktiskt inte om det, det är inget jag intresserar mig för. Men det är väl bra att sådant finns för konstintresserade. röster från gatan Christina Eriksson foto: Jenniina martikainen 28 samtidskonst från kina ENCOUNTER & no holds barred Konstnär: Pixy Yijun Liao, No Holds Barred I år har OpenART ett särskilt fokus på kinesisk samtidskonst. Sammanlagt tretton kinesiska konstnärer kommer att smycka Örebros stadsrum från 14 juni till 6 september. Det unika samarbetet mellan gästande curatorn Feng Boyi och OpenARTs projektchef Lars Jonnson innefattar grupputställningarna ”Encounter” och ”No Holds Barred”. Lars träffade oss för att berätta mer. Hur kom samarbetet till? - Vi blev förtjusta i den kinesiska konstnären Cheng Dapeng och hans verk, och efter flera samtal åkte jag till Beijing för att träffa honom. Jag frågade honom om det var möjligt att besöka fler konstnärer och hitta ett par till att samarbeta med. Han sade då att jag skulle få träffa någon han personligen litar på så att inget skulle gå fel. Då fick jag träffa Mr. Feng Boyi, som visade sig vara en nyckelspelare i den samtida kinesiska konsten. Vi pratade och tittade på konstverk. Jag pekade och han noterade vilka verk jag ville ställa ut – ”Ja visst, det är inga problem”. - Jag sade att det vore intressant att visa ett verk av Ai Weiwei. ”Ja det kan vi väl ordna”, sade Feng då. Sedan arrangerades ett möte där jag fick träffa Weiwei, som frågade mig: ”So Lars, you want to show some of my work? Where do you like me to show it?” Jag föreslog ett museum, varpå han svarade ”No, no, that’s boring, really boring!” Jag sade att han kunde få en hel gata – ”That’s interesting” fick jag som svar. Sedan bad han mig 30 skicka information om måtten – bredd, längd, höjd, allt! Då viskade översättaren bakom mig: “Han vill ha det här imorgon, fixar du det?”. Där satt jag och tänkte ”Hallå?”. Efter en dryg timma av katalogbläddrande tackade vi för oss och gick skilda vägar, men då vände Ai Weiwei sig om och sade: ”Lars, enjoy your stay here in Beijing, and when you get home, I know it’s a christmas holiday, so send me the measurements in a couple of weeks and we’ll be fine”. Det var ju inte alls imorgon han ville ha allt, han förstod hela situationen! “ Det ska bli spännande att se vad de här utställningarna gör med människor “ - Hur kan man förbereda en hel gata så att den som får informationen inte blir överväldigad? Det satt jag och filade på ganska länge. Jag fick slutligen iväg något och fick då höra att idén som Weiwei presenterat skulle nu omarbetas och bli något helt annat. När vi sedan pratade med Feng så utbrast han ”Nej, Ai Weiwei ändrar aldrig! Har han bestämt sig för något så blir det så”. Men jag hade ju mejl som jag fick skicka över till Feng, och det visade sig att Weiwei faktiskt hade bytt idé. Förarbetet som vi gjort gav honom så mycket kittlande att han bestämde sig för att utveckla någonting mer! Man kan ju ge många ord för det, det är stort och häftigt. Men kontentan är att världsstjärnan Ai Weiwei har funderat på hur han ska realisera ett konstverk på en gata i Örebro. Sug på den karamellen. Konstnär: Li Bungyuan Utöver Cheng Dapeng och Ai Weiwei består grupputställningen ”Encounter” av verk från fem konstnärer till, bland dem Xu Bing och Song Dong. - Xu Bing visar en animerad film som tagit två och ett halvt år att göra. Den liknar en sagoberättelse och är helt märklig för oss européer eftersom den stör hur vi är vana att se och uppleva något. Det finns dimensioner i den som jag tror är nyttiga för oss i västvärlden. Song Dong som också kommer bygger sitt stora projekt ”Eating the city” som visats på flera olika ställen i världen och sker nu även i Örebro. Det handlar om 80 000 kakor och kex och många volontärer. Utställningen ”No Holds Barred” presenterar verk från sex unga samtidskonstnärer från Kina och visas på Örebro läns museum. - Jag bad Feng att bli ansvarig för en utställning som inte bara är för de stora världskända konstnärerna. Vi ville bjuda in några unga kinesiska konstnärer som kanske är i början av sina karriärer och som tänker annorlunda gentemot sina kollegor. Vi vill veta vad som händer i Kinas unga kultur. Ser vi fortfarande något kinesiskt i den eller har den ändrats på grund av globaliseringen? Tillsammans letade jag och Feng efter nya yngre förmågor, men han kanske höll i rodret. Konstnär: Yang Mushi, No Holds Barred - Det har varit intressant att arbeta med någon som är väldigt gammal i gemet. Han är ju en äldre curator som jobbat i många år. Han jobbar i stora rum och en av mina största funderingar har varit hur det ska gå till med de små ytorna som vi har? De här är vana med sextio meter långa rum med tolv meter i tak för ett konstverk, och så har vi här i Sverige mer skokartongsmässiga ytor att erbjuda. Vad betyder de här utställningarna för OpenART? - Jag är väldigt glad för det här personligen. Sen har jag inte hunnit reflektera över det mer, då skulle jag nog bara blivit orolig eller rädd. Åskådarna kanske inte alls tycker om det här. Det kanske är för konstigt, för märkligt, för kinesiskt. Det ska bli spännande att se vad de här utställningarna gör med människor. Blir man irriterad, fascinerad, blir man ingenting? Det är en annorlunda bildvärld i Asien, så jag tror att vi får möta något som är annorlunda, kanske för annorlunda så att vi står frågande. Konstnär: Hu Weiyi, No Holds Barred text: jenniina martikainen 31 Chen Zhiguang Myror invaderar Örebro under OpenART i sommar! Chen Zhiguang (född 1963) är en kinesisk konstnär och skulptör som är baserad och verksam i Fuijan i Kina. Kina upplever en snabb och stor utveckling som samtidigt innebär många samhälleliga förändringar. Zhiguang har förståelse för den nutida sociala verkligheten som nu fortskrider i hemlandet. Detta reflekteras i hans konst där myran som subjekt ofta förekommer. Han förser den med nytt budskap och mening då han adresserar Kinas urbanise ring. Den visar på den roll som arbetarklassen har i den snabba utvecklingen av Kinas städer. Och företräder folket, arbets fördelningen och den kollektiva ansträngning som håller hjulet i rörelse. Zhiguang brukar växla mellan antalet myror och olika omgivningar för att bilda olika visuella konstellationer. Zhiguangs konstverk kommer under OpenART att bestå av en ansamling myror som täcker väggen på en offentlig institution centralt i Örebro. text: mattias ovat Fu Zhongwang När gammalt och nytt förenas — Fu Zhongwang kombinerar samtida trender med kinesiska traditioner. Fu Zhongwang (född 1952) är en välkänd skulptör som främst skapar halvabstrakta trä- och metallskulpturer. Hans konst grundar sig på traditionell kinesisk timmerarkitektur om än med en modern tvist. På OpenART visar Zhongwang en skulptur föreställande ett stort 32 huvud, där ansiktet är ersatt av en spegel. Dess liv och uttryck ändras därmed efter varje besökare som passerar. text: mattias ovat Yin xiuzhen Konceptkonstnären Yin Xiuzhen är en av de mest framstående kvinnorna inom kinesisk samtidskonst. Hon är känd för sitt speciella sätt att använda sig av begagnade kläder och återvunnet material i sin konst. I sina verk uppmärksammar hon den pågående globaliseringen och miljöförstöringen. Samtidigt lyfter hon fram detaljer i secondhand fynd och vill visa sambandet mellan minne och kulturell historia. Collective Subconscious — Destination Open Art 2015 Yin Xihzhen’s konstverk Collective Subconscious består av en 14 meter lång minibuss. Bussens mitt är förlängd med en dragspelsliknande tub vars yttre fasad är täckt med ett tyg som Yin sytt ihop med familjens gamla kläder. Minibussen är en bilmodell som ofta förekom i Kina under 90 talet. I denna buss inbjuds besökarna till att bryta en konsttystnad och istället skapas en plats för besökare att konversera och diskutera medan Beijing Beijing av Wang Feng spelas i högtalarna. Verket har även ställts ut i New York på Museum of Modern Art. Där mottogs det som en festlig upplevelse snarare än en meditativ upplevelse. text: fanny oscarsson 33 34 ai weiwei Uniformen både synliggör och döljer. Den särskiljer, utpekar, skapar tillhörighet och sorterar bort. Uniformen understryker kollektivet, som också innebär underkastelse och avindividualisering. Samtidigt är massans kraft i uniform summan av alla ingående individer. Uniformen har dessutom olika utgångspunkter. Den äldsta och vanligaste är att uniformen representerar något: en armé, ett företag, en organisation, en funktion. På så sätt fungerar den som en markör, ett synliggörande. Bäraren av just den uniformen symboliserar något annat än det djupt privata och förväntas företräda detta överenskomna i det offentliga rummet. En uniformerad person representerar också makt eller anspråk på en plats, ett territorium, en ideologi, en policy. Men det finns även informella uniformer som signalerar en synlighet som är antiauktoritär. Klädmodet fungerar så – en tillhörighet som ändå vill smälta in i ett särskilt kollektiv eller en gruppgemenskap. Den börjar i ett hävdande av de individuella, men betyder att man går upp i något större, låter subjektet träda tillbaka för en övergripande tanke, trend eller strömning. Här blottas konflikten mellan individen och det gemensamma, medborgaren och det omgivande samhället. 35 Ai Weiweis verk ”Think different” under årets OpenART öppnar för en rad tankar om våra samhälleliga roller, massans inneboende kraft kontra individens drömmar och behov. Det är både väldigt kinesiskt och allmängiltigt. Ai Weiwei representerar den typ av giltig konst som verkligen förmår vara så grundläggande tillgänglig att den går att tillämpa globalt. En konst som är angelägen ur ett mänskligt perspektiv — överallt. Hans konceptuella arbetsmetod blir ett grundverktyg för att synliggöra varje kulturell särarts allmängiltighet, att forma uttryck som angår oss alla och som handlar om individens frihet men också vårt personliga ansvar i ett samhälleligt perspektiv. 36 Uniformen har exempelvis i alla tider både kunnat representera förtryck och befrielse, gemenskap och förfrämligande. Det som gör Ai Weiwei så viktig i konstvärlden är hans multifunktionella position: konstnär, politisk aktivist, bloggare, arkitekt, filmare och curator. Med bred bas, som liknar renässansmänniskans, förmår han att vid varje givet tillfälle välja form för maximalt genomslag. Många världsnamn i den globala konstcirkusen har sin position tack vare de starka ekonomiska intressen som numera intresserar sig för och underhåller dess aura. En konst som är ”global” men utan att bottna i en ursprunglig kulturell särart. Den blir därför rätt förutsägbar. Ai Weiwei är en av världens mest kända konstnärer men hans arbeten tar sin utgångspunkt på ett helt annat sätt i många olika kulturer och han är genom sitt samhälleliga engagemang alltid hyperaktuell och med ett tydligt, inte sällan politiskt, innehåll. Om den globala konstcirkusens aktörer är lätta att känna igen genom sin ”stil”, är Ai Weiwei det genom att han inte har det. Hans konceptuella metod gör att varje verk växer ur sina lokala förutsättningar, sitt material, sin historia och även kulturhistoriska hantverkstraditioner. Det var särskilt tydligt i hans kanske mest kända verk ”Sunflower Seed”. 1 600 hantverkare tillverkade fem ton(!) handgjorda och handmålade solrosfrön i keramik och som tog 2,5 år att fullborda. I ”Sunflower Seeds” spelar den seriella fabrikstillverkningen av de keramiska solrosfröna rollen av det uniforma, liksom porslinsarbetarnas arbetsinsats i den traditionstyngda stadens Jingdezhen som utförde arbetet; massans kraft där individens skicklighet är den väsentliga komponenten. Gång på gång poängterar Ai Weiwei i sina verk kollektivets potentiella kraft utan att glömma den individuella insatsen. På ”Documenta” i Kassel 2007 bjöd han in 1001 kineser till utställningen i Tyskland. Hans verk ”Fairytale” bestod av de inbjudna kinesiska medborgarna och lika många antika stolar från Qing-dynastin (1644 – 1911). Stolarna stod utställda lite varstans inom utställningsområdet och fick användas av besökarna och representerade förstås de inbjudna kinesernas närvaro. Det intressanta i förhållande till det aktuella verket här i Örebro är att de tillresta kineserna fick ett av Ai Weiwei specialdesignat ”Documenta-kit” bestående av en t-shirt, resväska, och inkvarterades i särskilda sovsalar med designade sängkläder och en stol som också kunde användas som nattduksbord. Man behöver kanske inte ens påpeka hur det uniforma går igen även i detta centrala verk? Det kollektiva kontra individen utgör en lång berättelse i Kinas historia. Många är exemplen där maktlösa kineser av despoter använts just som massans inneboende kraft i enorma samhälleliga projekt, utan tanke på individens behov och vilja. Det kanske räcker att nämna den kinesiska muren, eller Maos kulturrevolution? Men nu är han här Ai Weiwei, representerad av verket ”Think different”. Han har tänkt särskilt på Örebro men även på världen. De vita uniformer som hänger längs Köpmansgatans shoppingstråk är av det snitt som kinesiska arbetare bär. Här finns en politisk agenda som handlar om såväl produktionsförhållandena under den globala kapitalismens tidsskede, vår ohämmade konsumism och frågan om en annan hållbarare och vettigare värld. Vi utgör alla tillsammans en förändringspotential som kan bli en positiv kraft i ett globalt perspektiv. Inte minst för demokratiska fri- och rättigheter och till försvar för det fria ordet som alltid varit ledstjärna för Ai Weiwei. Men det förutsätter att vi själva ser hur viktigt det är att låta individen framträda i massans energifält – med eller utan uniform… Text: Stefan nilson Illustration: Amelia walday 37 song dong Song Dong, en av Kinas ledande samtida konstnärer, fokuserar i sin konst på ämnen som sin relation med sin familj och deras erfarenheter av att leva i moderna Kina. Han intresserar sig även för omvandlingen av Kinas urbana miljö och förändringens kortvarighet. Song föddes i Beijing år 1966. Han intresserade sig för konst och måleri redan i väldigt ung ålder och tog en konstexamen från Capital Normal University i Beijing år 1989. Han är gift med konstnärskollegan Yin Xiuzhen. Tillsammans utforskar de mer experimentella konstformer som performance och video. I många av sina verk understryker Song hur den lilla förändringen en enstaka person kan skapa endast har en flyktig och kortvarig verkan. 1995 började han skriva dagbok på en stenplatta. Istället för bläck använde Song sig av klart vatten så att bokstäverna skulle försvinna när de skrevs ner. Song gav uttryck för Kinas dramatiska omvandling i Eating the City - en serie av ätbara installationer som ställts ut i bland annat Barcelona, Peking, och London. För OpenART 2015 har han skapat en utopisk stad av de ätbara materialen kex, rån och godis där element från Örebro finns inkorporerade. Den 14 juni invigs verket tillsammans med en film som visar hur det byggts i västra galleriet på Länsmuseet. Där finns kexstaden att besöka fram till den 6 september. På invigningen får åskådarna även möjligheten att bokstavligen smaka på Örebro! text: jenniina martikainen 38 how to cook örebro city Ingredienser Gör så här 11 kg godis 1. Se till att kamerabatterierna är laddade och förbered filmaren. Hela byggprocessen ska dokumenteras. 20 000 kex 20 tuber chokladsås 10 burkar jordnötssmör 2. Förbered bordet, lägg golvet för staden. 5 l vegetabilisk grädde 3. Börja bygga. Jobba utåt från mitten av bordet där de högsta byggnaderna ska stå. Du behöver även 4. Färdigställ med att spritsa fram detaljer som träd och vatten. 1 bord med stabila ben (180cm x 400cm) Förkläden, munskydd och handskar Brödknivar och spritsverktyg 1 koordinator 12 volontärer 2 konditorer 1 professionell filmare 39 XU BING FOTO: JEFF MORGaN Kalligrafi och Animation i SYMbios Xu Bing är en banbrytande performancekonstnär och kalligraf känd världen över för hur han använder språket som verktyg att påverka dess innebörd. På Open Art visar han det animerade videoverket The Characters of Characters för första gången i Sverige. Konstnären Xu Bing 1987 uppfann Xu Bing ett ordförråd på 4000 oläsliga kinesiska tecken. Tillsynes läsliga för en västerländsk publik, var dessa tecken omöjliga att förstå för de kinesiska läsarna. Xu Bing uppfann också ett kalligrafiskt system vid namnet “Square 40 Word Calligraphy” som omvandlar engelska ord i ett system som tvärtom ser ut som kinesiska tecken. I detta system är tecknen läsbara för den västerländska publiken men oläsliga för den kinesiska. rs racte Bild: The f Cha ter o c a r Cha The Character of Characters visas för första gången i Sverige. En animerad film på 18 minuter, hittills den längsta animationen Xu Bing skapat. För att göra den animerade verket har Xu Bing själv handmålat över 10 000 bilder och fått hjälp av assistenter som bidragit med över 10 000 timmar för att färdigställa (verket) animationen. Animationen behandlar uppkomsten av skrivandet, sambandet mellan kinesisk kalligrafi och måleri, och har tidigare visats på utställningen Out of Character: Decoding Chinese Calligraphy, på Asian Art Museum i San Fransisco 2012. I en pressintervju i samband med utställningen har Xu Bing svarat på frågan - Varför animation? och då svarat “animation är väldigt besvärligt och kräver en oändlig mängd tålamod, precis som kalligrafi”. TEXT: fanny oscarsson 41 CHENg DAPENG TEXT: Mathias Borgmalm Foto: Jenniina Martikainen, Sandra Subraian Ekholm Med kunskap och erfarenhet av kinesisk arkitektur och urbanisering väljer Cheng Dapeng att med sin konst representera en nation i framfart — både på gott och ont. Cheng Dapeng har konstnärsådran i blodet då hans släkt i generationer har sysslat med konst. Han är även arkitekt och integrerar denna kunskap i hans konst, då han väljer att ta ställning till de stora urbana stadsmiljöer som snabbt växer fram i Kina. Ett exempel på detta är Chengs mest spektakulära tidigare konstverk “Wonderful City” från 2012. Det var en stad konstruerad med hjälp av så kallad 42 3D-printingteknologi och verket föreställde en stor mängd moderna byggnader som delvis bestod av olika monster och parasiter. Monstren är dock inte nere på gatorna och terroriserar utan integrerade i arkitekturen och kan ses som ett svar på Kinas utveckling och urbanisering. Konstverket var en del av den kollektiva utställningen “Smash Palace” där alla verk på sina egna sätt representerade det moderna Kina. Fotomontage Vidunder vid örebro slott OpenARTs Lars Jonnson kom i kontakt med Cheng efter att ha sett ett av hans konstverk på en konstutställning i Venedig. Därefter inleddes samarbetet och Cheng bidrar nu med en 28 meter lång skulptur som rör på sig, andas och ryker. Skulpturen ligger vid Storbron intill Örebro slott. Med konstverket vill Cheng Dapeng ge besökarna på OpenART någonting som bryter av mot den svenska arkitekturen. Behind the Scenes Det tuffa jobb som passerar obemärkt vid installationen av ett konstverk av denna magnitud. 43 Doggybox biter på svinnet Matsvinnet är ett stort miljöproblem. Både i hemmet och på restauranger. Trots att vi alla kan göra något åt det. Tillsammans med näringslivet, Örebro kommun och Örebro universitet lanserade vi våren 2015 “Doggybox”. Ett pilotprojekt som ska hjälpa till att minska matsvinnet. Lådan togs fram för att vara både praktisk och estetiskt tilltalande. Det har säkert hänt oss alla. Man besöker en restaurang och får lite för mycket mat, och då slängs maten som blir över. OpenARTs Mats Nilsson ställde sig frågan: “varför tar vi inte med oss maten hem istället?”. Där föddes projektet Doggybox. Projektledare var Claes Nelander från handelskammaren i Örebro. Doggyboxen, a meal in time, erbjuds till restauranggäster för att kunna ta med sig mat som man inte orkat äta upp. Boxen är en innovation av Annika Grälls, a meal in time. Den lokala unga konstnären Emil Öhlund designade den och resultatet blev både färgglatt och spännande. “ Många i Sverige tycker fortfarande att det är pinsamt att behöva ta med sig mat hem från restaurangen “ De fick även veta att de vid måltidens slut, om så behövdes, skulle bli erbjudna denna Doggybox att lägga ned maten i och sedan ta med sig hem. Dessutom hade dessa restauranger fått i uppgift att under projektets gång väga och föra protokoll över sitt matsvinn för att få en större inblick i hur stort problemet egentligen är. Claes menar alltså att det fortfarande finns attitydproblem i Sverige angående att ta med sig mat hem från restaurangen. Där låg den stora problematiken med projektet. Många i Sverige tycker att det är pinsamt att behöva ta med sig mat hem från restaurangen då de känner sig fattiga, enligt Elin Persson som hade hand om projektet från OpenARTs sida. De flesta är nöjda med projektet och Claes vill fortsätta med liknande satsningar. - Efter vårt pilotprojekt diskuteras det hur vi i Örebro kan permanenta olika lösningar med Doggybox. Men innan det sker måste den allmänna attityden förändras och det sker genom att öka kompetensen i matsvinnsfrågan generellt, säger Claes Nelander. - I Sverige är det fortfarande okänt och inte helt accepterat att ta med mat hem, från restaurangen, som man inte orkar äta upp. Samtidigt ökar människors medvetenhet om att vi slänger alldeles för mycket mat. Nyckeln till framgång är att öka kunskapen hos gäster och personal i frågan, och att alla hjälps åt att ändra attityd till alla former av Doggybox, säger Claes Nelander. Gästerna på projektets fem restauranger fick en enkät där de fick besvara frågor som rör deras restaurangvanor och åsikter om portionsstorlekar. 44 text: mathias borgmalm Foto: adam bergman Elin kan konsten att OpenARTA OpenARTS projektledare Elin Persson är omvittnat effektiv och vänlig. Hon är cool mitt i hetsen på OpenART-kontoret. På ytan ett kreativ kaos och ett nonstop-mötes-dropin. Men så nynnar hon också ofta på en glad melodi på väg till jobbet. – Jag har alltid jobbat i stressiga miljöer. Det började när jag var nitton och flyttade till Dublin. Då ville jag bli datanörd. Då fanns det många multinationella dataföretag där. Men det var inte lätt att ta sig in. Hon var helt ny i staden och landet. Det fanns inte heller så många jobb. – Jag började väldigt motvilligt jobba på en Pizza Hutrestaurang i Dublin. Där var det superstressigt. Restaurangbranschen är en röd tråd i hennes yrkesliv. Men också under studietiden i Linköping för att bli kulturvetare med konstinriktning. Och med flera år på Bishop Arms i Örebro efter återflytten. Så småningom fick hon ett jobb på kundtjänstsidan i ett dataföretag i Dublin. “ Jag vill hjälpa människor att komma i kontakt med konsten “ – De flesta samtal var väldigt arga. Det var ju inga kanjag-koppla-dig-till-samtal utan man skulle lösa saken där och då. Jag fick verkligen lära mig hantera ilskna människor. Det står klart att OpenART är en hjärtesak. Elin tror på konsten. Även om hon under tonåren inte gärna ville följa i sin mamma Kristina Lidners fotspår i Konsthallen och jobba inom konsten. Det var en tid av sökande och inre konflikter. – Jag var inte med från första början i OpenART på det här sättet. Men man skulle kunna säga att jag är inärvd. Det var på Konsthallen som OpenART föddes och formades. – Jag hajade redan från början att OpenART stod för någonting som jag själv i min person ville basera mitt val av yrkeskarriär på. Hennes engagemang i själva OpenART tog fart 2011. Hon visade framfötterna och tjatade. – Så 2012 började jag i väldigt liten skala inför 2013 som koordinator. Idag är hon projektledare. – Jag vill hjälpa människor att komma i kontakt med konsten. På så vis hamnar dom lite mer i sig själva. Och jag vill jobba med människor som värderar annat än ekonomisk vinning. Hon vill självklart också hjälpa konstnärerna att nå ut till sin publik. Elin har hittat sitt drömjobb. Det märks. Hennes realism och engagemang känns upplyftande. text: Dixie Ericson 45 46 Ai Weiwei 1957, Beijing, Kina Alicia Martin 1964, Madrid, Spanien Amanda Karlsson 1989, Karlskoga, Sverige Ana Jagodic 1992, Domžale, Slovenien Anton Hjärtmyr 1975, Örebro, Sverige Antonio O’Connell 1974, Mexico City, Mexico Axel Wolf 1966, Berlin, Tyskland BiLDFOBi (Fredric Ilmarson & Tomas Nilsson) 1974 i Norrköping & 1977 Borås, Sverige Bonjour Interactive Lab Paris, Frankrike Cecilia Jansson 1975, Lund, Sverige Chen Zhiguang 1963, Xiamen, Kina Cheng Dapeng 1968, Beijing, Kina Chi Peng 1981, Yantai, Kina Costin Ionita 1978, Bukarest, Rumänien David Černý 1967, Prag, Tjeckien DIS/ORDER (Karin Andersson & Johanna Bratel) 1984 & 1985 i Malmö Eduardo Balanza 1971, Murcia, Spanien Elina Rantasuo 1987, Helsingfors, Finland Eri Kassnel 1973, Timisoara, Rumänien Erik Ravelo 1978, Havanna, Kuba Erwin Wurm 1954, Bruck an der Mur, Österrike Franck Fleming 1965, Nice, Frankrike Fu Zhongwang 1956, Wuhan, Kina Gunilla Jähnischen 1972, Stade, Tyskland Guy Lorgeret 1957, Dinard, Frankrike Helena Mutanen 1965, Stockholm, Sverige Hu Weiyi 1990, Shanghai, Kina Ida Rödén 1981, Härnösand, Sverige Ivo Weber 1962, Biberach, Tyskland Jean-Luc Cornec 1955, Lannilis, Frankrike Jim Sims 1971, Fort Myers, USA & Johanna Byström Sims 1971, Sala, Sverige KONSTNÄRER 2 01 5 47 Jan Kaláb 1978, Prag, Tjeckien Johan Suneson 1963, Västanfors, Sverige Josefina Posch 1971, Göteborg, Sverige KASUGA (Andreas Lutz & Christoph Grünberger) 1981, Freiburg, Tyskland & 1975, Tyskland Konstfack Stockholm, Sverige Kristina Lindberg 1981, Åkers styckebruk Lena Flodman 1963, Luleå, Sverige Li Binyuan 1985, Yongzhou, Kina Lilian Bourgeat 1970, Belfort, Frankrike Magdalena Eriksson 1963, Västerås, Sverige Maja Droetto 1974, Göteborg, Sverige Mary-Ellen Croteau 1950, Chicago, USA & Ayala Leyser 1945, Jerusalem, Israel Melissa Henderson 1977, Helsingborg, Sverige Michael McGillis 1966, Detroit, USA Miri Nishri 1950, Bogotá, Colombia Neringa Naujokaite 1966, Kaunas, Litauen Peter Johansson 1964, Sälen, Sverige Peter Ojstersek 1961, Göteborg, Sverige Petrus Vavami 1964, Wolfenbüttel, Tyskland Pixy Yijun Liao Shanghai, Kina Roger Rigorth 1965, Saanen, Schweiz Kungliga konsthögskolan & Helsingfors konstakademi Song Dong 1966, Beijing, Kina Susanna Arwin 1959, Linköping, Sverige Sylvain Ristori även känd som SAMBRE 1984, Aubenas, Frankrike Tapio Haapala 1965, Vantaalla, Finland Ulrika Linder 1984, Uppsala, Sverige Ulrike Kessl 1962, Rottweil, Tyskland Wang Rui 1979, Henan, Kina Willy Verginer 1957, Brixen, Italien Xu Bing 1955, Chongging, Kina Yang Mushi 1989, Jiangxi, Kina Yin Xiuzhen 1963, Beijing, Kina Yukako Ando 1972, Osaka, Japan Zandra Harms 1962, Hamburg, Tyskland Åsa Andersson 1965, Stockholm, Sverige efter jurassic park blev det 3d Konstnären Petrus Vavami arbetar idag med tredimensionell gestaltning (3D CGI). Intresset väcktes år 1993 och sedan dess har Petrus använt sig av datorn för att få utlopp för kreativiteten. under armen och åka runt. Det kan jag inte göra med en skulptur som tar plats. Efter ett tag insåg jag att jag inte kan förverkliga mina idéer på samma sätt med fysiska skulpturer. - Det var faktiskt när jag såg Jurassic Park 1993 som jag fastnade för det här. Jag förstod att mycket av filmen var datorgjort. Då insåg jag att det är just det här jag vill syssla med. Många av Petrus verk är så realistiska och detaljrika att det blir svårt att urskilja de datorgjorda från fysiska skulpturer. Då gick Petrus på Konstfack där studenterna precis fått tillgång till datorer. - Vi hade inte tillgång till de mest avancerade programmen utan arbetade i lite enklare program där man endast kunde bygga profiler. Men det var så det började. Petrus demonstrerar hur arbetet går till. Han använder ett flertal program som alla behandlar olika delar och detaljer av ett verk. - Jag har hållit på ganska länge, och känner att det är nu jag kan göra allt jag alltid velat göra! Min första dator innehöll 64MB RAM-minne. Och det var mycket på den tiden! Med dagens maskiner kan man göra allt! Men innan Jurassic Park då? - Då jobbade jag med skulpturer, och där ligger den stora skillnaden. Skulpturer tar plats, men i datavärlden har jag allting i datorn - tills jag trycker ut det. Fördelen med det är att jag kan ta med mig en hel utställning 48 Varifrån hämtar du inspiration till dina verk? - Jag är väldigt fascinerad över film och serietidningar och hela den kulturen. Men inspiration kan komma när som helst, var som helst. Vad är det mest intressanta med ditt arbete? - Det är väldigt svårt att säga. Jag tycker det är väldigt kul, och så länge jag tycker det är kul kommer jag definitivt att fortsätta. Text: Adam Bergman Politisk aktivism och kraften i skräp Mary Ellen Crouteau vill med sin konst fånga vår uppmärksamhet på aktiviteter och vanor som har en negativ inverkan på miljön. I hennes ögon har skräp och avfall politisk kraft. I årets OpenART samarbetar hon med konstnärskollegan Ayala Leyser. Sedan 2003 har Mary Ellen Crouteau arbetat med plastavfall. ”Plastflaskor återvinns inte i USA, eftersom det kostar för mycket att separera kapsylerna och processen därmed inte är kostnadseffektivt. Denna teknik är för närvarande under utveckling, men det måste vara värt tid och pengar för företagen.” Hennes konstverk utgör politiska kommentarer om tillståndet i miljön. Hon använder sig av konkreta inslag från debatten, till exempel kapsyler, och utyttjar dem som effektiva meningsbärare i konsten. Hennes och andra miljömedveta konstnärers konst behövs – inte minst i hennes hemland USA. Amerikanarna genererar mer avall än några andra i världen. Alarmerande statistik visar att den dagliga mängden avfall per invånare i USA stigit till 2,4 kilo. I takt med att föroreninger och irrationell konsumtion når dramatiska nivåer tar fler och fler konstnärer till metoder för att öka medvetenheten om miljöförstöringen. ”Jag arbetar med plastavfall eftersom jag tror att det är något som vi inte är medvetna om hur mycket det är och hur mycket vi bidrar med till miljön. Om jag går till en återvinningsstation, där skräp i alla former återvinns, märker jag alltid att plastbehållarna är många fler än de andra.” 2013 deltog hon med ”Endless Columns” på OpenART. Ett av hennes senaste verk där hon lyfte fram miljöfrågorna. I årets OpenART samarbetar Mary Ellen med konstnärskollegan Ayala Leyser för att skapa ”Planet Blue” som ställs ut på Stortorget. En installation som består av en sjöjungfru på en kulle av plastsopor. Ayala Leyser beskriver sig själv som ”en självlärd konstnär, som ofta använder föreställande figurer som överdrifter för människans villkor, i nyckfulla och politiska verk”. Planet Blue är skapat av gamla cd-skivor, kassettband och plastpåsar som samlats in. ”Detta är första gången vi kommer att arbeta med cd-avfall. Vi kommer att använda minst 1000 cd-skivor, som jag har samlat in från återvinningscentraler, gator och från vänner.” text: claudia pricop 49 OpenART DIY I sommar är det premiär för OpenART DIY, en skaparverkstad där ungdomar från 13 till 18 år får möjlighet att vara kreativa och utveckla sina konstnärliga förmågor. Mellan 15 juni och 24 juli hålls fyra kurser där deltagarna får skapa skulpturer av återbrukat material under vägledning av erfarna konstnärer. Den 12 augusti, i samband med Örebros 750-årsjubileumsvecka, invigs grupputställningen som avslutar DIY. Utställningen flyttas sedan till NBV Kulturpalatset där den finns att skåda fram till den 6 september. Det ambitiösa utbildningsprojektet föddes ur ett samarbete mellan OpenART och NBV Örebro Mälardalen. Projektet syftar till att uppmuntra ungdomar till att fullfölja sina konstnärliga ambitioner och ge dem en inspirerande miljö där de får skapa och utvecklas tillsammans. Altansukh Demberel, konstnär och verksamhetsutvecklare på NBV mötte oss för att berätta mer om DIY och samarbetet med OpenART. 50 Hur kom OpenART DIY till och vad är ambitionen bakom projektet? - OpenARTs projektchef Lars Jonnson gick i tankar om att göra något med ungdomar. Jag arbetade då på Kulturskolan och Vivalla Fritidsgård, och höll i många workshops för barn. Jag har sett att många vill vara kreativa och skapa med sina egna händer, och mitt intresse för konstnärligt arbete med ungdomar lade en grund för projektet. Vi hade den här visionen och efter många samtal och mycket planering blev det här verkligt. - Vi vill ge barn och ungdomar som inte kan resa eller ta del av aktiviteter under sommaren en möjlighet att göra något tillsammans och utveckla sina kreativa idéer och talanger. Det finns så mycket talang och vi vill uppmana unga till att utveckla och förverkliga sina konstnärliga idéer. Ett av NBVs mål är även att integrera, att få folk från olika områden och kulturella bakgrunder att mötas, samverka och lära känna varandra. stötta konstnärliga ambitioner. Vi får inte förlora fantasin, och där tror jag att OpenART DIY kan hjälpa. Hur ser framtiden ut efter sommaren? - Vårt mål är att fortsätta samarbetet med OpenART, vi vill utveckla och ordna projektet årligen. Det är viktigt att bredda konstnätverket, ge folk en möjlighet att upptäcka konst och förse konstnärer med platser där de kan ställa ut och bli upptäckta. “ Vi får inte förlora fantasin, och där tror jag att OpenART DIY kan hjälpa. ” Vad kommer att ske under sommarens kurser? - Vi kommer att erbjuda kortkurser om bland annat konst i offentliga rum. Fokus kommer att ligga på nya medier och konstmaterial, och materialet som används under workshopen är återbrukat, sådant som ungdomarna kan hitta i sina hem. Jag och min kollega Lisa Lindén kommer tillsammans att hålla i kurserna och workshopen, finnas som stöd och hjälp, och bidra med inspiration och tips. Vi vill ge ungdomarna friheten att skapa utifrån sina egna idéer. Vilka förväntningar har du på premiären? - Jag tror att det kommer bli spännande, det är en utmaning! Jag tanker även på vikten av att få igång en ny generation av konstnärer. Örebros konstvärld består till stor del av äldre konstnärer då många av de unga flyttar härifrån för att utveckla sina karriärer. Den lokala konstscenen i Örebro måste byggas upp, vi behöver fler kreativa ungdomar. Skolsystemet lär barnen matematik och ekonomi, med mera, men fokuserar inte särskilt mycket på att utveckla kreativiteten och Text, foto & illustration: Jenniina Martikainen 51 vad är openart? våra partners inom kommunen tycker till... Att bli inspirerad, arg, ledsen eller glad, nästan alla känslor är representerade i OpenART. Jag är fantastiskt glad över att vara delaktig i att skapa denna konstbiennal i vår vackra stad, den ger en internationell konstupplevelse av högsta kvalité. OpenART ger invånarna och staden något extra vartannat år som är helt oslagbart! Min främsta roll i arbetet som verksamhetschef för Allmänkulturen, är att se till helheten och att ge kreatörerna en strukturerad bas. Men även att växla upp ekonomin till att vara så effektiv som möjligt. OpenART ger Örebro en vitamininjektion som skapar stolthet för Örebroarna. Nina glimvall verksamhetschef för allmänkultur Som ny ordförande i Kulturnämnden initierade jag projektet som gick ut på att föra ut konsten i det offentliga rummet, det som kom att kallas OpenART. Hade aldrig kunnat drömma om att OpenART skulle få den uppmärksamhet och uppskattning den fått, så därför är jag otroligt stolt över OpenART. OpenART är betydelsefull för Örebro på många sätt. Den fungerar som marknadsförare av kommunen och har verkligen bidragit till att sätta Örebro på kulturkartan. OpenART säger att det händer spännande saker i staden och att Örebro vågar. Jag är övertygad om att många människor gillar spänning och OpenART har verkligen mottagits som en spännande utställning som är tillgänglig för alla. Behcet barsom (KD) ordförande i kulturnämnden 52 Den här senaste OpenART-utställningen, den tycker jag pekar på att vi kan ta plats internationellt med tanke på de oerhört fina konstnärer som kommer hit för att ställa ut. Åsa Bellander Programdirektör för samhällsbyggnad Jag vågar påstå att OpenART har bidragit till ett ökat intresse för kultur i allmänhet och konst i synnerhet vilket är A och O. Kultur får nämligen människor att växa! Helene Lis Kultur- och fritidschef OpenART är en folkfest och det är fantastiskt att konsten görs tillänglig på gator och torg för många att ta del av. Lena Baastad (S) Kommunstyrelsens ordförande 53 Bild: Antonio O’Connells Virus En Bibel i rättan tid Det handlar om Bibeln. Om konstverket “Open House”. Och “OpenART”. Om den mexikanske arkitekten och konstnären Antonio O’Connell. Det handlar om Engelbrekt och Motörhead. Om Örebro nu. Och verklighetens natur. Antonio O’Connell har snälla bruna ögon och en lågmäld stämma. Han och några hantverkare håller på att bygga in Engelbrektstatyn i verket “Open House”. Han tycks lika hemtam med hammare, hantverkare som med konsthistorien. – Jag arbetar med den grundläggande idén om sambandet mellan arkitektur och religion – kristendomen. Arkitektur vetter mot religion och andlighet. Antonio är uppfostrad i katolicismen men hade ett religiöst uppvaknade för åtta år sedan. Han ser Bibeln som en grundsten i vårt västerländska civilisationsbygge. Alltså vill han ha en Bibel till sitt “Open House”. Han undersökte om kollegan Alicia Martin med bokskulpturen fått en Bibel bland örebroarnas bokgåvor. Men så var inte fallet. Antonio återvände till hotellet och mötte en tysk kollega. De pratade en stund utanför hotellentrén. – Plötsligt hörde vi en dov duns. Och där låg en bok en och halv meter från oss. Det visade sig vara Nya testamentet som bokstavligen fallit från himlen. En gudagåva eller en slump? Vid frukosten morgonen därpå upptäckte han en möjlig förklaring. – Det var en massa heavy metal-typer där med tatueringar. Det hade varit Motörhead-konsert. Kanske hade någon av killarna öppnat lådan i nattduksbordet, upptäckt Gideoniternas Nya Testamente och hivat ut den genom fönstret. En omedveten budbärare för en högre makt. Gud liksom konsten verkar kanske på outgrundliga vägar. Antonio lutar åt det. Detta exemplar av Nya testamentet kommer att finnas nära Engelbrekt i “Open House”. Antonio uppmanar oss att besöka verket och grunna på vilka värden vår civilisation vilar på. Rent av klättra upp till Engelbrekt och fundera över vad han står för i dag. Och samtidigt fråga oss vilka värden vår stad bygger på. “Open House” är en sinnrik skapelse. Kan vara en postmodern byggnad – eller en gammal kyrka. En symbol för ett Sverige i värdekris. Det skapar distans till oss själva och bjuder in oss till en dialog med en nationalhjälte. Som bara står där. Text: Dixie Ericson 54 OpenART Kids OpenART Kids är ett konstevenemang som ger barn i alla åldrar möjligheten att bekanta sig med konst. Evenemanget riktar sig mot två grupper: Förskolor, skolor och fritidsgrupper som tar del av evenemanget under de första tre veckorna innan barnen går på sommarlov, samt besökande familjer med barn som redan är sommarlediga. Evenemanget syftar till att tillgängliggöra konsten och fördjupa kunskapen kring den, hos både barn och vuxna. Efter succépremiären 2013 är evenemanget tillbaka i sommar och pågår från 16 juni till 4 september. Anna-Karin Wulgué, konsthallschef på Örebro konsthall och en av krafterna bakom OpenART Kids träffade oss för att berätta mer om evenemanget och vad årets upplaga erbjuder. 55 Hur kom OpenART Kids till? - Initiativet kom från länsmuseet. De ville gärna satsa på barn och ungdomar, och tog kontakt med mig som då jobbade på konstfrämjandet. Då kom jag på det här konceptet av hur man möter barn och unga med konst. Sedan har vi fått stöd av Örebro kommun, Region Örebro län, Örebro läns museum, Örebro läns konstkonsulent, konstfrämjandet Bergslagen och Futurum fastigheter som tillsammans med oss på Örebro Konsthall och OpenART gjort det här projektet möjligt. Varför tror du att projektet blev en sådan stor succé redan första gången? - Jag tror att det finns ett stort sug att lära sig mer och att få göra någonting tillsammans, det kan bero på det! Hur ser årets upplaga ut? - Vi kommer att ha öppna familjevisningar på onsdagar och fredagar hela sommaren. Då möts vi, går och tittar på och diskuterar konsten tillsammans, och avslutar visningen med ett besök på skaparverkstaden på Länsmuseet tillsammans med konstpedagoger. I år är skaparverkstaden nyrenoverad och har öppet på helgerna i juni, augusti och september samt hela juli. Sedan finns det även ett gå-själv-kit för dem som vill gå och upptäcka konsten själva. I år kommer vi även att ha fler guider och mer tillgängliga visningar med teckentolkar. Vilka förväntningar har ni på årets OpenART Kids? - Det kommer bli jätteroligt, verkligen! Många nya möten med konsten och konstbetraktande barn. Vi tror att det kommer bli större och “ Kultur är bra för alla! ” 56 hoppas att fler tar till sig, för det här är ju till för alla, konstkunnig som icke konstkunnig! Vilka framtidsplaner och utvecklingsmöjligheter ser ni? Tänker ni ta över världen? - Vi vill fortsätta arbeta med att tillgängliggöra konsten och förmedla kunskap om den. Skapar man en naturlig relation till konsten redan i tidig ålder så har man en större förståelse för den som vuxen. Vi vill hjälpa barnen att utveckla ett språk så att de kan uttrycka sig om konsten och tankarna den väcker hos dem, samt ge dem och deras föräldrar en möjlighet att umgås och göra något tillsammans. Kultur är bra för alla! Text, FOTO & ILLUSTRATION : Jenniina Martikainen När en hel gata stängs av temporärt för biltrafik öppnar den sig endast för folket. Engelbrektsgatan får en färgklick och invaderas av konst som trotsar gravitationen och utmanar vår uppfattning av det offentliga rummet. Upptäck din gata i sommar! #minorebrogata #openart #openart15 57 Openart skapar samtida konstmix och kreativa kontakter Hej alla på OpenART! Jag hoppas att ni trivs på detta stora evenemang i Örebro. Det gjorde i alla fall jag sommaren 2013, när staden senast var fylld av konst. Jag fick då möjligheten att delta i OpenART Academy, ett internationellt fyraveckors konstsymposion innan OpenART började. Vi var 15 konstnärer inbjudna till Örebro för att förvandla vår idéer till konstverk. Vi fick utrymme att utveckla och bygga våra konstverk i en gammal busstation med tillräckligt med plats för var och en. Både inomhus och utomhus. Det fanns verktyg, material och ett proffsteam som hjälpte oss med tekniska problem. Något som inte är en särskilt vanlig situation för de flesta konstnärer. Jag jobbar ofta ensam i en liten studio utan någon möjlighet till assistans, och utan möjlighet att diskutera mina senaste idéer med kollegor. OpenART skapade bra förutsättningar för att hjälpa fram den kreativa processen. Genom föreläsningar och konstnärspresentationer som en del av Academy-programmet. Det bästa med OpenART Academy var att lära känna de andra konstnärerna och att lära sig om deras kreativa idéer och processer. Genom deras föreläsningar och genom att se deras konstverk ta form på busstationen. Och genom diskussioner under våra roliga grillkvällar. Känslan av en livlig konstnärlig gemenskap var härlig. Även om vi ibland skämtade om att det sätt vi bodde och arbetade på liknade dokusåpan Big Brother. Vi delade sovrum, kök och andra bekvämligheter i en byggnad bredvid. Det var underbart att se hela OpenART bli till på bara några dagar. Resultatet av denna konstnärliga processen på OpenART Academy visades i och runt Örebro länsmuseum. Jag ville utnyttja min tid i Örebro effektivt så det slutade med att jag gjorde fyra separata konstverk. Mitt sista verk färdigställdes endast fem minuter innan OpenART officiellt öppnade. Efter den thrillern var det fantastiskt att äntligen ha tid att gå runt i den vackra staden för att se hela utställningen. 58 Efter mina utställningar strävar jag efter kontinuitet, att det ska uppstå nya möjligheten. Något som sporrar mig att anta nya utmaningar att föra mitt konstnärskap framåt. Jag hade turen att Minna Joenniemi, 2014 års kurator av Mänttä Art Festival, besökte OpenART och sedan bjöd in mig till den. En av de mest berömda konstfestivalerna i Finland, Tack vare OpenART fick jag också resa till Wittenberg i Tyskland förra sommaren. Angela Lubič, en kollega från OpenART Academy, är en del av konstnärsgruppen Endmoräne, som organiserade en workshop följd av en utställning varje år på olika platser nära Berlin. Samtidskonst där människorna är. En öppen stad uppmuntrar människor att närma sig konst på nya sätt. Vi konstnärer får se hur människorna interagerar med våra konstverk på ett mer direkt sätt än i konstgallerier eller museer. OpenART visar en intressant mix av samtidskonst från både unga och etablerade konstnärer. Att arbeta med och visa konst med folk från hela världen skapar värdefulla kontakter och länkar mellan konstnärer. Det skapar fängslande och inflytelserik konst även mellan OpenART-biennalerna. text: pia männikkö OpenART skapar en dynamisk kulturell miljö för konstnärer, besökare och örebroare. 59 60 adam bergman mattias ovat amelia walday jenniina martikainen mathias borgmalm magasinredaktionen Magasinet du håller i handen är en produkt av så mycket möten, skrivande, fotande, designande och timmar framför datorn som det ryms i sex intensiva veckor. Så här kom det till. Efter mejlförväxling och ett par möten i mitten av maj bestämde vi oss för att tacka ja och bli en del av OpenART-teamet. Tiden var knapp och arbetet enormt, men vi kände oss entusiastiska. För oss som universitetsstudenter har samarbetet med OpenART inneburit en unik chans att kasta oss in i verkligheten och sätta våra kunskaper i praktik. Såhär i efterhand är det lätt att säga att OpenART är mer än verkligheten - eller ja, mer än det mesta. Amelia: Det bästa har varit att få göra någonting som inte är fiktivt, alltså ett uppdrag som är på riktigt och som kommer att gå ut i skarpt läge så att säga. Det är spännande att få se hur det faktiskt går till. Trots att vi sedan tidigare har erfarenhet av att ta fram, arbeta med och utforma redaktionellt material fick vi tidigt upptäcka att det här skulle bli något nytt. Arbetet skulle innebära många nya möten och arbetsuppgifter, och trygghetszonen fick lämnas bakom. Mattias: Jag har lärt mig att blygsamhet och rädsla inte hör hemma i ett sådant här projekt, och måste därmed sättas åt sidan för att istället ge utrymme för det egna initiativet, självständighet och inte minst ihärdighet. Jenniina: Jag har fått släppa min osäkerhet för att träffa och prata med många nya människor, ta in många nya intryck och blivit påmind om vikten av att ta eget initiativ. Största delen av arbetet har skett på universitetet framför stora skärmar i en datorsal med dålig luftkonditionering. De roller som vi från början tagit på oss har vi fått skriva om — alla har fått dela på ansvaret och testa på det mesta. Medan någon varit iväg och intervjuat har en skrivit artiklar och en annan klurat på layout. Processen har varit väldigt dynamisk och involverat otroligt många parter, vilket många gånger resulterat i situationer som krävt ett snabbt tänk och kreativa lösningar. Adam: Att vi som grupp fick nästan fullt ansvar med att producera allt innehåll i magasinet var väldigt roligt och utmanande. Mathias: Jag har lärt mig mycket om hur redaktionellt arbete fungerar, där samarbete och att behöva kompromissa är A och O. Som OpenARTs projektchef Lars uppmuntrade oss till på vårt första möte kan vi säga att vi under dessa sex veckor andats, ätit och levt OpenART. Det har varit tufft och krävt enormt mycket kraft, men på samma gång har vi utvecklats både personligt och kunskapsmässigt, och de erfarenheter vi tar med oss är ovärderliga - från att ha fått träffa likasinnade människor som tillsammans anstränger sig för att främja kulturen och konstlivet till att på nära håll observera konstnärer i deras arbete. Efter att ha fått en exklusiv inblick i årets utställning ser vi fram emot att få se resultatet av allt hårt arbete. Mathias: Årets OpenART kommer utan tvekan att bli den bästa utställningen hittills med flera stora svenska och internationella konstnärer. Adam: Jag har höga förväntningar. Jag tror att det kommer bli en lyckad tillställning och hoppas att Örebro kommer att uppskatta det. OpenART Magazine 2015 skapades av Adam Bergman, Mattias Borgmalm, Jenniina Martikainen, Mattias Ovat och Amelia Walday. Projektet innebar även avslutningen av den treåriga utbildningen inom digital mediedesign för studenterna. Text & illustration: Jenniina Martikainen 61 våra partners delar “ Delaktighet, mångfald, stimulans och tankehöjd är medicin mot vanmakt, oförståelse och håglöshet. OpenART hjälper oss människor att hitta lite lättare i livets labyrint. Kommuninvest stöder OpenART med fokus på insatser som bidrar till innanförskap och att unga människor blir engagerade i att skapa, tänka och utveckla. - Göran Tivenius Kommunikationsstrateg på Kommuninvest - Hasse Arvidsson Gatuterapeut Good Life “ När orden inte räcker till och själen söker tröst. “ “ OpenART är ett lysande exempel på en galen idé som bidrar till att skapa en mer levande och attraktiv stad. - Stina Storm VD City Örebro “ “ “ “ Open art ger verkligen en annan dimension på konst, den blir tillgänglig, den väcker upp dina sinnen och man blir nyfiken på mer. - Fredrik Johnsson Centrumchef Våghusgalleriorna “ “ OpenART ger en enorm breddning på möjligheterna att möta god samtidskonst. Hela Örebro som utställningsyta skapar en fantastisk atmosfär och bidrar till en positiv bild av Örebro. - Anders Hagström Livin Hotell “ “ - Inger och Owe Vindkasten Vandrarhem “ “ OpenART är ett jippo utan dess like. Drar besökare till staden från land o rike. Vilken stad vill vi vara? Sinnlig, innovativ och demokratisk konst har fått både örebroare och besökare att inse: “allt är möjligt! 62 Viktoria Buskqvist Arkitekt SAR/MSA, kontorschef tankar om openart “ “ OpenART skapar tillsammansskap, gemenskap, engagemang och samarbeten. Står för mångfald, är tillgängligt för de många människorna och synliggör Örebro som en stad med framåtanda. Anncarin Aslaksen Local Marketing Manager IKEA Örebro “ “ Jag tycker att OpenART tillför staden så otroligt mycket. Våra hotellgäster är lyriska! Personligen uppskattar jag konstverken mycket det är så mysigt att hålla utkik efter dem jag passerar varje dag, de blir som små vänner jag hälsar på. “ - Anna-Karin Larsson Elite Stora Hotellet “ För oss på Norrporten så känns det självklart att stödja OpenART, vårt vackra Örebro hamnar i blickfånget och det drar liv och rörelse till stadskärnan. “ - Hans Hjalmarsson Fastighetsaktiebolaget Norrporten “ OpenART gör den dagliga promenaden till jobbet till en lustfylld upptäcksfärd. Man får nya synvinklar både på Örebro och tillvaron i stort. - Maria Pettersson ESSWEGE “ “ OpenART satsar högt och går hela vägen för att skapa det oslagbara, det gillar vi på Xpecta Evenemangsteknik. “ OpenART – en glädjespridande konstutställning för alla! Ett arrangemang som förgyller sommaren, i centrala Örebro, ytterligare. - Bertil Sundin Delibake “ “ - Per Bengtsson Xpecta “ Open Art är ett fantastiskt evenemang som vi för XX året i rad är delaktiga i. Vi tycker att det är både roligt och viktigt att vara delaktiga i evenemang som bidrar till att stärka Örebro som varumärke. - Terje Hemstad BackUp 63 64 w eyra media Evenemangsteknik OpenART i samarbete med 65 “Att från affärslivets sida engagera sig i OpenART är att markera tron på humanismens värde. Det ger dessutom en enastående hög avkastning i form av inspirerade medarbetare. Ska vi örebroare behålla och utveckla vår konkurrenskraft måste vi tänka nytt och annorlunda. OpenART är i detta sammanhang att betrakta som ett slags centrifugalkraft “ Göran Tivenius Kommunikationsstrateg på kommuninvest 66 vänder upp och ner på stan 67 2015 68
© Copyright 2024